I går var det spår på programmet. Gänget skulle träna sök men eftersom Dino var halt sist och Jenta står på tillväxt i söket så la jag spår till lillsprutt i stället. Under tiden spåret låg till sig så hjälpte jag till att valla och figga, det sög i söktarmen kan jag ju avslöja... Rolig ruta och bra vind, men nej, jag tog mitt förnuft till fånga och höll mig från att köra Jenta. 

Jag la fyra stycket upptag till Jenta, med varierande föremål. Ett upptag råkade Ann-Marie "förstöra" när hon letade efter oss i sökrutan men de resterande tre gick rätt ok. Det första tog hon megabakspår på... å hon är verkligen tvärsäker...Försökte att vänta ut henne genom att hålla emot men med hennes envishet hade jag stått där än:-0 Jag fick helt enkelt vända henne och tala om att häråt ska vi. Svårt det där, vet inte hur vi ska lösa dessa bakspår riktigt men hon behöver ju såklart rutin...men jag vill inte behöva tala om för henne åt vilket håll vi ska? Bakspårstips någon?

De andra två gick fint, även om jag "bjöd" henne åt rätt håll. Jag gjorde ett litet misstag som grämde mig på andra upptaget. Jag hade lagt ut en leksak med snöre, som jag hade gömt under lite gräs. Tänkte att jag skulle rycka lite i snöret när Jenta hittade den. Så gjorde jag oxå, bara det att Jenta inte riktigt hann med och uppfatta grejen, hon stod fortfarande kvar och nosade i gräset när jag tjoade och lekte med leksaken...Ja ja, inget som vi kommer sabba hela vår spårkarriär på precis men när man försöker att få till det...åh så funkar inte tajmingen riktigt, det STÖR mig, klantmatte!

Sista upptaget gick iaf finfint. Där var det en vanlig spårpinne som Jenta markerade bra och DÄR kom tajmingen helt rätt från matte:-) Skönt med ett bra avslut... Sen fick hon frispåra, lös, det sista upptaget där även Ann-Marie hade gått, precis som vi var på promenix. Å mycket riktigt, hon hittade allt sin boll och blev SÅ lycklig...Lilla spruttan;-)

Vad som är skönt att se är att hon arbetsmässigt funkar väldigt bra trots löpet. Förra löpet tyckte jag att hon blev så otroligt disträ, nu märks det att hon är lite äldre och att hon har lite mer koll på vad som händer. Hon är fortfarande otroligt disträ hemma och när man ute på promenad, men ska vi jobba, jag då jäklar tänder vi till:-)

Ännu en vacker bild på vår fina prinsessa, tagen av Sara Tranberg:

Japp, nu var man hemma igen. Har haft en underbar weekend i Göteborg. Kom nu med tåget i torsdags, strålande väder och storstadspulsen började pulsera i ådrorna. Alltså, ibland saknar jag en stad med lite mera liv och rörelse. Underbart att gå där i vårsolen, fullt av folk på gatorna och uteserveringarna. Jag gick där och njöt och "råkade" även hamna i några klädaffärer så jag var inte tomhänt när jag kom till hotellet;-) Vi bodde på 10 vån i Gothia Tower, jättefint hotellrum, god mat och dryck samt fantastisk underhålling i form av hästsport. En superhelg helt enkelt:-)!

Jenta då, ja det har verkligen inte gått någon nöd på henne. Jag lämnade henne hos Emma i hennes lilla studentlägenhet i Skövde i torsdag och som vanligt tog hon det hela med ro. Det enda var att Emma bor på nedersta våningen, precis vid ingången och Jenta hade lite  svårt att förstå att folk, som hon såg genom fönstret kom in i hennes hus, men ändå inte?? Hon stod där och vaktade ett tag, men tillslut hade hon gett upp och accepterat att de faktiskt oxå bodde där, men inte hos henne... Sen hade Emma, hennes kompis Sara och Jenta varit på stan och käkat glass. Jag tar mig friheten och knycker lite bilder, både från Emmas och Saras blogg...

Jenta och Emma, fotograf: Sara Tranberg

 Närbild på lillskruttan, fotograf: Sara Tranberg

 På fredagen fick Jenta åka med hem till Emmas föräldrar där Emmas hund Ludde bor. Även det gick finfint;-) Visst är dom fiiina?

 Å här är hela gänget, sötingar;-) Tack Emma än en gång!

På fredag eftermiddag åkte mamma och hämtade Jenta och hon fick följa med hem till Dino. Även om hon hade haft det hur bra som helst hos Emma hade hon blivit SÅ glad när mamma kom och hon ville INTE missa att åka med i bilen, gullunge;-) Resten av helgen har hon bott hemma hos mamma och pappa och det har gått hur bra som helst. Dino är ju faktiskt ganska fantastisk tycker jag som fixar Jentas löp SÅ bra. Han nosar lite, då räcker det med att man harklar sig så låter han bli. Däremot luktar det OTROLIGT gott när Jenta kissar, vilket inträfar typ 20 gånger när man är ute och går;-) Nu får Jenta och Dino ha en liten paus från varandra till Jenta har löpt klart. Skönast för alla tror jag...

Som vanligt när Jenta kommer på okänd mark så blir hon ganska lugn så Emma tyckte inte alls att hon var någon ligist. Skönt som tusan att ha en hund som är så trygg och kan slappna av i okända miljöer och med okända människor, är ju så mycket lättare att lämna bort henne då än om hon hade levt rövare. Sen att hon är ett riktigt gangster här hemma det kan jag väl leva med, det är ju iaf vår Jenta på någotvis;-) Usch och fy vad vi har saknat henne dom här dagarna, är det larvigt? Vårat lilla hjärta;-)

Åhh, vad jag HATAR när bilar inte bara fungerar som de ska!!! Jag lämnade in min bil i måndags för att byta ett bakre bromsok, på beordran från pappa. Redan då kände jag mig totalt blåst när de frågade massa frågor som jag inte hade en aning om... Sen, idag när jag skulle åka till jobbet började hela bilen vibrera och låta som den skulle gå i 1000 bitar. Shit, tänkte jag, måste vara något med bromsarna, som tur var var det kanske bara 500m till Volvo så jag rullade in där lite försiktigt. Stormar in där och säger att det förmodligen blev något fel när de grejade med bilen i måndags för nu går det inte att köra med den! Ojojoj sa dom, det får vi kika på med en gång, låter ju allvarligt... Det var PUNKTERING! Fatta hur dum man känner sig då? Jag fick väl lite snällt krypa till korset och inse att det nog inte var inte deras fel och fråga lite snällt om de kanske kunde sätta på ett nytt däck? Som tur är volvograbbarna otroligt snälla och trevliga och håller god min, åtminstone så länge jag är kvar (kan tänka mig att jag är ett stående blondinskämt på fikarasterna) och fixade till min bil på 30 min... Det var den morgonen. Lyckligtvis hade jag datorn med mig så jag tog upp den och satt och jobbade lite medan jag väntade på bilen (i förhoppningen om att iaf se lite smart ut på andra områden än bilar...).

Igår var det sökträning och jag hade bara Dino med mig till skogen. Han var överlycklig över att få åka med, dessutom UTAN lillsprutt! Tyvärr var han halt när jag tog ur honom ur bilen. -Han är ju alltid halt, sa jag till mamma och pappa när jag kom hem, märker ni inte det??? Men tydligen är det just bara när vi ska åka och träna som det uppkommer, vi funderar på om det har samband med att hoppa i och ur min (skrutt)bil...? Den är ju lite högre + att den har tröskel, nästa gång ska jag ta mamma och pappas bil... Hur som helst, Dino var så ivrig och laddad så jag hade inte hjärta att sätta tillbaks honom i bilen. Han fick köra lite ändå, trots att han haltade. När han väl kom ut i sökrutan fanns inte tillstymmelse till hälta och han ångade på som ett lok. Han bara älskar det och är SÅ duktigt, matte prins. Tre figgar och ett tomslag, han blev väldigt trött på slutet men det är inte alls konstigt. Halt, varmt och otränad...

Jenta fick vara hemma hos mamma och pappa och gå på stadspromenad. Otroligt vilken skillnad det är på henne när hon löper, som en helt annan hund, jaa, kanske som en normal hund... Lugn och otroligt tillgiven, vill helst bara ligga och mysa och att nån klappar henne på magen. Med hennes speed i vanliga fall få är det faktiskt ganska skönt att hon kan varva ner tre veckor, två gånger om året;-) Ikväll ska vi dock iväg på bevakningskursen. Det blir säkert inga problem, även om hon är lite slöare så har hon inte svårt att tända till ute när hon ska jobba...Spårning och stillasittande bevakning stod på schemat tror jag. Återkommer med rapport!

Tack för alla grattis ang. Jentas röntgen. Känns otroligt skönt och extra roligt att så många glädjs med oss!

Jihoo, äntligen har Jentas röntgenresultat kommit ut på SKK:

HD grad A

artros ua (0)

Lyckan är total:-) Ikväll ska vi fira jag och min älskade Jenty!

*********************************************

Oj, vad vi har haft det gött! Skidåkning är nog det bästa jag vet:-) Jag älskar när det går fort! Vilket det oftast gör när jag åker skidor;-) Fina backar och MYCKET snö. Vädret har varit helt ok...ganska mulet på förmiddagarna med vid lunch sprack det upp både fredag och lördag så det har blivit härligt afterski-slapp i solen på eftermiddagarna...

Jenta är helt underbar att ha med sig på sådan här äventyr. Hon sprider sådan glädje och hon har fått SÅ mycket uppmärksamhet hela helgen. Hon var helt galen i all denna snö. Hon har ju bara sett max 2 dm, nu var det ju så hon druknade. Hon fick värsta tokrycken, rullade sig, grävde och stack ner hela huvudet i snön. Ja, hon har verkligen haft roligt.

På förmiddagarna har Jenta varit kvar i stugan, vilket hon oxå finner sig helt otroligt bra i. Hon är så trygg i sig själv så det är ingen match för henne att vara ensam i en stuga som hon bara har bott i några timmar...Sov som en gris tror jag, för hon sträckte nyvaket på sig varje gång jag kom för att hämta henne. På eftermiddagarna var hon med i backen, det var en upplevelse kan jag säga. Första dagen var hon fast beslutsam om att jaga VARENDA skidåkare...*suck* Efter kanske två timmar lugnade hon sig lite och var i alla fall tyst:-0 Utmattningsmetoden verkar vara det enda som fungerar på den här lilla damen och tillslut, mot slutet av dagen gick det t.o.m. att passera stillastående skidåkare utan attack... Behöver jag tala om att Jenta sov gott på kvällen sen...;-)

Nästa dag gick mycket bättre, då satt vi iofs lite längre ifrån backen, men ändå? Hon lär sig den lilla spruttan;-) Vi var alla ganska möra i benen så vi turades om att vara kvar hos Jenta. Då är hon cool, bryr sig inte om om det var husse, matte eller någon annan som stannade kvar hos henne. Hon fick ett litet återfall i skidjakten när husse skulle ta med henne till after ski...Precis när han närmar sig visar det sig att afterskin är slut, vilket resulterar i att typ 200 pers väller ut och hoppar i sina skidor och åker iväg...det blev lite för mycket...och lite för trångt...

Snacka om att Jenta har varit med om mycket nytt den här helgen...Liftar, skidåkare, skotrar, pistmaskiner ja, det mesta var otroligt spännande, men vilken miljöträning. Lite jobbigt har det varit såklart men samtidigt lika bra att ta tjuren vid hornen, det här lär ju knappast vara den sista skidsemestern som lillsprutt får hänga med på...Tyvärr har hennes tassar tagit mycket stryk av den hårda snön:-( Hon haltade lite mot slutet av helgen och några av tramdynorna hade liksom luckrats upp...Så nu tvättar vi och smörjer med Kerice...hoppas att det ger sig...

Igår var vi på klubben. Körde lite lydnad både med Dino och Dampfia. Där gjorde hon ytterligare skäl för sitt namn...Suck säger jag igen, NÄR ska det bli något vett innanför det pannbenet? Hon kan gå jättefint i yyp 5 sek, för att sen komma på att det ligger en gren 2m framför som bara väntar på att hon ska dra en repa med den. Hon är inte elak eller springer till de andra hundarna men det är SÅ svårt att hålla sig i skinnet. Ska bli skönt med semester...

Helgen påbörjades med röntgen för lillsprutt i fredags. Jag var skitnervös, jag som aldrig brukar vara nervös...Men så som hon har fart runt och levt rövare sen hon var 9v så tänkte jag att hon kan inte ha ett enda helt ben i kroppen, ännu mindre några leder:-0 Men det så fint ut:-) Nu är det ju inte Åke som bedömer MEN han är ändå erkänt duktig på just leder så när han säger att det ser bra ut så tror jag det. Armbågarna skulle han bedöma som UA, höfterna någonstans mellan A och B...Där behöver man rita ut linjer och läsa vinklar för att få det rätta svaret, men hur som helst är det ju klart godkänt! Nu håller vi tummarna att resultatet från SKK säger samma sak...

Vad man kunde se var att hon fortfarande är lite slapp i höftleden och behöver bygga mer muskler i rumpan så leden tajtas till. Så nu ska jag verkligen försöka komma iväg till Nina och hundsimmet lite i vår, så lillspruttan törs simma i sjön i sommar. Sen får vi väl jobba vidare med det här med cykel...;-)

Hon är ju för rolig våran lilla sprutta. Hon kunde inte slappna av och släppa kontrollen över situationen trots att hon var sövd. Hon sov bara med ett öga och var helt "med", så typiskt henne *ler* Men när vi kom hem så var hon ganska liten och ynklig och ville helst mysa i soffan med husse och matte;-)

För övrigt såg allt annat oxå fint ut och Jenta uppförde sig utmärkt. Åke (vetten) är SÅ lugn så även den galnaste lilla Jenta blir lugn, han är helt fantastisk med hundar... 33 kg väger hon fortfarande den lilla räkan och han tyckte hon var alldeles lagom i hull. Passade även på att kolla halsen när hon ändå var "sövd" eftersom hon äter så mycket gräs. Ingen fel där, det är nog snarare att hon är lite sur i magen. Samma mängd mat men mindre portioner och oftare blev ordinationen, så nu inför vi lunch och kvällsmat igen;-)

Lördag bar det av till skogen, i riktigt skitväder. Snöblandad regn och 1+, men men, man är väl hundmänniska;-) Det var första "riktiga" gången för oss på försvarsmaktshundkursen. Vi började med att lägga ut spår, jag och Rolf gick varandras spår, perfekt med okänd spårläggare...Medan spåren låg till sig gick vi en "lydnadspromenad". Det gick ut på att man skulle ha hunden under kontroll och att de skulle sitta stilla vid halter osv när andra hundar passerade. Jenta är JÄTTEDUKTIG! Hon bryr sin inte ett dugg om dom andra hundarna men hon tyckte det blev SÅ tråkigt att hålla sig i skinnet under hela promenaden...(å matte tyckte oxå att det blev rätt långtråkigt;-)) Under den här promenaden var det även skott från en skjutbana + att kursledarna hade gjort lite spårupptag och lagt ut lite folk i skogen. Jenta som verkar vara född till bevakningshund, missade INGET! Hon tog samtliga spårupptag och vindade alla figuranter, hon är SÅ alert och uppmärksam så hälften vore nog...

När vi kom tillbaks var det dags för spåren som då hade legat i drygt 2h. Jentas spår gick hyfsat för att vara en okänd spårläggare, har inte gjort många icke förarlagda spår... Även här är hon ju så otroligt uppmärksam på ALLT runtomkring så hon blir lite splittrad, men det är bara att öva koncentrationen, mycket kommer nog med psykisk mognad tror jag. Spåret var ca 200m med tre apporter (+ två snittslar som Jenta markerade och plockade ner från träden...dom luktade oxå människa;-)). Hon tog föremålen jättefint och det är så skönt att det har börjat lossna nu, all pinnträning har gett resultat... Det man märkte var att hon var lite tveksam till att fortsätta spåra efter föremålen, men det beror nog på att jag sällan har mer än ett föremål i spåret eftersom jag hittills har haft ganska korta spår och vill att alla föremål skall betraktas som slut. I det stora hela är jag nöjd! Ska försöka hinna öva lite spårpåsläpp innan nästa kurstillfälle eftersom hon gärna bakspårar...Tips någon?

Gårdagen bestod av kalas. Jenta var i sitt esse, självklart trodde hon att ALLA var där för att träffa henne. Magnus föräldrar hade Doris med sig och jäklar vad hon vaktar sina grejer när vi har andra hundar på besök *grr*. Hon blev helt skogstokig bara Doris nosade på hennes ben, så här gäller det att plocka undan ALLT som kan tänkas vara värt att vakta i Jentas ögon. Så onödigt att hamna i dessa situationer... Som tur är vaktar hon bara mot andra hundar och lilla Doris är ju snäll och ger i från sig...

Idag blir det helkväll på klubben. Medlemsmöte med LO:t, innehållande lite föreläsningar och annat intressant. Lite träning skall oxå hinnas med tänkte jag. Sen är det bara två jobbdagar kvar innan vi drar till Sälen:-) Ska bli SÅ skönt och roligt med skidåkning, var ju TVÅ! år sedan jag stod på ett par skidor...1,5m snö är det däruppe, HÄRLIGT!

Ha det gott!

Ja, igår var vi på Götene Bk och tränade lydnad, jag, Anna och Agneta. Det var massor av folk där eftersom de har sin öppna träning på onsdagar. Jag tog ut Jenta men det var i stort sett omöjligt att köra kontaktövningar eftersom det var folk och hundar ÖVERALLT. Nåväl, vi får göra något annat tänkte jag så vi gjorde tandvisning och budföring, det gick kanonbra! Sen körde vi lite apportering och det gick bra förutom en gång då jag kasta bollen bakom som belöning. Hon sprang efter bollen men plötsligt på typ en sekund slog hon över, släppte bollen och började spåra något istället. Har sett henne göra så förut, tror att det blir någon slags överslagshandling... Mer sans och balans i träningen m.a.o...blev lite  för häftigt.

Det var på vägen tillbaks till bilen det hände något som jag har funderat mycket på...Bredvid på agilityplanen var det en svart kelpi som sprang en bana, fort och med väldigt mycket ljud. Jenta låste sig totalt på denna hunden, helt okontaktbar. Jag blev tokarg när hon inte lyssnade och försökte ta tag i henne men det fick nästan motsatt effekt. Hon tog inte åt sig av min tillsägelse utan trodde snarare att jag hjälpte henne att jaga ikapp hunden. Helt klart är det ju jakten som sätter in i hennes huvud och det vill jag ju bryta! Avled, avled istället ropade Anna och Agneta varpå Anna kastar Jentas leksak. Den här gången gick leksaken före den andra hunden men det kan ju säga att det hade den inte gjort om det hade varit ett rådjur:-0

Vi diskuterade lite efteråt och kom fram till att jag inte ska "ge mig på henne" när hon låser sig mot andra hundar eftersom risken finns att hon kopplar ihop obehaget med den andra hunden. Mycket klokt tänkt...Så nu blir det till att ta fram svanspipen;-)

Har funderat lite till och från sen helgen, det här med att korrigera när hon inte lyssnar. Självklart måste man tala om vad som är rätt och fel, jag har absolut inte något emot att ta tag i min hund, det är inte det. Men som Jenta känns just nu så är hon så oerhört splittrad...Hormonerna poppar runt i huvudet, hon måste hålla koll på allt och alla och jag tror verkligen att det är mycket åldern som spökar. Jag vill inte ha en hund som tassar på tå för den är rädd att göra fel, jag vill ha en hund som tassar på tå för att den vill göra rätt...förstår ni skillnaden?

Så nu på lunchpromenaden backade jag tillbaks, belönade varje kontakttagande och försökte ha en positiv stämning på promenaden. Jag fick bita mig i tungan, både en och två gånger för att inte bli tokarg, eftersom hon är SÅ stirrig, men TÅLAMOD...det är nyckel till framgång, tror jag iaf...

Imorn är det röntgen för lillspruttan. Håll alla tummar i världen nu att det ser bra ut...*nervös*

...med besked;-)!

*********************************

Uppdatera med bilder från helgen se längst ner...

*********************************

Efter att ha uppfört sig helt exemplarisk hela helgen och varit så lugn och fin så kom bakslaget, som väntat... Vi hade avslutning på grundkursen igår och min lilla ängel som brukar uppföra sig så fint var ett monster *grrr* Vi skulle ha lite plojtävlingar och började på agilityplan med stafett. Stämningen var på topp och alla tjoade och hejade på sitt lag. Alla hundarna var helt speedade och Jenta blev HELT tokig av att se de andra hundarna springa runt där och när det väl var dax för hennes tur var hon galen...Mitt i allt fick hon syn på en sädesärla och drog som ett skott, ni kan ju tänka er hur många som skrattade:-) Till råga på allt var husse med oxå och var köttbullehållare för ANDRA laget, Jenta tog en sväng dit och kollade om hon kunde tänkas få någon köttbulle, det var ju trots allt HENNES HUSSE:-0! Vårt lag förlorade *grrr*.

Sen var det dags för slutprov;-) Vi var i två lag och vi skulle fördela sex moment på var och en i laget. Jag och Jenta fick ta det som blev över och det blev såklart inkallning... Innan vi kom så långt så vi kunde göra inkallning var vi tvugna att undersöka en ryggsäck som hängde på ett staket eftersom den förmodligen, i vilken sekund som helst, skulle gå till attack. Jenta var jättearg, morrade och reste ragg och kunde absolut inte släppa ryggsäcken med blicken, vaddå spökålder...?

När det väl var dags för inkallningen var hon helt galen och speedad, trots det satt hon jättefint och väntade. När jag ropade drog Jenta raka vägen till Ann-Marie och hennes påse med grisöron. Hon är allt tokig våran lilla turborotta... Vi gjorde om och då gör hon samma sak igen, men då blev matte ond och sen gjorde hon inte så nån mer gång;-)

Skönt dock att hon inte har en tanke att springa fram till de andra hundarna när hon är ute på sina äventyr. Hon är verkligen bra med andra hundar, inget gruff, vill de leka så är hon inte sen att hänga på men samtidigt jättelätt att bryta och tala om att hon faktiskt är där med mig.

En trevlig kväll, alla hundar var lite stojjiga, förmodligen p.g.a. den uppsluppna stämning bland förarna. Vi avslutade med korvgrillning och jag, Inger och Ann-Marie fick varsin bukett med jättefina tulpaner. Usch, de har jag verkligen inte gjort mig förtjänt av den här kursen. Ingen bra taktik att ha med egen hund när man ska instruera. Nu blir det ingen mer kurs på ett tag. Hoppas på att få vidarutbilda mig till hösten så jag får hålla tävlingskurser istället framöver. Fram tills dess ska jag lägga all min lediga tid på mina egna hundar!

****************************************

Här kommer lite bilder från Heidihelgen. Snälla, goa Kirsi har bränt en dvd och skickat på posten, över 700 bilder varav 81 är på bara mig och Jenta:-0 Dessutom 5min film där vi tränar kontakt, KUL!

Här tränar vi stå! Ser ju ut som värsta utställningsposen;-)

Å så kommer bollen...

Glada med fiiin kontakt:-) Dock lite sojabönsvarning på matte;-)

Lyssnar och lär när man är på kurs...

Hopp å bus!

Mer bilder kommer en annan dag...

Oj vilken helg vi har haft! Heidi är en helt otroligt människa. Fantastiskt duktig på att läsa hundar (och även människor) och att hitta individanpassade metoder som passar för just det ekipaget. Sen att hon är så himla festlig, bjuder på sig själv och sina roliga historier på klingande norska, gör det hela ännu mer underbart. Får ni chansen, åk dit!

Vi kom dit ca en timma senare än beräknat i fredags efter div stopp och felkörningar;-) Kvarterade in oss i rummen och tog en snabbrastning av hundarna. Fredagskvällen bestod sen av teori där Heidi pratade om samspel på planen, framförallt vid tävling men även bra saker att tänka på i vardagen. Tillsammans med gulaschsoppa och en box rödvin blev detta en mycket trevlig kväll:-)

Lördagen bjöd på ett strålande väder, om än lite kallt. Jag valde att börja med vår akilleshäl, fotgåendet...Har ju upplevt att vi står och stampar lite och inte tar oss vidare. Hon kommer upp fint, går fint och tar kontakt, lite när det passar henne. Lite nochi sådär, jag kommer när jag vill...

Vi satte på kortkoppel och jag skulle prova att göra ett litet ryck när hon tappade i koncentration för att "påminna" vad vi håller på med. Detta funkade inte alls...För det första var jag helt värdelös på att tajma rycket (alltså pyttelitet ryck) och för det andra förstod Jenta inte alls vad vi höll på med..Näpp, sa både jag och Heidi, det här är inte vår väg till Rom... Ändrade taktik, satte på vanligt koppel och ignorerade att hon stannade och nosade eller tittade bort och ökade istället frekvensen på belöningen...tror att det funkar bättre. Kontentan blev därför, backa i träningen, belöna oftare MEN FALL INTE i fällan att påkalla uppmärksamhet eller säga till henne utan vänta ut...På med koppel för att slippa tjafs och ta inte tag i dom här nochifasonerna i själva momenten utan mellan. Då får man örklara vad som är rätt och fel, det ska vara jätteskoj att jobba med matte och allt annat är förbjudet;-) I det stora hela känner jag väl att det är precis så här vi jobbar MEN jag kanske har lockat lite på henne efter belöning vilket har lett till att hon väntar på mina kommandon. Jag tror dessutom, efter att ha funderat lite, att jag måste höja värdet på belöningen, mer kamp men kortare pass...

På eftermiddagspasset var Jenta trött. Det märktes på henne hela helgen att hon är ung och inte riktigt håller ihop. Hon satt i fönstret och tittade på samtliga ekipage hela eftermiddagen och när det var hennes tur var hon helt slut. Vi tränade lite läggande och det var inte alls samma klipp som hon brukar. Fick lite tips, framförallt att jag måste gå SAKTA för att ge henne en chans att hinna lägga sig, tekniken har hon, men som sagt hon var SEG...

Söndagen körde vi apportering första passet där jag känner att jag vill ha lite mer aktion. Hon håller apporten jättefint, fast och utan tugg men hon rör sig lite i slowmotion när hon har den i munnen. Jag tror att det kommer ju säkrare hon blir i momentet men vi provade ändå Heidis taktik med att kasta, sen kubbar jag bakåt och när hon kommer så kampar vi med apportbocken, Hon kom som ett skott och kampar gör hon ju med vad som helst...men visst fick vi tugg. Äh, jag kör på med klickern, sen kan man självklart varva med att kasta och springa för att få upp tempot...känner mig ganska trygg med det här momentet, det kommer bli bra...

Slutligen i går eftermiddag körde vi ett pass med ställande. Vid det här laget hade Jenta lärt sig att koppla av i stugan och hon hade sovit mellan passen, vilket resulterade i en piggare hund. En annan viktig aspekt var att jag innan sista passet tänkte att nu ska vi göra precis som på träning, blir annars lätt lite passiv när man är på kurs eftersom man väntar på instruktioner. Nu gick jag ut och "ägde" planen vilket resulterade i att Jenta gick SÅ mycket bättre och Heidi blev riktigt förvånad när hon fick se den "riktiga" Karin;-) Tipsen för ställandet var i stor de samma som vid läggandet, jag måste gå SAKTA för att ge henne en chans att hinna stanna. Klicka stadgan i ståendet och kasta godis bakåt, lätt som en plätt!

Precis som förra gången åkte jag därifrån helt lyrisk, full av inspiration och nya idéer. Både för min egen träning och när man håller kurser för andra hundägare. Det skönaste med hela helgen är att Jenta uppför sig SÅ bra. Nu är jag ju såklart van vid bråkstaken Dino men man uppskattar inte att ha en hund som INTE bråkar förrän man har haft en som gör det... Jenta är lika glad för alla som pratar med henne och viftar på svansen åt alla hundar hon ser. Nyttigt att åka iväg och träna på att vara på läger då man som sagt tydligt ser att det tar på krafterna i en ung tonårshjärna men det är ju oxå nu hon är som mest anpassningsbar. Efter en dag förstod hon ju att det inte lönade sig att sitta och titta i fönstret, utan la sig och sov i stället. Man kan knappt tro att det är samma hund som är värsta vilddjuret i vanliga fall;-)

Idag tar vi paus från allt vad hundträning heter. Jag är precis svintrött, sena kvällar, mycket vin och morgonpigg hund eftersom vi saknade något att dra för fönstret... Dessutom känner jag mig helt mörbultad, blå på hela händerna och träningsvärk i magen efter alla goa skratt. Tack alla ni som var med och som läser detta för en underbar hundhelg! Johans inkallningssignal (med Saras rösttolkning) och Inger språngmarsh kommer jag leva på mycket länge!

Hämtade hundarna hos mamma och pappa och var upp på klubben redan kl 17. Gick rundan med båda lösa utan probs, gött! Jenta kommer fint när man ropar, iaf när Dino är med, annars vet hon att han käkar upp hennes godis;-) Körde lite lydnad med Dino men märkte med en gång att han markerar på ena frambenet, särskilt under fritt följ när han ska titta upp på mig...Nu känns beslutet att pensionera honom ännu mer rätt, skönt! Självklart kommer han få hänga med och göra det han tycker är skoj, men någon tävlingssatsning blir det inte, inte i brukset iaf;-)

Bytte hund och Jenta fick gå rundan en gång till, nu med Stina och Saga. Så nyttigt för den unga damen att umgås med äldre SNÄLLA tikar, går hur bra som helst även om Saga får en ofrivillig puss då och då...

Började med budföring med Anna som mottagare. Jättebra, bara lite hjälp hos mottagaren att komma in i position, annars är det ett färdigt moment! Pigg och glad, älskar att springa! Lite tokigt blev det när "smartAnna" kastade  bollen till henne, DÅ blir det latchooo...på en plan full av andra hundar... Men fastän hon är helt tokig och bara rusar runt så springer hon INTE fram till nån, det är bra! Mitt i det här kaoset kom dessutom mamma! ut på planen eftersom hon skulle hämta Dino, ja ni förstår...

Efter den här lilla tumulten samlade vi ihop oss och körde lite kontakt och fot. Så himla bra att ha Anna med..! Hon har erfarenhet av sådana här krutpaket och jag får så många kloka tips. Jag måste tänka på att ge henne tid att koncentrera sig och inte bara köra på. Vara ännu tydligare och ännu mer ordning och reda, samtidigt som det absolut inte få bli tråkigt. Men för att få sin belöning, som kan vara hur tokig som helst, måste man koncentrera sig...Titta på hundens utryck, lyssna på andningen...inte starta medan Jenta fortfarande sitter och flämtar, när hon stänger munnen, tar ett andetag och spetsar öronen, DÅ är hon med.

Tränade sen läggande som faktiskt ser riktigt trevligt ut. Samma där, först koncentration! Inte bara köra på...Hon har snbba fina lägganden, måste nu börja få in RAKA lägganden genom att hjälpa henne med kroppen...

Överlag tyckte Anna att det så bra ut  *sträcker på mig och ler* Mycket bättre gripanden än i höstas när hon såg oss senast och fiiin relation. Pigg, alert och arbetsvillig, jaa det är min Jenta det;-)

Nu laddar vi inför en hundhelg hos Heidi i Kil. Ska bli SÅ roligt!!! Det är jag och Inger, tre valpköpare till henne + Sara och tre Stockholmskompisar till henne. Kul med nytt folk och framförallt kul med hundträning. Bilen är packad, klockan 16 ska jag vara hos Inger och vi packar in oss i "badbussen". GUD va grejer man ska ha med, bara Jentas packning är en ryggsäck plus en Royalkasse. Sen har jag en bag, plus kudde, sovsäck och Jentas filt, kompostgaller...som vanligt blir det värsta zigenarlägret...

Återkommer full av inspiration och nya ideér! Ha en bra helg!

Igår var dags för grundkurs och det var verkligen roligt. Jenta är superduktig och uppför sig exemplariskt bland andra hundar. Lugn och cool, är det någon som skäller på henne så vänder hon bort huvudet..åhhh hoppas att detta håller i sig hela livet! När hon väl får klartecken att gå fram och hälsa är hon pigg och glad och vill såklart busa, hon är ju ännu ung...

Vi började med lite skogsvandring och huller om buller. Därefter fick Jenta sitta i bilen och jag gick igenom targeting och snabba läggande när Inger visade med Bertha. Flera av kursdeltagarna har ambitioner och är väldigt flitiga, kul! Kul oxå att se hur mycket hundarna har utvecklats, ser riktigt lovande ut på flera håll;-) Är så mycket roligare att hålla kurser för folk som jobbar med sina hundar och som tar till sig och vill utvecklats. *Ser fram emot att hålla tävlingskurser*

Därefter fick Jenta komma ut en sväng och visa tempoväxlingar under gång och hur det påverkar hundens uppmärksamhet. Därefter satt hon uppbunden, lugn och tyst medan jag gick runt och instruerade, duktig tjej!

När kursen var slut tog jag ut Jenta för ännu ett litet träningspass. Korta sträckor fotgående med fullfest vid kontakt, känns ändå inte riktigt som det klickar...Ska bli SÅ bra att komma upp till Heidi i helgen och få lite tips och hjälp på vägen. Annars är hon laddad till tusen när vi tränar och nu börjar hon t.o.m. komma tillbaks med leksaken för att bjuda upp till ytterligare lek, me like;-)

Ikväll är det lydnadsträning med Anna och Stina på klubben. Dino får oxå hänga med en sväng men mest på skoj. Hade ju en tanke på att försöka tävla honom i lägre sök 1 maj, men neej, det blir inte så...Dino är absolut pigg och glad fortfarande, han gillar att träna men i den konditionen han är i just nu så håller han inte en hel lägre tävling. Är inte rättvist att utsätta honom för det när jag inte tränar honom tillräckligt, tyvärr. Tiden räcker inte till dom båda och jag prioriterar Jenta...that´s life...

I dag är en sån där dag när allt känns lite bättre med Jenta. Lite mer teamkänsla och samarbete och det känns härligt:-)

Igår var vi ute i trädgården och tränade lite lydnad. De flesta momenten i lydnadsklass 1 sitter ganska bra (osb hemma i trädgården;-)) förutom fotgåendet som oxå tyvärr är grunden till flera andra moment...;-) Äsch, vi har ingen panik, vi tragglar på och som sagt det känns iaf som hon VILL samarbeta och VILL lära sig, det är ett stort steg i rätt riktning. Ibland brister koncentrationen men hon är ju ännu ung! Kul har vi iaf och vi leker oss igenom momenten:-) Platsliggning är hon duktig på, igår låg hon säkert 3 min med div störningar i form av kastade bollar huller om buller. Snart dags att introducera andra hundar som störning...

Promenaderna känns oxå lite bättre. Nog för att hon är ganska splittrad och går och vindar men om jag säger till henne och kommenderar "här" så går hon fint...det verkar som hon börjar förstå att det lönar sig att lyssna. I morse satt Jenta som vanligt och spanade på verandan medan jag läste tidningen. Plötsligt ser jag hur öronen spetsas...ute på åker kommer en hare. Hon släppte den INTE med blicken och hon åt INTE godiset som jag erbjöd henne men viktigast av allt, hon gjorde inget försök att jaga den, härligt! Sen när vi kom hon var hon iofs tokig och sprang och spanade efter den i fönstrena men ändå...

Ikväll är det grundkurs på schemat. Nyttigt för Jenta och kul att se hur det går för övriga ekipage. Usch, jag har varit så dåligt engagerad och Inger och Ann-Marie har dragit ett jättelass. Ska skärpa mig de två :-0 gångerna som är kvar...

Har sagt det tidigare och säger det igen -Om man funderar på vad hunden kostar i inköp ska man nog inte köpa någon hund! Nog för att jag är medveten om att jag lägger en hel del pengar på mina hundar men den här månaden blir extrem...

• Kurs för Heidi Billkvam................runda slängar minst 1000:- 
• Röntgen plus vaccination...har inte frågat vad det kostar men säg minst 1500:-
• Anmälan till MH............................ 350:-  
• Anmälan till SKK nationell i Larv.... 270:- 
• Anmälan till rasspecial i Södertälje... 270:- 
• Bevakningskursen.......................... 500:-                                           Totalt 3890:-          Bara för Jenta och då är det exklusive  mat, försäkring, resor, godis, ben osv

Lägg därtill att vi ska till fjällen+ att jag hade tänk att tävla Dino lite = ytterligare anmälningsavgifter + att han behöver simma för att komma iform...

Tur att jag fyller år och kanske kan få lite sponsring om jag har tur, + att jag har en underbar sambo som faktiskt tjänar pengar på sin hobby;-)

OBS, detta är inte gnäll utan bara ett konstaterande. Självklart är det värt var enda krona:-) Jag brukar tänka på att min lillebror faktiskt köpte en synt för 21 000:-, alla har vi olika prioriteringar i livet;-)