Dino, Jenta å ja´
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2021)
>>


Packning och sökträning

Oj oj, bloggen blir lidande för tillfället. Fullt upp på jobbet och den lilla tid som blir över går till allt som har med flytt att göra. Shit, det är verkligen ett projekt att flytta alltså. I helgen har det iaf gått framåt med stormsteg... Mamma och pappa var och hjälpte oss i lördags och då händer det grejer, hur skulle man klara sig utan mamma och pappa;-) Pappa och Magnus rensade ur garaget och körde iväg lite överblivna möbler till välgörnade ändamål. Mamma packade allt vårt finporslin och jag rensade och åter rensade. Idag går ett nytt stort lass till tippen och Jula loppmarknad:-)

Dino var med hemma i lördags. Mamma, pappa och Dino kom medan Jenta var med Magnus och hämtade släpet, då blev Jenta typ sur när hon kom hem och insåg att Dino var hemma hos henne:-0 Hon är så jäkla bitchig den unga damen...Jag menar, hon är ju hemma hos Dino typ varje dag, leker men hans grejer, ligger i hans säng och tuggar på hans ben - å han säger INGENTING. Men när han kommer hem till henne får han inte gör nånting. Han får knappt röra sig utan att hon blir asgrinig...Stackars Dino är jätterädd för Jenta:-( Självklart säger vi till Jenta och tar Dino i försvar, men så fort vi vänder ryggen till är hon där och tuktar honom. Tillslut fick Dino gå ut i bilen och lägga sig för att kunna koppla av lite, gamlemannen *love*

I lördagskväll var jag och Magnus på bio, Flickan som lekte med elden. Bra film, spännande kan varmt rekomenderas!

Jenta då...ja denna stackars understimulerade galna rottisdamen! I fredags fick hon iaf ett spår. Jag knatade ut ett ca 500m långt spår på stubbåkern (typ enda terrängen som fortfarande känns ok att gå i). Jenta satt i bilen så retningen var väl kanske lite i mesta lager... Grisen var med som slut och på vägen låg det 4 snusdosor med kött:-) Sen fick Magnus gå spåret, finns inte en chans att jag orkar hänga med längre:-( Det hade tydligen gått SNABBT! Hon hade galoperat runt spåret, både hon och Magnus var aningen anfådda när de kom hem. Men hon hade visat fin motivation och hon hade hittar 3 av 4 snusdosor, det inte inte dåligt för att vara i galopp;-) Jag förklarade för Magnus att man faktiskt FÅR hålla emot när hon har så bråttom men han tyckte det var skoj att se henne så motiverad, sista han spårade med henne spårade hon mest rådjur... Jaja, lägger inte så stor vikt vid hur själva spårarbetet går just nu, huvudsaken är att hon får använda näsan och hjärnan och få utlopp för lite energi.

Söndag var det dags för sökträning. Jenta var lite sliten efter lördagens packning...Hon kan inte riktigt koppla av när vi går runt och grejer, plus att hon gärna biter i kartongerna så fort man behöver flytta dom :-0 Hon var inte riktigt lika på hugget som förra veckan men fullt tillräckligt. Första skicket var svårt...vinden låg så att alla hundar lätt drog sig framåt i rutan och de behövde snarare gå bakåt för att få figgen. Medveten om svårigheten eftersom jag körde sist så skickade jag lite utanför rutan. Men inte hjälpte det...hon drog ändå 90 grader framåt efter typ 20 m. Jag bröt henne och skickade om, då gick det bättre. Toppen, det lönar sig att lyssna och springa dit matte pekar, sånt gillar vi! Nästa skick hände det som jag har väntat på. Hon tog inte sin egen rulle ut hos figuranten utan rundade Anita och kom tillbaka tom. Det var öppet så jag såg hela förloppet, toppen! Det var bara att skicka om, Jentaskrutt trodde såklart att det dög att bara ha varit där och trodde hon skulle få belöning, men tji fick hon, när hon då tog sin rulle fick hon massa beröm och SEN blev det påvis. Hoppas hoppas att poletten trillade ner! De följande två figgarna var det inget problem med rullen och hon gick rakt och snyggt, men hon blev ganska sliten på 4 figgen, så jag valde att stanna där. En toppenbra träning, bra när man stöter på problem och får chansen att rätta till dom. Visst är det härligt med träningar som bara flyter på, men det är ju sådana här som gör att man utvecklas och går framåt;-)

Tog en sväng förbi klubben på hemvägen från skogen. Körde framförgående och hopp. Hoppet har börjat strula lite, typiskt...Hon hoppar ut jättefint men sätter sig inte, å om hon väl sätter sig hoppar hon inte tillbaka utan går runt... Jaja, det är väl för lite träning helt enkelt, får nog bygga ett hopphinder till min nya träningsplan i vinter;-)

I veckan blir det inte mycket träning. Jobbar bara imorgon och på onsdag, sen är vi flyttlediga torsdag och fredag. Mycket som ska fixas, redan kl 09:00 på torsdag ska vi skriva papper så sen är vi husägare. Däremellan är det föräldrarkursen och kontroll hos barnmorskan, magen växer och Babbi sparkar så allt är väl förhoppningsvis som det ska. Ska försöka få med ett kort på magen vid nästa uppdatering...

Ha det gott!

28 September 2009  | Länk | Sökträning | 2 kommentarer
Sökträning och spårtävling med skotträning...

Japp, äntligen en helg full med hundaktiviteter igen;-) Upp tidigt i lördags för att hinna upp till mamma och pappa och hämta gamlemannen som dagen till ära fick hänga med till skogen. Ojojoj vilken lycka, han skrek innan jag hade hunnit få ordning på sakerna och släppa ut honom i bilen. Han är ju för SÖT, det är så fantastiskt att bara få åka med, sen har han inte så stort intresse av att göra nått i skogen, han vill mest gå i sin egna lilla värld och kissa och nosa;-) Men det får man tycker jag när man snart är 10 år...

Träningen med Jenta då...ja, det finns bara en sak att säga om hennes sökform just nu -Sjölundastjärna;-) Sånt jäkla härligt go i henne, hon bara tuffar på... Började för första gången med tomslag, hur fint som helst...fastnade lite i en gammal lega där det låg lite snask på tillbakavägen men annars inget att anmärka på. Nästa figurant var för Jenta en ny bekantskap. Perfekt sa jag, en man dessutom, det har vi brist på i vårt sökgäng;-) Hon tog sin egen rulle utan problem...det var då självaste... va var det för fnatt hon fick på tävlingen. Jaja, en gång är ingen gång. Sen körde jag på med figgar, totalt 4 stycken och hon gick som tåget. Raka fina skick och hon ger sig INTE när hon har vittring, trots att matte ropar. Det är bra att hon är noggrann och sliter för sina figuranter... Jag har ju för tillfället lite begränsad smidighet i skogen så oftast orkar jag inte ut till figuranterna utan de får belöna och ta med Jenta in till stigen. Det passar Jenta utmärkt, tycker hon själv iaf. Hon ÄLSKAR sina figuranter och har då rakt ingen brådska in till matte... Nackdelen är dock att det blir lite flamsigt och tramsigt på stigen mellan skicken eftersom hon inte är ihopsamlad när hon kommer in, men men, vi får ta det några veckor nu-bättre än ingen träning alls;-)

Igår steg vi upp ännu tidigare. Det var lägre-högrespårtävling på klubben och jag hade lovat att jag skulle köra ut alla deltagare till sina resp spår. Tävlingen började med platsliggning både för lägre och högre, perfekt tillfälle att träna skott med Jentasprutt. Hon blev ju så förtvivlat rädd på påskafton och sedan dess är skotten minst sagt ett problem:-( I går gick det dock över förväntan och det känns som vi kommer att lösa det, vore så trist om vår brukskarriär tar stopp pga av de där förbaksade skotten. Men igår var jag mycket pedagogisk... Tog med Dino (som var chockad över att få åka med till skogen två dagar i rad och dessutom behöva gå upp innan 07:00 en söndag!) och Jenta långt ut i skogen uppe vid klubben. När första skotten kom var vi säker 500m ifrån men Jenta blev ändå orolig, hoppade till och den annats så högt burna svansen åkte ner... Jag gick och nynnade och hörde inte alls skottet, Dino nosade och lyfte inte ens huvudet från backen. Jenta kollade såklart på både mig och Dino, men när inte vi brydde oss såg insåg väl tom dampfia att det kanske inte var något att brusa upp för. Jentas reaktioner blev mindre och mindre för varje skott som sköts, vi vände och gick närmare och närmare klubben. Efter platsliggningen körde de även lägrehundarnas budföring så många skott blev det. I slutet hade jag satt in Dino i bilen och Jenta och jag minglade runt på parkeringen, precis vi sidan om planen. Jag ska inte säga att hon var helt oberörd men hon var på inget sätt rädd och det känns så GÖTT! Visst, vi har lååångt kvar till att hon ligger en platsliggning med skott, men som det var i våras fanns det på kartan att ens åka på en lägretävling och avstå platsen... Nu känns det hoppfullt igen, detta kommer vi fixa jag och Sprutt:-)

Sen var resten av dagen ganska tråkig, iaf i Jenta ögon. Hur kul är det liksom att åka i väg till skogen, på snirkliga grusvägar 5 gånger UTAN att få göra något. Just det TRÅKIGT!!! Men matte säger att det är bra för Jenta att ha tråkigt ibland och sänka förväntningarna... Hon fick komma ut och mingla lite sen när tävlingen var slut, i väntan på prisutdelningen. Träffade bl.a. domarna från appellen för två veckor sedan...ja, hon är lika glad som vanligt var kommentaren;-) Visst ibland går hennes socialitet lite till överdrift men ärligt talat är det inget problem för mig. Jag tycker det är skönt att ha en så otroligt glad och social hund...behöver aldrig oroa mig när någon kommer fram och vill hälsa. Vill man inte hälsa så behöver man ju inte, men går man fram till Jenta får man räkna med att hon fullkomligt kryper upp i knät och överöser med pussar;-)

Resten av dagen blev lugn igår. Var tvungen att vila mig lite när jag kom från klubben och sen var det lite packning och rensning på schemat. Idag blir det en sväng til soptippen och fortsatt packning. Flytten närmar sig med stormsteg...1,5 vecka kvar till tillträde:-)

21 September 2009  | Länk | Sökträning | 3 kommentarer
Äntligen helg!

Efter en tung vecka på jobbet är det äntligen helg!

Denna helg ärdet mamma och pappas tur att åka till Vadstena, så då får vi vara Dinovakter. ska bli jätteskoj, får så lite tid med gamlemannen nu för tiden... Imorn blir det sökträning, Dino får hänga med och valla och Jenta får träna. Påsöndag är det spårtävling på klubben och jag har lovat att vara svarttaxi, dvs köra ut alla tävlande till resp. spår... En alldeles lagom syssla för mig och dogsen. Däremellan ska vi hinna/orka med ett 30-års kalas i morgon kväll, så här ligger vi inte på latsidan;-) Om man skulle få lite tid över finns det fortfarande fullt av tomma:-0 flyttkartonger i garaget...

 

Ha en skön helg!

18 September 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
En helg fylld av glädje och sorg

Ja, vår helg började inte så bra. I fredags miste vi vår älskade familjemedlem - Wilbur. Wilbur var Magnus katt som jag fick med på köpet när jag flyttade dit, jag är absolut ingen kattmänniska, men jag lovar att INGEN hade kunnat motstå att älska denna katt. Han var ingen vanligt katt utan otroligt personlig, egen och tillgiven. Han har länge haft problem med blåsan och kristaller i urinen, men med hjälp av glukosamin och specialfoder har det hållit sig i schack. I torsdags märkte vi att han inte var på topp utan drog sig undan och ville vara i fred. På kvällen blev han riktigt dålig och vi var båda oroliga för att han inte skulle klara natten. På fredag morgon ringde Magnus till veterinären så fort de öppnade och vi fick komma in på direkten. Blåsan var sprängfylld, Wilbur sövdes för att veterinären skulle försöka klämma blåsan för att få loss det som stoppade upp i urinröret. Men blåsan var så full och samtidigt så skör att den sprack. Vi var tvunga att göra ett val, antingen öppna honom på akut där och då, försöka spola rent och sy ihop blåsan eller låta honom somna in. Chansen för att han skulle överleva var kanske 50/50, han skulle däremot fortfarande inte bli fri från sina besvär och nästa gång det blev stopp skulle blåsan vara ännu skörare... Usch, det är aldrig lätt när man tvingas fatta beslut men vid sådana här lägen får man INTE bli självisk... Vi gjorde det enda rätta och lät honom somna in, även om det gjorde ont, ont, ont!

Många säger-det är ju bara en katt... Men varken i min eller Magnus värld finns dessa uttryck. Det är fruktansvärt tomt hemma nu. Vi tog med honom hem så Maja och Jenta fick nosa på honom och de fattade såklart direkt även om Jenta gjorde åtskilliga återupplivningsförsök. Hela tiden tycker man att man skymtar honom i ögonvrån, eller upp på akvariet som var hans favoritplats:-( Ja, han fattas oss alla, men nu slipper han ha ont och han får springa fritt över de vidsträckta ängarna...

***RIP*-älskade vän**

Lite deppiga och efter en natts halvkass sömn gjorde vi oss iaf i ordning i lördags morse och begav oss mot Vadstena och Emelys och Niklas bröllop. Å vilken helg vi har haft! Hur kul som helst och skönt att komma hemifrån och koppla bort. Alla mina kära vänner samlade på en och samma gång, kan inte bli mycket bättre:-) Jag, Magnus och 4 utav mina tjejkompisar med respektive hade bokat rum på ett mysigt pensionat inne i centrala Vadstena. Bara det var så himla mysigt...att man inte gör sånt oftare:-0

Bröllopet var helt fantastiskt vackert, Emely strålade och såg fantastisk ut, en brud helt i min smak utan massa konstiga krusiduller;-) Niklas gick mest om kring och mös och de verkade avslappnade, harmoniska och lyckliga. Festen hölls i ett gammalt bränneri som var ett stort stenhus-görmysigt. Middag med tal och sång, god mat och säkert god dryck för de som fick avnjuta det (jo, jag var lite bitter...;-)) Liveband med dans långt in på natten men 01:20 gav jag upp. Varenda muskel i min kropp värkte men jag hade ju haft så skoj så det var det helt klart värt. Bebben i magen hade nog oxå haft sitt livs upplevelse där ute på dansgolvet...något speedad när det var dags att sova;-)

Söndagen var jag den givne chauffören... Vi körde hem ganska tidigt och det var fyra mer eller mindre medvetslösa passagerare med i bilen;-) Söndagen blev lugn, kebabpizza och tupplur i soffan. Jenta hade haft det bra hos mamma och pappa såklart och höll sig ganska lugn hela kvällen...

Det tog hon igen med besked igår. Morfar var hemma hos henne på lunchen eftersom de ändå skulle passa på att plocka av massa frukt i trädgården. Inte ont anande går morfar en liten promenad med Jenta och stöter såklart på Schäfermannen och hans hund... Morfar var inte alls beredd, Jenta brukar ju vara så snäll och inte ett dugg arg på andra hundar, men när det kommer till schäfern och schäfermannen så ser hon RÖTT. Hon hade dragit omkull stackars morfar som inte kunnat hålla henne och såklart hade det blivit fajt:-( Åhh, det är så tråkigt, hon får självklart absolut INTE göra så, det finns verkligen INGET att säga till hennes försvar. Men samtidigt blir jag irriterad på den där gubben som envisas med att cykla förbi Jenta, och när hann dessutom vet att hundarna hatar varandra OCH att det står en gammal man och håller i Jenta, kunde han kanske ha förvarnat morfar, bett honom gå undan eller åtminstone kliva av cykeln? Han hade tydligen blivit jättearg och sagt att han ska polisanmäla oss...så jag och Jenta kanske får skaka galler nu... Verkade iaf som det gick bra med alla inblandade, hittade ett hål i nacken på Jenta i går men jag har klippt rent och tvättat, hoppas att det läker av sig självt. Åh, det ska bli så skönt att flytta!

På kvällen la jag ett ganska långt spår til Jenta på stubbåkern hemma. Hon fick ordentlig retning i form att hon fick sitta i bilen och se mig hela tiden, plus att hon såg att grisen fick följa med;-) Jäklarns, hon har ju en fenomenal näsa när hon vill. Hon var supermotiverad och släpade runt mig på åkern. Inga tveksamheter eller tendenser till att hitta på annat, hon sSKULLE hitta grisen, helt klart. Två snusdosor hittade hon på vägen, däremot missade hon två pinnar men vad f**n, jag är nöjd att hon visar driv och engagemang för att spåra mitt spår och inte rådjursspår. Ikväll kanske vi hinner/orkar med lite lydnadsträning...

15 September 2009  | Länk | Allmänt | 3 kommentarer
Jenta glänser igen, som den stjärna hon egentligen är:-)

Japp, igår var det så dags för första sökträning efter helgens träning. Spännande! Nu skulle vi se hur hon betedde sig med rullen... Jenta var även nu laddad som tusan, det märks tydligt att lite kvällspromenader med husse när mattes kropp inte riktigt orkar är inte tillräckligt för fröken damp;-) När hon väl kommer ut på jobb i skogen är hon så sugen att hon knappt kan hålla sig i skinnet...Men nu är situationen som den är och det är faktiskt bara för Sprutt att anpassa sig, så det så. Hon dör inte av att bara vara hund några månader, eller?

Hur som helst, åter till träningen. Jag hade lagt ut en figge i vardera hörn i starten och hon skulle SÅKLART ta sin egen rulle. Första skicket på vänster sida sprang hon ut som en idiot, snett och för långt...när jag ropade kom hon, MEN hon fick figgen som låg i högra hörnet i vind (inte alls konstigt eftersom det blåste kraftigt fån högersidan) och var på väg ÖVER stigen...Ajaj, hallå där madam, det här går inte för sig, matte OCH Lisa fick ta i med stora röstresurserna för att få stopp på fröken Sprutt. Hon stannade, tveksamt...och fortsatte vinda hela vägen tillbaks till mig - bra att man är sugen på sina figuranter:-). Ok, vi gör om, skickade på vänster sida igen och nu gick det bättre. Hon for återigen iväg som ett skott men denna gången i rätt riktning, hittade Berit som var figge, tittade knappt på henne utan tog SNABBT sin egen rulle och stack tillbaks till mig:-0. Ja, vad ska man säga...varför varför gjorde hon inte så i söndags? Jag fattar nada, men men...antar att det bara är till att traggla vidare så det sätter sig ordentligt i muskelminnet, figge = ta rulle.

SEN fick Jenta äntligen ta figuranten uppe i högerhörnet som hon känt redan på första skicket...Det var såklart inga problem att hitta den, men då krånglade hon lite med rullen då hon noggrant undersökte möjligheten att få godis direkt, som sagt - nöta! Sen körde jag ett tomt på vä sidan, SÅ fint:-) Därefter var det figge på höger, Lisa låg under en filt, Jenta hade krupit in till henne under filten MEN på egen hand tagit rullen *tummen upp*

Därefter var det figge på vä, Anita hade gömt sig väl och krupit in i en stor gran...Jenta fick jobba lääänge innan hon hittade men hon ger sig INTE, inte ens fast matte ropar. Det gillar vi, har man figurant i näsan får man vara olydig (om det inte är på andra sidan stigen såklart;-)) Där glömde jag fråga hur det gick med rullen, men jag tror det gick bra, annars hade säkert Anita sagt något. Eftersom Jenta var så himla pigg och speedad körde jag ytterligare ett tomt, nu i motvindssidan på hö. Hon gick ut, dock i något lugnare tempo men inga tveksamheter. Blev inte så bra framslag men jag bråkade inte i det läget, huvudsaken är att hon går ut på djupet och det gjorde hon. Som avslutning fick hon jaga ikapp A-C med den grymtande grisen på vä sidan och lyckan var total:-)

Det var nog det längsta jag har kört med Jenta, sju skick och gott och väl en lägre ruta. Hon håller ihop bra Sprutt och var inte märkvärt trött efteråt ens...när hon är på det här humöret och motivationen är på topp så är minsan inte konditionen någon begränsning. Kändes jätteroligt att köra henne igår även om jag får lida idag... Alla hundar gick jättebra igår och vi hade en riktigt skön kväll i skogen. Men oj vad det mörknar fort...nu är det dags att gå över till helger. Jag ska försöka hänga i fram till flytten åtminstone, sen kanske jag måste inse mina begränsningar och pausa några månader tills bebben är ute och kan hänga med eller vara hemma med Pappi;-)

Resten av veckan och kommande helg blir inte mycket hundträning. Ikväll ska jag och mamma till Colaorama, en fransk tapetleverantör kommer dit och presenterar höstens trender:-) I morn är det yoga och sen fix inför bröllopet vi ska iväg på i helgen. Min goda vän Emely ska gifta sig med sin Niklas i Örberga kyrka utanför Vadstena. Ska bli SÅ kul, både att de ska gifta sig såklart men framförallt att träffa alla mina bästa vänner igen, på tok för sällan! Jenta får bo hos mamma och pappa och terrorisera Dino, det tycker hon är skoj:-)

Ha det gott!

10 September 2009  | Länk | Sökträning | 2 kommentarer
Det går inte alltid som man har tänkt sig...

Ja, vad ska man säga? Det enda man kan göra är att skratta åt den där lilla dampfian jag har hemma. Hon är helt oemotståndligt söt och charmig-hjärtat!

Tar dagen från början... Klockan ringde tidigt, 05:30. Jag steg upp och började göra matsäck, Jenta förstod MED EN GÅNG att, idag är det ingen vanligt dag;-) Iväg enligt tidsplan och det ÖSREGNADE hela vägen fram till Falköping och Tomtens BK. Jaja tänkte jag, bara positiva tankar, klart att Jenta ligger platsliggning i ösregn, ok kanske inte kommer att smälla i backen, men ligger-det gör hon. Framme och lottning. Vi fick nr 2 av sökhundarna, som bara var två och därmed sist. Fick besked om att vi skulle börja i skogen, rapporten först och sen söket...blev mao en ganska lång väntan. Jenta var LADDAD! Å hon blev bara mer och mer laddad ju längre tiden gick och hon såg de andra hundarna gå i väg. Efter en dryg timma var det dags att ta ut Jenta för rastning och uppvärming. Det var som att gå runt med en tickande bombi kopplet, hon trippade liksom på tå och pep. Jag har aldrig sett henne sådan...hon var så ivrig, MEN samtidigt lyhörd och samarbetsvillig, hon ville jobba nu! Underbar inställning, får vi bara lite bättre koll på det här så kommer det bli så jäkla bra! Är inte riktigt van vid att ha en sån fullkomlig överladdad hund...Dino är ju så mycket mer balanserad...så nu får vi lära oss nått nytt;-)

Väl upp i sökrutan känner jag ändå att jag har bra koll på situationen. Jenta fullkomligt släpar fram mig till rutan, men när jag kopplar loss och kommenderar sitt kvar så sitter hon snäll och väntar på vidare kommande. Hon verkar skärpt och fokuserad. Kollar lite hur rutan ser ut, hur viden ligger osv, bestämmer mig för att börja skicka åt vänster... Kallar fram Jenta till starten, hon kommer som ett skott! Skickar ut henne och hon gör ett helt perfekt, jättefint slag, i turbofart. Ser att hon hittar figuranten, svansen börjar vifta och det tar lååång tid. När jag ropar kommer hon glatt, men UTAN rulle...Verkar som hon blir lite osäker, stannar och nosar på ett ställer så jag får ryta till lite. Skickar ut på högersidan och där gör lillsprutt ett bra tomslag, ända ut i hörnet och kommer när jag ropar. Skickar åt vänster igen, lite snett bakåt i förhoppningen att hon ska gå tillbaka till figgen och markera denna gång. Mycket riktigt går hon tillbaka till figgen, myser lite där men kommer återigen utan rulle. Hmmm, nu börjar jag förstå att det här blir problem... Skickar på högersidan igen, i förhoppningen at hon ska hitta den andra figgen och då komma på att det är rullen hon ska ta... Ser att hon hittar figgen, men inte heller här tar hon rullen... Hon hinner ytterligare en gång till varje figurant, utan tillstymmelse till markering, innan de ropar att det är 1 min kvar. Jag väljer att avbryta...klappar om Jenta, ger henne lite gotta och tar av rulle och skynke. Hon var hur pigg och glad som helst, figuranterna kommer fram och hon springer glatt dit och pussar lite till på dom;-) Hon verkar inte reflekter över att det hela inte blev riktigt som vanligt;-)

Ja, det var ju en väldigt glad hund det här var domarens kommentar. Hon gör fina skick och hittar figuranterna...det var bara den "lilla" detaljen att hon glömde markera... Hon hade varit hur go och vänlig som helst hos figuranterna och varit väldigt generös med pussar...

På nått sätt är det ju det här som är tjusningen med hundträning och hundsport. Man vet ALDRIG vad som kommer att hända! Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att hon INTE skulle markera? Som jag har analyserat alla momenten i lydnaden, räkna minsta poäng för att klara uppflytt osv. Söket däremot, har jag inte ägnat en tanke. Visst, tänkte att hon kanske är lite olydig, eller genar på skicken så jag inte får 10-10, men att jag inte skulle klara uppflytt pga söket, det fanns inte i min värld:-)

Så, hur lyder analysen? Jag tror inte det beror på att det var nya figuranter, eller ny mark. Vi har tränat så mycket hela sommaren med både okända figuranter och nya marker både i Skillingaryd och på Orust så det är inte där problemet ligger. Den första figuranten var dessutom Ina som vi har tränat ett flertal gånger med. Så även om hon inte känner henne så är hon inte ny. Jag tror snarare att det är hela situationen som är ny. Att vi stiger upp tidigt, åker till en okänd klubb, både husse och matte är med, väntar tillsammans med Jenta vid bilen, det blev liksom för mycket för lilla turborottan. Hon fick hjärnsläpp och blev så himla glad när hon äntligen fick springa och dessutom hitta figuranter i skogen, så hon glömde helt enkelt bort att ta rullen. Hon är inte tillräckligt rutinerad (såklart, det var ju hennes FÖRSTA tävling), det sitter ännu inte i "muskelminnet" att ta rullen...Det är bara att träna vidare helt enkelt. 

Självklart är jag lite besviken och framförallt förvånad, hade ju laddat som tusan inför det här. Men samtidigt är jag så himla glad över att jag har den hund jag har. Hon visar sån härlig attityd, hon utstrålar sån vilja och energi och hon är faktiskt alldeles underbar. I det stora hela gjorde hon ju ett jättebra jobb, glömde bara det viktigaste. Man får ju se det positiva...det hade varit tusen gånger värre om vi hade missat uppflyttningen för att hon klappade ihop på lydnaden, var störd över att vara på en nya plan, blivit negativt påverkad av alla nya störningar eller det västa av allt att det hade hänt nåntoing på platsen. Jenta fick absolut inte med sig några negativa upplevelser av sin första tävling, tvärtom-hon hade stenkul...Å jag kunde som sagt inte göra mycket annat än att skratta åt henne. Vi kommer igen, vi tar nya tag-var så säkra;-)

Iställer för att vara hemma runt 16 i går em var vi hemma redan 11:00 och fick helt plötslit en bonusdag! Magnus hann rensa sin garderob, sen var vi hos Per och Caroline på lunch. På kvällen lånade vi svärfars skåpbil och fyllde med massa bråte från garaget..så ikväll blir det en tur till tippen:-) Inget ont som inte har något gott med sig, eller vad man brukar säga;-)

7 September 2009  | Länk | Tävling | 4 kommentarer
Uppladdning

Lydnaden i tisdags gick ok. Lite seg på linförighet och framförgåendet, men det var varmt och de momenten är ju som beknat inte våra bästa. Hade smugit ut grisen som belöning på frmaförgåendet, varför har jag inte gjort det tidigare:-0??? Jaja, nu vet vi hur vi ska träna vidare på det momentet, funkade kanon på lillsprutt:-) För övrigt är vi glada om vi bara får poäng på framförgåendet... Det trista är ju att hela lydnadspasset liksom börjar med våra sämsta moment men jag har lovat mig själv att inte deppa ihop och tappa modet..Vi blir bättre och bättre ju längre programmet går och våra starka moment, apportering och hopp (båda med koeff 4) kommer på slutet:-) Det viktigaste är att vi går ut och har kul, jag och min älskade lilla Sprutt! Åh...ser jättemycket fram emot tävling, var aslängesedan jag tävlade nu och är jag taggad;-)

Efter träningen i tisdags hade vi valberedningsmöte. När det var slut var Tessi snäll och ställde upp som mottagare på en budföring. Gick kanoners...det momentet borde inte vara något problem, hon är klockren. Springer snabbt och glatt och sitter lugnt och tryggt hos mottagaren i väntan på belöning. Det enda är väl att hon kanske inte vill springa ifrån mottagaren på tävling om hon inte fått någon gotta, har nog glömt att träna på det *opps*

Igår däremot ställde jag in träningen. Hade tänkt att åka upp till klubben på torsdagsträningen för att lägga platsen, men det ösregnade. Hon är ju stabil, har aldrig rest sig och gått upp till någon hund, VARFÖR skulle hon göra det på tävlingen bara för att jag inte tränar det torsdagen innan. Däremot är tror hon ju att hon är gjord av socker..hon vill INTE ligga i vått gräs. Då kände jag att börja bråka om det nu, känns inte helt tajmat... Hon ligger, det är inte det, men jag får säga till henne och det är kanske inte den minnesbilden jag vill ha med. Har kollat väderprognosen dessutom och det ser ut som vi kommer at klara oss från regn på söndag:-)

Ja, det blir en spännande helg det här. Imorn håller vi tummarna för Agneta och Zico som tävlar elit sök. Nu jäklar har jakten på certen börjat-kom igen! Vi borde fortsätta jakten på den ulitmata barnvagnen, ett besök till Babyproffsen står på schemat. Plus att vi BORDE försöka hinna en runda till tippen och slänga massa skit. Ingen hundträning mao...Idag ska jag på yoga och sen ska vi hem till Emma och Erik som fick en liten människobebbe förra torsdagen-grattis!

På söndag smäller det! Håll tummarna för oss:-) Målet är SÅKLART uppflytt, men jag påminner tävlingsmänniskan i mig att det viktigaste är att vi har roligt och får en härlig dag! Husse hänger med som supporter, det känns tryggt:-)

Ha det gott!

4 September 2009  | Länk | Lydnadsträning | 2 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Karin Glans                                             Skaffa en gratis hemsida