HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2020)
>>


Cykelputs.

Jag har putsat upp cykeln lite efter vinterns umbäranden. Den lär väl snart vara lika smutsig igen, men nu syns det att den är svart ett tag i alla fall. Den står i källaren, men skitig hinner den tydligen bli medan jag tar mig mellan mina mål. Medan jag jobbar står den förstås utomhus. Jag kom inte på förrän det var klart att kedjan kunde behöva lite olja också, så det fick bli en vända till ner i källaren. Jag antar att man borde lämna in cykeln på mer seriös service, men hittills har det aldrig blivit av. Så har jag raderat dom viktigaste bevisen för att jag var lite onykter en stund i torsdags kväll. När man sätter på min kamera är grundinställningen en blixt som jag tycker blir onödigt skarp. Jag brukar ändra till mjukblixt. Nu hade jag dels stängt av blixten helt och hållet, och dels inte märkt att jag tog utan. Jag är definitivt inte tillräckligt stadig på handen för att ta kort i ett hyfsat mörkt rum utan blixt, så dom blev aningen suddiga. Tyvärr var det dom korten jag hade tagit inne vid borden, för att säkert få med alla gäster. Först blev jag så besviken att jag lät dom vara kvar, men det är ju faktiskt inget kul med en massa suddiga bilder. Så var det sommartid igen, fast snön ligger vit på taken och dom till och med har lovat mer snö. Jag brukar ställa om klockorna under lördagskvällen, men inatt smög jag faktiskt runt och gjorde det innan jag kröp i säng. Jag avskyr visserligen hela upplägget med att hålla på och ändra, men att i ren protest ha samma tid hela året är väl inget alternativ, antar jag.
31 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kontanter.

Då har jag fyllt på förrådet av kontanter igen. Jag har förstått att vissa aldrig har något annat än kort på sig, men det verkar lite väl spännande. Bara igår var det både loppisen och godisutförsäljningen som man enbart kunde handla med kontanter på. Jag har alltid några hundra i plånboken, och jag gör det dessutom enkelt för mig när jag behöver mera. Då tar jag ut i kassan på Kvantum, när jag handlar. Största anledningen till att jag aldrig använder uttagsautomat längre är att med just det kortet jag har kostar varje uttag minst tjugo spänn. När jag cyklade förbi automaten på hemvägen idag var det dessutom lång kö vid den. Jag är glad att slippa köa en extra gång för att ta ut pengar, men det finns uppenbarligen gott om människor som gör det. Jag har haft tur med vädret i helgen. Snön vräkte ner igår kväll och inatt. Gissa om jag var glad att det inte var igår jag skulle ut och åka till Kåremo. På nätet såg det ut som om det skulle snöa hela dagen idag också, men det var uppehåll när jag måste ge mig ut med cykeln. På vissa ställen började det till och med smälta av igen. I en av gratistidningarna jag bläddrade igenom igår såg jag att Parkgrillen var nyrenoverat. Det fick jag ju aldrig se resultatet av i och med att dom hade stängt när jag var hungrig. I ett reportage om Linnéalunken fanns en bild på någon som påminde mycket om min granne. Idag träffade jag henne på Kvantum, så jag kunde fråga om det verkligen var hon. Det vore lite pinsamt att sätta in bilden i urklippsalbumet, om det bara var någon som var lik henne.
30 Mars 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Födelsedagskalas.

Igår var det alltså dags för födelsedagsfirande i Kåremo. Resan dit kändes lång, med bland annat en knökfull buss mellan Kalmar och slutmålet. Dubbelsätena i bussarna känns inte direkt gjorda för två fullvuxna människor. Men målet var mycket väl värt resan dit. Jag var väldigt sugen på öl, och det fanns det gott om. Så blev vi bjudna på en dignande buffé med exotisk planka, paj, pastasallad, potatissallad, lax och jag vet inte allt. Hur lite av varje man än försökte ta av allt som lockade, så blev tallriken ändå välfylld. Till fikat blev det en jättesmarrig chokladtårta. Lägg därtill en massa trevliga människor, som jag inte hade träffat på flera år, så förstår ni vilken lyckad kväll jag hade. Hem gick det dessutom bra mycket enklare att komma. Då ställde min snälla brorson med sambo upp och skjutsade mig ända fram till dörren. Jag hade visserligen lämnat cykeln vid stationen, men jag skulle ändå ner till centrum idag. Det var nämligen skivmässa och loppis i Folkets hus. Ett par före mig vände när dom fick veta att det kostade en tjuga att komma in, men det verkade inte störa speciellt många, för det var proppfullt med folk där inne. Jag trodde inte det skulle bli något handlat, men trillade dit dels på en liten hund till köksfönstret, där jag har ett gäng innan, och dels på nya spislock. Det kostade bara några tior. Jag var sugen på en Bamse med rostad lök till lunch, men Parkgrillen var stängd idag. Lyckan var fullständig när Cityköket var öppet. Ni kanske förstår varför jag tycker att vi behöver en godisbutik i Nybro, när vi till och med har två olika Sibyllakiosker. Den tillfälliga godisförsäljningen var öppen för näst sista dagen idag, så jag var inne och försökte övertala killen att öppna permanent. Lite, lite godis till var jag förstås tvungen att köpa.
29 Mars 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Mina föräldrar.

Vad som är ärftligt och inte kan säkert diskuteras, men vissa saker hos mig själv känner jag igen från mina föräldrar. Mamma hade till exempel lika lätt som jag för att få blåmärken. Ibland minns jag inte ens var jag har slagit mig. Då skrämmer jag upp mig själv, eftersom jag har läst någonstans att blåmärken som uppstår utan anledning kan vara symtom på leukemi. I sågverket finns i alla fall gott om anledningar. Jag slår i och klämmer mig hela tiden, och armar och ben är nästan alltid blåslagna. Från pappa tror jag mig ha ärvt dom taskiga slemhinnorna. Han hade också alltid en näsduk i fickan. När vi var små langade han upp den och torkade oss om munnen med den, om det behövdes. Då tänkte man väl inte så mycket på att det var halväckligt. Värre var att han, också precis som jag, blev snuvig av att äta. Då halade han upp näsduken vid matbordet, och snöt sig högt och ljudligt. Kommer jag in efter att ha varit utomhus måste jag definitivt snyta mig. Jag antar att det inte är så för alla, eftersom det alltid i det läget är någon som frågar om jag är förkyld. Lite småtäppt känner jag mig alltid. Det har till och med hänt att någon har sagt att jag var förkyld, utan att ens fråga. Kroniskt förkyld i fyrtio år i så fall. Allra värst blir det om jag får ett nysanfall. Dom tyder väl i och för sig på någon typ av allergi. Jag minns att någon läkare för många år sedan frågade just om jag brukade nysa flera gånger i sträck. På den tiden visade inte allergitestet något, men jag antar att man kan utveckla allergi som allting annat. Då gjorde jag ett sånt där pricktest på ryggen. Medan jag väntade på resultatet gick en sköterska förbi flera gånger och frågade om jag mådde bra. Till slut fick jag veta att det fanns folk som svimmade av allt det där stickandet.
28 Mars 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Minnen.

"Lilla Eva söt och rar. Fästman vet jag att du har." Så skrev Marina när jag var tio år gammal och hon något år yngre. Det var alltså bara en vers. Numera har man ju hört att ungarna är "ihop" redan på dagis, men på min tid var det inget som började förrän på högstadiet. Annars var jag kär i en mörkögd pojke under i stort sett hela låg- och mellanstadiet. Om Marina läste jag för övrigt en artikel i någon tidning, efter att hon hade haft bröstcancer. Klasskompisen Berit skrev: "Du är rosen jag är törnet. Därför skriver jag i hörnet." Mycket riktigt är versen skriven nere i hörnet på sidan. För säkerhets skull har hon ritat stödlinjer att skriva på. Hon blev faktiskt ihop med sin kille redan i sjuan, och jag tror dom är gifta än idag. Det som fascinerade mig mest var när dom gifte sig, och hon tog hans efternamn. Han hette Andersson och hon något mer ovanligt. Många tar ju annars det minst vanliga av bådas efternamn, eller också behåller tjejen båda. Jag jobbade en gång ihop med en Svahn-Johansson, men det tyckte jag nästan var lite överarbetat. "När du i ensamhetens stunder, påminner dig de flydda dar, så glöm ej den vars namn står under, ty vet vi vänner varit har." Så skrev Margareta. som är 85 år vid det här laget. Hon och hennes man köpte en gård i min hemby. Från början hade dom den som fritidsboende, men efter pensioneringen tror jag dom flyttade dit permanent.
27 Mars 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Sjukstuga.

När jag skulle gå till jobbet igår hittade jag en lapp innanför brevinkastet. Det var grannarna som undrade om det var okej att dom lät barnvagnen stå här uppe i trapphuset. Det är det förstås egentligen inte, men det är ingenting jag tänker ta strid om. Jag tror inte ens att det är lagligt med tanke på brandrisken. Men det var förstås trevligt av dom att fråga, och inte bara ställa den där. Barn växer ju ur det där med vagn, så det är inte för evigt. Skaffar dom fler ungar lär dom knappast bo kvar i en liten trea. På jobbet hade vi rena sjukstugan. Två var långtidssjukskrivna, två sängliggande med något influensaliknande och en var hemma med sjuka barn. När dessutom en är i Thailand känns styrkan något decimerad. Märkligt nog hade det det goda med sig att jag hade riktigt kul sista passet. Jag brukar bli irriterad på att vi aldrig kommer iväg vid elva som vi ska. Igår var jag på betydligt bättre humör, när jag stämplade ut sist av alla. Då var det mera frivilligt, eftersom jag ville ha paketet klart, som jag höll på med. Man brukar vara två i ströläggningen, men eftersom vi var så kort om folk fick man vara ifred där igår. Min gruppsamordnare är tillsammans med en tjej som heter Linda. Det finns en dansbandslåt om just Linda, och varje gång han har pratat om henne har jag den i huvudet. Igår räckte det att jag pratade med honom över huvud taget det sista jag gjorde. När jag gick ut från sågverket kom jag på mig själv med att gnola: "Linda, Linda linda mig runt ditt finger. Jag blir både varm och kall var gång du ringer. Linda, Linda gör mig till en lycklig man."
26 Mars 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugofemte mars.

Idag för 37 år sedan köpte min dåvarande pojkvän ny bil. En Mercedes diesel av 1973 års modell. Intressanta detaljer man kan läsa i min dagbok. Jag hade svårt för förändringar redan då, och hade gärna fortsatt åka Volvo. Den köpte för övrigt min bror. Jag tror registreringsnumret var DAW263. Är det någon som undrar varför det finns dåligt med plats för mera aktuellt vetande i min hjärna? Mercedesen körde jag förresten sönder en dörr på. Jag var bara femton, så gossen ifråga fick väl skylla sig själv när han lät mig köra. Två år senare umgicks jag med nästa pojkvän. Det var bara ett kort förhållande, men ändå var han och jag på bio samma datum två år senare. Då enbart som vänner. Året därpå var jag permitterad från mitt dåvarande jobb. Ytterligare två år senare var jag mitt i en flytt. Jag orkar inte ens räkna ut just nu varifrån och vart. Men tydligen hade jag tillgång till det gamla boendet och det nya samtidigt, för det var ett par billass åt gången. Sånt underlättar förstås. Och att man håller sig i samma stad. Det blev värre när jag senare flyttade från Kalmar till Oskarshamn och från Oskarshamn till Nybro. Det är också exakt trettio år sedan en väninna smällde med bil och släp. På släpet hade hon virke, som gick rakt in genom bakrutan. Som väl var satt inte sonen i baksätet den dagen. I slutet av åttiotalet hade kompisarna fortfarande småbarn. Själv hade jag bil, så jag kunde åka och hälsa på dom. Hanna, som jag var hos 1987, bör väl vara i trettioårsåldern nu. En före detta granne fyller 44 idag. Det hade jag ingen aning om, men för tjugo år sedan var jag med och firade hennes födelsedag.
25 Mars 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Åldrande.

Det är märkligt hur selektivt åtminstone mitt minne är när det gäller människor och ansikten. Kvinnan vars dödsannons jag läste igår fick jag direkt upp en bild av i huvudet, fast vi inte ens gick i samma klass. I gårdagens tidning fanns också ett reportage om en konstnär. Han var född 1961 i Grönhögen, och vi bör alltså också ha gått på högstadiet tillsammans. Om han nu inte flyttade från Öland redan som barn. Jag läste faktiskt aldrig så långt. Det var i alla fall inget namn jag kände igen över huvud taget. Utseendet säger ju absolut ingenting trettiosex år senare. Det inser jag varje gång landshövdingens chaufför förekommer på bild i någon tidning. Eftersom han heter likadant som när jag var ung utgår jag från att det är samma kille, men jag känner definitivt inte igen honom. Nåja, man är sig väl inte speciellt lik själv heller, antar jag. Någon annan som var på bild i tidningen igår var min farbror. Han har däremot sett ungefär likadan ut i alla år i mina ögon. Kanske för att han är trettio år äldre än jag. Jag återkommer om jag får leva tills jag blir över åttio, och visar en bild på hur mycket jag har åldrats då. I tidningen hade han uttalat sig om Earth Hour, som gick av stapeln igår kväll. Han tillhörde tydligen dom som stängde av dator och tv också. Många släcker ju enbart lyset, eftersom det är vad själva manifestationen gäller. Själv struntade jag i alltihop i år. Jag försökte kolla hur grannarna gjorde. Vid niotiden lyste det inte speciellt mycket från grannhuset. Det gjorde det å andra sidan inte vid tio heller.

24 Mars 2013  | Länk | Bekanta | 1 kommentar
Dagens cykeltur.

Jag har bara hunnit skumma dödsannonserna i dagens tidning ännu. Där fanns en parallellklasskompis med. Hon gick för övrigt i samma klass som tjejen som hade hjärtfel och dog redan när vi gick i åttan. Eftersom jag på sätt och vis bytte plats på fredagen och söndagen den här helgen, var det tänkt att jag skulle cykla runt återvinningen igår. Det glömde jag förstås. Jag var på väg att glömma det idag också, men till slut kom dom kassarna med. På så vis ökar chansen att jag hinner undan lite här hemma imorgon. Annars var det förstås Kvantum som gällde idag i vanlig ordning. Solen sken när jag gav mig iväg, så man blev nästan snöblind. Jag såg faktiskt många som hade solglasögon. Nu har det mulnat på lite. Igår var det också fint, men under eftermiddagen kom det snöbyar. Bland annat när jag skulle cykla hem. Jag har läst att svenska bönder (naturligtvis) vill att vi köper svensk ost. Själv går jag enbart på smaken, så jag visste inte ens var min ost tillverkades. Nu har jag kollat att den kommer från Skånemejerier. Det blev ett halvt rätt. Svenskt men inte från Kalmar län, som bönderna här hade varit ute och propagerat för. Medan jag plockade upp mina varor vid kassan trillade en flaska ansiktsvatten ur vagnen, utan att jag märkte det. Mannen efter mig i kön räddade den. Jag undrar om det kan vara förklaringen till att det händer att någonting saknas här hemma. Vid det laget har jag ju bockat av att det är inhandlat.
23 Mars 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ny dator.

Arbetsdagen igår blev rejält annorlunda än vanligt. Först och främst fick jag komma upp i en av hytterna för upplärning. Hundra (känns det åtminstone som) olika knappar kanske jag kan lära mig, om jag får vara kvar tills jag går i pension. Att hålla koll på åtta olika ställen samtidigt tvivlar jag däremot på att jag någonsin kommer att lyckas med. Då är jag ändå kvinna, och vi ska väl vara bra på att ha flera bollar i luften. Efter lunch rasade dessutom någonting som hade med fläktarna att göra. Det skulle inte bli mer gjort, så när vi hade städat fick dom som ville ta ledigt och gå hem. Jag, som alltid har hemlängtan, kompade ut och var hemma strax efter åtta. Idag hade jag några ärenden att uträtta i centrum. Jag var i en av presentaffärerna, radioaffären, Bokia och på apoteket. Så var jag tvungen att passa på att besöka en tillfällig godisutförsäljning, som pågår i ett par veckor. Man kan nog säga att det finns ett uppdämt behov hos fler än mig av en riktig godisbutik i Nybro. Där fanns mängder av godisar man aldrig ser annars, och genomströmningen av kunder var god. Så var jag på Doff data och diskuterade ny dator. Den jag har är fyra år, och när det gäller datorer brukar det räknas som jättegammal. Å ena sidan är det inga större fel på den. Å andra sidan har det stört mig i dessa fyra år att den låter mer än jag hade önskat. Nu ska det satsas både på SSD-disk och ett extra ljuddämpande chassi. Jag stod i närmare en timme och diskuterade med en ung tjej. Hon mailade ett första förslag till offert redan innan hon gick från jobbet ikväll. Största tveksamheten nu är om jag ska ha Windows 7 eller 8. Det lutar åt åttan. Någon som har testat, och kan råda eller avråda mig?
22 Mars 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Jobbet.

När jag gick till jobbet igår hittade jag brodden jag tappade för en hel månad sedan. Man kan undra var den har hållit hus. Jag har ju gått där flera gånger sedan dess. och första kvällen jag gick hem letade jag aktivt. Det kanske är som med datorspelen jag spelar där man ska hitta saker i en bild. Ibland är det nästan omöjligt att få ögonen på någonting som man har mitt framför sig. På jobbet insåg jag att man ska vända bort ansiktet om man känner sig manad att öppna luckan till planreducerarstupet. Annars får man ett dammoln i ansiktet, och ser inte mer genom glasögonen den dagen. Vi körde ask igår. I det materialet är blocken ibland så pass spruckna att man måste dela dom för att det inte ska gå åt skogen i sågarna. Nu hade dom lagat blockspräckaren. En helt underbar maskin, där man bara tryckte på en knapp, så delade den blocket. Lite skillnad mot att stå och bända med ett spett. Veckans höjdpunkt var ändå att jag äntligen har fått koll på bandmaskinen. Den påminner i stora drag om dom vi hade inne på slitytan, men är som allting annat i sågverket mycket större. Jag har tittat på när andra har fixat den massor av gånger, utan att lyckas klura ut hur dom bar sig åt. Delvis skyller jag på att man går dit från en annan arbetsplats. Man känner sig lite lätt stressad, när man vet att det blir fullt där medan man trixar med bandaren. Nu fick jag i alla fall äntligen en aha-upplevelse. Skönt att kunna fixa den själv, och slippa ropa på hjälp varje gång den strular.
21 Mars 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Ännu mer snö.

Igår hade jag hört att det skulle komma ännu mer snö, men när jag gav mig iväg till jobbet hade det inte börjat. Jag var för lat för att promenera när det var barmark, så jag chansade på att cykla, Jag tänkte att i värsta fall fick jag dra cykeln genom snön när jag skulle hem igen. Kängorna tog jag däremot på mig för säkerhets skull. Under kvällen hävdade en kollega att det hade kommit en hel decimeter snö, men som väl var jäklades han bara. När jag cyklade hem var det fortfarande bara några millimeter, som yrde runt i blåsten. Eftersom det blåste som sjutton var det ändå skönt med kängor. Dom värmde om smalbenen. Idag har det kommit lite mer, men inga mängder. Jag undrar hur det ser ut i Skåne. Det senaste jag läste var att dom hade ställt in Pågatåg och skolskjutsar, eftersom det skulle bli oväder, men sedan hade snön i stort sett uteblivit. Min äldste bror fyllde år igår. Eftersom han jobbar på dagarna och jag på kvällarna, passade jag på att ringa honom på min sista rast. I och för sig hade han antagligen varit vaken när jag kom hem vid halv tolv, men det kändes lite överarbetat att ringa mitt i natten. På skärtorsdagen fyller min svägerska. Hon sa först att hon funderade på att fira, men senare meddelade hon att hon hade ångrat sig. Det har hon tydligen gjort en gång till, för nu är det fest på gång. Jag skulle egentligen jobba den kvällen, men det gick ett rykte om att det var produktionsstopp. Då brukar det vara lätt att få ledigt, så nu är det fixat. Festen börjar till och med på en tid som passar med min buss. Oklart om det var en tanke eller bara en lyckträff.
20 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 1 kommentar
Minnen.

Någon skrev på Internet om sin poesibok. Jag tror hon var i min ålder, och att fenomenet eventuellt försvann med vår generation. Min var blommig, och jag har den kvar 45 år senare. På första sidan har Ingela skrivit, och hon tänkte nog inte så mycket på vad versen handlade om. "Mitt i boken skriver token. Namn och datum har jag glömt, för mor har almanackan gömt." Det kanske hade varit läge att bläddra in en bit för att den skulle passa. Namn och datum har hon skrivit bredvid sidans dekoration, för att det ska var lite gömt. Så långt stämmer i alla fall versen. Vi umgicks för övrigt långt upp i vuxen ålder, men nu är det minst tjugofem år sedan jag träffade henne senast. En klasskompis storebror har ansträngt sig lite mer och diktat ihop en egen liten vers. "Eva säger ofta ha-ha-ha, därför att hon jämt är gla, men ibland så blir det hi-hi-hi, då hon låter som ett bi, och kan inte gladare bli." Monas bidrag var: "Plocka dig en lyckoklöver. Tag den lycka du behöver. Och det som sen blir kvar, du till dina vänner spar." Både hon och Ingela bor kvar på östra Öland, men medan Ingela bara har en dotter har Mona minst fyra barn, vill jag minnas. Alla kompisars barn är för övrigt vuxna vid det här laget. Min småskolelärarinna har skrivit: "Bliv en liten stråle på vår mörka jord. Hälsa dem du möter med ett vänligt ord." Så har hon ritat en ängel, blommor och en sol. Hon fyllde 86 år i förra veckan. Hennes man dog för några år sedan.
19 Mars 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Samlingar.

Den första samlaren jag minns från min barndom är min äldste bror. Han sparade på tomma tablettaskar. Vi tre syskon brukade få varsin på lördagar, när mamma handlade. Det bör alltså ha blivit minst 150 stycken på ett år. Jag funderar lite på om den dåliga tillgången på godis då, kan ha gjort mig till den godisråtta jag är som vuxen. Å andra sidan hade nämnde bror samma utgångsläge, och han äter inte godis över huvud taget. Samma sak med maten. Jag äter varken potatis, sås eller grönsaker frivilligt, efter att ha blivit itvingad det som barn, men mina bröder äter det med god aptit, vad det verkar. För att återgå till samlandet var det bland annat bokmärken som gällde för min egen del, när jag var barn. Jag minns att man gjorde fack i papper där man stack ner ett finger och gjorde ett ”blindbyte” Jag tror jag hade åtminstone något bokmärkesalbum, men vart det tog vägen är högst oklart. Senare samlade jag frimärken, och dom albumen minns jag både att jag gav bort och till vem. Klippdockor hade jag mängder, och dom grämer mig ännu att jag inte vet vart dom tog vägen. Jag minns att kompisen lade sina i en kartong som hon skrev ”får ej röras/kastas" på. Jag borde förmodligen ha gjort något liknande. I mitt barndomshem tror jag inte det fanns veckotidningar, men varje gång jag hälsade på min gudmor hade hon sparat klippdockor till mig. Jag tänkte börja spara till brorsdottern, när hon föddes, men då fanns det plötsligt inga klippdockor i tidningarna längre. Min senaste samlarvurm var figuriner, men den kunde inte pågå speciellt länge. Pengarna och utrymmet tog slut ungefär samtidigt. I en katalog från Discshop läste jag intervjuer med deras diamantkunder. En av killarna hade 5078 filmer. Dom bör väl ha kostat en del.
18 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjuttonde mars.

Idag skulle min gudmor ha fyllt 85, om hon inte hade gått bort hastigt förra julen. Det är ännu ett av dessa födelsedatum, som man nästan önskar kunde lämna plats för mer aktuella saker i hjärnan, nu när dom det gäller inte finns längre. Farfar dog för mer än trettio år sedan, men jag minns fortfarande hans födelsedag. Andra betydligt viktigare datum är som bortblåsta. För exakt trettio år sedan idag var jag på Arbetsförmedlingen. Det var väl lite hattigt på Nordchoklad, innan jag blev kvar där i fem år. Två år senare var jag långt neråt Blekingegränsen och friade. Exakt var minns jag inte längre. Mitt minne är, som sagt, väldigt selektivt. För tretton år sedan var vi ett gäng från jobbet hemma hos en arbetskamrat i Hanemåla. Det är ett villaområde som ligger alldeles i närheten av där jag bor, men ändå har jag inte varit där mer än ett par gånger på alla år jag har bott i Nybro. Det finns liksom ingen anledning, om man inte har något ärende dit. Från den här kvällen minns jag framför allt två saker. Vi lagade mat tillsammans, och en tjej skar sallad väldigt fint. Så fint att hon till slut tyckte att det fick räcka, för annars blev det ingenting kvar. Jag tänker fortfarande på det varje gång jag skär sallad. Mest för att jag inte är lika omsorgsfull. Så gjorde vi vitlöksbröd, och det minns jag eftersom det var så sagolikt gott. Till tjejen jag cyklade hem tillsammans med sa jag att hon inte fick tappa bort mig, för då skulle jag aldrig hitta hem. Jag hittar, som sagt, fortfarande inte i Hanemåla. För sju år sedan tog jag bussen till Borgholm och hälsade på pappa den sjuttonde mars. Då satt han på sjukhem där, och jag var ute och drog honom i rullstol.
17 Mars 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Olika synsätt.

Under veckan har jag insett hur olika man kan se på saker och ting. I torsdags kväll hade vi stängt av enstaven, eftersom vi inte hann med riktigt. Klockan blev halv elva innan det var aktuellt att köra den igen. Då trodde jag inte det var lönt, eftersom det bara var en halvtimme kvar. För min gruppsamordnare var det tvärtom självklart att köra, eftersom det var en hel halvtimme kvar. Tidigare i veckan sa jag till en kille att mina nuvarande arbetstider till och med är bättre än att jobba natten. Han tyckte att allting var bättre än nattskift. Vi har visserligen jobbat natt ihop, men han gjorde det av väldigt personliga skäl. Över huvud taget säger dom flesta som hör att jag jobbar fast kvällsskift att dom hellre skulle jobba fast förmiddag. Man tycker att det borde vara enkelt löst att dela med någon då, men inne i fabriken stöter man på patrull. Där har till och med dom som har gjort så fått gå över på tvåskift. Förklaringen jag har fått är att det inte fungerar för dom på lönekontoret. Man kan undra hur samma lönekontor löser det när vi är flera stycken som gör så ute i sågverket. Dagens väglag till och från Kvantum bör ha tillfredsställt både dom som vill ha vinter och oss som vill ha vår. Vissa gator var täckta med is medan andra var helt bara. Det lönar sig att skotta istället för att låta vår herre sköta hela avsmältningen. Nu ska jag äta lyxvarianten av Kvantums kycklingsallad och umgås med min morgontidning ett par timmar.
16 Mars 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Vintern.

Att tro att plusgrader och någorlunda bara vägbanor i mitten på mars betydde att det var vår på gång var tydligen korkat. I onsdags kväll drog snöandet igång igen. Jag såg genom en öppen port på jobbet hur flingorna föll tätt, tätt. När jag skulle gå hem mötte jag en nattarbetare som sammanfattade läget med två ord: "Jävla skitväder!" Det var bara att ge sig ut i snön med lågskor och cykel. Igår fick cykeln stå kvar i källaren och lågskorna i hallen. Jag krängde på halkskydden på kängorna och traskade till jobbet. När jag kom dit hade jag tappat det ena igen. Eftersom en arbetskamrat som kom efter mig går samma väg, frågade jag henne om hon hade sett det. Det låg precis utanför fabriksområdet, så min gruppsamordnare tyckte att jag skulle gå ut och hämta det direkt. Det var ungefär så jag gjorde en av gångerna jag trillade i december. Då hade jag haft broddar när jag gick till jobbet. När jag sedan gick ut i arbetsskorna för att ta mig från sågverket till fabriken halkade jag omkull. Den här gången klarade jag mig, och halkskyddet är räddat. Idag hittade jag en länk som någon hade lagt upp på Facebook om att det skulle bli världens snöoväder i helgen. Redan när jag gick in på länken hade dom hunnit ändra prognosen till lätt snöfall. Det låter förstås bättre, även om jag tycker det kunde vara nog med vinter för den här gången nu. Det blir väl i vanlig ordning ingen vår alls, utan slår om från en dag till en annan. Jag minns när jag bodde i Kalmar. Valborgsmässoafton stod folk med täckjackor vid brasan och frös. Första maj låg dom ute vid Svinö och solade i bikini.
15 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dagens Eko.

Jag lyssnar väldigt sällan på nyheterna på radion, men nu har jag kollat upp att Dagens eko fortfarande har en sändning kvart i fem. Det är uppenbarligen ett klockslag som sitter i sedan min uppväxt. Ska jag komma ihåg ett klockslag vid femtiden tänker jag alltid på ”Ekot kvart i fem”. Det var säkert pappa som lyssnade både på det och sjörapporten. Han var fiskare, så under den måste det vara tyst, så han inte missade något. Själv förstod jag inte mycket av uppgifterna om vindens styrka och riktning. Jag tittar för övrigt inte på nyhetssändningar i tv heller speciellt ofta. Det händer möjligen när min äldste bror är här, för han vill ogärna missa dom klockan sex. Det enda beroende jag har i nyhetsväg är nog min älskade morgontidning.

14 Mars 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Arbetsskada.

Bilden föreställer gårdagens arbetsskada. Brädor är vassa, om man går i närkamp med dom. För många år sedan rev man sig ofta på armarna när man satt på slitytan och sorterade. Innan vi fick speciella maskiner att samla omarbetning i hade man en låda på en hylla ovanför arbetsplatsen. Hade man bråttom och missade när man skulle slänga upp en bit där, körde man den i kanten och rev upp armen på den. Jag såg ständigt ut som om jag hade katt hemma. På min nuvarande arbetsplats undviker jag flera blessyrer i och med att jag har börjat använda grövre handskar. I början kändes det som om jag behövde vara mer fingerfärdig än vad som var nödvändigt. Nu har jag insett att det känns bättre att vara mer skyddad. Jag får i och för sig ta av mig handsken om jag ska knappa på datorn eller skriva något, men i gengäld är dom lättare att få av än dom tunnare handskarna. Igår använde jag för övrigt min karbinhake för första gången. Man ska egentligen hänga upp den så fort man går in någonstans, men allt som tar extra tid slarvar man lätt med när det är bråttom. Nu blev jag tvungen att krypa ner på vedbanan under en maskin. Det kändes tillräckligt otäckt för att jag skulle hänga min hake så att ingen rimligtvis kunde komma åt att stänga grinden och starta maskinen. Det är säkerhetsgrindar vi har överallt, som bryter allting. Påsken hade jag räknat ut att jag bara hade glädje av annandagen. Långfredagen skulle jag ju ha varit ledig i alla fall. Igår fick jag veta att det inte är någon produktion skärtorsdagen, och att alla som vill får vara lediga då också. Trevligt!

13 Mars 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Pennor.

Jag har dragit ner mycket på skrivande och pyssel som kräver limstift, pennor och frimärken till exempel. Jag har så länge jag kan minnas beställt ett gäng av alla nya frimärken när katalogen från Posten frimärken har kommit. På den tiden jag skickade flera 250-gramsbrev varje vecka gick dom ju åt. När jag slutade med det dröjde det lite innan jag insåg att jag har frimärken så jag klarar mig livet ut. Så nu beställer jag inte fler, fast det skär i hjärtat. Jag antar att det betyder att katalogen slutar komma så småningom. Det enda jag köper nytt är julfrimärken till julkorten, men det blir ju bara en gång om året. Limstift har jag alltid köpt i tolvpack. Den jag har nu har hängt med ett tag, och när den tar slut kan jag nog börja köpa ett par, tre i taget. Mina favoritpennor har jag också köpt hela askar av. Nu var dom på upphällningen, så jag var inne i bokhandeln och köpte en svart och en blå. Dom såg inte riktigt ut som dom gamla, men skulle vara likadana. Jag lade ner dom i en låda för framtida behov. Sedan tog det flera dagar innan jag blev sittande och tittade på pennorna jag använder sedan flera år tillbaka, och insåg att det inte är såna. Min hjärna måste ha arbetat i förgången tid när jag köpte dom där pennorna. Nåja, ett par pennor är ju inget stort felköp. Jag tänkte prova hur dom var och sedan köpa rätt nästa gång jag behövde. Problemet var väl förresten just att jag köpte styckvis. När jag köpte hela askar brukade jag ha den gamla asken med mig för att få rätt. Nu visade det sig förresten att ”felköpet” var ett riktigt lyckokast. Den här varianten av penna är alldeles underbar att skriva med.
12 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ledig måndag.

Det var uppenbarligen en bra idé att lägga min sista lediga måndag idag. Ja, sista och sista. Det är det sista av mina at-timmar som går nu. Vi får nya vid månadsskiftet och jag har en vecka komp kvar, men det som går vill jag spara tills det är dags att jobba heltid igen. Såhär bra lär jag knappast få ha det för evigt. Om tre veckor tror jag för övrigt att det är annandag påsk, så då lär måndagen vara ledig ändå. Dom tre lediga dagar jag redan har haft den här helgen gick åt till att fira födelsedag. En dag till att handla och städa, en till att fira och en till att röja efter kalaset. Idag försöker jag hinna ifatt med så mycket annat som möjligt. Jag har cyklat runt återvinningen med mer skräp än vanligt. Det blev tomflaskor, presentpapper och annat efter lördagens firande. Därifrån fortsatte jag till bokhandeln och köpte den där svarta pennan som råkade bli blå sist och en ny shoppinglista att hänga på kylskåpet. Jag skulle aldrig ha någonting hemma utan den, för minnet är snudd på obefintligt. Jag var i parfymaffären och handlade ansiktskräm och mascara. Den sistnämnda använder jag bara några få gånger per år, men någon gång ibland måste man väl köpa ny i alla fall. Så var jag på apoteket, på bolaget och på hemvägen hämtade jag pizza. Nu ska jag stryka, byta tvätt, duscha och tvätta håret. Sedan bör resten av kvällens aktiviteter kunna utföras sittande. Det är brev som ska skrivas, adressetiketter som ska tillverkas och kort ska läggas in i den digitala fotoramen. Så vill jag gärna brodera lite, spela lite dataspel och läsa ifatt några bloggar, men allt det lär jag knappast hinna.
11 Mars 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Den sämsta födelsedagspresenten igår var att det kom mera snö. Cykelbanorna som hade blivit så fina ser nu lika jäkliga ut igen. För säkerhets skull är det ett par minusgrader, så det lär inte smälta bort i första taget. Nackdelen med att fira samma dag som jag fyllde visade sig vara att jag satt vid datorn och tackade för glada tillrop på Facebook alldeles för länge. Min plan hade varit att ringa svägerskan kvart över fyra, när hon hade lovat att vara här, och kolla hur långt dom hade hunnit. Om det var lönt att vänta, eller jag kunde hälla upp mig ett glas vin ändå. Nu stod jag och strök duken vid fyra, och prick kvart över ringde det på dörren. Jag fick blommor, choklad, en shoppingkasse, en digital fotoram och en dubbel-cd med Peter LeMarc. "Klassiker" hette skivan, och var en perfekt samling för mig, som inte hade en enda skiva med honom innan. Alla hans bästa låtar var med. När andra gänget kom fick jag mer fin (läs dyr) choklad och klistermärken. Tanken var att vi skulle äta vid sex, men det blev så mycket med paketöppnande, vinprovning och annat att det dröjde en timme till innan maten stod på bordet. Jag hade rationaliserat bort både dessert, chips och dip. I gengäld hade jag ansträngt mig lite och gjort en riktig nostalgitårta till kaffet. Mamma gjorde alltid gräddtårta med vaniljkräm inuti och garnerade med Nonstop. Vi som mindes dom konstaterade att vi kände igen smaken, fast det är minst 24 år sedan vi åt den senast. När jag under omröstningen i Melodifestivalen insåg att gubbsen i Ravaillacz inte hade en chans kastade jag mig över telefonen för att hjälpa dom på traven. Det enda jag uppnådde var väl att Radiohjälpen fick in lite extra pengar. Så hade det kommit in en och en halv million röster också.

10 Mars 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Nionde mars.

Idag fyller jag år, och för en gångs skull ska det firas på rätt dag. Vi brukar ta det i någon helg, om jag fyller mitt i veckan. Sedan syskonbarnen flyttade hemifrån och började jobba har det dessutom blivit knöligare att hitta ett datum då alla kan. Ifjol tror jag inte vi firade mig förrän i början av april. Direkt efter den här helgen skulle visst brorsdottern åka utomlands, men hon kom på att hon lika gärna kunde starta från Kalmar som från Jönköping. Medan jag gick på låg- och mellanstadiet var det kalas för en massa kompisar när man fyllde år. När jag fyllde tolv var vi sjutton stycken. På den tiden kom varje unge med varsin femma. På högstadiet var vi ett mindre gäng som lade ihop till present till varandra. Sexton fyllde jag på en onsdag, och på den tiden hade dansrestaurangen Sandra onsdagsdanser. Det var populärt att skicka upp lappar till orkestern om vem som fyllde år, så då blev jag grattad där. Både min farfar och min pappa gick bort ett par dagar före min födelsedag, så när jag fyllde 22 och 46 lade det lite sordin på stämningen. När jag fyllde 24 är enda gången jag kan minnas att jag har fått kaffe på sängen. Mamma och jag hade lägenhet på samma område, så jag passade på att beställa det. Året därpå gjorde mamma och jag kroppkakor på min födelsedag. Jag har möjligen gjort det en gång till i hela mitt liv, men inte mer. När jag fyllde fyrtio hade jag lånat samlingslokalen i huset där jag bor, och vi hade fest där. När jag fyllde femtio lyxade jag till det riktigt. Då bodde jag på hotell ett par nätter och var på en spa-behandling för hela kroppen. Kvällens firande får bli något mera blygsamt.
9 Mars 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Veckohandlat.

Eftersom jag får gäster imorgon var min helgplanering att handla och städa idag och förbereda mat och annat imorgon. Nu skymmer det på för kvällen, och jag har fortfarande inte börjat med städningen. Man får väl se det som att beräkningen att jag behövde en dag till dom båda sakerna var helt korrekt. Jag hade ett annat ärende på vägen, så jag cyklade runt industriområdet till Kvantum. Där blockerade en långtradare både gata och cykelväg. Killen som körde den kom utspringande för att se vad han eventuellt höll på att backa på. "Problem" var det enda ord han sa till mig, så jag antar att det var ännu en av dessa utländska chaufförer. Han hoppade in i förarhytten och gjorde ett nytt försök med backandet. När han kom undan så pass att jag kunde smita förbi, tog jag chansen att slippa se hur det slutade. Det är definitivt inget yrke jag är avundsjuk på. Jag hade en kompis som tog busskort, när hon blev arbetslös. Efter att ha kört av ett par backspeglar inne i centrala Kalmar, där det var trångt, gav hon upp. En annan del av min plan var att jag handlade en del till morgondagen redan i lördags, för att det inte skulle bli för mycket på en gång. Man får tänka sig för, när man har cykel som enda transportmedel. Det visade sig vara rätt tänkt, för när cykeln var fullastad hade jag fortfarande en grej kvar, som jag inte visste riktigt hur jag skulle få med mig hem. Det gick att lägga den högst upp i tygkassen, som stod i cykelkorgen, men då hade man behövt knyta ihop handtagen, för att den skulle stanna där. Det räckte dom inte till när den var så överfull, och jag hade ingenting annat att knyta ihop dom med. Till slut kom jag att tänka på karbinhaken jag har i min nyckelknippa. Den fungerade att hålla ihop lasset med, och jag kom hem den här gången också.
8 Mars 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Anteckningar.

När jag gör snabba anteckningar kan dom vara svåra att tyda av två anledningar. Den ena är handstilen. Ibland skriver jag utan både glasögon och lyse, och då kan det förstås bli lite hipp som happ. Jag glömmer aldrig en kille som såg min shoppinglista i affären, och trodde att jag kunde stenografera. Den andra är förkortningar och annat som är självklara just då. Efteråt är det inte alls säkert att jag förstår vad jag menade eller minns hur jag tänkte. En gång hade jag bara skrivit upp ett mått på min minneslista. Det dröjde lite innan jag kom på att det var måtten på brevpåsar jag skulle köpa. Nu senast var det ett uppslag till ett blogginlägg. Det stod ”R i Nybro = 2h”. Jag höll på att grunna mig galen på vad R kunde vara som höll på två timmar i Nybro. Till slut dök det, som så mycket annat, upp när jag funderade på något helt annat. Anteckningen gäller att jag har bytt kanal i min klockradio. Vem hade kunnat tro att det var så det var? Jag avskyr när mottagningen är dålig och det skrapar och brusar. Därför väljer jag kanal mycket efter vilken som har bäst mottagning. Det har blivit mycket Mix Megapol. Där har dom en massa reklam och tramsiga inslag som jag inte orkar lyssna på. Fördelen med det har varit att jag har kommit ur sängen relativt snabbt. Stänga av radion och ligga kvar vågar jag inte. Då vet ingen vilken dag jag kommer upp. Nu har jag fått in Radio Nybro på klockradion. Den kanalen är (oftast) så trivsam att det kan ta ett par timmar innan jag masar mig upp istället för ligga kvar och lyssna och dra mig. Att R var Radio och att två timmar var jag som låg och drog mig, var inte lätt att räkna ut i efterhand.
7 Mars 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Kataloger.

Fast jag tycker att jag flyttar runt och städar bort saker som jag inte använder, finns här skrämmande mycket sånt även på lättåtkomliga platser. I bokhyllan i sovrummet ligger till exempel bland annat en hög med kataloger. Egentligen tror jag mest dom ligger där ifall någon besökande skulle vilja titta på någonting. Det har aldrig hänt. Själv rör jag dom aldrig. Vill jag ha någonting söker jag efter det på Internet. Då behöver jag ju inte ens veta hos vilket företag jag ska leta. Jag brukar bläddra igenom dom när dom kommer. Det gör jag mest för att jag tycker det är snudd på pinsamt hur mycket pengar en sån där katalog borde kosta att trycka. Ändå måste dom väl löna sig, för annars skulle dom ju inte hålla på. Hur som helst var den där traven betydligt större förr. Till slut gjorde jag ett rensningsprojekt och kastade alla kataloger jag aldrig tittade i. Ja, nästan då, för annars borde resten också ha gått i soporna. Bland undantagen finns Landstingskatalogen och en gammal katalog från Systembolaget. Den sistnämnda har jag mest för att kolla vilken typ av vin jag brukar köpa. Märkligt sätt att hålla koll på det egentligen. Så ligger där några broderikataloger, som jag inte har haft hjärta att kasta. Nu kollade jag årtalet i dom, och den äldsta var tjugo år gammal! Det är väl inte så konstigt att man har fullt överallt, när saker ligger framme så länge.
6 Mars 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Lampa.

Jag har en liten skrivbordslampa på fot bredvid datorn. Den fungerar ungefär som lampan bakpå tv:n gjorde förr. Det är en liten halogenlampa i den. Glaset framför sitter med tre stjärnskruvar, så den är lite halvstrulig at byta. Dom senaste dagarna har den blinkat till och det har fräst lite, innan den har tänts riktigt. Igår sa jag helt spontant till den att den skulle bara våga slockna, och då tändes den. Skönt med prylar som lyssnar, när man talar till dom. Speciellt när dom gör som man säger. Fast när den bara blinkade till och sedan slocknade idag, tyckte jag att det var lika bra att ta tag i saken och byta den. Något som förundrar mig på Internet just nu är för övrigt alternativet att stänga av ljudet när man spelar Songpop. Blir det inte snudd på omöjligt att känna igen låtarna, om man inte hör dom? Kanske vågar man hoppas att det enbart gäller ljudeffekter utöver låtarna. Ett liknande problem uppstår när det finns olika varianter av Melodikrysset på nätet. En är utan musiken. Eftersom det är den frågorna gäller, förstår jag inte upplägget riktigt. Det kanske är tänkt att man ska använda den som snabbgenomgång.
5 Mars 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Öland.

Mina fötter har flera minnen från Öland. När jag var liten var det tallkottarna som gjorde riktigt ont att kliva på. Springa vågade man knappt, för då hann man inte undvika dom. I mitten på sjuttiotalet tröttnade min mamma på tallarna, och såg till att få dom nersågade (se bild). Det kallades skämtsamt för kalhygge. För något år sedan hade man gjort något i den vägen på andra sidan gatan. Där har varit skog så länge jag kan minnas, och plötsligt var den borta. Det var lite chockartat, när landskapet plötsligt såg helt annorlunda ut än det hade gjort under hela mitt liv. Efter mammas nertagning av tallar blev i alla fall förutsättningarna för både odlingar och gräsmatta bättre. Problemet som kvarstod var mossan. Åtminstone var den ett problem för mamma, som slet med mossrivare för att bli av med den. När hon gick bort i slutet av åttiotalet var pappas fokus på trädgården inte lika stort. Mossan tror jag inte bekymrade honom alls. Jag minns bara hur mjukt och skönt det var, när man sjönk ner till fotknölarna i den. För några år sedan satt vi nere vid stranden i Bläsinge och fikade. Från den kvällen minns mina fötter fortfarande hur det kändes att gräva med tårna i sanden.

4 Mars 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Tredje mars.

Den tredje mars 1976 gick jag i åttan, och höll på att sy en kjol i slöjden. Jag minns att jag sydde en del några år senare också, men nu har symaskinen stått i förrådet i minst 25 år. Tre år senare var detta datum en lördag, och jag var på dansrestaurang Sandra och söp skallen i bitar. Riktigt så illa kanske det inte var, men dom hade flera pauser under kvällen, och i varje paus var vi ute i någon bil och snapsade. Året därpå hade jag slagit huvudet i en vägg, och låg hela dagen med något som verkade vara en lätt hjärnskakning. Åtta år senare var jag också sjuk den här dagen. Då sov jag till och med hela dagen. Däremellan hann jag bli Nordchokladmästarinna i bowling ett år och sitta hemma hos en väninna och brodera och äta bullar ett annat. Hon hade verkligen utvecklat det där med bullbak till ett raggningsknep. Jag minns hur hon kunde lämna en påse hängande på dörren hemma hos någon kille. 1989 var det en lördag och festkväll igen. Det gick buss från Oskarshamn, där jag bodde då, till dansstället Smedjan, som jag vill minnas låg i Fliseryd eller något sånt. Geografi och ortsnamn har aldrig varit min starka sida. Jag föredrar min brors benämning Knäckebröhult om alla mindre orter. Hur som helst spelade Leif Bloms, en orkester som nu är upplöst sedan nästan tjugo år tillbaka. För femton år sedan köpte jag en bokhylla i flera delar, som jag har i sovrummet. Att få upp delarna på varandra var ingenting jag klarade av ensam, så jag fick be grannen om hjälp. Det var en arbetskamrat, som numera är gift, har barn och bor någon annanstans. År 2000 jobbade jag fortfarande nattskift. Ett par kollegor skjutsade hem mig efter jobbet denna dag, och hon som inte körde och jag tog en liten morgonwhisky.
3 Mars 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Under dagens cykeltur fick jag mycket uträttat. Först var jag vid förpackningsåtervinningen med tre kassar tidningspapper, en med plast, en med pappersförpackningar och en hög med hopvikta kartonger. Det blev onödigt spännande att cykla med det lasset, så dit gick jag. Eftersom så många hade gått och kört på planen framför containrarna var det riktig blankis där. Jag lyckades i alla fall hålla mig upprätt, fast jag kände mig som Bambi på hal is. Därifrån fortsatte jag till Statoil och hämtade ut ett paket. Det visade sig vara ett populärt lunchställe, med många människor som åt och fikade. Ner till centrum var det sedan blandat väglag. Vi som cyklade och promenerade fick dela på asfaltsremsorna så gott det gick. Dessutom blåste det småjäklar, och jag hade motvind. Sist jag cyklade förbi Strandvägens äldreboende ringde brandlarmet för fullt. Idag stod det en brandbil utanför. Jag undrar vad gamlingarna sysslar med egentligen. Jag hoppas själv få råd att bo där, om jag lever länge. Som jag har förstått det är det ett av dom dyraste ställena. Jag var inne en snabbis och postade ett par brev i lådan på Coop, och sedan vidare till Kvantum för att veckohandla. Hem var det tack och lov nästan bara att sätta sig på cykeln och åka i medvinden.
2 Mars 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Otrohet.

Jag har kommit på hur enkelt och skönt det är att vara otrogen. Speciellt på Internet. Ja, inte mot någon man då, utan mot leverantörer av olika slag. Först gällde det parfym. Jag hade provat flera, innan jag hittade min favorit. Burberry London. Då försvann den plötsligt ur sortimentet hos Nordicfeel. Jag googlade på den, och självklart fanns det fler firmor som sålde sånt. Hos Parfym.se blev man dessutom lovad lägsta pris. Även om man skulle hitta parfymen billigare i en fysisk butik lovade dom att betala tillbaka mellanskillnaden. Annars var det samma behagliga upplägg med parfymen direkt i brevlådan. Nu har ju jag bara ett smalt brevinkast, men är jag bara hemma när brevbäraren kommer får jag den levererad till dörren. Är det min favispostis, som känner igen mig, händer det att hon stoppar mig, om jag möter henne på vägen till jobbet, och hon vet att hon har ett stort brev till mig. Nästa svek gällde videokonvertering. Det hade jag aldrig ens hört talas om, innan jag hittade Flvto. Slut med allt letande efter musikfiler. Bara att konvertera dom direkt från YouTube, och där finns ju det mesta. Men så fick jag plötsligt felmeddelande på ett par låtar. När jag googlade visade det sig förstås att det fanns fler såna sidor också. Den jag använde mig av istället var på tyska, men det stör mig inte alls, så länge dom levererar. Jag läste tyska i tre år på högstadiet, så jag kan tillräckligt för att kunna använda en sån sida. Senast det var aktuellt hade det till och med kommit upp knappar för konvertering i direkt anslutning till klippen på Youtube.
1 Mars 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida