Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Precis som jag trodde

Mamma såg ut som om jag skulle flytta ut i tomma intet när hon såg stugan och den helt orörda tomten som hör till! Skräpet på stuggolvet, kattrivna tapetetna, badrummet som ska renoveras nu...
Ingen lyktstolpe - HUR ska du kunna SE när du ska ut med vovvarna?! Ja det är dagens fråga. Men alla härliga vinster som finns med flytten såg hon inte, men dom finns i mina ögon.

Kramiz
30 September 2007  | Länk | familjerelaterat | 0 kommentar
NU ska dom få se...

Hur "Stugan" ser ut! S
nart åker vi till stugan dit jag ska flytta, mamma avskyr landet och skogen och mörkret och ensamheten så vad hon kommer att tycka VET jag redan.

Men de ska få se hur den ser ut, vart den ligger, vad som ska fixas mm. Spännande!
Sen blir det födelsedagsfika hos A-L m. fam. Då får jag gosa med lilla kisseungen - hoppas den har fått ögon nu.
Kramiz Anna-Carin
30 September 2007  | Länk | familjerelaterat | 0 kommentar
Utefix

Idag var jag tvingad att erkänna för mej själv att det är höst! Jag tog bort vissnade sommarblommorna i krukan utanför ytterdörren och planterade cyklamen, randgräs, vit/grön prydnadskål och euphorbia istället...
Jättevackert men höstigt.

På uteplatsen börjar rabatterna se tomma ut, växterna har redan flyttat. Nu är det bara framsidan + Magnolian och den varigerade syrenen kvar.

Alla tomater som växte kvar på plantorna ligger nu inne och får mogna klart där, smultronen som fanns på buskarna ligger i våra magar nu! Min, min mammas och Kjell´s(hennes sambo).
Nu snarkar de och sover efter resan hit. Jag som inte kan sova sitter här...
Ute blåser det och susar i träden, regnet har inte kommit hit - än.

I morgon ska det shoppas, Bauhaus, Biltema, Skopunkten och ner på stan en vända... Jaja, är chaufför då.
På söndag ska vi till "Stugan" så att de får se den. Jag blir glad då jag åker dit! Är så skönt att lämna stan.
Nattiz
29 September 2007  | Länk | Hemmet & fritiden | 0 kommentar
Röda tröjor idag!!!

Så skulle jag ta på mej dom för att visa att jag här uppe i Sverige sänder en tanke till Tibets protesterande munkar och övrig befolkning. Om det är så enkelt så varför inte?


Läste i min lokaltidning idag att ett SMS har skickats "världen över" där man uppmuntrar människor att , just idag, på detta sätt visa att vi bryr oss. Så nu har jag en RÖD t-shirt på mej, man blir ju glad oxå och får energi av färgen!
28 September 2007  | Länk | Om jag hade 1 miljon | 0 kommentar
Jag är en blomma!?


I am a
Daffodil


What Flower
Are You?


27 September 2007  | Länk | Varför... | 2 kommentarer
Hösten får mej att må dåligt

Nu när de flesta pratar om underbara färger i naturen, ljuvliga svamputflykter i skogen, lingonplockarturen med fikakorg, hög och kall och klar luft...
Då sörjer mitt inre, då ser jag med fasa att det som finns omkring mej dör sakta men säkret.

För mej är hösten lika med avsked, avslut och död.
Allt underbart i naturen försvinner, värmen, solen, de långa ljusa dagarna och nätterna. Allt går emot en mörk, dimmig, disig brun, grå och svart tid.
De gröna löven som vecklades ut på träden i våras de tappar färgen, fallar ner på marken och ruttnar.
Blommorna som jag älskar vissnar ner, gulnar och försvinner.

Inget liv, inget ljus - inget ljus inget liv.

En liten bagatell i mitt liv blir en kris, jag "hoppar" runt hemma, på jobbet mellan flera olika saker, gör lite här och lite där men får inget gjort.
En inre stress stiger. Jag glömmer saker, måsten, viktiga saker.
Att åka hemifrån blir nästan ett oöverstigligt hinder, ångesten kryper i mitt inre.

Jag tror att jag vill vara en björn, lufsa runt i skogen nu, äta mej rejält mätt, gå hem till mitt ide och kura ihop mej och sova, sova, sova mej igenom den kommande kalla regniga,mörka årstiden, för att vakna på tidig vår av att fåglarna sjunger, värmen och ljuset återvänder, livet i naturen likaså.
Allt knoppas, gror och spirar!

Då men bara då kan jag börja leva igen.
24 September 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
Min energi - vem bryr sig?!

Alltså, jag jobbar med dubbeldiagnoser inom psykiatrin. Dubbeldiagnosen är psykisk sjukdom och utvecklingsstörning. En stor och relativt okänd grupp, det vanligaste är psykisk sjukdom och missbruk.

Jag brukar säga att jag är som en blompinne, men för en människa. Stöttar och hjälper dom att orka/kunna/vilja stå på benen för att klara sin dag.

Ibland kan jag känna att jag totalt tömmer mej på all energi för att göra något för dom, som dom sen inte ens uppskattar/tycker om. Ex. det är dax att handla, den jag ska hjälpa vill/kan inte ens åka med till affären, inte vara delaktig i att skriva/tala om vad som ska handlas hem.
När jag sen åkt iväg, handlat och släpat in inköpen och börjar packa upp/in i kyl&frys så får jag veta att "jag vill inte ha det där, jag vill ha XXX istället, du är dum, fångvaktare...

Jag VET att det inte är personligt, inte något jag ska ta åt mej av, MEN när jag gång på gång möts av detta så tar jag slut sakta men säkert...

Vi har många långa arbetstimmar ensamma, utan arb.kamrater att "bolla" saker med. Vi möts i princip i dörren när vi byter personal. Rapporterna består av att läsa från ett block... Samt i de boendes resp. pärmar.

Idag började jag ex.vis kl. 17.00 och slutar kl. 11.00 i morgonförmiddag, sen är jag ledig till söndag f.m kl. 11.00 då jag börjar jobba igen och slutar kl. 10.00 på måndag f.m. All den arb.tiden är ensamarbete... Nä nu ska jag sluta "gnälla" - jag har sovande jour så det är bäst att jag säger God Natt.
21 September 2007  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Lena i Grisslehamn

Lena är en STJÄRNA i pelargonvänkrettsen! Hon är fullkomligt GALEN i stjärnpelargoner...
Hela hennes uterum är fyllt med stjärnor, i växthuset huserar det oxå mest stjärnor, men en och annan liten förskrämt zonal står där och nästan rodnar...

VI besökte henne i går, bortsett från att hon hade glömt att vi skulle komma så var allt underbart! HAHA!

I huset bor oxå mannen Jonny - som är värd ett omnämnande för han har SLUTAT RÖKA!
Efter åratal som inbiten rökare så har han lyckats sluta och det är TOPPEN! Trots att Lena fortsätter att bolma på så är han ståndaktig, HEJA JONNY! PÅ 4 ben springer Westien Ozzie omkring och charmar Västeråshundtjejer och jagar sin boll så han nästan stupar... Han lät som en hes groda tillslut!

Mera blder och blommor från Lenas trädgård finns i fotoalbumet.
Kramiz Anna-Carin
21 September 2007  | Länk | Pelargonister! | 0 kommentar
studieresa

Väskan är packad, jag väntar med att bli det tills vi kommer till Arlanda...*tsss*

NU ska vi åka och titta på den Katalanska psykiatrivården i Barcelona! Undrar vad/hur/när dom gör saker? Samt vilka åtgärder???

Vi hinner även med egen tid och lite nöjen. I morgon får vi 3 timmars svenskguidad tur med buss.
Undrar ja... Det måste!!! finnas nå´n stor park, Bot. Trädg. har jag redan blivit tipsad om. Pelargoner...*blink*

På tisdag 11/9 har Katalonien sin Nationaldag, - undrar hur dom firar den?!


Kramiz Anna-Carin
8 September 2007  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Min lunchgäst, E

E är en underbar tjej som är lite svår att fånga. När du tror att du känner henne visar hon något nytt. Nice... Det är en utvecklande vänskap!

E. är hur-som-helst en härligt hängiven pelargonist! När jag träffade E. för 1.a gången och såg hennes uterum så förstod jag att
1. detta är ingen vanlig tjej med blomintresse
2. detta är inte hennes intresse - detta är hennes L I V!!!

Många pelargontimmar har det blivit sen dess, och stickilngar har bytts. Idag ska vi äntligen träffas "på tu man hand" och luncha. Pelargonprat blir det naturligtvis. Men jag har förstått att E. är hemlighetsfull på ett mysigt sätt, hon har alltid nåt projekt på G och det vet inte så många om.
När jag var hemförbi henne senast så förstod jag att något hade hänt... Pelargonerna var inte lika välskötta som de brukar vara, någon var faktiskt 1/2död i sin kruka... Snabbt konstaterades;

- DET KAN! BLI FÖR MÅNGA PELARGONER!!!

Ja, sa E. de är över 500 nu och så mina egna frösådda är väl ca. 100 st så...

Jag förstod direkt!!! Precis så kan jag oxå bli om jag inte tänker till - jag MÅSTE begränsa mej!!! Jag kan inte ha nästan 300 i 3 r.o.k!

HERRE GUD! Finns det något motgift, serum, terapiform som hjälper mot pelargonism??? Får fråga E. när hon kommer - vi kanske behöver båda 2?!
6 September 2007  | Länk | Pelargonister! | 0 kommentar
Resan

Detta skrev jag då jag var inne i "svängen" med operation, behandling"


Vem är jag - betraktelser under mitt livs resa…

För många långa dagar sedan var jag en glatt studerande tonårsmamma.
Jag hade påbörjat en utbildning till behandlingsassistent.
Jag var mamma till en glad, söt tjej som med tillförsikt var på väg ut i sitt eget vuxenliv.
Jag hade precis fått veta att vi hade fått en större lägenhet. Nu skulle vi slippa att bo 2 vuxna och en tonåring+ 1 hund i en liten 2:a med balkong. Nu skulle vi äntligen få bo på markplan, med en uteplats, varsitt sovrum och jag skulle få en trädgård!
Jag var blond och hade halvlångt hår, var lite mullig bara och visst tyckte jag att vissa dagar var jobbigare än andra när min fibromyalgi gjorde min kropp öm och värkande. Men jag levde!
Jag hade en framtid, en familj, en framtidstro...

Sen kom den 11 september 2003.

Jag hade en mammografi-tid tidigt på morgonen.
Då fick jag den bröstcancerdiagnos som sedan har förändrat mitt liv TOTALT. På både gott och ont. Vad som överväger, tja.. Det varierar dag från dag.
Allt snurrade runt på ett overkligt sätt, diagnosen, tider, biopsier, cancer, CANcer, CANCER

Helt plötsligt satt jag på ett tåg - Cancertåget – Ingen planerad ankomsttid, ingen hållplats, ingen vet när det är framme, när det stannar. Om det någonsin gör det.
Vi är många som åker med – helt ofrivilligt.
Under resans gång så ser jag mig själv. Vem är spegelbilden som möter mig varje gång jag tittar i spegeln?
Först möts jag av ett skräckslaget ansiktsuttryck. Panik och rädsla lyser i ögonen. Tårar som rinner. Min sambo försvinner.
Ett förband skymtar till på min vänstra sida –jag har en hukande kroppshållning. Julgranar lyser upp landskapet utanför tågfönstret.
Ett huvud utan hår, nästan inga ögonfransar, schalarna byter färg. Jag ser nyårsraketer.


Våren passerar utanför utan att jag ser den – allt är en dimma av gift.
När försommarsolen börjar lysa utanför på landskapen som passerar förbi så har spegelbilden fått lite färg på kinderna, ögonen orkar glittra lite grann. Spegelbilden har börjat få tillbaka håret – stubben syns. Men hon ser trött ut, mycket kraftigare, orörligare.
Tåget rusar vidare, var är hållplatsen?
Hur gick det till?
Vart tog jag vägen?
Inte kan jag få mitt liv tillbaka. Det är för alltid förändrat. Jag kan inte återgå till vare sej arbete eller studier.
Nu är jag mörkhårig, korthårig, sjukskriven och har ständigt fysiska eller psykiska påminnelser i kroppen.
HELA LIVET är förändrat!
Just nu så är jag frisk och färdigbehandlad och försöker leva livet en dag i taget. Jag försöker se fram emot olika saker som ligger framför mig.

Bröstcancern har tagit mycket ifrån mig.
Bröstcancern har givit mej mycket.

Jag väljer att kalla dom sjukdomsvinster. Jag har fått en helt annan syn på livet- ni vet vad jag menar. Jag har fått förmånen att möta nya vänner med erfanerheter som liknar mina.
Visst är allt förändrat – hela jag – utifrån och in – inifrån och ut.
Den nya Kajsa står och tittar ut genom cancertågets fönster. Tåget börjar sakta ner farten.
Snart stannar det, snart, snart. Jag kliver av och tittar mig omkring. Tänk, jag köpte inte ens en biljett och ändå så togs jag med på en oändligt lång och oviss resa. Hur ska jag lära mej att hitta här, i min nya tillvaro. Förhoppningsvis så har jag hela livet på mig!
5 September 2007  | Länk | CANCER-på liv och död | 0 kommentar
jag är/är jag Världens värsta hypohondriker?!

Måste berätta det, för det styr mitt liv så mycket än, trots att det inte borde. Får bli en egen kategori sen för man bör kunna välja att läsa om det.

JO, därför att jag har haft bröstcancer... 2003, den 11 september så fick jag min diagnos. En liten tumör i vä.bröst som inte hade känts alls. Jag vet inte vem jag ska tacka, antagligen mej själv som tjatade och tjatade på först min fam.läkare-som sa NEJ du behöver inte mammografi du är för ung för att få bröstcancer, sen bad jag bara min Kvinnokliniksläkare, fick en remiss, och sen så.:-(

JAg trodde att jag skulle dö omgående. Jaha, var det såhär min sista höst i livet skulle se ut? Skulle jag inte få plugga klart till Beh.ass nu? Inte uppleva min dotters student?

Tiden från diagnos till operation är ett enda virr-varr. Sen är kaosen inte minde i väntan på svar på tumören.
När jag fick veta att jag behövde cellgifter/cytostatika så blev jag ännu mer övertygad om att jag skulle dö! Nät man säger "gud vilken ångest jag har inför xxx" så vet ingen vad dom pratar om kan jag bara säga!

Å N G E S T!!! Är vidrigt, hemskt, svart och jättejobbigt.
Dödsångest...
Nysjuksångest!

Idag, efter 2 operationer, 7 cellgiftsbehandlingar, 25 strålningsbehandlingar, nästan 2 års sjukskrivning, 1 ärftlighetsutredning, 1 stor bröstrekonstruktionsoperation, omplacering från arbetet, 1 avliden vän i BC, 1 kroniskt sjuk vän i BC. "

Då får jag fullkomlig panik när jag får lymfödem på halsen=metastaser, när jag får ont i halsen=metastaser, ont i ryggen=metastaser, huvudvärk=metastaser, blåmärken=ny cancer, trött i ögonen=metastaser, ja ni hör själva...
Jag T R O R ! att nästan allt är cancer...
JAg kommer att skriva mer om min tid hur den var, när jag var under behandling osv. under kategorin;
CANCER-på liv och död

Och ni, glöm för allt i världen inte bort att Cancerfonden och Bröstcancerfonden INTE ÄR SAMMA SAK!
Cancerfonden =generell cancerforskning,
Bröstcancerfonden=Bröstcancerforskning

KRAMIZ
5 September 2007  | Länk | Varför... | 0 kommentar
växter

Då skulle jag bli tvungen att prioritera... Det slipper jag nu tack-och-lov. Jag kan gräva upp och kruka in ALLA som jag VILL ha med.
Allt från Magnolian till gräslöken. ;-D
Jag får ju så stor trädgård nu om man jämnför med uteplatsen som jag har nu. Vovvarna kommer att springa vilse.*ler*

Alla mina Clematis får följa med - kan inte vara utan en enda!

Undrar om min Magnolia överlever förresten? Det kanske blir zonknäckeriförsök. Får ju stora stenar att plantera emellan. Vilket jobb det blir att gräva upp alla vårlökar som jag inhandlade otäckt billigt förra hösten och grävde ner överallt på min baksida.
Ajajaj, ryggen värker redan!(haha)

NÄ, magen kurrar dax att laga middag. Krmaiz
4 September 2007  | Länk | Om jag hade 1 miljon | 0 kommentar
Ojojoj!

Nu har jag sett huset, och blivit "frälst". (f-låt den mörka bilden)

Ett litet brunt hus 2 r.o.k som ska bli 3 och ett större badrumoch en större hall, nya tapeter i alla rum, en ny inglasad altan på husets andra sida ska byggas, en väg ska göras genom ett litet skogsparti och staket ska sättas upp och alla stora träd ska sågas ner och stora mossiga stenar ska flyttas, gräsmatta ska sås, träd ska planteras.............

JISSES!

Jag ska flytta, senast i vår. Ååååh det ska bli så kul! Undrar vilken odl.zon det blir nu då?
Jag vet att det finns lo och örn i närheten. Björnar i lingonskogen vi var i häromdagen. En ekorrfamilj som närmsta granne, och en skog med STOOORA stenblock varav ett som är ituspräckt liknar Vargklämman i Ronja Rövardotterfilmen!!! Där ska jag inflyttningsfika med sonen till min kompis. Vi har inspekterat.
Utsikten som blir över åkrar och skog, tystnaden... Nån km till badplats, som är helt ok även i en havsvan kvinnas ögon! Ja, det ska bli en spännande resa - jag återkommer!

Kramiz
4 September 2007  | Länk | Hemmet & fritiden | 1 kommentar
Slapp, slö och likgiltig

Det är jag nu. kommer mej inte för något alls... Inte nå´t här hemma, inte nå´t i trädgården, inte nå´t med mej själv, inte nå´t alls!

Nu ska jag tvinga mej själv att gå ner på stan med Helen som har en ängels tålamod med mej som är så tråkig. Vi ska fira hennes första seger i en golftävling - i KM här i stan!

GRATTIS Helen!!!

JAg måste rycka upp mej ur soffan, slita mej från pelargonbilderna och vovvarna. Men att duscha, fixa fram lite ute-kläder, sminka är ETT HELT FÖRETAG! Det är så bekvämt att vara hemma, inga okända människor, inga stökiga lokaler, men sen när jag väl är där känns det bättre.

Det värsta som kan hända är att jag träffar någon som visar intresse för mej, och som vill att vi ska ses igen. Då kan jag riskera att bli besviken och sviken igen. Det bästa som kan hända är att jag träffar någon som visar intresse för mej för det blir ett lyft för mej.

Att våga satsa är att kasta sej ut och förlora kontrollen och fotfästet i vardagen för en stund...
1 September 2007  | Länk | familjerelaterat | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-C H                                             Skaffa en gratis hemsida