Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


DEN ROSA MÅNADEN?!

Nu är det oktober igen...

Den månad som vikts för att stödet till BRÖSTCANCER-insamlingarna ska kunna profilera sig. Reportage i tidningar, Rosa Bandet-försäljning, Rosa varor i affärer, men i år ser/hör jag nästan uteslutatnde Världens Barn istället...

Världens Barn är en MYCKET viktig del av världen, samhället och de är i stort hjälpbehov! Insamlingar behövs!
Jag tycker nog inte att det ena ska behöva utesluta det andra!

Som en f.d bröstcancer-sjuk kvinna så vill jag att Rosa Bandet-kampanjerna S Y N S ännu bättre än vad de gör nu, faktiskt!

ÄLSKA LIVET - ÄLSKA ROOOSA!!!


6 Oktober 2011  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
ROSA BANDET - gala på TV ikväll

Kl 20.00 - 22.00 kanal 3 ikväll - GALAUNDERHÅLLNING Ring in och lämna pengar tlll forskningen!

För mig innebär det 2 timmars tårar, för då väcks alla minnen till liv. Skräcken då jag fick diagnosen, den sanslöst jobbiga behandlingstiden, mina 2 numera döda vänner L. & A-L som inte hade den tur i livslotteriet som jag hade.

I dagarna ska jag ännu den näst sista operationen för att försöka återställa mina bröst till lite mera normala bröst...

Livet blir ALDRIG det samma, men jag jobbar på det...
29 Oktober 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
11 september i år oxå...

Ja konstaterar att jag lever, i år oxå!!! Idag är det 6 år sen jag fick min bröstcancer-diagnos på C-las i Västerås.
Den 11 september är även en helvetisk dag för många.
Anna Lindhs anhöriga, lilla Sabina i Arvika hennes anhöriga och alla de som hade en när&kär i Twin Towers.


Nu kan vi i allafall göra en G O D gärning för bröstcancerforskningen - genom att köpa godis! Talesättet säger ju - inget ont som inte har något gott med sig?!
11 September 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 5 kommentarer
mer än 1 år sen nu...

Anna-Lena, nu är det verkligt. Du det är massor mer jag ville prata med dej om, en massa saker jag ville göra i ditt sällskap. Men du dog för mer än 1 år sen. Jag saknar dej så! Dej och Lotta!
Hoppas att ni har varann i er himmel.
Anna-Lena, du och jag pratade på morgonen den dagen du dog. JAg pratar med dej när jag plockar med mina pelargoner, när jag går en promenad med Ebba, lite då-och-då... Min saknad är så stor.
Hur länge KAN jag vara ledsen, hur länge kan jag sörja dej, hur länge kn jag särja Lotta. När Lotta dog så fanns du vid min sida och vi pratade och förstod varann... Nu är jag ensam med en dubbelt så stor sorg efter er båda.

Livet går vidare, jotack det vet jag. Jag går oxå vidare. Men en del av mig stannade hos Lotta, en del till av mej stannade hos dej. JAg kan inte ens ringa till dej och låta koltrasten sjunga för dej via mobiltelefonen. Jag kan inte skicka paket med delar av Gotland i till dej. MIna/våra pelargoner växer utan er båda och det är tomt!!!

8 Juli 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
Alla världens svordomar...

De hade jag velat skriv här...Idag hr jag varit på Bröstmottagningen på Visby Lasarett, jag har en knöl på hö. sida av halsen. (det är inte huvet jag menar) Utan en K N Ö L !!! Det är skräcken!

Dr. L sa att det måste göras ett ultraljud för att dom ska kunna se varför lymfkörteln är svullen. Är det en infekterad lymfkörtel eller en cancersmittad lymfkörtel?!
9 Juni 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 2 kommentarer
måste man må?!


De senaste veckorna har jag mått sämre och sämre, blivit deppigare och mörkare inuti. Det beror på minnena, som borde göra mej glad, glad för att jag har dom och att de är fina minnen... Glad för att jag fick möjligheten att lära känna er båda - underbara vänner.
Men...

I förra veckan var det redan 1 år sen jag lämnade A-L så svårt sjuk och när flyttlasset åkte med mej till Visby så åkte hon in på sjukhus, hennes familj och vännerna där i M. och även alla i V-ås och jag saknar er! För 1 år sen ringde jag till dej A-L, vi pratade, du fick höra på koltrastens drillar via mob.tel och vi skrattade och grät i telefonen... Jag packade 1 stort paket fullt av Gotland och skickade upp till dej på sjukhuset, du blev så glad! Blåelden och den stora pionknoppen,syrenerna, semesterbrochyrerna, de fina mjuka stenarna och fossilerna från stranden... Vi pratade och pratade om barnen, pelargonerna, familjerna, sjukdomen och vi saknade varann i telefonen.

Sen finns nästa stora sorg -

I nästa vecka är det redan 3 år sen Lotta-Potta dog och du ä oxå mycket saknad och definitivt inte glömd! Dina pelargoner står här och växer, Charlotta blommar så fint, Min gamla aprikosa är ljuvlig, den har jag delat med mig av till många... Godshill, Minnie, Mrs. Tarrant och de andra.
Vi hade två likadana skyddsänglar, din är hemma hos dej och min är här hos mej...Hoppas den skyddar din familj nu!

Mina älskade och saknade vänner - jag tänker ofta på er, saknarer och jag vet att vi ses senare, tills dess sköt omvarnadra och pelargonerna i himlen. Kramiz Anna-Carin
29 Maj 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
sista operationen den 26/1-09

När jag gjorde min ärftlighetsutredning våren 2004 så rekommenderade dom mig att göra 2 saker för att minska återfallsrisken av bröstcancer.

1. operera bort båda brösten och göra en sk. DIEP-lambå

2. operera bort äggstockar och livmoder INNAN jag slutar med den anti-hormonella medicinen(Arimidex) som jag ätit sen sensommaren 2004

På måndag är det dax för operation, men idag är det inskrivningssamtal med narkos, sjukgymnast, op.läkare mm.mm.

Kommer jag att komma ihåg att fråga alla frågor?

Kramiz
19 Januari 2009  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
Lättsam vattengympa!

Jaha sådär nu var jag igång då?!
Med vattengympan. Lyckades med bedriften att cykla till&från gympan + hålla igång 1 timme. Har inte plumsat och plaskat med "bröstsystrar" sen Lotta(älskad&saknad) och jag badade i V-ås ute på Eriksborg.

Det var med ett visst vemod faktiskt. Tänkte på hur kul L & jag hade...

Men nu var det i Visby i Korpenbadet. Ett gäng "damer" i varierande ålder tänjde, paddlade och plaskade i +30 vatten.

Skööönt!
Känner ingen än, men det kommer väl. Ska väl jobbas inför oktoberkampanjen kan jag tro.
Kramiz
2 September 2008  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
en kvinnlig krigare har fått vila nu...

Älskade, sakande Anna-Lena Du vann kriget men förlorade livet... Död?! Neeeeeej!!!Jag måste få vara egoistisk och S K R I K A ut att jag vill ha dej tillbaka, vännen.

Du slogs och vann 5 år med din familj och oss andra nära&kära som var dina vänner, efter att du fick din bröstcancerdiagnos 2003.

Med din sanslösa livsvilja och kämpaglöd och med hjälp av cellgifter, strålning och jag-vet-inte-allt så njöt du av familjelivet, auktioner, naturupplevelser ända tills i går.
Igår, den 1 juli så orkade din kropp inte längre och du slutade andas och leva här ibland oss.

Jag vill tro att du är på väg till Lotta-potta, i en himmel full av glädje, friska dagar, soluppgångar & solnedgångar vid havet och pelargoner i massor. Där kan ni sitta och fnissa förnöjt, byta sticklingar lyssna på Sanna Nielsen och Gyllene Tider och spana ner lite beskyddande på oss andra som är kvar här på jorden.
Jag saknar er båda två.
I minneslunden på Visby Norra Kyrkogård finns nu två fjärilar, 1 rosa och 1 grön som svävar där som en symbol för er 2.
Jag ser fram emot att få besök av 1 elr 2 fjärilar igen...
2 Juli 2008  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
Du är så rädd för att du ska dö...

Så du vågar inte leva!

Så sa min onkologläkare till mej då jag föll handlöst ner i en depression då min ärftlighetsutredning var klar... Det är sant!
Jag är rädd.
Jag mår dåligt mer eller mindre varje dag för att jag ska få återfall. Mitt arbete och mina arb.kamrater drabbas, utan att jag orkar motverka det. MIn familj likaså. Fan, fan, fan!

Nu har det gått 4 år sen jag fick diagnosen och jag har svårt att se att jag har varit frisk och är frisk, jag väntar bara på att återfallet ska komma...

Ikväll är det ROSA BANDET-GALAN på 3:an. Glam och stoj i pengainsamlingens tecken...

Skippa V 75/LOTTO/TIPSET i helgen - satsa den slanten på Bröstcancerfondens/Cancerfondens insamling istället!
Du är garanterad en vinst!

Kramiz
30 Oktober 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
åter till Akkis

Nu e d dax för finjustering av de som kallas "mina nya bröst". Men inte är de mina. Mina bröst försvann 2003, då jag fick cancer i det vänstra. Sen dess har de tillhört vården och dess personal.

Inte tycker jag att de är av godo heller - de är bara nå´t man kan få cancer i - igen. När jag var på rehab på Lustgården i Strömsholm så skojade jag och sa att det skulle vara skönt om de gjorde en RADIKAL operation på mej och satte huvudet på fötterna för att inte kunna få metastaser i skelettet, lungor, lever m.fl ställen.
-Då sa en av de andra tjejerna lätt skrattande - "då får du väl hjärnmetastaser"! Hmm... Tänkte inte på det... (FÖRLÅT - GALGHUMOR!!!) Men ibland är jag så orolig för en av mina bästa vänner, A-L. :-( Min "lilla" operation på tordag kommer att gå bra. Lite småfix bara.
Hemma igen till helgen ju.(om man ska tro dom på avd.)

Nu ska jag ta en wiskey och sen e de nattiz.
9 Oktober 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
Resan

Detta skrev jag då jag var inne i "svängen" med operation, behandling"


Vem är jag - betraktelser under mitt livs resa…

För många långa dagar sedan var jag en glatt studerande tonårsmamma.
Jag hade påbörjat en utbildning till behandlingsassistent.
Jag var mamma till en glad, söt tjej som med tillförsikt var på väg ut i sitt eget vuxenliv.
Jag hade precis fått veta att vi hade fått en större lägenhet. Nu skulle vi slippa att bo 2 vuxna och en tonåring+ 1 hund i en liten 2:a med balkong. Nu skulle vi äntligen få bo på markplan, med en uteplats, varsitt sovrum och jag skulle få en trädgård!
Jag var blond och hade halvlångt hår, var lite mullig bara och visst tyckte jag att vissa dagar var jobbigare än andra när min fibromyalgi gjorde min kropp öm och värkande. Men jag levde!
Jag hade en framtid, en familj, en framtidstro...

Sen kom den 11 september 2003.

Jag hade en mammografi-tid tidigt på morgonen.
Då fick jag den bröstcancerdiagnos som sedan har förändrat mitt liv TOTALT. På både gott och ont. Vad som överväger, tja.. Det varierar dag från dag.
Allt snurrade runt på ett overkligt sätt, diagnosen, tider, biopsier, cancer, CANcer, CANCER

Helt plötsligt satt jag på ett tåg - Cancertåget – Ingen planerad ankomsttid, ingen hållplats, ingen vet när det är framme, när det stannar. Om det någonsin gör det.
Vi är många som åker med – helt ofrivilligt.
Under resans gång så ser jag mig själv. Vem är spegelbilden som möter mig varje gång jag tittar i spegeln?
Först möts jag av ett skräckslaget ansiktsuttryck. Panik och rädsla lyser i ögonen. Tårar som rinner. Min sambo försvinner.
Ett förband skymtar till på min vänstra sida –jag har en hukande kroppshållning. Julgranar lyser upp landskapet utanför tågfönstret.
Ett huvud utan hår, nästan inga ögonfransar, schalarna byter färg. Jag ser nyårsraketer.


Våren passerar utanför utan att jag ser den – allt är en dimma av gift.
När försommarsolen börjar lysa utanför på landskapen som passerar förbi så har spegelbilden fått lite färg på kinderna, ögonen orkar glittra lite grann. Spegelbilden har börjat få tillbaka håret – stubben syns. Men hon ser trött ut, mycket kraftigare, orörligare.
Tåget rusar vidare, var är hållplatsen?
Hur gick det till?
Vart tog jag vägen?
Inte kan jag få mitt liv tillbaka. Det är för alltid förändrat. Jag kan inte återgå till vare sej arbete eller studier.
Nu är jag mörkhårig, korthårig, sjukskriven och har ständigt fysiska eller psykiska påminnelser i kroppen.
HELA LIVET är förändrat!
Just nu så är jag frisk och färdigbehandlad och försöker leva livet en dag i taget. Jag försöker se fram emot olika saker som ligger framför mig.

Bröstcancern har tagit mycket ifrån mig.
Bröstcancern har givit mej mycket.

Jag väljer att kalla dom sjukdomsvinster. Jag har fått en helt annan syn på livet- ni vet vad jag menar. Jag har fått förmånen att möta nya vänner med erfanerheter som liknar mina.
Visst är allt förändrat – hela jag – utifrån och in – inifrån och ut.
Den nya Kajsa står och tittar ut genom cancertågets fönster. Tåget börjar sakta ner farten.
Snart stannar det, snart, snart. Jag kliver av och tittar mig omkring. Tänk, jag köpte inte ens en biljett och ändå så togs jag med på en oändligt lång och oviss resa. Hur ska jag lära mej att hitta här, i min nya tillvaro. Förhoppningsvis så har jag hela livet på mig!
5 September 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-C H                                             Skaffa en gratis hemsida