HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Oktober (2021)
>>


Handdammsugare.

En handdammsugare har jag alltid trott var någonting jag ville ha, men egentligen inte hade någon nytta av. Till slut köpte jag en att använda på balkongen. Där blåser in mängder av skräp från skogsdungen utanför, och det är bökigt med sladden till min stora dammsugare. Handvarianten var lite för svag för det uppdraget. Däremot har jag hittat så många användningsområden för den inne i lägenheten, att jag undrar hur jag någonsin har klarat mig utan den. Det är grus i hallen, hårstrån i badrummet och sånt jag har spillt i köket. När vi blev evakuerade härifrån för att det skulle bytas stammar på nittiotalet levde fortfarande min grannfru Sara. När dom flyttade hennes saker härifrån och hem igen hade just hennes handdammsugare försvunnit. Hon hade köpt den medan hennes man levde, eftersom han skräpade ner så när han åt dom sista åren. Jag tänker på Sara varje gång jag använder min.
28 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Opåkallad reklam.

Det dräller in gott om reklam i min mailbox. Lite undrande är jag över att dom som skickar den inte verkar ha någon som helst koll på om mottagaren är man eller kvinna. Jag för mängder av erbjudanden om att dejta asiatiska kvinnor, köpa Viagra billigt eller rentav göra en penisförstoring. Jag som inte ens har något dylikt organ. Det senaste erbjudandet verkar faktiskt erbjuda en helhetslösning på det ”problemet”. Jag blev helt enkelt erbjuden att bli den man jag aldrig har varit. Annonsen i mailet, där jag blir erbjuden ett provpaket med testosteron kostnadsfritt, är infogad nedan. Frågorna som inställer sig är dels varför jag skulle vilja bli man, efter att ha trivts så bra som kvinna i närmare sextio år. Det känns inte som någon korrigering man gör för att omväxling förnöjer direkt. En annan fråga är om definitionen av en riktig man verkligen har med sexuella prestationer att göra. Hur som helst brukar jag i andra sammanhang hävda att jag har för mycket testosteron, eftersom jag har fler manliga egenheter än kvinnliga. Någon ytterligare påfyllning känns alltså inte nödvändig, även om provpaketet är gratis.

27 Februari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Vinterklädd.

Helgen som gick var extremt intressant vad vädret anbelangade. Att det var onödigt att ge sig ut på dom isiga gatorna medan det fortfarande var minusgrader förstod jag. När det sedan blev plusgrader smälte ändå isen enbart där solen låg på. Många cykelbanor var snudd på ofarbara, fast det var så varmt så jag ångrade att jag hade tagit vinterjackan. Det var ändå innan jag upptäckte att jag hade misslyckats med att få igen dragkedjan rätt. Didrikson är extremt varm och skön, men blixtlåset har jag väldigt svårt för. För att slippa stå bland folk och slita och dra försökte jag fixa det borta vid förpackningsåtervinningen, men det var ordentligt snedkört. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att använda en tång när jag kom hem, och att jag förmodligen skulle slita sönder dragkedjan. Trösten i eländet var att jackan har knappar också, så jag ändå skulle kunna knäppa den. Jag fick däremot ångest vid blotta tanken på att inte kunna ta av mig jackan inne på Kvantum. Varm var jag innan, och när jag kommer in där efter att ha cyklat dit brukar jag fara riktigt illa. Jag var alltså så desperat när jag kom till Circle K att jag bad kassörskan där om hjälp. Härmed meddelas att servicen på den macken är total. Jag sa till henne att det var okej att hon slet sönder blixtlåset, men hon inte bara befriade mig från jackan. Dragkedjan fungerar dessutom fortfarande. Lite pinsamt var det säkert, även om det bara var vi två där, men det är väl lika bra att man vänjer sig. Man vet ju aldrig när man blir beroende av andras hjälp med kläder och annat.
26 Februari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugofemte februari.

I åttan sydde jag uppenbarligen bland annat en kjol i slöjden. Den tjugofemte februari började jag nämligen på linningen. Symaskinerna vi hade att tillgå var tydligen inte av toppklass, för kompisen sa om en av dom att ” Den låter som en gammal Saab, men det är det ingen som vill säga”. Hennes pojkvän hade kört ihjäl sig med sin Saab bara några dagar tidigare. 1980 träffade jag ett par kompisar regelbundet varannan måndag. Just den här gången såg vi på diabilder. Tyvärr kan jag inte rapportera om några av motiven, för det är ingenting jag har något som helst minne av. Men står det så i dagboken bör det vara sant. Kortet nedan föreställer hur som helst deras katt i min soffa. Att jag slog sönder en kaffekanna hemma hos en väninna året därpå har jag också glömt eller möjligen förträngt. Den tjugofemte februari 1989 minns jag däremot i detalj. Åtminstone morgonen. Vi hade begravt mamma dagen innan. Jag var kvar hos pappa, och på kvällen hade vi besök av goda vänner till honom. Vi drack konjak, och sitter jag och smuttar starksprit blir det lätt för mycket. Den här gången kanske jag kan skylla på anspänningen efter begravningen också. Morgonen efter var jag så bakfull så jag svimmade ute i hallen. Det är enda gången i mitt liv jag kan påminna mig att min salig far har tagit hand om mig när jag har varit sjuk. Han såg till att jag kom tillbaka till sängen, och gav mig smörgås och mjölk där.

25 Februari 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Min själsfrände.

Till alla som undrar varför jag inte försöker hålla mig kvar på kära Kährs med näbbar och klor i tio år till har jag gjort en liten video om min själsfrände Tröske-Henning. Han hette egentligen Henning Valfrid Johansson och levde mellan 1883 och 1963. Jag hoppas att jag hann lära mig gå innan han gick bort, så att vi har trampat den här jorden samtidigt. Jag har berättat om honom tidigare, eftersom det hävdas att han var lika lite förtjust i hårt arbete som jag är. Om någon efter min död skulle hävda att jag jobbade ihjäl mig, vill jag inte att det ska råda några som helst tvivel om att vederbörande ljuger. Mellan 1985 och 2009 sysslade jag mycket med slam’s, som är en typ av frågehäften. Redan då svarade jag alltid att min högsta önskan var att slippa passa tider. Om min nuvarande arbetsgivare på något sätt kan jämföras med prästen Sandelius överlåter jag till andra anställda på samma ställe att avgöra. Det är Snacke-Per som läser, och jag har lånat klippet från cd:n ”Snacke-Per & Sleifen på luffen”. En del av bilderna har jag hittat på Internet och andra har jag lånat i Göran Johanssons bok ”Luffarnas liv & leverne”. Medge att låna låter finare än att stjäla?!

http://hambomazurka.blogspot.com/2019/02/min-sjalsfrande.html


 

24 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Stenigt.

I Nybro sandar man inte när det är isigt och halt. Man grusar, och det är inget fint grus direkt. Stenen på bilden satt under min sko. Jag vet inte vilket som är mest imponerande, att dom använder så stora stenar eller att jag lyckades få den med mig hem. Det förstnämnda brukar dom få skit för, eftersom folk får punktering på sina cyklar. Stenarna är inte bara stora, dom är vassa också. Det blir väl så när man krossar ännu större stenar för att göra grus. Jag tror, ta i trä, inte att jag har haft punka på flera år nu. Annars har det hänt några gånger. Att det kan fastna så stora stenar under mina skor tyder väl på att dom har rejäla och bra räfflade sulor. Jag blir tokig på att det gnisslar under dom, så jag rensar ibland. Den här årstiden bär jag hem högvis med stenar i olika storlekar. En lite udda notering är att mina vinterkängor inte har tillnärmelsevis lika grova sulor. Där fastnar inte ens någonting. Jag har ett par grövre kängor, som jag antagligen borde ta till när det är halt. Dom verkar tyngre att promenera i, men när jag nu tycker att det är för knöligt med broddar kunde dom kanske vara ett åtminstone något säkrare alternativ. Det lär väl bli isgata fler gånger innan vintern är slut, så jag hinner testa. Det är flera år sedan jag använde dom senast, så jag minns ingenting säkert om hur dom var och kändes. Fast hade jag fått skavsår av dom tycker jag att jag borde komma ihåg det.

23 Februari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Inredning.

I vardagsrummet har jag två golvlampor, som antagligen är lika gamla som resten av möblemanget. Jag använder den ena när jag broderar, och skärmen på den är inte så snygg längre. När hela lampan dessutom började bli ranglig blev jag lite sugen på att köpa nytt. Frågan är var man får tag på sånt i Nybro. Radioaffären hade en del, men dom var mer praktiska än snygga. Min tanke nu har varit att kika på vad second-hand-butikerna kan tänkas ha i den vägen. Det var så jag fick tag i sängramen jag har nu. Vanliga träsängar var tydligen omoderna och såldes inte i någon möbelaffär. Tills vidare vände jag den lampan jag använder uppochner, för att se om jag kunde skruva fast bottenplattan ordentligt. Döm om min förvåning när skruven den satt med var helt slät. Det fanns ingenstans att sätta i en mejsel. Å andra sidan var det lätt som en plätt att snurra hela plattan tills den fäste ordentligt. Att lampan var ostadig var inte så konstigt, för den var urskruvad en hel centimeter. Jag anar vad som har hänt. Jag har försökt skruva fast lampan där den har stått. Förmodligen har jag tänkt avigt, och istället skruvat loss den mer och mer ur bottenplattan. Lampan på bilden såldes på auktion för 1100 kronor, så det är inte såna jag har. Mina är mera budgetvarianten. Den var för övrigt värderad till 600, så det var tydligen mer än en som väldigt gärna ville ha en sån lampa. Kortet illustrerar hur som helst vad jag menar med bottenplatta.
22 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Teknikens under.

Jag hade i det längsta inte ens aviseringar för Messenger på i telefonen. Nu har jag förutom att aktivera det börjat ha Internet på i den här hemma, och dessutom gjort så jag får mail dit. Dom två sakerna plus vanliga SMS gör att det plingar i telefonen hela dagarna. När jag sover har jag ljudet avstängt, men när jag sitter vid datorn händer det att jag hör i telefonen vad som kommer, innan jag ser det på skärmen. Facebookaviseringar bara vägrar jag aktivera. Plingar det varje gång någon lägger upp någonting på Facebook också, förstår jag mycket väl att folk blir beroende. Jag har förstått att många använder telefonen som jag använder datorn, men om jag någonsin lyckas vänja mig vid det är tveksamt. Jag ser inte på den där lilla skärmen om kort är suddiga eller vettiga, och jag får fråga mina yngre kollegor på jobbet om kommandon som ser olika ut i telefonen och i datorn. När andra går datakurs skulle jag nog behöva gå telefonkurs. Att jag inte riktigt förstår logiken i vad som sker händer i datorn också. Ibland lyckas jag inte få upp någon delning med bild, när jag ska länka till ett blogginlägg på Facebook. När jag sedan kolla länken där är bilden med i alla fall. Jag skrev ett inlägg med en fin bakgrund i telefonen. När jag skulle kolla hur det blev var bakgrunden bara svart. När jag senare sökte upp det i datorn såg det ut som det skulle. Någonting så simpelt som att svara i telefonen är jag för övrigt fortfarande helt kass på. Hälften av gångerna lyckas jag fippla bort samtalen, och får ringa upp själv istället.


 

21 Februari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Batteritanten.

I vissa typer av radiolurar finns det en röst som varnar när batterierna börjar bli dåliga. Speciellt när man har medhörning kan jag tänka mig att det är en extremt bra service. Jag minns själv från min tid i sågverket hur jag själv inte förstod att jag inte var kontaktbar, eftersom batteriet var slut. Någon sa en gång att den där batteritanten var lika tjatig som jag. Nu förstår jag vad han menade, för i mina nya lurar finns den funktionen. Hon tjatade en gång i kvarten en halv natt, innan jag tog tag i att byta batterier. En kollega påstod att dom brukar ta slut efter en halvtimme, men det är nog om man använder radion. Jag lyssnar på min Ipod, och använder bara högtalarna i lurarna. Dom brukar till och med stänga av sig själva efter halva natten, eftersom dom gör det om man inte använder dom. Märkligt att dom å ena sidan inte tycker att jag har dom på, men ändå drar lite batteri. Dom förrförra jag hade gjorde likadant, men i dom jag hade före dom här behövdes inga batterier alls. Där fungerade högtalarna ändå konstigt nog.


 

20 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Så många män - så lite tid.

Fram till min fjortonårsdag såg jag hela tiden fram emot att bli ett år äldre. Dom senaste 44 åren har däremot gått så fort att jag inte ens har hunnit med att smälta hur gammal jag har blivit. Numera är jag mycket svag för människor som låter helt seriösa när dom tror att jag är yngre än vad jag egentligen är. På jobbet var det först en flicka som tvärsäkert hade sagt till sin man att jag i alla fall inte var över 55. Nästa som frågade hade också trott att jag var 54. Ni som vet hur nära jag har till 60, hade i morse varit imponerade av hur snabb jag var när jag hörde en ung kille i trapphuset. Han hade knappt hunnit tända belysningen innan jag kastade mig över honom iklädd endast morgonrock. Det var en av grabbarna från Telia, och jag såg min chans att slippa ligga och vänta på deras signal på dörren hela dagen. Dom skulle inte in i några lägenheter direkt på morgonen, men vi bestämde att dom skulle komma till mig efter två i eftermiddag. Jag var ändå tvungen att stiga upp då, eftersom jag skulle vara hos tandläkaren vid tre. Som tur var fungerade min inre väckarklocka, så jag vaknade några minuter innan den elektriska skulle gå igång, för tre minuter i två ringde det på dörren. Det kändes lite avigt att klä på sig när det kom in unga killar i mitt hem, men motsatsen tillhör väl det förgångna antar jag. Sammanlagt hade jag fyra män här inne. Det är mer än en årsförbrukning för mig numera.

19 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Omodernt namn.

I min generation är Eva ett av dom vanligaste kvinnonamnen. Jag har säkert berättat om mannen vars kompisar undrade om jag verkligen hette Eva. Han kallade alla tjejer för det, eftersom det var störst chans att det blev rätt då. Så sent som 2017 var det fortfarande det näst vanligaste tilltalsnamnet bland kvinnor i Sverige. Återväxten är det däremot sämre med. Alla namn verkar visserligen komma tillbaka förr eller senare, men som listorna för nyfödda 2018 ser ut verkar det dröja ett par generationer. Där finns Eva inte ens med bland dom hundra vanligaste. På tio i topp ligger däremot Astrid och Ella, som min mormor och hennes syster hette, liksom Alma och Elsa, som var min farmors systrar.
18 Februari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Blogg i fara.

Jag har alltid hört att datorn inte kan tänka själv, och att den enbart gör vad jag säger åt den, men ibland undrar jag faktiskt. Jag har ett g-mailkonto, men missar den post som eventuellt kommer dit, eftersom jag aldrig är inne och kollar den. Nu ploppade det kontot plötsligt upp bland dom jag får mail till via mitt e-postprogram. Tur var det, för meddelandet jag fick var att Google+ för konsumenter skulle läggas ner. Dom hade tydligen meddelat det redan i december, men då hade jag alltså missat det. Det som försvinner är bland annat g-mail och kommentarsfunktionen på bloggen på Blogger. Det har tydligen att göra med ett val man gjorde när man skapade den. Med facit i hand kunde man ha valt att ha allting inne på Blogger, och om jag förstod saken rätt kommer det att fungera så när mitt Google+ stängs ner också. Det som oroar mig mest är själva bloggen, för den sidan passar mig väldigt bra. När jag googlade runt verkade ingen veta säkert hur det blev med den. Å ena sidan tydde någonting som Google skrev på att bloggarna inte skulle försvinna. Å andra sidan vet man ju aldrig, så det kanske är lika bra att vara beredd. Förhoppningsvis hittar jag någon annanstans där det är lika enkelt och blir lika snyggt. I värsta fall får jag väl nöja mig med enbart nogg.se igen.

17 Februari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tekniker på väg.

Det senaste jag hörde om Telias inträde i min lägenhet var att det inte skulle ske förrän till sommaren. Ja, nyinträde då, för i många år hade jag fast telefoni genom dom. I veckan delade hyresvärden ut lappar, där det visade sig att sommaren kommer tidigt i år. Närmare bestämt vecka 14 och 15, och dom infaller i början av april. Där stod å ena sidan högst upp på sidan att man kan få digital-tv från Telia. Å andra sidan meddelade dom längst ner att tv via kabel-tv-uttaget från Sappa kommer att upphöra sista juni. Det där med kan verkar således tämligen relativt. Vill man se på tv framöver lär det vara Telia som gäller. Man kan undra varför dom inte bara skrev att vi ska byta leverantör, men det var väl för enkelt. Att byta bredbandsleverantör verkar i alla fall vara frivilligt, men det är möjligt att jag har missförstått det också. Redan dagen därpå kom en lapp från Telia, där vecka 14 och 15 plötsligt inföll redan nästa vecka. Dom kommer hit på tisdag eller onsdag och ska vara här en timme. Kabeln från källaren till hallen ska bytas ut till en bättre version och så ska dom bygga ett extra uttag till vardagsrummet. Man ska höra av sig till dom om man har synpunkter på att dom går in med huvudnyckel, om man till exempel jobbar natt. Jag fattar inte ens vad det skulle vara till för nytta att ringa till dom. Nu är det så vist ordnat numera så huvudnyckeln fungerar inte, om jag inte ställer låset i serviceläge. Jag får komma ihåg att göra så om dom inte har varit här när jag ska iväg till tandläkaren på tisdag. Annars tänker jag göra som jag brukar när jag väntar besök. Jag sätter en lapp på dörren där det står ”Ring tills jag vaknar”. Det kan förekomma störningar och avbrott i internet-förbindelsen i upp till 48 timmar, så syns jag inte till någon dag i nästa vecka vet ni varför.
16 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Extremt levande ljus.

Jag vill inte gärna gå hemifrån utan att ha blåst ut alla levande ljus. Har värmeljusen i fönsterbelysningen inte brunnit ut, gäller det dom också. I dom små lyktorna jag hade innan var det en baggis. Dom jag har nu är större, och då blir det knepigare. Det är svårt att blåsa så pass hårt ovanför att man stryper syretillförseln. Jag har försökt blåsa ner till själva ljuset, men härom kvällen tog det en ände med förskräckelse. Värmeljuset flög iväg, och jag hittade det inte. Med tanke på killen som brände ner ett halvt höghus när han glömde en kastrull på spisen, ville jag inte gärna gå hemifrån utan att ha koll på var det fanns. Till slut insåg jag att det inte alls hade ramlat på golvet som jag trodde. Det låg på fönsterbrädan. Fönsterrutan fick jag sanera i lugn och ro dagen därpå. Där hade nämligen allt stearin hamnat. Tack vare dom byggstädningar jag var med på i min ungdom vet jag att det är rakblad man använder till sånt. I nybyggda hus är det förstås mest målarfärg man får skrapa. Det var dessutom så lyckligt att jag både hade rakblad hemma och visste var det fanns.

 

15 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ringande och plingande.

Jag verkar inte vara ensam om att sova dåligt till och från, men den här veckan har jag sovit riktigt gott hela dagarna. Just idag hade det blivit extremt dåligt med sömnen, om jag hade varit en sån som känner ett behov av att vara nåbar hela tiden. Telefonen har ringt två gånger, det har kommit tre sms/mms och så har det plingat fem gånger i Messenger. Hade jag inte haft ljudet avstängt hade det inte blivit mycket sömn idag. Samtalen kom från lasarettet. Jag har väntat sedan i oktober på en tid för att prova ut en snarkskena, men trodde väl att kallelsen skulle komma i ett brev. Damen som ringde sa på svararen vilket nummer jag skulle ringa dom på, men det hann jag aldrig uppfatta. På displayen till telefonen syntes bara numret till länssjukhusets växel. Någonting så modernt som Internet verkar dom inte ha tillgång till, fast det är ett stort sjukhus, för där lyckas jag inte hitta dom snabbt och enkelt. Tid att lägga på efterforskningar har jag inte ikväll när jag ska jobba. Som tur var sparades meddelandet, så jag kunde lyssna på det igen, och klura ut vilket nummer hon sa. När jag ringde tillbaka hade dom gått för dagen, och jag blev omkopplad till någon som inte hade någon koll alls på vad dom sysslade med på den avdelningen. Imorgon skulle personalen på rätt avdelning finnas på plats från halv tio ungefär. Sedan gick dom hem igen vid lunch, eftersom det var fredag. Inte undra på att dom har långa vårdköer med dom arbetstiderna. På min arbetsplats jobbar personalen tvärtom extra länge på fredagar.
14 Februari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Den sociala biten.

I morse blev jag avbytt först av alla på min sträng. Ändå lämnade jag företaget en halvtimme senare än vanligt. Först var det en flicka från en annan avdelning som ville gratulera till min kommande frihet. Vi hade inte talats vid på länge, så vi blev stående och pratade en stund. Jag hade missat att hon hade kommit sig upp här i världen och blivit produktionsledare sen sist. Tjänstemännen har inte samma minutpassning som vi på golvet, så hon stod kvar en kvart in på sin arbetstid. När jag skulle hämta min ryggsäck hörde jag någon ropa att tant skulle gå hem. Rösten kom från en kollega som jag inte hade pratat någon längre stund med på flera år, så det fick bli några ord där också. När hon inte fick vara kvar på skiftet hon jobbade på stommen, hade hon bestämt sig för att byta avdelning samtidigt som hon bytte skift. Nu var hon tillbaka på slitytan, där vi träffades en gång i tiden. Den tredje av mina trevliga morgondejter var rena turen att jag inte missade. Hon var inne från fogen och hämtade slitytestavar att ha i reserv. Jag hade aldrig sett henne, om inte en annan kollega hade tjoat på henne. Hon var mest orolig för att inte få något skvaller från slitytans nattskift, om jag slutar. Jag lär väl aldrig bli som Lena. När jag träffade henne efter att hon hade gått i pension, visste hon mer om vad som hände på företaget, än vad jag visste som var kvar. Däremot hoppas jag mycket på att pensioneringen ska ha samma effekt på min uppenbarelse som den hade på hennes. Hon var en ganska grå mus så länge hon jobbade. När hon hade slutat mötte jag en vacker kvinna i sommarklänning ute på stan. Nu är hon borta sedan flera år. Man får se till att sluta jobba tidigt, om man ska hinna njuta av ledigheten.

13 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Onödigt spännande samtal.

Eftersom jag sover dagtid även på måndagar och alltid har signalen avstängd trodde jag att jag hade missat ett extremt viktigt samtal igår. Jag var bara uppe en enda gång under dagen, och personaltjejen på kära Kährs hade ringt precis när jag hade somnat om igen. När jag steg upp och ringde tillbaka hade hon hunnit gå hem. Hos mig snurrade tankarna enligt mitt vanliga katastroftänk. Hade facket satt sig emot min uppsägning, och skulle det i så fall hjälpa att gå ur facket? Eller hade företaget ångrat sig, så jag tvärtom behövde fackets hjälp att polisanmäla dom (eller något) för att dom bröt ett ingånget avtal? Till slut lämnade jag ett meddelande på flickans mobilsvar, och bad henne messa, så jag fick veta om hela världen hade rasat. Hon ringde tillbaka när hon kom från träningen, eftersom hon insåg att hon hade gjort mig orolig i onödan. Då tajmade hon för övrigt perfekt. Jag hade först duschat, och skulle sedan uträtta ett par ärenden på stan. Telefonen ringde när jag var på väg mellan dom. Flickebarnet hade bara känt att hon inte hade informerat mig fullt ut, om att avgångsbidraget jag får via någon försäkring, blir lite lägre eftersom jag inte jobbar heltid. Att jag har en deltidsanställning har det tjatats om i alla år, så det kan jag knappast ha missat. Däremot hade jag aldrig hört talas om den där försäkringen, så varje krona från den är ett plus. Jag har bara en önskan om att slippa få en speciell dödsannons från företagets ledning och anställda när jag dör. Alltför många av mina arbetskamrater har fått såna. Håller jag mig bara vid liv ett par månader till så har jag lyckats.
12 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Elfte februari.

Den elfte februari 1983 fikade jag tillsammans med gossen på kortet i en gemensam kompis lägenhet. Jag minns inte alls varför vi träffades där. Hon var inte hemma och vi hade gångavstånd hem till både hans och mitt hem. Däremot minns jag säkert att vi enbart var vänner. Det var förmodligen en av dom få killar jag inte stötte på när jag var runt tjugo. Man fick passa på medan man själv var attraktiv. Alla inser ju att ingen kan hålla mig i famnen sådär någon längre stund numera, och att behagen hänger någon helt annanstans utan bh än var dom fanns då. Att kortet inte är taget i februari utan på sommaren är också lätt att se. Både på grund av klädseln och att jag faktiskt var brun på somrarna på den tiden. Det enda jag minns om killen ifråga är att han hade en schäfer. Vid något tillfälle hade den huggit efter ett litet barn, och han var helt knäckt när han trodde att han skulle bli tvungen att avliva den. Till slut visade det sig att ungen hade petat hunden mellan revbenen med en penna. Hade någon gjort det på mig hade jag gjort värre saker än att nafsa.
Sex år senare var fikat av det originellare slaget. Mamma hade gått bort under en semesterresa, och pappa forslades hem från flygplatsen i ambulans. Jag väntade i mammas lägenhet i Kalmar. Där satt jag, pappa och två ambulansmän och fikade halv sex på morgonen. Jag undrar om det inte dessutom var så att dom hade landat på Kastrup, så ambulanskillarna pratade danska.


11 Februari 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Smidig lösning.

Problemet med dom numera obligatoriska arbetsbyxorna på jobbet är att dom inte är speciellt sköna att sitta i. Jag har löst det genom att ta en storlek som ska motsvara trippel extra large. Det innebär å ena sidan att ingenting sitter åt när jag sitter ner. Å andra sidan är det inte heller mycket som håller byxorna uppe när jag promenerar till och från jobbet. Jag löste det med att köpa ett bälte, som gick att dra åt olika mycket beroende på vad jag skulle göra. Eftersom midjan försvann för drygt tjugo år sedan var det både ovant och bökigt att knäppa upp och knäppa det så fort jag skulle gå på toaletten eller byta byxor. När jag hittade reklam för bältet på bilden, som helt saknar spänne, kändes det som den ultimata lösningen. Det var i en utländsk nätbutik, men jag hittade ingenting liknande i Sverige, så jag chansade och köpte det därifrån. När jag inte hade fått någonting på en månad mejlade jag butiken och klagade. Hon som svarade såg var min försändelse fanns, och skickade en länk där jag också kunde se den. Problemet var bara att sidan var på kinesiska eller något liknande, så jag förstod inte ett dyft. Någon vecka senare fick jag ett rekommenderat brev utan avsändare från Tallinn i Estland. Jag visste visserligen fortfarande inte var butiken låg där jag hade köpt det där bältet, men det kändes knappast som om det skulle kunna vara det. Men se det var det. Nu kommer jag att grunna resten av mitt liv på om det verkligen kom från Tallinn, eller det bara hade mellanlandat där. Om försändelsen rekommenderades efter att jag hade efterlyst den, för att inte komma bort igen. En helt suverän lösning är det hur som helst, och bältet var väl värt att vänta på, fast det tog några veckor.

10 Februari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Vädret utanför.

Min lägenhet går tvärs igenom huset, vilket innebär att jag har fönster både åt öster och väster. Man kan få helt olika uppfattning om vädret beroende på vilket fönster man tittar ut igenom, framför allt om det regnar eller snöar. Åt ena hållet kan det vara full snöstorm, medan det knappt märks att det kommer någon nederbörd över huvud taget på andra sidan huset. Nu tror jag i och för sig inte att det har så mycket med väderstrecken att göra. Åt öster ligger Norra vägen, och det är öppet för såväl snö som regn att blåsa i sidled. Är det mörkt ute ser man ändå det som kommer ner klart och tydligt i gatlyktornas sken. Åt väster har jag en liten skogsdunge, som dämpar det mesta som har med oväder att göra. Utom möjligen när det som ikväll blåser småjäklar. Det både syns och hörs tydligast i tallarna där.
9 Februari 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ett erbjudande jag inte kunde motstå.

Redan igår kväll informerade min chef mig om att personaltjejen ville träffa mig som i morse. Det blev en ångestfylld natt. Det enda positiva hon kunde tänkas vilja mig var det här med pension, och det hade jag ju redan fått nobben på. Sånt jag kunde tänka mig nu var att bli tvungen att byta skift, tillbakaföst till någon av dom tyngre avdelningarna eller tillsagd att sluta prata skit om företaget på min blogg. Därför inser alla hur lycklig jag blev när det var just att avsluta mitt yrkesverksamma liv jag blev erbjuden. Hon tyckte att jag kunde gå hem och tänka över alltihop i lugn och ro, men det vet ju alla att jag har gjort i flera år redan. Jag var dessutom rädd att någon skulle idiotförklara mig och få mig att tveka, men hittills har jag faktiskt bara mötts av glada tillrop. Några detaljer kan jag tyvärr inte delge er, eftersom sekretess ingick i avtalet jag skrev på, men om sex veckor ska jag börja läka mina fingertoppar. Jag hittade en bild som jag publicerade redan för ett par år sedan av hur dom blir av allt plockande med träbitar. Det gör ont så fort jag kommer emot någonting, och det gör jag hela tiden. Återstoden av mitt liv planerar jag att leva som luffarna; fritt men fattigt. Eftersom jag inser hur provocerande det är att sluta jobba före sextio har jag ändå bestämt mig för att kalla det för ett sabbatsår tills vidare. Det har jag förstått att ungdomarna tar. Själv började jag jobba direkt efter nian, och har inte varit arbetslös mer än några veckor i hela mitt liv. Mer än fyrtio år på fabriksgolvet får räcka. En flicka undrade vad jag ska göra, men svarade sig själv direkt; ”Bara leva.”

8 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Spelförfrågningar.

Jag ser ofta Facebookvänner som undanber sig spelförfrågningar. Jag skickar inga medvetet, men i vissa spel blir man lurad till det och andra tror jag nästan gör det helt automatiskt. Själv bryr jag mig inte ett vitten om dessa förfrågningar. Jag har varit inne och kollat någon gång, och konstaterat att jag hade mängder. Dom har fått ligga kvar, utan att jag har gjort något åt dom. Nu har uppenbarligen Facebooks webbdesigner insett att det finns flera såna som jag, för plötsligt ligger listan med förfrågningar i kanten på startsidan. 66 förfrågningar, om jag inte räknar fel. Om någon Facebookvän läser det här och ser sitt namn i listan, kan ni alltså sluta vänta på att jag ska svara nu, även om jag inte längre kan låtsas att jag inte har sett era gåvor och förfrågningar.


 

7 Februari 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Arbetsplatsolycka.

Det känns som om arbetsplatsolyckor hade en tendens att inträffa oftare veckan innan semestern och på fredagar. Precis när man är redo att dra en suck av lättnad är olyckan framme. I natt var det en gosse som bara får vara kvar någon vecka till på kära Kährs, som skadade armen. Om jag förstod saken rätt så hände det när han skulle veva upp hyveln. Den är av någon outgrundlig anledning utrustad med en riktigt tung vev, som man drar med handkraft. På andra ställen trycker man bara på en knapp för att höja olika verktyg. Jag påpekade redan för många år sedan att det vore en bra idé att ha det likadant vid hyveln. Svaret jag fick var i princip att vi på golvet var så dumma i huvudet så vi skulle höja upp den för högt om det gick för lätt. Jag tror nog mer på att snålheten bedrog visheten i vanlig ordning. Hur som helst fortsätter företaget att producera arbetsskador, som det stod i en rubrik i vår facktidning redan för flera år sedan. Grabben som råkade illa ut i natt fick åka till lasarettet och sy ihop sin arm. Den chef som körde honom dit var mest imponerad över att killen hade låtit dom sy utan bedövning.

6 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Here we go again.

Jag anlände sist av alla till informationen igår kväll. Jag kom iväg hemifrån senare än vanligt, och det är av någon anledning oftast då jag träffar folk att prata med på vägen till jobbet. Man kan tycka att det borde vara lugnt vid tio en vardagskväll, men om inte annat går hundägarna kvällsrundan med jycken vid den tiden. Jag hade hur som helst sällskap av en kollega, så jag slapp rusa in själv på det där mötet sekunden innan det började. Hon som eskorterade mig blev eventuellt lite chockad, för hon trodde att det var ett vanligt månadsmöte vi skulle på. Istället var det information om nerdragningar. Eftersom man drar ner på dom dyraste skiften först, kommer troligtvis flera av mina duktiga nyare medarbetare att försvinna från nattskiftet. Som jag hade förstått det innan skulle vi sänka kraven till vad vi faktiskt klarar av att producera. När man minskar personalstyrkan lär vi ändå inte klara det, och cirkusen med övertid är i full gång igen. Vi som har varit med ett tag har redan tidigare upplevt hur man gör sig av med kompetens vid en nergång. När man sedan behöver utöka personalstyrkan igen har dom uppsagda fått andra jobb, och man får börja om med nya upplärningar. I andra änden av skalan finns vi äldre, som gärna skulle ställa vår plats till förfogande för någon av ungdomarna. Man hade erbjudit några att gå i pension tidigare, men enligt min chef låg dom precis på gränsen. Det lät på henne som om dom var 64 och ett halvt. En kollega hade däremot hört om 62-åringar som hade blivit tillfrågade, så hon blev grymt besviken när hon inte fick något erbjudande.
5 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Pensionsmässig.

Jag träffade några Kährsare på Kvantum häromsistens. Eftersom jag är äldst, utgår jag från att det var jag som tog upp ämnet pension. Andra reser mycket och kör ännu mera bil. Min fråga var alltså om kollegan skulle ha haft råd att gå i pension i min ålder, om hon inte hade haft bil och helst inte ville lämna hemmet. Det trodde hon absolut, så jag var nästan på väg upp till jobbet för att säga upp mig. Problemet med att veta hur långt ens besparingar räcker är främst att man inte vet hur länge man lever. Den detaljen erbjöd sig mannen i sällskapet att lösa med sitt jaktgevär. Män är så praktiskt lagda. Jag kanske kan fortsätta drömma om att sluta jobba vid sextio i alla fall. Dom berättade i och för sig om en före detta kollega, som hade gått i pension. Hon hade ingenting att göra, så hon hade börjat jobba igen. Jag hoppas det hänger ihop med att hon är gift. Har man sällskap hela tiden är man knappast van att sysselsätta sig själv. Från några har jag hört att det är skillnad om man bor i villa. Att ”sitta i en lägenhet” är ingen höjdare, har jag förstått. Personligen tycker jag att det där med hus och trädgård mest låter som en massa jobb. Ska jag ändå lägga min tid på att arbeta tycker jag nog att det jag jobbar med nu är roligare. Vi är kallade till information ikväll, så till en del kan mitt pensionsbeslut bero på vad dom säger där. Det går alltid många rykten. Skulle dom lägga ner nattskiftet har en annan arbetskamrat hävdat att hon tänker gå i pension direkt, och jag känner eventuellt likadant. Att börja stiga upp i ottan och jobba heltid är ingenting som frestar direkt.

4 Februari 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Hastigt möte.

En före detta arbetskamrat kom fram och pratade, när han fick syn på mig vid förköpet på Willys. Han sa upp sig för ett par år sedan, när arbetsgivaren försökte tvinga honom att lära sig nya arbetsuppgifter. Han var 61 ½ år då påpekade han, och jag var mest fascinerad över hur exakt han angav sin ålder. Jag trodde man slutade räkna halvår när man hade fyllt tio eller så. Hur som helst hade han lackat ur och sagt upp sig, och så bra som han hade det nu hade han aldrig haft det. Ekonomiskt var det inte så bra, men det fick man leva efter. Just den uppgiften tyckte jag var lite intressant, eftersom det var i spelhörnan jag träffade honom. Spel ska väl åtminstone rent teoretiskt kunna generera pengar, men jag misstänker att dom flesta ser det som en (onödig) utgift.
3 Februari 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Klocka, mascara och pizza.

Jag tycker det är knöligt att kolla klockan i telefonen, och vill gärna ha armbandsur, om jag har en tid att passa. Möjligen kan jag skylla på åldern, men jag misstänker att det finns dom som är äldre än jag som använder mobilen som klocka. I tisdags kom jag inte ihåg det där armbandsuret förrän det var dags att gå. Då fanns det inte på sin plats. Alternativet brukar vara att jag har haft klockan med mig och glömt den i handväskan, men där fanns den inte heller. Eftersom jag varken hade tid att söka längre eller fler ställen att leta på, tänkte jag låta saken bero. Jag öppnade i alla fall locket till skrinet där den brukar ligga en gång till, och där hade den krupit undan, så jag inte hade sett den direkt. Däremot var batteriet slut, men det var förstås bra att upptäcka det när jag precis var på väg till centrum. Nu fick jag det bytt direkt. Mascaran har jag förstått att man egentligen ska byta ut var tredje månad. Då har jag oftast inte hunnit använda den mer än en eller två gånger, eftersom jag nästan aldrig sminkar mig. Fort går månaderna i min ålder, så nu har jag börjat märka upp den när jag köper en. Så köper jag ny åtminstone någon gång om året, och i tisdags var det dags. På hemvägen hämtade jag en pizza. Det hade helt fallit mig ur minnet att Amigo ska stänga för renovering en månad, tills jag såg plakatet på ytterdörren. Som tur är stänger dom inte förrän på måndag. Man får väl hoppas att dom har någon typ av telefonsvarare under renoveringen, så man kommer på att det är stängt så fort man ringer för att beställa mat.
2 Februari 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Det senaste broderiet.

Tid för massage var bokad idag på förmiddagen sedan länge. Långt innan jag visste att det skulle komma en massa snö under natten. Jag hade tänkt passa på att lämna in kvitton för friskvård och synundersökning på jobbet efteråt. Så hade jag frågat om min senaste inramning kunde vara klar tills idag, så jag kunde hämta den på vägen hem från massagen. När det visade sig att det skulle vara med fara för liv och hälsa man drog ut cykeln i det här väglaget ändrade jag lite i planeringen. Istället för att cykla bestämde jag mig för att promenera (eller pulsa då) till och från först jobbet och sedan centrum. I morse sprack den planen också, när min massageterapeut messade att hon måste vara hemma med sjuka barn. Jag kände ändå att jag ville hämta tavlan, som jag hade sagt, så det fick bli en tur till posten och till glasmästeriet. Det är tur att jag gillar pizza. Jag ber alltid att få en stor kasse till den, och dom kassarna fungerar lika bra att bära tavlor i. Resultatet av dom senaste månadernas vedermödor syns på bilden nedan. Jag ansträngde mig verkligen för att inte strula till det, men så mycket fel tror jag aldrig att jag har broderat som på denna tavla. Visst syns det ändå vad den föreställer? Vi kan väl säga att det är konstnärlig frihet. Vad man kallar motivet är valfritt. Jag sa ”älskande par”, när glasmästaren skulle plocka fram den till mig. Den yngre förmågan som tog emot broderiet hade skrivit ”pussande par”.

1 Februari 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida