Igår hade vi bestämt oss för att lyxa till det med lax mitt i veckan. Jag brukar laga den i ugnen under ett täcke av färskost. Inte förrän jag närmade mig kylskåpet för att plocka fram nämnda ost, slog det mig att jag aldrig hade köpt någon. Det hade uppenbarligen tiltat i huvudet på mig när jag skrev min shoppinglista och den litar jag helt på. Hade jag kommit på det tidigare, kunde jag ha cyklat till affären och köpt den där osten. Nu var det lite sent påtänkt. Jag antar att man kunde ha ställt in fisken i ugnen som den var. Istället improviserade jag lite med vanlig ost och en skvätt majonnäs. Det gick också att äta.
Brorsonen (se bild) bor visserligen en bit utanför tätorten numera, men han går på vuxenutbildning tvärs över gatan från mitt hem. Ändå har jag knappt träffat honom sedan pandemin började. Jag och mannen i mitt liv promenerar ofta förbi den där skolan och igår gjorde vi det precis när brorsonen var på väg hem. Hade jag varit ensam hade jag antagligen missat honom då också. Nu låg min uppmärksamme särbo steget före och ropade på mig när han fick syn på den unge mannen.