..men kom på nu att det måste vara onsdag. :)

Hinner inte med någonting just nu, och allra minst att sitta vid datorn tyvärr. Bara jobb för hela slanten. Och nu försvinner jag till Lidköping på möte i två dagar. Så vi har knappt hunnit träna heller, men hundarna har i alla fall kunnat vara med mig på jobbet dessa dagarna. Och tro det eller ej - men idag hann jag t.om åka förbi däckfirman och slänga på vinterdäcken! Känns bra ... När jag kom in sa han: "Jamen är du här redan???" "För det var väl du som kom in i somras och bytte till sommardäck?"  

För dobermanntokiga kan jag rekommendera denna sidan. http://www.dobermannvereniging.nl/index.php

Man måste dock regga sig först, men det är väldigt enkelt. Och glöm inte klicka på den engelska flaggan ifall du som jag :) .. inte kan holländska. Sedan kan man söka på alla möjliga stamtavlor!!!

Åhh ..jag är verkligen trött på mörkret nu alltså. Man hinner ju ingenting känns det som. Om det bara kunde komma lite snö och ljusa upp det hela lite iaf. :)

Idag var jag återigen hemma sent, så det blev stadspromenad för jyckarna. Här är ju jättedåligt med belysning också, så det blev inte så mkt träning idag heller. Men imorgon ska de få hänga på till jobbet, för även om de inte är ensamma hemma så känns det bättre de dagar jag har möjlighet att ta med de. 

Annars har det inte hänt så mycket. Någon tik i området löper (ovanligt) så Boris försöker pinka ner varenda stolpe på sin promenad, så det kan vi väl kalla hans träning idag: - "du pinkar INTE, förren jag tillåter dig". Kan vara en nog så svettig träning för mig. Och Cobra - TIKEN Cobra har riktiga hanhunds-tendenser. Ojojoj, vad det skall sprättas med tassarna överallt. Men tack och lov kissar hon i alla fall bara två ggr. För övrigt bar hon runt på ett stänkskydd hela promenaden. Ja, inte ett stänkskydd mot Boris alltså utan till en bil. :)

Festen var jättelyckad....!!! Och det var faktiskt inte så dumt att roa sig lite trots allt, det var ju ett tag sedan :) Jag tog det relativt lugnt med tanke på att jag skulle upp och iväg på hundträning idag, men det blev ändå en lååång natt. Mycket folk, bra band spm spelade och kanontrevlig stämmning.

Festen började kl 18,00 och vår taxi hämtade oss kl 03,30 - när vi skulle hem. Då var det full snöstorm ute, så när jag kom hem ställde jag klockan extra tidigt eftersom jag ränkade med snöiga vägar. DET skulle jag aldrig gjort. För när jag slog upp ögonen och tittade ut, var det inte en tillstymmelse till snö kvar. Jag trodde nästan jag drömt.. :) Så då tänkte jag "fem minuter till".

8 minuter över 11 vaknade jag nästa gång. Hundarna sov som stockar. :( .. Först upp i panik - men jag insåg snabbt att det knappast var någon mening för mig att åka. Jag har ju dessutom nästan en timmes resa dit också. Så där tog jag bort veckans roligaste dag, och jag har varit SUR över det idag!! De har säkert haft det alldeles alldeles underbart ... och lärt sig massor med nya saker ...*gråter*

Men men inte mycket att göra ... och idag på e.m hade ju grabben gympa så då vandrade jag och hundarna i en kolsvart skog i en timme, och sedan tränade vi lite på en ännu svartare fotbollsplan. Frös gjorde jag också ...*&%¤#

Nu ska jag göra minsta möjliga - soffan!

 ... Detta var behövligt för oss alla tre!

Att få vistas i urskogen några timmar alltså. Nu tror jag hundarna kommer vara ganska möra ett tag. (jag med)

De som känner Boris vet ju hur tung och brötig han är. Och hur tikar ofta inte vågat leka med honom, för att han helt enkelt "gör ont" med sin lek. "Stackarn" ... han vill ju så gärna, och förstår inte varför de ofta blivit sura på honom istället. :)

Men nu har han fått konkurrans, så det smäller om det. Och han ligger numera tvåa på "vildalekar-listan." Vid ett flertal tillfällen idag så har han sökt skydd vid mina ben, bort från det lilla odjuret. Hon är nämnligen totalt galen, och helt okänslig. Men så får han väl till en viss del skylla sig själv, han har ju själv lärt henne tåla allt. 

Jag minns hur jag var livrädd i början att han skulle skada henne, men det är jag verkligen inte längre. Snarare tvärtom. :) Och jag önskar han kunde bli mer förbannad på henne vid vissa tillfällen, men han är för snäll för det.

En härlig fridfull dag var det i alla fall, och så vackert ute:

Eller hm ja .... FRIDFULLT var väl att ta i visserligen.

Vätskekontroll: 

Och det gäller verkligen att ha "is i magen" ibland. Ordet "försiktig" finns nämnligen inte i mina hundars värld i alla fall.

Och här hos mig får de får gå i den hårda skolan, vilket innebär att de får klara sig ur situationer bäst de kan. Peppar, peppar så har jag trots det (eller kanske pga just det) aldrig behövt uppsöka veterinär med någon av de. Boris KAN gå på stegar som denna utan att ramla igenom, men det kan inte Cobra - ännu. Men snart så ...

Och nog ville jag stoppa henne först måste jag erkänna .. :) ..men jag hann inte. Detta är trejde turen över innan jag ens hann fram. För kul var det tydligen. 

Vi klättrar ibland upp för branta berg. Då brukar Boris stå på toppen för att hjälpa mig upp. Bara ibland så ångrar han sig, vilket innebär att mitt stöd i långlinan hastigt förändras. :) Men nu har jag då fått ytterligare en påhoppare. Här skulle jag egentligen ta en bild av Boris på toppen av berget.

Cobra ser alltid ut som om hon har kuperade öron på alla bilder.

Att ha långlinan på Boris i den värsta "djungeln" är verkligen bra träning för honom, har jag kommit på. Eller för båda två egentligen. I början var lite rädd att Cobra skulle trassla in sig i linan när de lekte, och på så sätt skada sig. Men det gör hon inte. Vad hon tränat upp är snabbheten och vigheten istället. (värre är det med mig!!!!) Och Boris har blivit proffs på att inte trassla in sig i träd, grenar, stubbar osv. Mina hundar vet inte vad gå betyder i skogen, och jag kan gå i den tätaste skog men Boris rusandes i full sula utan att han låter linan lindas runt något. Skulle han hamna på fel sida av ett träd, så kan han nu vad "gå runt" "fel håll" eller "backa" betyder. Snacka om omedveten träning. Han måste ju hela tiden tänkla på var linan är, för jag gör det inte!

Det har hänt att jag bara släppt den och gått vidare om han fastnat, och sedan har han fått vara där tills han tänkt ut vad han gör för fel. Verkar lite elakt kanske, men mycket bra för hans hjärnverksamhet!  :) Att han ibland tror att jag är en gren, där man med alla krafter kan dra sig loss ifrån ... är en annan sak .. 

Nu ska jag laga mat och sedan ta ett hett bad - ikväll blir det ju party. 

Jaha, och så kom jag på att jag fortfarande inte satt på vinterdäcken. *Suck* Slarvigt.. men jag har inte haft en tanke på det.

Idag ser iaf ut att bli en riktigt riktigt vacker dag - kallt men blå himmel och sol, för första gången på länge. Och ikväll ska jag bort, så dagens ska ägnas åt hundarna. Övriga familjemedlemmar är nämnligen på "vift".

Exakt vad vi ska hitta på har jag inte bestämt ännu, men det blir till skogen - helt bestämt. Cobra ska ju träna imorgon, och det som de (vi) verkligen behöver just nu är att få rasa av sig överskottsenergin. Kanske jag gör ett uppletande också, eller inte. :) 

Igår blev det ingen träning pga sprucket tidsschema och knappt idag heller av samma anledning.

Så det lilla vi hann idag gick fullständigt åt pipan. :) Men jag förstår de ....

Dessa ljuvliga, jobbiga, underbara ROLIGA energiknippen till hundar. Hur har jag kunnat vara utan rasen i så många år innan, är väl snarare frågan?

På lördag är jag bjuden på fest. 150 kr inkl. mat dryck och trubadur. På Folkets hus i Sjuntorp.  

...Bara det säger ju vad det blir för typ av fest.

När inbjudan kom, så kände jag att jag varit så jäkla osocial i det sista att detta kommer jag bara inte ifrån - går jag inte så säger mina vänner upp bekantskapen med mig förmodligen. :) Så jag tackade ja.

Men häromdagen började jag tänka på att hur ska det då gå med hundträningen dagen efter? Visst kan jag dricka måttligt men man ska ju ändå orka upp och åka hela vägen till kursen. "Äh, jag avbokar mig". När jag ringde kompisen så säger hon såhär: -"Ja, om du vill ta med ännu fler kompisar så bara gör det! De kan betala när de kommer. Det är ett 40-årskalas exakt samma dag, så av ca 80 st har 30 sagt att de inte kan komma - grrrrr".

 "Ja det ska jag kolla det."

Så det hela slutade alltså med att jag INTE avbokade. Så gör man bara inte. Nu får jag skärpa till mig alltså.

Så nu skall jag då komma bakis till kursen, och jag hoppas verkligen Cobra skärper sig då och tar hänsyn till sin mattes tillstånd....

Annars har vi tränat idag. Först ut var Boris som jag tragglar exakt samma saker med. Vi kommer helt enkelt inte vidare. Jag fattar alltså inte vad jag gör för fel? och HUR ska jag kunna bli roligare/mer intressant så han gillar träningen mer och skiter i ev. tikar? Hans drifter är så extremt starka, och inte lätta att konkurrera med. Och att han inte vill (egentligen) träna får även mig att tappa sugen. Ond cirkel. Det roligaste på träningen är stunden då jag säger "varsågod" - alltså att träningen är över. Ojojoj, va kul livet är då. Men jag vill ju känna att han trivs! Att vi har kul ihop som när vi är i skogen och "brötar" runt. Jag kanske helt enkelt borde försöka hitta honom en annan "sport" som han skulle passa bättre?

Om en lydig hund betyder en tråkig hund, så föredrar jag olydnad.

Men men  ... jag ska nog komma på något. :) Annars trivs Boris väldigt bra med livet kan jag lova. Hans krav är att få LEKA och att få SPRINGA och att få ÄTA och att få JAGA KATTER och att få MÄRKA REVIR och att få SOVA I SÄNGEN och att få LIGGA I KNÄT och att få träffa TJEJER. En del av hans "krav" uppfylls - andra inte.

Sedan var det Cobrans tur. 

Jag har tänkt till idag!! *Gratulerar mig själv här* ... och kommit på ett sätt där hon även kan "skärpa sig" när hon går i kopplet. Testade det, och det fungerade. *nöjd*

Idag höjde jag också ribban lite och gick ut när det var mer folk i rörelse. Givetvis var det lite mer oroligt från hennes sida att gå lös jämte mig då, men hon lämnade inte min sida med max en meter och det får jag verkligen vara nöjd med. När hon sedan var kopplad, så hamnade jag precis bakom en Jack-russel med matte, och trots att kroppen stelnade och raggen restes så gjorde hon inget ryckande, och inte heller ett skall eller en morrning. Bara trippade på tå och blåste upp sig lite.

Imorgon ska jag lägga ett spår åt båda hundarna. Får se hur det går ...

Men jag gillar att skriva. Har alltid gjort. Och för mig är det ett kanonbra sätt att kunna "se tillbaka". Jag minns tex. första gången jag tävlade med Boris. Hade jag inte skrivit det då, så hade kanske minnena varit lite diffusa. Men idag var jag inne där och läste och såhär lät det då år 2004:

Första tävlingen någonsin för både mig och Boris. Nerverna i rejäl dallring.

Andra tävlingen och denna gång kändes det bra innan. Han har gått oerhört fint på träning.

• Platsliggning = 8 p
• Tandvisning = 8 p
• Linförighet = 7,5 p
• Fritt följ = 6 p
• Läggande under gång = 6,5 p
• Inkallning = 9 p
• Ställande under gång = 7 p
• Hopp över hinder = 9 p
• Helhetsintryck = 7 p
• Totalt = 148 p

Startar dagen lite lugnt idag, eftersom jag ska köra grabben till tandläkaren först. Tar med båda hundarna idag till jobbet idag tänkte jag.

Igår kväll tänkte jag på kursen.

På det vi lärt oss, och hur viktigt det är, om man vill ha en uppmärksam hund. Stärkt av det gick jag ut med Cobra på kvällspromenaden och tänkte testa lite. Man måste ju ibland våga utöva saker man lärt på kursen, i hemmamiljö också. Ibland kan ju allt fungera bra på en kurs för att sedan bara bli pannkaka väl hemma i vardagen. :)

Efter jag kommit bort från de stora gatorna kopplade jag loss henne - talade om att jag ville ha henne nära (dock ej fot, utan bara nära) och tågade på. Vi mötte människor och t.om en hund (jag var beredd) men hon avvek inte från min vänstersida. Sedan satte jag henne ner medans jag gick en bra bit bort och slängde bajspåsen. Och hon satt så fint och stilla kvar. Vid ett tillfälle kom t.om en löpare, då vi skulle korsa en väg. Springande människor har ju en förmåga att få igång en Dobbis. :) Samma sak där. Sitt.

Ja, nu ska vi träna mycket på detta, för allt blir ju så mkt enklare i vardagen. Speciellt med tanke på att jag har två, då krävs det lite extra om man har båda samtidigt ute. Utan att riskera att skrämma andra människor, så ska jag lita mer på min hund.

Det finns egentligen bara en situation där hon riktigt låser sig nu, och det är om grannen kommer med sin Dobbistik. Om det är att den inkräktar på hennes revir (bor i samma trappuppgång) eller om den utstrålar något extra hotfullt, det vet jag inte. Men Cobra avskyr den verkligen, och kan bli helt blockerad då den kommer. (morrar högt och helrest ragg, och stel i hela kroppen) Annars är hon trevlig mot andra hundar nu för tiden och det är positivt. Inga sura tendenser alls mot andra hundra hon träffar. Bra!

Ikväll ska Boris också få sig en riktig genomkörare! Måndagar är hans träningsdag.

Japp - så har det då äntligen varit söndag och hundträning igen. Cobras träningsdag alltså. Boris fick stanna hemma och jag hade inte ens dåligt samvete för det idag. Han får sin dos han också, och med den vetskapen behöver jag faktiskt inte ha dåligt samvete. Så är det med det.

Ops nu börjar travet på fyran. Har ju lovat hålla tummarna så jag återkommer här efter loppet. Lopp nr 5, häst nr 11. O´Brian Index.

Loppet blev lite väl tufft misstänker jag, med spår 11. Han låg i tredje spår hela vägen och med tanke på det tycker jag han kämpade mycket tappert..!!

Jag kan inte hjälpa det, men eftersom jag själv haft travhästar och varit engagerad i sporten i flera år är det så roligt att kolla när man har någon att heja på. Och är man tävlingsmänniska så är man, och då behöver man bara ett "objekt" att hålla tummarna för, så blir det genast roligt! Så grattis Sanna, till en kanonfin häst!

 ... ibland finns det saker i ens liv, som man gärna blundar för i vardagen. Sådant som man tycker aldrig borde/inte får hända - att livet inte varar för alltid. Nu gick allt iofs bra, men det har varit några omtumlande dagar här, då min mamma hamnat på sjukhus, med en oviss utgång till en början.

Men som sagt nu mår hon helt bra igen, för denna gången, och hela familjen kan andas ut igen. 

Så vi har väl inte gjort så mycket jag och hundarna dessa dagar. Så idag tog jag med lillgrabben, snowboarden och hundarna och åkte upp i skogen. Det töar för fullt ute, och det är knappt någon snö kvar. Men sonen är envis (undra vem han ärvt det efter?) och ville absolut åka med för att kolla om det inte gick att åka ändå ..

Och jodå ...en bit av backen hade fortfarande ett litet snölager kvar.

Boris var måttligt road av att vara i långlinan, men eftersom han välter allt i sin framfart fick det ändå bli så. Med tanke på grabbens säkerhet :) Boris menar väl, men det blir fel.

"Boris surar."

Men även Cobra kan tära på grabbens tålamod då och då alltså... Trots att hon är i ett mindre format och inte direkt välter eller springer på sonen. Utan snarare för att hon stjäl!

"Vad ska vi hitta på nu då?"

"JAG vet..!!"

"Och ett tag senare har sonen lyckats ta tillbaka sin mössa ..."

"Jaha", säger grabben ilsket, efter att jag inte kunnat låta bli att skratta *förlåt jonny* . "Kan inte jag få ta kort på DIG och hundarna då" ... fortsätter han .... "Ja, men då väntar du tills jag säger till", svarar jag.

Det gjorde han INTE! Att detta är en bild av en serie på 10 kort behöver jag väl inte ens nämna. Men grabben fick sin revansch. - Skrattar bäst som skrattar sist...!!!         

Sedan fick hundarna leka själva medans vi (vänner igen) fikade.

Så slutet gott, allting gott .....

Gäller bara att då och då få andrum till att "ta sig upp igen".

Jag trodde de flesta hade snö nu, men så fort jag kommit ett par mil nordost bara så upphörde alla snö. Här är det jättemycket så det har nog varit väldigt lokala byar. Men eftersom jag fortfarande inte hunnit få på vinterdäcken gjorde det absolut ingenting. :)

Lidköping är annars en väldigt vacker stad måste jag säga. På hemvägen stannade jag vid ett rödljus. Ett par står med en brun, väldigt söt Dobbistik vid ett övergångsställe. Lustigt, men jag får nästan lust att "hejja" när man ser andra Dobbisägare. Men jag har tidigare fått erfara att alla Dobbisägare resonerar inte på samma sätt, så jag avstod. Dessutom hade de nog undrat vad det var för dåre i den bilen.

Först tänkte jag "oj, vilken lugn liten Dobbisflicka" då de stod stilla. Men sedan när de skulle börja gå, kom det klassiska glädjeskuttet och brådskan framåt som karaktäriserar en Dobermann så bra..!! Framåt, framåt framåt...skynda er! ... Ja, de är härliga.

Grabben skulle egentligen köras till gymnastiken idag, men han har jätteont i huvudet så jag har faktiskt bett honom vara hemma och ta det lite lugnt istället. Och eftersom han knappt protesterade förstod jag att det var rätt beslut.

Så nu ska jag göra som ingen annan än barnen gör här i denna staden. Jag ska dra på mig termobxor, varm jacka, toppluva och ridvantar (för bättre Dobermanngrepp) och ge mig ut i snön med hundarna! Tack och lov att fåfängan upphört mer och mer med stigande ålder!!  

Återkommer kanske med rapport senare.

Ja, så var man då äntligen hemma från Strömstad.

Ringde sonen imorse för att kolla att alla var vakna (och hundarna rastade). Och fick då vet att det var massor av snö hemma, vilket det inte var i Strömstad. Och det stämde.

Inte mig emot för snö är kul, iaf såhär i början av vintern. Så snabbt hem efter mötet var slut, och på med termokläder och ut med jyckarna. Cobra fick följa med när jag skulle hämta grabben i snowboardbacken, och hon var alldeles förtvivlad över att jag inte kopplade loss henne. Alla barn lekte ju och hade så kul! Och det blev lite allmänt gapskratt när hon hoppade på snowboarden och började glida iväg ner för backen. Hade hon inte haft kopplet hade hon förmodligen gärna åkt hela vägen ner...

Boris fick leka av sig i linan, på ängen vid industriområdet. Han är så extremt fixerad vid löptiken just nu, så det var bäst att ha honom kopplad. Men de älskar verkligen snön båda två. Trottoaren var plogad, men båda hundarna skulle promt gå i snövallen brevid.

Imorgon ska jag vara i Lidköping hela dagen så då kan inte hundarna följa med, men jag funderar på om jag ska försöka ta en semesterdag på fredag. Har ju några veckor sparade ....

En lång dag på kontoret idag, och båda hundarna fick följa med. Men vi var helt ensamma där idag så det var lugnt och skönt.

Annars höglöper en tik området och Boris försöker "leva ut" det på Cobra, vilket hon INTE uppskattar. Han har alltså fått känna på hennes skarpa tänder många ggr idag. Humör saknas inte hos "den lilla".

Imorgon åker jag till på möte ett par dagar. Äldste sonen får ta hand om lillebror + hundarna. Inte så populärt, men han gör det iaf. Tack o lov ... 

 *Söndag morgon*

Går upp, ut så Cobra får kissa. In igen, och ut en relativt lång promenad med Boris. På med kaffe, packa ryggsäcken. Hundarna följer mig med stora förväntansfulla ögon. Ryggsäcken betyder nämligen: - "KUL PÅ G...!!!" Då gör jag det hemska. Jag tar med Cobra och åker.

Jodå ...det är inte utan att det hugger till i magen av dåligt samvete, men Boris har ju inget som helst nöje av att sitta i en kall bil i tre timmar medans jag tränar Cobra på kursen. Han gillar ju inte ens att vara i bilen. Synd bara att han inte förstår att det är för hans eget bästa. Sådärja, nu har det dåliga samvetet talat färdigt, men det är en av nackdelarna med två hundar. Samvetet.

Nackdel nr två är när man kommer hem vid ca 16,00. (varit iväg sedan vi åkte kl. 10,00) och man känner sig ganska matt. Då möts man av en superpigg Dobbis till som bara lyser - "Åhhh, äntligen MIN tur!" Japp. Det är bara att ta på nästa koppel, lämna in den trötte, och gå ut igen med den pigge. :)

Kursen (som för övrigt är helt suverän) gick väldigt bra.

Mål för dagen "nära matte i alla situationer" samt lite inkallning och platsläggning. Hela flocken med ungundar och mattar gick på grusvägen. Först med kopplade hundar, sedan släpptes alla lösa. Men de fick inte gå ifrån sin matte, eller leka eller ens nosa på de andra hundarna. Sedan gick vi kors och tvärs, fram och tillbaka och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad över allihopa! (inkl. Cobra) Nå´t enstaka lekryck var det väl i början, men sedan höll alla sig fint vid sidan av matte trots att vi nästan gick på varandra. De är ju trots allt i en väldigt leksugen ålder. Kanonbra alltså, och NYTTIGT! Sedan fick de även leka två och två och så skulle vi bryta leken och de skulle komma till matte direkt - alltså omgående. Även det fixade alla utan problem.

Ja, Cobra skötte sig faktiskt galant idag, förutom under fikapausen i skogen, då alla band sina hundar i varsitt träd. - "Vad hände med alla? - Vilka tråkmånsar!!! Sitta här och bara glo? Bäst försöka få igång alla andra till lek istället, eller käka upp trädgrenarna." Aktivitetsnivå 5 på Cobra där idag.

Idag är Cobra 8 månader gammal. Uj, va tiden går..!

Idag har jag varit helt öm i kroppen efter gårdagens fall. Jag sträckte förmodligen någon sena eller nå´t i vänsterarnem när jag ramlade för jag kan knappt räta ut den idag. Så jag har inte precis känt för sådär riktigt vilda turer som vanligt idag alltså. :)

Yngste grabben är inte hemma, så när den äldste kom från jobbet vid 12,00 "tvingade" jag med honom upp i Svartedalen. Motivering - "du behöver frisk luft!" Och till min förvåning åkte han med. Vi laddade ryggsäcken med kaffe och upp i skogen bar det. Idag var det tack o lov inte lika blött och lerigt som igår.

Men det var skönt. Vi satt vid en sjö och drack kaffe. Eller rättare sagt - vi drack kaffe efter vi bundit fast hundarna. Innan det lyckades de välta kopparna hur många ggr som helst. Det är inte så idylliskt som det låter, att fika med två lekande Dobbisar. *hrmf*

"Rymdvarelse..på väg att landa..???"

"Måste vi verkligen sitta här?"

"Släpp fångarna loss"

Och imorgon är det då äntligen söndag igen..! *jippie* Betyder hundträning med Dobbisgänget. Så kul ...

Och har jag tur är Cobra lite lugnare imorgon efter dagens lååånga lektur i skog och mark. Båda två har iaf sovit gott hela kvällen. :)

Alla dagar är sig inte lika. Nej.

Idag har jag varit i Göteborg. Åkte ilsken, jätteilsk vilket är sällsynt, därifrån vid 12,00, och tänkte att nu räcker det för idag..!!! Jag har gjort mitt med råge för denna veckan! Grrr …

Åkte hem, bytte kläder, tog hundarna och åkte upp i skogen.. För vad kan få mig på bättre humör än att få vara ensam i skogen med hundarna? Inte mycket ….

Och redan efter ett litet tag så upphörde ilskan – axlarna åkte ner en meter, och livet började återigen att kännas helt ok. Tack och lov för denna rehabiliteringskur som hundarna är! Hur kan man fortsätta vara arg när de är så otroligt roliga och glada…? Omöjligt.

Eftersom det var ljust ute idag då jag var ovanligt tidigt ute, så tog jag med kameran. Lägg märke till följande: Boris är i "normal" skärpa, och "Lilla My" alltid blir suddig. Kan det ha att göra med att hon aldrig är still kanske? :)

Boris fick på sig långlinan och Cobra fick vara lös. Man vet inte vilka/vad som gömmer sig i skogen såhär års, och då de taggar varandra så vill jag inte riskera att överumpla någon med två lösa Dobbisar.

Promenaden började med att Boris ville skita, och helst då ifred! Helt normalt för en hund. :)

"Boris försöker desperat sätta sig"

 ...äntligen hemma!

Stannade på kontoret till 20,00. Var bara hemma en sväng för att plocka upp och köra lillgrabben till gympan. Sedan tillbaka till kontoret. Och ändå hann jag inte fördigt med allt som hade hopat sig på skrivbordet. *suck* Denna vecka har jag varit i Lidköping, Stenungsund, Kungälv, Göteborg, Jönköping,Tranås, Skövde och Uddevalla. Och så givetvis Trollhättan då idag. Då hopar sig andra saker helt enkelt..! 

Men eftersom jag visste att det skulle bli en lång dag på kontoret så fick båda hundarna följa med idag. :) Det va allmänt kaos givetvis. Vår Lager-Bengt fick sig en utskällning av Cobra alias "Lilla My", och en blöt kyss och en varm kram av Boris. Tur han är van. Men han fick snabbt annat att göra, och sen såg jag inte honom mer denna dagen ... konstigt.  

Men ingen hundträning blev det alltså idag. Och nu har jag faktiskt ingen ork att ta mig ut....

Ja, igår var vi i skogen några timmar.

Vi trotsade helt enkelt mörkret och hade hur kul som helst, som vanligt, ibland granar och mossa.

Sen har ju jag då som uppgift att få Cobra att sluta skutta. Hmmmm ... Ja, det går väl sådär måste jag erkänna ... Men några framsteg har vi allt gjort! När jag säger: "INTE hoppa" så slutar hon numera. Det gjorde hon inte innan. Och våra promenader här hemma i stan, går kanonbra. Ett eller två skutt max, på varje promenad. Sen går vi, och riktigt normala ser vi nog ut till och med. Bara en sån sak..!

Värre är det då i skogen ... där ingen ser oss (förhoppningsvis)*rodnar igen*

I teorin så är det hela ju väldigt, väldigt enkelt. Var konsekvent! Jag lovar - Cobra hade kunnat sluta studsa på två dagar om jag verkligen hade velat. Om jag varit konsekvent till 100% alltså, vilket jag inser att jag inte är. 

Såhär är det. När jag travar fram här bland folk i centrum, eller om jag ska iväg och inte direkt är klädd i hundkläder, vill jag ju inte ha henne hoppandes i mitt ansikte. Och likaså vid inkallning och dylikt på träning. Men i skogen, när vi far runt, skitiga och med galna blickar (alla tre) så kan jag ju inte hjälpa att hennes hoppande med alla fyra uppe i luften framkallar skrattanfall hos mig. Hon ser ju så förbaskat rolig ut! Och när jag skrattar så spårar ju mina hundar ut som jag nämt tidigare. Detta är ju det roliga i våra skogspromenader!

Så svårigheten i det hela ligger inte alls hos Cobra. Hon är lättlärd. Nej problemet ligger helt hos mig, som skulle sakna hennes hoppande i skogen, måste jag erkänna! Tur man har självinsikt. *pust*

Även om detta innebär att jag då och då flyger några meter själv, eftersom Boris är likadan, så skulle det inte bli detsamma utan detta kaos! Sådana är vi ju alla tre - i skogen ska det vara kaos, och jag kan garantera att jag aldrig kan gå in i en affär eller så efter våra promenader, för ren och välkammad är jag inte!

Så nu måste jag allvarligt begrunna, för hennes skull - alltså för att hon ska få en matte som inte säger ja och menar nej och tvärtom.

Ska hon få hoppa eller ej? *snyft*

Kanske kan jag hitta en medelväg.............? 

________________________________________________

Så är det då kväll. Snabbt går de få timmarna efter jobbet!

Boris har fått sig ett träningspass, och Cobra miljötränas fortfarande. Hon kan nu sitta tyst och fint jättelänge utanför affären och bara titta på alla. Så söt. :)

Boris har funnit en ny innebörd i slutordet, när vi tränt klart. Varsågod, betyder att träningen är slut. Man kan ju säga varsågod med olika stämmor. Och när Boris träning är över säger jag ordet med lite mörkare och riktigt tråkig röst. Ja, nästan surt. Det ska ju vara tråkigt att det är över. Hjälper icke! Boris gör sin helt egna tolkning av betydelsen, och hur sur jag än låter betyder varsågod - "Nu drar vi och pissar på närmaste buske/träd." Han är kopplad alltså. Och hur ofta finns en buske eller ett träd mitt på plan? Näää ...just det..det är en bit!!! 

Här hemma så säger vi inte: "två tummar i en xxx". Noop ... vi säger istället: - "två hundar i en pöl".

Det känns lite trevligare liksom.

Och övriga hundar: Marika med Bulten (Engelsk Staffordshire Bullterrier) född i jan-06...och ... *jag och namn...!!* Sorry, men XXXX med XXXX  (Vorsteh) 1 år gammal. (båda hanar)

Idag har jag städat, städat och åter städat.

Hundarna tycker att jag har varit skittråkig, men det var ett nödvändigt ont. Nu längtar vi i stället till kursen imorgon. :) Kommer jag ihåg det så ska jag ta med kameran.

 ...äntligen helg igen! Och ikväll ska vi bara mysa och ta det lugnt.

På söndag börjar valp, eller rättare sagt unghundskursen och det ska bli så otroligt kul...!!!! *längtar!!*

99 % av alla som är med är Dobbisar (tror jag) vilket gör det hela ännu roligare. Då dras vi ju alla med samma .....hmmmmmmm....... rastypiska egenheter.

Boris ska få vara hemma under tiden. Jag måste lära mig att motstå hundarnas bedjande ögon, och faktiskt ta de en och en ibland. Jag börjar bli bättre på det, men helt lätt är det inte.

Sist på kursavslutet så talade vi om att åka in till Göteborg och miljöträna alla hundarna i Nordstan. Om jag räknar får jag det då till att det skulle bli väldigt många Dobbisar om alla tog med alla sina hundar. 13 st får jag det till. (kan ha glömt någon)

När vi gjorde detta sist så hade vi bara med 3 eller 4 hundar. (minns ej riktigt)

Men i Nordstan så stannade vi och pratade lite. Alla våra hundar la sig skönt tillrätta på golvet och vi märkte inte ens att det började bildas en ring runt oss av nyfikna åskådare. Men plötsligt säger en kille: - " ursäkta, men ska ni ha uppvisning här eller?"

Ke...???  Ingen av oss fattade någonting..... 

Så hur blir det då om vi kommer med 13 st .....??

Jag blir tokig! Varför är det inga hus till salu när jag verkligen letar?

Antingen har det helt fel läge (centralt) eller så är det på tok för dyrt/stort. Det är ju snart bara jag, lillgrabben och hundarna kvar så nå´t jättehus behöver vi knappast .. men ack nej ...*suckar*

Jaja :) ... jag kan ju alltid börja tävla i gång eller något, för jag tycker inte jag gör annat nu för tiden. Sviterna av att hundarna tas på promenad en och en ...jag går o går o går o går o går ....

Cobra ligger nu på en matchvikt av 32 kilo och jag undrar var hon gömmer de kilona? För mig är hon fortfarande pytteliten, och hon är absolut inte tjock, utan helt lagom, tycker jag. :) Boris vägde jag idag också, och han ligger på 51 kilo??? Jäklar va han var tung att lyfta alltså. Tur man har Dobermannarmar! Att vågen visar för mkt är ingen risk för jag väger plötsligt ett kilo mindre än vanligt, och det är inget jag vill direkt... Kanske är det alla promenader. :)

Igår "lekte" Cobra med en liten Kinesisk nakenhund på 6 månader. En tik. Den hade neonfärgad reflexdress på sig och det tog ett tag innan Cobra fattade att det verkligen var en hund. Men sedan lekte de. Nej, förresten. Cobra lekte med den, men den lekte INTE med henne. Nej den tyckte att Cobra var lite väl stor och vild, för hennes smak, och var ganska sur. Men Cobra uppförde sig mycket väl, vilket gladde mig. Jag har ju varit lite bekymrad över hennes "tykna" sätt mot andra hundar. Men jag har märkt att hon fungerar bra med de så länge de inte är för nära mig, för då blir hon grinig, eller om de är här ute på gården. Det tycker hon är hennes revir tydligen. 

Idag på Borispromenaden så tvärnitade jag och tränade lite mitt på vägen (ingen trafik) till hans stora chock. - "Här kan vi väl inte träna, för jag måste ju hålla koll på allt runtomkring". Men matte var envis och till slut fick han ge med sig. :)