Hemma efter en jätteskön helg i Götet. Laddat batterierna och är på topp igen. Kan aldrig sluta faschineras av dessa hästar, vilka fantastiska djur. Mest faschinerad är jag såklart över dressyr-ekipagen, HUR i hela världen kan man få hästarna att utföra dessa rörelser...? Det övergår mitt förstånd och det är SÅ mäktigt att se dessa muskelpaket lyda minsta vink och röra sig i takt till musiken *wonderful* Att sen ta en paus från hästarna och träffa världens bästa Lena för en heldag på stan gjorde min helg fulländad:-)

På hemma plan då...jo tack, Jenta har haft det prima hos mamma och pappa. Dino är nog gladast över att vi är hemma igen så han slipper att ständigt ha en pirajja i bakhasorna, VARFÖR kan han inte bara ryta i till henne så hon ger sig...:-0? Måndag och tisdag blev mest jobb, och en husvisning. Inget av intresse, Magnus tror att vi kommer blir nästa fall i "Arga Snickaren" om vi köper det och det vill jag INTE! Promenaderna har faktiskt gått bättre med Sprutt nu de senaste dagarna. Till största del tror jag faktiskt att det beror på vädret...men jag skiter ärligt talat i anledningen, bara vi får en dräglig tillvaro. Nu när det är lite slaskigt ute, vill prinsessan inte att det ska skvätta på magen så hon går så försiktigt hon kan. Tydligen luktar det inte heller lika gott i slaskt som i kall härlig nysnö för nu kan hon till och med spontant ta kontakt med sin matte och släppa nossen från marken *kors i taket* Hur som helst, kanske det går åt rätt håll iaf:-)

I går var det äntligen dags för lite lydnadsträning. Säga vad man vill om Sprutt, men när det kommer till träning, då ställer hon upp! Hon tycker det är asäckligt att gå på en slaskig gräsmatta, å såklart ännu äckligare att ligga. Men hon gör det, och hon går genom vattenpölarna, ser lidande ut men jag är ändå NÖJD. Mina träningskamrater sa t.o.m. att hon går bättre och har bättre position när hon får lite annat att koncentrera sig på (undvika vattenpölar) får då är hon iaf inte överladdad. Värt att fundera på, kanske inte ska ladda henne för mycket på linförigheten/fria följet, kanske räcker att hon är halvmotiverad för detta momentet..Jag vet inte, vill ju inte att hon ska tappa intensiteten, kontakten och glädjen...?

Vi började träningen med platsliggning. Lite krångel att lägga sig men när hon väl hade lagt sig, då låg hon där tryggt och fint. 3min i snöslask...utan att säga för mycket så känns det inte som platsen kommer att bli något problem. Hon känns trygg, både med att ligga still och framförallt med andra hundar. Därefter körde vi budföring med skott, inte heller något problem:-) Nu sköt vi bara på tillbakavägen, hon skuttar till men fortsätter i samma fart och samma riktning och springer gladeligen tillbaks till mottagaren ytterligare en gå. Snart är det dags att lägga på skotten under passivitet, förmodligen är det först då popcornhjärnan verkligen sätts på prov.

Därefter körde vi linförighet med kortkoppel, som jag skrev ovan gick hon bättre än på länge enligt de som stod vid sidan om. Själv upplevde jag att hon inte riktigt hade rätt "gaist" på grund av vattenpölarna... Körde mycket kamp och bus, men underlaget stör henne även här-vi vet var vi måste jobba på;-) Framförgående som gick hlet ok, sakta men säkert är poletten på väg ner, men än är det en bit kvar...Avslutade med introduktion till rutan, mest för att göra något nytt. Kul moment tyckte Jenta, springa och käka godis ur en burk-plättlätt!

Trots att det kanske inte blev en kanonträning så finns det vissa bitar jag är riktigt nöjd med. Hon är väldigt sammarbetsvillig och lyssnar bra när vi är på plan. Hon kan gå lös förbi andra hundar utan att probs, tom bästa lekkamraten Äbbe, det är beundransvärt när man vet hur hon kan betee sig annars. Som belöning på detta pass fick Äbbe och Jenta raca loss på Agilityplanen, jehoo vad det går och va skoj de båda gangsterna har ihop;-) Under tiden kan jag och Lisa beklaga oss för varandra hur jobbigt det är med överaktiva 2 års slynglar, allt känns på något sätt lite bättre när man vet att man inte är ensam;-)

I dag ska vi åka till Inger och pussa på Berthas bebbar. Kameran är med så håll utkik!

Nu är det äntligen fredag:-) Väskan är packad, Jenta är i tryggt förvar hos pappa och Dino. Om 1h drar jag till Gbg och Gothenburg Horse Show, å det ska bli jätteskoj!

Magnus åkte redan i onsdags morse och han har ju en del förpliktelser..jag däremot ska bara vara ledig, dricka vin, äta hotellfrukost, mingla med kändisar och shoppa med Lena;-) Känner att det här är PRECIS vad jag behöver just nu när allting minst sagt har känts motigt.

Jag älskar min lilla prinsessa mest av allt på hela jorden men just nu är hon jobbig, jobbig och åter jobbig. Framförallt är det alla spår i snön som stör ut hennes tillvara TOTALT. Men även inne är hon inne i trotsålder de lux och det ska bli SÅ skönt att bara få lite andrum och ny energi. Vet ju att jag kommer sakna henne bara jag sätter mig på tåget, men jag vet samtidigt att hon mår SÅ gott hemma hos mamma och pappa. Kanske är det precis vad hon behöver oxå, lite kravlös tillvaro, sova i sängen och stadsluft!

I veckan har det varit fullt upp. I tisdags slutade jag tidigt och hann faktiskt med ett spår hemma på gärdet innan det blev mörkt. Det gick betydligt bättre än i skogen i lördags men fortfarande är rådjur och harspår otroligt intressanta. Det är verkligen perfekt med snön i detta ändamålet, nu tror jag iofs att Jenta "spårar" en del på syn, men jag skiter i det just nu...Problemet är ju inte att hon inte kan spåra, nu ska vi bara lära oss att spårar rätt spår... Metoden -"håll emot vid fel och följa efter vid rätt" verkar iaf funka, så jag fortsätter ett tag till, projekt "hjärntvätt" kan vi kalla det;-) Efter spårandet var det middag hos Linda och Jesper och Jenta var mer vild än tam. Hon skulle nog om hon fick pussa ihjäl Ludvig och Cornelia, hon vill ju bara väl men det blir liksom lite  för mycket...Å när kidsen tarfram sina leksaker...då blir Jenta utvisad eftersom hon inte ens har några begränsningar över hur många hon kan få in i munnen...

Onsdag var det lydnadsträning med Lisa och Agneta. Även här var det en något överladdad madam som kom ut på plan, å så snön... *suck* Började med att kedja inkallning och hopp. Inkallning gick bra, ställde upp framför hoppet, Jenta tjuvar och har lyckats spana in sig på targetpinnen som jag hade statt ut för att ha till framförgåendet...På typ 100m såg hon targetpinnen så det blev ju ett VÄLDIGT LÅÅÅNGT uthopp. Bara att göra om, samma visa igen och jag blev lätt uppgivet. Det är härligt med denna fina attityd men det skadar ju INTE om jag vore inkluderad i Jentas träning. Hur ska detta bli när hon REDAN tar så många egna initiativ och kör sitt eget race. Det är inte det att hon vill vara olydig, hon lyssnad men hon gör allting så fort så jag hinner knappt blinka...Lägg där till att hon har koncentrationsförmåga som en silverfisk...

Sen körde vi lite ingångar och possition, där fick vi faktiskt lite beröm. såg inte helt hopplöst ut;-) Har i hela Jentas liv belönat på utsidan, vilket SÅKLART har lett till att hon lutar sig lite utåt...nu ska vi belöna RAKT.

Efter det körde jag framförgåendet och där börjar det lossna liiite. Dock var snön en otrolig störning eftersom Jenta tokkäka snö istället för att bara försöka koncentrera sig lite. Avslutade ganska snabbt eftersom jag kände att mitt tålamod började tryta...Avslutningen på träningen blev dock lyckad när vi för första gången körde budföring med skott:-) Är ju lite nojjig för skotten eftersom hon inte var jätteförtjust i dom på MHt men nu var det nema problema. Hon kollade till lite med fortsatte springa lika glatt-skönt!

Nu: Semeltårta på fredagsfikat innan det är dags att ta helg!

Jentasprutt med sina favvogrej: "Pipburgaren" som faktiskt har varit hel en veckan:-0

Nä, det var ett skämt...Jag skulle ALDRIG i livet lämna bort min lilla pärla men det där med utmärkt eftersökshund är inget skämt...För att förklara vad jag menar går jag rakt på sak.

I söndags träffades jag, Lisa och Anita för spårträningen. Lisa gick ut ett ganska långt spår 5-600m till Jenta med 4-5 apporter, en boll på mitten och kampstock och gotta i slutet. Jenta som verkligen är i en fysisk formtopp just nu, dvs helt sjövild och studsar fram i tillvaron var givetvis ASTAGGAD. Hon drar i väg med melodin fullt ös medvetslös och det går väl sådär. Hon gör av med så otoligt mycket energi på att bara ta sig fram eftersom jag håller emot i linan. Första 50-60 m spårar hon i Lisas fotspår, men sen...då var inte det intressant längre, däremot alla djurspår... Å hon är helt bombsäker och övertygande...inte liksom så att hon lite försiktigt trevande byter till viltspåren utan det är med otrolig beslutsamhet, hon SKA bara fram däråt. Fruktansvärt envis är hon oxå, men där har hon mött sin överkvinna;-) Att allt detta blir så otroligt tydligt just idag är ju att avtrycken syns tydligt i snön- så intressant! Lisa och Anita var med ute i spåret och vi diskuterar en hel del...Vi kommer fram till att den bästa lösningen är helt enkelt att hålla emot stenhårt när hon går i viltspår, passivitet är verkligen ett straff för överaktiva Jenta...hon blir frustrerad över att inte komma framåt, samtidigt måste hon tänka till själv och det är ju det hela spårarbetet går ut på...Så fort hon tänker till eller i vissa fall råkar halka in på människospåret igen släpper jag efter i linan... Jag är ju egentligen lite emot det här med att styra sin hund i spåret men i det här fallet ser jag ingen annan utväg. Hon måste ju lära sig var som är rätt och fel och jag tror INTE på att korrigera när hon spårar vilt, inte i detta läge under arbete i allafall. För henne är det ju en fruktansvär belöning att bara få spåra vilt, så det funkar liksom inte att tänka att hon inte får någon belöning genom att gå fel, för hon belönar sig själv för fullt redan då, så nä, jag tror faktiskt på den här metoden...Spårar man fel kommer man inte framåt, spårar man rätt får man fortsätta och då kommer gotta och kamp. Vad tror ni???

Vi slet lääänge ute i spåret. Ibland stod vi stilla i flera minuter och Jenta kämpade förtvivlat för att ta sig fram i rådjursspår men trägen vinner i längden...det gick bättre och bättre mot slutet. Det var bra att det faktiskt var ett såpass långt spår så hon verkligen hann att jobba in sig. Hon har verkligen inte dålig motivation för att jobba i spåret- bara det att motivationen att spåra vilt är större. När hon insåg att det inte gav utdelning riktade hon om och spårade jättefint mot slutet... Så de sista 100-150m var helt perfekt och då blev det ännu mer perfekt att megabelöningen i form av kampstocken låg där. Så även om jag var riktigt uppgiven ett tag där ute i spåret och var beredd att helt lägga ner och gå tillbaks till bilen så blev det himla bra tillslut och har vi tur kanske en liten liten polett föll ner även i Jentas popcornhjärna... Hon slutar verkligen aldrig att förvåna den damen, vilken jäkla näsa hon har och denna vilja...hon skulle lätt kunna spåra ett rådjur exakt 2 mil, det är jag övertygad om...

Annars har helgen varit bra och vi har haft ett underbart vinterväder. Lena och David från Göteborg kom upp i fredags och stannade till lördag. Fredagen bestod av god mat och dryck samt planering av skidresa:-) På lördag fm tog vi en långpromenad så Jenta fick sträcka på benen, vi har en så himla fin vinterrunda över öppna fält och kohagar där Jenta faktiskt får var lös eftersom man ser så långt... David hade med sig deras nya systemkamera och fotade en del, titta och njut...

***Uppdaterat från gårdagens valpmys***

Behövs egentligen inga ord, valparna var HELT BEDÅRANDE!

Självklart var det en liten kille som vann mitt hjärta så fort jag steg in i rummet... Vi har verkligen inte varken tid, ork eller plats för en rottis men det kommer bli SVÅRT att motstå...

Here´s my man

Å när jag satte mig i valplådan kom han direkt och kröp upp...sötis. Lugn, cool, lite för sig själv men SÅ kontaktsökande...

Men det fanns såklart andra sötnosar...

Avslutar med bilder på min nya kärlek... Han kröp upp i mitt knä och la sig till rätta...

                            *LOVE*

Behöver jag säga att jag kommer åka dit snart igen;-)

***********************

Ja, som ni kan ana ur rubriken har mycket hänt sedan jag skrev sist... Kaos på jobbet med hur mycket som helst att göra, TUR att pappa är hemma och tar hand om Jentasprutt...

Helgen började i Tidaholm på pedagogikutbildning fre-lör. Orkar inte gå in i detalj på kursen men det var superbra och jag fick en hel del att tänka på inför framtida kurser. Det är faktiskt inte bara hur duktig man är på hund som räknas...du MÅSTE kunna läsa andra människor och förklara på ett sätt så att alla förstår. Jag blir ofta så ivrig när jag har kurs så jag bara pratar på och har tusen lösningar och idéer...sen står kursdeltagaren där som frågetecken;-)

När jag kom hem, lagom trött i skallen skulle vi åka in till stan för att handla och gå en promenad. Magnus gick i förväg ut till bilen och när jag har kollat så ingen kommer på vägen säger jag -Varsegod att gå ut till Jenta... Vips försvann hon som ett streck ut på gärdet. Tror ni inte att hon hade fått syn på en harjä**l som hon drev med skall runt runt på gärdet och sen upp i byn. Hade jag fått tag i henne då hade jag förmodligen stryp henne *grr*. Det har gått riktigt bra med jaktidioten inom henne ett tag nu, men nu är vi verkligen tillbaks på noll igen... Känns så jäkla trist...hon är ju duktig och lydig i alla andra sammanhang...

Var rätt sur på henne resten av kvällen men på söndag var allt glömt och vi var redo för sökträning. Hon är så jäkla pigg just nu, är väl den här tiden fram till löpet, så hon vet inte vad hon ska göra med all energi. I söndags var det Lisa som fick känna på den (igen)... Hon låg som första figge under kammonätet och Jenta skulle till varje pris in under nätet. Någon rulle hade hon inte en tanke på att ta, hon gjorde kängruhopp PÅ Lisa istället som förtvivlat tryckte och tryckte på radion för att jag skulle ropa in henne. Jag stod där i godan ro och sa -Bra att hon undersöker noggrant, jag väntar ut henne får vi se om hon kommer självmant... Nästa gång vet jag att jag måste ropa tidigare så hon inte äter upp figuranten;-) Nästa två figuranter gick riktigt bra. Fjärde figgen var i svängen på en medvindsida... Iom att rutan svängde nästa 90 grader blev det ju gigantisk långt precis där, vilket visade sig vara en svårighet för alla hundar. Jag misstänkte att även Jenta skulle få svårt för detta så klokt nog valde jag en hitta övning, och tänka sig så bra det blev:-) Första skicket sprang hon för långt ut och letade, andra skicket sprang hon snett, sista skicket däremot blev perfekt. Hon är uthållig och kämpar på-ME LIKE! Sen är hon orutinerad men man måste misslyckas för att lära sig att göra rätt, spring 50m rakt åt det hållet matte pekar, enkelt!?! En bra träning och jag var NÖJD med sprutt! På vägen hem stannade jag till hos Lisa och Jenta och Äbbe fick rusa av sig i hennes inhägnade trädgård, I like staket!

Den här veckan blir mycket jobb och Jenta får hänga med Dino och hjälpa pappa att renovera kök. Ikväll ska jag försöka hinna med en liten tripp till Inger och mysa med Berthas valpar som redan hunnit bli 4 veckor, kameran ska med så förhoppningsvis dyker det upp lite bilder inom kort. På tal om bilder- jag har blivit utmanad av Sofia med pudlarna Sera och Vimsa. Utmaningen går till så här... Ta det sjätte fotot i din sjätte fotomapp och publisera här på bloggen: För min del blev det där här kortet:

 Från min och Helenas underbara skidsemester i Riksgränsen 2005 *längtar tillbaka* Men i år får jag nöja mig med Trysil v14 och det kommer bli toppen det oxå!

Till utmaningen hör att man ska utmana sex vänner, så jag utmanar:

• Sara med Loke och Eros
• Emma med Ludde
• Soffie med Aki och Haffa
• Maja med Dixie och snart nykomlingen
• Anneli med Selma och Nisse
• å så Kerstin såklart

Ha det gott!

Upp över öronen med jobb...men gör en liten snabbuppis så här på morgonkvisten. Veckan har bestått av mycket jobb och ganska lite hundträning. Onsdagen träffades jag, Agneta och Lisa och körde ett riktigt bra pass. Jag la som vanligt fokus på linförighet/fritt följ och det känns som det börjar ge lite resultat. Jag kör med kortkoppel för att hon inte ska glida ur position. Tidigare har hon släpt kontakt och fokus så fort jag har lirkat lite i kortkopplet, nu fungerar det bättre och hon har bibehållen kontakt även om jag håller in henne, så nu känns det som vi kan jobba med och mer på positionen. Vill INTE få bra position på bekostnad av kontakten...kontakt och attityd går absolut före allt annat, hellre en hund med taskig position men som har kul på plan än en hösäck i bra position... Men SJÄLVKLART ska vi få till både och och nu är vi på G! Körde även sakta delen ut från gruppen i framåtsändandet och då glänser lilla prinsessan, märkligt...hon som aldrig går sakta verka ha fattat detta moment. För första gången körde vi Fjärren med en person bakom och här måste jag bli bättre på att öka tiden till belöning. Tycker jag har varit noggrann och ALDRIG kört två skiften, men Jenta tar till sitt allra operantaste sinne och testar alla positioner för att få sin belöning. Härligt att hon försöker, men nu måste vi få lite mer stadga...

Avslutade med budföring och platsliggning. Springa kan hon den lilla spruttan, men även här behöver vi få lite mer stadga, iaf hos motagaren...Men det ska nog inte vara några probs. Platsliggningen var en riktigt utmaning, hon och Äbbe låg bredvid varandra och de var SÅ sugna på att bara rocka loss, precs som de fick göra i söndags;-) Men båda två var så himla duktiga och låg snällt kvar, trots lite pip och viftande svansar...

Idag bär det av till Tidaholm. Vi ska ha pedagogikutbildning som en delkurs i instruktörsutbildningen, hela kvällen idag och hela dagen imorn. Känns sådär just nu men jag hoppas det överträffar mina förväntningar...Söndag blir det sökträning på fm och årsmöte på klubben på em...Sova får man väl göra när man blir gammal antar jag:-)

Ha en skön helg!

Ja, denna helgen har varit fullproppad med hundträning, både lördag och söndag:-) I lördags var det sök. Förutom att jag försov mig så var jag ovanligt strukturerad och hade en bra plan för vad och hur jag skulle träna...Jag hade tänkt att fokus skulle ligga på egen rulle och köra många figuranter med popuper för att få flyt och raka skick. Det gick sådär...

Började med en dold figge i ena hörnet. En något överladdad Jenta med mycket spring i benen drog först hela rutan åt ena hållet, sen åt andra. Ja hon sprang i stort sett ÖVERALLT utom dit hon skulle springa *suck*. Om man ska se något positivt så var det att hon kom när jag kallade in och hon sprang iväg med samma fart och samma entusiasm var gång jag skickade om henne. Men så här kunde vi INTE ha det...jag var inte sugen på att ta fram popupper i detta läget, hon måste ju lära sig att sansa ner sig lite och faktiskt använda näsan... Nåja, det blev en popup i andra hörnet då samtliga sex hundar som hade gått innan hade sprungit snett på den sidan, varför utmana liksom;-) Det gick väl bra förutom att Jenta var trött och törstig efter alla sina fyra långa tom(fel)slag på andra sidan. Tappade rullen på vägen in eftersom hon stannade och drack vatten och under transporten in hittade hon en isfläck att "gosa" med *suck igen, NÄR ska hon växa upp?* Nästa figge var åter en dold på den sidan hon hade sprungit så på, men nu gick det bra, mycket bra t.o.m. och det var dessutom inte långt ifrån att hon hade tagit sin egen rulle på eget initiativ. Avslutade sedan med en gömd figge med kampstock som började springa när Jenta var halvvägs ut i rutan.

Där ser man, det är jätteviktigt att ha en plan för sin träningen MEN det är lika viktigt att kunna tänka om ifall det inte blir riktigt som man har tänkt sig. Men det är väl det som är tjusningen med hundträning;-)

I söndags träffades jag och Lisa för lite spårtävling. Vi hade ambitionen att lägga spår, och medan spåren låg skulle vi köra lydnad. Nu blev det inte riktigt så...vi la spår, sen gick vi in och fikade medan Jenta och Äbbe fick härja i Lisas inhägnade trädgård. Jösses vad roligt de hade, Jenta är värsta bitchen men så länge Äbbe bara gjorde som han blev tillsagd så hade de skoj. Gick han över gränsen, ja då fick han veta att han levde *ler*

När det väl var dags för spåret tänkte jag att nu måste ju Jenta ändå ha rusat av sig det värsta och kanske kan vara lite fokuserad...nehe, inte då. Bus med lekkompis var INTE bästa uppladdningen för den damen...ändå fick de sitta i bilen och lugna ner sig medan vi gick Axas spår. Jenta drog iväg i spåret i ungefär samma tempo som i sökrutan, det var ju bara en liten petitess att hon skulle släpa på den där matten i bak som inte var helt nöjd. När det dessutom inte ens var rätt spår fick vi bryta och försöka tagga ner en smula. Spårarbetet blev bättre och bättre men det var en hel del slarv och hon markerade inte en enda pinne vilket jag tror kan bero på att det var Lisas pinnar och det var bara Lisa som hade tagit i dom. Jenta behöver absolut öva på okända spår och okända dofter på pinnarna. Härligt att se att drivet och motivationen finns men vi behöver spåra oftare... Har ju märkt detta tidiagare att hon går lugnt och bra på mina spår men med annan spårläggare blir det bara SÅ häftigt och då går det fortare än vad hon klarar av. Överlag kan jag väl inte säga att jag är jättenöjd med Jentas arbetsinsats i skogen den här helgen, men samtidigt är hon SÅ energisk och ger sig in i uppgifterna med fantastisk glädje och entusiams så det är svårt att inte le när man tittar på henne, denna lilla pärla så full av livslust. Stabilitet, noggranhet och fokus kommer, bara viljan och glädjen i att arbeta finns och det gör den verkligen.

Vi avslutade helgen med instruktörskurs igår kväll. Nu måste ju ändå Jenta vara trött tänkte jag men nää då-full ös medvetslös åter igen (hon vilade faktiskt en timma mellan 14:30 och 15:30). Vi skulle träna på bra entre in på tävlingsplanen och sen direkt länka ihop två moment utan att belöna emellan. Jenta kan ju inte så många moment så jag valde inkallning och tandvisning, plättlätt tänkte jag. Skulle kunna ha varit så om inte fröken löken redan under transporten in lyckades spana in en gren 50-60 m bort. När jag sen kallade in henne drog hon som en skottspole dit och skulle mörda-ska man skratta eller gråta? Finns liksom inget att säga...när ska hon växa upp? Sen emellanåt glänser hon till och ser hur stabil ut som helst, tills det poppar till bland popcornen i skallen igen...

Veckan blir återigen mycket jobb... Mamma och pappa är hemma igen så nu hjälper de till med Jenta så vi kan jobba så mycket vi bara orkar. Onsdag blir iaf lydnadsträning och innan dess ska vi försöka få till lite markeringsövningar med husse.

Ha en härlig arbetsvecka, tiden går fort så snart är det nog helg igen;-)