HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Oktober (2021)
>>


Skogsäventyr.

Det blev flera timmar i skogen igår, medan vi sökte upp dom sista kontrollerna till ”Hitta ut”. Det började inte så bra, när kartan i appen inte laddade alls. Vi fick gå in på webbsidan i telefonen istället, och där fungerade det någorlunda. Vi lyckades visserligen inte registrera någonting där, men det var bara att fotografera av koden vid varje kontroll, och registrera dom i datorn när vi kom hem. Dom kontroller vi hade kvar låg i Rismåla. När vi tog dom som fanns i Svartbäcksmåla tidigare i veckan, tänkte vi först bara cykla ut dit för att sedan promenera. Det blev på tok för långt och tidskrävande, så vi fick tänka om. Igår var det tvärtom. När vi väl hade kommit in i skogen var dom flesta stigarna för små att cykla på. Det slutade med en promenad på över en mil, stundtals i ganska oländig terräng. Priset togs av spången på bilden nedan. Alternativet hade varit en extremt lång omväg, så till och med jag tog mig hellre över den. Alla som vet hur höjdrädd jag är inser hur fasansfullt det var. Särbon ser åtminstone mer avslappnad ut än jag på kortet. Att cyklarna skulle få stå ifred i flera timmar var förstås en utopi. Vi hade glömt kvar sadeltäckena, så dom och särbons ringklocka var försvunna. Min hade dom inte lyckats få loss, så den hängde kvar på trekvart. Jag antar att man får vara glad att dom inte hade burit iväg hela cyklarna, även om det grämer mig att man ska behöva tänka så.

31 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cykelturer.

Att cykla i Nybro kan vara både bra och dåligt för humöret beroende på vem som kommer i ens väg. Bottennappet igår var ett långt fordon med ett lika långt släp, som stannade tvärs över cykelbanan. Det händer alltför ofta att folk, som jag antar har körkort, bara tittar ute på vägen. Att dom kan få en cyklist i sidan verkar inte bekymra dom överdrivet mycket. Det här ekipaget kom iväg innan jag hann fram, men hann bara över med dragbilen. Jag fick bromsa för att slippa smälla in i släpet. På andra sidan stan gjorde kommunens gubbar mig desto gladare. Dom kom körande på cykelbanan, och den är inte riktigt dimensionerad för biltrafik. Föraren av den här bilen körde inte bara ut i gräskanten, för att jag skulle ha gott om plats vid mötet. Hen passade dessutom på att göra det jäms med en avfart, där jag fick extra gott om utrymme. Tidigare i veckan var det ett helt annat möte som gjorde mig på gott humör. Sist jag sprang på den här flickan kunde jag inte för mitt liv komma på vad hon hette. Nu kände jag igen hennes (ganska ovanliga) kombination av hundar, långt innan jag såg att det var hon. Det innebar att jag fick en stund på mig att komma på hennes namn innan vi möttes.

30 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Reklammail.

Roligaste eller mest irriterande mailet på länge kom från försäkringsbolaget Folksam. Allt beror på om man väljer att skratta eller gråta åt eländet. Det började med orden: ”Vad kul att du har valt Sveriges bästa hemförsäkring enligt, Konsumenternas försäkringsbyrå. Visste du att det lönar sig att göra bilen lika trygg?” Jag har aldrig sett så många faktafel på bara två meningar i hela mitt liv. För det första har jag aldrig någonsin valt Folksam. Jag skulle inte ens komma på tanken. Det som hände var att fackföreningen, som jag var medlem i, bakade in en hemförsäkring i medlemsavgiften. Då kändes det som bortkastade pengar att betala för en till. Speciellt som jag förstod det som att man ändå aldrig kunde få ersättning från mer än en. Jag har för övrigt inte ens valt att gå med i facket. I tonåren möttes jag av en bastant kvinna, som lade ett papper framför mig med orden: ”Skriv på här.” Att fråga om man ville gå med i facket var tydligen inget alternativ. På den tiden blev man dessutom automatiskt medlem i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, men det såg jag i alla fall till att gå ur illa kvickt. Missen med att uppmana mig att försäkra bilen också hos Folksam kunde dom ha besparat sig med en enkel slagning i bilregistret. Då hade dom insett att jag inte har någon bil. Den hade jag annars fortsatt ha försäkrad hos If, som var det försäkringsbolag jag själv valde en gång i tiden.

29 Maj 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Lurstrul.

Gårdagen förflöt enligt plan tills jag kom ner i källaren, där jag skulle hämta min cykel för dagens tur. Då insåg jag att jag hade glömt min lilla musikspelare. Att röra på fläsket är ingenting jag finner något nöje i, och ska jag göra någonting tråkigt vill jag åtminstone lyssna på musik under tiden. Jag bestämde mig ändå för att det fick gå utan den här gången, eftersom jag inte orkade masa mig upp till tredje våningen igen. Jag hade soppåsarna med mig, och redan ute vid sophuset ändrade jag mig. Det var sommarvärme och solsken, och jag insåg både att jackan var överkurs och att jag behövde ett par solglasögon. Med tre ärenden kändes det berättigat att uppsöka hemmet igen. Jag kom ut med solglasögon och Ipod men utan jacka. Eftersom jag hade gått in från framsidan av huset tänkte jag ta närmaste vägen därifrån, men stötte på patrull direkt. Längs Järnvägsgatan höll dom nämligen på att gräva för någon kabel, så där kom jag inte ut. När jag gav mig iväg åt andra hållet blåste det så att jag tappade den ena hörluren. Innan jag hann stanna och/eller få fatt i den tappade jag den andra också. Med facit i hand hade det varit en bra idé att dra sladden under tröjan. När jag nu inte hade gjort det flög den all världens väg och fastnade i baknavet på cykeln. Den ena hörluren slets av. Den andra lyckades jag tråckla loss och den fungerade att lyssna på under cykelturen. Min plan var att köpa nya lurar å det snaraste, men istället hittade jag äntligen gömman med dylika i ett skåp här hemma. Som synes på bilden borde jag klara mig ett tag.

28 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Hitta ut.

På sistone har våra fotoutflykter delvis gått ut på att leta efter kontroller i orienteringsutmaningen som kallas ”Hitta ut”. Vi finslipar söktekniken efterhand. Förmodligen kommer vi att vara helt suveräna på det här lagom tills vi har hittat alla kontroller, men det har varit tal om att lägga ut några till. Det första jag insåg var att det var en bra idé att använda glasögon hela tiden, som dom flesta andra i min ålder gör. Då kan jag både se exakt var vi är i appen och lägga in dom funna kontrollerna direkt. Nästa lärdom var att det blir väldigt långt att promenera, när kontrollerna ligger utspridda över hela Nybro med omgivningar. Dom senaste gångerna har vi därför haft cyklarna med oss till transportsträckorna. Jag har inte tillräckligt bra simultankapacitet för att fotografera speciellt mycket medan jag orienterar, men särbon lyckas göra båda delarna samtidigt. Han är annars snudd på mer engagerad än jag i sökandet. Han både klättrar högre och har bättre lokalsinne (vilket i och för sig inte säger så mycket). När jag ger upp mina försök att klura ut åt vilket håll vi borde förflytta oss, tar han över och löser uppgiften. Kontrollen på kortet nedan gjorde honom nästan upprörd. Den hade vi passerat ett par gånger utan att hitta den, fast jag tydde kartan som att den borde finnas exakt där. När jag böjde mig över staketet visade det sig att man hade placerat den innanför det, där den inte syntes från vägen.

27 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Beteende.

Rapporterna om Coronavirusets framfart och hur folk hanterar det skiftar verkligen. Från USA såg jag en bild från någon typ av bad, med en bassäng helt överfull av människor. Där hölls inga avstånd alls. Här i Sverige uttalade sig en krögare om att det har minskat med åttio procent med besökare under pandemin. I kommentarsfältet skrev en kvinna att ”Fast i vårt land får vi ju tack och lov fortfarande gå ut och äta och fika och leva ganska mycket som vanligt. Svårt att riktigt fatta att tappet har blivit så stort som 80 %.” Man behöver ju inte göra precis allting som inte är uttryckligen förbjudet. Många inser väl själva att det helt enkelt är olämpligt. Den senaste reserekommendationen var väl att man inte skulle åka mer än två timmars bilresa hemifrån. Skämtet jag läste med anledning av det löd: ” Måste säga att den nya tekniken är häpnadsväckande! När jag var liten tog det 5,5 timmar att köra till Stockholm, nuförtiden tar det endast 2 timmar att köra till norra Öland från hela Sverige!” Vi får väl se hur Kalmar läns landsting klarar av anstormningen om folk börjar insjukna i sina fritidshus. Det känns onekligen lite tryggare att bo på en ort med något färre sommarboende, även om den tillhör samma landsting.

26 Maj 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Mina olika hem.

Dom senaste trettio åren har jag bott i samma lägenhet, men innan dess flyttade jag runt en del. På Öland bodde jag dels i mitt föräldrahem i sexton år och i något år tillsammans med en kille en halvmil därifrån. Min värsta upplevelse sedan jag flyttade till Kalmar var ett hyresrum. Jag hade inte mycket till privatliv med dörren in till hyresvärdinnans vardagsrum någon meter bort. Dusch minns jag inte att jag hade tillgång till över huvud taget, bara toalett och handfat en trappa upp. I området Norrliden hade jag först en etta och sedan två olika tvåor. Den första av dom låg på nedre botten. Det var verkligen markplan, så folk traskade förbi precis utanför mitt köksfönster. Myrorna marscherade rakt in, så stundtals hade jag diskbänken full av dom. När jag ville byta till en lägenhet på andra våningen, hävdade hyresvärden att jag i så fall måste byta till en större lägenhet. Jag hotade med att flytta någon annanstans, och då gick det plötsligt bra att byta till en annan tvåa. 1983 var min bror och jag och tittade på en lägenhet på Odengatan 4. Jag minns den inte alls, men av mina dagboksanteckningar att döma tog jag den, men ångrade mig efteråt och ringde återbud. Istället hamnade jag i ett litet hus på Idungatan. Hyresvärdinnan bodde en trappa upp, så jag knatade upp dit när det var dags att betala hyran. Därifrån flyttade jag till en lägenhet på femte våningen i ett höghus, där jag bodde dom sista åren i Kalmar. Korten nedan visar skillnaden på utsikten från balkongen på nedre botten i Norrliden och fem våningar högre upp i Oxhagen. Så bodde jag ett par år i Oskarshamn, innan jag hamnade i Nybro.

25 Maj 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tjugofjärde maj.

Den tjugofjärde maj 1975 satt jag hemma hos min kusin och spelade schack. Vi var båda fjorton år, och bodde bara en knapp kilometer ifrån varandra. Att vi umgicks en del under uppväxten och till dess att vi flyttade från Öland kommer jag ihåg. Att vi spelade schack har jag däremot inget som helst minne av. Jag trodde att hela min karriär när det gällde det spelet försiggick i föräldrahemmet, där motståndarna torde ha varit mina bröder. Som jag minns det ändrade dom reglerna hela tiden, och det var därför jag förlorade. I verkligheten hängde det antagligen mest ihop med att mitt strategiska sinne var extremt dåligt redan i barndomen. Det har tyvärr inte blivit bättre genom livet.

Kortet nedan är taget tolv år senare. Det är definitivt enda gången i mitt liv som jag har burit ett barn till dopet. Det var min sysslings andra barn, och hon och jag umgicks en del på den tiden. Vi tappade kontakten, och gossen ifråga har jag knappt träffat mer, fast han bör vara en bra bit över trettio vid det här laget. Lite dåligt samvete har jag för hur jag har misskött uppdraget som gudmor. Jag minns till exempel att min mamma sa till sin moster, som var min gudmor, att det var hennes uppdrag att köpa mig en psalmbok, när jag konfirmerades. Å andra sidan vet jag att min syssling hade problem med att jag var singel. När hon skulle ange faddrar hade hon därför tagit sin syster och svåger istället. Man kan väl hoppas att dom har skött uppgiften bättre än vad jag har.

24 Maj 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
TV-program.

Innan jag fick digital-TV hade jag en DVD-spelare med inspelningsbar hårddisk. Jag hade också en morgontidning i papper, med vilken det kom en TV-bilaga varje vecka. Då gick jag igenom den och programmerade allt jag ville se för inspelning. Sedan jag sa upp papperstidningen kollar jag TV-utbudet på nätet. Jag antecknar fortfarande det jag vill se, för att ha lite koll, men numera söker jag sedan upp programmen på dom olika play-kanalerna. På trean och fyran ligger dom oftast bara kvar någon vecka. Därför prioriterar jag dom, men det händer ändå att jag får välja bort sånt som jag inte hinner se. På SVT brukar programmen finnas kvar längre, men för att vara på den säkra sidan brukar jag ändå se sånt som jag är väldigt intresserad av så fort som möjligt. ”Gift vid första ögonkastet” är en sån serie, och nu hade jag läst att det skulle komma en fortsättning på den senaste säsongen. Dom skulle följa det par som fortfarande var gifta efter seriens slut. Jag har försökt hålla ögonen öppna, men eftersom Norges version av programmet går samtidigt, hade jag ändå lyckats missa när det jag ville se började. Nu hade jag sån tur så jag fick syn på det när jag tänkte se någonting annat på play.

23 Maj 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Ansiktsigenkänning.

Under gårdagens promenad mötte vi en granne tillsammans med vad jag antar var en kompis. Det tog någon minut innan polletten trillade ner och jag kände igen den sistnämnde. Då utbrast jag spontant: ”Du är Mias Tony.” Han var helt okej med det epitetet, och svarade ja direkt. Mig kände han inte igen, och kom inte ihåg att vi hade träffats och talat några ord, en gång när jag mötte honom och hans sambo. Det var några år sedan, och eftersom det var enda gången han har sett mig, var det ganska förståeligt. Jag ser kort på honom på Facebook med ojämna mellanrum, eftersom jag är vän med hans sambo. När den vänskapen började hade jag exakt samma problem. Jag hade bara hört Mia, så någon Maria med ett obekant efternamn kunde jag inte placera alls. Jag fick fråga vem hon var, och när det gick upp för mig kändes det lite pinsamt att jag inte hade känt igen henne. Jag får skylla på att dom flesta (i alla fall jag) inte direkt använder kort från jobbet som profilbilder på Facebook. Som exempel syns nedan två foton på mig tagna på min senaste arbetsplats och till höger om dom den jag använder på Facebook. Jag minns för övrigt första gången jag träffade Mia utanför jobbet. Jag kom på cykel, och var nära att köra över en fotgängare som bytte sida på cykelbanan. När hon vände sig om och fick syn på mig sa hon: ”Och så var det du också.”

22 Maj 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Godis.

Ibland tror jag att reklammakarna och vården motarbetar varandra lite. Jag såg en tv-serie där familjerna fick leva efter olika dieter. I en familj var det svåraste för barnen att sluta äta nutella på mackorna, för det hade dom gjort i hela sina liv. Jag älskar själv nötkräm, men att ha det på smörgås kan jag tycka låter lite tveksamt. Ännu märkligare kunde jag känna att det var med föräldrar som tränade och gick på, samtidigt som dom hade vant sina barn vid någonting så onyttigt. När jag senare såg en reklamsnutt för just nutella, kände jag att det krockade i huvudet på mig.

Såhär såg det ut i Snurrom i norra Kalmar på åttiotalet, när jag jobbade på Nordchoklad. I byggnaden där ute tillverkades bland annat skumbollar. Ibland fick man åka ut dit över dagen från den centralt liggande godisfabriken. På nittiotalet lades godistillverkningen ner. För tolv år sedan höll kineser på att starta en jätteverksamhet där ute, men alltihop sprack. Nu har jag förstått att Snurrom bebyggs med bostäder. Jag är sällan i Kalmar och aldrig så långt norrut i stan, men vid tillfälle får jag nog försöka komma dit för att få se skillnaden.

21 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Badrum.

Badrumsskåpet har stört mig en aning ända sedan det renoverades här på nittiotalet. Det har skjutdörrar, så för att se hur håret ser ut i nacken får man använda en handspegel. Om jag håller den i vänster hand och hårborsten i höger ser jag ändå ingenting, eftersom jag är så skakis på vänstern. Ett badrumsskåp med dörrar som öppnades utåt, så man kunde se vad man gjorde i nacken, hade varit helt suveränt. Så tycker jag att det där skåpet sitter onödigt högt upp. Jag hade ändå kompisar som jobbade med renoveringen, så dom sänkte mitt lite, men jag ser fortfarande bara från halsen och uppåt. Jag förstår varför dom inte ville sätta det lägre, när jag ser tittögat i grannens ytterdörr. Hon som bodde där när dom var runt och sålde såna var knappt en och en halv meter lång. Ungdomarna som bor där nu får förmodligen stå dubbelvikta om dom vill kika ut genom det. Det jag kan vara avundsjuk på med särbons badrum är att det har ett fönster. På dagtid behöver man inte tända lyset för att se vad man gör där inne. Mitt ligger mitt inne i lägenheten, så där blir det kolsvart, när man stänger dörren. Nu har vi inte varit ute på restaurang sedan pandemin startade, men annars finns det en toalett med lika dåligt ljus på restaurang & pizzeria Baroness. Där fungerar dessutom strömbrytarna extremt dåligt. Jag har stått där inne och fipplat flera gånger och övervägt att lysa mig med telefonen. Man vill ju inte gärna kissa med dörren öppen, när det sitter folk och äter precis utanför.
20 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Polisen.

I helgen ringde polisen tillbaka angående min anmälan om den förstörda cykeln. En mycket trevlig flicka som enligt egen uppgift älskade sitt jobb. Redan när man anmälde blev man upplyst om att dom skulle ringa från hemligt nummer, om dom behövde fler upplysningar. Jag antar att fet finns fler än jag som inte svarar på dylika annars. Just nu är mitt stora problem att det enligt telefonen har ringt från hemligt nummer redan i mars, och då har jag inte svarat. Nu undrar jag förstås om den känner av varifrån samtalet kommer, så den vet att det var polisen som ringde då också. Eller har den bara samlat dom som ringer från just hemligt nummer i en post. Det mest fascinerande när det gällde brottsligheten i helgen var annars att någon hade eldat i en av containrarna vid förpackningsåtervinningen här i närheten. Samma sak hände för några månader sedan, och precis som då upptäckte jag det i sos-appen, när jag steg upp på förmiddagen. Vid det laget hade det börjat ösregna, så när jag läste om en brand utomhus fattade jag först inte hur dom hade lyckats få någonting att ta sig. Av Facebookinläggen förstår jag att jag är långt från ensam om att ha blivit av med en cykel på sistone. För någon var det dessutom den tredje på två år. För mig har det åtminstone gått tio år mellan cykelstölderna ännu så länge.

19 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Långpromenad.

Söndagspromenaden började som en kort tur där vi lätt kunde söka skydd om det kom en regnskur, men utvecklades till en vandring i skogen på närmare en mil. Vi gick en sväng runt ett par av helgens brandplatser och till gränsen för tätbebyggt område. Istället för att vända där tog vi in på en liten skogsväg. Det blev en rejäl runda, speciellt som mannen i mitt liv blev nyfiken på en stig in till ett ödehus. Det brukar annars vara jag som tar oss ut på såna stolleprov. Det blev en extra sväng på någon kilometer. Batteriet i min kamera tog slut efter halva promenaden, men jag hann bland annat ta kortet på mästerfotografen i skogen innan dess. Batteriet har en förmåga att hämta sig så pass att jag kan ta något enstaka kort fast det är slut, så jag gjorde några försök. För mannens del var det minneskortet som blev fullt, men vid det laget hade vi mest asfaltsvägar kvar att promenera hem på. När det händer söker han efter kort han har tagit tidigare som han kan tänka sig att leva utan. På så vis får han plats att fotografera något mer som fångar hans intresse. Jag antar att ett överlevnadskit för våra fotoutflykter borde innehålla extra batterier och minneskort. Med vädret hade vi en rent sagolik tur. Det blåste visserligen där vi inte gick i lä, men det var uppehåll och emellanåt till och med solsken. Fem minuter efter hemkomsten öppnade sig himlen. Det hade inte varit så kul att bli genomsura när vi var en halvmil hemifrån. Nu klarade vi oss helt torrskodda.

18 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Brottsligheten.

Med tanke på hur upprörd jag blev när buset gav sig på min cykel, får jag väl vara tacksam att jag inte har bil numera. Jag anar att det hade känts snäppet värre att få den saboterad. Särskilt med tanke på att dom numera tänder eld på bilarna. Att se sin ögonsten stå i lågor måtte vara riktigt ångestfyllt. I Nybro har det varit fem bilbränder dom senaste månaderna. Samtliga utredningar är nerlagda, så jag misstänker att dom inte tar det här med min cykel så hårt heller. Lite full i skratt blev jag när jag läste i tidningen om den senaste branden att: ”polisen letar efter bilägaren”. Om jag har förstått saken rätt så gjorde dom det långt innan hen satte fyr på sin bil. Det uttalandet får för övrigt stå för mig, för polisen misstänker att den branden startade på grund av ett elfel. Samma natt som min cykel bars ut och demolerades var det inbrott i kvartersbutiken och någon hade inbrott i sin bostad i tisdags. I måndags förmiddag lyckades polisen få stopp på en kille som buskörde med motocross i centrala Nybro. Då spottade mannen i trettioårsåldern mot en polisman och sa att han var Coronasmittad. Ett slagsmål nere i centrum läste jag också om. Poliserna kämpar allt vad dom kan mot våld, vapen och droger, men det verkar snudd på omöjligt att få det riktiga buset dömt i domstol och bortplockat från gatan. När en liten tant inte har hjärta att avliva sin gamla katt kommer saken i ett annat läge. Hon åtalas nu misstänkt för brott mot djurskyddslagen.

17 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sextonde maj.

Den sextonde maj 1975 hade vi avslutning på en danskurs. Pappa var väl inte så intresserad av just gammaldans, så mamma och jag hade gått den tillsammans. Den hölls i Norra Möckleby bygdegård, och läraren lyckades lära mig att dansa allt utom hambo. Jag fattade verkligen inte hur det skulle gå till, så det fick en väninna lära mig utanför damrummen. Jag var fjorton, och dom närmaste tjugo åren dansade jag mycket både kultis och modernt. Nu är det mer än tjugo år sedan jag slutade gå ut på dans.
För 33 år sedan var jag på vad jag tror var mitt livs enda teaterbesök. Svägerskan och jag var i Stockholm och hälsade på en gemensam bekant. Den här kvällen var vi på China-teatern och såg ”Är du inte riktigt fisk?” med bland annat Kjell Bergquist.
Elva år senare hämtade jag upp brorsdottern ute i Madesjö, där hon spelade fotboll. Jag har inte haft bil sedan jag flyttade till Nybro, så jag fick skjutsa hem henne hit på cykeln. Vi stannade till i centrum, där vi åt hamburgare och besökte leksaksaffären.
Den sextonde maj 2008 slutade hennes bror på lantbruksgymnasiet. Det är betydligt längre till Ingelstorpsskolan i Smedby än till Madesjö, så dit tog jag en taxi. Med buss hade jag fått promenera dom sista kilometerna, och det var jag inte så sugen på. Jag fick skjuts både därifrån till gossens föräldrahem och senare på kvällen hem hit. Det var extra uppskattat, eftersom jag hade jobbat natten innan, och varit igång i nästan trettio timmar. På kortet nedan syns den nybakade studenten och hans syster utanför skolan direkt efter utsparken.

16 Maj 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kärleksgåva.

Jag hade bytt ut den lilla ringklockan som följde med cykeln jag hade tidigare mot den fantastiska skapelsen på bilden nedan. Den var inte bara snyggare än originalet. Den lät dessutom som en kyrkklocka, och fick folk som var i vägen att hoppa undan illa kvickt. En tröst i bedrövelsen hade varit att kunna rädda den från min demolerade cykel, men det hade tjyvarna gjort själva. Tack vare att mannen i mitt liv är en inbiten fotograf som plåtar det mesta, hade jag i alla fall fotot kvar som minne. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med det, men igår kom denna underbara man med en överraskning. Då hade han köpt en exakt likadan klocka till mig, och hjälpte mig att montera den på min nya cykel. Han är verkligen omtanken personifierad min särbo. Nu håller alla tummarna för att den nya ringklockan får vara ifred. Medan vi höll på nere i källaren dök en granne upp för att hämta sin cykel. Hon misslyckades med det, eftersom det inte gick att få upp vajerlåset hon hade fäst den vid cykelstället med. Oklart om något av buset hade mixtrat med det, eller vad som hade hänt. Det gjorde mig hur som helst ännu mer tveksam till upplägget med att låsa fast cykeln. Tidigare har jag sett på stan hur den del som har varit fastlåst har stått kvar, medan resten av cykeln har varit försvunnen.

15 Maj 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Kommunikationsproblem.

Efter att ha hittat min saboterade cykel kände jag att jag borde ändra lite i min polisanmälan. Det kändes enklast att prata med någon om det, så jag ringde 11414 för första gången i mitt liv. Där var det nästan en timmes telefonkö. Man kunde visserligen välja att bli uppringd, men jag hade ingen större lust att sitta och vänta på det heller så pass länge. Jag återvände istället till nätet, för att ändra min anmälan där. För att göra det måste jag fylla i ärendenummer. Fast jag kopierade numret direkt från mailet jag hade fått hävdade tjänsten att formatet var felaktigt, och då kunde jag inte komma vidare. Jag gav tillfälligt upp hela projektet, men när jag hade lugnat ner mig gjorde jag ett nytt försök och lyckades. Fördelen med att skriva istället för att ringa var förstås att jag fick sagt allt jag ville. Lite obehagligt kändes det att lämna en splitter ny cykel nere i källaren direkt efter stölden av den gamla. Jag tog upp den nya i hallen en sväng, men där är det trångt nog utan cykel. Jag känner någon som har sin på balkongen, men jag hade ingen större lust att dra den över mattan i vardagsrummet. Jag tänkte att jag kunde ha den här inne bara dom första nätterna, men så slog det mig att tvärtom vore vettigare. Dom första tre månaderna fick man en försäkring på köpet, som betalar självrisken om cykeln skulle bli stulen. Efter den provperioden är det knappast troligt att jag fortsätter betala för den.
14 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Återfunnen.

På Facebook fanns en bild på en cykel som någon hade dumpat i Svartegöl, så vi tog gårdagens promenad runt den sjön. På vägen dit och hem kollade vi alla cykelställ vi såg, i hopp om att man skulle ha lämnat min stulna cykel någonstans. På hemvägen gick vi förbi skogsdungen på baksidan av mitt hus, och där låg den. Vi har alltså traskat ett par varv runt Nybro och letat efter den, medan den hela tiden låg trettio meter från min balkong. Hade jag gått ut och tagit en nypa luft innan sänggåendet i söndags natt så kanske jag till och med hade hört dom där ute. Cykeln var nämligen ordentligt sönderslagen. Det låg en yxa i närheten, så dom hade avreagerat sig rejält. Ändå hade dom inte lyckats få bort låset helt, utan det hängde kvar runt hjulet. Det enda dom hade fått med sig var min flådiga ringklocka. Att se min ständiga följeslagare dom senaste tio åren ligga misshandlad i gräset gjorde riktigt ont, även om jag självklart är tacksam att det bara var ett dött ting. Hade dom misshandlat mig eller någon annan människa likadant hade jag nog aldrig kommit över det. Nu blev mitt enda fysiska men en reva på benet, efter att ha dragit fram cykeln ur törnbuskarna. Den var bortom räddning, så vi traskade direkt ner till cykelaffären och köpte en ny. Det blev en helt nyproducerad, men jag valde den absolut billigaste dom hade.

13 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Brottsutsatt.

Gårdagen gick ungefär enligt plan till strax efter två på eftermiddagen. Då informerades jag av särbon om att min cykel inte stod på sin vanliga plats. Vi kontrollerade gemensamt hela källarplanet, för att försäkra oss om att ingen hade flyttat den, men det var bara att inse att den var försvunnen. Det är tio år sedan jag fick en cykel stulen senast, så jag får väl vara glad att det inte händer oftare. Jag undrar ändå varför tjuvarna valde just min cykel, för låset på den var bättre än på många andra cyklar där nere. Vi gav oss ut på spaning på stan, och var samtidigt inne i cykelaffären och kollade priser. Det visade sig att dom säljer begagnat också, så jag är lite vankelmodig om vad jag ska kosta på mig. Det känns bra att alternativet finns, eftersom det är svårt att veta om det är stöldgods man köper på annons. En ny cykel är ju ändå en ny cykel, men frågan är hur länge man får ha den ifred. Jag hade varit ute och gått ensam tidigare på dagen, så sammanlagt traskade jag en hel mil igår. Kvällen ägnade jag åt att söka efter papperet med ramnumret till min stulna cykel. När jag inte hittade det gjorde jag en stöldanmälan ändå. Jag har inga stora förhoppningar om att polisen ska utreda brottet den här gången heller, så anmälan är mest till för statistikens skull. Så har det grämt mig i tio års tid att jag inte tänkte på att man kunde få ersättning från hemförsäkringen. Efter att ha kollat villkoren har jag äntligen släppt det. Om cykeln är fem år eller äldre ersätter man den med 20 procent av dagens nypris för en motsvarande cykel. Det skulle innebära att jag kunde få 800 kronor. Självrisken är 1800, så jag avbröt min skadeanmälan till Folksam.

12 Maj 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Rena vilda västern.

När jag steg upp i morse (nåja) låg det kvar ett meddelande om brand här i närheten på SOS-appen. Jag brukar ha svårt att tyda kartan i telefonen och se var någonting har hänt. Den här gången såg jag klart och tydligt exakt var det hade brunnit, och att det bara var knappt en kilometer härifrån. Appen larmar annars för någonting dom kallar brand i närområdet, och stundtals verkar det sträcka sig över hela Nybro. Förra gången det brann utomhus åt samma håll tog jag aldrig på mig glasögonen och kollade mera noga var det brinnande föremålet hade befunnit sig. Då fick det bli en promenad förbi förpackningsåtervinningen, eftersom jag tyckte att det borde vara ungefär där. Mycket riktigt var det en container full med plast, som någon hade tänt på. Idag hade det dessutom kommit upp bilder på morgontidningens webbsida (se nedan), så jag kunde se exakt både vad som hade skett och var. På en annan tidnings webb läste jag att: ”Branden misstänks vara anlagd och en anmälan om skadegörelse genom brand är upprättad.” Morgontidningen kallade den för ”ännu en i raden av bilbränder i Nybro senaste tiden”. Någon bil har jag inte ägt på över trettio år, så just det brottet riskerar jag åtminstone inte att bli utsatt för. Däremot läste jag om en kvinna som hade blivit biten av en hund. Det oroar jag mig mera för, eftersom det verkar finnas alltför många olämpliga hundägare.

11 Maj 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Telefonabonnemang.

Jag har i alla år med mobiltelefon envisats med att ha kontantkort, eftersom jag ringer väldigt lite. Runt årsskiftet kände jag ändå att jag fyllde på kortet så pass ofta att jag ville kolla upp det där med abonnemang. Om inte annat slipper man ju oroa sig för att man ska få slut på pengar utan att märka det. Det billigaste alternativet på Comviq för mig som har kommit upp i åren var någonting som kallades mini senior. Det kostade 95 kronor i månaden. När det visade sig att jag hade tankat kontantkortet för 250 kronor i månaden det senaste kvartalet, var inte valet speciellt svårt. Mini innebär att det står i annonsen ”Ringer du inte så mycket?” Det var uppenbarligen en underdrift när det gällde mig. Det ingår nämligen 200 samtalsminuter, och jag har ännu inte kommit upp i mer än en kvart eller så. Det enda som händer om jag mot förmodan skulle vilja prata i flera timmar, är att jag får betala extra för varje minut jag drar över. Messar gör jag både oftare och hellre än pratar i telefon, men 2000 SMS gör jag inte heller av med på en månad. Det enda som grämde mig lite var att jag hade pengar kvar på kontantkortet. Jag trodde dom skulle brinna inne, men istället var min första månadsfaktura på noll kronor.

10 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kreditbesked.

Det finns nog inte mycket annat som pandemin är bra för, men den är det definitivt för min ekonomi. När månadsfakturan för mitt kreditkort kommer, brukar burken jag samlar kvitton i vara tämligen välfylld. Den här gången ekade den tom. Jag har inte vågat mig in någon annanstans än på Kvantum i modern tid, och där betalar jag med ICA-kortet. Hos frissan har jag i alla fall varit, men kvittot därifrån syntes inte till. Nu var det hyfsat lätt att hitta, eftersom jag hade haft handväska med mig för ovanlighetens skull. Mycket riktigt hade kvittot åkt ner i den. För många andra blir pandemin istället en dyr historia. På Orrefors camping insåg man att det inte var lönt att hålla kaféet öppet i sommar. Jag har aldrig besökt det, men tydligen är det för trångt för att man ska kunna hålla några säkerhetsavstånd. När viruset kom hade man redan betalat in en årlig avgift till Nybro kommun, för att en handläggare från livsmedelsenheten skulle komma ut och kontrollera kaféets kök. Efter att ha tagit beslutet att hålla kaféet stängt hörde man av sig till kommunen för att få tillbaka den inbetalda avgiften på 3 495 kronor. Eftersom ingen glass, fika eller mat skulle serveras behövdes inte heller någon kontroll göras, resonerade man. Svaret man fick var att det krävdes ett politiskt beslut för att pengarna skulle återbetalas.

9 Maj 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Koll på läget.

När det blir diskussioner om vilket år det ena eller det andra inträffade, är det bra att ha en blogg. Där kan man enkelt söka på olika nyckelord. Senast gällde det vilket år HSB sålde husen vi bor i. Dom fortsatte att förvalta husen ett tag efter det, så den exakta tidpunkten för övertagandet blev lite vag. Dom senaste åren har vi bytt ägare och därmed hyresvärd flera gånger, och snart är det dags igen. Mest imponerad är jag av den av vaktmästarna som har jobbat här hela tiden. Han har gång på gång fått ändra hur han svarar i telefonen. Det gäller att komma ihåg var man jobbar, när man får ny arbetsgivare vartannat år. Gäller dom olika uppfattningarna eller undringarna frågespelen som särbon och jag roar oss med, brukar vi googla fram svaret. När jag fick frågan om i vilka städer Madame Tussauds vaxkabinett finns, var Köpenhamn den enda jag var säker på, för det har jag besökt. Enligt facit fanns det förutom i London filialer i sju andra städer, men Köpenhamn var inte en av dom. Hos min favoritkälla Wikipedia stod samma sak. Till slut hittade jag Louis Tussaud's Wax Museum, som var det etablissemang jag hade besökt i Köpenhamn. Det hade slagit igen redan 2007. Lite tragiskt att jag dom senaste tretton åren har haft fel, när jag var säker på att det fanns där.

8 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Politiker.

Politiker upphör aldrig att förundra mig. I dessa Coronatider gäller det framför allt Lena Hallengren. Samtidigt som hon försöker få andra människor att sluta resa kors och tvärs i landet, fortsätter hon själv att pendla mellan Kalmar och Stockholm. Varken familjen eller riksdagen klarar sig tydligen utan henne. Om alla människor skulle resonera likadant vore förmodligen krisen betydligt värre än i dagsläget. Samtidigt kritiserar hon författaren Camilla Läckberg, eftersom ett företag som hon äger säljer Coronatester till privatpersoner. Kan inte staten tillhandahålla någonting, så ska man inte kunna köpa det privat heller, eller vad det nu står i sossarnas partiprogram. Man får väl vara glad så länge vi har snäppet mer yttrandefrihet än vad ryssarna har. Tre ryska läkare, som har kritiserat situationen för sjukvårdspersonal i Ryssland, har oförklarligt fallit ut från sjukhusfönster vid tre olika sjukhus. Två har omkommit och en har skadats svårt. Jag utgår från att mörkertalet är stort, eftersom dom knappast använder en så uppseendeväckande metod varje gång. Nämnda Hallengren anser däremot inte att människor med hemtjänst behöver besöka sina sommarställen i år. Dom kommuner som får ökad befolkning sommartid kommer inte att mäkta med den här sommaren. Hallengren tycker inte att man ska ändra i lagen trots krisen, så dom kommuner som måste neka folk hemtjänst kommer att bli lagbrytare. Istället vill hon att folk stannar där dom är, något som hon uppenbarligen inte klarar av själv.
7 Maj 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Eldande.

I Gävle antar jag att folk är ganska luttrade. Den stora halmbocken, som byggs upp där inför varje jul, har blivit nerbränd 30 gånger på dom 53 år som den har funnits. Andra gånger har den slagits sönder, blivit påkörd eller förstörd på andra sätt. Helt oskadd har den tydligen inte klarat sig mer än 16 gånger på alla år. Jag fattar verkligen inte varför vissa finner så stort nöje i att förstöra för andra. På torget i Borgholm på Öland har man dom senaste fem åren haft en flera meter hög påsktupp gjord av ris och sly. I år var det någon som tände eld på den veckan efter påsk. Jag läste att den var formgiven av två konstnärer, så jag antar att det inte blir billigt, om dom vill ha en ny. För ett par veckor sedan eldades en av Ica Kvantums bilar upp här i Nybro (se bild). Den stod parkerad utanför butiken, så jag antar att det kunde ha blivit en större katastrof även för oss kunder. Att se butiken där man brukar handla helt nerbrunnen hade väl kunnat knäcka vem som helst. För sexton år sedan brann hela Överskottsbolaget i Skogsby på Öland ner. Två tonårstjejer hade tänt eld på affischerna som satt på väggarna utanför varuhuset. Jag antar att tanken aldrig ens slog dom att elden kunde spridas så kolossalt mycket.

6 Maj 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Lampor.

Sent i söndags kväll gick det plötsligt varken att tända den lilla lampan jag har på bordet bredvid datorskärmen eller lyset över diskbänken i köket. Det kändes så extremt märkligt att båda skulle gå sönder exakt samtidigt, att jag till och med kollade så att det inte var någon säkring som hade gått. Den lilla halogenlampan i bordslampan höll jag knappt på att ta mig in till. Skyddet framför sitter med flera skruvar, och jag verkar ha blivit svagare i nyporna sedan jag gjorde det senast. Lysröret i köket var om möjligt ännu knöligare att komma åt, och något ljus lyckades jag inte få där ute i alla fall. Till slut visste jag inte om problemet var lysröret, själva armaturen eller glimtändaren. Jag utgår från att det finns en där likadant som i badrummet, fast jag inte ens hittade den. Jag felanmälde den till hyresvärden igår, eftersom jag inte kunde lokalisera felet själv. En halvtimme senare stod jag ändå och skruvade på det nya lysröret, och plötsligt fick det liv. I hopp om att bespara vaktmästaren besvär, svarade jag på bekräftelsemailet jag hade fått, och skrev att det hade löst sig. Det fungerade tydligen, för strax innan han slutade för dagen fick jag ett mail om att ärendet var avslutat. Lampan över diskbänken lyser nu betydligt starkare och vitare än innan. Möjligen var det en annan typ av lysrör jag satte dit. Mera troligt är väl att det som hade varit tänt dagligen i tjugoåtta års tid började mattas av något.

5 Maj 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Smått & blandat.

När jag kom hem från min cykeltur häromdagen var köksklockan kvart i fem. Eftersom alla andra klockar visade strax efter ett, utgick jag från att det var dags att byta batteriet. Det märkliga var hur många gånger jag hann titta på den innan jag kom så långt. Den måste rimligtvis ha stått stilla redan när jag steg upp, men på förmiddagen noterade jag det aldrig, fast jag var ute i köket flera gånger. Jag var väl för trött.

Som väl är verkar jag inte ha samma smak när det gäller mat som dom flesta av mina Facebookvänner. När det läggs upp bilder av schnitzlar eller kinamat, kan jag närmast känna lättnad över att slippa vara med och äta. Sedan finns det alltid dom som lägger upp pizza och på sommaren mjukglass. Då blir jag riktigt frestad. Det värsta som finns är om någon i en tv-serie äter chips. Då kan jag nästan få cravings.

Jag har klockradion inställd på en reklamradiokanal, eftersom den har bäst mottagning. Att jag kan många av låtarna dom kör på repeat utantill är en sak. Riktigt läskigt blir det när jag kan reklamjinglarna också. Ville jag lära mig ett nytt språk vore det förmodligen en bra idé att lyssna på det innan jag är riktigt vaken.
4 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tredje maj.

När jag var fjorton var jag fortfarande en mycket lugn och sansad tonåring, som satt hemma på lördagskvällarna. Den tredje maj 1975 var dagens enda händelse ett besök på macken, som låg en halvmil ifrån mitt föräldrahem. Annars läste jag mest, och kröp i säng vid halv tolv.
Sex år senare var jag med bröder och svägerska på bilutställning i Kalmar, där vi bodde allihop. Kortet är från det tillfället. Bilen tillhör min äldste bror. Det är han som står till höger i bild och pratar med vår svägerska. Hennes man syns till vänster.
Den tredje maj 1983 såg jag ”Öbergs på Lillöga” på tv. Det mest fascinerande med mina dagboksanteckningar är allting jag har gjort som jag inte har något som helst minne av. Efter att ha googlat på den serien skulle jag kunna svära på att jag aldrig har sett den, men det har jag uppenbarligen gjort.
På nittiotalet är i vanlig ordning problemet att jag inte kommer ihåg människor. Det kan vara illa nog med namn, när många delar samma. När jag inte har vetat vad folk hette blir det ännu mera spännande, eftersom jag då använde mig av olika smeknamn. För tjugonio år sedan besökte en väninna och jag bowlinghallen här i Nybro. På banan intill spelade ”lilla farbrorn”. Jag minns inte ens att kompisen här och jag någonsin var och bowlade, mycket mindre vem farbrorn ifråga var.

3 Maj 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Trevlig postleverans.

Veckans upplaga av min skvallertidning landade av någon anledning på dörrmattan en dag tidigare än vanligt. Den gled inte in lika lätt genom brevinkastet som den brukar. Jag hörde brevbäraren knöla och fumla, som om det var en ovanligt tjock försändelse som skulle in. Därför blev jag lite förvånad när det bara var tidningen som låg på dörrmattan. Den var i och för sig inplastad, vilket kunde indikera att man hade skickat med någon typ av gåva. Det var dessutom hål i plasten, så jag tänkte att gåvan måste ha trillat ut under försöken att få in tidningen till mig. Den syntes inte till, och brevinkastet var ordentligt stängt. Jag ville ändå inte riktigt tro att brevbäraren hade tagit min gåva, så jag öppnade innerdörren och kollade en extra gång. När jag dessutom stack upp handen under skyddet till inkastet, hittade jag gåvan, som hade hittat ett litet utrymme att gömma sig i där. Det var ett prov av en intimtvätt. Det försäljningsknepet har fungerat tidigare. Det var nämligen så jag upptäckte den intimtvätt jag har använt dom senaste åren. Den kändes som en smekning att använda, och enda sättet att upptäcka det var förstås genom att prova. Tyvärr verkar tillverkningen av den ha upphört, så nu vidtar kampen med att hitta någonting likvärdigt. Provet jag fick i veckan var en mycket god kandidat.
2 Maj 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Uppblåsbara galgar.

Efter att ha hängt alla nytvättade kläder som lämpade sig för det på tork på vanliga galgar i ett helt liv, inhandlade jag till slut ett par uppblåsbara dito. Jag tyckte det var fruktansvärt irriterande att dom inte hade någon som helst bruksanvisning. Att blåsa in luft i dom rakt av gick inte alls. Jag hade något svagt minne av att man skulle trycka ihop ventilen, men tyckte gott att tillverkaren kunde ha lämnat någon typ av upplysning om det. Dom första försöken gav jag upp helt. Numera lyckas jag fylla galgarna, men jag får ta i av mina lungors fulla kraft. Eftersom jag knappt klarar av att blåsa upp en vanlig ballong, innebär det att jag blir nästan svimfärdig. När jag inte behöver dom längre har jag samma problem med att få ut luften igen. Galgarna tar ju onödigt mycket plats när dom är uppblåsta. Jag tänker på Magnus Härenstam varje gång jag använder dom. Hans första fru dog tolv år före honom. Hon hade tydligen kläder hängande på uppblåsbara galgar. Jag minns att han berättade i något tv-program att han hade hittat en efter hennes bortgång, och insett att den innehöll hennes andetag. Att det var hon som hade fyllt den med luft.

1 Maj 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida