Fredag och lördag var lugnt på träningsfronten. I fredags var Jenta ute med mamma och pappa, sen "råkade" jag och Magnus hamna mitt i middagen där. Kul och mysigt som vanligt, Anton och Jennifer var hemma oxå så vi var hela ligan:-) I lördags tog jag och Jenta en rejäl, välbehövlig sovmorgon. Sen tog vi bilen till skogen, Jenta sprang lös och jag gick i sakta mak och strosade. Hon var jätteduktig, springer som en gasell men springer inte alls iväg på samma sätt längre utan har faktiskt koll på matte, i stort sett hela tiden... Så skönt för henne att kunna vara lös och sträcka ut ordentligt.

Igår däremot gjorde vi lite nytta. På fm åkte vi till Falköping och Tomtens BK för att bekanta oss och träna lite lydnad. Jenta tyckte att det luktade OTROLIGT gott på denna planen...hmrf, matte var inte SÅ nöjd... Vi närmare kontroll ser jag att det ligger gässbajs i gräset, inte konstigt att lillsprutt nosade och "fastnade" på marken. Jag som annars bara tränar positivt i allt lydnadssammanhang fick faktiskt tala om för liten Jentasprut att det INTE är ok att gå med näsan i backen och leta bajs när man tränar lydnad. Hon köpte det ganska omgående faktiskt men det kändes lite trist att behöva "bråka" när vi bara skulle få en positiv upplevelse:-( Jaja, nu har vi iaf gjort vad vi kan får att det ska gå så bra som möjligt, efter "bråket" var Jenta astaggad och momenten sitter förhållandevis bra (förutom det där jäkla framförgåendet)... Så bara hon gör rätt sak på rätt moment kan det nog gå vägen. Speedjenta har väldigt lätt att bara slänga sig pladask på backen, å det kan vara vid apportering, halterna vid linförighet eller framförallt på andra sidan av hoppet:-0 Men men, det får vi bjuda på isf;-)

På vägen hem blev det lite shopping. Började nämligen packa min garderob i lördags och nu är det inte mycket kläder kvar som jag kommer kunna ha under hösten... Jenta fick en rosa gris i latex, som dessutom grymtar-grymt populär hos damen, hihi. Den fick följa med igår kväll när vi åkte på sökträning. Jenta gjorde ett kanonpass och som vanligt är jag supernöjd med henne. Fyra figgar och ett tomslag. Det enda, om man ska hitta något att klaga på, var att hon drog iväg på första skicket och hittade nått att äta innan hon kom till figgen. Vet inte vad, det luktade inget man hon hade munnen full? Jaja, det är inte alltid man förstår, bortsett från det gjorde hon raka fina skick och fiiina framslag, både på tomskicket och i de fall hon hittade figge. På sista figgen var hon lite trött så då slarvade hon med rullen och släpte den på vägen. Funkar inte med matte, ut och hämta den bara...motvilligt gick hon tillbaka ut i rutan och letade upp rullen, DÅ fick man springa till figgen och käka godis och leka med grisen;-)

Idag blir det lugnt på träningsfronten, blir nog en svamptur istället. Imorn däremot blir det lydnad med Lisa och Agneta och på torsdag tänkte jag få till en platsliggning och budföring med okänd mottagare, sen så!;-)

gick kanon! Hon är så himla duktig min lilla sprutta:-) Rutan var inte det lättaste, även om den såg öppen ut för oss människor så var det fullt av ris och stubbar i ivägen för våra fyrbentingar, vilket gjorde det svårframkomligt och svårt att hitta linjer. Jag började med en figge i vardera hörn och en sista koll så damen verkligen har koll på att ta sin egen rulle. Första skicket var hon något övertänd och drog en lååång repa. Men hon kommer glatt när jag kallar in och springer villigt ut igen när jag skickar om. Rullen var det inga som helst problem med-skönt! Veckan i Skillingaryd har gett resultat. Andra sidan gick hur bra som helst. Sen körde jag faktiskt popuper på resterande två skick, just för att jag sett hur svårt de andra hundarna hade att gå rakt. Jag ville ha henne rakt ut genom riset vilket jag mycket riktigt fick när jag tog till pops. Toppen och det känns bra när man fattar bra beslut och hjälper hunden att lyckas:-)

Min egen status i sökskogen är däremot sådär... Börjar få svårt att gå och framförallt att ta stora kliv över diken och grenar. Med andra ord blir det inga kopplade påvis och inga transporter in, figgarna får helt enkelt ta med Jenta in till stigen när de har belönat. Inget som bekommer supersociala Jenta, hon skiter väl i om matte kommer med ut eller inte;-) Känns så himla skönt att jag har mitt träningsgäng och mina träningskamrater som jag litar till fullo på, ni är bara bäst! (är väl bara Lisa som läser har iofs;-)) Med deras hjälp hoppas jag kunna hänga i åtminstone några veckor till, jag hoppas jag får chansen att gottgöra på någotvis såsmåningom...

Helgen blir relativt lugn. Husse är på hästtävling så det är jag och Jenta som håller ställningarna här hemma. I em hänger Jenta med pappa och Dino eftersom jag, tror det eller ej ska börja på yoga:-0 Känner mig rätt hipp faktiskt, iaf innan jag har varit där;-) I vanliga fall är jag ungefär lika smidig som en elefant...men nu har jag ju något att skylla på iaf. Annars ska jag nog försöka vila så mycket som möjligt. Söndagkväll blir det genrep i sökskogen plus att jag borde åka och bekanta mig med klubben som vi ska tävla på...Jenta brukar ju inte vara speciellt störd av nya miljöer men man vet ALDRIG med den damen. Sen borde jag verkligen packa lite, flytten kryper närmare med stormsteg...

Ha en skön helg!

Tiden bara flyger fram, fullt upp känns det som. I helgen blev det inte mycket till hundträning. Lördags gjorde vi (eller kanske mest Magnus) ett röjande hemma då vi hade bjudit hem lite folk på kvällen. Dessutom hann vi med en sväng ut till huset för att förfina våra staketplaner, nu känns det som vi har bra idéer. Blir trästaket på framsidan och mot grannarna, resten fårstängsel. Kommer bli så himla bra för Jenta, jösses vad hon kommer kunna springa;-) Söndag tog jag och Jenta en promenad med Emma och Ludde. De har inte träffats på ett tag och sist var Jenta på väg in i skendräktighet, dvs trött, slö och tråkig, det var hon INTE nu! Jesus vad de springar, som tokar, överallt, fram och tillbaka ner i lerpölar, rullar sig i gyttja och skit. Ja, ni skulle se hur de ser ut:-0 Men skoj har de, det är ju faktiskt huvudsaken, även om det krävs en totalsanering efteråt. Himla nyttigt är det för Sprutts kondis oxå, även om hon nu börjar bli riktigt fit igen.

I måndags var husse svampsugen så då blev det en tur till skogen. Jenta var faktiskt lös mestadels av tiden utan större konflikter. Åker man till en ny okänd skog så har hon faktiskt lite koll på sin husse och matte:-) Springer gör hon ju som en tok, men det gör ju inget bara man kommer när matte ropar:-) Lite duktig var jag iaf och hade med mig grejer till uppletande. Har inte gjort det sedan Skillingaryd i sommras och då gick det ju sådär... I måndags gick det bättre, i detta moment är Spruttjenta till sin fördel. Hon letar snabbt och effektivt, duktig med sin lilla nos...sen det där att komma in med grejen-ja, det kommer det med såsmåningom;-)

Igår träffades jag och Lisa på klubben för att köra lydnad. Körde igenom nästan hela appellprogrammet med Jenta och hon gick faktiskt riktigt bra. Fin attityd och motivation på linförigheten, går hon så på tävling är det nog en 8a iaf. Framförgåendet är allt över 5a en bonus. Läggandet sitter som smäck, likaså inkallning och hoppet (just nu ska tilläggas). Däremot var hon lite tveksam till apporteringen igår...Hon travade ut vilket ALDRIG hänt tidigare...däremot hade hon bra gripande (utan tassar tom), bra tempo in och inget tugg. Kan det vara så att hon har för hög förväntan eftersom hon springer snabbare in än ut? Eller så hoppas vi att det var en engångsföreteelse;-)

Idag blir det vila för matte! Har haft lite ont av foglossning i går efter träningen och i natt, hoppas att även det är en engångsföreteelse! Om jag tar det lite lugnt och vilar ordentligt ikväll, så borde jag väl kunna träna sök imorn? Jag bara VÄGRAR att bli invalid...

-Äntligen! Har ju märkt på hemmaplan att Jenta mer och mer börjar komma tillbaks till sitt vanliga jag-på gott och ont;-) Hemma är det ju mest jobbigt eftersom hon blir tokvild och hittar på en mängd hyss, men när man kommer ut i sökskogen, ja då är det bara kul. Hon har ju gått bra i söket hela tiden men jag har ändå saknat den där extra gnistan, igår var den tillbaks men besked:-) Det känns jätteskoj, nu kan vi avancera i sökträningen, nu är det snarare matte som kommer vara begränsningen, men än är jag inte beredd att kasta in handduken;-)

Igår var vi i Berits skog, en ganska flack ruta som visade sig bjuda på fler svårigheter än vi trodde...Jenta gick som hund nummer 3. A-C och Alva som var innan hade en del problem vilket gjorde att vi fick vänta ganska länge och Jenta var TAGGAD. Vi började med en figurant i en agilitytunnel invirad i kammonät. Lisa, som för övrigt har sett hur Jenta attackerar tunnlarna på agilityplan, gick med en ond blick och livet som insats och la sig i tunneln...beredd på det värsta. Men tji fick vi, Jenta skötte sig exemplariskt och gick varken till attack eller gjorde inbrottsförsök-duktig tjej! Figgen i andra hörnet var en baggis och hon kom fint på framslag trots att matte inte är fullt lika snabb att springa framåt och ut i rutan för att möta upp längre... Sen körde jag ett tomskick så gick hur jäkla bra som helst! När den gamla vanliga sprutt är tillbaka går tomslagen av bara farten, just för att det är så kul att bara få spring. Matte var oxå duktig och sprang fram och ut ordentligt för att möta upp så Jenta gick på FINT framslag = fest och kalas! Sen var det en lurig figge som låg inne i ett snår. Dels var det svårt att ta sig dit då det egentligen bara fanns en öppning, dessutom låg vinden så att hundarna var tvugna att gå runt snåret...Jättebra övning men som sagt, det var svårt och de lite orutinirade hundarna hade svårt att hitta och lokalisera även om de kände vittring. Kul att se hur de jobbar och att de inte ger upp:-) Avslutade med en dold figge på djupet med direktbelöning. Tänkte att Jenta måste vara trött men det var det nog snarare matte som var... Himla skoj var det iaf att se den gamla vanliga Jenta igen, än en gång ett teckan på att det är hormoner och skendräktighet som spökar i lilla galenpannan och inget fel jag har gjort i träningen...

I tisdags var vi faktiskt och tränade lite lydnad oxå, jag, Agneta och Lisa. Även här är Jenta mer på hugget än hon har varit tidigare...men här är det inte bara till hennes fördel. Den fina koncentrationen försvinner lite i takt med att intensiteten ökar, ju mer på tå hon är ju mer störningskänslig blir hon också. Men skitsamma, hellre en glad lite sprallig hund som har något svårt att sortera än en slögris;-) Linförighet och Framförgående är våra akillesmoment inför tävlingen men men... Hon är ju i koppel och det vil ju mycket till att man inte ens ska få poäng på linförigheten. Sen tycker jag att de andra momenten sitter så pass bra så det borde räcka ändå, även om vi bara får 5-5 på linförigheten och tom nollar framförgåendet. Men helt hopplöst är det inte, har vi en bra dag och lite flyt så... Körde läggande och inkallning-sitter som smäck. Testade även på metallapportering och tungen. Metallen, nema problema, hon tom tjuvstartade...Tungen däremot kommer vi få jobba lite med...hon går upp i kamp och tycker den är kanonrolig-lite för rolig;-) Avslutade med platsliggning i grupp och det känns stabilt, drygt 4 min på 50m avstånd... Behöver dock få till några platsliggningar med andra hundar än Zicco och Äbbe, kanske hinner upp på torsdagsträningen idag om jag har tur...

Ja jösses, egentligen skulle man nog skriva en bok om Jenta och hennes alla galna upptåg. Tänk vilken TUR vi har som har denna underbara lilla Rottis i vår närvaro hela tiden... I torsdags och fredags var jag ju som bekant inte överförtjust i henne. Hade rätt ont i mina händer efter äventyret med gässen men vad f**n, det är ju ingen idé att vara långsinnt, hon fattar ju inte det iaf.

Sagt och gjort, efter jobbet i fredags tog vi med oss Jenta på en liten utflykt till Surö bokskog som ligger knappt 2 mil norr om stan precis vid sjön. Vi gick en trevlig promenad där Jenta var lös under större delen av rundan och faktiskt, skötte sig ypperligt:-) Tränade inkallning och hon vände på en femöring- ja, jag var riktigt nöjd med henne för en gångs skull...;-)Som avslutning fick Jenta bada lite eftersom det var soligt och fint och hon var rätt varm efter att ha sprungit som en tok i skogen. Vi hittade en stor stock som Jenta släpade runt på... Tillslut kastar Magnus ut stocken så långt så att Jenta måste simma, vilket hon gladerligen gör. När hon greppar stocken och ska simma in är den så tung så hon orkar liksom inte få med sig den...

På något sätt så blir Jenta baktung och hamnar liksom lodrätt i vattnet, fortfarande fast beslutsam om att få med sig sin stock. Efter säkert en minuts förtvivlar kämpande säger Magnus -Nää Karin, hon fixar inte det här. Äsch säger jag, det klart att hon gör, hon får väl släppa stocken då. Börjar ropa på Jenta för att hon ska inse att hon får ge upp stocken och inrikta sig på att bara försöka ta sig in till land igen. Efter ett tag ger hon mycket riktigt upp stocken, men har liksom fastnat i vinkelvolten på något vis...Hon plaskar förtvivlat men åker bara bakåt-utåt PLUS att huvudet åker längre och längre ner och tillslut är det bara nosen som sticker upp.

Det hela slutar inte bättre än att jag oxå inser att nää, shit, hon fixar inte det här, -Magnus, du måste rädda henne! Så det var bara för husse att snabbt som attan slänga av sig jeans och kängor och dyka i och rädda våran älskade Sprutt. Alltså, den synen, ni kan ju tänka er? Jenta fattade ju knappt vad som hände, så fort Magnus stöttade upp henne lite under magen så hon kom upp vågrätt på vattenytan igen så simmade hon lugnt och fint i kapp sin stock och släpade upp den på land, som om ingenting hade hänt:-) Nog för att jag hade varit förbannad på henne men...jag blev livrädd och insåg att hur störd hon än kan vara så vill jag ju för allt i livet inte att hon ska drunka:-0

Så här i efterhand är det ju helt fantastiskt roligt och jag skrattade åt den där lilla tokan hela fredagkvällen. Magnus var kanske inte riktigt lika road eftersom han tvingades åka hem, via Coops parkering endast iförd T-shirt och filt som mer liknade en skotsk kilt;-) Ja jösses, vilken historia...

Resten av helgen har inte varit lika händelserik. Vi var och kikade på "vårt" hus i lördags. Det kändes så himla bra och det kommer bli toppen! Största anledningen till att vi åkte dit var staketprojektet, men det regnade så himla mycket så det blev mest massa prat:-) Vi har iaf fått klart för oss hur vi ska sätta staket, så nu ska vi bara sätta oss in i staketmarknaden... Igår tog Magnus en ridtur medan jag och Jenta fick nöja oss med en rejäl skogspromenix. Skönt som tusan börjar det bli i luften nu och Jenta och jag blev inte osams en enda gång;-)

Ja, livet med Jenta är minst sagt omväxlande... Om någon vill uppleva det så kan ni passa på, hon är för tillfället BILLIG!

Em i går började så bra...det var pissväder ute så jag och Jenta roade oss med div inomhusaktiviteter. Jag gömde en liten kartong med godis i som hon fick leta efter, sen tränade vi kryp på hallmattan för att sedan avsluta med lite klickerträning på kloss och apportering. Hur kul som helst, Jenta är SÅ samarbetsvillig - när det inte finns något annat som stör..

Vi tog en sväng till Karlssons och uppdaterade Jentas leksakspark lite. Bl.a. inhandlades en ny fin hundfrisbee. Medan husse fixade mat, gick jag och Jenta ut på den nyskördade stubbåkern utanför huset så hon skulle få rusa av sig lite och springa efter frispeen. Hmm, när vi kommer ut där är hela åkern full av gäss som mumsar på spillet efter skörden. Tänkte att japp, det här kommer bli en utmaning. Satte lina på Jenta för säkerhetsskull, då jag misstänkte att hon var lite "sugen" på de där djuren. -Äsch...sa Jenta, skulle aldrig bry mig om dem när du har en ny kulig leksak. Vi lekte o ch tjoade, Jenta var lyhörd och kom glatt när jag ropade på henne och JAG ansåg iaf att vi hade riktigt trevligt tillsammans, tills plötsligt hornen växte ut i pannan på Jenta. Allt samarbete och lyhördhet var som bortblåst, hon skulle jaga gäss. Ha, tänkte jag, tror du ja och tog tag i linan...Vet ni hur lätt det är att stoppa ett 40 kg lokomotiv av muskler som bara har bestämt sig för att springa så fort det går? Jättesvårt, jätteont och jättedumt-testa INTE. Jag, mitt klot ,virade linan runt armen vilket resulterade i att jag på allvar trodde att handen skulle lossna-den domnade bort. Nu ser jag ut som en självmordskandidat med ett mörkrött blodigt jack rakt över handleden på ena armen och ett härligt brännsår på den andra.

Jenta märkte inte ens att jag försökte hålla emot...det är nog det värsta av allt, att hon lyckades! Hon sprang "sketglatt" omkring på åkern, mer på två ben än fyra eftersom, som alla normalbegåvade varelser förstår, gässen lyfte och flög så fort Jenta kom nära. Jag var helt totalt ursinnig, både för att hon nästan hade slitit av mig armarna och för att jag HATAR den där jäkla jakten. Så jag sprang, inte lika "sketglatt", efter henne och tänkte att det blir INTE roligt för Jenta när jag får tag i henne. Men, eftersom Jenta, som i dessa sammanhang INTE kan kategoriseras som normalbegåvad, tycker att det är minst lika festligt att jag gäss som flyger som dom som är på marken så var ju hon snart halvvägs till Skövde. Jag tvingas lägga om taktiken, från att springa ikapp och mörda henne, till att ropa och hoppas på att hon vände. Det gjorde hon tack och lov...och har man har ropat och hon kommer, då får man väl inte skälla på henne eller??? Hon fick ju inga överösande ord direkt-vi gick in och Jenta fick vara husses hund resten av kvällen...

Nu påbörjas projekt uppskärpning igen. Trodde vi tog tag i det här en gång för alla i vintras men det är tydligen som bortblåst nu... Bete sig och uppföra sig, vad är det??? Jenta är ett monster för tillfället, muppar mot andra hundar, drar i kopplet, skäller på cyklister, ja -you name it! Nu ska vi ut på det där jäkla gärdet mitt ibland gässen och nåde Jenta om hon ens tänker tanken... Nu är jag på krigsstigen!

Ja, nu är skendräktighet och löp ett minne blott. Den lugna, goa och snälla Jenta som har bott hos oss sedan maj är som bortblåst och vårt hem har invaderats av en terrorist. Tikar, säger jag bara... Otroligt vilken personlighetsförändring hon genomgår...Nu börjar man dock se ett mönster och man får helt enkelt anpassa tillvaron därefter. På nått sätt tycker jag ändå att det är charmigt, man får ju flera hundar i samma förpackning;-) Man skulle ju inte uppskatta mjukisjenta lika mycket om hon alltid vore sån (även om tillvaron skulle bli piece of cake året om). Nu är galna sprutt tillbaks iaf, det märker vi alla, inklusive Dino och katterna:-) Så nu går det inte att ligga på latsidan längre...vill man t.ex lägga sig i soffan framför en film på kvällen, ja så är det minst 2h aktivering och ett rejält märgben som gäller, annars har man en GALEN studsweiler högt och lågt.

Igår blev den en rejäl runda vid Sandviken där lillsprutt fick simma och bogsera träd i vattnet. Bra träning som tröttar och ger fiiina muskler. Därefter fick hon ligga ute och torka medan husse klippte gräset. Åh, det kommer verkligen bli toppen med en inhängnad tomt...Jenta älskar att gå ute och skrota. Ikväll ska vi upp till klubben och köra lite lydnad innan instruktörsmötet. Ska bli spännande att se om hon även har fått tillbaka klippet i träningen. Hon har ju inte varit mycket för att kampa och leka den senaste tiden men misstänker att även det har förändrats nu. Fokus idag ska ligga på attityd och engagemang, plus att vi måste fortsätta med framförgåendet... Det har varit för såsigt den senaste tiden. Vill inte backa så långt som att ge henne synretning igen utan försöker att belöna aktivt, framåt... någon som har ytterligare tips på hur jag ska få ut henne med lite bättre fart och fläkt?

Min egen status då...ja det är väl sådär med den där jäkla ryggen. Var på check hos MVC igår och allt såg bra ut med bebben, däremot har den nog lyckats placera sig så att en nerv har hamnat i kläm, vilket då orsakar smärta i rygg och revben:-( Inte mycket att göra åt, bara att bita ihop och hoppas att den behagar flytta på sig snart...

Det visade sig vara ett klokt beslut att stanna hemma från tävlingarna i helgen. Även om jag var lite deppig och tyckte det var trist så hade min rygg aldrig pallat... Nu har vi haft en jätteskön helg på hemmaplan istället, vem vet, kanske var det sista sol och baddagarna för i år:-0? Avslutade den första arbetsveckan med en lugn och skön grillkväll hos Emma och Erik. Riktigt gott var det och vi åt till magarna stod i fyra hörn, mums!

På lördagen packade jag och Magnus bad och kylväskan för en heldag vid sjön. Dinomannen fick följa med eftersom mamma och pappa var på överraskningsresa. Vi åkte ut förbi Hassle Säby där vi till en början fick hela viken för oss själva så hundarna fick rasa av sig ordentligt.

Medan lillsprutt blev helt paralyserad av ett gammalt bildäck som låg på stranden

Här ser ni hela ligan i vattnet (som för övrigt var rätt kallt MEN jag doppade mig TVÅ gånger)

Dinomannen fick självklart inte komma i närheten av däcket för superbitchen. Som hämd lade han beslag på Jentas pipleksak som såklart gick sönder på nolltid, men skoj hade han:-)

Näpp, igår tog jag beslutet... Min rygg pallar helt enkelt inte att sätta sig i bilen direkt eter jobbet i morgon och köra 20 mil till Tranås:-( Den gör djävulskt ont när jag sitter och det känns som jag behöver den här helgen på mig för att vila upp den... Sen måste jag kolla upp vad som är problemet, förmodligen är det träning som behövs... Jag blir ju mer och mer framtung och nu är det precis som att den inte orkar hålla upp. Vet ju sedan innan att jag har dålig rygg...:-(

Hur som helst är det verkligen skittråkigt! Hade sett fram emot helgen och träffa alla go rottismänniskor igen. Var ju uppe på ras-SM i Munkfors förra året och stämningen var verkligen på topp där alla hejjade på alla och stöttade varandra. Hade varit så kul att var en del av det i år...Men men, inget att gör a åt eller hänga läpp för, det blir fler gånger hoppas jag. Jag har redan siktat in mig på en ny tävling här i hemtrakten så nog ska vi få den där jäkla appellen avklarad innan bebben iaf:-)

Igår tog jag mig iaf upp till klubben och körde lydnad med Lisa och Agneta. Var görlängesedan vi tränade ihop och som vanligt var det jätteskoj och skönt att komma hem till det gamla vanliga;-) Jenta var lite tankspridd, lite i sin egna lilla värld...Fick jobba mycket på koncentration, kontakt och engagemang. Hoppas att det är skendräktigheten som fortfarande gör henne disträ och att jag snart har tillbaks min pigga alerta turborotta igen;-) Körde linförighet som var lite seg men helt ok... Hon har iaf fin position när hon inte är supertaggad. Sen körde vi framförgående och det var katastrofalt...segt segt segt. Läggande var super, inget att klaga på, small bara till i backen, ligga är gött tycker Jenta för tillfället;-) Avslutade med hoppet där vi hela tiden stöter på problem... Själva hoppandet är ju superkul tycker Jenta så det är inga problem. Däremot har vi haft en period där hon har lagt sig istället för satt sig på andra sidan hindret, men jag trodde den var över eftersom vi har hårdtränat just SITT. Då har vi istället fått problem med att hon inte kommer på första kommandot på återhoppet utan ser ut som ett levande frågeteckan när jag säger hopp... Det skulle vi träna på igår... Men då dök problemet med läggande upp igen, jag blir galen. Men men, det är bara att traggla på till det sätter sig i muskelminnet;-) Tillslut blev det kortslutning för både matte och hund, det behöver verkligen inpräntas i mattes muskelminne hur man kastar en boll;-)

Resten av veckan och helgen blir LUGN. Får ju helt plötsligt en ledig helg utan aktiviteter inplanerade...kanske precis vad jag behöver. Förhoppningsvis ska det ju bli fint väder så då blir det bad och simträning för dogsen...

Oschh, nu var jag precis hemma på lunch och är UPPRÖRD! Vad är det för fel på folk??? Möte schäfermannen och hans hund, PÅ CYKEL:-0 Varför cyklar man med sin hund kl 13 :00 just en av de FÅ varma dagarna på hela året??? Det är ju för f**n 30 grader varmt i skuggan??? Jenta blev såklart skogstokig, hon hatar schäfermannens hund och om möjligt ännu mer när den springer bredvid en cykel.... Fick fly ut på havreåkern så nu är mina ben helt rödprickiga. Dessutom på vägen in till stan igen höll jag på att köra på en kärring. Är man inte mer rädd om sitt liv än att man ger sig ut mitt framför en bil som kör i 50-60 på en relativt stor väg? Folk är minst sagt märkliga.. Nu ska jag återgå till jobb så jag lugnar ner mig lite tror jag...

Japp tillbaks på jobbet igen och 4 härliga semesterveckor ligger bakom. Ok vädret har inte varit det bästa men det är ändå underbart att vara ledig och njuta av sovmornar med långa sköna frukostar...

Två veckor på resande fot sätter sina spår och man önskar att man vore lite mer utvilad... Vi hann dessutom inte mer än hem från kusten så passade Jenta på att bli megaskendräktig:-( Det var precis som att nu, äntligen, är jag hemma, nu kan valparna komma. Hon fick mjölk i tuttarna och på ena sidan svullnade juvret närmast frambenet upp så att hon t.o.m. haltade. Usch, det är verkligen inget kul att se min älskade lilla sprutt sån, hon blir helt annorlunda, vill inte resa sig ur soffan, äter ingenting och bara gnyr... Jag ringde till veterinären då jag var rädd för juverinflammation. Fick order om att hålla koll på tempen och så fick jag Galastop utskrivet för att stanna upp mjölkproduktionen. Galastopen hjälpte, redan efter två doser blev hon lite piggare och mjölken sinade. Hon är fortfarande medtagen och inte helt sig själv men betydligt bättre iaf...

Vi avslutade semestern med en tripp till Orust och Sjölundas kennelträff. Jag och Jenta klev upp tidigt för att vara på plats redan kl 10 på lördagmorgonen. Det var ett riktigt härlig gäng som hade samlats, SÅ kul att träffa lite Sjölundare, vilka härliga hundar och förare med för den delen! Jenta smälter in ganska bra trots att hon inte är "äkta";-) Vi var några stycket som hade bestämt oss för att köra sök bägge dagarna så efter lite mjukstart med prat och fika körde vi igång. Jag klagar ju alltid över att vi har så platt mark här hemma och gärna vill komma iväg och få lite mer kuperat...jag ska aldrig mer klaga på vår terräng här hemma på "västgötaslätta" Jesus säger jag bara, vilka rutor... Hade verkligen varit hur kul som helst om matte och hund hade varit i form, vilka utmaningar... Nu var det hur kul som helst ändå men även hur jobbigt som helst! En bebismage att släpa på under bergsklättring är inget jag rekomenderar, jag var helt slut! Varmt var det dessutom, så det tog på krafterna även hos hundarna. Jenta gjorde under omständigheterna ett helt ok sökpass på lördagen. Hon hade problem att faktiskt hitta figuranterna i denna terräng, något som inte alls är konstigt men tanke på att hon inte alls har den rutinen som krävs. Hon utsattes för en mängd klurigheter genom att bara ta sig fram och hon löste det fint, valde kloka vägar och jobbade på trots att det var jobbigt. Markeringarna fungerade klockrent, inget slarv med rullen. Däremot var det bara att glömma raka skick och framslag, fick vara glad att hon inte bröt benen...

Efter lunch anslöt Magnus, mamma, pappa och Dino. Vi hade hyrt en stuga på Stockens camping, så när jag och Jenta hade tränat färdigt åkte vi alla ut till campingen för att installera oss. Trångt men mysigt, hundarna skötte sig utmärkt. Tillbaka till Orust bk på kvällen för grillning och trevligt umgänge. Alla var dock ganska slitna efter dagens träning så det blev ingen lång kväll. Jag hade så ont i benen, så att få lägga sig i sängen var verkligen en befrielse...sen att jag kanske inte sov så mycket under natten gjorde inte så mycket...jag fick allefall ligga ner och vila min kropp, det var huvudsaken:-)

Upp tidigt på söndagen för ytterligare ett mastodont pass i sökskogen. Jenta var piggare än på länge och gick kanonbra och jag är supernöjd med henne. Var precis som att nu visste hon minsann hur hon skulle ta sig an bergen och då var det inga problem längre:-) Bara kul att fräsa fram där bland klipporna, min lilla superrotta. En jättskojig sökhelg, kul med nytt folk och nya hundar. Fick lite nya idéer till min sökträning som absolut ska testas på hemmaplan. Har tidagare bara läst om Canis sökmetoder men fick nu se det i praktiken och få det lite mer förklarat. Som vanligt med alla dessa metoder, plocka guldkornen och var kritisk;-)

Avslutade med lite hoppträning (bästa att passa på på nya hinder) innan det var dags att ta farväl och bege sig hemåt. Tack för en toppenhelg allihopa, och tack världens bästa kennelmamma för att du orkar och vill, det gör vi om nästa år igen hoppas jag!

Väl hemma var jag HELT slut men Jenta som hade vilat hela hemresan var pigg som en mört, eller möjligtvis överlycklig att vara hemma igen... Så nu blir det några lugna dagar i förhoppningen om att vara fig for fight till helgen stundande tävling. Just nu är min kropp INTE speciellt sugen på ytterligare en helg med långa bilresor och övernattningar på bortplan, är främst ryggen som tar stryk känner jag. Vore verkligen hur kul som helst att komma iväg men jag kanske måste börja inse mina begränsningar...:-( En appelltävling i sig är absolut inga problem för mig att klara av men det känns lite meckigt att behöva vara borta fre-sön och åka över 50 mil... ?

Idag ska sökgänget träna men jag har bestämt mig för att stå över, både för min och Jentas skull. Däremot tänker jag inte stå över eftersnacket med tillhörande fika;-)