Visst är det så, jag och Jenta blev uppflyttade ur appellen igår och det känns SÅ gött göttt GÖTT!

Jag är otroligt stolt över faktiskt både min och Jentas prestation då våra förutsättningar då rakt inte var de bästa... Jag har varit risig i veckan, en förkyldning som gjort mig trött och hängig. Var på rutinkontroll hos MVC där det visade sig att blodtrycket hade ökat och de misstänkte havandeskapsförgiftning. Tydligen inget att leka men, blev ordinerad vila (de hotade med att jag kunde hamna på sjukhus) jag blev såklart både ledsen och orolig, plus att jag verkligen inte hade tid att vila eftersom vi fick tillträde till huset i torsdags... Var på ny kontroll på fredagen och då hade blodtrycket gått ner igen som tur var men det skada ändå INTE om jag håller mig lite lugn, sa BM...

Jenta har minst sagt hamnat i skymundan:-( Hon har varit lite låg och inte riktigt gillat läget med hela tillvaron i flyttkartonger den senaste tiden. Bestämde mig, trots allt som talade emot, för att göra ett sista försök med den där jäkla appellen, ville så gärna ha den avklarad innan "mammaledigheten". Så efter första natten i nya huset ställde jag klockan på 07:30 och gick upp och letade rätt på lite sökgrejer. Hade verkligen ingen koll på nått, inte ens var Jentas papper och vacinationsintyg var.. Hittade Susannes rosa mugg som jag fick låna på Skillingaryd i somras i kaoset, på något sätt gav den mig inspiration och nytändning-nu jäklar:-) Den fick åka med i matsäckspåsen och kommer alltid att göra hädan efter;-) Uppe på klubben inser jag att jag åkt ifrån köttbullar...jaja, världens bästa Lisa var där som tur var och gav mig en rejäl laddning. Efter lottning, som för övrigt blev ganska meningslös, vi var en sökhund (jag o Jenta), en spårhund lisa och (Äbbe) och sen iofs tre rapporthunudar...får vi reda på att vi börjar med platsen:-0 På en appelltävling, i regn...lite taskigt kan jag tycka MEN det är bara att bita ihop och tänka positivt, klart Jenta fixar det! Å det gjorde hon såklart... Lite nervöst var det eftersom Jenta och bästisen Äbbe fick ligga bredvid varandra och det blev en hel del flirtande, jag och Lisa tackar snäll domare som gjorde lite avledande ljud och fick de båda busungarna på andra tankar... En hund gick upp och sprang till domarna, men det var inget som bekom varken Jenta eller Äbbe. Så radarparet börjar med 10-10 på platsen-gött!

Sen bar det ut till skogen. Jag och Jenta fick vänta lääänge eftersom de skulle köra rapporthundarna först... Jag var trött och sliten, nästan så jag somnade i bilen och regnet bara öste utanför... Dessutom visade sig att sökrutan låg kanske 50 m in från en stig där stans största tipspromenad gick och fullt med, enligt Jenta, mystiska folk med paraplyer... Men återigen lyckades jag kasta bort alla negativa tankar om att hon kommer springa ut till stigen och anfalla tipspromenadare och bara se ett parfekt sökpass på näthinnan. Å visst blev det så, älskade Sprutt gör precis det hon ska, och snyggt dessutom;-) 10-10 på söket och INGET att anmärka på...taget ur skolboken, så gött! Jag vet ju att hon kan, om hon bara vill...å matte med för den delen;-)

Åter till klubben och efter 10-10 på budföringen hade jag uppflyttningskänsla...Jag visste att nu var det "bara" att gå ut och försöka hålla ihop lydnaden och INTE nolla några moment. Hellre hjälpa Jenta till rätt utförande än riskera att nolla. Hade "råd" med ganska dåliga betyg och för mig spelade det ingen som helst roll var slutpoängen hamnade på, bara det var 224+ Jenta var ganska ofokuserad och jag fick ta MÅNGA dubbelkommandon men jag gjorde det så gärna. Vi nollade dock läggandet, då vi kom i otakt redan från start, men totalpoängen slutade på 256,50 och lyckan var totalt:-)

Lisa och Äbbe hade haft ett tufft spår men en jättefin lydnad gjorde att deras uppflyttning stod klar redan när jag och Jenta kom tillbaka från skogen. Grattis- så himla roligt, som vi har slitit för det här Lisa och jag. Övning ger färdighet, vi är SÅ väl värda det här! Nu blir det till att fira ordentligt-uppflyttningstårta i stora lass! Över huvudtaget är alla mina träningskamrater värda en stor eloge, de ställer upp i vått och torrt vilket såklart är en förutsättning när man sysslar med sök...Men den senaste tiden har de varit fantastiska och låtit mig åka lite på en räkmacka vid sidan om...lovar att gottgöra er alla till våren när "magen" är på utsidan och kan vara hemma hos pappi;-)

Jag var helt slut efter tävlingen, både fysiskt och psykiskt... Benen värkte, fötterna såg ut som elefantfötter, hela jag kändes helt uppsvullen och huvudet dunkade... Världens bästa Magnus fixade i ordning lite lunch, sen gick jag och la mig och sov i två timmar:-0 Precis vad jag behövde för att orka med lite småfix på kvällen...

För övrigt är vi då alltså på plats i nya huset. Allt är väldigt rörigt och vi har grejer ÖVERALLT. Men vi har en soffa med fungerande tv framför, ett väl fungerande kök som våra snälla mammor hjälpte oss att packa upp, en skön nybäddad säng som vår kära vän Mari har bäddat år oss och ett gött bubbelbadkar som vi invigde med Champis i lördagskväll;-) Det kommer bli så himla bra när allt är färdigt, men det kommer ta tid... Jenta har redan funnit sig till rätta, hoppas vi iaf, hon är ensam hemma för fösta gången nu...Hon började med att jaga grannarnas katter i lördags när första flyttlasset kom, så staket är om möjligt ännu högre på prioriteringslistan nu;-) Lilla Maja skrek hela vägen i bilen men verkar nu ta det hela med ro...Så jaa, vi trivs allihopa och nu är det värsta över och allt kan bara bli bättre:-)

Utlovade bild på mig och magen i förra inlägget så här kommer det en, i nya huset såklart...

(Ja, pizzavalvet ska BORT, men inte precis just nu har jag lovat pappa, alias "min privata hussnickare";-)

Sen är det Jentasprutt på sin fina, nya terass:-) Här kommer det bli många härliga sommarkvällar hoppas vi:-)

Å älsklingen som passar på att måla om i förrådet innan det blir fyllt av prylar...

Tyvärr blev det inga kort från tävlingen i igår, då vädret var rätt pissigt. Men här är ett underbart kort på världens bästa Jentasprutt *love*

Nu drar jag mig tillbaka på hundträningsfronten ett tag. Min kropp säger ifrån och orkar inte bröta runt i skogen eller på appellplanen längre, face the fact...:-( Men lite blogguppdateringar blir det väl ändå, om annat som händer i min och Jentas vardag, hoppas att ni ändå vill fortsätta läsa:-)

Ja, vad ska man säga? Det enda man kan göra är att skratta åt den där lilla dampfian jag har hemma. Hon är helt oemotståndligt söt och charmig-hjärtat!

Tar dagen från början... Klockan ringde tidigt, 05:30. Jag steg upp och började göra matsäck, Jenta förstod MED EN GÅNG att, idag är det ingen vanligt dag;-) Iväg enligt tidsplan och det ÖSREGNADE hela vägen fram till Falköping och Tomtens BK. Jaja tänkte jag, bara positiva tankar, klart att Jenta ligger platsliggning i ösregn, ok kanske inte kommer att smälla i backen, men ligger-det gör hon. Framme och lottning. Vi fick nr 2 av sökhundarna, som bara var två och därmed sist. Fick besked om att vi skulle börja i skogen, rapporten först och sen söket...blev mao en ganska lång väntan. Jenta var LADDAD! Å hon blev bara mer och mer laddad ju längre tiden gick och hon såg de andra hundarna gå i väg. Efter en dryg timma var det dags att ta ut Jenta för rastning och uppvärming. Det var som att gå runt med en tickande bombi kopplet, hon trippade liksom på tå och pep. Jag har aldrig sett henne sådan...hon var så ivrig, MEN samtidigt lyhörd och samarbetsvillig, hon ville jobba nu! Underbar inställning, får vi bara lite bättre koll på det här så kommer det bli så jäkla bra! Är inte riktigt van vid att ha en sån fullkomlig överladdad hund...Dino är ju så mycket mer balanserad...så nu får vi lära oss nått nytt;-)

Väl upp i sökrutan känner jag ändå att jag har bra koll på situationen. Jenta fullkomligt släpar fram mig till rutan, men när jag kopplar loss och kommenderar sitt kvar så sitter hon snäll och väntar på vidare kommande. Hon verkar skärpt och fokuserad. Kollar lite hur rutan ser ut, hur viden ligger osv, bestämmer mig för att börja skicka åt vänster... Kallar fram Jenta till starten, hon kommer som ett skott! Skickar ut henne och hon gör ett helt perfekt, jättefint slag, i turbofart. Ser att hon hittar figuranten, svansen börjar vifta och det tar lååång tid. När jag ropar kommer hon glatt, men UTAN rulle...Verkar som hon blir lite osäker, stannar och nosar på ett ställer så jag får ryta till lite. Skickar ut på högersidan och där gör lillsprutt ett bra tomslag, ända ut i hörnet och kommer när jag ropar. Skickar åt vänster igen, lite snett bakåt i förhoppningen att hon ska gå tillbaka till figgen och markera denna gång. Mycket riktigt går hon tillbaka till figgen, myser lite där men kommer återigen utan rulle. Hmmm, nu börjar jag förstå att det här blir problem... Skickar på högersidan igen, i förhoppningen at hon ska hitta den andra figgen och då komma på att det är rullen hon ska ta... Ser att hon hittar figgen, men inte heller här tar hon rullen... Hon hinner ytterligare en gång till varje figurant, utan tillstymmelse till markering, innan de ropar att det är 1 min kvar. Jag väljer att avbryta...klappar om Jenta, ger henne lite gotta och tar av rulle och skynke. Hon var hur pigg och glad som helst, figuranterna kommer fram och hon springer glatt dit och pussar lite till på dom;-) Hon verkar inte reflekter över att det hela inte blev riktigt som vanligt;-)

Ja, det var ju en väldigt glad hund det här var domarens kommentar. Hon gör fina skick och hittar figuranterna...det var bara den "lilla" detaljen att hon glömde markera... Hon hade varit hur go och vänlig som helst hos figuranterna och varit väldigt generös med pussar...

På nått sätt är det ju det här som är tjusningen med hundträning och hundsport. Man vet ALDRIG vad som kommer att hända! Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att hon INTE skulle markera? Som jag har analyserat alla momenten i lydnaden, räkna minsta poäng för att klara uppflytt osv. Söket däremot, har jag inte ägnat en tanke. Visst, tänkte att hon kanske är lite olydig, eller genar på skicken så jag inte får 10-10, men att jag inte skulle klara uppflytt pga söket, det fanns inte i min värld:-)

Så, hur lyder analysen? Jag tror inte det beror på att det var nya figuranter, eller ny mark. Vi har tränat så mycket hela sommaren med både okända figuranter och nya marker både i Skillingaryd och på Orust så det är inte där problemet ligger. Den första figuranten var dessutom Ina som vi har tränat ett flertal gånger med. Så även om hon inte känner henne så är hon inte ny. Jag tror snarare att det är hela situationen som är ny. Att vi stiger upp tidigt, åker till en okänd klubb, både husse och matte är med, väntar tillsammans med Jenta vid bilen, det blev liksom för mycket för lilla turborottan. Hon fick hjärnsläpp och blev så himla glad när hon äntligen fick springa och dessutom hitta figuranter i skogen, så hon glömde helt enkelt bort att ta rullen. Hon är inte tillräckligt rutinerad (såklart, det var ju hennes FÖRSTA tävling), det sitter ännu inte i "muskelminnet" att ta rullen...Det är bara att träna vidare helt enkelt. 

Självklart är jag lite besviken och framförallt förvånad, hade ju laddat som tusan inför det här. Men samtidigt är jag så himla glad över att jag har den hund jag har. Hon visar sån härlig attityd, hon utstrålar sån vilja och energi och hon är faktiskt alldeles underbar. I det stora hela gjorde hon ju ett jättebra jobb, glömde bara det viktigaste. Man får ju se det positiva...det hade varit tusen gånger värre om vi hade missat uppflyttningen för att hon klappade ihop på lydnaden, var störd över att vara på en nya plan, blivit negativt påverkad av alla nya störningar eller det västa av allt att det hade hänt nåntoing på platsen. Jenta fick absolut inte med sig några negativa upplevelser av sin första tävling, tvärtom-hon hade stenkul...Å jag kunde som sagt inte göra mycket annat än att skratta åt henne. Vi kommer igen, vi tar nya tag-var så säkra;-)

Iställer för att vara hemma runt 16 i går em var vi hemma redan 11:00 och fick helt plötslit en bonusdag! Magnus hann rensa sin garderob, sen var vi hos Per och Caroline på lunch. På kvällen lånade vi svärfars skåpbil och fyllde med massa bråte från garaget..så ikväll blir det en tur till tippen:-) Inget ont som inte har något gott med sig, eller vad man brukar säga;-)