Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Du är så rädd för att du ska dö...

Så du vågar inte leva!

Så sa min onkologläkare till mej då jag föll handlöst ner i en depression då min ärftlighetsutredning var klar... Det är sant!
Jag är rädd.
Jag mår dåligt mer eller mindre varje dag för att jag ska få återfall. Mitt arbete och mina arb.kamrater drabbas, utan att jag orkar motverka det. MIn familj likaså. Fan, fan, fan!

Nu har det gått 4 år sen jag fick diagnosen och jag har svårt att se att jag har varit frisk och är frisk, jag väntar bara på att återfallet ska komma...

Ikväll är det ROSA BANDET-GALAN på 3:an. Glam och stoj i pengainsamlingens tecken...

Skippa V 75/LOTTO/TIPSET i helgen - satsa den slanten på Bröstcancerfondens/Cancerfondens insamling istället!
Du är garanterad en vinst!

Kramiz
30 Oktober 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
Städa i bokhyllan

Jisses vilket jobb och vilken tid det tar.
Börjar ju bläddra i böckerna och blir sittande, ska jag göra mej av med den här? Neeej, det går inte.

Men den här då - har ju aldrig läst den sen den kom hem, näää det kan jag inte. Men DENNA måste bort, jag gillar ju inte ens äpplen... Nä, den kan ju va bra å ha sen när jag får egen trädgård på landet i vår.

Förstå min ambivalens!!!

Så nu i skrivande stund sitter jag med 1 hög med kokböcker på ena sidan och en hög trädgårdsböcker på andra sidan och JAG i mitten på kontorsstolen?!

Ska jag sälja bort dessa, eller spara? Anar en utökad aktivitet på Tradera för min del nu under höst/vintern. Annars kommer ALDRIG jag att orka flytta i vår - alla dessa böcker!

Likadant med alla mina små porslins och glasprylar...
Huvvaligen - öppna ett köksskåp och få full utdelning - minst 2 saker faller ner i huvet på mej varje gång?! Inte klokt...
Sen blir det väl inte bättre av att jag älskar auktioner och har en mycket god vän som gör detsamma OCH dessutom inleder mej i frestelsen att följa med på flera nya akutioner... *SUCK*
Nu ligger det 2 lampor på sovrumsgolvet som ska upp i huset sen.

Tavlorna då - ja jag skulle nog behöva 2-3 hus i vår. Då skulle antalet väggar ev. räcka till för de tavlor som redan finns här hemma. Först de med Gotlands- och Visbyanknytning, sen de med underbart vackra ramar som jag ska (någon gång) vilket år som helst fixa med och flytta ramarna till ett annat motiv...
Sen lockar ju alla blomstertavlor som finns, och på auktionerna så finns det ju oftast ett par, 2, 3 st. *SUCK*
Näää, jag går och sover på det - helt enkelt...
Nattiz
29 Oktober 2007  | Länk | Hemmet & fritiden | 1 kommentar
är vägen till Gotland en B Å T???

Morr, spott och fräs!!!
Nu när jag kan och orkar åka "hem" och hälsa på och dottern dessutom kan följa med - VARFÖR ska alla andra höstlovslediga och Gotland Grand National-åkare åka dit NU för ???
Stanna där ni är! JAG VILL HA PLATS PÅ BÅTEN!!!

Nädå, riktigt så allvarligt är det inte... Men lite besviken är jag allt. Det hade varit härligt med några höstdagar på ön nu när jag är sjukskriven! Hösten där är oxå vacker och härlig.

Långa promenader vid havet, i DBV:s bot.trädgård, innanför ringmuren där rosorna ännu blommar... Detta roskort tog jag på julaftons morgon 2003 - så läckert med blommande rosor den årstiden!

Kramiz
28 Oktober 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
solstrålar

Så skulle hösten inte vara så lång, mörk och vidrig...
Men igår(25/10) var det en underbar solig dag och jag och min goá vän A-L var på utflykt med fikakorg och kamera.
Vi satte oss intill en stugvägg vid en "konstgjord" sjö som tillhört Sala Silvergruva och avnjöt kaffe, smörgås, nybakad äppelkaka, pepparkaka och mandarin. Jag somnade nästan i den kylslagna solens strålar...

En sen slända flög förbi, några små talgoxar kom sent om sider förbi och kvittrade en liten stund annars var det nästan VAKUM-tyst! Foton från dagen kan du se i fotoalbumet.
Nu tror jag vi har laddat solcellerna så det räcker till 1/12! (om 2 månader så är det annanda´n jul!)


Kramiz
26 Oktober 2007  | Länk | Om jag hade 1 miljon | 0 kommentar
Hemma igen - men FEL, FEL, FEL

EN vecka efter att jag fick åka och avliva lilla Kimi så var jag och hämtade urnan.

Jag och en underbar vän, G. promenerade först länge runt i den vackra omgivningen runt Strömsholms Slott i höstsolen. Men jag blev aldrig beredd att åka.
Om det känns såhär vidrigt och FEL att hämta en urna innehållande en älskad & saknad hund så,vil jag ALDRIG, ALDRIG veta hur det känns att hämta en urna innehållande en saknad och älskad människa!

Jag valde enskild kremering för att dottern(20år) ej var med vid avlivningen och jag vet att hon behöver göra ett eget avslut med Kimi.

Vår andra hund var med oxå, så efter att vi hämtat urnan så fick båda vovvarna (i olika skepnad) vänta i bilen medans G. och jag var och drack "begravningskaffe" på Markan. *vidrigt eller självklart*

Nu är i allafall Kimi hemma igen. Urnan står på en hylla bakom et foto av henne. Ett ljus har brunnit där hela kvällen.
NU är jag helt slut och ska sova!
24 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 2 kommentarer
Livet på landet

Hela helgen har vi "flytt fältet" från tomheten utan Kimi, till landet och goda vänner.
Skööönt!
Vi har umgåtts, druckit gott Syd-Afrikanskt rödvin, pratat skit, lagat mat, slickat små kattungar(Ebbavovven alltså), städat skafferi, kört hit-och-dit i egenskap av chaufför för bröllopsgäster...
Idag var vi dock i Sala Sockenstuga för att samla in pengar till Bröstcancerfonden! Körsång, kollekt i kyrkan, lunch, lotteri och så pratade jag lite om min egenupplevda erfarenhet av att vara BC-drabbad. Det gick bra och allt var toppen, bara kollekten var tydligen över 1000 spänn!

Nu ska jag sova, i min egen säng. Om jag nu kan sova - det går inte så bra... HAr inte gjort det på länge, länge. Nattiz...
21 Oktober 2007  | Länk | Hemmet & fritiden | 0 kommentar
Inte vitt på marken!

Så nu vågar jag lyfta upp "Beppeluvan" och vakna...

Men det är halt & KALLT! Jag som annars inte fryser.
Skulle varit en igelkotte istället, då kunde man förbereda sig för en lååång tupplur tills blåsiååorna knoppas, fåglarna sjunger och qllq förhatliga vissna lök börjar försvinna i det härliga gröna gräset som är så grönt så det svider i ögonen kikar upp i naturen igen. Nu börjar dagen...
19 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 1 kommentar
SNÖAR DET!!!

Tappade taget om persiennsnöret nyss - det snöar här!!!
I skrivande stund så faller äckliga, vita, kalla snöflingor ner på gräsmattan!

Jag vill inte...

Jag orkar inte...

Inte S N Ö oxå ovanpå allt annat jä-la elände?! Jag vill inte se "julrosor" redan.
19 Oktober 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
Torsdag

Jaha så har ännu en dag gått...
Solen sken, vinden var kall och livsgnistan infann sig inte idag heller. A-L kom och vi åkte till sjukhuset för hon skulle ha beh. Sen till Misteln´s kansli för att hämta "Rosa Bandet-prylar" inför söndagens begivenhet. Alltså gudstjänst, körsång, lunch, lotteri mm i Sala Sockenstuga kl. 11.00 och ALLA intäkter (kollekt+lotteri+valfri lunchavgift) går till Bröstcancerfonden!!!

Mera småfix, lunch, ut i solen och den kalla vinden på vovvepromenad i 45 min med Ebba-tanten. Snabbsväng in på Myrorna och några trädgårdsböcker(förståss), hem, fika, telefonsnack, handla, lååångt Zumra-pelargon-snack(varför ska det vá så långt till Stånga?!), tv-soffan och nu ska ryggläge intagas snart...

I morgon ska det förhoppningsvis vara "en annan dag"
18 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 0 kommentar
Vilken dag...

USCH!
En sammanfattning av dagen -- solfan lyste på himlen och jag var ledsen.
*suck*

Redan till frukost så kom de första tårarna när ingen Kimi kom rusande då jag tog plasten av osten... Hade bara sovit 4 timmar så det var lättgråtet.

Visst har jag gjort saker under dagen men tankarna kommer tillbaka hela tiden, gjorde jag rätt? Klart jag gjorde! Kimi var ju sjuk och blev sjukare, men inte f-n gör det saken lättare...
Jag har suttit med min 1.a hund, Buster i knäet på samma sätt som jag gjorde med Kimi igår men då var jag typ 26 år. Kan krasst konstatera att det är lika hemskt, vidrigt, sorgligt .
Kan även konstatera att OM man som jag/vi har djuren som familjemedlemmar så gör det ONT när dom blir sjuka och dör!

Känner ännu!!! mer avsky för de människor som inte är snälla emot sina djur.

Sen är vi oroliga för att andra vovven , Ebba ska sörja så hon blir sjuk - så här promeneras och aktiveras så mycket jag orkar!

Ojdå, javisst ja! Glömde visst bort att jag genomgick en rätt stor operation i torsdags... Bläää!

Har kollat igenom alla bilder vi har på vovvarna. Skickat vidare, sparat och ska fixa lite mer med dom.
17 Oktober 2007  | Länk | familjerelaterat | 1 kommentar
Länk till en sorglig/fin sida

http://www.indigo.org/rainbow/

Vet inte hur jag ska göra den här länken klickbar - men skit samma. Kopiera den och sen är det bara att gråta vidare...

Jag vill tro att det är sant!
17 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 0 kommentar
En liten änglahund -Kimi

NU är vår lilla Kina-Puff, Kimi en änglahund.
Vi är så ledsna och saknar henne redan.

Att få åka hem från veterinärbesök med ett tomt halsband/koppel är väl skräcken för en hundägare. Vi kunde ha förlängt hennes liv med mera behandlingar men i slutändan hade det inte gjort henne frisk utan t.om kanske sjukare av biverkningar som medicinerna gav.

Hennes hjärta slutade slå kl. 12.40 idag när hon låg i min famn och blev klappad och jag viskade i hennes vita fluffiga öra att hon var vårt pop-corn, vår "Bebis"...
16 Oktober 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
Nu är den värsta dagen här...

Ännu springer du här runt mina ben, älskade lilla "bebis" - Kimi.

Johannas och min lilla kineshund som föddes den 2 februari 2004. Suanho´s Smooth Coosa är ditt riktiga namn men för oss är du Kimi eller Bebis.

Du rusade in i våra liv och skrämde slag på vår andra hund; Ebba-tanten så hon blev som en valp igen. NI fann varann direkt och sitter ihop som tvillingsjälar nu. Problemen kom snabbt, först fick du hudproblem, sen hittade de ett blåsljud på ditt lilla hjärta.
Men allergin var värst, du har fått sprutor, salvor, Aloe Vera både in- och utvändigt.
Men idag tror jag inte att det hjälper längre...

Hur ska jag kunna åka till "vår" veterinär Katinka på Strömsholm och få veta att det jag befarar(vet) är att nu är det slut med mediciner som hjälper? Jag känner mej som en bödel!
16 Oktober 2007  | Länk | Varför... | 7 kommentarer
Hemma igen!

Jaha! Nu var jag alltså utrustad med "nya" bröst då. Hmmm... Inte ser de nya ut, inte är de lika stora nu heller, men jag ska väl va tacksam bara för att jag fått chansen att göra detta?!
Hela turen var lite skrattretande - onsdagen kommer till Akkis - får vänta, träffa alla inblandade läkare, narkos-, kirurg-, får veta att det är inte tillräckligt med operationstid inbokad - de kommer inte hinna göra allt som är planerat(förminskning+bröstvårtor)VADDÅ-jag är här NU, jag vill göra mej klar NU! "Nä, det går inte".
Blir sen skickad till ett patienthotell på andra sidan stan. Ska komma tillbaka till avd. i morgon kl. 09.00 enl. dagpersonalen, men enl. kvällspers. så ska jag komma kl. 07.30?!
Ingen av arb.grupperna vet dock när min operationstid på tordagen är?!
Nähä, men jag får vara fastande fr. midnatt och sluta med klara vätskor 2 timmar innan op.
MEN NÄR ÄR OPERATIONEN DÅ??? -Det vet vi inte säger dom.

Torsdagen 11/10 kommer, jag opereras vid lunchtid och det går bra.
*bröstet som skulle förminskas är fortfarande större än det andra
*inga bröstvårtor

Jag är besviken.
Min läkare sa vid hemgång att - "vi tar resten nästa gång" Men jag ville inte att det skulle bli en nästa gång. Jag ville slippa det här nu!
Sjukskriven 1 månad, återbesök sen får vi se...

(Jaja, jag SKA vara tacksam att jag bor i Sverige - där allt är så bra...)Mutter, fräs, gnäll!
13 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 0 kommentar
åter till Akkis

Nu e d dax för finjustering av de som kallas "mina nya bröst". Men inte är de mina. Mina bröst försvann 2003, då jag fick cancer i det vänstra. Sen dess har de tillhört vården och dess personal.

Inte tycker jag att de är av godo heller - de är bara nå´t man kan få cancer i - igen. När jag var på rehab på Lustgården i Strömsholm så skojade jag och sa att det skulle vara skönt om de gjorde en RADIKAL operation på mej och satte huvudet på fötterna för att inte kunna få metastaser i skelettet, lungor, lever m.fl ställen.
-Då sa en av de andra tjejerna lätt skrattande - "då får du väl hjärnmetastaser"! Hmm... Tänkte inte på det... (FÖRLÅT - GALGHUMOR!!!) Men ibland är jag så orolig för en av mina bästa vänner, A-L. :-( Min "lilla" operation på tordag kommer att gå bra. Lite småfix bara.
Hemma igen till helgen ju.(om man ska tro dom på avd.)

Nu ska jag ta en wiskey och sen e de nattiz.
9 Oktober 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 1 kommentar
Det inte bloggas här på ett tag...

Har datorstrul. Måste låna när jag ska skriva... *suck*

Kramiz!
5 Oktober 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
Att åka utför...

Den stora blanka, nästan blanksvarta rutschkanan stod bara där en dag, jag hade sett den förut men det var länge sedan. Senast jag såg den var den lika motbjudande, det var högt och gick brant utför och i slutet så var det bara ett stort svart hål. Den var så lång att jag inte såg slutet på den.
En sån där klättrar jag INTE upp och sätter mig i frivilligt tänkte jag.
Usch, kan man verkligen åka nerför en sån rutschkana?
I flera dagar gick jag förbi den vid flera tillfällen, det var nästan som om den sökte upp mig.

Jag funderade på hur det skulle vara att åka utför den långa hemska nedförsbacken, kunde man stanna längst vägen om det blev för otäckt och kliva ur eller var man verkligen tvungen att åka hela vägen ner?
Varför skulle jag – av alla människor – ens tänka tanken att prova, jag som är så höjdrädd.

Några dagar förflöt, jag tänkte knappt på den utan hade fullt upp med livet både det på arbetet och mitt privatliv. Det var fullt upp på jobbet, saker skulle göras, planeras och det var inte alltid lätt att få alla engagerade och intresserade. Men det gick sakta men säkert framåt och vardagslunken började återinfinna sig. Jag fick erbjudande om en ny bostad, ett härligt hus ute på landet. Hur skulle jag som alltid älskat livet på landet, nära naturen och i tystnad kunna tacka nej? Klart jag inte gjorde. En arbetsresa låg framför oss, lite arbete och mer av sol, värme och bad. Ljuvligt!
Så en morgon stod den där igen – rutschkanan. Nu såg den ännu högre och svartare ut och jag fick en obehagskänsla i magen. Jag skyndade mig därifrån, den skulle inte få skrämma mig.
Dagarna kom och gick, arbetsresan var förbi och vardagen återvände.
Motivationen blev lite lägre då jag som älskar sol, sol och värme kom hem till kalla Sverige igen.

”Tänk positivt, hösten går fort, tänd lite ljus, åk ut i skogen de dagar då vädret är bra, tänk positivt, tänk positivt, alla andra kan ju se fördelar med hösten, ut, ut, ut i solen, gör något kul, snart är det vår”… Visst…

När jag var ute med hundarna så gick jag och tittade åt lekparken till, rutschkanan stod där. Innan jag visst ordet av så klättrade jag upp och satte mig i åkrännan. Det var som om någon nästan lyfte upp mej, jag hade inget val.
Det är oundvikligt förstår jag, jag måste åka igen. Rakt ner där allt såg svart ut. Jag släppte händerna och började sakta, sakta glida nerför den onaturligt blanka ytan.
Den första biten gick inte så fort som jag hade trott, men sen kom ett gupp och jag rutschade ner i en väldig fart. En lång stund, flera minuter kändes det som så åkte jag fort, fort nerför sen planade det ut igen och farten saktades ner. Nu sitter jag där och glider sakta, sakta nerför depressionens rutschkana och jag vet inte om och när nästa brant kommer där jag fortsätter nedåt eller om jag ska åka sakta en stund till och sen är det slutåkt för denna gång.
3 Oktober 2007  | Länk | dagliga vedermödor | 0 kommentar
Hemma och iväg...

Härlig utflykt till Bittan i Tungelsta!
Flera fina fynd med hem. Åkte direkt till jobbet, så jag ber att få återkomma med VAD som följde med hem. Mmmmen det var härliga "vill-haare"!

Helen & Gunilla - ni har pellor att avhämta hemma hos mej - SNARAST! Om platsbristen var stor förut så är den rejält påtaglig nu.
Nåja, nattiz, nattiz...
1 Oktober 2007  | Länk | Pelargonister! | 0 kommentar
ÄNTLIGEN EN UTFLYKT - IGEN!

En liten guldkantad dag, ska till Tungelsta och djupdyka in i Bittans växthus och försöka att INTE få med för många hem. Hur ska det gå - hemska tanke?! Hahaha!

Emma, Anna och jag åker iväg snart! Vi har inte åkt iväg på nå´t kul i år ännu, toppen att det blir av idag.
Goa pelargonvänner, junte-väninnor! Tur att Bittan é van med "invasion" av fanatiskt insnöade p-freak.
Kramiz
1 Oktober 2007  | Länk | Pelargonister! | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-C H                                             Skaffa en gratis hemsida