Om det faktum att jag inte begriper mig på datorer, hänger ihop med att jag inte skaffade min första förrän jag var fyrtio, ska jag låta vara osagt. Möjligen är det helt enkelt som mannen i mitt liv brukar säga, att dom lever sitt eget liv. När jag installerade om min dator fick jag i alla händelser ingen ordning på e-postprogrammet. Jag installerade Thunderbird istället. Det programmet använde jag för hyfsat många år sedan. Lite ovant kändes det till en början, men på vissa sätt är det till och med smidigare än Windows e-post. Det fanns några smilisar (det står faktiskt så på dom), men dom kändes lite torftiga. Det jag saknade var framför allt hjärtan. Det går åt en del såna när jag mailar kärleken stup i kvarten. Jag hittade ett tillägg med såna och allt var frid och fröjd. Ända tills Thunderbird uppdaterades i veckan. Efter det fanns inte mina emojisar kvar. Det tog mig en halv kväll att få tillbaka dom. Dom fanns bland tilläggen och det stod att dom var aktiverade, men i mailprogrammet syntes dom inte till. Jag googlade, letade runt i Thunderbird och testade precis allting jag kunde komma på utan resultat. Till slut sökte jag efter ett nytt tillägg med emojisar. Då fick jag upp mitt eget och när jag klickade ”lägg till i Thunderbird” där, dök dom upp i min e-post.

En av dom intressantare rubrikerna på nätet löd: ”Hållplats vansinnig: Bilist körde efter buss i en halvtimme efter trafikincident.” Någon mer än jag tyckte det var intressant med en vansinnig hållplats. Han kommenterade rubriken och en halvtimme senare var den ändrad. Särskrivningen gör många inlägg på Facebook spännande. Häromdagen var det en hel svart katt som hade klättrat upp i ett träd och inte kom ner igen. Vilken tur att det inte bara var delar i alla fall! I ett reportage om skolidrott läste jag om resultatet för kulkastningen. På min tid fanns det kast med liten boll och kulstötning. Möjligen har man slagit ihop dom båda grenarna, men Word protesterar vilt mot det ordet. En av stans butiker gjorde reklam för en utomhusjacka. Jag antar att det finns dom som är mera frusna än jag, om dom behöver inomhusjackor också. Att dom två rubrikerna nedan hamnade precis under varandra var kanske inte så lyckat. Så himla tryggt känns det inte om till och med folk i min ålder blir misshandlade. Mannen i just det här ärendet var nämligen jämngammal med mig. Möjligen kan rubriksättaren ha menat att han var äldre än dom som gav sig på honom.

Jag är djupt tacksam över att nittio procent av mina bekymmer är rena I-landsproblem. Som avataren man kan göra av sig själv på Facebook. Jag är inte överdrivet teknisk, så jag var bland dom sista som lyckades få till min. Framför allt har jag använt den som bakgrund till mina inlägg med små kloka ord. Dom flesta av bakgrunderna är antingen lite väl pråliga för min smak eller också visar avataren någon känsla som jag inte vill blanda in i min text. Det fanns i alla fall en som var tillräckligt neutral både när det gällde minspel och bakgrund för att den skulle passa mig. Den har jag använt dagligen bra länge. Plötsligt finns den inte längre. Jag minns inte exakt hur många alternativ det fanns tidigare, eftersom jag bara använde ett av dom. Men med tanke på att det finns fjorton kvar (se nedan), så känns det verkligen som om dom enbart har tagit bort den jag tyckte om. När det gäller reklam brukar Facebook minsann veta exakt vad man har sökt på eller köpt. Då kommer det upp mängder av reklam om just den prylen. Jag tycker att dom borde känna av vad jag använder i den här vägen också och definitivt inte plocka bort just den bakgrunden som jag hade användning för.

Den här veckan är det dags för mannen i mitt liv att få sin nya ytterdörr. Exakt vilken dag blir en överraskning. Dammandet från arbetet har oroat honom så pass, att vi hade köpt täckplast på jem & fix. Dom hade två olika varianter, så vi satsade på den billigaste. På den fanns det dessutom en tejpremsa i ena kanten, så den skulle vara lätt att fästa där den behövdes. Turligt nog var rullen lång, för det gick åt en bra bit innan vi kom på hur det skulle gå till. Man var tvungen att fästa tejpen efterhand som man drog den av rullen. Sedan kunde man dra ut plasten i sin fulla bredd, utan att alltsammans klibbade ihop. Nu har särbon en plastvägg någon meter innanför ytterdörren. Det är bara att hoppas att han inte glömmer det och traskar rakt in i den. Han syns kika fram bakom vårt fuskbygge på bilden nedan. Min tejprulle var den som verkade fungera bäst för vidare tejpning, så den behöll han tills vidare. Samma sak med min trappstege, ifall han skulle behöva tejpa mera i takhöjd. Igår var det jag som stod uppflugen på den medan särbon agerade hantlangare. Min dammsugare var det sista som försvann tvärs över gården, eftersom han inte har någon egen.

Det som oroade mig lite med stektermometern var batteriet. Jag antar att det inte håller i evighet. Är det då något specialbatteri, som jag inte har hemma, kan det bli lite körigt. Nu kollade jag och det var något så enkelt som ett vanligt AAA-batteri. Såna har jag alltid på lager. Det enda problemet, om det är bråttom, kan vara att jag förvarar dom i kylskåpet. Jag har fått för mig att det skulle vara det bästa, men när jag nu googlar verkar det i det närmaste vara en myt. Jag kanske kan sluta ha dom där då. Det som händer när jag behöver ett nytt batteri är nämligen att det vägrar lämna ifrån sig någon ström förrän det har blivit varmare. Det jag läste nu var att dom ska förvaras i rumstemperatur på en torr och ventilerad plats. Var hittar man en sån i en lägenhet på sommaren? På tal om myter har jag alltid hört att Marilyn Monroe hade sex tår på åtminstone ena foten. Så var det tydligen inte alls, så man kan undra hur den myten har uppstått. Ett förslag var bilden nedan, där det faktiskt ser ut som om hon skulle ha haft sex tår. I alla händelser får jag lite problem med min verklighetsuppfattning, när det visar sig att sånt som jag ”vet” inte alls är så.

Att man är född och uppvuxen i Sverige är tydligen ingen garanti för att man förstår allting som skrivs på det svenska språket. När jag läste ett viktigt meddelande om att det brann i fyra elbilar i Kalmar, tänkte jag att det måste ligga någon elfirma där i krokarna. Det dröjde bra länge innan jag insåg att en elbil inte nödvändigtvis tillhör en elektriker. Det är helt enkelt en eldriven bil. Uppenbarligen var dom lika kul att elda upp som andra bilar (om nu inte någon av dom hade självantänt), men gasen som uppstod var betydligt giftigare. Jag har åtminstone aldrig tidigare sett något meddelande om att folk ska hålla sig inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation, när det är bensindrivna bilar som brinner.

Nybro slakteri har öppnat i dom lokaler som tidigare inrymde Nybro hudvård. I tidningen läste jag att det var svårt att föreställa sig att där hade varit skönhetssalong till för några månader sedan och jag är benägen att hålla med. Där har jag legat och fått massage eller ansiktsbehandling många gånger. Jag är inte tillräckligt insatt i det här med kött för att våga mig in där. Annars har dom nötkött, lammkött, fisk och kyckling. Avsaknaden av fläskkött gav upphov till en diskussion om halalslakt på Facebook.

Jag har större delen av mitt liv i datorn numera. Med tanke på att datorer inte är speciellt pålitliga, är jag väldigt noga med att säkerhetskopiera allting. Jag har en extern hårddisk, som jag uppdaterar var tredje månad. Mina viktigaste foton är jag så orolig för, att jag dessemellan sparar dom i molnet i OneDrive. Därför var paniken nära när nästan alla dessa foton plötsligt var puts väck. Jag hade nyligen rensat på ett annat ställe. Tanken slog mig att dom kanske hängde ihop på något vis som jag inte förstod, men det stämde inte med det använda utrymmet. Jag sökte runt på alla sätt jag kunde komma på. Till slut tänkte jag googla på fenomenet försvunna foton. Då föll min blick på en liten ikon uppe i högra hörnet, som visade att jag var inne på fel konto. Man loggar in till flera tjänster på samma ställe som till OneDrive. Bland annat Outlook, som mannen i mitt liv använder. Han kollar sin mail från min dator ibland. Därför brukar vi båda klicka nej på frågan om att hålla sig inloggad. Sist jag var inne på hans mail råkade jag klicka ja av misstag. Det hade jag glömt, men nu insåg jag att jag var inne på hans konto. Han hade bara en handfull bilder i sitt moln. När jag loggade in på mitt eget konto hittade jag betydligt fler.

Igår hade vi bestämt oss för att lyxa till det med lax mitt i veckan. Jag brukar laga den i ugnen under ett täcke av färskost. Inte förrän jag närmade mig kylskåpet för att plocka fram nämnda ost, slog det mig att jag aldrig hade köpt någon. Det hade uppenbarligen tiltat i huvudet på mig när jag skrev min shoppinglista och den litar jag helt på. Hade jag kommit på det tidigare, kunde jag ha cyklat till affären och köpt den där osten. Nu var det lite sent påtänkt. Jag antar att man kunde ha ställt in fisken i ugnen som den var. Istället improviserade jag lite med vanlig ost och en skvätt majonnäs. Det gick också att äta.
Brorsonen (se bild) bor visserligen en bit utanför tätorten numera, men han går på vuxenutbildning tvärs över gatan från mitt hem. Ändå har jag knappt träffat honom sedan pandemin började. Jag och mannen i mitt liv promenerar ofta förbi den där skolan och igår gjorde vi det precis när brorsonen var på väg hem. Hade jag varit ensam hade jag antagligen missat honom då också. Nu låg min uppmärksamme särbo steget före och ropade på mig när han fick syn på den unge mannen.

Jag sålde min sista bil för mer än trettio år sedan. Eller åtminstone den senaste, för man ska ju aldrig säga aldrig. En tidning hade räknat ut hur mycket bilen kostade per år. Beroende på modell och ålder låg kostnaden mellan 30.000 och 78.000 om året. Inte så konstigt då att man på en annan sida hade kollat hur mycket tidigare man kunde sluta jobba om man inte hade bil. Man kunde förkorta arbetstiden med sex år. Det är ganska exakt vad jag har gjort, så man får anse att det är avsaknaden av bil som har gjort min tidiga pension möjlig. Lika obekvämt som det har varit att vara utan bil under alla dessa år, lika bekvämt är det att slippa tillbringa mängder av timmar varje vecka på en arbetsplats numera.

Att man kan avkraga en präst hade jag aldrig ens hört talas om. Det är tydligen den starkaste påföljden som domkapitlet kan besluta om. Det innebär att hen fråntas rätten att utöva vigningstjänsten. Just den präst jag läste om hade framfört sina egna åsikter om homosexualitet till en konfirmandgrupp. När hen inte höll sig till svenska kyrkans hållning i dessa frågor, bröt hen dom löften som gavs vid prästvigningen.

När jag har vant mig vid en produkt och köpt samma i flera år, stör det mig något fruktansvärt när den försvinner från hyllorna på Kvantum. Jag kan dessutom känna att jag nästan skulle behöva informationen om vad dom inte säljer längre bättre, än all reklam jag får om vad dom har att sälja. När jag inte hittar det jag vill ha vet jag inte säkert om det bara är jag som inte får ögonen på varan ifråga, om den är tillfälligt slut eller om den verkligen har utgått ur sortimentet. Som väl är har butiken ifråga väldigt trevlig personal. Det dom inte har koll på själva, tar dom reda på av någon som vet. Senast gällde det diskmaskinsrengöring. Jag är evigt tacksam personen som tipsade mig om det en gång i tiden. Ända sedan dess har jag köpt såna tabletter från Yes, men nu hittade jag inte dom längre. Det fanns något som såg ungefär likadant ut av ett annat märke. För att hitta personal att fråga fick jag gå till en annan avdelning. Flickebarnet som jobbade där gick snällt iväg för att få beskedet att dom jag ville ha hade utgått. När jag kom hem med dom andra, tänkte jag att det var bäst att kolla så att man skulle använda dom på samma sätt. Med Yes har jag fått köra diskmaskinen tom med enbart rengöringen. Dom jag köpte nu ska man lägga på botten av maskinen, när man diskar som vanligt.