HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2020)
>>


Massage.

För flera veckor sedan fick jag veta att vi skulle åka till Jönköping och hälsa på brorsdottern som i lördags. När hela lördagen blev uppbokad tog jag måndagen, idag alltså, ledig istället. När sedan resan till Jönköping blev framflyttad en vecka, hade jag redan bokat tid för massage idag, så jag behöll både den och ledigheten. En halvtimme innan jag skulle vara där ringde min mobiltelefon. Numera har jag ju signalen på, men när den hade ringt ett par gånger kände jag att det var lugnast att stänga av den. Tredje gången det ringde svarade jag fortfarande inte. Då hade i och för sig tanken slagit mig att det kunde vara från dom jag var på väg till. Dom hade lunchstängt, men numret på skylten utanför stämde inte med det på min telefon. Det berodde på att tjejen ringde från sin privata mobil, och till slut lämnade hon ett meddelande. Vid det laget var jag orolig att alltihop var inställt, så jag blev enbart lättad när hon var försenad. När hon väl kom visade det sig att jag hade haft tur som hade fått just henne. Hon var den enda av dom tre som var diplomerad massör, och gjorde det ordentligt. Jag hade bokat rygg- och nackmassage, eftersom det är där jag har ont, och där jag verkligen njuter av att bli masserad. I vanliga fall är det ju fredagar jag är ledig. Då var hon inte där, men hon drev ett eget företag också. Så nästa gång har jag bokat en tid hemma hos henne en fredag.
30 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cyklar.

Vad är det med Nybroborna och cykelställ? Har dom någon typ av allergi mot dom, eftersom så många envisas med att parkera precis utanför? Även om folk har någon idé om att framhjulet blir skevt om man parkerar i själva stället, kan dom väl sätta cykeln på stödet, men på rätt ställe. Själv måste jag ha cykeln i cykelstället, för att den inte ska rasa omkull när jag lastar den full. Speciellt när jag kommer ut från Kvantum och har veckohandlat. Idag var det en man där som ställde sin cykel precis utanför väggen till cykelställen. Det var dessutom dubbelfel, eftersom han hade sin lille son med sig. Inte undra på att folk bär sig åt så, om dom får lära sig det redan som små. Det var förresten trippelfel, om man räknar med att han parkerade sin cykel mitt framför kundvagnarna. Utanför Café 20Elvan igår var det små tanter som hade ställt sina cyklar bredvid det jättelånga cykelstället, där det fanns ett otal platser lediga. När jag skulle ta min cykel lossnade grejen jag hade kört in hjulet i och for i backen. Jag visste inte vart man felanmäler sånt, så den fick ligga. Hyfsat välanvänt bör väl ändå cykelstället vara, när det lossnar så. Dom flesta har väl vett att använda det, fast det i vanlig ordning är minoriteten som stör. För några veckor sedan hade ortens fastighetsförmedling kommit på ett nytt sätt att göra reklam. Dom hade satt sadeltäcken med sitt namn på alla cyklar som stod parkerade vid stationen.
29 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Poesi.

Den enda versen på franska i mitt poesialbum lyder: "Le peht jeune fills vais dorni dants la lit avec se petit chat". Det var en klasskompis storebror, som uppenbarligen läste franska på högstadiet. När jag nu kör texten i Googles översättningsprogram inser jag att den varken är grammatiskt korrekt eller speciellt poetisk. Snäppet värre känns det med dom som tatuerar in kinesiska tecken på kroppen. Helt säker på vad dom egentligen betyder är det ju svårt att vara. En annan klasskamrats lillasyster hade inte ens börjat skolan, när hon gjorde sitt inlägg i min poesibok. Hon har ritat och målat en flagga, och någon har hjälpt henne att skriva dit namnet. Själv har hon skrivit "AGOR EVA". Vad agor var eller skulle vara vet jag fortfarande inte 45 år senare. En granne skrev: "Eva hon kan både sy och sticka, om ni ej henne tror, kan ni fråga hennes mor". Åtminstone står hans namn under. Med tanke på att han och hans fästmös inlägg har samma handstil, misstänker jag starkt att det är hon som har skrivit båda. Yvonne lär inte ha varit gammal när hon skrev: "Sol ine sol ute, sol i sine sol i jada". Jag misstänker att förlagan var versen: "Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne". Det måste vara ett typiskt exempel på att det är tanken som räknas.
28 September 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Minnet är bra men kort.

En av dom få nackdelarna med att jobba i sågverket är att man sällan kommer iväg prick elva. Det är inte många minuter det rör sig om, men lite stör det mig. Igår gick jag i alla fall förbi stämpelklockan ett par minuter innan det var dags att gå hem. Jag passade på att gå ner till mitt omklädningsrum och byta om, och tänkte sedan gå tillbaka och stämpla ut. Fast kommen så långt pratade jag med en kollega hela vägen ut, så det föll mig helt ur minnet. Jag var nästan hemma, innan jag kom på att jag hade glömt det. Jag funderade på om jag skulle ringa min gruppsamordnare idag, men tänkte att huvudsaken var att jag var instämplad. Han ringde mig och frågade istället. Då hade jag sån tur så han ringde efter att jag hade vaknat, men innan jag hann kleta håret fullt av toning. Det hade jag inte velat kladda ner min telefon med. Så var det tur att jag hade meddelat honom när jag gav upp den fasta telefonin. På det numret hade han ju inte nått mig. Tur var också att jag hade lagt in hans nummer i telefonen, så jag såg att det var han. Nummer jag inte känner igen har jag slutat att svara på, eftersom det oftast är försäljare och liknande. Jag antar att det går att anmäla mobiltelefonen också till Nix-telefoni. Jag ska kolla upp det, även om det inte hjälpte mot alla när jag hade fast telefon. Skulle det vara någon som vill något viktigt, får man väl hoppas att dom lämnar ett meddelande. Fast jag hörde talas om någon som missade ett viktigt läkarbesked, när hon inte svarade på samtal från ett skyddat nummer.
27 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugosjätte september.

Idag för 33 år sedan var jag i Emmaboda. Min kompis hade pojkvän där, och just denna kväll var det fest. Jag gick och lade mig vid halv ett, men resten av gänget var uppe hela natten. Ett par gånger på åttiotalet var jag i Hyttan i Alsterbro och dansade. Den ena gången körde jag dit själv, men den andra hade jag några kompisar hemma innan. Jag minns inte riktigt när dom slutade med danserna där, men dom höll på in på nittiotalet, efter att jag hade flyttat till Nybro. 1983 var jag och bowlade. Det höll jag också på med sedan jag kom till Nybro, men nu är det många år sedan sist. Jag slutade efter att vi hade varit i bowlinghallen med jobbet en gång. Vi drack alkohol medan vi spelade. Då har man ju inte så bra koll, så jag slet mig i ryggen. Det gick över på några veckor, men jag tyckte inte det var värt risken att bowla mer efter det. Innan dess hann jag faktiskt bli både Nordchokladmästarinna och Kährsmästarinna i bowling med tio års mellanrum. 1990 föddes min brorsdotter den tjugofjärde september. Eftersom det är lättare att samla släkten och ha det lite festligt under helgen, har jag varit där den tjugosjätte flera gånger, när det datumet har infallit på en lördag. När hon fyllde tjugo hade jag till och med hyrt bil, och körde dit. För mig, som är van att trixa med tåg och bussar, kändes det riktigt lyxigt. För åtta år sedan mailade min äldste bror en bild på sin nya motorcykel. En lite märklig tid på året kanske, men jag antar att sånt är billigare när säsongen är slut.
26 September 2013  | Länk | Minnenas allé. | 2 kommentarer
Words of wonder.

Jag googlade på mitt favoritspel "Words of wonder". Jag visste att det fanns på fler språk än engelska, och min förhoppning är att det kan komma på svenska också så småningom. Mitt svenska ordförråd är betydligt större än mitt engelska, eftersom svenska är mitt modersmål. Å andra sidan för mina bristande engelskkunskaper med sig att jag kan hitta ord som jag inte ens visste fanns. Jag testar hej vilt, enligt principen går det så går det. Likadant är det med ändelser. Intressantast hittills var att deader fungerade. Kan en vara dödare än en annan? Det låter ungefär som att vara lite gravid. Eftersom jag inte kom ihåg var jag hade sett dom olika språken var det spelets namn och ordet språk jag googlade på. Jag fick upp ett enda resultat, och det var till min egen blogg. När jag till slut hittade uppgiften med dom olika språken insåg jag att det var jag som hade krånglat till det i onödan. Den fanns i själva spelet, där man kunde välja vilket språk man ville spela på.
25 September 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Mailstrul.

Panodil Zapp var slut på apoteket förra helgen. Det har hänt förr. Då har den till och med varit slut hos leverantören, så jag antar att den är populär. Nu kollade flickan i kassan, och det skulle finnas sex askar kvar. Det gjorde det inte, så uppenbarligen hade någon stulit dom. Om det var en anställd som såg det som en löneförmån eller en snattande kund lär vi aldrig få veta. Jag förstod i alla fall vitsen med inventeringar. Det är tydligen inte alltid som verkligheten ser ut som den borde göra när det gäller lagerhållning.

Den här helgen flippade mailen ur. Jag fick tillbaka flera av mina meddelanden. När det hade hänt till flera olika personer, kändes det bäst att verkligen försöka ta reda på vad som hade hänt, och om jag kunde göra någonting åt det. Felmeddelandet var en lång, knivig historia på engelska, men jag fattade det som att jag skulle meddela min Internetleverantör och bifoga en länk dom hade skickat med. Svaret jag fick efter helgen löd: "Jag beklagar att du blev drabbad av den driftstörning vi upplevde gällande vår webmejl. Detta ska vara åtgärdat och det ska nu fungera som vanligt." Det var förstås skönt att veta att det inte var hos mig någonting hade kraschat. Sedan kan det kännas som en van medarbetare på Bredbandsbolaget, som skriver att det ska vara åtgärdat och ska fungera. Orsa kompani lovar ingenting bestämt, som di gamle sa när jag var liten.


 

24 September 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sophantering.

För mer än tjugo år sedan renoverades huset jag bor i. Då byggde man ett sophus på gården, eftersom det var tänkt att sopnedkasten skulle försvinna. Det blev aldrig så, och vi har haft dom kvar ända tills nu. När man nu har bestämt sig för att stänga dom, skyller man på att påsar som inte knyts ihop ordentligt går sönder när dom landar i tunnan från hög höjd. Det blir dålig lukt och är otrevligt att hantera. Jag har lite svårt att tänka mig att folk slänger soppåsar utan att knyta ihop dom. Möjligen kan jag tänka mig att en vanlig soppåse spricker, när den landar. Hur som helst håller jag med om att odören är vidrig. På andra våningen står luckan till sopnedkastet oftast öppen, och där luktar det verkligen sopor. Annars var det mest intressanta den dåliga svenskan i brevet dom skickade ut. Språket var halvtaskigt, och efter halva brevet slutade man med skiljetecken helt och hållet. Meningen "Dock kommer vi självklart kunna hjälpa till med bortkörning av vissa sopor mot en ringa kostnad", kom verkligen som en överraskning. Jag har tjatat om att bli av med grovsopor sedan containern försvann för flera år sedan, men fått nobben varje gång. Nu var det plötsligt självklart. Nåja, dom som belamrar vinden med sina grovsopor lär väl fortsätta med det. Jag hoppas bara att dom plomberar sopnedkasten, så jag kommer ihåg att det är ute på gården som gäller. Men det lär dom väl bli tvungna till, om folk ska sluta slänga sopor där.
23 September 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Äggformar.

När jag kommer till Café 20Elvan vill jag gärna beställa min langos så fort som möjligt, eftersom det tar en stund att göra den. Så när innehavaren inte säger något om det brukar jag fråga om han har sagt till om den. Igår fick jag svaret: "Jag sa att du hade kommit." Det innebär förmodligen att jag får vara väldigt snabb, om jag vill ha någonting annat en gång. Hans sambo och medarbetare, som är den som gör langos, brukar låta överlycklig när hon säger: "Jag vet vad du vill ha".

När jag steker ägg har dom en tendens att flyta ut över hela stekplåten. Jag hade sett att det fanns formar att steka dom i, men lyckades inte få tag i såna i Nybro. Till slut skickade jag efter på nätet, men tyvärr fungerade det inte så bra som jag hade hoppats. Idag fick jag av en ren händelse syn på såna formar på Kvantum. Jag hade uppenbarligen gått över ån efter vatten, när jag frågade i specialaffärerna. Att det kunde finnas på Kvantum, när det inte fanns någon annanstans, hade inte ens slagit mig.
22 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Glömde.

Dagens cykeltur gick via förpackningsåtervinningen och Överskottsbolaget till Coop och posten. Så långt allt väl, om man bortser från att det var motvind till centrum. Det hade jag ju igen på hemvägen. På apoteket körde det ihop sig. Sista gången jag kollade min lista hade jag en sak kvar, som jag måste rota fram ur en låda, eftersom den inte ingår i direktiven för vad som "ska" säljas på mitt apotek. Sedan var det bara en rabattcheck kvar att komma ihåg, men det tog ju flera sekunder att gå mellan den där lådan och utgångskassan. Alltså kom jag inte ihåg kupongen förrän jag redan hade betalat. Det kinkiga med den var att den bara gällde den här veckan. Det blev en del fixande och trixande, men tjejen i kassan lyckades ordna så jag fick min rabatt till slut. Dessutom kom en kollega till undsättning och tog hand om dom andra kunderna, så jag slapp känna att jag stoppade upp dom. Det hade verkligen grämt mig om jag inte hade kommit ihåg kupongen förrän jag kom hem igen, och det var för sent. Medan jag satt och väntade på min langos utanför Café 20Elvan, kom det en man på cykel. Den parkerade han intill bordet jag satt vid, fast det finns cykelställ tio meter bort. Jag undviker gärna konflikter, så jag sa inget. Efteråt slog det mig att jag bara vänligt kunde ha pekat ut cykelställen åt honom. Fast han hade nog hört på mig hur illa jag tycker om medelålders män som tror att dom äger hela världen. Jag sparkade inte ens omkull hans cykel när jag gick därifrån, fast jag var jäkligt sugen.
21 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Elfel.

Under mitt pass vid trimmern igår hann det hända mycket. Först fick jag en käftsmäll av ett strips. När jag skulle fråga en kollega om det syntes något kände jag samtidigt på det själv, och fick blod på fingrarna. Blöder man känns det ju alltid mer dramatiskt, men det var inget större sår. Förra veckan slog jag mig på näsan. Det hade förmodligen sett fånigare ut med en reva där, men då syntes det inget. När jag sedan skulle in i maskinen och ta en fastkörning, kom jag först inte in. När det var fixat gick det inte att återställa, så jag kunde köra igen. När elektriker var på plats visade det sig vara något så simpelt som en annan grind som gick på samma återställning. Den hade vi inte tänkt på, eftersom vi aldrig hade öppnat den. Ibland lever maskinerna sitt eget liv. Strax efteråt kunde jag inte komma in genom grinden på baksidan av trimmern, och mot slutet av passet gick inte ljusbommen vid mattan att återställa. Sammanfattningsvis gick det först inte framifrån, sedan gick det inte bakifrån och till slut gick det inte alls. När jag kom hem inatt var gatan utanför färdigmålad. Vänstersvängsfältet har bara varit markerat med konturer innan. Nu är det mera ifyllt. Jag undrar fortfarande om dom målade efter att jag gick till jobbet på eftermiddagen, eller dom höll på utan att jag märkte det, medan jag fortfarande var hemma.
20 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Städning.

När vi kom till jobbet igår var någonting trasigt i stockintaget. Det innebar att arbetspasset började med städning. Å ena sidan känns det meningsfullt att städa i ett sågverk, där det blir mängder av spån och bös. Å andra sidan blir det rejält tungt med dom mängderna. Jag får ont i ryggen av att böja mig och i knäna av att krypa på stengolvet. Det finns byxor med fickor för knäskydd, men såna har inte jag. När det gäller sopandet får jag spetor i fingrarna av kvastskaftet, om jag inte har handskar på mig. Har jag å andra sidan handskar får jag skavsår i tumgreppet. Det svider rejält, när skinnet är borta. Jag mötte min chef när jag precis hade plåstrat om ett sånt sår, och beklagade mig över att det inte fanns Bamseplåster. Han ville förmodligen inte tro att jag var så barnslig, så han föredrog att tro att jag sa förbandsplåster. Fast när han hade fattat skämtet om Bamseplåster erbjöd han sig att blåsa istället. Jag gillar människor som utan att ifrågasätta blåser när jag ber dom efter att ha slagit mig. Det är samma psykologiska effekt som med Bamseplåster. Jag jobbar med mamman till en kille på det ena skiftet och med pappan på det andra. Båda har blåst när jag har bett dom. Det tolkar jag som att barnet ifråga har mycket bra föräldrar. Nu är mitt skavsår omplåstrat med Inotyolsalva. Den fick min mamma tips om när hon hade cyklat omkull med båda mina bröder på cykeln. Så den har hjälpt vår familj i mer än femtio år.
19 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Brandvarnaren.

Man läser så ofta om hur folk slarvar med att byta batteri i sina brandvarnare. Jag har kollat så min fungerar ibland, men jag kände ändå olust över att det antagligen var flera år sedan jag bytte. Om inte annat brukar den göra självtest när jag lagar mat. Första gången det hände fattade jag inte ens vad det var. Som väl var hade jag sällskap som hade varit med om det förr. Nu började den i alla fall pipa till lite med långa mellanrum. Det ska väl vara ett tecken på att batteriet behöver bytas. Det blev lite som med hicka, där man väntar på nästa hela tiden, så jag var uppe på min stege så fort jag bara hann och bytte. Så satte jag mig vid tv:n, och efter en stund började den pipa igen. Batteriet jag hade satt i låg inte i någon oöppnad förpackning, så jag tänkte att det kunde bero på att det inte heller var helt nytt. Jag hade ett till liggande, men det fungerade inte alls, när jag provtryckte. Jag fick köpa ett nytt batteri, och när jag satte i det pep det till så jag nästan blev döv. Vaknar man inte av den är man nog redan död. Sedan dess har det varit tyst, så det hjälpte tydligen med ett splitter nytt batteri.
18 September 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Timmar.

I sågverket vill man att så många som möjligt tar ledigt ett par veckor över jul och nyår. Jag tycker det är en alldeles strålande idé, och är mest orolig att dom kommer att ändra sig. Då brukar det bli snudd på omöjligt att få ledigt istället. I det läget vill jag gärna ha det fört till protokollet att jag frågade först, eftersom det brukar vara först till kvarn som gäller. Om inte annat får man väl dra till med att man har bokat en resa medan man trodde att man skulle vara ledig. Fast med tanke på att dom flesta vet att jag ogärna lämnar Nybro, är det väl ingen som skulle tro mig. Hur som helst skulle vi fylla i en lista med vilken typ av ledighet vi vill ha igår, och jag var lite osäker på vad jag egentligen hade att ta ut. Jag hade bara kollat lönelappen, och den tycker jag är lite svårtydd. Nu lärde mina medarbetare mig hur man kollar saldot med hjälp av sitt passer- och stämpelkort. Det var väl på tiden efter alla år vi har haft dom. Vi bytte visserligen system för något år sedan, men såna kort har vi haft i minst tio år, och jag antar att man har kunnat göra så hela tiden. Det var riktigt trevlig läsning. Förutom två semesterdagar hade jag 50 timmar komp och 52 timmar arbetstidsförkortning. Att det stod nollor på både produktionsstoppstimmar och varierad arbetstid gjorde förstås inte saken sämre. Det är sånt man måste arbeta tillbaka.
17 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Facebook.

På Facebook kan man lägga upp filmer och tv-program man har sett och böcker man har läst. Det är inte helt lätt att komma på dom själv, så när det började dyka upp förslag tyckte jag det var jättekul. Jag gillar ju "fylleriuppgifter". Det fanns ett alternativ att klicka på för det man inte hade sett eller läst, och gjorde man så kom det upp nya förslag. Jag kollar inte min egen sida speciellt ofta, men nu råkade jag upptäcka att där fanns mängder av filmer och tv-program som jag aldrig har sett. Jag skulle behöva säga upp mig från jobbet för att hinna se alla dom. Alla hade dessutom samma betyg. Tydligen har allt jag klickade att jag inte hade sett, istället kommit upp som sett med betyg fyra. Man får verkligen passa sig för var man klickar på Facebook. Det har hänt förr att det är något annat än jag tror. Nu var det åtminstone ingenting allvarligt. Jag satt ändå och plockade bort alla som var fel. Jag vill ju inte att folk ska tro att jag glor på sån skit. Även om det är en smakfråga, så vill jag gärna stå för min smak och slippa andras. En hel månad hade dom ändå legat där.
16 September 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Ny ryggsäck.

Igår blev det en ny ryggsäck till jobbet. Eller nygammal, kanske jag borde skriva. Jag hittade nämligen exakt samma som jag hade innan, fast det inte var på samma ställe som jag köpte den gamla. Det kunde väl i och för sig ha varit kul med lite omväxling, men min praktiska (och lata) sida tog överhanden. Nu vet jag att det finns tillräckligt med fack och vad jag har i vilket. Den var dessutom en hundring billigare än den andra väskan jag tittade på. Och den är åtminstone annorlunda än alla dom som har köpt sina i personalshoppen på Kährs. Att jag vet vad jag har i olika fack visade sig vara en sanning med modifikation. När jag skulle flytta över prylarna höll jag på att missa ett fack där jag bland annat hade reservnycklarna till klädskåp både inne i fabriken och ute i sågverket. Efter det vågade jag knappt slänga den gamla ryggsäcken, ifall jag skulle komma på något mer jag hade missat. Å andra sidan hade jag knappast saknat reservnycklarna hur länge jag än hade sparat den. Dom behöver jag bara om jag skulle råka låsa in nyckelknippan i ett av skåpen, och det tror jag aldrig har hänt på alla år jag har jobbat på Kährs. På den tiden jag hade bil låste jag däremot in nycklarna i bilen ett par gånger. Det säger en del om hur länge sedan det är, för på nyare bilar kan man väl knappast göra det. Speciellt minns jag den gången jag kände på jackfickan att jag hade nycklarna där. Sedan bytte jag jacka och kastade in den i baksätet, innan jag slog igen dörren så den gick i lås.
15 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Fjortonde september.

Detta datum 1975 var jag i kyrkan och tog nattvarden. I vuxen ålder tror jag inte det har hänt mer än en enda gång. Då var det en midnattsmässa en julafton, om jag inte minns fel. Jag blev så överraskad vid talet om nattvard, att tanken på att inte gå fram aldrig ens slog mig. Året därpå var jag ute på pryo. Jag var hos min dåvarande pojkvän i hans byggfirma, så jag misstänker att det hade mera med honom att göra än ett genuint intresse för yrket. 1980 var jag fortfarande bilburen. Då var jag på Öland och på hemvägen körde jag en extra runda och tittade om någon pojke. Året därpå var jag ute och sprang. På kvällen var jag hos en gosse i Nybro. Killarna här måste ha varit mer intressanta innan jag flyttade hit. Ännu ett år senare satt jag hemma hos min bror och spelade kort. Under 80- och början av 90-talet var det förstås dans dom kvällar det här datumet inföll i någon helg. 1984 var vi på Sandra dansrestaurang. Året därpå på ett ställe som hette Ludwig, som jag vill minnas låg utåt Kalmar flygplats någonstans. Jag tror inte det fanns speciellt länge. Ännu ett år senare var det kultis i Kalmar folkets park som gällde. 1991 bodde jag här i Nybro, och var med kompisar härifrån i Pårydsparken och dansade. Några år senare satt jag med en arbetskamrat och drack öl och kollade "Rederiet" på tv. Det var en vanlig torsdagskväll, så jag misstänker att vi skulle jobba nattskift efteråt. Det finns en alkomätare på min arbetsplats, men jag vet inte om den någonsin har använts.
14 September 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Godis.

Igår var det festlunch på jobbet. En kille som bor i Kalmar hade hämtat smörgåstårta på Danska Wienerbageriet. När jag kollade upp det på Internet var det inte så konstigt att den var suveränt god. Det är samma sak som Ekelunds konditori, och dom har alltid haft gott rykte. Framför allt har allt dom har bakat varit stort och rejält. Semlor har jag aldrig ätit, men jag minns ändå att deras var stora som dasslock. Jag gillar inte bakelser heller, så jag glömmer aldrig killen som hade två stycken med sig när han kom hem till mig för att fika. Att dom kom från Ekelunds gjorde att det var en halv tårta att pressa ner. En annan av mina arbetskamrater har haft med sig ostbågar, kakor och kolor till jobbet under veckan. Han har nästan alltid en godispåse i fickan, och rätt som det är blir man bjuden. Står man vid ett transportband kan det mycket väl dimpa ner kolor bland träbitarna. I fikarummet sitter jag och en annan tjej med ryggen mot dom. Hennes ryggsäck hänger på ryggstödet till stolen. I den har killarna under veckan roat sig med att kasta prick med ostbågar och kolor. Min egen ryggsäck har jag stående under stolen, eftersom det känns lättare att komma åt den där. Dragkedjan har pajat till ett mindre fack på den, så det brukar vara tomt. När jag kom hem inatt såg jag ändå att det låg någonting i det facket. Det var en hel näve med kolor.
13 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Poesi.

I min poesibok finns detta inlägg: "Från Pappa. Ständigt skall du vart du far i världen, minnas klöverdoften över hemmets gärden." Dom som kände min salig far torde förvånas över detta. Kände man båda mina föräldrar ser man genast på handstilen att det är mamma som har skrivit det i pappas namn. Jag tror faktiskt att pappa skrev i min gästbok en gång. Något i stil med: "Till detta är jag nödd och tvungen. Annars får jag ingen middag." Kerstin har skrivit: "Får du en gubbe som ej vet hut, så ta honom i kragen och släng honom ut." Tänk, så enkelt det var med förhållanden när vi fortfarande var barn. Som vuxen verkar det betydligt mer komplicerat. Kerstin var för övrigt lillasyster till en klasskompis. Småsyskon följde ofta med "på köpet" när man skulle träffas. Åtminstone tror jag att det var den Kerstin. Nu minns jag plötsligt att det fanns en i grannbyn också. Det namnet måste precis som mitt eget ha varit vanligare i vår generation än nu. Anita måste ha skrivit: "Lyckan kommer lyckan går, lycklig den som Eva får" när mitt poesialbum var alldeles nytt. Hon var ett år äldre än jag, men det är skrivet med versaler av någon som just har lärt sig skriva. Eller också tänker jag på fel Anita. Det var också ett vanligt namn på den tiden. Bland annat hette min yngsta syssling så. Det kan ha varit hon som skrev.
12 September 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Krassligt.

I fikarummet innan vi påbörjade gårdagens skift träffade jag en kille som hade vaknat med huvudvärk, som inte ville släppa. Första passet jobbade jag sedan med en man som fick gå ifrån och kräkas ett par gånger, innan han gav upp och gick hem. Alla som vet hur lättpåverkad jag är förstår hur jag mår idag. Jag brukar skämta om att det inte finns skrivkunniga poliser i Nybro. Uttrycket har jag lånat av en före detta pojkvän, fast han sa det om Mönsterås, där han bodde. Inatt blev jag i alla fall överbevisad, för när jag kom hem kryllade det av poliser utanför. Åtminstone kändes det så med ett par bilar och minst fyra polismän (varav en var kvinna). Lite orolig blir man ju för att gå in i ett så välbevakat hus. När jag uttryckte det så borde det väl snarare kännas tryggt, men man undrar ju vad som pågår. Jag stannade och frågade, och svaret jag fick var att dom bara hade hittat en stulen bil. Så bara är väl inte det heller för dom det berör, men det lät åtminstone inte speciellt våldsamt. Jag räddade mig hur som helst upp på tredje våningen. Där blev jag i morse väckt av ett mess från posten. Nackdelen med att enbart ha mobiltelefon är ju att vill man ha den nära vid sängen så vaknar man även om det bara kommer ett meddelande. Nu var det inte ens så att mitt paket hade kommit. Dom meddelade bara att det var på väg, vilket antagligen innebär att dom tänker väcka mig en morgon till.
11 September 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
"Torsk på tuben."

Jag tittar på "Torsk på tuben" på tv 3. Det är ett underhållningsprogram med komiker som tävlar runt olika klipp från You Tube. En intressant förutsättning är att dom inte har sett klippen tidigare. Man kan undra hur sant det är med tanke på att till och med jag har sett en del av dom. Jag är verkligen inte den som hänger på You Tube i onödan. Dom flesta av dom jag har sett har varit delade på Facebook. Det verkar vara ett bra ställe att få många tittare på. Det finns nämligen ett tävlingsmoment där deltagarna ska gissa vilket klipp som har fått flest klipp. Det är alltid dom som jag har sett på Facebook som har visats mest. Att inte dom tävlande kändisarna tänker likadant tyder väl endera på att dom inte har Facebook, eller att dom aldrig hinner kolla klippen där.

När inbetalningskortet för att förnya prenumerationen av dansbandstidningen "Får jag lov" kom, tänkte jag först betala den som vanligt. Sedan slog det mig att det var ett tag sedan den tidningen gav mig något. Numera bläddrar jag mest igenom den. Då finns det väl ingen anledning att fortsätta prenumerera av gammal vana. Men visst märks det att vanans makt är stor. Det dröjde länge innan jag slutade med skattletarspelet på Facebook, fast det blev ganska långtråkigt med tiden. När jag väl gav upp det insåg jag att jag inte saknade det alls. I det längsta hämtade jag ändå hem dom gratisgåvor man fick, men nu har jag slutat med det också.
10 September 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Kreditkort.

Jag har Visa Gold som kreditkort av den enkla anledningen att det var ett jag blev erbjuden utan avgifter. Att betala för att använda mina pengar bär mig verkligen emot. När jag nu har börjat känna mig bekväm med det, fick jag brev om att Visa Gold ska bli Nordea Gold. Banken har fördjupat sitt samarbete med MasterCard, så nu ska kortet kopplas dit istället. Förhoppningsvis ska jag inte märka någon skillnad. Jag har aldrig tänkt på vilka kort olika butiker och webbplatser accepterar, men jag hoppas att det här fungerar lika bra. Det man måste ändra var om man hade prenumerationer, abonnemang, e-tickets eller sms-tjänster kopplade till kortet. Jag tror då inte att jag har någonting sånt. Det märker jag väl i så fall, när det slutar fungera.
9 September 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Temperaturväxlingar.

Äntligen är det lite värme på elementen. Visserligen bara på nätterna ännu så länge, men jag njuter verkligen av att känna på dom. Iskalla element är bland det otäckaste jag vet, och varma element är bland det mysigaste. Att klä sig på jobbet är inte lätt nu när sommaren inte kan bestämma sig för om den är slut eller inte. Det är så pass mycket öppet i sågverket, så det märks direkt när det blir svalare ute. I måndags frös jag, och tänkte ta en tröja med ärm resten av veckan. Som väl var gjorde jag aldrig det, för sedan har det varit varmare igen. Det beror mycket på var man är och hur mycket man har att göra också. Jag blir kanonvarm så fort jag rör på mig. Sitter jag stilla kan jag vintertid bli så stelfrusen att fingrarna nästan vitnar. Då får jag ta på mig fleecejackan tills dom tinar.

Hyresavierna för årets tre sista månader damp ner i brevinkastet. Det går på autogiro, så lapparna tänkte jag bara lägga undan. Som väl var kom jag inte så långt förrän dagen därpå. Då trillade nämligen polletten ner, och jag insåg att det var medan jag hyrde av HSB jag betalade med autogiro. Aptare har inte det. Det hade väl varit lite tragiskt om jag hade blivit vräkt för att jag är så förvirrad att jag missar att betala hyran.
8 September 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vägarbetet.

Igår kom dom halvvägs med räcket vid cykelbanan här utanför. Dom tillfälliga skydden till vänster på bilden har stått där sedan i maj. Snabbt går det med andra ord inte, men får dom bara dit det sista av räcket tror jag att dom i stort sett är klara. Mest imponerad är jag av att dom har fått gräset att växa på slänten i torkan, men där börjar faktiskt bli grönt.

Idag har jag bland annat varit inne på posten och lämnat ett brev som var för stort för att gå ner i brevlådan. Det märks att den fasta, rutinerade personalen är tillbaka efter semestern. I somras frågade jag för säkerhets skull en liten tjej om måtten på mitt brev. Hon bara tittade på det, och visste uppenbarligen inte riktigt vad hon skulle göra mer än så. Damen jag lämnade till idag kollade direkt av med porto- och måttabellen och räknade frimärkena jag hade satt på, innan hon stoppade brevet i säcken. På Storgatan mötte jag en arbetskamrat, som inte ens visste att jag jobbar i sågverket. Det måste med andra ord vara minst ett år sedan vi sågs senast. På Café 20Elvan var det riktigt lugnt. När borden är fullsatta och det är kö till kassan kan man få klaustrofobi i den lilla lokalen, men idag hade den värsta rusningen hunnit gå över innan jag kom. I min morgontidning läste jag en krönika av en kille som hade flyttat från Nybro till Eslöv, och jämförde dom båda orterna. Bland kända människor skrev han om "hon i gamla trafikkiosken som var med i Farmen". Det är en arbetskamrat till mig, och hon hade jobbat på Kährs i många år redan när hon var med där. Att hon har haft kiosk har jag bara hört talas om. Märkligt hur länge efteråt man kan vara känd för sånt. När jag läste att Hanemåla by har smeknamnet Skilsmässobyn skrattade jag högt. Mig veterligen känner jag bara en person som bor där, och han är skild.

7 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Arbetsskada.

Bilden föreställer en av veckans arbetsskador. Trästrips är både tunga, vassa och hårda. Speciellt när dom anfaller i grupp. Jag har redan tidigare reagerat på att jag får blåmärken längre upp på fingret när jag klämmer en nagel. Mitt blod bär sig uppenbarligen åt så på fler ställen i kroppen. Nu slog jag mig strax ovanför fotknölen. Konstigt nog blev det inget blåmärke, däremot en större svullnad. Ett par dagar senare upptäckte jag blåmärket, som hade hamnat nästan en decimeter under stället jag slog mig på. Märkligt.

För några år sedan hade jag en arbetskamrat med samma för- och efternamn som jag. Hon hade jobbat på Buss-Bengt innan, så hon fick heta "Buss-Eva". Eftersom jag bor i stadsdelen Paradiset blev jag "Paradis-Eva". Nu har flera av mina nuvarande arbetskamrater hittat min blogg. Man var tvungen att ange både för- och efternamn på hemsidan. Det kändes som om jag blev lite väl enkel att få tag i, så jag skrev "Eremit" som efternamn. Dels blir det rätt initial, och dels har jag använt det som mailadress i många år. Numera kallar en av killarna på jobbet mig för "Eremit-Eva".

6 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Bebis.

Det känns lite osäkert i dessa dagar vilket som är den största nyheten, att USA:s president är på besök i Sverige eller att prinsessan Madeleine är gravid. Personligen lär jag inte märka lika mycket av statsbesöket som Stockholmarna gör. I Fjollträsk är det tydligen trafikkaos, eftersom halva staden är avstängd. Jag läste att stackaren har egen kock med sig, som lagar all hans mat. Jag utgår från att det inte beror på att han inte vill smaka lokala maträtter, utan på risken för attentat. Låter jobbigt att vara högst upp på mångas "hitlistor". Personligen är jag mer intresserad av den kommande bebisen. Som skvallerpressläsare lär jag väl också få se en del av den, när det är dags. För närvarande är jag mest fascinerad av att den verkar vara tillverkad allra senast på bröllopsnatten, eftersom förlossningen är beräknad till början av mars. Kommer ungen ännu tidigare får dom väl skylla på att den föddes för tidigt. Jag är själv född i början av mars, så vi kanske rentav kan få samma födelsedag. För tillfället är Lill-Babs den mest kända person som fyller samma dag som jag. Man kan tydligen spela på när den kungliga bebisen kommer att födas. Jag borde kanske satsa några spänn på min egen födelsedag. Till och med på familjesidan i min lokaltidning skrevs det om Madeleine och Chris, när graviditeten offentliggjordes. Den bebisen lär i alla fall aldrig bli ammad på någon offentlig toalett. Den debatten tillhör annars dagens förstasidesnyheter. En kvinna som hade uppehållit en toalett på Bauhaus i en kvart skrev en insändare om hur illa bemött hon hade blivit, och nu är debatten i full gång. Jag antar att man får vara glad så länge det inte händer värre saker. Det tyder väl på en viss nyhetstorka att halva förstasidan gäller detta. Att folk torteras på andra platser i världen angår oss tydligen inte lika mycket.
5 September 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Skyddsombud.

Vårt skyddsombud jobbar nere vid bandsågen, så det blir inte att jag pratar med honom varje dag. I förrgår sökte jag upp honom med anledning av en skylt. Jag var under en maskin och spekade, när någonting trillade ner intill mig. Det visade sig vara skylten som varnade för nedfallande föremål. Den måste ha varnat för sig själv. Jag vet inte om den gör någon nytta när den sitter uppe heller, men på golvet gör den det definitivt inte. Skyddsombudet tyckte att jag skulle ta det med gruppsamordnaren, som kunde be nattmekanikern fixa det. Lite senare hörde jag mekanikerns röst på kommunikationsradion, och då kunde jag ju lika gärna passa på att ta det direkt med honom. Nu sitter skylten väl förankrad på sin plats. När jag pratade med skyddsombudet nämnde jag benet jag slog i för ett par veckor sedan. Han tyckte absolut att vi skulle skriva en skadetillbudsrapport, eftersom man aldrig vet hur långt efter sånt där det kan bli problem. Det skulle jag göra tillsammans med vår chef. Honom ser jag ännu mer sällan, så igår lade jag en lapp på hans skrivbord, innan jag gick och bytte om. När jag var klar mötte jag honom utanför, och eftersom jag var tidig hann vi ta det direkt. Skadetillbudsrapport vill för övrigt Firefox ändra till skandalrapportering. Med tanke på hur lätt det är att skada sig i träindustrin, kan man nästan hålla med om att det är skandal.
4 September 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tredje september.

Idag för 38 år sedan var jag och en kompis borta i Gårdby. Mycket större samhälle än så hade vi inte inom cykelavstånd i tonåren, och det är egentligen bara en by. Men där fanns åtminstone en affär att hänga utanför. Året därpå var jag förkyld och hemma från skolan. Då kom samma flicka hem till mig med prylarna till pryon vi skulle ut på. Åttiotalet var fikats årtionde för mig. Just idag hade jag fem personer hemma på fika 1980, en 1982, 1984 och 1985 var jag hos mina föräldrar och fikade och 1986 var mamma hos mig. Det bör ha varit under dom åren mamma hade lägenhet i närheten av mig för att slippa pendla till jobbet i Kalmar från Öland. Numera fikar jag nästan aldrig. Å andra sidan träffar jag sällan folk över huvud taget annat än på jobbet. Inte undra på att jag inte bakar längre. Jag köpte fikabröd till midsommar, men det mesta ligger kvar i frysen. 1987 fikade vi förmodligen också, för då var jag hemma hos min bror och svägerska. Vi spelade spel. Det fick vi sluta med ett par år senare, när dom fick en liten son, som vägrade ligga på ett täcke på golvet medan vi spelade. 1983 var den tredje september en lördag. Vädret var tydligen okej det året också, för jag var på Öland och kastade hästsko med min bror. På kvällen var det fest hemma hos en kompis, och därifrån fortsatte vi till Stallet i Vassmolösa på dans. I mer modern tid konstaterar jag att ryggsäcken jag använder till jobbet är tre år gammal. Det kanske inte är så konstigt att dragkedjorna börjar ge upp. Jag kan nog börja fundera på att kosta på mig en ny.

3 September 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Tur med minne och väder.

I lördags insåg jag att vanans makt är större än jag trodde. Att jag numera enbart har mobilnumret är ju inte så svårt att komma ihåg. Men så hade handlarna ett lotteri, där man fick skriva namn och telefonnummer på en lista, om man handlade hos dom. Jag hann börja på riktnumret till Nybro av gammal vana, innan jag kom på mig själv.

Igår hade jag tur med vädret. När jag höll på att plocka in utemöblerna i matkällaren hörde jag hur det smattrade utanför källardörren. Det var dagens enda, men tämligen rejäla, regnskur. Jag slapp alltså bli blöt under cykelturen till Kvantum. Den kom dessutom så exakt lagom att jag hann få in balkongmattan medan den var torr, men slapp fundera på om jag skulle sopa av balkongen. Det är inte lönt när det som ligger där är blött. Jag var för övrigt oskyldig till regnet, för jag var väldigt mån om att rädda livet på en spindel strax innan. Den satt på en stol jag skulle bära in, men jag såg till att den fick stanna utomhus. För övrigt var det ljuvligt gott om plats i matkällaren efter trippen till återvinningscentralen. Skönt att slippa pressa in grejorna.

2 September 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Söndag.

Eftersom jag har svårt både att komma upp ur sängen och att resa mig från datorn, är det sällan jag kommer iväg för tidigt, men idag hände det tydligen. Salladsbaren på Kvantum var tämligen urplockad, och när jag frågade fick jag veta att dom fyller på nästa gång framåt eftermiddagen. Dom brukar hålla på när jag kommer, så det måste ha varit jag som var tidigare än vanligt. Jag tycker väl att dom borde satsa på det som är populärt och fylla på kontinuerligt, för att behålla sina salladskunder. Nu var kycklingen helt slut, och eftersom det är den som är det "matigaste" lade jag ner salladsätandet helt den här helgen. Det såg inte direkt lockande ut att ta bottenskrapet i dom andra byttorna heller. På hemvägen mötte jag en arbetskamrat, som verkade vara på väg till jobbet. Lite orolig blev jag att jag hade tagit fel på dag, och missat att det var måndag. Men det kom ingen morgontidning imorse, så jag antar att det är söndag i alla fall. Jag vet att det andra skiftet har jobbat övertid vid bandsågen på förmiddagen, så det skulle väl jobbas ett eftermiddagsskift också kanske. Om jag har missat någon typ av övertid som gäller mig är jag enbart tacksam. Nu tänker jag passa på att plocka in från balkongen, medan mattan är torr. Just idag känns det definitivt som höst. Själv sitter jag aldrig ute ens på sommaren, och gäster har jag sällan. Skulle det mot förmodan komma någon som vill sitta utomhus går det ju alltid att bära ut köksstolar. Det brukar vi ändå få göra när vi är flera, eftersom jag bara har två balkongstolar.

1 September 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida