Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2011)
>>


Till Kristofer och Lisa


Idag  gifter sig Lisa och Kristofer, som bor i grannbyn. De gifter sig i vår vackra kyrka i Själevad. Vi tänker på dem denna deras stora dag.


Så binds er kärlek till löftet
att alltid finnas till för varann´               
till att dela livets väl ovh ve
och förlösa allt man kan

av varandras dolda källor
som bara kärleken ser
och som förhöjer samstämdheten
mer och mer och mer

Såvitt vi ser av livet är ingenting givet
men bästa position för lycka är:
att ställa sig enade
- på samma sida om livet!

 

Lycka till med varandra och med livet!

 

 

15 Augusti 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Som ett lån...


Till låns har jag hemmet och pengar,
så även min gamla bil

Till låns har jag sommarens ängar
och bären till kylskåpskall fil

Kamrater till låns samt vänner
och till låns mina egna barn

Till låns har jag många jag känner
likt nyanser ur livets garn

Till låns har jag språkets glosor
ett lån är min äkta hälft

Till låns är smörblom och rosor
och till lån har jag livet självt

      - Christrina Björklund -

 

Denna underbart tankeväckande dikt fanns nedskriven på ett papper av en av konstnärena i kyrkstugan, Själevad. Jag tittade in där, när jag helghandlade idag. Så mycket sommmar i bild och i skrift på en och samma gång.

Denna helg jobbar jag - semester ligger två veckor fram i tiden. Ha en underbar helg alla vänner. Tack för att jag får ha dig - till låns...

 

 

 

3 Juli 2009  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Livets mening


Det finns många meningar om hur livet ska tillvaratas. För de flesta förändras livets mening allt eftersom livet pågår. Man lär sig ju i allmänhet ett och annat både av eget och andras liv.



Det gäller att så en ädel säd
på vandringen genom världen,
att giva det vackraste inom en
till dem man möter på färden.

Det gäller att ge sitt hjärtas blom
och strö dem ut till de många,
det gäller att älska förrn sol gått ner
och skuggorna falla långa.

          - Ilmari Hannikainen -

 

 

 

15 Maj 2009  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Kärlekens nya lov




Om vi behärskade alla språk i världen
- om vi kunde tala vartenda ett av dem! -
men inte kunde tycka om
våra medmänniskor,
så vore vi inte mer än vad en cymbal är.
Och om vi kunde se in i framtiden
och visste allt
- också om utgången av alla strider,
som pågår just nu på detta arma klot,
och hur det ska gå
med mänskligheten
i händelse av kärnvapenkrig -
Om vi visste allt om detta
men inte längre kunde tycka om
våra medmänniskor,
så vore vi ändå utanför.
Och om vi, utan kärlek,
gåve bort allt vi äger och fick andra
att göra detsamma
skulle det väsentligaste ändå fattas.
Ja, om vi så dränkte in oss själva i bensin
och tände på - i helig protest
mot världens ondska -
men inte kunde tycka om våra medmänniskor,
så vore detta ändå till ingen som helst nytta.
Vill vi, att världen ska bli bättre,
måste vi börja med att älska varandra

- Bo Setterlind -

(utifrån 1 Kor. 13:1-3)

 

 

14 Mars 2009  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Stilla din häftiga själ

                                                                     

Jorden kan du inte göra om

Stilla din häftiga själ

Endast en sak kan du göra:

En annan människa väl

        - Stig Degerman -

 

 

 

 

 

6 Mars 2009  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Vad ser ni systrar?



Denna dikt hittades i sängbordet hos en avliden kvinna på en långvårdsavdelning i Skottland. För alla oss som arbetar inom äldreomsorg är det en verkligt talande beskrivning på vad som är det allra viktigaste av allt - att bli sedd med hela sitt jag och med hela sin livsberättelse.

Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne, som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra som ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig, och äter när ni vill.

Jag är ett tioårsbarn med far och mor,
som älskar mig, min syster och min bror.
En sexton års flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud, nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll´t.
Vid tjugofem - nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor än en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få, som flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma;

Kom närmare. Se MIG! 

 







 

24 Februari 2009  | Länk | Dikter | 6 kommentarer
Morgon



Karin Boye har skrivit många otroligt vackra dikter, men ofta i ett känsloläge, där svårmod och sorg kommer till uttryck. Denna dikt är helt annorlunda så livsbejakande och befriande....

 

 

Morgon

När morgonens sol genom rutan smyger
glad och försiktig,
lik ett barn som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag -
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag -
ty dagen är du
och ljuset är du
solen är du
och våren är du,
och hela det vackra, vackra
väntande livet är du!

- Karin Boye -

 


 

11 Februari 2009  | Länk | Dikter | 3 kommentarer
Lusten att bli fri


The lightness of an angel wings
inspire me to fly; I´m free
To spread my wings of love
Whereever I may be
Flying free, flying free
on wings of love I choose to be
To spread my wings of love
Whereever I may be

      - Okänd poet, från internet -

 

 

7 Februari 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Hårda människor

Birger Franzén är en poet, som jag ser som något av en besläktad själ. Han har lämnat denna jorden, men skapade medan han levde  mycket fina, himmelskt vackra dikter, som han lämnade efter sig. En av dem är denna om rädsla. Rädsla för de hårda och oresonabla. De har blivit många. I massmedia, i debatter och inte så sällan också nära inpå.


Rädsla

Det är de hårda människorna
som jag är rädd för
- de med skarsnö i ögonen
- de högröstade
- de överlägsna
- de oresonabla

en del människor
borde vara försedda med varning:
Se opp -
här kommer en ångvält-

någon skulle väl möjligen
hinna rädda sig undan
- något skulle kanske klara sig

men blomman vid dikeskanten
som gladde så med sitt leende
hann inte ens huka sig
innan den plattats till marken
- det kom en ångvält

det är de hårda människorna
som jag är rädd för -

        - Birger Franzén -

 


  

30 Januari 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Det tänds kanske stjärnor





Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
små stjärnor som strålar och blänker
Kanske tänds de av kärlekens tankar
som nån här på jorden tänker
Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
som levande klara kristaller
för att återge himlens ljus och balans
när andra slocknar och faller

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
när någon har knäppt sina händer
Kanske tänds de av kärlekens böner
som nån här på jorden sänder
Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
i rymdernas stjärnströdda vimmel
Kanske kärleken är vår jordiska chans
att skapa en ljusare himmel...

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
ty kärleken kan göra under
kanske skapas det något för evigt
i flyende korta sekunder
Kanske nya stjärnor kan tändas nånstans
när kärlekens makter får råda
kanske blev det rätt mörkt om kärlek ej fanns
och inte fanns stjärnor att skåda...

- Atle Burman -

 

 

 


 

22 Januari 2009  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Så stort

Så stort det är
att äga få
en riktigt nära vän,
som alltid vill
och kan förstå
igen, igen, igen

Så stort det är
i sorg och kris
få tröst en liten tid,
tills livet vänder upp igen
och själen känner frid

- Birger Franzén -


 

10 Januari 2009  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Årets sista dag...nyårsklockor ringer


Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö:
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten.

Ring in det nya och ring in det gamla
i årets första skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut från sorgens häkten
och ring ny hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut mellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet som blott räknar anor;
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka ring - och seklets krankhet vike:
det dagas, släktet fram i styrka går.
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in, ring in den tusenåra fredens rike.

       - Alfred Tennyson (övers. Edvard Fredin) -

 

 

31 December 2008  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Leder ej bort men hem



Genom seklernas dimhöljda landskap
strävar en lång karavan
sökarnas längtande sällskap
söker i stjärnljuset svar

De lyssnar till tusentals röster
de sökt i sitt innersta rum
förundrats av stjärnan i öster
och livets mysterium

Från främmande länder och riken
från olika tro och kultur
de möts i den stora mystiken
Varifrån? Varför? - Och hur?

Så stort måste svaret då vara
så väldigt, outsägbart
som skimren från stjärnljusen klara
långt bortom och ofattbart

Profeter, skriftlärde, visaste män
söker i stjärnornas spår
från fordom och genom tiderna än
sökarnas sällskap går

Men närmare än man har anat
är målet för sökarens färd
Stjärnan de följer har stannat
mitt i vår vardagsvärld

Ett barn så hjälplöst och litet
ett gudabarn mitt i vår tid,
som delar mödan och slitet,
som delar vårt mänskliga liv.

Så nära de missade barnet
bland tempel, kungar och prakt
de trodde att stjärnljuseundret
var tecknet på människans makt

Så nära de tappade ljuset
bland mänskliga påfund och ord
bland rösterna, sorlet och bruset
på denna väldiga jord

Men över kampen och striden
stjärnan i öster väntade dem
och ännu den visar vägen till friden
och leder vilsna sökare hem

- Eva Nordung Byström -


 

24 December 2008  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Människans hem


Nu är det natt över jorden
Darrande stjärna gläns!
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.
Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

- Erik Blomberg -



Hoppet följer en ledande stjärna
genom två tusende år
Ljuset som vill genom mörker mig bära
var på jorden jag går
Himlen bär vi djupast inom oss,
likt en gudomlig pant
Tänd Du den hoppets låga som helar,
Du som blev dess garant.

- Liselotte -




 

10 December 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Kärlek


Innan jag mötte dig,
levde jag blott för mig,
levde på egen hand,
halv, i ett skymningsland

Nu, när vi blivit ett,
har jag äntligen sett,
hel, i kärlek, allt
Allt har en ny gestalt

- Bo Setterlind -


 

25 November 2008  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Lev i nuet

Lev i din längtan
lev i din oro
lev i den ton
som vindarna bär
Lev i din bävan
lev i den saknad
lev i det hopp
som inget begär

Lev i din morgon
lev i din afton
lev i den dröm
som natten dig ger
Lev i den smärta
rosorna ger dig
lev i din tro
att läkning snart sker

- Birger Franzén -





Birger Franzén har skrivit dikter, som passar i livets alla skeenden. Någon, som betyder så oändligt mycket är svårt sjuk.
Denna dikt ger ro i oro. Den talar till mig.



 

 



 

18 November 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Min själ invid din själ

                                                                                  


Min själ, mitt själv
är jag rädd om
Jag vill möta dig
som äkta

Sann människa
Utan förklädnader

Din själ, ditt själv
vill jag akta på
För du är sårbar

Som jag

Bakom maskerna
I cyberrymden
finns vilsna, trasiga själar

Maskerade
till oigenkännlighet

Vi måste mötas
just som vi är;

Sköra

Kantstötta

Med svidande sår


Där börjar helandet

LIVET


- Liselotte -




Mer än allt annat - vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv

(Ordspråksboken)

 

4 November 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Såsom ett fönster

Såsom att se genom fönster -
En ny dag
är här igen
Såsom att leva i världen -
En ny dag är här igen
Morgon blir kväll -
och dagen går -
så vandrar vi - från år till år
Såsom att se genom fönster -
och morgon blir kväll igen

         - Fritz Niemi -

 

23 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Sluta aldrig hoppas

Nu singlar de allra sista löven från träden och naturen klär av sig in på bara kroppen. Det råder väntan, längtan och gryende hopp, mot nästa livsfas; en ny klädnad i naturens och livets skrud.

 

Sluta aldrig hoppas
sluta aldrig be
sluta aldrig önska
under kan ju ske

Sluta aldrig älska
sluta aldrig tro
sluta aldrig drömma
frö kan alltid gro

Sluta aldrig längta
om din dag är vrång
sluta aldrig sjunga
livets egen sång

 

 

 


 

21 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Kanske en dag

Vi har det bra, har pengar
andra har knappt någonting
vi sover i sköna sängar
deras läger är ingenting

Ingenting annat än jorden
den jord som är allas vår
som ger oss den mat på borden
som långt ifrån alla får

Vi gömmer oss bakom varandra
privilegiets barn av vår tid
blundar för armod bland andra
det rör oss så lite vid

Vi grymma i vällevnads länder
vi kanske en dag får se
våra svältande bröders händer
sträcka sig mot oss att ge

      - Bengt Johansson -

 

 

19 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 3 kommentarer
Till min syster

 

Vilken rikedom en syster kan vara,
vilken styrka hon så ofta ger,
vilka band som systrar förenar,
och som livet flätar samman allt mer.

Vi finns för varandra i glädje och sorg,
vi känner så väl varandra
Vi är varandras värn och den borg,
som skyddar mot angrepp av andra

Du är, du var och du förblir
den trognaste av alla
Du tröstar, förmanar och inger hopp
Vilken lycka dig syster få kalla!

- Liselotte -

 

 

 

 


 

15 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Hjärtats saga

 

Det finns en aspekt av livet, som nästan blivit bortglömd i vår tid, när vi pratar så mycket om jämlikhet. Då tänker jag på det alldels unika liv, som varje människa har att leva. Trots miljarder och åter miljarder av människor finns ingen helt lik någon annan eller har ett liv likt någon annans. Det är med allt större respekt för både det fina och det trasiga vi får se och möta varandra.

 

Hjärtats saga

Var skog har nog sin källa
var äng sin blomma har
Vart hjärta har sin saga
från flydda ungdomsdar

Och skogens källa sinar
och ängens blomma dör
men hjärtats tysta saga
ej någon tid förstör.

 

Ha en bra dag!

 

 

 

8 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Bara du går över markerna...

Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn

Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna, bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig, vem ger dig
makten som blir melodi?

- Bo Bergman -

 

1 Oktober 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Stina Dalmalms alster


I glipan som kan uppstå
ibland
mellan ett andetag och nästa,
mellan längtan och rastlöshet
där kan jag mötas
av den oerhörda ömhet
som ser mig

Det är som en solkatt som
glimtar till
eller en smekning av den
duniga kanten av en fjäder

En ömhet som fyller mig,
gör mig varm, närvarande,
hel, delaktig

Att ge mig tid,
att inte springa förbi glimten
som kan läka
och göra livet fullständigt
meningsfullt

Att befinna mig där evigheten
når mig

- Stina Dalmalm -

 

Både akvarell och dikt är Stinas verk. Jag måste ge vidare lite av det vackra av hennes konstnärsskap, som blev en sådan upplevelse i sommar. Stina är en gammal klasskompis, som numera bor och verkar i Eskilstuna.

 

 

7 Augusti 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Livet segrar

Igår var jag en tvivlare
men inte idag
- idag tror jag åter på livet
på styrkan även i det svaga
och bräckliga -
på kärlekens möjligheter
i en ond och frusen värld

I höstas asfalterades vår gata
- nu är våren här
och se bara hur asfalten spricker
som spettades den av järn
underifrån -
snart slår maskrosen ut
 
i full blom

Vad bryr sig en maskros om asfalt
- den spränger den bara
med styrkan i sin mjuka nacke
sakta trycker den sig igenom
- den vill se solen

Asfalt och hat är svåra hinder
men kärleken är starkare
livet låter sig inte besegras
- inte när det är vår

- Birger Franzén -

 

 

16 Maj 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Ljusets makt eller mörkrets

Alla har vi mött människor som velat och kunnat lyfta oss, och människor, som gjort allt för att ta ner oss på jorden.

Margareta Melin har verkligen fångat detta i sin dikt "Makt"



MAKT

Din skicklighet
hämmar
eller uppmuntrar

Din hjälp
binder
eller befriar

Din sång
får andra att sjunga
eller tystna

Ditt ljus
kan du sprida till andra
eller som strålkastare
rikta mot dig själv
och så mörklägga omvärlden

Om din makt
är liten eller stor
gäller ditt val alltid detsamma
att öka ljuset omkring dig
eller mörkret



Kom ihåg att:
All makt är lån
och kan förvaltas
på tre skilda sätt;
till att hjälpa upp
eller trycka ner,
eller aldrig tas i bruk.
Alla har frihet att välja.

 

 

3 April 2008  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Med varma ord

En ledstjärna lyser klar
på stigar där jag fått vandra
- om viktiga ting söka svar
och finnas till för andra
Att finnas till en stund
för någon som har der svårt
- om än bara kort sekund
när livet är tungt och hårt

Den ledstjärnan lyser än
när aftonens tid är nära
- att hjälpa en mötande vän
som börda har att bära
Så lite man kan ge,
att trösta är inte lätt
- men med varma ord kan ske
en läkning på många sätt

      - Birger Franzén -

 

2 Mars 2008  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Likt en diamant

Till det bästa livet skänker
räknas starka vänskapsband
- likt en diamant det blänker
från en trofast mänskas hand
Att stå fast i alla väder
skapar trygghet på vår jord
- finns det någonting som gläder
mera än ett kärleksord -

Kärlek, vänskap är för alla
längtar till i stora mått
- livets vindar blåser kalla
när vi inte har förstått
ställa upp så som vi borde
för en riktigt nära vän
- frågan ställs då vad som gjorde
att det brast i vänskap sen -

Kanske var det blott det lilla
enkla ordet - o förlåt -
mer behövs ej för att stilla
både tyst och bitter gråt
När på nytt vi räcker handen
kan vi känna med en gång
att vi helat vänskapsbanden
och vår vandring blir en sång

- Birger Franzén -

13 Februari 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Ord är så mäktiga




Ord är fantastiska
har du tänkt på det -
man kan smeka med ord
mjukare än med handen
man kan slå med ord
hårdare än med handen

ord är så fantastiska
de kan lindra sorgen
och förstärka glädjen
ord kan vara så flyktiga
men även beständiga
- i ett hjärta

ord är så mäktiga
de kan starta krig
och sluta fred
ord kan förlåta
men också så hat 
och bitterhet

därför ber jag dig
använd orden väl
använd orden rätt
men framför allt
- använd orden
den som äger orden
kan aldrig bli fattig

                                         - Birger Franzén -

 

11 Februari 2008  | Länk | Dikter | 1 kommentar
I folkviseton



 Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar,
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter

Kärleken är så förunderligt stark
kuvas av intet i världen
Rosor slår ut i den hårdaste mark
som sol över mörka gärden

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter

- Dan Andersson -


30 Januari 2008  | Länk | Dikter | 3 kommentarer
Må du alltid ha en ängel...



Må du alltid ha en ängel vid din sida,
som vakar över dig i allt du tar dig för
Som styrker dig att tro på ljusa dagar
till det mål som all din längtan rör

Må du alltid ha en ängel som går med dig,
som fångar upp dig, när grunden är för svag
Ger dig hopp om nya soluppgångar,
skänker kraft och mod att leva dag för dag

Må du alltid ha en ängel tätt intill dig,
att finnas där, när prövotider är
Som tröstar, lugnar och förmanar,
visar Ljuset, som genom allting bär

Må du alltid ha en ängel bredvid dig,
en hand i din när ensamhet och smärta rår
Så mjuk och varm din hand då blir mot andra,
du sprider glädje, ro och kärlek var du går

Må du alltid ha en ängel inuti dig,
som ger dig ro och lugn och sinne i balans
Som ger dig kärlek till att älska de omkring dig,
för vilka kärlek aldrig någonsin fanns

                                      - Liselotte -


20 Januari 2008  | Länk | Dikter | 4 kommentarer
Guds händer

Du har inga händer utom våra
att nå fram till dem som har det svårt
Ingen ser ditt ansikte, om inte ljuset
från det lyser genom vårt

Du har inga ögon utom våra
- genom någons blick du ser oss nu -
ingen annan röst än vår
att ropa dina barn
som övergett ditt hus

Utan dig vi ingenting kan göra
bara i den kärlek du oss ger
Var vår röst, vårt öga, våra händer
att du själv blir sedd och hörd och trodd

                                  Anonym

 

17 December 2007  | Länk | Dikter | 3 kommentarer
Advent kan vara ljus men också mörker

Advent är den tid på året som vi förknippar med ljus, gemenskap, god mat och en magisk stämning av förväntan. Men runt vår jord, och även i vårt land är det inte alltid så. När vi tänder vårt första ljus; låt oss tänka på de, som inte har det lika bra och ringa in dem i vår egen ljuskrets. Har vi ekonomisk möjlighet kan vi också skänka ett bidrag till någon hjälporganisation vi tror på kan lindra nöden.

Advent är mörker och kyla

Advent är mörker och kyla
På jorden är krig och kallt
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt

Advent är mörker och kyla
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser

Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid

- Margareta Melin -


 

1 December 2007  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Bara en ros...

                         

Jag behöver inte ett fång,
en ros räcker
att ge uttryck
för vad mitt hjärta känner
Att visa min tacksamhet för Dig

En enda ros
kan betyda så mycket
Ja, kanske ännu mera
Så här överräcker jag rosen
alldeles vid din dörr

Vänskap är som rosor
med omtanke varar de
Försummade rosor
vissnar snart bort
och dör

Men en knoppande ros till dig, min Vän
är en ros
som praktfullt slår ut
Du är en vän att vara aktsam om,
det har du visat mig

 



 

24 November 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
De stjärnögda

              Vi möter dem ibland
              de stjärnögda och stilla,
              som liksom sprider ljus
              på vägen där de går

              Bland alla som har brått
              och sliter och far illa,
              har dessa människor tid
              att sprida lite ro

                                     Det stjärnögda folk
                                     som anar mer än andra,
                                     att människans hemland
                                     är en himmel full av ljus

                                     Vi möter dem ibland
                                     och glömmer plötsligt stressen
                                     Vi värms av ögonblicket
                                     De ger oss av sin ro

                                         - Ulla Wallerström -

 

22 November 2007  | Länk | Dikter | 3 kommentarer
Att älska är livets mening


Att älska är livets mening
att bortom oss själva se
att taga emot och lära
att taga emot och ge

Att öppna hjärta och sinne
för allt som är skönt och gott
och låta det lysa och värma
varhelst vi vår uppgift fått

Må aldrig vi mista förmågan
att bortom oss själva se
att kunna motta och växa
att kunna älska och ge

- Ruth Bucht -

 

12 November 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Att vara stark

Styrka kan vara av olika slag. Men frågan är, om inte denna slags styrka är den viktigaste...

 

 

 

 

 

 

 

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst, att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark
är att se ljus i mörkret
och att alltid kämpa för att nå dit.

- Författare okänd -

  

18 Oktober 2007  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
I know something good about you

 

 

 

 

 

 

 

 

I KNOW SOMETHING GOOD ABOUT YOU

Wouldn´t this old world be better
if the folks we meet would say -
"I know something good about you!"
and treat us just that way?

Wouldn´t it be fine and handy
if each handclasp, fond and true
carried with it this assurance -
"I know something good about you!"

Wouldn´t life be lots more happy
if the good that´s in us all
were the only thing about us
that folks bothered to recall?

Wouldn´t life be lots more happy
if we praised the good we see?
For there´s such a lot of goodness
in the worst of you and me!

Wouldn´t it be nice to practise
that fine way of thinking, too?
You know something good about me
I know something good about you?

- Louis C. Shimon -



 

16 Oktober 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Höjd, bredd och djup

Christina Lövestam har skrivit en dikt, som Jan Mattson sedan har satt musik till, och som jag tycker säger så mycket. Den har höjd, bredd och djup, samtidigt som den skapar ett personligt vilorum för mig i allt det som  kan vara...

 

Jag tror på en Gud...

Jag tror på en Gud som är helig och varm
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt
som stärker till medvetenhet

Jag tror på en Gud som gråter med mig
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig
som lever med mig när jag dör.

 

14 Oktober 2007  | Länk | Dikter | 2 kommentarer
Den mätta dagen

 

Tänk - det slog mig häromdagen - att vissa ord, som i en tid används flitigt, i en annan tid inte brukas alls. Ett sådant ord är livskonstnärsskap. Smaka på det... Det säger en hel del om de inombords möjligheter en människa har. Man kan på ett inre plan vara sin egen lyckas smed, trots att de yttre betingelserna inte alltid är de allra bästa.

Ett annat helt bortglömt ord är förnöjsamhet. Inte heller det platsar i dagens verkställighetsvärld med högt uppskruvade förväntningar och målsättningar om fantomkarrärer för alla och envar. Ingen Very Important Person uppkommer ur förnöjsamhet. Ördet har mer och mer kommit att förknippas med liknöjdhet, vilket är så fel det kan bli...

Ordet "hoppjerka" har också försvunnit ur vår svenska vokabulär. En hoppjerka var en person, som aldrig kunde arbeta kvar på samma ställe, utan ständigt blev less och tyckte jobben var tråkiga och trista - alltså en dålig arbetskraft. Idag beskrivs en sådan person som kreativ och flexibel - sådan som vi alla borde vara. Ja, tiderna förändras...

Det måste vara en ny livsstil och en ny tidsanda, som färgar vårt språk så grundligt. Vissa ord blir legio, andra försvinner ur bilden.
Det är livet i rasande tempo, som blivit det enda saliggörande. Men mycket tyder på, att nutidsmänniskan - stor som liten - inte klarar alla uppskruvade förväntningar på sig själv och av andra. Vi tappar trådarna både till oss själva och varandra.

Karin Boyes dikt "Den mätta dagen" är mycket sann...

 

 Den mätta dagen

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd

Det bästa målet är en nattlång rast
där elden tänds och brödet bryts i hast
På ställen där man sover blott en gång.
blir sömnen trygg och drömmen full av sång

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

30 September 2007  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Du människa

Du människa,
hur enastående du är
ingen annan lik

Född unik
uppvuxen i en annorlunda värld
än alla de andra

Formbar, sårbar

Du människa,
du bär genom livet
en outsläcklig törst
efter kärlek
efter bekräftelse
att återspegla
det goda livet

du lyckas ibland
ibland gör du det inte
Men - genom glädje och sorg
genom medgång och motgång
växer du

Under tiden 
växer det fram en ömhet
för allt det otillräckliga
det som inte nådde ända fram

medmänniskorna blir fler och fler
liksom du delaktiga i alltet

                                          - Liselotte -

 

25 Augusti 2007  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Time to believe

anihearts.gif

 

                                    Time to believe

To believe is to know that every day
is a new beginning
It is to trust that miracles happen
and dreams really do come true

To believe is to see angels
dancing among the clouds
To know the wonder of a stardust sky
and the wisdom of the man in the moon

To believe is to find the strength
and courage that lies within us
when it is time to pick up the pieces and begin again

To believe is to know we are not alone,
that life is a gift and this is our time to cherish it

To believe is to know that wonderful surprises
are just waiting to happen,
and all our hopes and dreams are within reach

If only we believe

 

   

 

- Auther unnown - 

30 Juli 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Var inte rädd för mörkret

 

 

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är

 I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till

 Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

                                               Erik Blomberg

 

 

12 Juli 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Tänd ljus!

 

 Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset!
Och när du funnit det,
låt andra se, pröva, övertyga sig.

 Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra samma längtan.

 Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker

tänd rättens ljus i korruptionens mörker

tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker

tänd Trons ljus i förnekelsens mörker

tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker

tänd Kärlekens ljus i dödens mörker

 Tänd ljus!

 - Bo Setterlind -

 

 

5 Juli 2007  | Länk | Dikter | 1 kommentar
Människors möten

Det finns människor
som kommer in i våra liv
och lämnar det igen

 Det finns också människor
som stannar en stund
och lämnar fotspår i våra hjärtan

 
Och vi är aldrig mer desamma

 För världen kanske du bara är
en enda människa...
Men för en människa
kan du vara hela världen

                                    (okänd författare)

 

 

3 Juli 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Vårdande ord

Mjuka, varma, levande ord
hårda, kritiska, kalla
somliga föder, andra föröder
vi har fått smaka dem alla

 Ändå väljer vi ofta fel
gör livet svårt för varandra
ord kan ge glimtar av himmelrik
men också bli en skärseld för andra

 Vem bryr sig längre att tänka på
vad som är ont eller gott
vi har ju så rätt
vi kräver det ut
i såväl stort som smått

 Och har jag dessutom ett hett humör
får orden flöda fritt
då blir plötsligt ondskan helt legal
- det var ju humöret mitt

 *******

Vi skulle behöva den sagans fe
som lärde oss vårda varandra
genom paddor och guldslantar lära oss se
vad vi förmedlar till andra

                                     - Liselotte Hälldahl -

 

                                -

28 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Glöm inte det

 

 

Min vän - du är viktig
ingen kan ersätta dig -
för några människor
är just du viktig
- aldrig någonsin
kommer det att finnas
någon enda mer som du

På denna jord
skapas det inga kopior
därför är du så viktig

På någon plats
där du befinner dig
kan du skapa något
som blir till glädje
för någon eller många

För någon eller många
kan du betyda mycket
mer än de andra
För någon människa
finns kanske bara du

- Birger Franzén -

                      

27 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Jungfru Maria

 

Hon kommer utför ängarna i Sjugare by.
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy,
ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by,
där aldrig det dammar och vandras.
Vilka stigar har du vankat, så att solen dig ej bränt?
Vad har du drömt, Maria, i ditt unga bröst och känt,
att ditt blod icke brinner som de andras?
Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår,
och din panna är som bågiga månen,
när över Bergsängsbackar han vit och lutad går
och lyser genom vårliga slånen.

Nu svalkar aftonvinden i aklejornas lid,
och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid;
knappt gnäggar hagens fåle, knappt bräker fållans kid,
knappt piper det i svalbon och lundar.
Nu går Dalarnes ynglingar och flickor par om par;
du är utvald framför andra, du är önskad av en var,
vad går du då ensam och begrundar?
Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord,
som i den tysta pingstnatt vill vaka
med all sitt hjärtas bävan och tänka på de ord
hon förnummit och de under hom fått smaka.

Vänd om, vänd om, Maria, nu blir aftonen sen.
Din moder månde sörja, att du strövar så allen.
Du är liten och bräcklig som knäckepilens gren,
och i skogen går den slående björnen.
Ack, den rosen som du håller är ditt tecken och din vård,
den är bringad av en ängel från en salig örtagård;
du kan trampa på ormar och törnen.
Ja, den strålen som ligger så blänkande och lång
ifrån aftonrodnans fäste över Siljan -
du kunde gå till paradis i kväll din brudegång
på den smala och skälvande tiljan.

 

                                           ERIK AXEL KARLFELDT

 

25 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Meningen

Det finns ljus i tunneln

alltid

Du är bara inte framme

än

 

Bortom smärtans uppförsbackar

väntar dig

Belöningen

 

Den som kämpat hela vägen

fallit,

rest sig

omigen

 

Den har anat Livets villkor

sett en skymt av

Meningen

 

                                                     Ulla Sjöström

13 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
FÖRLÅT

               

                          

 Varför är det så svårt
att säga förlåt
när man sargat och sårat varann´
Varför låter vi murar skilja oss åt
när så lätt vi rasera dem kan

Varför döljer vi hellre vårt hjärtas gråt
bakom hårda och bittra ord
än vi räcker vår hand med ett tyst förlåt
för den oförrätt vi gjort

Det är tungt för ett hjärta att böja sig ner
för en människas hjärta är stolt
och som svaghet vi tolkar den längtan om fred
som djupast därinne sig dolt

Kan man kalla det svaghet att bryta ner
de murar som skiljer oss åt?
Nej, starkast är den, som handen ger
med en ödmjuk bön:

FÖRLÅT

                         
                                    Okänd

 

 

12 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Stenarna vid stranden

 

Stenarna vid stranden
kan vara skärande skarpa,
bitande vassa eller mjukt rundade

Vi är gruskorn på tidens strand,
folk av olika raser och kynnen
Somliga skarpt skärande,
somliga vasst bitande,
andra mjukt rundade

av livets vreda vågor
slipade, kantstötta
eller malda till len, fin sand

Jag vill gå barfota
i mjuk och ljuvlig sand                        

Jag är rädd för vassa stenar
som skimrar i solens brand.

            
               Majken Berggren

 

 

9 Juni 2007  | Länk | Dikter | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Liselotte Hälldahl                                             Skaffa en gratis hemsida