HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2020)
>>


Näthandel.

Jag läste kommentarerna till ett inlägg något av nätapoteken hade gjort på Facebook. Folk tyckte inte det var lönt att handla av dom, eftersom dom hade längre till utlämningsstället där dom fick hämta sitt paket än till det fysiska apoteket. Det tog en stund innan jag insåg att det har faktiskt jag också. Jag cyklar förbi två stycken apotek nere i centrum, och hämtar mitt paket med apoteksvaror på Kvantum, som ligger längre bort. Det är så mycket enklare att hitta allt man behöver på en webbsida, och att gå till nästa om man inte hittar det. Annars är det framför allt i protest mot biltrafiken på Storgatan som jag inte handlar i Nybro. Får dom mera sålt genom att göra stadskärnan otrivsam, så ska det i alla fall inte vara min förtjänst. Sedan Kvantum började med Internethandel har jag tyckt att folk var konstiga som handlade på nätet, och sedan körde till butiken och hämtade sina varor. Är man ändå där kan man väl lika gärna plocka ihop dom själv. Så slog det mig att det är ungefär samma upplägg som jag kör med apoteksvarorna. På Apotek Hjärtat och Apoteket, som finns här i Nybro, kan man till och med hämta ut sitt paket på respektive apotek.

31 Juli 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fiske.

Min far fiskade torsk med långrev medan han levde. Jag har skrivit om det ibland i mina minnesinlägg, och nu hittade jag bilder som visar lite vad jag menar. När det inte var sjöväder satt pappa som på den första bilden och mätte upp så att tafsarna med krokar skulle hamna på samma avstånd längs hela reven. När dom var ditsatta fäste man upp reven på ett såll som på bild två. Krokarna hängde alltså ut över kanten. Dels för att inte alltihop skulle trassla ihop sig, och dels för att man enkelt skulle komma åt att beta reven. Det var ett av dom vanligaste barnarbetena när jag växte upp. Sill skars i bitar, och så hängde man en bit på varje krok. Sillen blev lättare att både skära och att fästa på krokarna ju kallare den var. Det innebar å andra sidan att det kändes som om likstelheten höll på att sätta in i fingrarna efter ett tag. Efter att långreven hade varit i sjön måste den redas ut och sättas tillbaka på sållet igen. Alla som vet hur dåligt tålamod jag har, inser snabbt att det var någonting jag inte gjorde lika ofta. Tänk sladden till ett par hörlurar, fast med krokar på. Farfar var också fiskare. Han och farmor hade katter, som fastnade på dom där krokarna, när dom var ute efter sillen. Farfar lär ha varit något av en expert på att få loss dom. Min favorithörsägen i ämnet är annars att mina bröder ska ha gjort ett mindre såll till mig, tills jag kom hem från BB. Dom hade insett att jag skulle vara liten, och att dom stora sållen skulle vara just för stora. Jag vet inte om den är sann, men jag väljer att tro det.

30 Juli 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Bakom mina solglasögon...

Jag använder solglasögon hela sommaren mest för syns skull. Ja, min då. Det behöver inte ens vara soligt, för att jag ska känna att jag går och kisar mot ljuset annars. Jag har förstått att kändisarna använder det för att slippa bli igenkända, men det verkar inte fungera i lilla Nybro. Här hojtar folk ”Hej Eva”, fast jag till och med har spegelglas i mina jättelika solglasögon. Jag är i och för sig tacksam att dom säger mitt namn, så jag får en chans att få ögonen på dom, men det var länge ett mysterium att jag var så lätt att känna igen. Tills jag insåg att det var dom där tatueringarna igen. Jag har ärmlöst när det är riktigt varmt, och det är väl inte speciellt många tanter i min ålder som går omkring med Grinchen på ena armen och Sméagol på den andra. Dom verkar inte störa dom riktigt gamla gubbarna i alla fall, för jag höll på att bli uppraggad av en sist jag var på Kvantum. Han måste ha sett hyfsat väl också, för det var cykelväsktricket som fungerade igen. Han såg med andra ord mina svarta väskor, fast dom hängde på cykeln under ett paket. Dom första jag hade var mönstrade och färgglada, så dom var svårare att missa.
29 Juli 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Insändare.

Insändarsidan har en tendens att vara den mest intressanta i hela min morgontidning. Även nyheterna verkar vara väldigt anpassade efter redaktionens tycke och smak numera. Bland insändarna får man åtminstone andra människors syn på saker och ting. Att det finns folk som tycker tvärtom mot vad jag gör kan jag leva med. Dom som skriver så långt och invecklat att jag inte ens orkar läsa, får skylla sig själva. Vill man påverka vanligt folk får man väl skriva så att vanligt folk begriper vart man vill komma. Att tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, som Karlfeldt skrev. Det kan i och för sig vara det som är problemet, eftersom dom längre insändarna oftast verkar vara riktade till folk på samma nivå i samhället. Häromdagen lyckades i alla fall tre vanliga människor skriva varsin insändare, som jag hade kunnat skriva under på. Att ungdomarna har råd att ligga och busköra med sina bilar om kvällarna är helt klart ett tecken på att bensinen fortfarande är för billig. Det räcker för övrigt gott att bo vid en trafikerad väg för att inse det. Det är tätt mellan bilarna även en söndag, när högst tio procent av dom har något legitimt ärende som kräver biltransport. Nästa skrev om en båt som någon har lämnat i vägen för latrintömningen i Mönsterås hamn. Man får inte flytta den, eftersom man inte vet vems den är. Den mycket insiktsfulla frågeställningen gällde om Gotlandstrafiken hade fått stå stilla i flera veckor, ifall båten hade lämnats vid Gotlandsterminalen i Oskarshamn. Den tredje insändaren gällde dom nya husen som byggs vid Linnéasjön här i Nybro. Det är ett mycket vackert läge, men husen ser ut som rödfärgade lador. Insändaren bestod av två meningar: ”Hur kunde byggnadsnämnden ge bygglov till Nybros fulaste hus på det bästa läget vid Linnéasjön? Hur tänkte ni?”

28 Juli 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Fördomar.

Min grannfru är en liten invandrarkvinna med sjal. Vi har inte talat så mycket med varandra, men igår delade vi hiss ner från tredje våningen. Jag är så svensk i mitt beteende, att jag brukar kolla tittögat innan jag går ut i trapphuset. Är det någon där väntar jag tills dom har hunnit iväg, men nu kom hon ut medan jag väntade på hissen. Jag tror inte dom pratar så mycket svenska hemma, så jag pekade för säkerhets skull, när jag frågade om hon ville följa med ner i källaren eller kliva av på entréplanet. Hon brukar alltid le och verka välvilligt inställd, men nu kände jag ett visst avstånd. Jag funderade mycket på om det kunde vara någonting personligt, som hon visste att jag hade sagt eller skrivit. Jag tänkte att hon kanske bara hade dåliga erfarenheter över huvud taget av vad kristna ansåg om hennes slöja. Inte förrän jag kom hem igen och stod i hissen på väg upp, insåg jag vad det var i min uppenbarelse som hade skrämt henne. Då fick jag syn på mina tatueringar i spegeln. Det är för varmt att ha någonting med ärm på sig i dessa dagar. Jag misstänker att min lilla grannfru har lika mycket fördomar mot tatueringar som jag har mot slöjor.

27 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugosjätte juli.

Idag är det exakt fyrtiofyra år sedan jag såg filmen ”Adams revben” med Katherine Hepburn och Spencer Tracy första gången. Den var tjugosex år gammal redan då. Det skulle dröja nästan fyrtio år innan jag såg den nästa gång. Då sparade jag den å andra sidan på DVD, så nu kan jag se den hur många gånger jag vill.
Kortet på mig är taget 1982. Det torde visa både att det är trettiosju år sedan och hur mycket jag solade på den tiden. Den tjugosjätte juli var jag på salong Mouche och klippte mig. Jag googlade, och den fanns kvar till för ett par år sedan. Den finns i och för sig fortfarande kvar, men när dottern tog över bytte hon namn och delvis inriktning på salongen. Det kan säkert rentav ha varit mormor som hade den på min tid.
Elva år senare var jag på plats i Nybro. Den här dagen flyttade ett par av mina första grannar härifrån till en villa. Vi som hjälpte till fick flyttgröt och fika. Den största fördelen med deras flytt var för mig en stor skärbräda i köket. Dom hade beställt den extra vid renoveringen året innan, men när dom inte skulle bo kvar fick jag överta den. Det är riktigt dåligt med bänkar i mitt kök, så det är helt suveränt att kunna dra ut den och få en extra.
26 Juli 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Skenet kan bedra.

Det största problemet med foton på mig själv är att jag är van att se mig själv i spegeln. Spegelvänd ser jag helt annorlunda ut än vad jag gör på kort. Möjligen kan skönhetsupplevelsen hänga ihop med att man anlägger en min som passar, när man ser sig i spegeln. Jag tillhör dom som ser skitförbannad ut när jag inte ler. Så har vi det där med en bra och en dålig sida. Det råder ingen som helst tvekan om vilken sida som är min bästa. När det kommer till sånt som kontaktannonser och dejtingsidor blir det där med foto extra intressant. Lägger man upp ett snyggt kort kommer den man träffar i verkliga livet att bli besviken. Lägger man å andra sidan upp ett fult, kanske ingen vill träffa en över huvud taget. Jag glömmer aldrig den man i min ungdom som för säkerhets skull skickade flera foton på sig själv. Min väninna, som var med som förkläde, sa efteråt att han hade så mycket tänder. Det var ju inte lätt att se på korten, där han hade munnen stängd. Är man förälskad i någon som inte vill ha en, är det självklart bättre att stirra på ett foto där hen är riktigt ful, än ett där hen är snyggast i hela universum. När det gäller partners kan jag fundera på vilket som är värst. Om dom undrar vad jag ser hos honom eller vad han ser hos mig.

25 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sökta jobb... förr.

Jag höll på att hamna mellan jobb sommaren 1982, så i slutet på juli var jag på Lotsutkiken och snackade jobb. Jag minns varken hur allvarligt snacket var eller hur det avlöpte. I augusti fick vi som var uppsagda från Luma metall förtur till säsongsanställningarna på Nordchoklad, eftersom både företagen tillhörde kooperationen. Där blev jag kvar tills jag sa upp mig själv för att flytta till Oskarshamn 1988. Jag kan faktiskt inte säga säkert hur många jobb jag har sökt i mitt liv, eftersom mina minnen är så vaga när det gäller sånt. Det här med Lotsutkiken hade jag inte haft en aning om, ifall det inte hade stått i min dagbok. Ett tryckeri minns jag, eftersom jag kuggade mig själv på enklaste möjliga frågan. Jag såg inte felet på visitkortet jag blev visad. Å andra sidan var dom inte så sugna på att anställa en ung kvinna heller, eftersom såna som regel blir gravida förr eller senare. Dom skulle bara veta hur länge jag inte blev det. Jag kan peka ut var i Kalmar en mindre industri låg, där jag sökte jobb, men jag kommer varken ihåg vad den hette eller vad dom sysslade med. Den kanske ligger kvar på samma plats, så man kan åka förbi och kolla vad den heter vid tillfälle. När jag bodde i Oskarshamn tog jag bussen till Mönsterås en dag, och var på anställningsintervju på ett företag där. Hade jag fått det jobbet kanske jag hade framlevt dom senaste trettio åren ute vid kusten istället för här inne i skogen.
24 Juli 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Smaskens... förr.

I ett frågespel fick jag klart för mig att melass är biprodukt vid tillverkning av socker. Det förklarade ett och annat, eftersom jag kom ihåg det som att det var melass vi stundtals åt som barn. När jag googlar på det inser jag att det nog snarare var betfor, och plötsligt är det det ordet som låter bekant. Betfor består av ungefär 90% torkad betfiber och 10% melass, så båda orden kan finnas kvar i mitt undermedvetna sedan barndomen. Det var hur som helst så att kompisens föräldrar hade bondgård, där det fanns sånt. Vi satt på dom där säckarna och pillade upp små hål, så vi fick ut betfor att stoppa i munnen. Jag kan nästan svära på att jag minns hur det smakade, även om man säkert inte skulle känna igen smaken idag. Vi var inte så bortskämda med godis, och glada för allt som var lite sött. I mitt föräldrahem vispade vi äggula och socker. Jag minns mest hur uthållig den ene av mina bröder var. Han kunde fortfarande hålla på och vispa, när mitt för länge sedan var uppätet. Det blev godare ju längre man vispade. Huruvida det var så gott som jag minns det över huvud taget torde vara lätt att testa, för jag har både ägg och socker hemma. Dock är jag lite mer bortskämd med köpegodis idag. Jag minns hur min mamma ville prova dopp i grytan i vuxen ålder. Det var inte alls så gott som hon kom ihåg det.
23 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Går det inte att laga med silvertejp är det trasigt.

På min motionscykel sitter en display enligt bild. Den mäter hur långt jag cyklar, hur länge jag håller på, hur många kalorier jag gör av med och ett gäng andra saker. I min värld är det klart mer motiverande att se sånt än att bara sitta och trampa. Något som däremot stör mig något fruktansvärt är saker och ting som inte sitter fast där dom ska. Nyligen började den här prylen trilla avigt och hänga ner från styret. Jag skruvade själv dit den när jag monterade ihop cykeln, men nu var det omöjligt att få fast skruven igen. Jag försökte med andra skruvar också, men efter en halvtimme av svordomar gav jag upp. Jag har jobbat inom industrin i 42 år, och där lagar man nästan allting med silvertejp. När någonting inte sitter fast där det borde sätter man tejp emellan tills det blir tjockt nog att ta fast. Det fungerar förstås lika bra här hemma. Nu är styrstången på motionscykeln lindad med tejp, och mätaren sitter kvar där den ska vara utan skruv. Mig stör inte den lösningen, och jag är den enda som använder cykeln i fråga. Igår var den bra att ha, när regnet öste ner i omgångar här utanför. Nu verkar det på prognoserna som om det skulle bli sol och ännu mera sol framöver. Man varnar till och med för farligt höga temperaturer, så det är väl bara att hoppas på att det fortsätter blåsa. Är det i hetaste laget är det mest skönt med lite vind.

22 Juli 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Groggvirke.

När det ska blandas gin och tonic har jag förstått så mycket som att läsken ska vara grumlig. Den enda jag har hittat på Kvantum har hetat Grappo, och jag har tänkt mig att det mest hade med märket att göra. Så länge jag har druckit ihop med ungdomarna har ingen klagat, men så hade jag en finsmakare här. Han förklarade att den måste heta just Grape tonic. När jag skulle ersätta flaskan vi hade öppnat hände någonting märkligt. Då hittade jag enbart Grape tonic och ingen Grappo. Eftersom jag anser att den fysiska butiken har blivit svårare och svårare att hitta i, gjorde jag ett besök i deras nätbutik. Där går det ju enkelt att bara söka på det man vill ha. Det borde finnas en liknande sökfunktion i den fysiska butiken. Där får man vara glad om man hittar någon att fråga. I semestertider kan visserligen inte hälften av personalen svara på frågor, men dom brukar hämta någon som kan. Enligt nätbutiken har dom båda sorterna, så man kan undra varför jag bara har lyckats lokalisera en i taget. Varför Grappo är dyrare än Grape tonic är en annan fråga. Enklast kan jag tycka att man har gjort det för sig i den butik som skyltade enligt kortet nedan.

21 Juli 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Göta.

Eftersom jag själv är en extremt social person, som pratar med kända och okända, har jag aldrig riktigt förstått dom som tycker att det är svårt att hitta vänner, när dom flyttar till en ny stad. Göta träffade jag på bussen till Kiviks marknad i mitten av nittiotalet. Hon var nästan jämnårig med min pappa, men ålder är ju som bekant bara en siffra. Att skriva att vi umgicks kort men intensivt är en sanning med modifikation. Vi träffades nämligen bara en gång om året. Den första sommaren umgicks jag bara med henne och två damer till under den där bussresan. Sommaren därpå åkte jag tåg till Emmaboda, där jag blev hämtad. Så var jag kvar hos Göta, som bodde utanför Broakulla, över natten. Det tredje året var hon och två damer till hemma hos mig en eftermiddag. Kortet är taget den dagen. Jag tog det med självutlösare på oss alla fyra. Jag såg inte förrän efteråt att hon gömde sig bakom dockan, men det är det enda kortet jag har på Göta. Vi fortsatte skicka julkort till varandra i många år. Jag skrev alltid Franzén på dom, men hur det missförståndet hade uppstått har jag ingen aning om såhär tjugofem år senare. När det inte kom fler kort sökte jag efter henne på nätet, och insåg att hon hette Fransson. Hon verkar ändå ha fått mina julkort. Det kan vara fördelen med att bo på en mindre ort, att dom vet vem man menar, även om man har fått namnet om bakfoten. Igår fanns Götas dödsannons i tidningen. Hon blev en bra bit över nittio.

20 Juli 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Krukväxter.

Jag blev lite chockad när jag läste i en artikel om inredning att mitt hem känns dött. Närmare bestämt stod det att gröna växter behövs för att hemmet ska kännas levande. Här har inte funnits någonting sånt på tjugo år eller så. Jag, som oftast minns det som var dåligt, kommer bara ihåg blomflugor och allt kladd när växterna skulle planteras om. Det händer fortfarande att jag har mardrömmar om att jag har glömt att vattna mina krukväxter, och i drömmen har jag förstås mängder. Gröna fingrar har jag aldrig haft. Det blev den granntjej varse, som bad mig ta hand om en stor och fin krukväxt medan hon var bortrest. Jag skötte den exakt enligt anvisningarna jag fick, men lyckades ändå ta död på den. När jag var yngre hade jag någonting som klättrade på en vägg, en stor monstera, yuccapalm, kaktusar och jag vet inte allt. Det enda jag kan känna mig något lite sugen på att släppa in i mitt hem igen är nässlorna. Palettblad tror jag dom heter egentligen. Man fick sticklingar av bekanta. Det fanns hur många olika varianter som helst, och dom växte som ogräs. Ni kan själva se dom i fönstret bakom mig på kortet nedan från 1981. Ute på balkongen har jag inte heller haft vare sig blommor eller annan gröda på bra många år. Jag köpte ett par fuskamplar till slut, men inte ens dom hänger jag upp längre.

19 Juli 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Var är jag?

I min förra telefon hade jag extremt lite minne. Jag försökte undvika onödiga appar för att spara på det. Jag köpte visserligen till ett extra minneskort, men om jag minns rätt var det så att apparna man flyttade över dit hade en tendens att hoppa tillbaka till telefonminnet igen på eget bevåg. I min nuvarande telefon har jag alla appar jag kan tänkas använda och några till. Men när till exempel Facebooks app inte fungerar kan jag ju fortfarande gå in där via Internet utan app. Det hände sig häromsistens, men fast jag tyckte att det var deras fel typ så fick jag ett varningsmail efteråt. Tiden och att jag hade loggat in från Chrome på Samsung Galaxy A5 stämde bra. Att jag hade befunnit mig i närheten av Malmö kändes mera tveksamt. Alla vet ju hur ogärna jag lämnar Nybro, och Malmö ligger mer än tjugo mil härifrån. Även om dom hade svårt att se exakt var jag befann mig borde dom ha kunnat hitta en mobilmast som låg närmare Nybro än så tycker jag.
18 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjuttonde juli.

Titta noga på handlingen på bilden nedan, för det är den absolut enda i sitt slag. Min äldste bror tyckte av okänd anledning att jag skulle skaffa mig ett pass, och jag hämtade ut det för exakt trettionio år sedan. Jag har aldrig i hela mitt liv varit längre utanför Sveriges gränser än till Köpenhamn. Det finns alltså inte en enda stämpel i det där passet, och jag har aldrig brytt mig om att förnya det.
Kiviks marknad har jag besökt sammanlagt femton gånger, men nu är det tjugotre år sedan sist. I Skåne har jag för övrigt alltid kommit in utan pass. Eftersom den marknaden går av stapeln i mitten av juli, har det hänt att jag har varit på väg dit eller hem därifrån den sjuttonde. Eller att marknaden rentav har infallit just detta datum. 1984 hade jag kört från Kalmar redan fredagen innan. Jag hade besökt Göteborg, Ullared och Malmö. Den här kvällen landade jag i Bjärred hos brorsans kompisar, där min bror redan var. Två år senare var jag också hos min bror i Skåne, men då bodde han och hans dåvarande sambo i Malmö. 1989 var jag ute på ännu en roadtrip på vägen till Kivik, men då i en hyrbil, eftersom jag hade sålt min sista bil året innan. Jag hade via Göteborg och Halmstad kommit till Malmö. Där var jag på Baldakinen ett par timmar på kvällen den sjuttonde juli, och sov sedan på ett vandrarhem.


17 Juli 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Fyllt på drickaförrådet.

Det är lite oklart varför jag alltid vill ha flera flaskor vin hemma, men igår fyllde jag på förrådet med dom två som gick åt i förra veckan. En liten flaska rom kostade jag också på mig. Det är den enda sprit jag vet säkert hör ihop med Coca cola. Hur det smakar minns jag inte ens, eftersom jag inte har druckit det på tjugo år eller så, men det ska bli spännande att smaka. Det får vänta tills jag har någon att dricka med nästa gång. Sitter man och småsuper alldeles ensam är man väl ute på hal is, antar jag. Jag har lite blandade känslor när det gäller Systembolaget. Å ena sidan anser jag att man i ett EU-land ska kunna köpa sitt vin på ICA. Å andra sidan finns det ingen plats i Nybro där man så bombsäkert alltid träffar någon bekant som på Bolaget. Igår var det en mycket trevlig flicka, som jobbar på Kährs, när hon inte har semester. Det blev en lång pratstund, fast hennes man gjorde vad han kunde för att få henne med hem. Vi stod utomhus, och det var riktigt härligt väder. Jag passade på att äta lunch ute också, vid ett av dom små borden utanför Parkgrillen. Under eftermiddagen mulnade det på, men något regn kom det aldrig. Syns det till några moln när jag ger mig ut, ser jag alltid till att ha regnjackan med mig. När det började regna häromdagen var jag glad att det bara var att hoppa av cykeln och slänga på sig jackan. Det var värre för det äldre paret som hade chansat på att ge sig ut med sin lilla sportbil nercabbad. Dom var tvungna att hitta någonstans där dom kunde stanna först och främst.

16 Juli 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tatueringar.

Jag var nästan fyrtio när jag skaffade min första tatuering. Det var fotbollslaget Lazios maskot, fast utan boll. Min tanke var att han såg så arg ut, så blev jag förbannad på någon behövde jag inte säga något. Jag kunde bara hålla fram armen. Han var inte speciellt stor, så med tiden blev han lite suddig. När någon trodde att det var en kuk i hatt, kände jag att det kanske inte var så passande på en halvgammal tant. För sex år sedan tatuerade jag därför över honom med Grinchen. Tanken var att jag skulle kunna ta det som en komplimang när någon hävdade att min tatuering var ful. Både han och Sméagol, som jag gjorde på andra armen, är fula så dom är söta i mina ögon. Sedan dess har jag besökt killen som tatuerar mig vartannat år. 2015 gjorde jag ett brustet hjärta på ryggen med en ängel och en djävul på varsin sida. För två år sedan blev det ”man’s ruin” på låret och en man i ett cocktailglas på rumpan. I år lade vi bara färg på dom två som stundtals syns fast jag har kläder på mig. Nu lär det inte bli mer, så kollaget visar dom sju jag har.

Paret nedan där mannen bara är ett skelett har jag varit lite sugen på. Den känns relevant när han där uppe hämtar hem en i taget av dom man har älskat. Teckningen av Don Martin såg jag på framsidan av en tidning under min senaste sittning hos tatueraren. Den platsade definitivt som tillräckligt ful för att vara söt.

15 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Åldersnoja.

Filmen ”Benjamin Buttons otroliga liv” var redan tio år gammal när jag såg den. Jag hade inte ens hört talas om den innan, men i en annan film hörde jag en flicka referera till karaktären. Det kändes som en film jag borde gilla, men den var för murrig för min smak. Onödigt lång kändes den också med sina närmare tre timmar. Jag gillade Nöjesguiden, som placerade den i genren åldersnoja. Lite så är det väl man känner, när man inte ens fattar hur gammal man är. Jag hängde med upp till knappt femtio. Att jag raskt närmar mig sextio är ingenting jag har lyckats ta in. Kortet föreställer min farmor, när hon fyllde åttio. Imorgon är det trettiotvå år sedan, men jag minns ännu att hon förundrat frågade mig hur mycket det var hon fyllde. Någon hävdade att det bara är gamla människor som säger lasarettet om sjukhuset, men det har jag gjort i hela mitt liv. Den enda gången jag känner mig lite yngre numera är efter ett par öl. Jag hade en diskussion med tjejen bakom bardisken om det sist jag var på puben. Hon jobbade ihop med sin pappa, och kallade honom för just pappa hela tiden. Jag försökte få henne att inse hur svårt det var att uppehålla illusionen om att jag var i hennes ålder, när hon envisades med att kalla någon i min ålder för pappa.
14 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Shopping med förhinder.

Jag har fått förklarat för mig att anledningen till att man flyttar runt varorna på Kvantum är att kunderna ska råka hitta annat att köpa medan vi letar. Jag blir mest irriterad av upplägget. Hela grejen med att handla i samma butik för jämnan är för mig just att jag hittar det jag ska ha där. Inte är det speciellt logiskt med hur dom placerar saker och ting alla gånger. Eftersom jag av naturen är tämligen lat brukar jag köpa färdig köttfärssås på burk emellanåt. Nu hittade jag bara pastasås utan köttfärs. Allt sånt borde stå på samma ställe tycker jag. Det har hänt förr att mina favoritvaror har försvunnit, och allt som har med kött att göra är det ju rena häxjakten på numera. Min spontana reaktion var att bli förbannad och lämna butiken utan sås. Nu var jag så sugen på den att jag ändå sökte upp en i personalen och frågade. Inte ens hon höll på att hitta rätt burk, utan fick fråga en annan anställd, som råkade vara inne och handla. Det visade sig att olika sorters pastasås finns på olika platser i butiken. Jag tycker dessutom att det har blivit så många gångar sedan dom byggde om, att jag måste memorera i vilken av gångarna saker och ting finns. Åtminstone till nästa gång dom flyttar på det. Jag fattar verkligen inte varför man skulle handla mer om man inte hittar det man vill ha. I min värld blir det tvärtom.

13 Juli 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Livets små mysterier.

När jag har sparat filmer på dvd har jag lagt två filmer på varje skiva. På det utrymme som har funnits kvar har det alltid stått ”no title”. Därför blev jag minst sagt förvånad när jag satte in en skiva i min nya dvd-spelare, och den plötsligt talade italienska. Det var nämligen vad jag tyckte att ”titulo vacio” lät som, men nu har jag googlat mig till att det är spanska. Min bror hävdade att det måste vara skivan och inte spelaren, men det kändes väldigt oklart vad som egentligen hände. Ännu mer oklart blev det nästa gång jag satte i en skiva, och texten stod på engelska igen. För att inte tala om när jag skulle se den andra filmen på samma skiva, och den åter igen beskrev den tomma ytan på spanska. Om någon kan förklara fenomenet för mig vore jag djupt tacksam. Alla vet ju att delen för onödigt funderande i min hjärna är överfull som det är. Det vore skönt att kunna släppa det här. Att helt enkelt inse att det inte spelar någon roll varken att den gör så eller varför, är ju inte riktigt min grej. Det är lite som med frågeställningen om huruvida pingviner har knän.
12 Juli 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Vinkväll på balkongen.

Årets upplaga av Vinkväll på balkongen gick av stapeln igår. Upplägget är visserligen lite modifierat, men efter tjugotre år är namnet så pass etablerat att jag tror vi behåller det i alla fall. Kväll har snarare blivit eftermiddag, eftersom den yngsta deltagaren bara är två år gammal. Åtta personer blir aningen trångt på min balkong, så gästerna har en tendens att sprida ut sig över hela lägenheten. Man får vara rörlig om man vill hinna umgås med alla. Igår hann jag knappt ut på balkongen, och mitt vinglas tror jag knappast var där över huvud taget. Att säga att hela gänget promenerade till Nybro kebab där vi åt, är en sanning med modifikation. Det gjorde vi i och för sig, men vi var rejält utspridda då också. Vi samlades i alla fall och åt och drack gott på deras terrass. Efterrättsglassen inhandlade vi på Willys. Så strosade vi runt i centrum i godan ro och tillbringade en stund vid lekplatsen med barnbarnet. Ja, inte mitt då, men nästan. Hemma igen hamnade jag till slut vid datorn och tittade på kort med min bror. Det är så sällan någon är intresserad av allt jag lägger in där och ännu mer sällan jag får umgås exklusivt med brodern, så jag kände att det var lika bra att passa på. Vi hann från tjugotalet till början av åttiotalet, innan det var dags att åka hem och natta en slutkörd tvååring. Balkongdörren stod i alla fall öppen igår, så idag jagade jag dom flugor som hade kommit in, innan jag ens klev in i duschen. Jag utgår från att alla hellre vill se ett kort på mig och syskonbarnen från igår, än ett på mig spritt naken med en flugsmällare i högsta hugg.

11 Juli 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Tionde juli.

Man förstår av mina dagboksanteckningar att man inte var bortskämd med nöjen när man växte upp på östra Öland. Jag vet inte riktigt vilket som är värst. Att jag fjorton år gammal var på missionsauktion med lotter, fiskdamm och servering av kroppkakor den tionde juli 1975, eller att jag tyckte att det var jättekul. Att jag solade, badade och dansade mera när jag var yngre har väl alla förstått vid det här laget. Numera gör jag ingenting av det. Just den tionde juli har jag solat vid föräldrahemmet i Bläsinge och i södra Sandby på Öland och vid Bergavik och Jutnabben i Kalmar. Dansat har jag gjort på Stallet i Vassmolösa och på Lundegård på norra Öland. Någonting mera udda är att jag har varit hos tandläkaren just detta datum med mer än trettio års mellanrum. Utfallet var också helt olika. 1975 var jag på en årlig kontroll, men hade inga hål alls. 2006 ringde jag däremot akut, så då hade jag säkert bitit sönder någonting i vanlig ordning. För exakt trettio år sedan umgicks jag med flickan på bilden. Hon besökte mig i Oskarshamn, där jag bodde då, och sov över. Vi hyrde filmer, så att alla förstår hur länge sedan det var. ”My little pony” ser det ut som på kortet. Flickebarnet ser lite uttråkad ut, men hon kom tillbaka året därpå, när jag hade flyttat till Nybro, så jag antar att det inte var så illa.

10 Juli 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Skomakaren.

Skorna var på väg ner i soppåsen, när jag ångrade mig. Jag vet hur svårt det är att hitta skor som kommer överens med mina fötter. Jag kände att jag nog ville kolla med skomakaren, så jag inte slängde ett par av mina skönaste skor i onödan. Innan jag hittade såhär mjuka skor hade han fått modifiera flera par som jag fick ont av. Det satt av någon outgrundlig anledning någonting hårt runt hälen, och det gav mig skavsår direkt. Den äldre man jag talade med den här gången misstänker jag var den nuvarande innehavarens pappa. Om jag har förstått saken rätt var det han som byggde upp verksamheten. Han har jobbat som skomakare i hela sitt liv, så han borde veta vad han talar om. Han började med att förklara för mig att det jag hade trampat i var tuggummi, som det sedan hade fastnat stenar och skräp i. Så visade han mig att sulorna var av på flera ställen. Det var tydligen någonting han kunde svetsa ihop, och mer än så tyckte han inte att det var lönt att kosta på mina skor. Jag hade inte ens förstått att det fanns en budgetvariant på lösning. Jag tänkte inte ens på att fråga om priset, men han tog bara en tiondel av vad ett par nya skor skulle ha kostat. Dom kronorna var det värt, även om skorna inte skulle hålla mer än någon vecka till.
9 Juli 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Mina skönaste skor.

Jag upptäckte att den ena sulan hade gått rakt av på ett par av mina favoritskor. Det naturliga hade väl varit att förpassa dom till soporna direkt, men för mig tog det emot. Jag är så van vid att slita på skor tills dom är uppnötta inuti och sulorna nergångna. Det var visserligen fyra år sedan jag köpte dom här skorna, men jag har bara använt dom sommartid. Dom har rosa detaljer och snören, så jag tycker att dom passar bäst på sommaren. Dom såg hyfsat oanvända ut. Förutom det här med sulan då, men det märktes inte så länge det var torrt ute. I regn förstod jag att jag inte skulle kunna använda dom utan att bli blöt om foten. Så upptäckte jag en dag när jag kom hem att det hade fastnat något skräp under den där sulan. Åtminstone var det vad jag trodde, men när jag försökte ta bort det satt det fast. Det såg ut som om jag hade gått på en nylagd gata, men jag minns ingenting sånt alls. Visserligen var det trettio grader varmt ett tag, men jag tror knappast att gatorna började blöda ens då. Hur som helst tog jag det som ett tecken på att det nog var dags att slänga dom där skorna trots allt.

8 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sommarvädret.

Sommarvädret kan nästan vara onödigt spännande emellanåt. Att det blåser som det gör är förstås skönt dom dagar det är trettio grader varmt. Annars skulle man förmodligen smälta bort då. När det är lägre utetemperatur blåser det nästan lite småkallt. Det som oroar mig mest är annars hur fort molnen rör sig i blåsten. Plötsligt ser himlen ut som på bilden nedan. Ur ett sånt svart moln kan det mycket väl komma en rejäl regnskur, fast himlen runt omkring är ljusblå. Även om det är en het dag vill jag helst inte bli genomdränkt, om jag är ute i ett tunt linne. Blåser det så pass svalt att jag har jacka känner jag mig mindre utsatt. Vad solglasögonen anbelangar funderar jag på att bli som vissa kändisar, som tydligen alltid använder dom. Är det inte direkt sol, så är ändå sommardagarna så pass ljusa att det är skönt med solglas. Cyklar man skyddar dom dessutom mot allsköns flygfän och frön, som man annars får i ögonen hela tiden. Det enda som kan ge mig lite dåligt samvete är om jag behåller dom på medan jag pratar med någon. Mina solglasögon har spegelglas, och jag tycker själv att det är obehagligt när man bara ser sin egen spegelbild hela tiden.

7 Juli 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Finders keepers.

När nu saker och ting har en tendens att försvinna här hemma, är det förstås bra att jag har så dåligt minne. Det innebär för det mesta att jag inte saknar dom. Jag kan bli uppriktigt förvånad när jag hittar någonting som jag inte kom ihåg att jag ägde. Nu är saken den att minst tre skrin i olika storlekar verkar ha försvunnit från jordens yta, och dom minns jag klart och tydligt. Åtminstone ett av dom skulle jag aldrig i livet slänga, men jag hittar dom ingenstans. Vid den senaste sökinsatsen i vindsförrådet dök istället familjens gamla Monopol-spel upp. Det har jag varit uppe och letat efter när vi har haft spelkväll, utan att hitta det. Jag vet inte om det framgår av bilden hur välanvänt det är. Jag misstänker att det är minst femtio år gammalt, och vi spelade det en del när jag var barn. Innan jag blev med dator och flyttade in mitt spelande i den, hände det att jag fortsatte spela brädspel för mig själv även i vuxen ålder. Vi får väl se vad mina spelkompisar säger om skicket. Det är åtminstone mera användarvänligt än det resemonopol jag köpte på loppis i våras, för där var allting pyttelitet. Jag plockade ner fiaspelet från vinden samtidigt. Skrinen tog jag en runda till och sökte efter. Hade jag lyckats pressa ner ett helt Monopol i en låda och missat att anteckna att det låg där, borde det väl inte ha varit några problem att göra samma sak med små skrin, men dom har jag fortfarande inte hittat. Jag får nog släppa det, om jag inte ska bli knäpp på riktigt.

6 Juli 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ny TV-meny.

När vi nu har gått över till digital-TV i vårt hus, kan jag inte spela in det jag vill se, som jag alltid har gjort tidigare. Jag tänker varken börja passa tiderna när programmen går eller betala för att se på TV, så jag kollade upp vilka gratis play-alternativ det fanns till dom olika kanalerna. Jag tänkte mig att man skulle få leta upp dom själv på Internet, men som på bilden nedan ser en av menyerna ut i min TV numera. Samtliga play-kanaler en knapptryckning bort. Vad kan man mer begära? Problemet med uppkoppling och sladdar hjälpte vaktmästaren mig med. Han gjorde exakt det jag hade försökt göra själv, men som kundtjänst hävdade att man inte kunde göra. Ljudet ville sig inte riktigt, när jag började titta digitalt. Det sjönk efterhand, och jag fick höja flera gånger under en film. När jag bytte skiva och började om skrällde det till i hela huset. Jag fipplade med lite inställningar, och nu tror jag det fungerar bättre. Det sista problemet som löste sig var att det blev tyst när ingen sa någonting. Jo, jag vet att det låter normalt, men ljudet försvann alltså helt, och startade upp igen när dialogen fortsatte. Svårt att förklara hur jag menar, men j-igt jobbigt att lyssna på.

5 Juli 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Facebookstrul.

Det var lite struligt att visa foton på Facebook igår. Först såg jag ingenting i förhandsvisningen, men kunde klicka fram korten. Till slut syntes dom inte alls. Istället kom det upp små informationstexter. Där stod saker som: ” Bilden kan innehålla en eller flera personer och personer som sitter” och ”Bilden kan innehålla växt, blomma, träd och utomhus”. Åtminstone den andra vet jag säkert att det var en högst relevant beskrivning, för där kunde jag klicka fram bilden. Den föreställde en blomlåda. Varför det bara stod att bilderna kunde innehålla och inte att dom verkligen gjorde det var lite oklart. Programmet som tolkade bilderna verkar ju ha varit hyfsat säker på sin sak. Jag undrade om det bara var hos mig det strulade, men till slut lade en Facebookvän upp en länk till Expressen. Facebook, Whatsapp och Instagram hade fått problem samtidigt över hela världen. Det ger en fingervisning om hur sårbart det digitala samhället är. Jag hittade en så praktisk sida som heter isitdownrightnow, när en av mina spelsidor inte syntes till. Där kunde man både få veta om deras server svarade över huvud taget, och få kommentarer från andra som ville in på samma sida. Fast Facebook inte låg nere helt kunde man där se att dom hade problem med sin server. Jag var lite orolig att det hade kraschat för gott, eftersom jag har hela mitt sociala liv där. Då hade jag väl blivit eremit på riktigt, speciellt som 24Sverige har gått i konkurs. Det är där jag får det mesta av mina lokala nyheter. Facebook verkar i alla fall fungera som det ska igen idag.

4 Juli 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Insändare om ABGK.

Insändaren nedan fanns att läsa i min morgontidning igår. Jag tyckte det var synd att den som skrev hade glömt att nämna vilket företag det gällde. Jag kände nämligen igen samtliga klagomål från arbetsplatsen jag har tillbringat dom senaste tjugonio åren på. Alltså var jag nyfiken på om det gällde den, eller det finns fler industrier med varma, obekväma arbetskläder, dåligt tempererade lokaler och slitna pausutrymmen. Apropå slutklämmen om uppmuntran pratade jag nyligen med någon som när cheferna undrade vart Kährs-andan hade tagit vägen, tipsade dom om att vi fick presenter till påsk, semestern och jul förr. Avdragsgillt för företaget och uppskattat av personalen. Nu gick jag in på tidningens webbsida. Min tanke var att någon kunde ha kommenterat insändaren där, så jag fick veta vilken arbetsplats den handlade om. Där fick jag svar direkt, för där var inte rubriken ”Börja bry er om er personal” utan ”Kährs bry er om er personal”. Det var alltså inte insändarskribenten utan den klåfingriga personalen på Barometern som hade gjort insändaren helt obegriplig. Jag skrev min första insändare till Kamratposten när jag var åtta år gammal. Det här beteendet fick mig att sluta för bra många år sedan. Det blir ju lite pinsamt att skriva under med sitt namn, om dom sedan redigerar om insändaren så den får en helt ny mening alternativt blir snudd på obegriplig.

3 Juli 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Trevligt möte.

Med tanke på hur svårt jag har att känna igen folk i en kvickhast, var det rena turen att jag såg vem jag mötte i söndags. Jag kom på cykel, och då har man ju definitivt inte många sekunder på sig att identifiera den mötande. Han kom gående med en skottkärra. Jag undrade mest vad han gjorde där, eftersom det var långt ifrån hans och hans hustrus bostad. Ja, där jag trodde att dom bodde alltså. Dom hade flyttat hösten 2017. Han jobbar på Kährs, och jag känner att vi har träffats senare än så, men frågan om var dom bodde har tydligen aldrig kommit upp. Jag har missat värre saker än så just den hösten. Det är inte mer än ett par månader sedan jag fick veta att en god vän dog då. Sånt annonserar ju familjen om, så hur jag hade lyckats missa det är ett mysterium. Efter att ha letat upp dödsannonsen på nätet tycker jag att jag borde ha reagerat både på hennes namn och på hennes och makens som par. Henne har jag för övrigt sett på stan flera gånger sedan jag fick veta att det omöjligt kan vara hon. En av frågorna jag fick i söndags var om jag har ”någon hane att pilla på”. Jag tyckte det var ett så intressant sätt att uttrycka det på att jag log åt det hela kvällen. Svaret var det vanliga att jag tycker det är bra mycket roligare att pilla på min dator.
2 Juli 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Första juli.

Den första juli 1985 var jag uppe på hamnkontoret i Kalmar och fikade. Min mamma jobbade där. Sommaren därpå åkte jag upp till Oskarshamn och dansade kultis i stort sett varenda tisdag. Så även denna kväll. Två år senare åkte jag åt andra hållet. Då bodde jag i Oskarshamn, men väninnan och jag var på Algutsrums marknad på Öland. Efteråt passade vi på att hälsa på hemma hos mina föräldrar. 1991 hade jag flyttat till Nybro, och umgicks med en granntjej och hennes lillasyster den här dagen. Grannen jobbar på Kährs, så henne har jag sett genom åren, fast hon flyttade härifrån för länge sedan. Hennes syster tror jag däremot aldrig att jag träffade mera efter den sommaren. 2003 hade pappa fått en stroke i slutet av juni. Den första juli tillbringade jag därför hos honom på hjärtintensiven på Kalmar lasarett. 2008 hade dom lagt om taket på mitt hus. Jag var så nöjd när dom plockade ner sistan av byggnadsställningarna den här dagen. Det var lite ovant att ha folk springande utanför fönstren, när man bor på tredje våningen. För exakt sju år sedan klarade jag av mitt livs (möjligen hittills) enda besök på Kalmar läns museum. Kortet är taget på Kronanutställningen. Det fanns dessutom utställningar om pirater, Jenny Nyström och en utställning som kallades Nygammalt. Den innehöll skrivmaskiner, kassettband och annat som jag själv är gammal nog för att ha använt.

1 Juli 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida