HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2022)
>>


Vinterväder.

Enligt min vädersida skulle det snöa flera dagar i sträck, så jag blev glatt överraskad när det var uppehåll när jag skulle iväg idag. Den cykelbanan jag ser från mina fönster var dessutom både skottad och avsmält, så det såg inte ut att bli någon större pärs att cykla till Kvantum. Nu betyder ju inte en skottad cykelbana i Nybro att det ser likadant ut överallt. För att ens ta mig från kvarteret fick jag cykla på trottoaren. Gatan var inte framkomlig. Resten av vägen fick jag välja dom gator och cykelvägar som var skottade. Tiggarna utanför Kvantum verkar ha ett rastavlösningssystem som påminner om det på mitt jobb. När jag gick in i butiken satt där en liten tant, och när jag kom ut igen var hon avbytt av en yngre man. På hemvägen insåg jag att det finns fördelar med att komma igång så sent om dagarna som jag gör. När jag inte hade kommit längre än till att åka och handla, hade killen jag cyklade ifatt hunnit bli så full att han tog hela vägen för sig. Han vinglade så pass att han stundtals var uppe i snövallen. Det hade börjat snöa igen när jag cyklade hem, så det återstår att se hur gatorna ser ut imorgon. Jag har en del ärenden att uträtta då också. Dagens bästa nyhet kom via mail. Jag hade vunnit 450.000 euro på något utländskt lotteri, så på måndag är det jag som går upp till chefen och önskar honom lycka till i framtiden med företaget.
31 Januari 2015  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Tandläkarbesök.

Igår kväll var vi några arbetskamrater som hade bokat bord på Juventus för att äta lite gott innan jobbet. Hade jag vetat hur vädret skulle bli hade jag nog stått över, men när det började snöa var det lite sent att dra sig ur. Det var bara att cykla genom hela Nybro i ovädret och komma fram som en snögubbe. Maten var i alla fall god. Jag åt laxfilé på planka. På jobbet infann vi oss en halvtimme tidigare än vanligt för månadsmöte. Efter det lyckades vi faktiskt pussla ihop lite produktion, fast hälften av personalen på min sträng var borta. I morse var det full fart. Jag slutade jobba kvart i sju och skulle vara hos tandläkaren tio över. Det var inte skottat, så det var inte det lättaste att ta sig någonstans snabbt, fast jag hade cykel. Väl på plats i tandläkarstolen koncentrerade jag mig helt på att överleva i en och en halv timme. Även om man andas genom näsan måste ju luften ner genom i halsen, och där känns det ständigt som om jag hade tjockt med slem som inte går att hosta bort. Måste jag sitta och gapa tar det ihop helt. Ett par bedövningssprutor fick jag också, och det är det absolut värsta jag vet. Jag brukar laga utan bedövning, men idag misstänkte jag att det var av nöden. Nu är det mesta av tanden borta och där sitter en tillfällig historia i plast. Alla håller tummarna för att jag inte lyckas tugga bort den på dom fjorton dagar det dröjer innan det är dags att sätta dit en permanent krona. Fördelen med att tandläkaren inte ville åtgärda mer än en tand är att jag sparar några sköna tusenlappar. Enstaka kronor går på frisktandvårdsförsäkringen, så den går med vinst i år.
30 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Post.

I förra veckan fick jag inte mindre än tre avier om stora brev, som inte kunde delas ut. När jag kom ner till posten för att hämta dom i söndags, hittade killen där bara två av dom. Han fick upp i datorn att det tredje var på väg, fast jag skulle ha fått det fyra dagar tidigare. När jag mailade Post Nord eller vad dom heter nu för tiden tyckte dom att jag skulle kontakta avsändaren. För det första vet man aldrig med stora brev vem avsändaren är, eftersom brevbärarna är grymt slarviga med att fylla i den uppgiften på avin. För det andra hade ju brevet bevisligen nått Nybro, eftersom brevbäraren hade fått det och skrivit lappen till mig. Vad trött man blir! I det senaste mailet jag fick fanns en länk till en sida där man kunde lämna åsikter och klagomål. Den mänskliga faktorn kändes inte som någonting det var lönt att klaga på. Det måste väl rimligtvis vara brevbäraren som antingen har slarvat bort försändelsen rent fysiskt efter att ha tagit den med sig tillbaka till posten. Eller också har hen tryckt fel någonstans i datorn, så det är därför man inte kan se var brevet finns. Inställningen till hur mycket post som försvinner verkar tämligen tillbakalutad, i och med att man jobbar med döda ting. Försvinner det till exempel en unge från ett dagis blir det ju stora rubriker i tidningarna, även om barnet ifråga kommer tillrätta till slut. Det verkar inte ens hjälpa att skicka sina brev rekommenderat. Risken att dom kommer bort är lika stor ändå. Man ska tydligen kunna få ersättning om dom försvinner och är rekommenderade, men jag vet inte om någon någonsin har lyckats få det.
29 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Brev.

Jag fick ett brev från hyresgästföreningen, som skapade fler frågor än det besvarade. Där stod att läsa: "Inför hyresförhandlingarna i höstas begärde din hyresvärd att hyrorna skulle höjas med 4,5 procent, samt ytterligare 90 kronor för ny tvättstuga och 50 kronor för tv-utbudet. Dom skäl som angavs var att hyrorna inte hade "förhandlats korrekt" tidigare när fastigheterna ägdes av HSB, då dom var tänkta som bostadsrätter. Under förhandlingarna kom vi överens om att vi skulle gå med på samma höjning som den generella nivån i Nybro, 0,9 procent, och att övriga krav skulle förhandlas efter årsskiftet. Och där är vi nu. Jag kallar därför till informationsmöte i hyresgästföreningens lokal på Vattugatan." Det är tolv år sedan vår bostadsrättsförening gick i konkurs. Betyder det att vi har betalat för låg hyra i tolv års tid och kan bli återbetalningsskyldiga? Jag använder själv inte tvättstugan över huvud taget, men om jag har förstått saken rätt är det grannhuset som har fått en ny. Ska vi då betala för den, fast vår inte är åtgärdad? Så många tv-kanaler att dom kan vara värda 50 kronor i månaden tycker jag inte att vi har. Vill man ha en massa kanaler brukar Bredbandsbolaget tjata om att man ska ta det via deras kabel. Måste jag ändå betala extra på hyran? Hur har jag kunnat missa hela den här informationen i höstas, när man fick besked om hur förhandlingarna hade gått? Som jag fattar det gäller det enbart husen i mitt kvarter. Varför ska då vi som bor här ta oss till hyresgästföreningens lokal i andra änden av Nybro. Vore det inte enklare för deras representant att masa sig hit till vår samlingslokal? Hur som helst hoppar jag det mötet. Där finns säkert andra som har åsikter och kan framföra dom. Hur väl dom lyckas med sina argument lär jag se på hyresavin.
28 Januari 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trött.

Stundtals har jag svårt att hålla ögonen öppna utan någon synbar anledning. Lördagskrysset i min morgontidning gör mig till exempel extremt sömnig, fast jag tycker det är jättekul. Ibland ramlar huvudet åt sidan när jag spelar dataspel. Är det någonting där man bara har någon minut på sig är det förstås lite retfullt att somna till några sekunder. I helgerna är det en sak, men igår hände det trekvart innan jag skulle gå till jobbet. Lägga mig på sängen vågade jag inte. Då hade jag väl vaknat när jag redan borde vara på plats. Jag fick lägga mig över skrivbordet med huvudet på armarna. Det kändes verkligen som om jag vaknade ur medvetslöshet efter några minuter. Jag tyckte det var jätteläskigt, fast jag har förstått att en powernap ska fungera ungefär så. Jag har läst att man ska sätta sig med till exempel en nyckelknippa i handen. När man somnar tappar man den, vaknar av det och då är det klart. Lite av min motvilja hänger nog ihop med en chef jag hade för många år sedan. Henne hittade dom död vid köksbordet. Dom trodde bara att hon satt och sov. Man vet ju aldrig om det var såhär hon kände innan. Hur som helst är det en fördel att jag inte sitter och sorterar slitytor vid ett löpande band längre vid såna här tillfällen. Då var det definitivt svårt att hålla ögonen öppna. Inatt var jag dessutom avbytare. Då är det full fart och ingen risk att man somnar.
27 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 1 kommentar
Förvirrad.

Jag bloggade om en felringning, och använde just det ordet som sökord för att hitta en lämplig bild till inlägget. Hälften av bilderna jag fick upp på Google var från just min blogg. Det jag undrar nu är om det ringer fel till mig extremt ofta. Eller är det så att jag är den enda som använder just ordet "felringning" när det händer?

När jag håller på med siffror är det inte undra på att jag blir förvirrad. Någon ond människa har satt sifferknapparna uppifrån och ner på bankdosan och nerifrån och upp på kalkylatorn i datorn. Det är lika djävulskt uträknat som av den person som har monterat knapparna på dom två strängar jag går mellan på jobbet. Stänger av elevatorn gör man längst uppe till höger på den ena och längst ner till vänster på den andra. Det är sånt man behöver göra snabbt när det kör ihop sig. Att kunna stänga av lyftaren direkt kan också vara bra. Första gången jag skulle göra det på min gamla sträng efter att ha vant mig vid en ny, insåg jag att där vi stängde av lyften hade dom en knapp för manöverspänning. Det fungerade det också, men lite överkurs kändes det som. Jag undrar om dom bara tyckte det vore lite för enkelt att alla knappar satt på samma ställe på dom olika strängarna. Att dom försöker hålla oss lite på tårna.
26 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pizza.

Dagens utflykt började med att hissen hade fastnat någonstans. Alternativt var det bara någon som hade ställt upp dörren. Jag traskade hur som helst över vinden till nästa uppgång och tog deras hiss mer i källaren. Där går den för övrigt ända upp till vinden, vilket jag kan vara lite avundsjuk på, eftersom vi har förråd där uppe. Jag vet inte om det hänger ihop med att det finns en gavellägenhet på fjärde våningen i den uppgången. Där gick det tydligen att fixa i alla fall. Vardagsmotion får man gott om när man inte har bil. Aftonens cykeltur gick runt förpackningsåtervinningen vid Åkrahällskolan, Statoil vid rondellen, posten nere i centrum och hem igen. Det blir kombinerad motions- och balansträning den här årstiden. Jag gick in på Amigo på vägen och gjorde en specialbeställning av pizza. Utan det, det och det men extra av det och det. Jag kommer aldrig att våga göra en sån beställning via telefon, för där har vi svårt nog att förstå varann utan att jag krånglar till det. Precis så gott som jag hade tänkt mig blev det i alla fall. Och billigt. När det är lite mat på en pizza och inte bara ost, räcker den till tre middagar åt mig. Medan jag väntade på den var jag nere på posten och hämtade några stora brev. Postkontoret ligger inne på nya Willys, men jag ville inte fördröja mig med att gå in och kolla när jag hade beställt mat. Det såg verkligen nytt och glassigt ut, men jag hinner väl in dit med tiden.
25 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Arbetsskada.

Veckans arbetsskada ser ut som på bilden. Åtminstone hälften av den. På det andra benet har jag en stor bula. Problemet var i vanlig ordning att jag inte ser så bra neråt, eftersom jag har glasögon. Till ett av våra små bullerhus öppnar man en dörr på baksidan och sträcker in handen för att fylla på olja. Den här gången såg jag en pinne som kunde fastna, och klev in för att nå att ta bort den. Åtminstone var det tanken att kliva in. Jag såg inte hur hög kanten nere vid golvet var, så jag ramlade in i bullerhuset istället. Hela jag blev täckt av trädamm, men skadorna blev inte värre än såhär som väl var. När jag såg att dörren hade gått igen bakom mig tänkte jag på killen som blev liggande i flera timmar, innan någon hittade honom. I dagens tidning läste jag dessutom om en kvinna som hade halkat på en isfläck och slagit huvudet i gatan, så hon fick en kraftig hjärnskakning. Hon hade varit sjukskriven i flera månader, men aldrig blivit så pass bra att hon kunde ha kvar butiken hon drev före olyckan. På jobbet stör det mig mest (förutom att jag blir blåslagen) att det ska vara så komplicerat att rapportera händelserna som tillbud. Vi fick till och med information om att det kommer in för lite i förhållande till hur många som är sjukskrivna, så vi ska rapportera precis allt. Ändå har jag inte ens lyckats få anmäla den gången jag fastnade med handen, fast jag har påmint. Man ska ju inte behöva tjata sig till att få skriva sånt. Det borde gå att göra så enkelt som att det fanns en lapp att fylla i själv när man skadade sig, så kunde någon som har tillgång till dator lägga in det i systemet vid tillfälle.
24 Januari 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugotredje januari.

Idag skulle min mamma ha fyllt 82 om hon hade levt. Kortet nedan på henne och hennes lilla familj är från slutet av femtiotalet. Jag tycker det är så härligt, fast jag själv bara var en glimt i min faders öga på den tiden. Han var yrkesfiskare, och dom sitter på trappan till en sjöbod. Jag kan nästan känna solen och doften av havet, när jag ser bilden. Under sjuttiotalet verkar mina födelsedagspresenter till mamma ha förändrats drastiskt över tid. När hon fyllde 42 fick hon ett träd för 28 kronor. Två år senare hade jag en äldre pojkvän som kunde handla på Bolaget åt mig, så då fick hon en liten flaska whisky. Tyvärr var det inte det enda han köpte ut, så jag var grymt bakfull på mammas födelsedag. På åttiotalet flyttades firandet från huset på Öland till lägenheten mamma hade skaffat i Kalmar för att slippa pendla till jobbet varje dag. 1983 fyllde hon femtio, så just det året tror jag hon och pappa förlade sin solsemester till januari. 1989 tog jag bussen från Oskarshamn till Kalmar för att fira mammas födelsedag. I februari åkte dom utomlands. Då hade mamma varit sjuk i cancer det senaste året, och kom hem från Kanarieöarna i en kista. På hennes allra sista födelsedag blev killen längst till höger på kortet pappa. Sånt får mig nästan att tro på själavandring. Dom senaste tjugosex åren är det alltså brorsonens födelsedag vi har firat den här dagen. Oftast i hans föräldrahem, men några gånger på senare år hemma hos honom.

23 Januari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Felringning.

Idag misstänker jag att en felringning förstörde min dag. Mitt på dagen hade det ringt från ett nummer jag inte kände igen, och någon hade lämnat ett meddelande. Jag blev så nyfiken att jag inte ville vänta tills det var dags att stiga upp. Jag lyssnade av det direkt, fast jag visste att det skulle bli svårare att somna om efteråt. Meddelandet lät som ett mycket ynkligt "Det tar vi sen", och fick mig verkligen att undra vad som hade hänt. Jag till och med drömde om det, när jag väl lyckades somna igen. När jag kollade upp numret ikväll gick det till en man i Askersund. Jag känner ingen där och namnet hade jag aldrig hört förr, så man får väl tro att det var en felringning. Att meddelandet lät som det gjorde kan till och med ha berott på att han pratade med någon annan i rummet, fast han hade telefonen på. Att ha signalen på på telefonen när man sover på dagarna är i alla fall inte att tänka på. Igår insåg jag för övrigt hur svårt jag har att se verkligheten bakom tidningsrubriker. Det har stått spaltmeter i min morgontidning om ett mord här i närheten. En av dom inblandade var anhörig till offret, och jag har inte reflekterat mer över det. När nu domen hade fallit, skrev man ut att det var hans dotter, och det tyckte jag genast lät mycket värre. Det är väl som när man läser att folk har klarat sig från trafikolyckor utan livshotande skador. Då tror jag att det har gått bra, men det har det väl sällan. Många har nog fått livet förstört ändå.
22 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vinter.

Man har blivit aningen bortskämd med den gröna vintern, men i förrgår kom snön. Det var så pass lite att jag vägrade ta på mig något annat än lågskor när jag promenerade till jobbet. Igår snöade det desto mer, så igår kväll fick jag snällt leta fram kängorna. Däremot funderade jag på att vägra broddar, men insåg att det kunde vara dumt. Det skulle kännas extra onödigt att bryta någonting bara för att jag inte orkade sätta på mig halkskydd. Det kan väl förresten gå värre än så. Jag minns en kille som blev liggande i koma efter att ha halkat i en trappa. Som jag mindes det hade jag köpt mer rejäla broddar som satt under hela foten, men dom hittade jag inte. Jag plockade fram dom gamla, och bestämde mig för att undersöka saken närmare i helgen. Så tänkte jag att det var onödigt att kränga halkskydd på dom nyaste kängorna, så jag plockade fram ett äldre par. På dom satt broddarna kvar. Där hade jag knappast tänkt på att leta efter dom. Sista biten till jobbet blev tung att promenera, eftersom cykelbanan var full av snö. Jag vågade mig inte ut på stora vägen, där bilarna hade kört till den. I morse kunde det ha blivit ännu tyngre, efter att det hade snöat hela natten, men då var det skottat redan klockan sex. Till och med Norra Långgatan var plogad, och det händer inte på hela vintern ibland. Jag läste just ett surt inlägg på Facebook om att det inte var skottat i Madesjö i morse, så jag antar att dom hade börjat från motsatt håll mot vad dom brukar. Det var förstås jag glad för. Tack vare att dom skottade är vägbanorna rena nu när det har töat lite under dagen. I morse såg träden ut som på kortet nedan. Det mesta av snön har trillat av dom också nu.

21 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Telefon.

Igår kväll ringde en kvinna från Företagshälsan. Jag är fortfarande förvånad att hon ringde vid sex på kvällen, men mig passade det förstås bra. Då är jag vaken och har signalen på på telefonen. Man blir erbjuden hälsokontroll när man jobbar nattskift. Vart tredje år om man har fyllt femtio och vart sjätte om man är yngre. Trevligt att det för en gångs skull är någon fördel med att vara äldre. Jag jobbade natt i arton år förra omgången, men minns bara att jag var på något liknande en enda gång. Det kan i och för sig bero på att jag har sparat protokollet från det tillfället. Det var för tolv år sedan och jag vägde tio kilo mer än nu. Skönt att någonting har blivit bättre med åren. Jag tackade nej till hälsokontrollen den här gången, eftersom jag ändå gör ett årligt läkarbesök. Det passade jag för övrigt på att ringa och boka idag, när jag kom ur sängen medan Astrakanen hade öppet. Min läkare var tjänstledig, men skulle komma tillbaka i februari. Då lyckades jag få en perfekt tid när jag är lite extra ledig härnäst. Min chef på jobbet träffar jag sällan, eftersom vi är på Kährs på olika tider. Igår kom jag på idén att kommunicera med henne genom att lägga en lapp i hennes fack. Idag ringde hon vid halv ett "medan hon kom ihåg det". Inte undra på att jag har telefonen på ljudlöst när jag sover. Hon satt i möte (som vanligt) när jag ringde tillbaka. Jag sa på hennes svarare att vi hade koll på läget så hon inte behövde ringa en gång till, men det gjorde hon förstås ändå. Hon pratar helst i telefon om det är något.
20 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Flytt.

Jag har en återkommande mardröm om att jag har flyttat. Jag trivs så otroligt bra där jag bor, så det blir alltid till det sämre, och jag ångrar mig något fruktansvärt. Lättnaden är enorm, när jag vaknar och inser att det bara var en dröm, och att jag bor kvar här. Sist det hände var det så obehagligt verkligt att jag sa till någon att jag brukade drömma att jag hade flyttat, men nu hade jag verkligen gjort det. Tack och lov var det bara en dröm den gången också. Det intressanta är att jag flyttade tio gånger innan jag kom hit. Jag har bott på sex olika adresser enbart i Kalmar. Efter fyllda trettio blev jag tydligen för gammal för att flytta runt mera. Förutom att jag älskar läget här på tredje våningen, med en väg framför och skog bakom, så är det enbart smålägenheter i huset, vilket betyder att här inte bor några barnfamiljer. Det som skulle kunna tvinga mig att flytta nu är väl ett nytt jobb. Det är bara att hoppas att jag inte blir arbetslös förrän jag har så mycket pengar så jag klarar mig utan att lyda arbetsförmedlarens minsta vink. Att jag skulle hitta någon karl som vill flytta ihop är väl ingen risk nu när jag är femtio plus. Speciellt inte sedan jag började sukta efter yngre killar. Dom är måttligt intresserade av en gammal, tjock tant. Något jag däremot har funderat på är att flytta upp till Oskarshamn igen, när jag går i pension. Det är havet som drar och klipporna där. Fast med tanke på den där mardrömmen kanske jag skulle ångra mig lika mycket om jag flyttade dit som någon annanstans.
19 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fest.

Fast brorsonen och jag nästan bor grannar brukar jag få ta mig till hans föräldrahem, när det är dags att fira hans födelsedag. I år hade han i alla fall bestämt sig för att fira på hemmaplan. Lite trångt skulle det ändå bli, så vi kom överens om att äta hemma hos mig och sedan fortsätta hemma hos honom. Vi skulle i och för sig inte få plats allihop i mitt lilla kök heller, men här finns några fler kvadratmeter att fördela gästerna på. Att hitta ett datum som passade alla var inte lätt. Det var därför vi tog det den här helgen, fast han inte fyller förrän nästa. Efterhand föll både ett par av hans kompisar och hans mormor ifrån, så från att ha varit nio vuxna och ett barn blev vi bara sex personer. Vi åt och drack och spelade sedan en omgång frågespel, innan vi fortsatte hem till objektet för firandet. Där blev det kaffe eller te och tårta. I morse var jag uppe i ottan och diskade och plockade i ordning här. Jag bar upp extrastolar och iläggsskiva på vinden och cyklade bort till förpackningsåtervinningen med tomglas och annat. Jag passade på att cykla en extra runda för att få lite luft. Hemma igen tog jag en snabb dusch, och kröp sedan ner i min obäddade säng igen. Sängen är ju alltid dubbelt så skön när man inte "måste" sova, så det var riktigt härligt. Nu känner jag mig mer i form för att göra något vettigt av kvällen och natten och mer i fas för kommande arbetsvecka.
18 Januari 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Sjuttonde januari.

Den sjuttonde januari 1971 hade jag sovit över hos min bästis. Det var mycket sånt på den tiden. Att man sov över hos varandra alltså. Senare i livet blev det samma sak med killar. Numera skulle jag nog knappt klara att sova i samma rum som någon annan, mycket mindre i samma säng. 1980 hade jag lagt mig innan nio den här kvällen (ensam). Min bror och en gemensam bekant pluggade ihop, om jag minns rätt. Jag tror i alla fall att det var därför dom kom och ringde på min dörr och väckte mig. Jag var tydligen inte speciellt sugen på att stiga upp och fixa fika till dom, för enligt dagboken körde jag ut dom. Året därpå hade jag planer på att åka till Blomstermåla på dans den sjuttonde. Speciellt kul var det visst inte att ge sig ut och köra bil på kvällarna ens när man var ung. Jag har antecknat att det var kallt och hemskt, och att jag stannade hemma hos mamma istället. Kortet på henne är taget några år senare. Det är en hälsning till min svägerska. När vi går ner till Linnéasjön för att kolla fyrverkeriet på nyårsafton, brukar hon ha åsikter om att min bror bär en mössa med ett märke från hans arbetsplats på. Då snackar vi alltså lilla Nybro i mörker. På kortet ses min salig mor på Kanarieöarna i fullt dagsljus och strålande sol. På sig har hon en tröja med texten "Kalmar hamn". Det var där hon jobbade. Strax före den resan väckte pappa mig vid fem på morgonen just den sjuttonde januari, fast det var en söndag. Så var vi på Öland och jag redde upp långrev hela dagen. Jag som mindes det som ett sommarjobb från barndomen. Då skulle jag fylla 27.

 

17 Januari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Fredag.

Jag läste att 19000 fotgängare, främst kvinnor, har skadats i halkolyckor dom senaste tre vintrarna i Sverige. Nu tillsätter regeringen en kommission för att försöka få bukt med halk- och fallolyckor. Jag fattar inte att det ska behövas en kommission för att inse att om man varken skottar snö eller sandar så blir det blankis på gångbanorna och då halkar folk omkull. Lägg pengarna som kommissionen kostar på halkbekämpning istället. Idag var det i alla fall solsken, plusgrader och snudd på halkfritt i Nybro. Åtminstone tills jag låste dörren utifrån. Då började det regna. Det var lite irriterande att cykla i regn och motvind ner till centrum. Desto behagligare på hemvägen, när det dessutom hade klarnat upp igen. Jag var inne på Kährs med ett kvitto på vägen. Man får ett friskvårdsbidrag varje år. Jag, som inte är mycket för att röra på mig i onödan, brukar låta dom betala en massage. I produktionen på min arbetsplats kan det göra mig förtvivlad när det kommer upp små lappar om att bromsarna till klingor inte fungerar och liknande. Det skulle kännas bättre om dom lagade sånt direkt. Nu insåg jag att kunder och besökare får samma bemötande. På dörren in till receptionen satt en lapp om att man fick dra den för hand om den inte öppnades automatiskt. Det kommer lite folk imorgon, så sedan jag kom hem har jag varit uppe på vinden och hämtat iläggsskivan till köksbordet och klappstolarna. Jag tittade inåt djupet av mitt förråd och förberedde mig på att få rota fram dom, men för en gångs skull hade jag lyckats riktigt väl med en omdisponering. Dom sakerna stod prydligt tillsammans precis innanför dörren till förrådet.
16 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Massage.

Massageterapeuten jag går hos numera trodde att januari skulle bli lugnt, så hon lade inte ut lika mycket tider som annars. Så lugnt hade det inte blivit, men för min del innebar det att det inte fanns några morgontider att tillgå. Jag är ganska slak efter en massage, så att cykla hem och lägga mig efteråt är det ultimata. Inte fanns det någon senare tid heller på fredagen, utan jag hade bokat som ikväll. Planen var från början att jag skulle jobba efteråt, men nu lyckades jag lägga en av mina lediga nätter inatt. Det ska bli riktigt skönt att sätta mig vid tv:n med mitt broderi istället för att gå till kära Kährs. Medan jag väntade på min tur på massagebänken hörde jag hur telefonen ringde för kunden innan. Inte var det någon som gav sig heller, så på tredje försöket svarade hon. Så började dom diskutera urinvägsinfektioner. Jag stänger av signalen på min telefon medan jag får massage. Skulle jag ändå bli tvungen att svara i en sån situation, föreställer jag mig att jag bara skulle säga att jag inte kan prata och att jag ringer upp senare. Hur som helst blev inte jag lidande, för vi fortsatte bara min behandling desto senare. Jag var sista kunden för dagen, så det var bara tjejen som masserar som fick gå hem senare. Jag hämtade en pizza, som jag aldrig hade smakat förut, på hemvägen. Den var stark men god.
15 Januari 2015  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Blåmärke.

Att ha ett kroppsarbete är egentligen inte att rekommendera, när man har så lätt att få blåmärken som jag. Det på bilden fick jag på handleden inatt, och jag vet inte ens vad jag har gjort. Jag var avbytare, och det är ett krig mot tunga, trögförflyttade vagnar, material som ska lyftas från golvet och annat. Jag tror det ska finnas någonting på apoteket som får blåmärken att försvinna fortare, men jag har aldrig brytt mig om att prova. Fördelen med att jobba på en industri är att det inte spelar någon större roll hur man ser ut. Speciellt inte bland ungdomarna jag jobbar med numera. Jag kunde vara mor till dom flesta, så dom bryr sig knappast. Tjejerna som blev gravida när jag var ny på Kährs börjar gå i pension nu. Det har varit några år när ingen av mina arbetskamrater har haft småbarn, men här var det tal om sportlov. Att folks barn har det, så att föräldrarna kanske vill vara lediga samtidigt alltså. Jag är mera flexibel med mina lediga nätter, eftersom jag oftast bara har mig själv att ta hänsyn till. Fast just den här torsdagen var jag glad att jag lyckades få ledigt, för det ser ut att bli en intensiv helg. Man "måste" ta ut arbetstidsförkortningen före den siste mars. Annars får man ut den i pengar, och det är inte alls en lika stor bristvara som tid är för mig. Fast jag får nog ägna en del av helgen åt att pyssla ihop ekonomin för januari. När andra tog ut sina at-timmar på jullovet sparade jag mina och tog tjänstledigt. Det innebar att det nästan bara kom en tunn blå rök ur lönekuvertet, som kom idag. Samtidigt gick kreditkortet varmt under dom tre veckorna jag var ledig.

14 Januari 2015  | Länk | Jobbet | 2 kommentarer
BMI.

Jag hittade en sida där man inte bara kunde räkna ut sitt BMI. Man fick veta hur mycket kroppsfett man hade också. Den ena detaljen jag funderar över är hur dom kan veta hur mycket som är fett, när jag uppger längd, vikt, ålder och kön. Det låter snudd på magiskt. Min andra undran gäller det faktum att jag bara är lite överviktig enligt BMI. Däremot har jag kroppsfett till en rejäl övervikt. Jag fattar varken hur det hänger ihop eller hur dom kan veta det med enbart dom uppgifterna. Apropå hälsa så läste jag att en anledning till att människor blir deppiga på hösten är att dom tillbringar mindre tid utomhus då än på sommaren. Jag är ingen utomhusmänniska på sommaren heller, så jag misstänker att jag är ute ungefär lika mycket hela året. Skönt om det kan vara någonting positivt med det. Fast det kanske bara innebär att jag är lika deprimerad hela året.
13 Januari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Måndag.

På Facebook lägger jag upp mina blogginlägg som anteckningar och skriver dagens datum i rubriken. Nu kollade jag dom jag hade lagt in hittills i år, och jag hade faktiskt bara skrivit 2014 en enda gång. Ingen hade reagerat på det, så det är nog fler än jag som har svårt att vänja sig vid ett nytt årtal. Sedan kan det säkert bli fel igen när man börjar slappna av. Precis i början av året är jag mer koncentrerad på att skriva rätt. Jag kollade till videoklippen på hemsidan, och insåg att det var fem år sedan jag senast lade in ett musikklipp där. Det blev så många när jag lade in något varje dag, och sedan jag slutade hade tiden rusat iväg. Nu scrollar jag bara igenom dom jag har någon gång och försöker rensa bort dom som inte finns kvar på YouTube. Jag konstaterade att jag använder mina kläder så länge det bara går. I fredags morse slängde jag linnet jag hade haft på jobbet på natten. Då var det så perforerat på magen att alla små hål i stort sett bildade ett enda stort. Här hemma tittade jag mera noggrant på mina gamla raggsockar. Dom var extremt tjocka, men nu hade jag hasat runt i dom så länge att det nästan var hål under hälarna. Halv fem ikväll ringde det på dörren. Jag hade definitivt inte väntat mig att det skulle vara brevbäraren vid den tiden, men det var det. Så såg hon ny ut också. Det tar säkert några rundor innan man får upp tempot. Min gamla brevbärare gick i pension vid nyår.
12 Januari 2015  | Länk | Övrigt | 1 kommentar
Egon.

Planen var att veckohandla igår, som jag alltid gör på lördagar, men ju fler varningar jag hörde om stormen Egon, desto mer tveksam blev jag till att ge mig ut. Jag hade gärna stannat inne hela helgen, men sopskåpet var fullt och kylskåpet tomt, så jag måste ta mig till förpackningsåtervinning och affär. Till slut bestämde jag mig för att stanna uppe tills Kvantum öppnade i morse. Då blåste det visserligen fortfarande, men framåt dagen skulle det komma nederbörd, och det brukar inte heller vara kul att cykla i. Nu var inte stormen det största problemet i Nybro, där snöröjning är ett snudd på okänt begrepp. Istället var det dom helt isbelagda cykelvägarna. Då var en av fördelarna med att ge sig ut en tidig söndagsmorgon att trafiken var i stort sett obefintlig. Det innebar att jag kunde cykla ute på gatan istället, där bilarna hade kört bort isen. Andra fördelar var att det var ljust och snudd på folktomt på Kvantum. Vill man handla i lugn och ro kan jag rekommendera en tidig söndagsmorgon när det blåser full storm. Ikväll när jag var ute på balkongen och tände ljuset i lyktan var det nästan otäckt stilla. Jag fattar knappt hur så mycket vind kunde avta på bara några timmar. Mitt beslut att handla i morse visade sig ändå vara helt rätt. Nederbörden kom nämligen i form av snö. Nu ser man alltså inte all den där isen, plus att det brukar bli ännu halare med nysnö ovanpå. Ikväll hade jag garanterat inte tagit mig till Kvantum och hem igen utan att bryta någonting.
11 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Mona.

Jag tycker alltid det är otäckt att drömma om döda människor, eftersom jag tror att dom kommer för att hämta mig. Fast när det känns som om man hade fler bekanta i himlen än på jorden är det nästan oundvikligt. När jag drömde om Mona häromnatten funderade jag mest på var hon dök upp ifrån efter alla dessa år. Vi jobbade ihop för 25 år sedan, och jag har inte sett henne sedan dess. Att hon dog några år senare av en hjärntumör var det någon som berättade för mig. Jag minns inte ens vem. Hon var väldigt speciell, men ändå knappast någon jag har gått omkring och tänkt på. Ändå måste hon ha funnits kvar någonstans i mitt undermedvetna, eftersom jag drömde om henne.
10 Januari 2015  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Soffpoem.

Innan jag köpte en ny soffgrupp, som jag har kvar än idag, i mitten av åttiotalet, hade jag hunnit med ett gäng begagnade. Man kan ju byta ibland, när man bara ger några hundra för en soffa. Det jag har nu är en tresoffa och två fåtöljer. Innan dess tror jag mest det rörde sig om hörnsoffor. Vid ett av dessa byten visade det sig att min äldste bror hade en poetisk ådra. Följande verk hittade jag i mina gömmor:

"Soffan.

En soffa så ful
och helt utan hjul
det ägde en gång min syster.
Helt utan prål
bestod mest av hål
den saknade alldeles lyster.

Men i en annons
hon fick respons
på önskan om nyare sittplats.
Sin soffa så kär
en ung militär
måste sälja, den åt vilken han glatts.

Med bröder och bilar
mot chokla'an hon ilar
att hämta den gyllene skatten.
På kärran den lastas
det snos och det hastas
och sedan sätts jag bakom ratten.

Först jag, sen min bror,
sist min syster som tror
att möbeltransport är en lätt sak.
Med en fart, ej hög,
vi mot Norrliden "flög"
för att soffan få lossa från kärrans flak.

Och åter vi bär
ingen vila ges här
förrän alla pinaler är uppe.
Gamla soffan ner,
vi bönar och ber,
vi såge nog helst att vi sluppe!

Frid och fröjd till slut
gamla soffan kom ut
upp på kärran för att transporteras
till Öland av far
som, om himlen är klar,
sätter punkt när som soffan kremeras."

Fotnot 1: Det som i folkmun gick under namnet "Chokla'an" var Nordchoklad, en godisfabrik som fanns i Kalmar på den tiden.
Fotnot 2: Bilden föreställer den gamla soffan. Den byttes ut mot en i mera spräckligt tyg, som jag tror hade stålrörsben.
Fotnot 3: Katten på bilden tillhör goda vänner.

 

9 Januari 2015  | Länk | Släkten | 2 kommentarer
Åttonde januari.

Den åttonde januari 1976 gjorde vi ugnsfärs i hemkunskapen i skolan. Det gillade inte jag, så jag åt morötter, apelsiner och sånt istället. Intressant hur min smak har förändrats. Idag äter jag bra mycket hellre en köttfärsrätt än frukt och grönsaker. På kvällen betade jag tio revor. Min pappa var yrkesfiskare, så det var ett återkommande extraknäck. Man satte sillbitar på krokar på en långrev som var fäst i ett fyrkantigt såll. Man blev iskall och jäkligt kladdig om fingrarna. Å andra sidan var det snäppet värre att reda upp revorna efter fisket och sätta tillbaka dom på sållet. Problemlösning har aldrig varit min starka sida. Året därpå var det lördag, så då var jag i Blomstermåla folkets hus och dansade till Schytts orkester. Min bror var ihop med sin nuvarande fru redan då. Själv har jag inte varit på dans på arton år, och jag vill minnas att dom slutade gå ut och dansa innan jag gjorde det. I början av åttiotalet var jag på dans tre år i rad, fast den åttonde bytte veckodag för varje år. Det hängde ihop med att jag var på Sandra på fredagarna, i Blomstermåla på lördagarna och på kultis i Kalmar folkets park på söndagar. På åttiotalet var jag också mera sportig än jag är nu. Ett år var jag med brorsan i sporthallen och spelade badminton. Det enda jag minns av det var vilken träningsvärk man hade i rumpan efter att ha böjt sig efter bollen hela tiden. 1985 åkte jag skidor. Jag minns inte ens var, men jag bodde hyfsat nära naturen i Kalmar också. För femton år sedan hade jag min brors familj och paret på bilden här på middag denna dag. Det är min pappa och hans sista flickvän.

8 Januari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Apotea.

Eftersom jag inte bara är vit till vardags utan snarare likblek, använder jag en hudlotion med lätt tonande effekt. Jag ser inte brun ut, utan bara mindre blek. Lägger jag armen mot magen och jämför är det en milsvid skillnad. Jag använder den nämligen enbart på armarna och bröstet. Jag försökte med benen i början, men lyckades väl aldrig vara tillräckligt noggrann, för dom blev flammiga. Plötsligt slutade apoteken i Nybro sälja den krämen. Båda två. Samtidigt. Någon föreslog en annan lotion, men höll med om att det inte skulle bli samma sak. Till slut började jag söka efter den på nätet, och det var så jag hittade Apotea. Dom har precis allting känns det som, och dom skickar det dessutom fraktfritt. Jag beställer ändå några flaskor i taget. Dom kan lika gärna stå i mitt skåp, och så slipper jag styra med det så ofta. I dagarna var det en tvål jag vill ha som försvann från Kvantum. Den har plockats bort förr och kommit tillbaka igen. Då har jag laddat upp av den på Willys, men nu fanns den inte där heller. Det är knappast någon apoteksvara, men jag kollade Apotea för säkerhets skull, och där fanns den. Nu när Internet finns är det faktiskt fullt möjligt att bo i en liten håla som Nybro och klara sig utan bil. Det som inte finns här köper jag på Internet.
7 Januari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Kassettband.

Mina kassettband är mer än tjugo år gamla. Jag misstänker att jag slutade lyssna på dom för ganska exakt tjugo år sedan, när jag köpte min första cd-spelare. Ändå kommer jag gång på gång på mig själv med att tänka att mitt i den här låten kommer bandet att ta slut. Och jag har rätt varje gång. Det känns lite läskigt att den informationen finns kvar i hjärnan. Man får väl hoppas att jag helt enkelt inte har lyssnat på just dom låtarna någon annanstans. Att när jag har hört en viss låt så har den slutat mitt i. Det är väl för övrigt det tråkigaste med kassettband. Efter tjugo år med cd-växlare och Itunes är man lite bortskämd med att musiken snurrar i all evighet eller åtminstone närapå. Jag vill i och för sig minnas att jag hade någon kassettbandspelare som kunde spela bandet runt, men det är inte den jag har i köket nu.
6 Januari 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fix och trix.

Jag lyssnar på gamla kassettband på en bandspelare ute i köket numera. Ibland dyker det upp någon låt som jag inser att jag har saknat. Lyckas jag då inte hitta den på Internet var ljudinspelaren en alldeles underbar uppfinning, men av någon anledning slutade den fungera som den skulle. Med Windows 8,1 kom en ny ljudinspelare, och den fungerar alldeles utmärkt. Problemet var bara att den sparade det man spelade in i själva ljudinspelaren, och det gick inte att flytta det därifrån. Jag hittade en del upprörda kommentarer om varför man gjorde en app där man inte själv fick välja vara inspelningen skulle sparas. Något man kunde göra var att maila den, men då måste man ha ett Microsoftkonto. Sagt och gjort skaffade jag ett sånt. När jag har spelat in någonting mailar jag det till mig själv och sparar det därifrån. Problem uppstod däremot när jag satte på datorn första gången efter att ha fixat Microsoftkontot. Då måste jag logga in. Jag är värdelös på att komma ihåg lösenord i vanliga fall, och här var man tvungen att ha minst två versaler, två gemener, två siffror och två specialtecken. Eftersom jag känner mig själv hade jag antecknat lösenordet direkt, för att inte glömma det. Problemet var att jag antecknar allting i datorn numera, och det var den jag skulle in i. Nu kom jag som väl var fortfarande ihåg lösenordet, men efter det var jag snabb att skriva det på en vanlig lapp också. Så googlade jag fram en lösning på hur jag bar mig åt för att slippa logga in varje gång jag drar igång datorn.
5 Januari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Meny.

Jag tog en ny meny på min favoritpizzeria Amigo, och insåg att den gamla nog hade några år på nacken. Det hade tillkommit tolv nya pizzor och dom hade stigit i pris med mellan tjugo och tjugofem spänn. Jag visste knappt vad en pizza kostade nu för tiden, eftersom jag alltid betalar med kort. Jag orkar bara äta en halv, så priset gäller för två middagar till mig. Ännu billigare blir det om jag är vaken så jag handlar under lunchen, även om den var höjd med lika mycket. Några andra förändringar från den gamla menyn var att priserna fanns angivna både för tvåmans och familjepizza. Tvåmanspizza hade jag aldrig ens hört talas om. Halvliters läsk var borttagen. Det var på tiden, för det har dom inte haft på så länge jag kan minnas. Den största förändringen tyckte jag annars var att all kebab endera var omdöpt till gyros eller också stod det gyroskött i beskrivningen. I en speciell ruta stod det: "Säg till om ni vill ha nötköttskebab!" När jag jobbade i sågverket hämtades det mat från Amigo på torsdagskvällarna. Det hände flera gånger att en kille som var muslim inte kunde äta sin mat, eftersom det var fläskkött. Han ansåg att så länge det hette kebab skulle det vara nöt, annars var det gyros. Nu har dom tydligen anpassat namnen efter utbudet.
4 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Arg.

Småsaker har en tendens att jävlas för mig. Jag försöker tänka att det vore värre om någonting stort och allvarligt gick galet, men jag blir ändå fullständigt skogstokig. Tyvärr känns det lite bättre om jag får svära. Mest tyvärr för grannarna, eftersom vi har extremt lyhört här. Dom undrar nog vad det är frågan om, när jag börjar gapa och svära här inne. Det kanske är tur att dom inte vet att jag är ensam, och att jag svär på döda ting. Då hade dom väl ringt efter folk med tvångströjor som hade fått hämta mig. Igår var det julen jag försökte plocka undan. Jag tappade en minibunke med små köksprylar i miniatyr, så att dom flög åt olika håll. En lite visp hittade jag inte förrän nu, när jag skulle flytta tangentbordet. Så tappade jag en tomte, så han bröt handen. Den är fastsatt med superlim, så får vi se om den sitter kvar när det är dags att packa upp den härnäst. En gubbe med fastlimmat huvud hade nämligen ramlat isär igen medan han låg nerpackad över jul. Förutom tomten och gubben fick jag limma fast en liten lucka på min nya lampa, efter att ha brutit mig in i den. Jag tycker att den lyser för starkt, men det är tydligen inte meningen att man ska kunna byta lampa i den. När jag skulle byta ut almanackan från Hyresgästföreningen hittade jag inte den nya. Jag är säker på att jag har fått den, men med min tidsuppfattning kan det lika gärna ha varit för ett år sedan. Eller också dyker den upp när halva året har gått. När jag skulle dra ner rullgardinen i sovrummet inatt upptäckte jag att jag hade trasslat ihop kedjan till den när jag plockade ner adventsstjärnan. Jag insåg att om jag blev så arg så jag slet sönder den skulle det innebära större problem. Så jag svor bara tyst och klättrade upp och trasslade loss den.
3 Januari 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Vin.

Idag bestämde jag mig för att trotsa Svea (stormen) och cykla genom hela Nybro för att uträtta ärenden. Min frissa vill gärna att jag drar ner luggen som blåser upp när jag cyklar. Med nyklippt lugg, i motvind och regnskurar säger jag bara: Glöm det. Det var helt kört. Regnet kom och gick hela tiden medan jag var ute, eftersom molnen drev så fort. Blåste gjorde det mera konstant. Cyklar blåste omkull och skyltar och juldekorationer flög all världens väg. Jag hade åtminstone turen att ha motvind på bortvägen. När jag skulle hem från Systembolaget på andra sidan stan var det bara att sätta sig på cykeln och åka frihjul. Tvärtom hade nog känts jobbigare. Jag fick besöka två olika butiker för att få tag i en musmatta. I den första hävdade dom att man inte behöver sånt numera, men jag vägrar vara utan. Jag hade köpt billiga ljus till min adventsljusstake i år. Dom hade flutit ut, så jag fick hacka loss dom. Biten av oasis som höll mina små dekorationshjärtan på plats gick inte att rädda, så det var jag inne och köpte ny i blomsteraffären. Dom hade väldigt fina ljus där, men så kostade dom 69 kronor styck också. Närmare 300 spänn för ljus till adventsljusstaken känns som onödigt mycket kvalitet. Jag vägrar förstå nöjet med att gå till Bolaget när alla andra gör det. Som inför nyår, när jag läste om hur vakter fick hålla ordning på kön in. Jag fyller på mitt förråd direkt efter att det har blivit decimerat istället. Dom två vinflaskorna som gick åt nyårsafton smakade helt okej, så nu gjorde jag det enkelt för mig och satsade på samma igen. Dessutom föll jag handlöst för en flaska som var dekorerad med ett hjärta av keramik. Jag hade sån tur så vinet inuti var mjukt och bärigt. Det är sånt jag brukar köpa, så det kanske är gott också. Annars kunde jag ha köpt det enbart för flaskan. Jag kunde förstås ha bytt ut någon av dom andra båda, men jag tog alla tre.
2 Januari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nyårsfirande.

Förutom bror och svägerska var det min brorson och Maria Montazami (!) som förgyllde min nyårsafton. Den sistnämnda visserligen bara på flaska, men hon gjorde mycket för mitt välbefinnande. Att jag kom av mig lite på servicefronten efter ett glas vin hjälpte brorsonen till att styra upp. Han dukade in och ut, kokade ris och var allmänt huslig. Vi började kvällen med fastighetsförmedlingens fyrverkeri nere vid Linnéasjön. I debatten för eller emot fyrverkerier har jag min ståndpunkt helt klar. Jag tycker det är så himla vackert, och i år hade dom verkligen slagit på stort. Vädret var dessutom helt perfekt enligt mig. Inga minusgrader, så man slapp frysa, men ändå hyfsat klart så man såg raketerna. Hemma igen fick jag en bukett med tulpaner av mina gäster och en påse av det absolut godaste julgodiset jag vet. Det kallas "Farmors karameller". Jag bara älskar dom, men är för lat för att göra egna, så jag är så tacksam om jag får en påse. Vi åt oss igenom kvällen. Det var snittar (se bilden), fläskfilé, glass, snacks och godis, fast inte allt på en gång. Kvällen är lång när fyrverkeriet börjar vid fem och det nya året ska firas in vid midnatt. Ett par omgångar frågespel hann vi med. Min bror vann båda gångerna. Oklart om han verkligen är mest allmänbildad av oss, eller det hängde ihop med att han var nykter. Han hjälpte mig för övrigt att räta upp min spis. Det återstår att se nästa gång jag ska steka ägg hur vi har lyckats.

1 Januari 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida