Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2011)
>>


Ett brev på Posten

Man är väl en nörd, men i gott sällskap med andra likasinnade nördar är det rätt trevligt! Den 10 september gick vi upp före ottan, närmare bestämt kl 03 och begav oss från Örebro. Det var Luna och jag som gjorde en ny roadtrip, denna gång till vårt grannland i väst. Jag hade missat anmälningstiden till dubbelprovet i Østfold med 24 timmar. Bemötandet från Norska arrangörerna har varit förstklassigt. De har hållit mig uppdaterad på avhopp och att domarna var vänliga nog att döma 7 istället för 6 par när det var så många anmälda. Sakta men säkert hamnade vi högre upp på reservlistan och 4 dagar innan provet fick vi besked att vi fått en startplats på söndagen. Finessen med dubbelprov var att få två chanser på sig när man ändå åkte så långt, men men man får stå sitt kast och jag tackade ja. En chans är bättre än ingen. Osloprovet följande helg var min jobbhelg och Sandefjordprovet helgen efter var det kusinbröllop så det var nu eller aldrig. Lite skönt att kunna åka upp i lugn och ro under lördagen sågs som en bonus. Två dagar innan provet fick jag sms från provledningen att det fanns plats för oss även på lördagen. Tjoho! Hittils hade alla mail gått att läsa på min iPhone, men just detta kom aldrig fram dit av någon anledning och ni må tro att jag kollade ofta! Tacksam för att arrangörerna bemödade sig med att kontakta mig per telefon började jag packa. Det var hektiska dagar med en hel del att göra på jobbet. Ingen tid för hundträning heller. När jag tänker efter har nog Luna inte tränats så mycket sedan Lag-SM. Någon viltträning med AnnCharlotte har det blivit inför Nordiska mästerskapet i Danmark.

Vi passerade några vackra vyer på vår färd och jag kunde inte låta bli att stanna till.

Väl framme var få primärbehov uppfyllda, jag var både trött, hungrig, frusen, nödig och längtade verkligen tillbaka till sängen där hemma. När vi efter lottdragningen fick reda på att vi skulle gå i sista par var det bara att ta sin filt och kudde och slumra lite i bagageutrymmet. Luna satt upp som ett ljus hela tiden och hade inte alls tid att slappa. Provet visade sig ha ett osedvanligt enkelt upplägg i tallmark med högt ris. Inget vatten alls, vilket inte är ett krav i Norge. Det började med ett sök på 12 dummies och första paret fick det att se väldigt lätt ut, därefter en dubbelmarkering, en dirigering, två enkelmarkeringar och en avslutande dirigering. Plättlätt, eller? Söket visade sig dock inte vara fullt så enkelt som det verkade till en början. Luna gick slut totalt. Hennes parkamrat hämtade 3 apporter och sedan fick hon hämta tre. Varpå Luna lämnade sökområdet och sprang iväg och kollade den störningsmarkering som kastades (och plockades upp) under transporten. Därefter var det varannan hund tills det bara var en dummy kvar = Lunas. Det var trögt må jag säga. Luna höll god fart initialt, men ju längre hon gick tom, ju tröttare hon blev, ju mer ineffektiv. Hon började få slut nya initiativ, kollade gamla legor och vinglade fram med hängande slips. Tillslut fann hon den sista dummyn och sjönk ihop vid mina fötter. Nu var det väl läge att bryta?

Tänkte att det var en liten transportsträcka och återhämtningschans till resterande arbete, men höll hon inte gallopp där fanns det ingen mening att piska en gammal häst och att bryta fanns fortfarande kvar som ett alternativ. Med tanke på hur slutkörd hon var fick jag en klump i halsen under resterande jobb. Luna kämpade och höll god fart, dirigeringarna spikade hon på ett skick helt klockrent. Ett par av markeringaran fick hon jobba på, men löste dem själv snabbt. Rutin är inte helt fel att plocka fram i dessa lägen. Sista markeringen skulle hunden ner i en svacka och när hon kom upp på krönet i det höga riset såg jag att hon tappat nedslagsplatsen, fullt förståligt. Vad gör hon då tro? Jo för att spara energi springer hon rakt fram till kastaren, vinklar 90 grader, i kastriktningen, lubbar 30 meter och voilà! Spikar med krokig väg J. Puss på dig Luna!

Hon var med andra ord en apport från att bli Norsk jaktchampion, det var sökets sista apport vi föll på. Var kjempefornøyd med henne, hon är en kämpe!

Domare Bengt Gustavssons sekriterare skrev i sammanfattande kritiken: ”En tik som genomfØrer stØrre dele av prØven på et bra sett med bra markering arbeide och dirigeringsarbeide. Mattas i sluten av sØkarbeide som påverkar dagens pris.” Det blev en 2:a.

Eftersom jag fick veta att resan skulle bli av med så kort varsel hade jag inte fixat boende, kudde, sovsäck och luftmadrass var medpackat för säkerhets skull. Många ställen i närheten som arrangörerna tipsat om tillät inte att man tog med hund in och Luna skulle minsann inte behöva sova i bilen så jag ringde Moss camping som en arbetskamrat tipsat om. Det gick utmärkt att ha med hund i deras enkla stugor.

Vi for dit 45 minuters resväg och eftersom Luna var rejält trött fick hon mat och rastas och därefter ta kväller innan jag for iväg på egen matjakt. Hade tänkt hitta någon pizzeria och i värsta fall hamburgehak. Svängde in på något restauranglikt och såg att det var medelhavsmat, gott, men i jaktkläder som jag var kände jag mer för take away, men jo då det gick utmärkt att köpa med. Det blev tapas med calamari, marirerade scampi och lammracks. Mums, vilken fest!!!

Det skulle bli 8 timmars välbehövd sömn innan det så var dags att stiga upp för andra dagens prövning. Vi började med att morgonmysa en bra stund och Luna blev kliad på magen. Hon var inte på g om man säger så.

utan åskblixt

med åskblixt

Det åskade och regnet formligen vräkte ner när jag packade in i bilen och städade ur stugan. Det verkar vara regnigt i de nordiska grannländerna när jag är på besök. På väg till provplatsen stod åkrarna under vatten, dikena var överfyllda och riskerade att översvämma vägarna.

När det var dags att åka hem hade just denna väg svämmat över och stängts av så de som skulle tillbaka till Moss var tvungna att ta en omväg. Väl inne i samhället fick jag köra på fel sida av en refug i motsatt körfält för det var bakåtsug i e brunn och vattnet stod som en fontän rakt upp i mitten och vattenpölen var stor och djup att forcera. Tänkte att om jag körde fast i leran i Danmark så vill jag inte fastna i en pöl modell större i Norge och börja ta in vatten i bilen.

Väl framme på provplatsen fick vi veta att vi skulle gå i näst sista par. Gott om tid att se föregående hundar och hinna förbereda sig...och förfasa sig. Om gårdagens prov känts lätt så var det raka motsatsen nu. Med tanke på regnet så blev det ju mer eller mindre vattenarbete på samtliga rutor idag.

Ett i stort sätt uttorkat dike dagen innan var idag en mindre fors

 

Provet började med att man gick i bredd och fick ett skott och ett störingskast, sen en dubbelmarkering var åt lite olika håll. Domaren varnade att han tänkte välja hela tiden vilken hund som skulle gå så det var ingen idé att vi försökte räkna ut vilken uppgift man skulle få. Terrängen var lite tät så markeringarna var aningen diffusa och inte helt lättlösta visade det sig, även om hunden spikade den ena fick många jobba lite på den andra och en del fick inte hem den alls. Dirigeringarna hade också lite vegetation runt om så det gällde att hålla hunden tight. Därefter en längre dubbelmarkering på vatten där man skulle hämta en dummy var i paret. När den ena greppade skulle den andra skicka. Klurigheten var att markeringarna gick på andra sidan en vik där fältet låg inne i myrmarken i hela viken. Om hunden valde landvägen för tidigt så skulle de ofelbart springa på någon av sökdummiesarna och därmed nolla. Därefter var det sök på myren och in i skogen bakom. Det var relativt stort område med tanke på att hundarna fick arbeta sig runt hela viken. Det visade sig vara svårframkomligt på sankmarken med en del tuvor och simbara områden. Jag trodde att Luna skulle hålla sig i skogen, men ack vad jag bedrog mig! En ny dubbelmarkering följde en bit in i sökarbetet där paret återigen skulle hämta var sin och slutligen jobba vidare på söket. När jaktlabbarna travade och stundom gick in på hemgångarna så insåg man hur tungt och svårforcerat det var. Nu kände jag med gårdagens sök färskt i minnet att jag lika gärna kunde ge upp, men pröva vill man ju alltid så det är klart att jag inte strök oss.

Första dubbelmarkeringen spikade hon. De hamnade på andra sidan ett risigt område och upp i en slänt och det visade sig att Luna hade mycket bättre koll på nedslagsplatserna än vad jag hade. Domaren böjde sig fram och sa ” Det började ju bra det där”. När jag såg ut som en fågelholk lade han till ”jag gillar arbetet”. Luna var inte alls så lugn och stabil i fotgåendet som jag är van vid utan hon gick ett steg framför och tog inte alls mina små hintar om att tighta upp det bättre. Inget som störde, men jag kände att hon var envis. Vilket kunde vara både bra och dåligt tecken med tanke på söket.

Dirrigeringen var längs en väg i uppförsbacke och när den svängde skulle hunden fortsätta rakt fram. Bra upplägg för oss tänkte jag som har en vägväljare som dessutom numera är rätt hörsam. Det var bara det att Luna sprang 20m på vägen för att sedan vika av några grader in i skogen med bibehållen riktning ut. De kan aldrig ha lagt en dirigering längs väg i ekl såg hon ut att tänka. Jaha, då var det bara att börja dirigera en hund som man inte alls såg. Det var tätt med grova trädstammar och den andra hundens dirigering (som jag mitt dumma nöt hade låtit henne se) låg i den riktningen. Men hon kom ut på rätt ställe, vet inte om hon såg mig eller bara chansade rätt och plockade hem den och kom hem i rasande god fart!

Vattenmarkeringen gick bra och Luna föll lite mot land, men jag styrde inte eftersom hon fått en tydlig minnesbild och den lilla vind som var blåste åt rätt håll. När hon fick den i näsan styrde hon upp rätt, bara någon meter från land på andra sidan. Domaren tyckte jag var väl kall som vågat låta henne gå så nära söket utan att ingripa.

Nu kom det jag bävat för, söket. Såg framför mig hur Luna skulle skutta ut 10 meter och sedan rota runt lite där samt försvinna in i skogen och våga vägra siven (vassen). Tungt var det och Luna plaskade/vadae/kravlade på. Domaren såg förnöjd ut och sa att det här var minsann ett tungt sök. ”Shit” tänkte jag och stod och väntade på att Luna skulle krokna, men hon jobbade på bra.

Andra hunden tog tyvärr en sökapport under vattenmarkeringen och var därmed nollad. Lite synd även för oss för där försvann vår sparringpartner, men efter några inhämtade dummies började jag fråga om parhunden inte skulle skickas ändå annars skulle söket bli överjävligt utan någon andhämtningspaus. Luna flåsade inte äns så hon verkade tycka att det var helt ok, men jag kände mig inte så katig. Andra hunden fick gå och Luna fick chans till vila. Eftersom Luna enbart hållit sig på sankmarkern ville domaren sedan se henne i skogen på andra sidan och hintade om att det gick ju bra att skicka vattenvägen… Jaha bara göra som domaren önskar. Luna hoppade ut till första gungflyön som sjönk ner lite under vattenytan, sprang fram till kanten, och kastade sig sedan i för att tuffa över på en spikrak linje säkert minst 120 meter utan att vika av in på söket. Puss på dig Luna! Väl där hittade hon ännu en dummy i sankmarken. Nu ville domaren verkligen se henne i skogen. Fick skicka igen och dirigera henne in i skogen, men Luna var mycket mer benägen att fortsätta sökandet i sankmarken bortanför sökgränsen. ”Men för bövelen, du gillar ju enkla lösningar, kan du inte bara släppa den tunga myren och sluta simma mellan flytöar och tuvor och ta en repa i den lättsprugna skogen” telepaterade jag. Kanske gjorde publiken som stod i kanten sitt till att Luna inte riktigt trodde på mig när jag bad henne söka bortom dessa, men så gav hon sig in en repa, kom tillbaka tom och ville åter ut på det sanka. Det blev nytt blås för att övertyga henne om att hon faktisk skulle längre ut. Hon gav sig iväg igen och kom tillbaka med en skogsdummy. Jaaaaa!

Det blev en nervös väntan på prisutdelningen. Domaren hade varit mycket positiv i kritiken efter provet, men det var ju inte helt felfritt och då kan man inte vara säker, en 2a är också ett bra pris. Domaren sa att det hade varit ett mycket tufft prov, men riktigt duktiga hundar tacklar även det på ett bra sätt. När de ropade upp första 1:an i ekl och det inte var jag kändes det så skönt. Sedan såg domaren bekymrad ut och sa att det blivit fel i ordningen…sedan sken han upp och sa att han bara skojade… Luna fick också en 1a! Wow! Det var inget pris som Luna lekte hem som på KM:et, men hon krigade hem det banne mig! Är så stolt över hennes prestation!

Domare Jan Foss skrev: ”Jobbar i god kontakt med forer. Bra markeringsarbeid. Dirigeringen kunde varit mer presis. Bra feldarbeid. Arbeider sterkt og effektivt i god kontakt med forer. Bra fart.”

Det sista är jag så nöjd över eftersom söket var så tungt. Resten vet jag att hon kan och dirigeringarna var felfria dagen innan så dem tycker jag vi behärskar.

På prisutdelningen fick man välja pris ur en priskorg. Jag tog ett ben för jag visste att Luna skulle uppskatta det och just nu var det viktigast av allt. Den danska domaren kom fram senare och undrade var Luna kom ifrån. Han hade hört mycket gott om henne av den norske domaren. Sedan sa han att han noterat att några andra förstapristagarna hade valt dummies för att de skulle fortsätta träna medan jag hade valt ett ben som min hund skulle gilla. J

När Jan Foss for hem satt jag i bilden och fipplade med gps:n, han saktade in, tutade och vinkade glatt. Kul när andra blir glada av att se en bra hund! På ett sätt var det mycket roligare att ta ett förstapris på dagens tunga prov än om man hade fått det på gårdagens lättare prövning.

Dagens citat: ”…en retriever er en jakthund som kan brukes till mye, Ikke en selskapshund som KAN brukes til jakt…”

Väl hemma hos föräldrarna hade mamma tänkt om menymässigt och falukorven och den stuvade kålen blev utbytt mot toast skagern, toast med rostbiff till förrätt och kött till huvudrätt. Jag korkade upp en flaska mousserande rosé som följt med packningen i sommar för att intas vid väl valt tillfälle.

Slutet gott, allting gott J

… jag vågade inte riktigt ta ut championatet i förskott eftersom vi inte har utställningsmeriten för att bli av med den svenska parentesen, men vi har den utställningsmerit som Norge kräver och efter inskickade papper och ett par handläggningsveckor kom beskedet idag i form av ett brev på posten, Luna har tilldelats norskt jakt championat.

Det tog 6 år att bli svensk jaktchampion och en helg att bli norsk. Vi har blivit effektivare med åren :-P

I helgen som var besökte vi Åland och startade på Lemland, en alltigenom lyckad resa frånsett det runda priset. Mer om det en annan gång.

 

PS Är inte de Norska älgarna lite väl Jhon Bauer-aktiga...eller är det de svenska som ser ut som seriefigurer?

 

5 Oktober 2011  | Länk | Luna | 0 kommentar
Viltträning

Det blev en fin dag i träskmarker med andra nördar. Gofika hann vi också med innan regnet kom.

Jag intog grodperspektiv i vanlig ordning

A-C lägger ut söket och undrar om vi hittat beviset i en kriminalgåta eftersom vi verkar så intresserade av att detaljstudera myren.

Odin, Luna, Cobra och Puma. Alla hundar skötte sig jättebra och det var nöjda förate som styrde kosan hemåt.

 

Kaniner trivs tydligen i träskmark

Först var det dubbelmarkeringar på vatten/flytmosse, sedan linjetag på land/över myr. Vi avslutade med ett gigantosök i tung terräng. Det fanns inget i närområdet och de hehövde ta för sig i djup och bredd för att få hem något av de nio vilten. Närmaste viltet låg på ön som är klippan till vänster i bild nummer två precis framför björkslyt rakt fram och resten bortanför och åt sidorna.

Puma tog sig verkligen an terrängen med entusiasm och hon jobbade inte inom synhåll direkt...

 

 

Mest nöjd var hon med findraken så den fick hon med hem som present, matte hade själv bara med snusk kricka och äckel kaja, meeen det får man ta ibland.

Odin påväg hem med kanin, hur ofta måste man simma med tungkanin vid praktisk jakt?

 

Rita "bubblar" med Cobra

Cobra var mycket nöjd med att få raca runt med de övriga när det inte var jobbdags och hon var både snabbast och galnast.

Inte lätt att behålla viltet torrt när man sugs fast i gyttjan.

Det är bara att kämpa på - med bravur dessutom!

Matte var mycket nöjd, det här var sista viltet längst bort ut på en kant. Nu är jag redo för elitklass-sök!

Vi gjorde en övning med Cobra, som Marcus lärt ut. Matte hade lite dålig tillit till sin hunds viltbärarförmåga, men Cobra visade både intresse, god näsa, kamplust och höll kvar länge ända till matte tog pippin. Så ska det se ut!

 

Tack vänner för en fin dag!

24 Augusti 2011  | Länk | Luna | 0 kommentar
Kurs hos Lisa för Petra

 

Helgen den 6-7/7 hade Lisa Falk anordnat en kurs för Petra Soons från Tyskland för att vi skulle få chansen att förstå hemligheten bakom lååång raka linjetag. Det blev blandad träning med minnesmarkeringar, dirrigeringar och walk-up träning. Cougar var med på lördagen för nybörjarna och det var fler än jag som pushades att få hundarna att klara sådant man inte trodde dem kapabla av. Rikltigt roligt och duktiga hundar! På söndagen var det öppen-elithundarnas och Lunas tur.

 

Cougar fann en ny vänn i Max, en härlig kille som nog hade mer koll på det här med apportering än vi andra medelmåttiga förare.

På söndagen var det riktigt skitväder

Petra med sin stjärna Connor

Ann-Charlotte med sin stjärna Odin

Kotten med sitt toy-boy gäng

Lördagens hundar i strålande sol

öppen-elitgänget i hällande regn

Man skulle ha 10 hundar bara för känslan att vara ute och gå med en hel flock gula energiknippen

Kvigorna passerade förbi då och då och blev utskällda av kottens kavaljerer

Cheese

Sädesfälten stod mogna och böljade som ett gult hav

Puma ville upp tidigt och jag kan inte annat än hålla med henne om att det var en härlig upplevelse att kliva ut i naturen klockan fem på morgonen och se solen gå upp och dimman lätta.

Det är sådanna här dagar man önskar att man bodde på landet istället för i stan.

Kohagen var full av daggtyngda spindelnät

Allt är vackert i det fölåtande morgonljuset.

Cougar fick korn på ett rådjur i skogsbrynet

Lyckliga och nöjda återvände vi till stugan vi lånat av Lisa för att sova lite till. Stort tack för en toppenhelg Lisa! Det var väldigt trevligt, speciellt grillkvällen! Tack Mia för god mat under hela helgen!

21 Augusti 2011  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Er fornøyd over dagens hundarbeide

Det hade regnat och blåst i natt. Det var bara två av fem skyttar som stannade till sista dagen och de ville ha sovmorgon så vi körde igång först klockan tio. Det passade fint för då kune jag ta med unghundarna på en promenad längs Duse udde. Cougar som är ett riktigt vatten (o)djur uppskattade de brusande vågorna och ville ogärna vara kvar på land. Han fick tillåtelse att gå i ute på en udde, där vattnet slog in mot klipporna och gav vattenkaskader. Där gick det inte att ta sig upp igen då klipporna var för branta och hala, men det bekom honom inte nämnvärt han styrde kosan utåt igen och lät sig gladerligen sköljdas över av vågorna. Luna hade inte varit lika begeistrad, men hon låg hemma och sov. Puma och Fido fann det för gott att vara på land och latja. De hittade en klippstrand där de kunde fiska sjögräs under ytan i lite mer lugn och ro.

Det skulle bara bli en halvdagsjakt idag på ffa fasan för stående hundar. Den ena skytten hade fått få skottmöjligheter dagen innan så vi hoppades att han skulle få gå med den andre hundföraren idag, men eftersom vi var en så pass liten grupp gick vi alla gemensamt. Det gav mer utrymme att ta med unghundarna. I första omgången tog jag Luna och Cougar. Cougar gick bättre fot än jag hoppats på, men han fick inte gå lös då han var rätt taggad. De är starka både han och Luna mentalt och det där med att gå slickat vid mattes ben var ingen höjdare tyckte de. Det gick lite trögt att hitta fågel första timmen, men sedan kom det igång. Cougar fick gå på ett litet eftersök i en skogsdunge och kom in med en skammad fasantupp, jättefint rejält grepp! Det var första egna varmviltet för hans del. Därefter gick de ställande hundförarna för att hämta sina bilar för vidare transport och för att skyttarna inte skulle ha tråkigt bad de mig röja igenom en skogsremsa mellan två vägar. Luna stötte upp en fasan som missades, därefter stötte Cougar upp en, jag blåste stopp, han satt, den träffades, jag blåste inkallning, han kom och fick som belöning apportera fågeln från ett annat ställe. Luna hittade en tredje fasan som träffades. Skytten visade ungefärligt område när vi kom ut ur snåren. Cougar fick jobba på den, men fick inte tag på fågeln. Lät även Luna gå eftersom hon är mer styrbar till olika områden och de andra hade anlänt med bilarna. Det var ändå Cougar som fann på fågeln i ett dike precis intill vägen. Tror han lärde sig en hel del på det! Jag fick även ett bevis för att han fattat vad vi sysslar med och att näsan är inställd på fälld fågel.

När vi bytte område, passade jag på att byta hund och tog med mig enbart Puma. Det var väldigt bekvämt mdå hon går så fint fot vid min sida, men när det blir högt gräs så blir hon ivrig när hon ingenting ser och hoppar på bakbenen. Hon höll sig lugn och tyst och det blev en hel del fällda fåglar som Lisas hundar fick ta. Jag hängde på kopplet på Puma under skotten för säkerhets skull, men hon satt fast och mycket uppmärksam. Det blev en fågel fälld i skogen och jag hade hoppats att hon skulle få börja med en synlig markering, men vet att hon är bra på att ta terräng så jag skickade henne på ett sök. Tillbaka kom en skammad höna. Bra jobb eftersom hon var tveksam till att ta upp när jag tidigare på dagen kastat iväg en redan inhämtad (men fortfarande varm) tupp i lite högt gräs. Men när jag backade undan kom hon med den. Nu känns det som även hon fick en bra erfarenhet när matte visade sin uppskattning.

Nu är det ett trött gäng som sover djupt. Jag är jättenöjd med alla tre hundarna dessa dagar, härlig känsla! Luna är den som man kan ”skörda” träningsresultat med och styra dit man vill och lite på att hon drar ner skammat (hon fick beröm idag igen för sina rusningar och hopp efter skammat igår) och har full fokus på vad som skall göras medan unghundarnas entusiasm och tryck i söken är härlig att se. De är ett gott gäng!

8 Oktober 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
4-dagars jakt i Säffle

Oj vad mycket som hänt de senaste dagarna. På kvällarna är jag för trött för att orka skriva och sedan känns händelserna plötsligt avlägsna när det händer så mycket nytt hela tiden.  Mest av allt är jag glad över att taxen kom till rätta. Jag orkade inte ta ett steg till i lördags kväll efter att ha gått upp 5 för att starta på prov, somnade i TV soffan, vaknade och lade mig i sängen. När jag sedan vaknade 4 på natten kunde jag inte somna om, utan tog på mig varma kläder och ficklampa och gav mig ut på expedition rescue tax tillsammans med Puma. Det var mindre brus från vägar och järnväg så här dags på dygnet och vi tyckte att vi hört taxen kvällen innan, men lyckades aldrig lokalisera varifrån, det lät så avlägset. Jag hade cyklat ca 8 km och ropat och letat med Puma, som i princip drog cykeln hela vägen. Polisen hade fått in ett samtal om lösspringande hund 3km bort. Jag hade även krupit i dräneringstrummor utmed järnvägsspåren utan resultat, det var ett riktigt gångsysten!  Nu hade vi mer tur, vi hittade ett grävlingsgryt med färsk spillning och jag fruktade att taxen gått ner där och blivit ihjälbiten. Men så hörde vi svaga pip längre bort ner i ett tätt alsnår. Här fanns inget staket mot järnvägsspåret så jag försökte ta mig igenom för att ställa mig som spärr och låta Puma söka av snårområdet. När jag passerat 40m från Herr A så hördes ett illvrål. Nu hade han tröttnat på att sitta fast. Han var rejält intrasslad, men hade inte bitit av kopplet, vilket han lyckats med förr när man bundit fast honom mot hans vilja. Lyckan var total, det var bara att försöka pressa sig tillbaka genom vegetationen och där stod han glatt och viftade på svansen. Väl i famnen skakade han av köld, men så fort vi var ute ur snåret fick han gå för egen maskin. Tänk att man kan glädja en hel familj så! Både mamma och pappa hade tårar i ögonen!


Nu har vi varit och jagat i 3 dagar och det är sista dagen imorgon. Det var premiär på fältfågel för både Luna och mig och vi har lärt oss en hel del nytt! Första dagen var klappjakt på fasan, dag två var det jakt för spaniel. Jättekul att se dem jobba och trycka upp fågel.  De var riktigt duktiga både hundar och förare! Vi hade inte jättemånga apporter första dagen, men det var svårt att få fåglarna att lyfta. Igår fick Luna några fina apporter och sedan fick hon vara stöthund genom en vass där det flög upp tre fåglar. Skitkul tyckte hon. Lisa har bjudit med oss och det är jag jätteglad över! Vi har en hel del att lära av Kotten och inte minst Hobby som är en fantastisk viltfinnare. När Lisa tog Fido för att gå iväg och hämta en fasan som fallit en bra bit bort på andra sidan ett större dike så hade Hobby redan fixat jobbet när hon kom dit! Cougar fick gå med på sista såtarna och vara passiv. Han var tyst och relativt lugn.

Idag har Luna och jag varit ensamapportörer till två stående fågelhundar och två skyttar. Lite vanskligt eftersom vi var nya i gemet när det gällde fältfågel, men jag tycker vi skötte premiären bra. På förmiddagen tog Luna in 10 rapphöns. Vi klarade inte att reda ut en lång löpa på en fasan så där fick vi ta hjälp av pointern. Det var en duktig hund och en erfaren förare som tränar för norska mästerskapet, som snart går av stapeln. Roligt att få se riktigt bra hundarbete! När den stående hunden tog stånd så stelnade Luna till och öronen blev så upprättstående som de nu kan på en golden. Om fåglarna klarade sig följde hon dem med blicken och kollade in var de landade. Hon har ännu inte riktigt förstått skillnaden fullt ut på skadeskjutet och ej träffat. På eftermiddagen var fåglarna mer lätta att lyfta och det blev färre skjuttillfällen. Luna tog in två varav den första blev lite spektakulär. Det såg ut som när en vithaj fångar en säl ovan ytan ungefär. Det var stubb och fågeln lyfte, Luna sköt iväg efter, men missade. I hopp två fick hon tag i den genom att vrida kroppen i luften. Skyttarna tyckte det var underhållande och sa att ”din hund är go till å dräpe fogel”, men det var allt jag som fick stå för dräpandet. Puma fick ta in sin första i livet, en död på bara 30 meter. Är mycket nöjd med dagens jobb och hundarnas insatser. Imorgon skall Cougar få följa med.

6 Oktober 2010  | Länk | Luna | 3 kommentarer
Sista elitettan bergad

Vi startade mot bättre vetande i Västerås idag. Det var samma provplats som i fjol och den dagen ska jag sent glömma. Det var frost på morgonen och regnsnöade från sidan hela provdagen. Stora delar av provet bestod av vattenarbete och man fick sätta på hunden täcke medan parkamraten körde, så kallt var det. Luna vägrade tillslut mer eller mindre gå i vatten och Puma, som var valp, tjöt rakt ut bara man tog ut henne ur bilen. På hemvägen höll vi på att köra fast i leran och väl ute på landsvägen så frös jag hela vägen hem, värmen i skruttbilen fungerade inte alls. Idag blev det en trevligare upplevelse.

Vi gick i sista par och varje ekipage hade en egen skytt att följa provet igenom. Urban guidade mig igenom provet och det kändes bra att inte behöva tolka nyanser i domarens röst mellan varven om denna var nöjd so far eller ej. När domaren inledningsvis undrade om Luna inte betydde något på italenska sa Dante snabbt att det betyder "jag är bäst". Den översättningen skall vi ta fasta på!

Det var ett roligt prov längs en väg med dammar på båda sidorna med öar och en hel del vass. Först var det en enkelmarkering för varje ekipage, sedan började den ena på söket medan den andra fick en dubbelmarkering ut på en ö. Man växlade possition och den ena fick ett linjetag medan den andra sökte, ny växling och dubbelmarkering, växling och linjetag, Därefter en något knepig enkelmarkering ut på en ö medan den andra först skulle plocka in en landdirrigerin. Sedan vände man för att söka och närsöka på tillbakavägen.

Sammarbetsvilja: Bra sammarbetsvilja och följsamhet

Sökarbete: Arbetar med bra motivation och fart genom hela söket och får effektivt inönskat antal apporter

Fart: Utmärkt

Uthållighet: Räcker väl

Näsa: Används väl

Dirigerbarnet: Fint sammarbete med sin förare

Markeringsförmåga: Fin koncentration, löser uppgiften på ett utmärkt sätt

Skottreaktion: Uppmärksam och stadig

Stadga: Lugn och stadig

Apporteringslust: Spontan apportering med snabba fina inleveranser

Apportgrepp: Lämpligt med bra inlevereringar

Simteknik: Bra

Vattenarbete: Arbetar glatt och villigt i vatten

Hundtolerans: Stör ej, störs ej

Sammanfattande kritik: En trevlig goldentik som genomgående visar ett fint retrieverarbete genom hela provet


Firandet kom av sig av att Aragorn sprang bort sedan 7 timmar tillbaka. Letande, hojtande och polissamtal har inte lett någon vart. Nu blir det en orolig natt och hållna tummar för att han skall återfinnas välbehållen.

2 Oktober 2010  | Länk | Luna | 5 kommentarer
Sista elitettan bergad

Vi startade mot bättre vetande i Västerås idag. Det var samma provplats som i fjol och den dagen ska jag sent glömma. Det var frost på morgonen och regnsnöade från sidan hela provdagen. Stora delar av provet bestod av vattenarbete och man fick sätta på hunden täcke medan parkamraten körde, så kallt var det. Luna vägrade tillslut mer eller mindre gå i vatten och Puma, som var valp, tjöt rakt ut bara man tog ut henne ur bilen. På hemvägen höll vi på att köra fast i leran och väl ute på landsvägen så frös jag hela vägen hem, värmen i skruttbilen fungerade inte alls. Idag blev det en trevligare upplevelse.

Vi gick i sista par och varje ekipage hade en egen skytt att följa provet igenom. Urban guidade mig igenom provet och det kändes bra att inte behöva tolka nyanser i domarens röst mellan varven om denna var nöjd so far eller ej. När domaren inledningsvis undrade om Luna inte betydde något på italenska sa Dante snabbt att det betyder "jag är bäst". Den översättningen skall vi ta fasta på!

Det var ett roligt prov längs en väg med dammar på båda sidorna med öar och en hel del vass. Först var det en enkelmarkering för varje ekipage, sedan började den ena på söket medan den andra fick en dubbelmarkering ut på en ö. Man växlade possition och den ena fick ett linjetag medan den andra sökte, ny växling och dubbelmarkering, växling och linjetag, Därefter en något knepig enkelmarkering ut på en ö medan den andra först skulle plocka in en landdirrigerin. Sedan vände man för att söka och närsöka på tillbakavägen.

 

2 Oktober 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Gotland

I helgen var vi på besök på Gotland, primärt för att starta på b-prov och sekundärt för att få lite semester på en vacker plats i hopp om att kunna strandvandra lite så här off-season.

Här två jungfrur och en madam

Puma plumsar i böljorna blå

Ringmuren

Solnedgång på Tofta strand

 

Hundarna hade jättekul även om det snart blev skumt

 

Jag tog en plankstek på en av restaurangerna innanför murarna

 


Träning med Nina och Ann-Charlotte utanför Norrköping

Texas, Odin, Yes, Eros, Luna och Puma.

Odin pch Eros

Odin

 

13 September 2010  | Länk | Luna | 1 kommentar
Ett brev på posten

Senaste veckan har jag fått fyra trevliga brev på posten. Idag var det kuvertet med diplom, kritik och rosett från ekl-starten i Hjo i söndags som damp ner.

Följande stod att läsa:

Sammarbetsvilja: Arbetar i god kontakt med sin förare

Sökarbete: Söker med stor energi över hela området. Finner snabbt samtliga apporter.

Fart: Väl anpassad

Uthållighet: Håller för prövningen

Näsa: Används mycket väl

Dirigerbarhet: Låter sig styras till apporten både på land och vatten

Markeringsförmåga: L: markerar båda, löser uppgiften utmärkt V: Markerar båda löser uppgiften utmärkt

Skottreaktion: Uppmärksam

Stadga: Fast, följsam och tyst i passiviteten

Apporteringslust: Stor med snabba inlevereringar

Apportgrepp: Mjuka mycket fina avlämningar

Simteknik: God

Vattenarbete: Går villigt i och arbetar villigt i vatten

Hundtolerans: ua

Sammanfattande kritik: En tik som genomför provets alla delar på ett mycket tilltalande sätt. Hon är väl i hand. En utmärkt markör. Gör ett mycket bra sökarbete.

Vilken liten pärla som gör matte så stolt J


Väcktes av ett telefonsamtal ungefär en kvart innan det var dags att innfinna sig på jobbet, vilken tur att jag lyckades kompa några timmar efter nattens jobb så nu kan jag äta "frukost" i lugn och ro och rasta hundarna ordentligt. Solen skiner visst!

7 September 2010  | Länk | Luna | 1 kommentar
What a day, what a day…


Idag skulle man ha spelat på lotto, eller kanske inte, eller kanske ändå...

 

Det har varit en smått äventyrlig dag. Vissa dagar krockar allt och man kan misstänka att någon är ironisk när man på en och samma dag blir tillfrågad om andjakt i falerum, kkl-start i Björkvik, ekl-start i Hjo då man har en jourarbetsdag.  Fick reda på att jag fått en plats på provet i tisdags kväll och jag försökte byta dag till söndagen, men det var fler än jag som hade det önskemålet så det gick inte. Återstod att med två dagars varsel gå och be chefen att byta dag med mig. De andra kandidaterna om jobbytardag hade semester, befann sig på gotland, var sjuk och övriga två behövde ändå en bakjour så det var inget alternativ. Jag var skälaglad när den hyggliga chefen sa att det gick bra, bara jag kunde komma tillbaka och lösa av på seneftermiddagen då han skulle fira en god vän med teater och middag på lokal. Inga problem sa jag då jag fått startnummer i tredje par. Kvällen innan ringde de från glaasriketprovet och erbjöd mig en start där (irronin haglar), jag som inte äns stod med på reservlistan där, men de hade fått många återbud.  Jag var på väg till Rolf och Siv för att slippa åka tor samma dag. Det blev en sen ankomst och hösten och mörkret har kommit med stormsteg. Brorssons hade tänt upp med lyktor i trädgården och välkomnade med kasslerpastagratäng, mycket välkomnande och gott! Luna blev som vanligt glad att komma ”hem”. Hon pratade och försökte ta Rolfs keps i vanlig ordning.

 

Jag och Luna sov som en stockar under natten och Puma knaprade på ett ben hon burit med in från trädgården vilket syntes på högen benflis hon lämnat efter sig. Rolf var uppe före tuppen och vi gick upp kl 5, gröt serverades, vilken service. Fick premiärskrapa frost på bilen och vägen till provplatsen blev en färgsprakande upplevelse med lättande dimma, lilarosa himmel och rådjur på vägen. Tre kilometer innan provplatsen började samtliga varningslampor på panelen blinka. Inte ett gott tecken! Kändes skönt att åka i karavan med Rolf, men bilen gick snällt hela vägen.

 

Det var majoritet flattar och golden på provet, vilket är ovanligt och jag skulle gå i par med en flatte från Östra. Vi har gått i par tidigare, på Fellingsproprovets öppenklass för ett par år sedan och det gick ju bra den gången så det kändes lovande. Provupplägget kändes enkelt vid genomgången och fullt överkomligt, vilket det ofta brukar göra före start J

 

Luna skötte sig och var nog lite upplivad av att Rolf var skytt. Det var inga större problem, söket tömde hon snabbt och effektivt och på vattendirrigeringen sprang hon ner för en lång brant slänt och skulle sedan snett över till en ö. Det blev mer rakt över och jag försökte styra henne på vattnet, men det var svårt för henne att se mig där uppe bland alla träd så hon fick ta sig över. Blev ett par blås innan hon släppte dubbelmarkeringen som gått en bit bort och sedan tog tecknet fullt ut och sprang i sidled tills hon var på dummyn. Det var väl egentligen enda skönhetsfläcken idag om man bortser från att hon satt och försökte flirta med skytten när andra hunden gjorde sitt sök. Inget pip, bara hoppa lite på stället och plira med ögonen. Efter en sträng blick från matte la hon ner och satt snällt.

Prövningen resulterade i en 1:a med följande sammanfattande kritik av domare Sune Nillson: ”En tik som utför provets alla delar på ett mycket tilltalande sätt. Hon är väl i hand, en utmärkt markör, gör ett mycket bra sökarbete. ”

 

Det är nu själva äventyret börjar. Gick upp i skogen för att rasta mig själv och hundarna. När jag tittar upp är det kantareller överallt! Varför hade jag inte spelat på lotto? Tur att man har en väst med stor ryggficka, tack Marcus, Jenny och Monica! Gick en sväng för att leta lite fler samt aktivera Puma som annars hade en tråkdag. Rolf fick de flesta fynden som tack för att han fött upp en så duktig hund.

 

Dags att bege sig av hemåt för avlösning på jobbet. Varningslamporna fortsatte blinka och innan stora vägen så doooog bilden vid stoppskylten. Ingen dag för lotto! Startmotorn gick inte äns runt. Akutsamtal till far, som befann sig två timmar bort samt till provledaren som kunde hojta på Rolf. Paaanik, hur skulle jag nu ta mig till Linköping i tid, hade behövt en båt!! Akutsamtal till sjuka kollegan Maria som lovade att rycka in ett par timmar om jag inte skulle hinna hem. Rolf kom för att skuffa bilen till en bättre plats samt hämta tillbaka mig till provplatsen.  Han lyckades köra i kapp och engagera Emma som kommit med maten och hennes MC-kille. De var båda bilkunniga och MC-killen diagnosticerade snart felet. Muttern som höll generatorn på plats hade lossat lite så generatorn hade halkat ner vilket fick till följd att remmen som laddar generatorn kunde lyftas av och på sitt hjul som man behagade och det fanns inget som kunde driva och ladda generatorn, batteriet var urladdat! De händiga fann på råd, de ringde efter ”Greven” som kom med en liknande volvo några modeller nyare samt startkablar. MC-killen lyckades spänna remmen till generatorn och bilen hoppade igång direkt mha startkablarna. Nu gällde det att köra utan att stanna och be en liten bön till högre makter. Vågade varken ha radion på eller lyssna på musik i mobilen om batterierna (i bil eller mobil) skulle ta slut. Bilen gick snällt och pappa mötte upp i Askersund där vi bytte bil så han får kolla över den lite, spänna remmen hårdare för den slirade och gnisslade rejält vid vissa varvtal. Kom till jobbet en kvart innan skiftbyte. Lottovarning! Väl där ringde provledaren och undrade hur det gått för mig, vad omtänksamt! Det var två patienter inbokade samt en stallpatient som vi fick ge lugnande och vattenlavemanga då den hade en jätteförstoppning bestående av rakbladsvassa benflisor (inte Puma faktiskt). Så det har vi varit två som roat oss med under lördagskvällen J Vilket skitgöra!

 

Sammanfattningsvis så är det mycket som talar för att byta bil samt att jobbet är fullt av hyggliga kollegor och jaktprovsfolk är himla bussiga och ställer upp och hjälper till när det krisar! STORT TACK TILL ALLA ER IDAG!!! Varför åker man och far hit och dit stup i ett, jo för man möter så fantastiska människor. Det är den största behållningen!

 

Slutet gott, allting gott! Nu dags att sussa, jobbar heldag imorgon.


Har inte haft tid/priorieterat att uppdatera efter Goldenspecialen, men resultatet talar för sig själv och jag är förvånad och glad över Cougars placering i nkl (1:a /75) och nöjd med Lunas insats i ekl (4:a totalt), framför allt på finaldagen! Det var en intensiv helg med många härliga goldenvänner! Stort GRATTIS till Petra Soons som blev goldenmästare för 4:e (!!!) året i rad. Denna gång med Connors son Kansas. Härliga hundar att se! Grattis även till Ann-Charlotte och Lill Odin som blev bästa ökl-hund! Ni kommer gå hur långt som helst! Grattis till Johan och Bitch som blev bästa svenska ekipage och Lunabarnen Fido med matte Lisa (3:a totalt) och Tempus med husse Eddi (6:a totalt) som fick förstapris i nkl!

Lånad från GS hemsida foto: Li-Maria Carlson

Fler bilder på Uppgards hemsida

 

4 September 2010  | Länk | Luna | 1 kommentar
Träning, träning, träning

På träningen för en knapp vecka sedan blev Puma ormbiten så nu får hon ta det lite lugnt ett tag framöver. Cougar var med i tisdags och tränade vatten utanför Norrköping. Nyttigt för honom med andra hundar och ny terräng. Han är lite oskolad och kan inte kommandona än för sök, närsök och lijetag, men försöker göra rätt och med entusiasm kommer man ganska långt. Luna fick köra någon dirrigering och jobba på söket när det var få kvar.

På osdagen fick Cougar ta Pumas plats på nybörjarjaktträningen och han markerade fint och var samlad och koncentrerad. Vi körde lite linjetag och fick tips på hur man får till ett bra fotgående och förbättrade avlämning. Med tanke på den lilla träning han fått skötte han sig jättebra och jag var supernöjd.

På min födelsedag gick jag ett 600m viltspår med Luna som legat över natt. Hon ringade vid bloduppehållen och hade en vinkel som var svår, men klarade det bra på 15 min. Sedan for vi till Lisa för träning av Fido, Cougar, och Solo. Det var verkligen jätteroligt! Maj visade sig från sin bästa sida med klarblå himmel, strålande sol, varma vindar, fågelkvitter, blommor och skir grönska. Dagar blir inte bättre än såhär!

Det blev genomtänkta övningar, med pauser när småpojkarna blev trötta i huvudet. De hade olika styrkor och svagheter, men jobbade över lag mycket bra. Fido och Cougar var distinkta på långa markeringar och tog raka linjetag med minnesdummies på en äng. Cougar höll ihop bra mentalt eftersom han inte gjort många linjetag i sitt liv och absulut inte på det avståndet. Solo var fantastisk på söket och Fido var snabb och effektiv. 

Jättekul att se tre härliga hundar! Vi körde en hel del med vilt och där får vi lägga in mer träning så vi höll oss till dummies resten av lördagen som innebar långa markeringar. På söndagen gick vi en jaktstig med markering över brett dike, närsök längs dike, enkelmarkering i skog samt sök. Det var relativt mycket förflyttningar med fotgående. Cougar behöver träna på närsök och sök. Inser att han inte har en aning om vad kommandot betyder. Får göra ett par motivationssök så att han fattar vad kommandot innebär. Däremot hade han stenkoll på markeringarna som hamnade bakom en mindre vassvall på andra sidan ett dike trots att han inte simmade raka vägen över diket förstsa gångerna. Efter jaktstigsträningen köre vi mängdmarkeringar över diket med två ekipage på var sida och kast åt varandra. De andra hundarna fick träning i stadga och sitta lösa och se andra jobba i närheten. Cougar började snart sattsa för fullt över diket och höll raka linjer.

På eftermiddagen körde vi markeringar med vilt igen, Cougar tog både hare, and, kaja, fasan och duva (matte mycket nöjd). Luna fick testa på Korp och det var inga bekymmer alls, hon slet upp den i farten. Det kommer att tränas mycket vilt här hemma framöver med dom små!

Alla fick vi saker att ta med hem och träna på och alla hundar fick värdefull träning under dagarna två. Till och med Puma fick träna på att umgås med sju till nio andra hundar så fort vi hade matpaus. Kunde dessutom inte låta bli att köra två närsök på vilt med Puma när jag kom hem (trots att jag lovat Lisa att låta henne vila efter ormbettet) och hon kom hem med både kaja och mås.

 

Stort tack Lisa att du tog initiativet till att dra ihop denna träningshelg!

16 Maj 2010  | Länk | Luna | 1 kommentar
I den vackraste av månader

 

Står det inte någonstans i rasstandarden att hunden skall ha ett välmarkerat stop?

 

Puma är förpassad till avbytarbänken efter close encounter med huggorm, något hon ogillar skarpt! Hon blev biten uppe vid dammen i kilsbergen där vi tränade med Gunnarssons. För övrigt en mycket trevlig och givande träning!

Med en klädsam dröglapp

Aragorn, lyfter på kompostgallret och knallar ut när han behagar. Idag var han på rymmen och mamma fick en hängiven "jaktkamrat" i grannflickan som oroligt deltog i sökandet

Väl infångad hade grannflickan, 6 år, ett långt utvecklingssamtal med Aragorn om vikten av att lyda sin matte och komma när man ropar eftersom det kan gå mycket illa annars.

Aragorn har lovat att fundera på saken

Sedan följde stränga förmaningar även till min mor om att hon måste vara mer bestämd mot Aragorn så att han inte rymmer igen...för han kan bli överkörd av tåget eller skjuten av en tjuv!

Träning i vitsippemarker


Vattenträning Norr om Norrköping med Nina och Ann-Charlotte

Texas på lite långt och ofokuserat avstånd

Odin på en dirrigering

 

12 Maj 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
NM och MH

Nordiska mästerskapet i Working Test 2010

Svenska laget påväg ut till första stationen

Finsk laguppställning

Danmark i snygga västar

Markering i riset på andra sidan dammen

Mycket publikvänligt väder!!

Luna höll noga koll på hur det gick för de andra...eller snarare vart markeringarna föll. Tur att någon av oss är fokuserad på uppgiften.

Maria, Affe, Dennis och Tjalle var där och tittade

 

Christian och Yes slappade i solen

 

Korpen och Kulan kom förbi. Kulan var dummy-hund på andra rutan, men vid vattnet behövdes det inte.

Nina och Luna har stenkoll. Nina och Texas gick som dummyhund på andra stationen, men finfin poängserie. Synd att de inte var utom tävlan för de hade blivit svårslagna!

Lisa och jag passade på att sträcka ut en stund i solen. Hobby misstyckte inte det minsta!

 

Luna på linjen. Det käns tryggt att ha Luna vid sin sida numera. Hon hittar sällan på tokerier och följer uppmärksamt med vad som händer. Jag vet våra styrkor och svagheter och kan kompensera i möjligaste mån för dessa. Fick inte pulsökning en enda gång under dagen.                                              foto: ankie Claesson

  Dirrigering                                              foto: ankie Claesson

Domarna koncentrerade                             foto: ankie Claesson

Domarkvartetten:  Lotta Treiberg, Elisabeth Sahlin och Ingela Funck och Lotte Lydeking

                                                             foto: ankie Claesson

Det svenska laget vann den totala lagtävlingen. GRATTIS! Nedre raden fr vänster: River Race Brunello, Johan Löfgren, SEJCh Aim High Flying Bitch, Johan Fogelberg, Searover Ivattut, Ulrika Carlsson, Avjava’s Double-Star, Ingrid Gummesson samt
SEJCh Doubleuse Titan Stripes, Petra Tesch  till höger övre raden.

Med på bilden även de individuella ekipagen

foto: ankie Claesson

Slutresultatet för samtliga ekipage blev:

1. Doubleuse Lindt Dark Classic, Minja Vitikka – 189/200 p(finland)
2. Lizsias Leila, Charlotte Wallmark – 185 p (sverige)
3. Jacklaines Aragorn, Gunilla Weeden – 178 p (sverige)

Jag var jättenöjd med Lunas insats, som slutade med en 2:a placering av 23 startande

Fler foton från Nordiska Mästerskapet på Uppgards hemsida samt goldenklubbens sida


MH-test med Cougar, syskon och Solo

Cougar fixerad på kamptrasan             

                      samtliga foton på Cougar tagna av Ankie Claesson

Den sociala kamplusten var stor!

Det gillades av testledaren

Förföljandet var full fart frammåt så snart Cougar fattat galoppen, lite konstigt var det allt första gången.

"Kaninen" kom hem till matte båda gångerna utan tveksamheter

Spöket kunde leka själv med sin kamptrasa tyckte Cougar, han blev aldrig intresserad, utan sprang och pysslade med annat

Dumpern var så här läskig...not!

Avreagerade sig aldeles på egen hand

Skramlet var inte heller så skrämmande

Jag hade förväntat mig att Cougar skulle skälla med grov stämma, för att sedan övergå i falsett och söka trygghet bland åskådarna, men inte då...han tittade, promenerade runt lite, lade sig bakom mig och bet på en pinne lite förstrött. Tänkte att detta måste vara en överslagshandling, men han var helt enkelt inte rädd. Tror jag tar med mig Luna ut i joggingspåret nästa gång det är mörkt!

När jag gick fram halva sträckan tog han själv kontakt med spöket

En människa, how surpriceing...not!

Avslutningsvis blev det skott under lek och Cougar är inte så tränad så han letade inte markeringar utan fortsatte kampa. Vi får jobba på den biten!

Johan och Solo - lite mindre markontakt provet igenom

 

Luna med sönerna Fido, Cougar och Lexus

Lexus

Fido och Cougar

Cougars sparringpartner...grannen Arrak som är lite större, lite starkare, lite tuffare!

 


Festivalborg i sann Uppsalaanda

 

 

Det hela började med champagnefrukost i nationslag med bubbel och uppdrag att lösa. Lekt lite med vitbalansen. Här mitt snerike-lag

Vi byggde en flotte, skrev en sång, hittade ett djur, googlade efter lösningar på mobilen, hittade virke till brasan...(i frysen), fick fram en bh och en kondom

Kajsa vitbalansmodifierad

Katta i köket

 

Karin ser till att alla trivs och får påfyllning i glasen

Värdinnorna Kajsa och Karin

En "enkel" sillunch

Cissi tillhörde gotlands nation

A smaaaaal show

Manskören tog ton under middagen

Den traditionstyngda forsränningen...

...modell mindre forsande

En super-containerbåt

Gotland kom till start med en traditionell barkbåt

Domarna var mutbara (trodde vi)

Det man inte har vill man gärna ha. Varför inte byta ut sin examen mot en teknologie?!

Målade nations-plakat

8 Maj 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Träning bland gullvivor och vitsippor

Vi är precis hemkomna från en trevlig och givande kvällsträning hos Ann-Charlotte och Lill Odin utanför Söderköping. Det var ett härligt goldengäng ( Pia med Hera, Nina med Texas, Christian med Arrac och en tjej till med sin Rufus) som samlats och markerna var toppenfina!! Vi körde ett sök till att börja med, som var knepigt att lösa. Därefter markering nedför kulle, över sumpmark med tuvor, över en å med fart i och in i vass på andra sidan. Alla hundar (utom min lillskrutt) klarade det finfint. Därefter körde vi Luna och Texas på dirrigering åt motsatt håll. Några fick markeringar på ängen och jag körde ett längre linjetag med Luna. Roligt att se att hon hittat tillbaka till sin gamla fart och inte verkar ha ont av operationssåret längre!

Fler träningar som denna står på önskelistan!

4 Maj 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Elitträning i Tulka

 

 

 

 

 

 

 

Puma skrattar precis som mamma Carat

 


Lång slutartid


Jag vet inte vad som är besvärligast med att vara tax, att benen är så korta eller nosen är så lång eller diskripansen dem emellan...

 

Nosen är definitivt i vägen!

 

 

20 April 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Grattis Puma och Cougar!

Idag fyller Puma 1 år och det firades med viltspår, träning hos Gunnarssons med syster Pirat samt grisöra. Imorgon blir det Cougars tur att fylla, då blir det apportering med duva och träning med goldengänget i Linköping.

 

Cougar och syskon precis nyfödda

6 veckor

 

När får man gå egentligen?

 

3 månader

1 år


Pumas syrra

6v

Dags att flytta, 8v.

Att sova på maten är skönt, men solljuset stör.

Utflykt till Kilsbergen 3 månader.


 

Grattis alla syskon!!!

28 Mars 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Våren är på g...

 

Det är underbart och skönt att känna solen värma igen och våren är faktsikt på gång även om somliga misströstar.

 

Det kan tyckas att vi inte gör annat än går på tur, men man vet aldrig när det blir en vit vinter igen och det är fantastiskt roligt!

Gladast och galnast var Luna. Hon blir aldeles tossig när vi kommer upp till skidspåret.

Fortfarande inte tillrådigt att ta sig ut i terrängen, men snart kommer här vara lika vitt av vitsippor!

Från skyn kom massvis med snö som blåste ner från tallkronorna i värmen och det brakade runt om oss hela tiden och bildades vackra, vita snöridåer. Taxen fick hållas utom träffhåll, eftersom han riskerade att försvinna om han fick en snöhög över sig.

Det var inte många som kunde behärska sig och vara stilla för fotografering.

Så adderar vi en person till och allt strävar efter oordning på nytt

 

Cougar valde att göra sin badpremiär för säsongen häromdagen då det knastrade så kul om isen. När han väl hade gått igenom var det ingen större brodska upp, först såg han lite förvånad ut, sedan plöjde han genom resten av isen till andra sidan ån.

...och där sammanföll fokus för en kort sekund


Hälsade på barndomsvännen Kajsa i Västerås över helgen och det blev mycket trevliga dagar med pub, dans, massage av utbildade massören My och "sing-star" fram till sex på morgonen. 

9 Mars 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Skidfavorit i repris

Idag var spåret begravt under 1,5dm tung blötsnö, Luna tog i och fick slita rejält, även Puma kämpade på. 

Allmän snöyra utbröt när det var dags för vila. Själv tänkte jag sätta mig i en snödriva, men sjönk ner över midjan och satt fast!

Puma på snöbollsjakt

 

Cougar letar på egna snökockor

Förra gången hade vi lite mer tur med vädret, här en mobilbild.

 

Födelsedagsmiddag med den bästa av årgångar på A-mano,mycket trevligt och underbart gott! Åt frutti di mare till förrätt, blodig kalvinnerfillé med kantarellsås till huvudrätt...

...och vit chokladmosse till efterätt.

 

28 Februari 2010  | Länk | Luna | 0 kommentar
Mera snö och mera skidor

Någon vecka gamla bilder från fårhagen 200m från huset

Idag hittade Pumas näsa en fasan och en koltrast i fårhagen och Luna två rådisar. Det finns alltid något för alla i denna "trädgård" som vi har som vår egen :-)

Egen designat fågelbord, för stunden tömd på nötter

Utsikt från balkongen


I måndags var vi upp en sväng till hundspåret i Kilsbergen, även lill Aragorn fick följa med då snödjupet begränsade hans jaktförmåga så han höll sig där det var preparerat.

Jag hade köpt nya dragselar till Luna och Cougar och Puma har fått ärva Lunas, som blivit för liten.

Även ett midjebälte och expanderlinor har införskaffats så nu gick det grymt fort och jag hade händerna fria till stavarna.

Vet inte vad som är skonsammast att vara ute med detta gäng eller bli nedslagen på stan... först blir man omkulldragen eftersom det var så kul så "stanna" inte längre ingick i vokabuläret när nedförsbacken kom...sedan blir man stuttsad på av tre tokglada jyckar. Sist och minst dyker det upp en svart prick vid horrisonten, som springer för allt vad benen bär. Inte lätt att hänga med för lilla Aragorn.

Det kan gå illa även för den med längre ben om man trampar utan för det preparerade områet, snödjupet mätte 65cm.

Även Aragorn försökte sig på ett utbrytningsförsök

Efter bara en kort stund log väderguden mot oss, himlen sprack upp och solen sken. När det var dags att packa in i bilen gick den i moln. Är tacksam för att få se lite solljus kyssa omgivningarna som plötsligt gnistrade och glimmade.

Spåren kändes mer välpreparerade än i Vancouver och jag lyckades med ett par praktfulla vurpor. Det blev 6km totalt.

Paus halvvägs

 

Puma fick tokfnatt och for runt för egen maskin över sjön

Luna satt i solen och gonade sig med mig, men kunde sedan inte låta bli att delta i leken

Aragorn hade fullt med spår att utforska

 

och en retsam "kusin" att förfölja

 

 

Det var rofyllt och idylliskt att sitta där i solen och känna värmen

Det var bara Aragorns frustrerande drivande skall efter den retsamma Cougar med blåbärsris i munnen som störde lugnet. 

På hemvägen var det tre trötta hundar som luffsade efter matte i skidspåret, det var bara Luna som pliktskyldigt drog, eftersom hon hade krafter kvar när hon lät de andra göra jobbet på ditvägen. 

 

 

17 Februari 2010  | Länk | Luna | 1 kommentar
Snöyra

Med tre draghundar går det riktigt, riktigt fort. För lugna kvällsturer räcker det bra med bara Puma. Hon är snabbast och dragvilligast. Cougar tycker det är latjo att bita på skidspetsar som sticker upp ur snön så jag har fått taggiga skidor.

 

Aragorn och Cougar trivs bra ihop. När alla retriever är ute blir Aragorn lite kringkastad och då är det roligare att spåra hare...

Inte lätt när man knappt sticker upp ur snötäcket

Man får ploga sig fram om ingen annan gjort förjobbet

 

Puma

Cougar surnar till på morsan

 

Puma, Luna och Cougar

 

Mamma Luna kan vara lite seg i starten och springer inte lika fort, men är brutalast när hon väl får tag på pojkvaskern.

 

 

 

Puss på er och god fortsättning på det nya året!

2 Januari 2010  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Flocken vid havet

Här kommer lite bilder från Strömstads-"semestern".

God mat är a o och o på semestern. Här hade mamma gjort iordning räk-cocktail innan avfärd. Jag hade jobbat jourhelg och  haft beredskap fram till 9 på morgonen så ankomsten till Strömstad blev rätt sen på kvällen.

Puma och Cougar stötte på saltvatten för första gången, något som inte bekom dem alls. Däremot var Luna en plåga, som vamligt...

 

Det finns sjöfågel...

...som man inte får jaga, trist!

 

Men tång står det ingenting om i jaktlagen

Å den innehåller blåmusslor om man har tur. Valparna blev helförtjusta i dessa.

 

Cougar är läraktig

Musslorna gräver han sedan ner, men det är bökigt att gräva med musslan i gropen för plötsligt har man sprätt iväg den och då måste man söka blend sanden. Väl funnen spottas den ånyo ner på botten av gropen.

 

Sjölejon

och landkrabbor

 en sjöhäst

Ett rätt nöjt gäng efteråt...

 

Men säg det lugn som varar...

 

 

chokladsoppa med smultron, vildhallon och blåbär

Utsikt från altanen

Grillning uppe på klipporna, lax och havskatt

Jag önskar jag hade tagit med Luna som kunnat vakta fisken mot denna närgågna mås. Så fort man njöt av solnedgången var han där och försökte stjäla från grillen.

Pick nick med grillat och vin i solnedgången

Kantarellränsning

Otroligt gott med färska. nykokta räkor, mango, papaya, melon, avocado, körsbär, kronärtskocka, rödlök och basilika!

Krabba köpt nere vid bryggan

Jag använde mig av en nötknäppare...eller var det en klotång, medan mamma gick till verktygslådan och hittade lämpliga bestick

 

En skön, blöt mosse som valparna tumpade runt i

 

Luna har utarbetat en teknik som går ut på att man tar en pinne i munnen, inväntar Cougar och sedan håller honom på avstånd med ena framtassen om hans bringa när han står jämsides. På så vis når han inte ända fram. Här possitionerar hon sig inför det framgångsrika greppet.

Fast det finns fler pinnar som tur är

Vad många inte vet är att det bor en liten spillra bergslejon i Strömstad

Det är en hona med sina två ungar

En och annan träskpadda husserar där också

Puma gör skäl för sitt namn

Hon älskar att springa iväg och lägga sig på lur

Cougar är rätt tråkig när Puma försvinner. Han sitter och tittar dumt upp i skyn och är inte alls med på noterna

Puma kryper ihop och laddar, vaksam för minsta rörelse från bytet, som likt Ferdinand inte bjuder till alls

Man måste ha en evighets tålamod

Det enda som skiljer Puma från en katt är avsaknaden av trampande bakben

Tillslut rör sig Cougar och Puma anfaller

När Cougar är för tråkig kan hon alltid räkna med Aragorn. Han är lite eljest och gör alltid något outständing som att tulta iväg på egna upptåg när de andra gnager pinnar.  När Puma är på smygjakt är detta en grov miss. Plötsligt skakar marken. Puma gör ett jättesprång, landar ovanpå Aragorn, med ett benpar på var sida, kniper åt, tar ett nackgrepp och rullar runt 3-4 varv med honom i famnen. Tur att han är tålig och envis. Ända gången han ilsknar till är när de andra har en pinne och springer med och han inte hinner ifatt. Tillslut kommer ett illfrål och munnen går som en symaskin. Han tar varje has han kommer åt!

 

Aragorn har fattat det här med att pinnar är nya innegrejen. Skall man vara lite trendrätt så skall man gå med en sticka i munnen och vem vill inte vara hipp och ball och impa på dom äldre vovvarna!

Hela flocken

Böljorna var lite våldsamma och brusande till en början, men sen var de kul att hoppa i

 

 

Luna påväg ut till en markering

 

Den hundfria badstranden

 

 

 

Luna står och kikar ut

Klara dagar är det alltid vackra solnedgångar

Som följs av blårosa toner

 

Som stundom följs av regn och storm

Det blåste upp till storm, men i vår skyddade vik var det nog mer av en kuling. Under natten förliste ett fartyg i Kosterfjorden. Naturligtvis var jag tvungen att testa vad Luna tyckte om vågorna och vinden så vi gick ut och körde markeringar. Jätteskoj sa Luna och kastade sig ut bland böljorna. Vilket många av er har sätt så kommer inte mina markeringar så långt vilket var tur i detta fall. Det blåste frånlandsvind så de drev utåt och Luna kunde inte hålla fast markeringen med blicken för vågorna var rätt höga och sköljde över henne, men hon låg där ute och guppade, eller kastades omkring snarare, tills hon fick tag på dummyn. Simmade sedan in, med vågor översköljande bakifrån. Väl på land spottade hon nästan dummyn på mig, kastade sig runt och stod med skälvande ben och väntade på nästa kast, spänd i hela kroppen. Detta var urkul!

Väl hemma hade Aragorn vissa svårigheter att fatta att Luna var trött och inte iddes leka mer med honom idag.

 

Väl hemma i Örebro igen bjöd syrran på chokladmosse. Hon hade bott i huset under veckan där katterna kan vara ute mycket.

Stockrosorna hade vuxit sig ståtliga

 

12 Augusti 2009  | Länk | Luna | 1 kommentar
Aldrig bättre än såhär!

 

Det har hänt en hel del skoj sedan sist. Sommaren är en härlig årstid då ljuset och energin gör att det är så lätt att spontanträffa vänner och umgås.  Efter jämtlandsresan var Cissi över på en fika i Örebro och vi hade trevligt och strosade sedan upp på stan och gick på lokal. Gratinerade jätteräkor i vitlökssmör, mums!  Mamma och jag tog en försenad mors-dag helg på söderköpings brunn och efter frukosten var det ingen som orkade ett besök på smultronställets berömda glasscafé. Jag tog istället med hundarna och strosade utefter bergs slussar en kväll mitt i veckan och köpte kulglass i kiosken.

Den 14 juni var det unghundsderby, en blöt tillställning.  Jag passade valpar och supportade Jenny och Lots. Sofi och Bonuz var också där så det fanns fler att hålla tummarna för. Tanken var att miljöträna Puma, men det regnade konstant hela dagen. Vid ankomst blåste paraplyet sönder,  vid lunch var mina regnkläder mättade och runt 15 var jag plaskblöt inpå skinnet. Luna (utan päls) frös så hon skakade och ville genast tillbaka in i bilen där hon legat hela dagen. Det blev sovträning i bilen istället.

Det är high life med 3 valpar i Örebro. Taxen, Aragorn, vill inte kissa om det är blött i gräset och föredrar den äkta mattan inne vid behov. Annars är han den enda som uppskattar mys i hängmattan och kommer pipandes och stuttsandes när man läser en bok för att få ligga på magen och sova. Hängmattan sitter precis intill en jasminbuske så man blir alldeles hög på den härliga doften och lyss till humlesurr. Man kan ligga och räkna molnen som glider förbi (helgen den 26-28 juni var det sannerligen inte många på en dag) och läppja på flädersaft (tack Monica!).

 

De andra marodörerna är fullt upptagna med att utrota blommor i rabatterna. Cougar är bäst på att gräva och han har lärt upp grannen schäfer så nu är de redan ett effektivt team.

En fd tulpanrabat, förvandlad till kratermånlandskap

 

 

Luna är barnsligast av dem allihop och det är mer än en som kan vara lite trött på hennes hårda tag ibland

Cougar är den som råkar värst ut

Praktiskt när hon har något i munnen, det gör mindre ont

Luna funderar på hur hon skall latja igång dem

Man kan rycka ner tvätt från tvättlinan och dra med ursinnig fart åter och fram över tomten. Då kommer dom små ut ur vinbärsbuskaget där de sökt skydd för vassa Lunatänder.

Puma i sin vanligaste ställning. Ser hon en fågel i skyn trillar hon över på rygg likt en skalbagge

Cougar i sin vanligaste ställning, med något fuffens på gång. Hör i full färd med att rycka upp alla skyltar som talar om vilken växt som planteras vart. Men skyltarna fyller ingen funktion för planterna tar han i nästa räd.

Å han kan inte begripa hur någon kan ha något emot dessa tilltag

Ibland tröttnar han ur aldeles på morsan, å med all rätt. Misstänker att det kommer bli det omvända tids nog.

Aragorn är riktigt kavat och klarar sig fint i flocken 

Undrar just vem som lärde ut konsten att skövla tulpaner...

Ibland tycker man att dom är som sötast när dom sover...


Utflykt till Ånnaboda

Cougar är ett blötdjur

Han simmar ut och hämtar utan problem

taxen tyckte vatten var vått

 

 


Puma heldiggar den minimalistiska balkongen

 

Puma har lärt sig att livet levs i en kappsäck om man ingår i min flock.


Lena och jag gjorde en favorit i repris och tog en 2-dagars paddeltur, längs Svartån denna gång. Grundplanen var att paddla flera dagar längs dalälven i Östra Färnebo, men regn och tidsbrist satte stopp för detta. Lena jobbar med ett Stenskvätteprojekt och håller koll på olika revir där hon dokumenterar överlevnad, lyckade kläckningar, antal ungar samt ringmärker och det kräver täta besök. Före avresa var det båtträning för Cougar och Puma i gummibåten för att se om de skötte sig medan Luna simmade bakefter. Först hade jag rott över vattendirrigering till Luna medan alla hundar satt i bilen. Det var 100m till platsen. Luna spikade den trots att den var dold. J Därefter var det småttingarnas tur. Puma satt snällt stilla och tittade. Cougar försökte kasta sig i för varje roddtag. Det var sååå kul! Därför fick han stanna hemma under kanotfärden av säkerhetsskäl. Jag hade ingen lust att förlora en 12v valp i ett strömt parti för att jag måste parera och inte kunde suga tag i honom hela tiden. Puma visade sig vara som gjord för paddelfärd. Hon lade sig ner för att sova så fort vi satte oss i kanoten och satte sig upp så fort vi hade landkänning. En riktig hikehund! Luna däremot blev rätt trött av allt spanande på allt vilt. Det var rena safarin! Så fort vi nämnde ett djur så dröjde det inte länge innan vi fick se det. Jag hade läst att det fanns gott om bäver och spåren var tydliga. Vid svartälven hade vi också sett en del hyddor och färska fällen, men ingen individ. Här fick vi syn på den första mitt  på dagen. Vi kom så nära ett par att vi nästan nåddes av svansplasket när de dök, bara 10m bort. Luna tyckte dom var lustiga. På håll var det inte mycket som stack upp, men helt plötsligt splashade de till med svansen så det dånade och så var dom bara borta, för att dyka upp en stund senare på en helt annan plats. Lustigkurrar! Fågelskådar-Lena fick se kungsfiskare för första gången och det var gott om rådjur som var nere och drack. På ett hygge försökte vi gå i land för en kisse-paus, men där vi skulle gå in lekte tre grävlingsungar. Vi gick i land 100m nedströms. Luna och puma latjade runt, sen fick Luna vittring och sökte sig åt grävlinghållet, en unge kom i full fart åt hennes håll och det höll på att bli krock. Jag blåste hem henne och grävlingsungen följde efter. Kände att det inte var helt bra eftersom det säkert lurade en sur grävlingsmamma i närheten och vi var inte riktigt på rätt plats för att dra på oss bitskador så vi bröt upp och paddlade vidare mot övernattningsplatsen.

 

tösera redo och förväntansfulla

lunch i en kohage

Så fort vi var i rörelse på vatten sov Puma

Djur längs vägen

Nakenfisen i dubbla täcken

Trötta och nöjda töser vid mål

För 3 veckor sedan stannade jag i Hjortkvarn och köpte glass på väg till Örebro. Mest för att hundarna skulle få ut och leta rätt på någon dypöl att gosa runt i eftersom bilens kylsystem är under all kritik. Vi gick på en ås, som troligtvis var en gammal banvall med barrskog på båda sidor och gott om fuktiga mossar att klaffsa runt i. Jag hittade både smultron och kantareller till min förtjusning.

Midsommar firades i Djerfsstugan nära Villingsbergs skjutfält i Karlskogatrakten. Vi hade tur med vädret. Hundarna fick följa med och det var skönt att de blev mottagna med öppna armar av vännerna som tyckte festens trevnadsgrad ökade med 20%. Vi hade tur och fick inget regn förrän det var dags för hemfärd. 

Stugan var jättemysig

Midsommarafton startade med räkmacka till frukost och...

...skumpa!

Grabbarna hissade flaggan

...yxade till stången

...grävde en grop

Tjejerna stod i köket...

 

...och pyntade stången.

Varför ändra på inarbetade könsroller!  ;-)

 

Kenny hittade lite rejälare redskap

Luna tyckte den var oklar

Hon grävde hetskat och kom upp med stora stenar som hon la intill, till grabbarnas stora förtjustning

Resningsdags

Nakenbad

 

 

 

Hojarn och Bror hade skrivit en sång tillägnad Glen(s pung)

Både Luna och Puma gillade Gustav och han dem

 

Vem lyckas forma längsta dumleklubban

Vems gelégroda kommer längst

Luna vaknade till liv så man fick hålla ett öga på henne så inga grodor mystiskt försvann

Hur många bommulstussar kan man flytta från skål till skål på 3 minuter?

Puma tar sig en funderare

Kubbturnering

 

Med ett mycket retsamt motståndarlag

Upprörda känslor fick lugnas ner

Hojarn jämför paprikot

 

 

 

Bastubad med allsång

 

 

 

Mys framför brasan

Bra muskik spelades dygnet runt. Sommardängor när det var städdags, lugn musik när det var uppstigning, svängit på dansgolvet och lugna balader vid läggdags.

 


Vi har grillat och haft pick-nick med jobbarkompisarna vid Kolbyttemon, ett kalkbrott som nu är vattenfyllt. Det var en hel drös hundar och Luna låg i och simmade från det vi kom tills det vi gick kändes det som, men något kort stopp för att se om ficka ingick även till hundarna.


Sista veckan har vi varit och tränat tre gånger hos Anna och Hampuz i Mjölby. I måndags efter jobbet körde vi ett 3-timmarspass och Luna var rätt nöjd hela dagen efter. Markeringsförmågan är lite si sådär får man lov att säga, men vattendirrigeringarna har tagit sig betydligt. Det var mycket näckrosor i vattnet och rätt snärjigt att simma bitvis. Efter landträningen i måndags nöjesbadade vi hundarna som glatt apporterade näckrosor så tillslut var det ett ansenligt antal på bryggan. Det var bara Luna som inte fattade nöjet i detta utan mest låg bredvid och simmade med, men härligt var det!


 

För 2 veckor sedan var vi i Igelfors och hälsade på barndomsvännen Kajsa och hennes familj i deras stuga i Igelfors. Hur skön helg som helst! Vi solade, läste bok, badade, grillade, drack vin, fnittrade, förlorade mot föräldrarna i kubb och spelade brädspel.  På söndagen var vi lite duktiga och tvättade, avfettade,  lackrengjorde och vaxade bilarna medan vi lyssnade på Winnerbäck. Det är så mycket roligare när man är flera och har man hela dagen på sig kan man ta paus för bad, lunch och chokladmousse-efterrätt.

Puma blev utvisad på ett tidigt stadium då hon försnillade kastpinnar. Luna blev avlägsnad när hon tänkte apportera micken till filmkameran. Mkt mysig kaninskinnsdummy tyckte hon och gick iång. Hon blev dock återinkallad sedan vi slängt bort en pinne i höga gräset och behövde en sökinsats.

Vi hade bara 200m till sjön och tog morgon, lunch och nattdopp.


 Jag prövade hur många av jyckarna som var intresserade av en kråka förra helgen…inte många förutom Luna. Alla var framme och luktade intresserat. Taxen gjorde ett försök att dra iväg den för att ha den för sig själv, men den var för stor så han övergav projektet. Vore typiskt om grythunden var den enda som var spontan. J Cougar är en riktig badkille och snusar rätt på småfågelungar som dött när de kraschat in i ett fönster. Dessa bär han gärna på, mer i hans size! Puma tar tappade vingpennor från kanadagäss och stoltserar med när vi miljötränar i stan längs ån.

Ett tag lade jag ut tidningar vi dörren att kissa på, dessa blev snart omvandlade till konfetti och efter några dagars reklamleverans kom man hem till en lägenhet med ett hav av rivet tindningspapper att vada i, likt en tidningspappersströad hästbox på hästkliniken på skolan. Mindre skoj så nu är tidningarna undanplockade. Puma tycker att man kan kissa på balkongen istället, men för det mesta säger hon till och då sker inga olyckor inne.  Cougar tycker man kan kissa där man är när man behöver.

20 Juli 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
Jämtlandssemester

Jämtlandssemester

Jäger

Pirat och Luna

Puma

 Hundarna lekte medan Jenny och jag satte upp ett skyddande fårstängsel runt en skrothög som låg farligt nära där öppenrutan skulle ligga under helgens b-prov.

Lek i gröngräset

"Spöket"


 

Denna rara stuga hade Marcus, Jenny och jag hyrt under en vecka. Den låg i Håsjö by nära Bispgården och Hammarstrand

Stugan delades med 6 hundar (Konrad, Jäger, Lots, Luna och småttingarna Pirat och Puma). Här håller Luna och Jäger koll på respektive matte och husse när valparna rastas.

På gården bodde 16 hästar av skild färg och form. Natural horsemanship tillämpades och hästarna reds utan betsel.

En stilig, krallig Haflinger

och söt shettis


Vi körde ett kort träningspass på ängen, eller legden eller leijden eller vad det nu är de kaller det här uppe. För övrigt heter det en kråk flera kråk här uppe fick jag lära mig, praktiskt! Här Jenny och Lots inför en dubbelmarkering. Det var första gången vi tränade på över 3 månader och man får väl säga att det var godkänt med tanke på ringrosten. Träningsmotivationen var det inget fel på och Luna överraskade med att ta en del stoppsignaler snabbare än matte räknat med så det kan nog bli bra med lite slipning framöver.

Att latja med Lots var också nice

Efter träning och lek blev det bad så hundarna hade också en skön semester


B-prov

Jag lärde mig hur hjortronblommor ser ut och fotade något helt annat, som jag inte fick pejl på vad det var.

Båtsman

Korall på dubbelmarkering

Korall är en riktig guldhund och fixade en 1:a i nybörjarklassen med matte Eva

Dömde gjorde Lasse

Knotten var besvärliga. Det finns 9 svenska arter har jag lärt mig. De skånska är små och attans ettriga. De hänger kvar i ögonfransarna och irriterar så man kan bli tokig långt efter att man sökt skydd inomhus. Dessa norrländska elefantlika knott, bet stora köttstycken ur huden kändes det som. Hundarna var aldeles fulla med röda tioöringsstora märken på hela buken och i armvecken.

Husse och Pirat "bondar"

Dags för grillning och relax

Eva och hennes syter Anne hade hyrt stugan intill över helgen och Eva hade tagit med timjanmarinerat älgkött att lägga på grillen. Mums!

Grundplanen var att vi skulle upp för att Marcus skulle starta Jäger, Jenny Lots och jag passa småttingarna, men eftersom Marcus och Jenny redan varit duktiga och fixat sina förstapris under våren så var det bara att glida runt för oss alla tre och njuta. Lite pirrigare var det för de övriga som skulle starta under morgondagen. Det var fantastiskt att det i princip aldrig blev mörkt.

Dagen där på var det varmt och SKÖNT! Jenny har avslöjat papparazzizoomobjektivet som svepte runt.

Domare Jenny med sekreterare och provledning tar sig uppför backen, som säkerligen kändes i benen mot slutet av dagen efter sista ekipagen.

Marie och Jod på startlinjen i öppenklassen

parhunden på vattendirrigering

 

och så kom den possitiva kritiken

Vi tog ett stopp hemom och åkte sedan och tittade på nybörjarklassen

Där viltvårdarns Lykka startade och gjorde en lysande prestation

Den lilla kyrkan med den orginalle klockstapeln i Håsjö by

Jenny och Puma

Bra miljöträning för valparna

Jag charmades av den här farbrorn...17 år (!) ung

Prisutdelning och vilken viltvårdarnframgång det blev...

Marie och Viltvårdarns Jod 1:a pris ökl, Eva och Viltvårdarns Korall 1:a pris nkl, Bibbi och Viltvårdarns Lykka 1:a pris nkl.

Härligt jobbat tjejer!

Lycka, Lots syster

Jod, jägers syster

Korall, min favvo

Domarduon Lasse Johnsson och Jenny Hamring

På kvällen var det domarmoddag, en trevlig tillställning där Elvy hade lagat räkcreps och viltgryta till 60 personer! Dagen efter fortsatte tävlingarna.

 

 

På söndagen var det runt 30-graders strecket så vi flydde knott och mygg till favör för vila och bad under de varmaste timmarna.

Det var som valparna misstänkte.... 

...det fanns luriga farbröder i sjön...

 

...och otäcka sjöodjur

sedan såg vi Korall debutera i ökl, med en ärofylld 2:a som resultat

Det var hett och fullt med flygfän


 

Har man semester så har man

Det var rätt skönt att vara tre och dela på valpbestyren, men när ena valpen haft lös mage och behövde ut 6 gånger under en natt medan Marcuds och Jag trynade vidare undrade nog Jenny var i rättvisan låg.

 

Dagen efter passade vi på att köra öppenklass dirrigeringen. Luna fick en störande markering påväg ut och jag tittade surt på Marcus som borde veta att Luna har svårt för raka linjer och ännu svårare att släppa tanken på en dummy hon vet var den är, men han känner henne bättre än jag tydligen och har sett henne utvecklas så hon markerade nedslaget, men tuffade till min förvåning sedan på i anvisad riktning mot det dolda linjetaget och gick inte äns upp på ön som passerades.

Är det det här som kallas att vara stadig och fast vid kast? Hela hunden kommer stå på näsan om det kommer ett kast till.

Jenny kör Luna

Lots spanar

och frågar om lov att få gå


På tisdagen körde vid en förmiddagsträning vid "Älgtjärna". Vi la ut ett stort sök till Jäger och Luna med 12 dummies och en liten hp-dummy längst ut. Söket täckte både åkant, tät skog och kalhyggebrant. Hundarna jobbade på jättefint och jag är nöjd med att Luna gick i anvisad riktning och höll bra fysiskt. Efter att ha varit borta ett bra tag kom hon in med den lilla dummyn som legat längst bort och då bröt jag. Då fanns bara en kvar längst ut i ena hönet uppför den oländiga branten. Valparna fick komma ut ur bilen ett tag, där de kopplar av jättefint. Efteråt körde vi ett mindre sök som låg på båda sidor om ett tillflöde till tjärnen så det var en bit att simma över. Luna tog sig över med ett stöttande tillrop precis när hon stod vid  kanten och vädrade och sedan tog de andra sig också över. Hon tog tecken på närsök bra och nästa gång skickade jag henne på sök hitom ån, därefter gjorde jag klart att jag ville ha över henne vid skicket och hon sprang över området närmast, simmade över och började söka på andra sidan. Det fanns bara en kvar och hon fick hålla på länge så jag började bli nervös att det skulle bli ett dåligt avslut, men hon fixade det tillslut med stöttning.

På kvällen bjöds det på träning vid "Oxböletjärna"

Eva drar över några störande markeringar med dummykastaren inför linjetag på vatten åt ett annat håll.

Jenny och Lots kör linjetag över den sura, sugande myren

Själva övningen var inte svår, men det visade sig att Luna var helt slut i kroppen efter de mastiga söken på förmiddagen. Efter vattendirrigerinmgen skakade hon som ett asplöv, nakenfisen.

Jag i min födelsedagspresentträningsväst som jag fått av Marcus, Jenny och Monica.

Tusen tack!

Elvy kör vattendirrigering med Jokk

Korvgrillning

 

Hela gänget

Marie i sin snygga och roliga presenthatt

Det var en ljuvligt skön semester i trevligt sällskap och det kan nog bli någott nytt besök framöver. Dert fanns gott om fina träningsmarker och vi trivdes bra i stugan.

 


Skall avsluta med en liten kärleksförklaring till Luna. Hon är en riktig pärla! Just nu är hon drömhunden i mina ögon och hon har blivit precis som jag vill ha henne, lekfull med glimten i ögat, pigg på upptåg, träningsmotiverad, lyhörd och tillgiven. Nu när hon inte har någon päls har hon heller ingenting emot att sova en kort middagslur på mattes bröst med nosen i mattes halsgrop.

 

Det är kul att studera hundarna när de leker och det finns klara regler för hur det får gå till.

 

Lunas regelbok:

 

1)     Har man tagit strupgräpp på den andre, måste man släppa, backa och påbörja en ny rond.

2)     Är den andre mindre måste man börja i parterrläge, eller åtminsone på rygg med blottad strupe för att ge den andre chans att scora poäng.

3)     Det är inte tillåtet att med våld ta en sak som någon annan bär på om man är större och starkare, men fair play att lura den andre att släppa sin grej och då sno åt sig den sak man vill ha.

4)  Man vill alltid ha det någon annan har.

5)     Man får ibland ge bort sin leksak för att göra valpen glad, världen är trots allt full av leksaker.

 

Den sista regeln gäller bara Puma och inte Cougar, han skall tuktas den hårda vägen.

 Nu har Luna fällt ur ännu mer och ser nästan helt vit ut, eftersom det vara är yttre delen av hårstråna som är mörkfärgade. All ull är borta och hon är helt kal på lår, nacke, bogar och buk. På bröstet har hon fullt med revor efter vegitation när ingen päls skyddar huden och i övrigt är hon full av sårskorpor efter vassa pirayabett (läs valpbett), men där får hon skylla sig själv lite. Valppromenaderna tar lite tid nu när det regnat några dagar och mammas tax skall med. Han vill inte bli blöt eller göra sina behov om det är blött ute så det tar tid och går långsamt. Luna fördriver tiden med att gräva sork i vår blöta närkelera. När vi kommer tillbaka ser det ut som hon har styltor, precis som det blir vintertid vid töväder, men nu är det kompakt lera över huvud (som sticks ner i de uppgrävda sorkhålen och bökar) och tassar. Är rätt glad att hon inte har spå mycket päls fnv. En snabb dusch med vattenslangen och hon behöver knapt torkas och sedan är det fritt fram att ta soffan i besittning.

Luna är lite bekymrad över taxvalpen, Aragorn, som mamma skaffat. Han är inte riktigt som han ska...saknar social kamplust och vill inte dela samma pinne. Han blir assur och ska ha pinnen enkom för sig. En svart projektil av ilskna tinnitusbjäbbanden och vassa tänder gör att man inte kan dela pinne med honom. Men annars är han en positiv kille med opraktiskt korta ben när man går på sorkjakt i höga gräset. Han kanske växer till sig.

 

Luna vill inte ha snorvalparna i släptåg när hon går på ”jakt” ute på ängen. De däremot tycker att ängen är lite skrämmande och håller sig gärna till en erfaren och trygg vuxen hund som nosar sig till äventyr. Deras eget nosarbete är det inget större fel på och därför är dom svåra att skaka av sig, men Luna har utarbetat en inte helt framgångsrik strategi. Hon rusar förbi valptåget på den lummiga stigen i full fart så att de bara måste hänga på alla tre. Sedan när hon är utom synhåll gör hon ett harhopp ut i höga gräset och hukar sig tills marodörerna fräst (läs Cougar och Puma) samt tultat (läs Aragorn) förbi. Då smyger hon tillbaka till det ställe hon ville undersöka i lugn och ro, meeeen där tar intelligensen slut. Hennes kaxiga svans vajar likt en signalflagga över gräset och valphulligangänget behöver bara någon minut innan hon är återlokaliserad och infångad.

 

Häromdagen var vi och tränade i Kilsbergen med Gunnarssons. Puma och Cougar låg tryggt i bilen på rygg och slaggade medan vi tränade och blåste på de stora hundarna. Därefter fick de komma ut och bara vara. Luna uppskattade det och var borta ett bra tag, man hörde bara hur det gick och plaskade långt bort. Valparna höll sig i närheten av mig. Efteråt åkte alla in i bilen och jag pumpade upp gummibåten för att ro över en dirrigering till Luna, den var dold och låg ca 100m bort, men hon gjorde ett strålade jobb. Visserligen var det blankvatten och inga öar och holmar som lockade bara en del näckrosblad. På slutet fick valparna åka med i båten för tränings skull. Cougar var sin mamma upp i dagen och skulle i och fånga årtagen för varje plask. Luna fiskade näckrosblad från kanot tills hon druttade över kanten. Cougar fick dock aldrig chansen för jag höll stenkoll. Luna simmade för egen maskin och avverkade ca 600m totalt. Efteråt hängde Puma på Luna en bra bit och jag blev nästan orolig, men hon låg bra i vattnet och plaskade inte alls utan hade god teknik. Det blev ordentlig tork efteråt och bums in i bilen.

 

 

 

 

 

 

 

 

12 Juni 2009  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Här kommer bilder på valpiluringarna

Vi börjar i kronolosgisk ordning med föedelsedagsbilder

Pick-nick i det gröna med förvånande solsken efter en regnig helg. Det blev sallad på grillad kyckling, räkor, ost, rotselleri, ärtor mm och nougattårta med passionsfrukt och hallon till efterätt

 

Elin, Maria, Sandra och Sussi från jobbet

Sandra och Buster

Det doftade gott från alla äppelträd och fåglarna kvittrade, men det märkte inte gästerna som fnissande gick runt tips-promenaden jag gjort i ordning med frågor om mig för att de skulle lära känna mig lite bättre efter 1 års tid på jobbet. Det visade sig inte vara helt enkelt, inte äns när föräldarna där hemma försökte svara rätt på frågorna lite senare. En fråga löd: Charlotte pendlade varje sommar till stockholm mellan 9 pch 14 år för att:

1) Gå på musical

X) Rida

2) Hälsa på sin riktiga pappa

och pappa sa med glimten i ögat att han hade ingen aning om ifall jag hälsat på min riktiga pappa :-P Rätt svar var iaf att rida (den fuxfärgade hästen Flinga ute på mälaröarna).


Pappa var med och hämtade Luna och Cougar. Han verkar mest fokuserad av dem. Här en Lunavalp och kusin Solo

Luna tycker det är kul att ha någon att leka med på hemmaplan. Cougar tycker inte det är fullt lika roligt när någon dunkar en boll i huvudet på honom så fort han hittar något annan att pyssla med

Då får man leka själv

Skam den som ger sig, man får ta till andra knep. Luna tar handdukar ur tvättkorgen inne och drar ner lämpliga saker från tvättlinan ute och springer med åter och fram på gräsmattan tills det blir oemotståndligt spännande.

Vem sa att en valp skulle ha en lugn start i nya hemmet? Det gäller att lära upp tidigt om det skall bli en rolig lekkamrat framöver.

Dags för Puma att lämna tryggheten hos Monica på Viltvårdarns kennel

Puss och på återseende!

Nu har jag en grånande golden...

...och en golden labrador :-P

Oboy, vilken latjo liten pryl...

Morsan Luna skall lära dig allt hon kan...

Puma föredrog att hålla sig till matte första dygnet av förklarliga skäl

så Luna fick slå på charmoffensiven

Hjälp hon morrpratar

men hon är nog inte så farlig som hon låter


 

 

Ingen som vill busa med Luna längre när det finns en jämlike i närheten at latja med

 

Jo då,  pappa kan inte säga nej en lekinvit

Luna får hålla till godo med gossedjuret när valparna bir för tråkiga eller har sovtid

Förvillande lik en röd dvärgpincher...bara med något rundare valpmage

Påväg till sjön. Efter att ha gått ett par ronder med blåbärsrisert i en brant och blivit tillbakakastade var valparna lite trötta och fick transport i famnen en bit.

 

Luna tog bryggan ut till badflotten.

Cougar hade lite dålig överblick från sin horrisont och såg bara mamma ute på en flotte. Han gick ut på de våta klipporna och kanade i de kalla böljorna.

Tog sig något förvånad upp för egen maskin. Sedan var premiären över och vid nästa nblick av både mamma och matte ute på flotten kastade han sig helt sonika i och simmade ut 10m, bara 9v eckor gammal! Han fick fiskas upp i nackskinnet. Imponerade! Han är inte speciellt räddhågsen.

Puma var lite mer tveksam till tilltaget.

Jag håller mig nog på torra land några dagar till.

 

 


Bilderna från Jämtland försvann just och datorn blev seg, tålamodet tryter. Jag skall ut och jogga med Luna en sväng istället så får resterande bilder laddas upp en annan dag.

 

 

11 Juni 2009  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Hav tålamod...

Har prioriterat annat än datorn sista tiden, denna vackraste tid på året! Semestern är här och valpar som härjar och skall passas pokar på uppmärksamheten. Tanken är att uppdatera med lite bilder från brölop och jämtlandsresa inom en överskådlig framtid :-)
6 Juni 2009  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Lunavalparna 6 veckor

En livs levande bäver trodde Luna att hon hade stött på

Rörde på sig gjorde den också

Skallen matades frekvent och Luna hoppade runt och parerade

Stora kraftfulla tänder

Skinnet skulle flås, saltas och så småning om beredas

Luna tyckte att lite hål här och var vore nog bara funktionellt...och gott

Vi tog ut valparna en och en för att se hur de betedde sig om de var trygga, ängsliga och hur de reagerade på omgivningen utan stöttning från de övriga.

De knatade alla runt och undersökte glatt omgivningen.

Så plockades det fram en andvinge, spännande!

Ingen tvekan att den skulle greppas...

...och visas upp för närmaste person

Så dök mjölkbaren upp till stor glädje

Dom var ungefär lika duktiga på att finta

Ärvt mammas svansföring månne?

Här har du Ankie!

Trofén visades stolt upp även för Karl

Luna fick inte vara med för hon ser ingen poäng i att låta valparna behålla vingen.

Pernilla tittade förbi med Virus och Udda. Hon hade varit och tränat för Sören Norén och Fredrik Lindström.

Luna fick en tiger av Syrran som valp så denna tiger ville hon lägga rabarber på själv.

Skurarna kom och vi fick ta reträtt, men när solen tittade fram var det nästas tur att komma ut på äventyr.

Det var en valp som inte greppade direkt utan tvekade lite först

Sedan tog han vingen och sprang utom räckhåll för att ha den för sig själv.

 

 

12 Maj 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
Fikat mig igenom denna dag

 

Ibland är en vanlig vardag alldeles förträffligt trevlig! Jag har varit på operation och det var ett par återbud på kastrerade honkatter så vi hade inte fullt upp, vilket gav mig gott om tid att ringa ut alla provsvar och beta av ringa-upp-listan. Hade en munsanering på morgonen där det även var 2 hudtumörer som kulle tas biopsier ifrån för att skickas på analys. Sedan följde kastration av en Staffordshire Bullterrier och extirpation av en hudtumör på en charmig Engelsk Bulldog samt ännu en munsanering där vi fick dra ut flera tänder. Vi var klara till lunch då en kollega som är mammaledig bjöd på ananaspaj med glass. Fantastiskt gott. Kom in en lindrigt bitskadad hund på eftermiddagen så vi han med en fika till. Valpen Sivan bjöd in sig själv i launchen och gick en rond med påskriset. Hon är bedårande söt och växer på längden för varje dag som går. Måntro om det kan vara en gnutta tax i också. Efter jobbet gjorde jag storstädning av mitt skåp i väntan på att tea-partyt skulle dra igång hemma hos en arbetskamrat. Vi åt scones i mängder med ost, marmelad och lemoncurd, drack 4 koppar the och toppade med morotskaka. Mums vilken dag! Luna och valparna mår bra och Luna trivs och leker med tjocka släkten. Valparna har börjat äta riktig mat och håller konsert om morgnarna.

23 April 2009  | Länk | Luna | 1 kommentar
Grabbarna två veckor

Besök i valplådan där Luna pysslar å står i

Det skall ätas och sovas mest

Ögonen har precis öppnats

 

Mätta och nöjda

Dags att ta de första stapplande stegen

Luna har koll på vad som händer. Nu är det någon som kidnappat en valp...

...för vägning så då gäller det att vara med och bevaka sina intressen

Mätt och trött är det inte lätt att håla sig vaken

Kusin Solo

14 April 2009  | Länk | Luna | 1 kommentar
Valparna är här!

I går kväll satte Luna igång och valpa, utan större förvarning. Lite sämre aptit och tempsänkning är normala förebud, men Luna åt dubbel frukost (!) och lekte med Hexa, sen satte hon igång och flåsa och började krysta. Förra valpningen var okomplicerad och de små ploppade ut en efter en utan synbar ansträngning. Denna gång kom den första utan problem. När nummer två tittade ut slickade Luna hål på fosterhinnorna och sedan gled den in och passerade bäckenent tillbaka till livmodern. Det dröjde så vi försökte stimulera furgussons reflex och fick krystverkar, men valpen passerade bara upp i de bakre förlossningsvägarna, utan att tryckas hela vägen ut. man nådde bara tassarna och svanstippen, men den levde. Tog ut damen på lite rastning. Luna gjorde ett hopp ner från farstubron snodde runt ett halvt varv och försökte klämma sig ner under förstubron, en lämplig lya (i hennes tycke) utprövad redan vid förra valpningen. Tur det finns koppel för att få nå fram till henne genom djupt rotade instinkter är svårt under valpningsdygnet. Hon kissade, krystade utan resultat, tog sedan ett stadigt tag om kopplet och formligen släpade mig tillbaka in mot valplådan i ett rasande tempo. Fortfarande ingen valp, ny promenad och mer stimulans vaginalt. Så kom den så äntligen med lite hållhjälp med andra handen från utsida buken så att den inte gled tillbaka in i värmen. Jag fick tag om haserna och kunde dra ut den. Den levde, var stark och sög tag i en spene direkt.

Därefter kom nummer 3, 4 och 5 ut för egen maskin och 4 timmar senare var det över. De är alla pigga, kravlar runt, suger duktigt och piper argt om de tappar taget. Luna var lite orolig de första tre timmarna efter att den sista kommit ut och kunde inte riktigt slappna av. Jag sov bredvid vaplådan på en madrass och hon slickade ideligen de små knyttens magar. Valparna åt förnöjt och sov lugnt. Bara då och då gick någon vilse och började upprört skrika och då drog Luna tillbaka den till högen med valpar.

Mätt och belåten kan man ta sig en lur

Vissa försöker kravla ifrån mammas ömsinta, om än något brutala rumptvätt. Då bllir man fasthållen och det accepteras utan minsta pip. Tappar man bort sig i mjölkbaren blir det destå större protester!

Ingen slipper undan

 

Tillslut tog tröttheten som nubliven mamma ut sin rätt och ögonen började klippa allt mer.

Lugn och harmoni i valplådan.

Det trampade, sögs och buffades flitigt

Fem små knytt smaskade förnöjt

Det var extra roligt för mig att valpningen skedde under min lediga helg så att jag kunde få vara med och se de små underverken komma till värden. Det är lika fascinerande varje gång att det är så mycket gry i dem direkt och det skall bli härligt att följa deras utveckling.

29 Mars 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
Valptikar

Jag är mycket piggare nu och det är så härligt! Luna har frångått att äta uppblött foder och knaprar nu i sig det torra utan knorr. Volymen blir en tredjedel och även om det sväller i magen har restprodukterna blivit fastare. Jag antar att hon känner sig lättare för hon har galopperat hela dagen. Inte nödvändigtvis så smidigt. Vid lunch skulle hon ta sig uppför en större sten, som har en lodrät vägg på 1,10m. Hon gjorde som vanligt och bankade rakt in i väggen när bakbenen inte tog i tillräckligt. Trillade baklänges ner och for snabbt upp för att springa runt och ta den mer sluttande vägen till toppen. Hon hoppade över en stock och landade gränsle över, men hon låter sig inte nedslås. Vi har gått en lång kvällspromenad i den nya snön och det var alldeles tyst, mysigt och folktomt. Luna har varit lös och lyssnat riktigt bra när jag kallat in och blåst ligg innan vägpasseringar.

Vi har kastrationskampanj på jobbet så idag hade jag bara kattkastrationer, 4honor och 4 hanar. Med ypplig assistans så var vi klara vid lunch. Efter tog jag en akutare, som min kollega fick avsluta för jag hade företagsmassage, underbart skönt! Därefter kom Frallan in då valparna inte ville titta ut. Det blev kejsarsnitt och det är alltid en utmaning med de brachycephala raserna. Med så många valpar i magen blir trycket stort på lungorna och vi fick använda ventilator samt göra kejsarsnittet med hunden liggande på sidan istället för på rygg. Allt gick bra och ut kom hela 8 stora, välskapta valpar med jämn storlek. De skrek och kravlade runt efter bara ett litet tag. Dystokier som går bra är det roligaste patienterna!

 

10 Mars 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
Saker i magen...

...är dagens tema. Bra och dåliga. Buköppnade en kattunge på förmiddagen som kräkts koppiöst senaste dygnet. Kontrasten stod stilla i magsäcken. 1dm efter magsäcken i tunntarmen låg en plastkula 1*1cm och tarmen hade krampat sig runt och åsamkat totalstopp. Nu mår katten bra igen. Kulan kom tydligen från någon gardin. Har ultraljudat Luna idag igen medan jag väntade på att kontrasten (förhoppningsvis) skulle passera på en dålig kräkhund som kanske skall buköppnas. Lunas valpar mådde bra, de sprattlade så förnöjt och gäspade. Man kan pausa och sedan se bildsekvenser i slow motion och då riktigt ser man hur tungan sträcks ut i gäspen, precis som när de blivit lite större och kommit ut. Snart borde man kunna känna fosterrörelserna. Luna har gått upp 2,5kg redan och jag var tvungen att kolla om det fanns några bebbar att nära kvar där inne i magen eller om energin bara lägger sig runt midjan. Bytte foder till högenergi ett par veckor tidigare än tänkt då fodret tog slut och det ändå var dags att införskaffa nytt. De brukar få mjölk i juvren före valpning om de haft valpar tidigare, men det här var väl tidigt. Det är ju tre veckor kvar.

 

8 Mars 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
6 veckor in i dräktigheten

Luna har redan mjölk i juvren. Fostren bör vara ca 70 mm långa och de långa rörbenen i färd med att förbenas. Redan vid 5 veckor avslutades den embryonala perioden och alla organ var då färdigbildade. Nu är det små miniatyrvalpar med ögonlock och allt som skvalpar runt där inne. Sista trimestern sker tillväxten. De skall bli 16-18cm innan det är dags att komma ut om ungefär 3 veckor.
8 Mars 2009  | Länk | Luna | 3 kommentarer
Matfixering

Veckan har varit lite tung med förkylning som dränerar ur alla krafter. Sov bort större delen av min lediga dag i onsdags och var på vippen att sjukskriva mig på torsdagen. Telefonen ringde och en jobbarkompis behövde lift då hennes bil pajat så det avgjorde saken, samt den bokade pollistan. Det var dock ovanligt lugnt och det fanns möjlighet för en veterinär att kompa hem vid lunch. Gulligt nog fick jag gå hem medan en arbetskamrat tog alla mina eftermiddagspatienter. Det var en lättnad och jag köpte pizza och åkte hem.  Väl hemma upptäckte jag att det var tjejernas skidstafett och den blev ju riktigt rafflande. Jag hade en puls på över hundra i slutskedet!  Sov bort resten av eftermiddagen, kvällen och natten. Morgonen därpå kändes det mycket bättre och det gick bra att jobba. Det har varit en kul jobbvecka förkylningen till trots med en hel del intressanta fall! I tisdags hade vi kvällsföreläsning om behandlingsstrategier och serumbehandling vid huggormsbett .

För övrigt har vi haft en riktigt mysig vecka utan större action. Luna har varit på strålande humör och svansen går i spinn så fort jag sänder hennen en blick. Trodde bara hon var allmänt nöjd, men nu har jag fått svaret. Det är hennes nya tiggtaktik. Sedan maten har blivit kryddad med burkmat så äter hon glatt och mycket, men vill ständigt ha mer. Alla leksaker har ansamlats i köket runt mastkålen istället för runt mig. Så fort hon blir glad måste hon gå och kolla så att det inte har ramlat ner något ätbart i hennes skål. I torsdags tog burkmaten slut och det serverades enbart torra kulor på restaurang gränsliden. Luna trodde inte sina ögon och ägnade resten av dagen åt att matvägra och tjura.

Luna har på en månads tid gått igenom en metamorfos från alert, matteorienterad, lydig följeslagare till en disträ, matorienterad, olydig  vovve. Hon har åldrats 5 år, midjan är borta, galoppen är som en stel gammal ridskoleponnys och nosen är fäst vid backen istället för blicken vid mig och hon har massiv förekomst av knäck i lurarna. Hon brukar släppa allt när jag ropar i hopp om att något kul skall ske, nu skall det bara nosas klart. Man hinner tappa bort henne flera gånger på väg från porten till bilen, en sträcka på ett par hundra meter så nu är det koppel på som gäller. Intrycket förstärks av en illusionär svank. I sin finaste vinterskrud med stora lockar på manken, som nu står rakt upp när nosen är klistrad vid backen, ser hon verkligen avmusklad ut. Igår gick vi en kvällsrunda, där några förmodat fulla ungdomar skjutsat varandra på pakethållaren med filmpopcorn i en bytta i famnen, för med jämna mellanrum låg det en generös hög popcorn. Det var lögn att få Luna med sig. Det skulle dammsugas till sista opoppad majskärna. Idag har mitt tålamodet prövats ånyo när vi gick hem genom stan efter att ha handlat kaffebröd på ett bageri en halvmil bort. Varenda papperslapp var en potentiell gräddtårta i Lunas ögon och hon var en riktig trafikfara trots koppel på. Gravida kvinnor kan få förkärlek för potatisskal och annat skumt och jag försöker förklara för Luna att tomma cigarettpaket inte är en hälsosam diet, men hon är inte så säker på det.

Är ledig hela helgen och syrran har lånat bilen för att flytta saker till sin nyinköpta lägenhet i Örebro. Hon har äntligen fått fast jobb!Pappa har varit på besök över dagen och imorgon skall syrran och jag gå på chokladfestivalen här i stan.

28 Februari 2009  | Länk | Luna | 1 kommentar
Solen skiner!

Idag har jag sovit bort halva dagen, men det blev några samtal från kliniken under natten (eftersom jag jobbat helg är man jouransvarig för de inneliggande dygnet ut) och gårdagen var rätt lång. Luna finner sig bra i att sova ut (trots att hon ägnade gårdagen åt detsamma), men upptäcker minsta tecken på övergång från drömland till medvetande hos mig. Genast är hon där med nosen och gossar in den i min halsgrop. När jag inte ids vakna utan somnar om, slumrar hon också vidare. Väl på benen blev jag inspirerad av det fina vädret och tog bilen till en stubbåker i närheten där vi tränat en del. Luna var sprudlande glad över tilltaget och gick ”fot med bjudning”, dvs slöt upp tätt vid min sida, konstant ögonkontakt och öronen så spetsade som en Golden nu kan.  Vi körde långa linjetag och jag hade en rak linje på ca 150 meter med flera dummys utlagda längs den. Sedan hade jag lagt ut dummies i vinkel till linjen på en intilliggande åker där hunden behövde ta sig över ett rejält dike samt en smal träridå, i en åkerholme med träd och stenrösen och vid en jättelik björk på andra sidan åkern ca 100m bort. På en annan åker fanns jättelika balar och där körde vi också linjetag. Jag stod på en bal för att kunna se bättre när hunden smälte ihop med stubben på avstånd. Vad ska man säga. Luna var taggad och tog varje stopp utan knorrande, tog varje sidotecken och uttecken. Full fart ut och hem. Tillslut hängde tungan som en slips i mingipan, bröstet hävde och ångan stod som ett vitt moln runt hunden, svansen gick och hon tittade med spjuveraktig blick på min keps i hopp om att sno åt sig den vid ett obevakat ögonblick.

Vi Nalle-Phuade oss i en ödslig kohage full med grästuvor och enbuskar. Jag satt i solen mot en stor enbuske och gonade mig (intressan uttryck, gonader = könskörtlar) medan Luna rotade efter smågnagare. Underbart!  Sedan körde vi ett sök. Eftersom Luna redan gått hårt blev det bara 3 dummies över en rätt stor yta. Hon jobbade på med bra fart och tog in dem raskare än jag räknat med. Mycket nöjda återvände vi hem och tog fram kameran eftersom det var så fint väder.

Med sol...

...och utan

Där satt den!

 


 

Lagat Pad Thai och drömt mig tillbaka till Lampang och elefanterna

Papegojtulpanen "Diana Ross"

som nu börjar vissna

Det är underbart att solstrålarna letar sig in genom alla fönster och sätter färg på tillvaron

Orkidén har blommat sedan oktober!

Nu skall jag käka och sedan åka på spinning. Har en hel drös saker på to-do-listan, som jag borde ta tag i...tvätta bilen, beställa nya salvor, skriva mig i Linköping, kolla upp hemförsäkring, höra hur det går med leveransen av den nya mobilen jag beställt, se över min ekonomi och skaffa ett pensionssparande...men det får vänta yttligare någon dag eller två.

 

2 Februari 2009  | Länk | Luna | 0 kommentar
Träning med och utan vovve

Jag hur gick träningen Marcus? Din altså. Min gick bra i onsdags. Vi åkte till en ny plats med kupperad tärräng med bra sikt. SOLEN SKEN!!! Viket var den störste behållningen. Vi stod i en stor triangel och kastade markeringar åt varandra. Det var lite diken, stenpartier och buskage för hundarna att jobba över, i och igenom. Luna var som vanligt taggad till tänderna och förivrade sig lite på den första, men låg kvar i området och sökte frenetiskt tills den var i hamn, sedan var hon mer distinkt på resterande. Vi körde även linjetag mot målområden in i en hage och med minnesmarkering innan linjetagen, som sedan skulle in.

Därefter flyttade vi oss ut på ett stort fält och körde parallella linjetag, där man "bytte" linje. Flera dummies var utlagda längs varje linje och de låg rätt nära så det gällde att hundarna inte gick snett och tog någon av dem på de intilliggande. Sedan roterade man till nästa linje. Luna tycker att bara man kommer in med dummy så spelar det väl inte så stor roll vilken. Så fort en var i mun tittade hon sig omkring för att memorera var de andra stod, men då var det linjebyte och det fina i kråksången var att hon inte hade så mycket för detta. Därför kunde hon göra ett försök att kasta sig från den nya linjen i höjd med någon anna dummy som hon sett, men hon tog mina nej och fattade så småning om att det fanns dummy även på hennes nya linje.

Slutligen gjorde vi långa linjetag över hela fältet mot en brunn. Vi lämnade en hel drös dummies och sedan fick man skicka från vilket avstånd man ville. Jag behöver träna längder och väntade med att skicka Luna, hon såg ju de andra jobba mot samma mål. Luna hade passat på att löpkissa vid brunnen vid utlägget vilket utgjorde en svår störning för grabben Terry. Luna fick gå en gång från 2/3 av sträckan och tillslut hela sträckan. Det konstiga var att hon inte hittade ngt, hon låg kvar och sökte och sökte, öppnade upp åt ena hållet, jobbade tillbaka mot brunnen, öppnade upp åt andra hållet, jobbade tillbaka mot brunnen. Avståndet var nog 150 m så det var svårt att se om hon var påväg bort eller hem. Hampuz gick för att se så att det verkligen fanns någon kvar eftersom det var han som lagt ut dem från början. Det fanns det inte, men Luna jobbade på och jobbade på. Hon var till och med uppe på brunslocket och kollade. Det tog ett tag att gå till platsen och väl där smög Hampuz ut en ny. När Luna fick tag på den spurtade hon hem till mig allt vad benen bar! Skitbra! Annars ägnade hon passiviteten åt att äta harbajs, gräva en grop, men när jag krävde lite vettigt fotgående så gick hon kanon med bra ögonkontakt.

 

Luna trivs bra hos Sörgoldens och kan nog tänka sig att stanna där så vitt jag förstår. Jag sov ut idag och har sedan förbannat mobilen som efter 10 år i tjänst börjar ge upp. Den skickar sms:en till godtyckligt nummer och det går inte att prata i den eller höra vad någon säger, om man inte först slår den hårt i väggen, samt har lite tur... Så idag besökte jag telias butik och beställde en ny. Därefter blev det premiärträning på Friskis & Svettis. Igår hade de inget pass efter att jag slutat jobbet och idag var alla baspass för morgonpigga motionärer. På eftermiddagen hade de dock ett styrkepass på 70 minuter så så gick det med den mjukstarten. Man får byta ut en drog mot en annan. Teofyllin mot Endorfin. Någon har räknat ut att 45 minuter högintensiv löpning ger samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som injicering av 10 mg morfin. Vetenskapen hävdar också att chokladberoende inte är ett beroende i egentlig mening utan mer har en hormonell effekt och har med psykologiskt betingad njutning att göra. Å andra sidan har MRI-bilder visat att samma del av hjärnan stimuleras när en chokladälskande person tänker på choklad som när en drogmissbrukare tänker på droger. Nog om detta. Först var det en lyckokänsla av att få röra på sig till musik, men snart förbyttes det i en känsla av att träningsbyxorna stramade över de svällande låren och musklerna hade försvagats och flåset försämrats. Kommer nog ta ett tag innan den där lätta känslan infinner sig, men jag är stolt över att ha genomfört hela passet! Är ännu stoltare över att ha storhandlat utan att köpa med något godis över huvud taget. HR dock köpt en 2kg stor färsk laxfillé. Mums!

 

 

 

24 Januari 2009  | Länk | Luna | 2 kommentarer
En ljuvlig dag

Ibland är allt helt perfekt, det finns inga bekymmer vid horisonten och man känner sig bara sprudlande och är så tacksam att leva och få uppleva allt som händer här och nu! Jag hade lite dåligt samvete för att jag inte han träffa Marcus och Jenny när jag for till Örebro innan nyår, men så ringer de och säger som de brukar "vad gör du den 4:e?". Man vet inte vad de har i kikaren, någon ny träning de surfat reda på inom farbart avstånd, någon jakt på g eller vad? Jag var ju ledig och så får man svaret "bra, för då kommer vi och hälsar på dig!". Toppen med sådant initiativförmåga! De var och tränade för Maria S utanför Malmköping dagen innan och beslutade sig för att inte åka hem emella utan kom direkt på lördagskvällen medhavandes ost och vin. Mycket trevligt, vi käkade, spelade kort och pratade hund. Underbart! Jag och Luna hade varit nere i Mjölby och haft en bra träning med Hampuz och Anna innan så alla hundar var trötta och nöjda.

Idag har vi tränat dirrigeringar i kylan. Vädret var underbart och jag frös om fingrarna. Det var så vackert med alla kristaller och blåa skuggor! På eftermiddagen käkade vi igen, pratade ännu mera hund och spelande kort. Ni kan ju gissa vem som vann idag...(någon som förlorade stort igår).

På kvällen har jag varit på middagsbjudning hos en kollega i hennes trivsamma hus på landet. Det var findukat med trerätters och mycket trevligt och gott. Det är roligt att hinna sitta och prata allihop utan allt jobb som ständigt är närvarande på jobbet.

Kom dock 30 min för sent (så det går uselt med nyårslöftet om en mindre tidspotimistisk inställning), men det var lögn att tina upp bilen och få isfritt på insidan av framrutan eftersom värmen i bilen är no existing. Jag fick ha motorn igång 30 in innan jag kunde se ut, inte ekonomisk och miljövänligt direkt! Jag hackade allt vad jag hade med isskraporna. Sedan hittade jag inte fram heller utan åkte tur o retur hela vägen till Borensberg (nästan) å tillbaka till Linköping innan det blev rätt.

Luna är rolig att köra och sköter sig bra på träningarna. Vi har en del att fila på, men det är bara roligt tycker vi båda två just nu. Luna latjar lite (sin vana trogen) mellan varven då hon förväntas sitta passiv, men jobbar focuserat när det är arbetsdags. Snabba linjetag och näsan är med. Riktigt roligt att ha träningskompisar igen de senaste dagarna. På nyårsdagen träffade vi med Rolfs förtjänst goldengänget väster om Vättern, vilket var riktigt skoj det också.

Bilder från dagen -  tyvärr försvinner mkt av skärpan när bilderna förminskas till uppladdningsbar storlek :-(

Jenny och Lots mitt i frosten

Här är lika vackert om sommaren när ekarna står gröna

Ett focuserat par

och en taggad tränare

och en okoncentrerad goldenförare

vars hund då latjar runt men en nyårssmällare istället

Tar man upp originalbilderna på helaskärm är det mkt lyster och bus i ögonen

Lots

fotografen har tappat focus igen

 

och delvis återfått det...

sådär ja

ut

Jäger tar stoppsignal distinkt

Notera svansen som går

Pass på!

apport!

 

5 Januari 2009  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Ny träning i Mjölby

Idag tog vi en sovmorgon igen. Deckaren är på sluttampen och spännande. Mitt på dagen for till Mjölby för att träna med de nyfunna labbekompisarna. Det kändes jättebra. Luna var mer taggad denna gång, väl stuttsig och "valpig" vid min sida. Hon var taggad efter en veckas drönande och nu fanns ju förväntningar efter förra gången. Kul hade vi och denna gång gjorde matte fler misstag än hunden. Det är jobbigt att lära om från korta till långa stoppsignaler och från uttecken med två till en hand. Det blir lite förvirrande. Det är så skönt att få en ordentlig genomkörare och Luna är uppspelt på hemvägen, men sover gott när vi väl är hemma istället för att försöka leka igång mig. Vi körde markeringar och dirrigeringar och Luna är inte så distinkt på dubbelmarkeringarna som hon brukar vara så det märks att jag inte har någon som hjälpt till  med kasten på ett tag. Vi har kört inne i skogen där det är mycket annan vegitation som stör. Det märks att hon blir taggad av att de andra hundarna är så snabba och duktiga, vilket är sporrande. Efteråt tog vi en promenad där hundarna fick racea av sig, något som är minst lika nyttigt för flocklösa Luna. Nästa träning om en knapp vecka. 

21 December 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Älskade hund

I lägenheten har det spridit sig en julig doft av mjuk pepparkaka med lingonsylt som står i ugnen samt värme från djupröda doftljus. Jag har äntligen lyckats få lite julstämning. I morse fanns här varken adventsljustake, julstjärna eller gran. Det gör det fortfarande inte, men en tovad tomte har hittat hit samt en hyacint och en amaryllis. Vaknade runt lunch med noll motivation eller energi att ge mig ut på stan. Hade dock förutsatt mig att så måste ske, för inga klappar var inköpta och dagarna tickar på. Den 23:e efter jobbet lär det inte finnas större motivation att ge sig ut. Hade spanat in en snygg jacka på en kund på jobbet i veckan och hört mig för vart den var inköpt så jag begav mig dit för att se om det fanns någon kvar. Det gjorde det inte, men nu var man uppe och ute. Behöver verkligen en varm vardagsjacka som tål väder och vind. Gick ut och in i affärer på jakt för att konstatera att alla kläder var fula. Det brukar vara så om man inte är på shoppinghumör. Hittade inga julklappar heller. Efter att ha hittade ett par grymt snygga blodröda höga stövlar…som jag inte behöver i stl 36 respektive 40 …gav jag upp och gick in på café chokolat. Slog mig ner i en fotölj med en kopp choklad med ett hjärta på och en hallon och chokladtårtbit. Hivade upp den spännande deckaren jag håller på och läser och som jag helst hade tillbringat dagen med kvar i sängen.  Efteråt kändes det mycket bättre.  Jag strosade in och ut ur fler butiker som jag aldrig besökt tidigare.  Begav mig till Gamla Linköping för att få en trevlig upplevelse om det inte blev något annat uträttat. Där brann marskallerna på kullerstenarna och lyste upp  gränderna av timrade falurödfärg-hus.  I de mysiga hantverksbutikerna doftade det av gran och jul och bivaxljus. Det var riktigt mysigt! Gjorde ett stopp vid ett elljusspår på väg hem så Luna fick rasa av sig. Hon är fantastisk. Springer så leran skvätter, plöjer genom vattenpölarne med underkäken under ytan och bara utstrålar livsglädje. Får vi möte sluter hon självmant upp vid min sida. Innehåller mötet en hund kan hon bli stående med rest svans, men på minsta diskreta signal kastar hon sig om och kommer tillbaka till mig. Så okomplicerat och lätt!

 

Just idag har jag njutit extra mycket av lilla Luna, hon är så lyhörd, följsam och go. Nu när jag har varit sjuk, sovit 10-12h per natt och dörutöver jobbat har hon tålmodigt hållt låg profil. Igår kväll lade hon sig på mitt bröst, visade alla tänder och slängde med huvudet och bet i luften i tappra försök att locka en dödstrött matte till lek. Trots en stor portion charm gick det inte denna gång och med en suck drog hon sig tillbaka och kurade ihop vid fotändan.  När jag äter går hon diskret undan utan att jag ber henne och när sista tuggan är förtärd gör hon en odiskret entré.  Hon har full koll även om man inte märkt av hennes närvaro på ett tag. Det är Luna i ett nötskal, hon iaktar mig mycket i tystnad. Syrran säger att hon förstår allt man säger. Men jag tror inte hon har koll på ”gå före”,” gå bakom”, ” nu ska vi till...”, hon tolkar bara situation och kroppsspråk. Hon vet alltid om hon skall med eller inte när jag går ut genom dörren. Ofta är jag för stressad (sen som vanligt) för att tänka på henne, men när jag väl låst dörren befinner hon sig alltid på rätt sida. Det är inte för att jag har koppel i hand eller ej för det får vara hemma rätt ofta. Det kan kanske ha något att göra med mängden parfym, höjden på klackarna och antalet hårprodukter och för det mesta är det korrekta bedömningar av hennes tysta iakttagelser. I hissen anser hon sig dock ha mattes odelade uppmärksamhet och medan vi åker de fem våningarna upp eller ner jazzar hon runt, drar matte i ärmarna, hoppar efter mössan. Möjligtvis är hon lite mer morgontrött när vi åker ner. Besvikelsen är stor om vi får sällskap. Genast blir hon lugn och sitter alldeles stilla och tittar. Hon vet vad som förväntas och inga ord behövs nu längre. Det är skönt med en vuxen hund som har formats efter matte och som alltid vill vara till lags. På jobbet har hon nu fått en bur 1,6m upp. Det är så skönt att hon själv ställer sig på bakbenen och sträcker sig upp allt vad hon kan så man bara behöver lyfta bakändan. När det är dags att komma ner står hon och trampar några gånger innan hon hoppar och landar på mitt bröst där man får lite styrketräning av att ta emot 24kg projektil. I förrgår tog hon i lite för mkt och matte hamnade som ett frimärke i väggen bakom. Nu på kvällen har hon legat och drömt med huvudet på min mage medan jag tittat på Bonde söker fru”.  Kvällarna framför TV:in innan vi somnar är gossestunden på dagen. I trapphuset kan man följa de leriga tassavtrycken till hissen och från hissen till min dörr. Jag skall börja svabba mig fram i tillvaron tror jag.

17 December 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Anta utmaningen

Nu har jag utmanat mig själv. Det skall bli lite ordning på träningen. Marcus är inspirerad efter helgens kurs och håller i gång med Jäger så då kan väl inte jag vara sämre (försöker jag intala mig). Istället för att göra det nödvändiga först och spara hundmotionen till efter mörkrets inbrott då det tenderar att bli en kort joggingtur på sin höjd tog jag tränandet först idag. Mkt bra val! Vi körde en dirrigeringsövning, som gick klockrent så jag behövde iknappt korrigera. Nu får jag tänka ut ngt svårare till nästa gång. Luna tog varje stopp distinkt, släppte inte mig med blicken en sekund för att börja registrera av doftmolekyler åt alla håll och ligga steget före som brukligt är. Hon väntade in instruktioner och stack sedan inte förän kommando gavs. När hon hämtat 2 dummys rakt bakåt (och hon visste att det bara låg 2 där) ville hon vinkla av till det andra kända området för maximal utdelning, men jag behövde bara lägga in ett nej. Hon slog inte av på takten utan gav 17 i den dummyn hon bespettsat sig på och tryckte på rakt ut. Härlig känsla. Sen körde vi ett sök på endast 4 dummy och hon höll bra fart, men hade sin goda näsa med sig som vanligt. Snabbt och effektivt jobbat.
11 December 2008  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Träning hos Maria Sundberg

Tack Jenny, Marcus, Marie och Eva för en trevlig helg med fantastisk mat och rolig träning!

Vilken tur man har som har så goa vänner som ser till att peppa med en på hundträning så här i december, fixar boende, delar ut matuppdrag och allat man behöver göra är att dyka upp på angiven plats på utsatt klockslag...även om det i mitt fall verkar vara förfärligt svårt.

Vi åt julbord med jobbet dagen innan och jag hade tänkt hänga på den gemensamma utgåmngen efteråt på krogen, men insåg mina begränsningar, åkte hem runt midnatt och började packa ( hade varit lite körigt innan så jag hade inte riktigt hunnit med). Ställde veckarklockan på 6:00 för att åka 7, men tänkte att jag nog behövde 10min till, ändrade minutrarna till 50, men lyckades behålla 6:an och då vaknar man lätt av att väckarklockan och telefonen sjunger synkront. Markus undrar om jag sitter i bilen än, vilket jag borde...BRÅTTOM! Halvljuset hade lagt av ånyo. Morr, men det var tack och lov ingen is att skrapa. Måste säga att jag är impad av att jag hann till smalingen trots den sena starten. Trodde jag glömt kopplet, men när jag packade ur bilen sö kväll upptäckte jag att jag visst hade lagt det där redan på torsdagen för att inte missa det vesäntligaste.

 

 

Jenny lägger för sig av huvudrätten, som var gudomligt god! Eva hade tagit med älgkött som gjordes riktigt mör och serverades tillsammans med trattkantareller, underbar rotfruktspotatisgratäng och rocculasalld. Mums i kubik!

Marie hade med sig mysiga ljus...som smälte när de eödades innomhus.

Skönt att sluta träningen tidigt och stanna kvar med en helkväll att bara ta det lugnt, umgås och prata hund. För egen delt tog det flera minuter att tina upp i duschen. Det småregnade hela dagen och det hjälpte inte med långkallingar, skidhandskar och hästjacka.

Mitt matuppdrag bestod av efterätt som såklart blev chokladbaserad:


Mintchokladtårta med after eight

Ingredienser
Portioner: ca 16 bitar

200 g mörk choklad
200 g margarin eller smör
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
3 dl vetemjöl, 180 g

CHOKLADGLASYR
25 g margarin eller smör
1 dl vispgrädde
20 plattor after eight

Mintchokladtårta med after eight 

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175°C.
2. Smörj en form med löstagbar kant ca 25 cm i diameter med matfett.
3. Bryt chokladen i bitar och smält den tillsammans med matfettet i en kastrull på svag värme. Rör om då och då.
4. Vispa ägg och socker poröst. Rör ner mjölet i äggsmeten. Tillsätt den smälta chokladblandningen och rör till en jämn smet. Häll smeten i formen.
5. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20 minuter. Kakan ska inte vara helt genomgräddad.
6. Låt kakan svalna något innan kanten på formen lossas. Låt kakan bli kall.
7. Blanda matfett, grädde och after eight till chokladglasyren i en kastrull. Smält på svag värme under omrörning. Låt blandningen kallna och bli tjockflytande.
8. Bred glasyren jämnt över kakan och låt den stelna i kylskåp.
9. Garnera med after eight på tårtan eventuellt vit.
10. Servera den med skivade apelsiner.


Baka tårtan långt i förväg, den blir saftigare och godare.


Dag ett började vi med valk upp med 4 hundar på linjen och enkla markeringar för att se var hundarna stod. Därefter körde vi sök med vilt på eftermiddagen. Maria och Maggan delade upp sig och tog hand om en grupp var. Ett sök bestod av välundanstoppade vilt nära där hunden skulle vara noga och hålla sig tight. Andra söket var stort och där skulle hundarna ta för sig i terrängen. Fick en ledande fråga "Är du nöjd med ert fotgående?" Vadå fotgående, man kunde väl knappt beskylla vår förflyttning för att klassas som fotgående. Så det var bara att göra om och göra rätt. behövde nog den uppstramningen för att ta det på allvar. Sedan sista jaktprovet har Luna fått stora friheter, lalla runt som hon vill och ha ganska hög toleransnivå, men hon var snabbt med på noterna att det var focus som gällde igen.

Dag 2 körde vi dirrigeringsövningar på förmiddagen och ett jaktprovsupplägg på eftermiddagen. Hos Marie fick vi en väldigt bra övning att ta md oss hem och jag fick en liten ahaupplevelse vilka krav man kan ställa på hundne när det gäller sammarbete. Luna, som var sist ut i vårat gäng hade redan sett någon förare springa fram och ta tag i sin hund så hon var rätt lydig.

Andra gänget gick på linje med dummykastare och dirrigerade till kända och okända mål. En naturlig störning dök upp i form av jägare och ett drev som gick genom skogen.

Blev jätteförtjust i denna ljuvliga tik som nästan hade snabbare hemgångar än utgångar

Corall är mycket uppmärksam och alltid lyhörd för matte Evas önskingar.

 

Jod är otroligt lik Jäger och det märks verkligen att de är helsyskon.

Även jag gör som matte vill!

Det var ett duktigt gäng över lag och denna flatte hade finfina stoppsignaler och sprang med fart och stil.

Billy är en stark herre med mycket jaktlust och det var kul att se hur receptiv han var för denna övning där hunden korigerades bara den tänkte ta fel dummy.

Marie och Maria borde vara nöjda för hundarna jobbade finfint.

 

Antilinslusen Jenny

Vi fick några minuter av sol...men för det mesta lös den med sin frånvaro.

 

Dubbelmarkeringar på eftermiddagens provupplägg. Det är en rejäl svacka mellan ekipaget och kastaren.

Jenny stand in som funkis

Luna kroknade på sista söket, men jag är annars nöjd med hennes insatser under helgen. Hon spikade dubbelmarkeringarna trots oländig terräng och hon tog minsta stoppsignal på dirrigeringen. Vi fick mkt beröm för det fina sammarbetet (både av Marcus och Maggan) även om jag själv aldrig riktigt kan se det med objektiva ögon. Måndag efter jobbet var det första gången Luna inte stod och stuttsade i buren skrikandes av glädje för att bli hemtad sedan vi började där i April. Hon log och sov i sin biabedd och hörde inte äns att jag kom.

7 December 2008  | Länk | Luna | 3 kommentarer
En krispig solskenshelg

Sitter i sängen med skön träningsvärk i axlar och latts och en guldklimp vid fötterna.

Vädret har stått mig bi senaste veckan. I torsdags hade jag köpt 2 biobiljetter i förväg, väl vågat redan till 18:15 föreställningen. Syrran var hundvakt så att Luna inte skulle få en sån lång dag bara sittandes i hundgård och bil. När jag lämnade jobbet blåste det stark sidovin medförandes femkronestora, våta snöblaffor, det var bäcksvart och att kura ner sig i en biofotölj kändes hur rätt som helst. Jag tänkte att det kan nog bli intressant att vara funktionär på jaktprov på lördag….bäst att packa varma kläder så att man kan byta när man blir blöt. Något som skulle visa sig vara en klok tanke. Ibland är det bra att man konkar med halva sitt bohag varje gång man åker någon stans.

Fredagen bjöd på en ”fredagspyo” som sig bör och 2h övertid på jobbet. Lite stressad, eftersom jag inte hunnit handla och skulle transportera mig ner till Jönköping morgonen därpå med sommardäck så for jag till affären för att proviantera. Syrran ringde lägligt när jag var ett stenkast bort och undrade om jag ville komma förbi och äta köttfärssås och spagetti. Lät mycket lockande och tidsbesparande. De var mums!

Söndagen började 04 med uppstigning. Åkte kl 05 och anlände till Apelskift utanför Mullsjö runt 7, en kvart försenad, meeen utan att ha kört i diket!

Jag fick funktionärsuppdrag på elitrutan, kul eftersom det är dit man siktar så småningom och roligt att se upplägg och olika hundars prestationer.  Fick båtuppdraget och kände att det kunde ha varit överjävligt om vädret varit uselt med väta både uppifrån och nerifrån, men det blev alldeles alldeles underbart! Det var strålande klart, sådär krispigt som det bara är när kristaller bygger på mer och mer för varje kall natt och alla grenar gnistrar av prismor. Hela omgivningen är som en dyr kristallbutik. Nyanser i rosa. Jag drog på mig ylletröja, skaljacka, skidjacka utanpå, skidhandskar och kepsen byttes mot öronlappsluva, långkallingar och yllefilt om benen, sittunderlag och rygga med matsäck. Luna var mycket glad åt tilltaget ända tills hon insåg att hon blev förpassad till bilen. Båten låg upp och ner och hon slirade omkring uppe på den glashala båtbotten, rotade omkring under båten, hoppade i så fort den var vänd och var lycklig från öron till svans. Lugnast att inte ha henne med. Det flöt på bra under dagen med härliga, trevliga funktionärer.

Det var 8-10 mm is så jag började bana väg för elithundarna och ta mig ut dit dirigeringar skulle placeras och kast skulle hamna. Vilken härlig känsla att få ta i och ro ordentligt. Saknar det från Uppsalatiden. Tror det är den motionsform som tilltalar mig mest. Man kan njuta av den vackra naturen, det är lugnt och stilla (för det mesta) och man blir rejält trött.

Det hela kom att arta sig till en angenäm Phu-dag. Ingen stress, bara lugnet ute på det stilla vattnet, dimman lättade när solen började värma och orangea rökpelare steg mot skyn. Det var lite kyligt under första och sista ekipagen, men dessemellan var det bara gott att sitta med en värmande sol i ryggen, tacksam över att man får uppleva en sån fin morgon istället för att ligga kvar i sängen (vilket jag hade gjort om jag inte lovat att vara på plats).  Jag tror mitt sociala konto har blivit lite övertrasserat på sista tiden så det var skönt att sitta ensam i en båt och ro några tag vid behov. Isen frös runt båten mellan varje ekipage och jag är imponerad över att hundarna så tjänstvilligt tog sig fram mellan flaken och braschade is där det behövdes. Vilken lojalitet och jaktpassion. Det var dock ingen hund som gav sig ut helt utan påmaning vid strandkanten på första dirigeringen, när de kände kylan, men alla tog sig ut och löste uppgifterna. En del något omständligt dock. Viket i detta fall innebar att de fick ta sig genom mer is på egen hand så de hade varit begagnade av att lyssna på föraren. Vackra, vita, gnistrande grässtrån höjde sig över isen när solen värmde på. Det var en fröjd att se hundarna plöja fram i ett spegelblankt vatten med skarpa avteckningar i vattnet och solen, som förstärkte och lyste upp bärnstensbruna, intelligenta blickar. Önskar jag hade tagit med kameran, för det hade blivit kanonbilder. Man får bevara dem i minnet istället och det är ögonblick som detta man tänker tillbaka på med värme och fullkomlig lycka. Om jag hade haft en lap-top med hade jag kunnat sitta där ute och blogga direkt i båten, men det hade varit att förstöra stunden så jag skrev ner det på en lapp, njöt av solen som värmde ryggen, chokladmuggen som värmde händerna, ostmackor och chokladkaka med världens vackraste utsikt framför mig. Det var ca en timmes väntan mellan varje ekipage och jag satt nog i båten 7 timmar med kort lunchpaus. Inte helt fel! Det enda som möjligen saknades var en hund i båten, men med tanke på alla skott och Lunas laddade tillstånd skulle det förtagit lite av den lugna idyllen.

Väl tillbaka vid bilen var det en kanonkula som släpptes ut, många timmars (och gevärskott) uppdämd frustration senare. Hon rasslade runt i båten, hittade en labbehane att lattja med och lurade ut honom att bada, med täcke på…hm. En funkis som hörde att jag skulle starta dagen där på sa ”om jag vore du skulle jag gå en lååång promenad med min hund ikväll” No kidding! Det blev dock en kortare koppelpromenad i ett villaområde. Kastade en markering med en vante, bara för att se att hon tog stoppsignal. Minimalt med träning har det blivit senaste 2 veckorna tyvärr. Mörkret inspirerar föga och arbetsdagarna har stundom varit mastiga. Inte har vi haft tillgång till arbetsredskap heller. Lånade nämligen ut bilen till syrran för ett par veckor sedan när hon skulle hälsa på farmor. Mitt halvljus hade börjat glappa ånyo så hon skulle styra kosan hemåt innan mörkrets inbrott. Dock snubblade farmor olyckligt i trappan, föll handlöst och slog huvudet i stenplattor, blödde ymnigt och fick åka ambulans till USÖ och sy 8 stygn. Syrran följde med i ambulansen och kom hem först 22 medan farmor fick bli kvar på sjukhuset. Eftersom syrran inte kunde ta min bil, fick hon byta med pappa för att kunna ta sig hem till Linköping, dock kom inte våra träningsgrejer med vid bilbytet så vi har varit dummylösa sedan dess. I utbyte fick jag en liten passat med sommardäck och pyspunka. Höger framdäck måste fyllas på med luft dagligen annars blir det helt platt så ett större läckage är väl en bättre beskrivning. Fönstren hade frusit fast dagen till ära och centrallåset på förardörren var också helfruset. Dock är den mindre slirig än min bakhjulsdrivna åbäke och fläkten fungerar och genererar varmluft (lyxigt värre!) vilket påskyndar issmältning och förångning av imma från fönstren.

Provrutorna låg någon mil från samlingen och det var lite oklart vart prisutdelningen för kvällen skulle vara. Jag tog rygg på en annan funktionärsbil och vi for fram (och tillbaka) på hala, slingriga, mörka skogsvägar i bra fart. Eftersom jag inte hittade var det inte värt att släppa framförvarande bil ur sikte. När min bensinlampa började lysa, bilen luta betänkligt åt höger, sommardäcken kändes opålitliga bland issträngarna, batteriet i mobilen (som för övrigt saknade teckning mesta dels) började ge upp och jag saknade telefonnummer till de andra funktionärerna, började jag undra om jag ville ha så mycket spänning och äventyr på kvällskvisten. Hade ju gått upp tidigt och var lite trött. Allt gick dock bra och med Ullas hjälp hittade vi fram till en bensinmack för åtgärder.

Vi fick bo hos Ulla och Lasse, men eftersom Ulla skulle på domarmiddag blev det Lasse som tog hand om mig, och som han gjorde! Det bjöds på färska, gratinerade citronblåmmusslor med egenodlad timjan och oxssvanssoppa. Mums i kubik! Dagen där på blev det riktig hotellfrukost. Väldigt generöst och trevligt! Sky är en rolig kille, som kan joddla! Har aldrig hört det förut hos någon hund och Scarlett är alltid lika go!

Söndagen bjöd på än kallare väder. På grund av att domaren skulle starta på en annan ruta, provupplägget göras om där och isen bitvis blivit 4cm tjock och oforcerbar medelst båt kom inte vår ökl-ruta igång förän 11:30. Det var dock vackert att stå bland kristallprydda grenar och prata med trevliga funtionärer. Det är förunderligt hur vacker naturen kan vara! Det fanns tom en tunn spindeltråd trädd med kristaller som ett pärlband av ädelstenar.  På den andra ökl-rutan togs vattenarbetet bort pga att det ansågs för kallt att låta hundarna jobba. Det var -6 grader och 0,5-1dm snö på marken. De hade kommit in ca 200 anmälningar och därför hade smålandssektionen beslutat och jobbat hårt för att utöka provet till den dubbla storleken med 2 ökl och elitrutor var dag.  Tur för oss som då fick möjlighet att starta.

Vi var 4:e paret ut och startade för Ankie Andersson. Jag tänkte att eftersom vi har lägst nummer så får jag börja med min krutdurk till hund, men så blev det inte. Vi skulle vara passiva under en dubbelmarkering som landade bakom en ung , tät grandunge och sedan ta ett linjetag i 80 graders vinkel. Luna var uppmärksam på markeringarna, där klurigheten låg i ett första duvan dök upp ovanför grantopparna och försvann lika snabbt. Därefter flyttade sig skytt och kastare, som nu blev synlig för hunden och nästa kast gick. Parhunden gick upp i rätt område, men drog sedan iväg bort till linjetaget och lyssnade inte på sin förare. Luna brukar sitta när annan hund jobbar fokuserat, men nu när hunden lämnade området för markeringarna hoppade hon på stället av frustration att inte få plocka in dem. Sedan var det vårt linjetag och eftersom jag visste att Luna var väl medveten om  att båda markeringarna inte var inplockade, nejade jag det området, blåste en stoppsignal och riktade upp henne åt höger mot linjetaget. Hon lyssnade och sprang rakt i anvisad riktning så jag behövde bara lägga på närsökssignal, viket hon tog distinkt. Vilken klippa!

Så var det dubbelmarkeringen för oss. Fokuserat igen. När hunden försvann in bland granarna såg man inte vad den gjorde och om den öppnade upp för mkt hamnnde den lätt på söket och återkom med en and istället, viket hände några hundar. Luna kom snabbt in med två duvor i full fart. På söket kändes det bra att hon fick springa av sig lite, men hon var effektiv så det blev inte många meter i onödan. Hon formligen sprängde fram, skopade upp viltet i farten och spettade hem lika fort. Det var så man han tänka ”hon kommer inte att stanna, utan dunka rakt in i mig vid avlämningen” (vilket kan hända om hon är glad och i gasen), men hon insåg allvaret och hann stanna framför och skötte det snyggt. Blev jätteglad av att se hennes tempo och nogranna näsa. En sväng drog hon iväg och jag tittade frågande på domaren ”ska jag gå in och styra om?” ”Där borta ger det inte så stor utdelning att vara” blev svaret och när jag satte pipan i munnen och tänkte styra upp det hela hade Luna gjort samma bedömning och befann sig redan mitt i sökområdet braschandes is. Det gick fort och lätt.

Sista momentet var vattnet, 2 markeringar från båt, båtförflyttning och 2 markeringar till. Luna fick börja, även om domarens kommentar var ”stackaren, som måste bada naken”,  Luna har nämligen fällt ur totalt och har enstaka täckhår kvar. Jag hyste dock inga dubier att hon skulle simma eftersom  markeringar gått, men båt-funkisarna sa att hennes ansiktsuttryck sa ”fy h-v-t va kallt” när hon kom i. Nästa skick var parhunden och sen var det vår tur igen. Luna hade full koll på vilka som var inhämtade så jag behövde bara vrida mig några grader och skicka. Det var lite träd i vägen, men Luna gav sig frimodigt iväg i rätt riktning och bärgade snabbt in sin andra and. Provet som sådant var inte så svår, men det kan bero på att Luna var väldigt fokuserad och därför behöver man inte oroas över så mycket som förare utan kunde lita på att hunden löste det mesta på bästa sätt. Ända gången jag fick förhöjd puls var när Luna började frustrationsstuttsa på stället när andra hunden var ute på sin markering i början.  Domarens kommentar under muntiga kritiken var att det var en hund med mycket arbetslust och cred till föraren som tog det så coolt och förde hunden så tyst så det därför inte var störande. Kul att höra! Även Anita Norrblom (som tog sin 3:e 1:a i eliten med Searover Willing Guinness under helgen, som därmed blev

SJ(j)CH STORT GRATTIS!) sa att hon blev alldeles varm inombords av att se ett sådant jobb. J

Resultatet blev med beröm godkänt; 1:a hp och funktinärernas val (som delades med en labbe) så nu har vi hundmat för någon månad framöver. HP:t  hade jag faktiskt inte väntat mig, men så här i efterhand kan jag inse att Luna verkligen gjorde något extra för hon hade enorm fart och var kraftfull i arbetet både ut, men ffa in, snygga avlämningar frånsett en and som hamnade vid mina fötter när hunden skakade av det iskalla vattnet x-antal gånger mer än vanligt.

Skriftlig kritik: God sammarbetsvilja, söker med stor effektivitet, hög fart, stor uthållighet, näsan används väl, utmärkt dirrigerbarhet, utmärkt markeringsförmåga, uppmärksam skottreaktion, stilla och tyst i stadgan, apporteringslust mycket stor och snabba inleveranser, apporteringsgrepp är bra, mjuka, fina avlämningar, tappar en vattenapport, bra simteknik, arbetar gärna i vatten, hundolerans u.a. En härlig tik som uppvisar retrieverns alla goda egenskaper.

Känns skönt att avsluta säsongen med flaggan i topp.  På hemvägen fastnade vi i en 2h lång bilkö pga vägarbete och helgtrafik, men med P3 dokumentär på radion och en duktig vovve där bak så är det ett minimalt problem. Måndag morgon åter på jobbet med en ny pyo att operera. Även en rolig gastroskopi att ta sig an.

Emzan tävlade oxå i helgen med gott resultat så nu väntar SM nästa år. Go girl!

P.s. Tack för alla gratulationer i gästboken!

4 November 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Träning Sverkesta gård

Förra veckans frustration har förbytts till kreativitet. Ex-jobbet har gått iväg till handledaren för påseende ännu en gång, har köpt ny bil (eller åtminstone vaxat den gamla så den skiner så fint :-). Leker med min nya iPod, så att jag kan förmå mig att gå ut med hunden kommande mörka höst- och vinterkvällar lyssnandes på en ljudböcker. 

Luna är jättepigg och har svårt att hålla sig på marken. Vi har fått vinterbonade hus i hundgårdarna...och Luna tycker att de var toppen...man kan nämligen ligga och sola uppe på papptaken! Snart kommer hon nog på att man kan klättra vidare ut över gallret oxå. Hon är laddad till tusen och det är full fart som gäller. Detta resulterar i att hon beläggs med fotkommando i trafikerade områden. Bakbenen gör jämfota hopp och energin som inte får komma ut lagras i bakbenen så hon blir mer och mer som en spänd fjäder, som hotar att explodera när som helst. Kul och nervpirrande.

I lördags undrade tom träningskompisarna vad jag gjort med henne. Antar att de glömt hur hon kan vara. Hon skötte sig bra på träningen för Mats Närling och Helena Molin. Det var ordnat av SSRK Bergslagen som tack för funktionärande på Fellingsbroprovet. Väldigt uppskattat! Det var en nybörjargrupp på förmiddagen och öppen + elithundar på eftermiddagen. Luna var som sagt laddad och trots att jag var påpasslig när det gällde knallningar lyckades hon kasta sig iväg ett par gånger. Hon satt och skakade av iver och fixerade var markering noga. När jag påminde henne med ett "nej" att den inte var ämnad till henne, tokade hon det hela väl generöst och gav sig entusiastiskt iväg, men vände lika snabbt tillbaka när innebörden av kommandot han upp till medvetandet.

Fort gick det både ut och in när det väl var hennes tur att jobba. Hon fick beröm för sin markeringsförmåga och goda näsarbete, vilket värmde matte. Ett par gånger befarades att "ägg" gått förlorade när dummykastaren suttade iväg dem ner mot ett strömt vatten, men båda gångerna fick Luna förtroendet och lyckades  rota rätt på dem efter focuserat arbete. Nu är hon kalasrolig att föra! Vi hade grundövningar med linjetag och störande markeringar och därefter närsök i dike. Luna går klockrent ner med näsan och ökar intensiteten i arbetet vid signal vilket gjorde att hon löste det snabbt och effektivt. Avslutningsvis gick vi en walk up med 8 hundar där vi hade gevärsskott, markeringar med och utan dummykastare, kända områden, som vi skickade linjetag mot. Jätteroligt och mycket nyttigt!

 

14 Oktober 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Slyngeljakt förra helgen

Är sjuk och tillbringat dagen i sängen. Luna har börjat tröttna på det hela.

 


påväg ut till passen

Marcus på andra sidan vattnet

Lisa med familj

Jäger och Lots

Jäger

Lots kollar in änderna som lyfter

Har skaffat strävhårig tax

I detta täta trassel var det inte många som ville ge sig in och jobba...utom Lots

Stora som små deltog

Finn två änder...

Sök i vattenkanten

Jenny, Lots och Marcus

 

 

10 Oktober 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
A-provs träning


GRATTIS Sofie och Zimply till 2:an i Ekl i Ransjön!


Som jag sett fram emot denna dag! Det började lovande. Jag var (nästan) i tid när skjutsen hämtade upp. Dimman låg över närkeslätten och vi samlades vid ett 3 våning högt falu rödfärg magasin med svarta fönsterluckor ute vid Kåvi säteri. Marskaller tändes ovanför dörren och vi hade teorigenomgång i en mysig, rustikt magasinlokal med fika och brasan sprakandes, som drev ut kyla och fukt. Tanken var att ordna en träningsdag under a-provsliknande former, men där vi hade chans att ställa frågor och korrigera/disskutera misstag som begicks. Det var lyxigt att bara vara 6 hundekipage på en instruktör. Kajsa Marcusson höll i arrangemanget och Anita Norrblom stod för instruering och bedömning. Till skillnad från ett riktigt a-prov i elitklass blev vi inte petade ur linjen om hunden gjorde något graverande fel, vilket skulle visa sig vara tur för vår del.

Före lunch jagade vi av ett vatten, där alla änder föll på stubbåker samt i björksly. Luna var 3:e ut och fick ett långt linjetag på en and. Det gick galant då hon markerat den fint ytots att två andra hundar varit ute och jobbat innan i ett närliggande område. Hon slog lite i vind med hvudet sista biten ut, men slog inte av på takten. Fullt spätt hem. Det blev ett A med nock up. Solden började värma underbart skönt! Fler sådanna höstdagar tack! Man såg snart hur olika svåra olika apporter kan vara och hur hundar växer med uppgiften om det går bra att ta skadeskjutet vilt för första gången och hur anadra belastas om det tar lång tid att vänta på sin tur då minnesbilderna från alla som stört mark förvirrar det hela markant. Därefter var det ett break för lunch. Det var verkligen nyttigt att se och lära av varandra! 

På det andra vattnet föll viltet på översvämmat landområde med björksly och lite vass. Matte gick ner sig till knäna. Luna hade bespetsat sig på en markering, men tog anvisning och sökte av ett annat område. På sista vattnet fick vi bekymmer. Vi stod tätt på linjen hela dagen. Bara någon meter mellan förarna och då är det tätt för hunden till nästa förare och hund! Här föll det betydligt mer fågel under flera uppflog och jag märkte att Luna började varva upp. Anledningen upptäckte Anita och plockade bort hunden intill ur linjen ett tag. Den hade koppel på, men gnällde mycket och tjuvrusade då och då och tillslut när det landade en skadeskjuten and ute på stubben en bra bit bort som låg och flaxade kunde Luna inte hålla sig längre utan knallade. Fick stopp på henne direkt, men hade det varit a-prov hade vi åkt så det rök om det. 

Luna, som var den enda med 1:a i ökl, fick en utmaning att ta en dirrigering längre bort i 70-80gr vinkel till det område där det rasat massor av villt. Efter ett tag föll hon ner åt det, för henne mer intressanta, hållet och det gick några blås innan jag fick henne till rätta platsen.

Två hundar hade varit ute och sökt av ett område där det rasta 3 vilt och lämnat en kvar till oss. Luna stannade precis bakom ett skyttevärn, backade och tittade mot mig frågande och sökte sedan vidare. Jag vågade inte blåsa närsökssignal för jag tänkte att hon kan ju ha hittat vad 17 som helst. Tillslut när hon insåg att området var tomt återvände hon och tog upp en skadeskjuten and, som tydligen var äcklig att plocka upp då den säkert flaxat, men inte tagit sig någon stans pga skyttevärnet och därför inte triggat igång efterföljande jaktinstinkten. Måste träna mer på skadeskjutet. Trodde hon fått en del dådkraftsträning under jakten, men hon har nog en minnesbild av en äcklig, knappt skadad and ute på vattnet för några veckor sedan som satt sina spår. Sist hann hon med ett tredje graverande fel...nämligen att byta. Vi fick ett linjetag som hon fixade galant, men på tillbakavägen fick hon vind på en annan fågel 5m från linjen och la ner and nr 1. Jag blev förbannad och då tog hon upp den hon släppt och kom in, men så får man ju inte göra! Hon har i alla fall inte pipit och knäckt villt tröstar jag mig med. Man kan alltid glädjas åt något. Skämt och sido, fick hon sina brister till trots mkt bra kritik av Anita. Hon gillade Lunas sätt att spela med och hur hon använde huvudet när hon jobbade. Hon markerade bra och följde upp vittring på ett fint sätt under söken. Det låter som hon gjort alla fel man kan begå, men hon gjorde mycket som var bra så jag är jättenöjd! Bara att provocera fram bytestendensen på träning och tala om att det är fyfy. Senast i förregår tvekade hon inte att komma in med skadeskjuten and och det är ju svårare att träna på. Får försöka se till att jaga mer helt enkelt, enkelt och enkelt föresten. :-)

Dagen avslutades med viltparad i marskallsken och utverdering och genomgång av hundarnas insatser under dagen. En mycket lärorik, trevlig dag, som jag hoppas återkommer nästa höst för det var ett yppeligt tillfälle till träning och introduktion till a-prov.

 

Jakt fredag-lördag. Malin i sina ank-foots stövlar och snygga väst!

Alla apportörer på lördagen

Familjen Roxström i sin mycket praktiska västar

Familjen Gunnarsson ällskar att vara med och posaera på bild...

 

Så här ser man ut om man inte har någon väst! Luna kämpade på med prästlössen

Sök

 


Pappa ocj Luna latjar

 


Fotografter gillar om man gör som de säger. Tänk dig att du står i fören på Titanic...

...och så kommer det en hare över däck...


Hösten är här!

 


Syrrans rexar

 

 

Så här ser man ut om det passerar en hund under trädet. Blir man lite nervös är det inte lätt att klamra sig fast

Demon mäter Luna

22 September 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Träning med störning

Efter två dagars jakt tänkte jag bara stämma av hur det står till med dirrigerbarheten och att ta signaler på håll inför morgondagens a-provsträning. Tog stövlar på och gick ut bakom huset på ängen för att lägga ut två dummies nere vid en trädridå. Tog en omväg för att inte lämna några vittringsspår. Hämtar hunden, rätar upp henne mot det första målet och...någon smyger i buskaget, en dummytjuv må hända? Två rådjur spatserar obekymrat runt dummyn 70-80 meter bort. Suck! Luna stirrar paralyserat. Fick en ingivelse att skicka henen på den andra dummyn för att låta henne gå rakt in på två rådisar kan väl inte vara så smart träningsmässigt. Då blir det jakt av klövvilt istället. Andra dummyn låg 90 m bort i bara 40gr vinkel mot den första så oddsen att Luna skulle vika ner och ta upp jakten på rådjuren när de började skutta iväg var överhängande. Dum som man är kan man ändå inete låta bli. Rätar upp Luna på dummy nummer två och skickar henne genom gräset som nådde Luna till magen. Hon satte av i fullt spätt. Rakt! Söksignal när hunden är precis framme. Dummun greppas omedelbart och på tillbakavägen slänger Luna en blick mot rådjuren som 30m bort börjar avlägsna sig med raska steg. Skickar direkt mot den första där rådjuren nuss stod. Inga försök att ta upp jakten eller nosa runt. Hon springer rakt mot markeringen (såg inte på när de lades ut), greppar den och spettar hem. Rådjuren har börjat skutta iväg. Härligt!

 

21 September 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Andjakt ånyo

Har precis avslutat en (uppenbarligen förutsägbar) ameikansk film på TV som hade allt (ironin haglar), biljakter, pistoljakter på och under pier, korrupta poliser. Redan efter 30 sekunder säger syrran; "Antingen kommer de bli dödade eller kidnappade", när en mor lämnar av sin son vid skolbussen (amerikansk javisst). 30 sekunder senare har en dött och en kidnappats. Syrran hade inte sett filmen tidigare och jag hade inte gissat på samma utgång...spooky. Nu har vi skrikit i kapp och verkligen levt oss in i alla överraksningsmoment från skurkar som dyker upp från ingenstans. Katterna har stressat upp sig för varje tjut från syrran och det enda potenta hotet de lokaliserat är Luna, så hon är just nu jättefarlig. Luna å sin sida är också på sin vakt eftersom det var reklam i tv, med en dörrklockssignal så hon har varit nere och kollat ytterdörren, samt legat och voffat i soffan med jämna mellanrum...utifall att någon skulle våga tränga sig på. Vi verkar ju rätt hypeade. Vi saknar audio surround system, men det behövs tydlighen inte för att skapa en äkta känsla i TV-soffan. Kan det bli en bättre avslutning på en bra dag ute i träskmarkerna och när jag kom hem hade syrran lagat spättaflillerer med räkor (mums)och hällt upp vin.

Jag har haft ledigt från jobbet idag (jobbade kväll igår) och har jagat änder igen. Sist fick vi inga riktigt bra apporter på de 2 första vattnen, men idag hade vi snarlika pass, men betydligt fler fallande vilt. Först en skadad en bra bit ut på blankvatten...vilket gav en bra dragning ut då vi satt bakom en tät vassridå och därför inte såg nedslaget. Sen var det inga problem att dirrigera ut på nästa som hamnade i samma område. Påväg ut skjuter dock skytten ner en som briserar som en granat i vattenet mitt framför Luna och ut ur plasket kommer hund med and. Andra försöket går också bra tills Luna är 3 simtag från anden och plötsligt viker av 90 grader och paddlar på i full fräs mot en annan and 60m bort som hon just fick vind på. Jag trodde inte mina ögon. Hon var ju i princip framme vid den jag bespetsat mig på.Tredje försöket får jag ut henne, men det märks att hon inte ser den för jag får blåsa söksign när hon är påväg att tuffa förbi någon meter från fågeln då hon hamnar fel i vind. Det blev lite eftersök i tät vass där Lisas flatte Lyckos var en klippa. Han kommer aldrig hem tom och tar sig vidare genom tät vass, ut på öar och simmar över sjön om så krävs. När han väl kommer hem är det aldrig tomhänt, förlåt tommunnad. På andra vattnet fanns det inget att gömma sig bakom så jag satt en bit bort och försökte se osynlig ut bakom 2 grässtrån mitt på en gigantisk äng. Här blev det flera lätta apporter som hamnade bakom ett kullkrön och i vattenkanten. Luna sitter lös och går inte förän kommando ges hur nära fåglarna än slår ner. En fågel hamnade en bit ut i vattnet där det var en matta av låg, grön vass som stack upp. Luna var ute på en annan fågel och såg inte nedslaget så jag väntade tills jakten var avblåst innan jag skickade då det skulle krävas att hon låg där ute och jobbade ett tag. Fick skicka 3 ggr innan den kom in med fågeln, men det var skönt att för en gångs skull få utdelning att det finns vilt där ute. Hon har fått gå mkt tom på sista tiden och det gör att söket på vatten är lite opassionerat. Hon fick massor med beröm och sög åt sig som ett läskpapper....sen var hon rätt hyped-up och blev stuttsig runt mina fötter. På sista vattnet fick vi ta oss genom ett gäng närgångna tjurar. Luna tycker att man kan jaga dem. När vi sedan plockar upp var sin stor, lång käpp och börjar tjoa och viffta är lyckan total. Luna tar glatt tag i ytterändan på min pinne och far med när jag svingar den bakom ryggen. Påväg ner till passet är det en brant sluttning. Lämnar Luna halvvägs ner för att kommunicera med en av de andra hundförarna som skall stå på ett pass intill. Påväg tillbaka blir jag omfamnad av en hund som bokstavligen kastar sig om min hals när jag kommer uppklättrandes vilket så när resulterar i att jag tappar balansen, faller bakåt och tumlar ner. Som tur är hinner jag väsa down och Luna lägger sig blixtsnabbt och jag återfår kontrollen. Väl på passet sker en förvandling. Luna blir lugn som en filbunke. Sitter lös på span mot skyn och skyttarna. Skotten haglar och en och annan and faller till marken. Luna sitter som en staty, inte ett pip, inte en tjuvning, inget tramsande kring mina fötter. Me like! 16 intagna fåglar på 3 vatten för oss idag. Imorgon blir det mer jakt, men bara 2 vatten. Då ska labbegrabbarna med. De var tvugna att hänga på jobbet idag med sina arbetsmyror till förare.

19 September 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Kura skymning

En blandning av dofter från stearinljus, blöt hund, kantareller, nyskjutna änder, ugnsvärmt bröd och augustiluft fyller lyan. En hund sover tungt med nymasserade trötta muskler efter två dagars jakt. Högar av prästlöss (hundtunga) och kardborrar har förpassats till papperskorgen.  Både matte och hund är mycket nöjda med dagens fångst. Vi fick med oss 6 änder hem och 3 liter kantareller.

Vi har varit på andjakt i dagarna två! Det blev ca 200 fåglar skjutna för träffsäkra skyttarna som kom från samma skytteklubb. Första dagen jagade vi av 3 vatten. Det föll inte så mkt fågel på våra 2 första pass och jag ville inte störa jakten i onödan och väntade därför med att skicka på icke skammat. Det var mest eftersök i grunt vatten, vilket tog emot lite. Sista vattnet var perfekt. Vi satt själva i skogskanten som gick ända ner till vattnet, 15m ut  började en hög tät vassridå och till vänster gick en vik med blankvatten in. Det föll en hel del fågel, som landade både i vassen, i viken och uppför slänten i skogen bakom. När jag stod med en flaxande and i var hand och hade skickat Luna på en tredje och hörde dunsen efter en träff uppe i skogen hade jag dålig koll på skyttens fortsatta arbete, men vi plockade in allt som träffats. Riktigt roligt! Luna satt vid vattenkanten och spanade upp mot skyn mellan grangrenarna, hon gick inte på markeringarna förrän hon fick tillåtelse och lämnade alla i hand. En and, som jag trodde var död, visade sig vara vid liv fortfarande och lämnade mina fötter och for ner i vattnet med en rasande fart, Luna for efter och dök i efter med huvud och allt. När jag såg henne i profil, sittandes koncentrerad och  blöt vid vattenbrynet  med vitnande nos var hon väldigt lik sin pappa, när jag såg honom jobba efter dummykastare på vatten för 4 år sedan. Hon gjorde mig väldigt stolt! Skyttarna var nöjda så det plannerade kvällssträcket uteblev.

Efteråt åkte jag med Marcus och Jenny hem. Jenny hade lagat min favvorätt, lasange, som avnjöts med lite vin. Mycket gott och trevligt! Det var bäddat med både duntäcke och tjock yllefilt. Vilka omtänksamma vänner som vet att jag nästan jämt fryser!

Idag sken solen och vi jagade på två vatten. Det blev lagom många apporter, men på eftersöket i hög vass i vatten, tog Lunas energi slut och hon gick in, men kom ganska snart ut och försökte smita iväg och avsöka lättare terräng.  Jag hade sett en riktigt bra labbe dagen innan och det visade sig vid en pratstund att hunden redan var jaktchampion, tre år gammal! Lots skötte sig som en fullfjädrad retriever sitt enda år till trots och Jäger gick fint på vattendirrigeringar.

Vi var snabbt klara, redan före lunch och begav oss av hemmåt. Gjorde ett stopp för att leta kantareller och hittade massor med stora gula trattar! Gjorde ett till stopp för ta ett kort att sätta i vinnarpärmen från goldenspecialen, men det blev inga höjdarkort. Luna var trött, solen gick nyckfullt i moln och när jag äntligen hittade en vackert gul stubbåker, blev vi ”the happening of the day”. Fyra barn i tandbytaråldern kom fräsandes på sina cyklar och undrade vad vi pysslade med. De var väldigt intresserade av anden och hade 1000 frågor bland annat om jag kört i diket...hmpf! Luna var mindre road av att bli omringad av interaktiva barn så de fick nöja sig med några hundklappningar , men desto fler andklappningar.  Solen gick i moln för gott så det blev hemresa.

Lägg märket till alla prästlöss

Markerat

Accelererat

 

Lokaliserat

Inlevererat

Sök

Där!

 

Labbegrabbarna har gjort en välkommen entré i cyberrymden! Här kan man läsa mer om helgens jakt.

Tillvaron är riktigt angenäm fnv. Vi har så roligt på jobbet. Fredagen var full rusch, men jag jobbade kväll och fick "bara" uppleva en intensiv eftermiddag. Kom in en timme tidigare för att vara med och buköppna min patient där vi sett en misstänkt tumör på ultraljud dagen innan. På kvällen kom det bla in en hund som ätit 12 portionsprillor snus och jag amputerade svansen på en katt som fått den krossad på mitten av en blomkruka.

Sex and the cityfilmen var riktigt trevlig att se i torsdags. Man gick hem med lätta, halvdansande steg mitt i natten och insöp stadens puls. Låt vara att det inte var Manhattan, men det var likväl en härlig känsla. Luna hade barnvaktats av Emma efter att ha lekt järnet med whippeten på eftermiddagen, så hon sov nöjt efter att ha städat varje vrå av lägenheten i jakt på ätbara smulor.

Jag blir lätt besviken, rent av tjurig när saker inte går som jag tänkt mig eller hoppats. Det är ett av mina sämsta drag. När jag fick höra att det skulle hållas a-provsträning i Örebro senare i September blev jag jätteglad, då det inte har varit jättemycket liknande aktiviteter tidigare.  Dock visade det sig att det var årets sämsta dag att få ledigt från jobbet. Vi är ofta 2 veterinärer på polikliniken, vilket gör att man kan ta ledigt med lite framförhållning och stryka en rad efter att ha boka om lite patienter. Denn aktuella dagen skulle vi ha minimal personalstyrka, bara 3 veterinärer, en på pol, en på stall och en på op, samt kvällsjourveterinären så klart. De övriga skulle vara på semester utomlands, på kurs i Uppsala, på träning i Gävle eller jobbade på distriktet. Ingen att byta med således så det var bara att facea reality och säga till sig själv att man inte kan vara med på allt. Försökte dock övertalningskampanj av kollegorna som var lediga, men upptagna i en envis optimism inledningsvis. Men nu när jag förlikat mig med det rådande läget och släppt det hela, kom en kollega och sa att ultraljudskursen flyttats och undrade om jag kunde jobba en dag i utbyte mot just den dag då jag så gärna ville vara ledig. Trodde inte det var sant!   Ibland har man tur! Det var länge sedan vi var på kurs för instruktör och det kan nog behövas.

 

15 September 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Back on track!

GRATTIS Ankie och S(j)CH Kulan till 3:e ettan i elitklass! Ni är kanonduktiga!

Grattis Marcus och Jäger till ett bra arbete och en stark 2:a i ökl!


 

Jag sökte vacker väder och fann hällregn. Jag sökte ett naturreservat och fann att jag kört fel. Jag sökte en promenadstig och fann kossor överallt. jag säkte kantareller och fann en skjutbana. Jag sökte efter pipan och fann att jag lämnat den hemma. Jag sökte trötta ut hunden och fann att det inte var möjligt. Jag är inte besviken!

Luna är sitt gamla vanliga, spjuveraktiga jag igen. Hon stuttsar mestadels och låter mycket och ska hålla arm. För 14d sedan åt hon inte sin mat, gick bakom mig på promenaderna med sänkt huvud och svans, kom i trav på inkallning, lät mig leka själv med hennes kamptrasa. Nu vaknar man av att någon släpper sin matskål i ansiktet på en, hunden befinner sig alltid fraför när vi är ute och det går i galopp både bort och mot matte. När vi kommer in efter 2h springande och tränande (där tungan hängt som en slipps) kastar sig hunden in på jakt efter kamptrasan och sen blir man förföljd av pockande hund med trasa vart man än går i lägenheten. Me like!

I torsdags var vi ute tillsammans med whippetkompisen. De har egentligen inte samma sätt att leka, men eftersom de båda i grunden är mkt glada och har en possitiv livssyn kommer de fint överräns. Whippeten lär luna springa i kapp (det gnisslar väldigt om Luna i frustration när vi släpper alla hundar på lunchen och hon kommer på efterkälken när greyhounden och whippeten lägger iväg) och jaga runt i 8-mönster. Luna lär whippeten brottas, ta strupgrepp och visa garnityret (han gör endast detta i kontakt med luna). När Luna springer i det fyllda diket så sörjan yr springer whippeten jämsides bredvid, men när Luna gör nacksving så whippeten hamnar mitt i dikessörjan (som visade sig bestå av kosskit) och kommer upp grön, fick han nog av samvaron ett tag. Det var många färrister mellan hagarna och Luna närmar sig i full fart, saktar in, tar sig koncentrerat över, hoppar sista biten och speedar på direkt efter. Skönt man har en balanserad hund som hinner tänka efter mitt i glädjeyran.

Skjutbanan hade vuxit igen, men det gick att köra 150 m långa linjetag i högt gräs mot nummertavlorna, som låg lite högt. Dessutom kunden man blåsa stopp och köra sidotecken på de 3 vallar som fanns för olika skjutavstånd. Toppenbra plats för träning. Avfyrade även ett par markeringar med dummykastaren, som Luna inte fick ta förän hon gått på en dold linje i 45 graders vinkel från kastet. Skötte det prima!

Har anmält till en del prov under hösten, men tyvärr blivit bortlåttad/reservad på 6 stycken. Tråkigt eftersom jag begärt att få ledigt från jobbet de aktuella helgerna för att ha möjlighet att starta. Helgpass är inte så lätta att byta bort då de hänger ihop med ledighet/sovtid efteråt. Har fortfarande ett par prov kvar att hoppas på.

Det har blivit lugnare på jobbet sista veckan. Igår hade jag bara 2 patienter inbokad på operation, bandage-/gipsbyten efter frakturer. På polikliniken drosade det dock in fall som gick vidare till mig. En livmodersinflammation tik som opererades, en ögonsutur som släppt, en katt som brutit alla "mellanhandsben" i hasen, en främmande kropp (pinne) i en tass, en halsmandelinflammation, en katt som kluvit läppen, en hältutredning så det blev ngn timmes övertid. I tisdag på jouren hade jag ett riktigt roligt fall, en foderförätning. Magsäcken fyllde i stort sätt ut hela buken på den 42 kg tunga hunden och efter sövning och magsköljning fick vi upp mängder med foder och fodersäcksbitar. Det kändes bra att slippa öppna med buksnitt.

Var funkis på Fellingsbroprovet på lördagen förra helgen och startade på söndagen. Riktigt roligt båda delarna! Luna var allert och rolig att köra. Det gick som en walk up med 2 par. Korta enkel markeringar i knähögt, tätt gräs, dubbelmarkering och dirrigering på andra sidan ett strömt vattendrag. Sök i höga gräset samt längs med och över vattendraget. Eftersom det var 4 hundar samtidigt tog det över en timme och det blev mycket skott och kast för hunden att se. Jag hade bävat lite när jag sett startlistan för det var så många duktiga förare anmälda, men det gick bra och samtliga hundar i vår startgrupp tog en etta! Vår första i öppen klass. Är jättenöjd med Lunas jobb. Hon var snabb ut, effektiv på markeringsjobben och skopade upp viltet och kom i samma höga fart in! Enda felet var att hon la ner en vattenand vid mina fötter när hon skakde sig samt gick utmed ån en bit på linjetaget över, men blåste stopp och dirrigerade över utan problem. Blåste för övrigt bara 2 ggr i pipan på hela provet! Vilket betyder att Luna var uppmärksam och koncentrerad. Sedan låg hon duktigt kvar i bagagelucka på mammas bil. Pappa lagade min så jag hade fått låna mammas. Vågade inte stänga luckan om solen skulle komma fram, men det var inga bekymmer trots att jag inte hade ngn bur. Vilken klippa!

Resultat från Fellingsbroprovet

7 September 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Andjaktspremiär

Tänk vad underbart att få möjlighet att pröva och se vad hunden går för på praktisk jakt. Det är ju då det är på riktigt! men mer om det senare.

Vilken dag det har varit! Den var tipp topp fram till kl 21 då mörkret började sänka sig och jag norr om Norrköping upptäckte att mitt halvljus lös...med sin frånvaro. Eller upptäckte och upptäckte. När 3:e långtradaren blinkade med helljusen började man ju anan att ngt var galet. Helljuset funkade fint, men det resulterade bara i fler arga blinkningar hos de mötade. hankade mig fram till en mack i Norrköping som hade öppet. Plan a var att byta en glödlampa då de säkert kan ga gått sönder först en och sedan den andra under den ljusa sommaren då man knappast märker om halvljuset är fungerande eller ej. Plan b var att kolla säkringarna. Meeen det där med att laga bilar är inte min grej. Jag saknar totalt handlag. När jag inte äns kunde klura ut hur jag skulle komma åt att skruva ur glödlampan och pappa på telefon suckar och undrar hur man kan åka runt i en bil utan att utrusta den med en ficklampa så valde jag att ringa Lena istället. Lena är rallyförare, har jobbat på mack i x antal år och är rätt haj på det här med att skruva bilar. Dessutom är hon hjälpsam....och vet hur lite jag kan om bilar. På telefon guidade hon mig fram till hur lampor skruvades ut, VAR säkringarna satt och Hur man tar reda på vilken som reglerar vad. Nu hjälpte det dock varken med att byta lampa eller säkring så nu är jag sur (både bokstavligt och bildligt). Lyckades ta mig hem (men många arga blinkningar blev det) och nu är det värksatn nästa som gäller. Misstänker att det är ett relä som lagt av. Markus och Jenny, jag kanske måste köpa er bil i alla fall :-P

Varför är jag sur rent bokstavligt. Jo, på hemvägen så stannade jag vid en tät fin granskog och gav mig ut på kantarelljakt. Mycket lyckat och det blev 1/3 kasse. Granarna var dock regntunga och täta så man kröp omkring i en dusch kan man säga. Vid första stoppet var det bökat överallt av vildsvin och således inte många svampar kvar. luna tyckte dock det var en bra skog att leta svamp (spåra gris) i.

Dessförinnan var vi och apporterade på en jakt. Det var totalt 7 hundförare och ca 12 hundar. Totalt sköts det ca 180 änder på 2 vatten.

Mrcus och Jäger får skjuts ut

Utsikt från vår position på sista vattnet.

Koll på läget

OS har ju inte varit så framgångsrikt med blågula mått mätt, men oj vad spännande det har varit! I tisdags var jag på op. Vi lyckades streama ner  tv-osbilder på datorerna både på stall och på op via svt:s sajt, men jag som mestadels stod steriltvättad inne på op fick hålla till godo med radion och man fattar ju att det är spännande när båda radiokommentatorerna blir knäpp tysta. Tyvärr räckte det inte hela vägen. I Olssons studie tycker de synd om folk och det finns verkligen många, som satsat så hårt, att lida med. Idrott är ganska grymt. Jag blir matt bara jag tänker på alla träningstimmar, tankemöda och planering varje individ lagt ner. Det är livsöden och brustna drömmar, men många spännande ögonblick för oss "konsumenter". Två idrotter, som jag aldrig skulle titta på annars, har verkligen fängslat mig detta os. Det är tennis och bordtennis, tack vare en rysligt spännande tennismatch i dubbeln på dryga 4h (jag kom hem en journatt och skulle bara slötitta liteför att varva ner, men blev klarvaken och varvade upp av spänning) och nyss reprisen av Jörgen Perssons bordennismatch.

Föresten så har jag mött Lassie. Eller åtminstone Lassi Karonen. Jag tyckte ansiktet såg bekant ut, men kunde inte placera honom och tänkte, han var väl med förra OS. Men så kom jag på att han tillhör Uppsala akademiska roddarsällskap...och där har ju jag också varit med ett kort tag. Vi hade styrketräningspass vintertid och en del fester. Kul när poletten trillar ner. Att ro tidiga morgnar innan skolan vid halv sjutiden medan dimman lättar över ån och solen börjar värmam är något som varmt kan rekomenderas by the way!

Dags att sova. Jobbar jour fredag och söndag. Imorgon kommer mor och suster och hälsar på och på lördag skall vi på winnerbäcksskonsert. Förband är båda mina favoriter, Sofia Karlsson och Miss Li. Vad är oddsen att det skall inträffa. Dessutom ska det bli fint väder!!!

Hunden är full i kardborrar och frön, men det får bli morgondagens problem.

Trött, blöt och frusen

22 Augusti 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Bilder från specialen

Skyttarna på mock trailen Korpen och Lasse

Filip med sin Lucyvalp

Johan och Bitch på linje i elittävlingen

Ankie och...

Kulan så klart!

 

Kulan och Bitch gick i par.

Rolf och Lucy

Två svarta katter bland hermelinerna.  Det brukar vara omvänt för vår del :-)

Hejar på syrran i utställningsringen

Det är mycket roligare att vara moster än mamma. Luna lekte glatt med Lucys valpar.

Förväntansfull i kubik

Gunela i utställningsringen

Luna spanar in elitfinalen

Lasse var speaker under elitfinalen

Dirrigering

Oden

 

Är det detta som kallas att ha ett mjukt bett?

Bra jobbat!

 

Se och lära av dom stora

Petra och Connor

 

Segrare  i nkl, Immer.

Linjetag upp mot publikhörnet och in i skogen

Bilderna tappade en del i skärpa när jag krymte dem, men men

Full fart ut

Stopp, tvärnit och svnasvifftning. Vart ska jag nu?

Connor (tror jag)

Mor och son

2:a Oden, 1:a Connor, 3:a Bitch

Connor mest nöjd över segerdummyn som Dennis tillverkat

Lycklig vinnare

 

13 Augusti 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Goldenspecialen 2008

Att se elithundarna var en fröjd för ögat! 8 av 22 hundar gick till final och de häll samtliga hög klass.

Finalisterna i elitklass, ett imponerande gäng!

Ett stort GRATTIS till Petra Soons från Tyskland som blev goldenmästare för andra året i rad med sin Bäveråsens Zeb!

De tre bästa ekipagen för dagen: Petra med Connor, Harry med Oden och Johan med Bitch. 

Ett stort Grattis även till Gunilla som blev bästa nybörjarhund med Immer!

Vilken helg det har varit på alla sätt och vis! Det var underbart att umgås i flera dagar med så goa, sympatiska, omtänksamma  vänner!! Tack Maria och Dennis för att ni är så generösa och alltid får mig att känna mig så väl i ert sällskap!

I torsdags morse vaknade jag av att de sa på TV:ns (hade somnat med den på) väderleksrapport att det skulle regna 100mm natten till fredag runt mälaren. Jag var skittrött och tänkte att jag lägger ner projektet att åka till Härjarö…eftersom jag inte packat än, att tälta i duschlikt väder verkade väl spännande, jag var tvungen att åka och jobba ett par timmar med pappersarbete och Luna är ur form, men sedan tänkte jag att man kan ju inte komma tillbaka till jobbet på måndag utan att ha varit iväg nu när jag trasslat så med att byta jobbhelg för att kunna vara ledig i 3 dagar när jag egentligen skulle gått jour fredag och söndag. Nu ångrar jag mig knappast, men kanske senare i veckan när sömnbristen tar ut sin rätt J

Det var jättekul att se 3 av Lunabarnen (Hexa, Tempus och Fire), som alla startade i nkl. Stort grattis till Johan och Fire som fick höga poäng (76) på sin första start, det bådar gott för framtiden!  Rolifast är att höra att ägarna är så nöjda med sina unghundar!

På fredagen vann vi, lite förvånande, öppenklassen. Jag tyckte Luna hade varit seg och rätt tråkig att föra, men det var väldigt roligt att det gick hela vägen, 10p lyckades vi loosa på 5 stationer.  Jag var mesta nöjd med söket eftersom vi fick bra beröm där och det var söket som strulade till sig i Sunne och gav oss 2:a placeringen.

På lördagen gjorde vi exteriörbedömning. Luna fick otrimmad med lera i pälsen följande utlåtande: Korrekt fulltaligt bett. Feminint huvud med gott uttryck, en tanke ljusa ögon, Kunde haft aningen mer utfyllt nosparti. Korrekt burna öron. Bra hals och överlinje, starkt kors, välansatt svans. Vällagd skuldra. Något rak i överarmen. Tillräckligt vinklat bakställ. God bröstkorg i djup och bredd, men aningen kort. Tillräcklig benstomme. Kunde haft en rundare tass. Bra dubbel päls, Flotta rörelser från sidan, ngt trång bak. Tillgänglig, trevlig och mild tik. Slutomdöme: En tik av god typ och med ett mycket trevligt sätt.

Man lär känna fler och fler för varje år och alla är så trevliga. Johan Lång ordnade så att Malin hjälpte mig att trimma Luna inför utställningen, stort tack till er båda! Hon ser mycket ärtigare ut nu så jag får se till att plocka fram saxen lite oftare framöver :-) Det blev stor skillnad och bidrog alla gånger till att vi skrapade ihop 10p på utställningen. Domaren tyckte att Luna hade ett välskuret huvud med fint uttryck, något ljusa ögon, bra hals och rygg, harmoniskt vinklad fram och bak, något tunn och grund bröstkorg, fina tassar, öppen päls. Rör asig energiskt med bra steg. Härligt temperament. Trevligt visad och det blev mycket god typ och tack och hej.

Fler bilder kommer när tiden tillåter...

 

 

11 Augusti 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Hem, ljuva hem

 

 

Tält i all ära, men en mjuk säng är att föredra framför ett kallt, fuktigt tält där harar och hundar snubblar över tältlinorna nattetid sa Luna.

 

11 Augusti 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
GRK klubbmästerskap

Flaggan i topp för Aim High Flying Bitch som äntligen klarade sista steget och nu är SJCH!!! Härligt jobbat av en mycket härlig hund som man alltid blir varm i hjärtat av att se! GRATTIS Johan, en grym prestation att nå hela vägen, något som de flesta drömmer om!  Nu håller vi alla tummar för att parningen tagit sig!

 


Grattis även till Lunas brorsa Zigge som blivit Viltspårchampion på 3 starter. Ingenting är svårt för Zigge!


 

Man är väl inte riktigt klok som åker 7 timmar i bil över en dag för att starta på jaktprov, men kan man flyga 12h för att komma till Sydafrika så kan man väl bila 7 timmar för att ta sig till Sunne. Låt vara att Sydafrika är ngt mer exotiskt, men det kräver x-antal extratimmar i olika transithallar. Nu blev det ett högts valfritt stopp på MC-Donalds. Det var riktigt roligt att starta och vi åkte hem med en angenäm känsla både Luna och jag! Första jaktstarten utan minsta pulshöjning från min sida…beror nog på att det inte fanns ngt at oroa sig för…eftersom Luna var lugn som en filbunke och knappast tänkte hitta på något tok. Just detta var mitt orosmoment inför denna start. Hon har varit slö hela veckan, och inte ätit sin frukost och således bara petat i sig ett mål mat framåt kvällen. När det sprang upp en hjort framför henne lyfte hon lite lojt på huvudet och såg den försvinna utan större ansats att vilja haka på. Inte så likt henne. Alltså skulle allt annat än en 0:a vara bonus. No pressure således. Ankie tyckte nog att om hunden är seg som klister bör man kanske inte starta…ett dumt råd till mig eftersom jag då självklart ser en större utmaning och blir dubbelt motiverad att starta J

Det hela började med en trippel måsfåglar på vatten och där man fick dirigera till nr 3. Luna fick sitta och vänta på sin tur, vilket vanligtvis resulterar till viss frustration just på jaktprov, men hon satt stabilt så jag kunde stå och prata med domaren lugnt förvissad om att hon skulle befinna sig på plats…vilket inte skedde på debuten i ökl då hon pinsamt nog knallade innan dubbeln var färdigkastad. 

Sedan blev det ett sök på tung våt myrmark med ett dike hundarna skulle ta sig över. Vid en ingång gick skott för dirigering av hund nummer 2. Luna gjorde vad hon skulle förutom att hålla uppe ett gott tempo och följa upp alla vittringar till 100% så det blev en 2:a. In kom 2 änder, 2 kajor och 2 harar, men sista anden kom nästan inte in då Luna såg ut att överväga att stå kvar och sjuka ner till myrens botten med anden i mun. Seg, segare, Kalssons klister, Luna. Viss roll kan ddet ha spelat att hon på en ingång mötte parhunden som åtrådde hennes vilt så det blev lite låst läge med några meters mellanrum. Lunas svans åkte upp över ryggen likt en skorpionstjärt, men inga tendenser till att morra eller vakta så domaren var mkt nöjd och dunkade mig i ryggen. Som ett av Lunas fans sa efteråt; ”Att se Luna idag var ungefär lika spännande som att titta på färg som torkar”. Ligger en hel del i det. Får kolla upp henne på jobbet på måndag och hittar jag inga fel får vi påbörja ett kondishöjarprogram för både matte och hund. Är 3v efter löp så lite segare får hon vara, men inte så här initiativlös! Idag är kl halv 3 på söndagen och Luna har knappt stigit upp ur sängen. Frukosten ligger orörd. Hon har varit ute och kissat, inte det mista stel, men fortsatt märkbart loj. Nu får vi ta och hitta formen snabbt för det är en hel del hundaktiviteter inplanerade (prov och jakt) under hösten då matte tänkt hålla sig på hemma plan, fått ledigt från jobbet när hon önskat samt inte har en hund som tänkt börja löpa precis i säsongen.

Rolf och Siw var också på plats och Rolf startade både syrran Lucy och mamma Lizzy i elitklass. Det var ett tungt och svårt prov tyckte både Johan och Ankie. Dirigeringen låg på blankvatten bortanför en udde, en ö och en båt som drog så de flesta hundarna sicksackade sig ut. Första paret ut hade det riktigt knivigt för då låg dimman tät och man såg varken dirigeringsplatsen eller hunden efter ett tag. Det blev en nolla till Lizzy och Lucy fick bryta, Kulan fick en 3:a och Zigge en 2:a. Bitch fick som sagt sin sista etta på ett sök som var svårjobbat där dummiesarna försvann ner i gyttjan och lämnade ungefär lika mycket doft efter sog som spåren efter nästa hund som klafsade förbi. Men då krävs det en hund som orkar mala på i högt tempo, vilket tillslut ger utdelning! Bitch är en uthållighetsmaskin...något man uppskattar mörka, kalla höstjakter!

Släktträff:

 

Lucy och Lizzy

mamma Lizzy med en dotter på var sida, Lucy och Luna.

Luna jobbar på att få en lika vit mask som mamma. Annars lika som bär.

Zigge och Lucy

 

Lucy i sin spartanska päls liknar mer en lejoninna. Det är bara den mörka svanstoffsen som saknas! Fortfarande lite hängande juver efter valparna.

Zigge mest lik Fly

20 Juli 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Bildextra

Min nya lya!

Kontoret

Matplatsen

köket...

...där det stundom pågår viss matlagning även om det blir en hel del pizza, färdiga soppor och krämer.

badrummet

vardagsrummet

 

sovrummet...där somliga passar på att sträcka ut när matte lämnat plats för att duscha.

Glas är bra för de behöver inte vattnas så ofta och torkar inte ut så lätt :-)

Utsikt från 5:e våningen

By night


Nalle Phu-helg i Nynäs.

Tjalfve, Maria och Affe tittar på lagtävlingen på Swedish Game fair på Tullgarn.

Peggy, Johan och Ankie.

Trist sa Affe, jag kollar in saker på lite närmare håll.

Kulan på scurryn, en riktig talang!

Focus är med flit satt på grässtråt för dem som undrar...

Malins Inqa var oxå på plats och gjorde ett försök.

Skitskoj!

Vi hade pick-nick med massor av god mat. Längtar redan tillbaka!

affe lite missbelåten med sin lott :-(

Luna och Dennis sover på maten.

Ankie och Kulan prövar lyckan igen

Det fanns ännu en apporteringstävling att latja i. Kulan forcerar vattnet.

Luna tar det lite lugnare

Trut...

...spottas ut!

And...

...ges i hand!

Vimmelbilder

Ute vid kusten

 

Härligt glittrande böljor!

 

och vackra stränder!

Lite phu-tid. Klart man har ylletröja på när det är varmt ute!

Fina träningsmarker. dennis kastade markeringar ute på halvön till höger i bild, som luna merkerade bra och levererade in ua.

Det är nog en ö om man skall vara noga, med en spång över.

Affe och Luna vill inte vara i trädgården och leka.

Tänk den som hade en sån här fin och mysig kakelugn hemma! Avis i kubik!!!

Luna leker med Affe

Tjalfe vill också vara med

Luna vaktar sin sebra

kom och ta den om ni törs!

Men roligast är att leka kejsarinna och undersåtar tycker Luna. Pojkarna hade det inte lätt då de bara ville latja och ha skoj. Surkärring!

kan rulla med ögonen och se galen ut oxå!


Min egna nalle-phu hage hemma i Linköping

Nu har de flesta träd och buskar blommat över, men det var alldeles vitt för ett par veckor sedan.


Unghundsderbyt 2008

Angelica och Måndag

Marcus och Jäger

Malin och Inqa

Anna (med saga ngn stans i krokarna)

Final och koncentration

 

Jäger vifftandes på svansen vid stoppsignal. Vart ska vi härnäst?

En mkt trött Jägermeister i väntan på prisutdelning

6:e - 10:e placerade.


Träning hos Malin

Vi blev inhysta i lokaler med jaktatmosfär

Puben

Utsikt från sovrummet

Utsikt från uteplatsen hos Malin

 

 ...där vi satt och grillade...

...med en tillströmande, nyfiken publik.

Fantastiskt charmiga hus.

hundarna fick sova i rastgården och hundluckan var inga problem att förstå sigpå sa Luna.

Middagen intogs i salongen.

 

Ronja

Det var fler än matte som kunde tänka sig att bo så här!

Marcus tar en titt på priserna.

marcus och jenny har köpt en riktig lyx-bil! Som genast blev dammig (lika mycket damm fanns inne i min bil, eftersom jag åkte med rutorna nervevade. ratten kändes tillslut som sandpapper :-)

En sån här bil står nog också på Lunas önskelista.

Med superb vattenautomat.

Markeringar Geara, Alba och Inqua följer uppmärksamt med.

Vet inte om detta skall klassas som ett lika uppmärksamt ansiktsuttryck?

Marcus hade all rätt att vara nöjd och njuta av gårdagens framgångar.

Malin och Geara

Stilstudie av Jenny

 

Luna såg så uppmärksam ut på håll, men vid närmare koll var det en riktig padda som låg där i gräset.

Varmt som 17!

Markeringar över vatten.

Gården på lite håll.

Focus

Glad man blir när det lyckas!

Jäger

på språng

Varken kastare, hundar eller fotograf verkar ha focus... :-/

 

Hemmabygge

När Lots rör sig står vattnet still...ett gammalt djungelordspråk

 

 

malin med sina tjejer

 

 

Lots

och Luna

 orkade leka lite i värmen.

varmt tack för en trevlig träningshelg allihop!

 

11 Juni 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Unghundsderbyt


Ett rungande GRATTIS till Marcus och Jäger som blev Sveriges 9:e bästa unghund på unghundsderbyt i helgen! Vi är stolta över er!


Grattis Angelica som klarat alla tester och kommit in på polishögskolan! Lycka till med utbildningen! Du kommer bli en bra representant för kåren!


På nationaldagen vad det dags för årets upplaga av unghundsderbyt. Tyvärr löpte Lunas dotter Hexa, men det var flera träningskompisar att heja på: Jenny med Lots, Marcus med Jäger, Anna med Saga, Angelica med Måndag och Malin med Inka. Även Kajsa startade med sin curly. De var samtliga i den tidiga startgruppen och skulle vara på plats redan 7:30. Jag som hade kortast ressträcka förmådde inte ta mig ur sängen när klockan ringde, utan tryckte reflexmässigt på snooze och försov mig. For upp som ett skott 8:30, men skulle både duscha och göra matsäck så jag var på plats först kl 10. Då var redan samtliga rutor på WT:t avklarade förutom en. Fick se Saga, Lots och Jäger på vattenrutan. De gjorde alla ett fint jobb! Jag är impad av Lots mogna och lugna arbete sina 9 månade till trots och Saga går från klarhet till klarhet. Jäger och Marcus såg ut som det var "a pice of cake"…vilket det visade sig vara för dem.

Det var drygt 130 hundar som kom till start och organisationen var föredömlig. Det flöt på bra och blev inte speciellt lång väntan. Vi fikade och njöt av värmen medan poäng efter poäng började komma upp på resultatlistan. De flesta var nöjda med dagens prestation, även som det kunde gått lite bättre här och var, som alltid. Marcus och Jäger fick hela 93p av hundra (riktigt bra jobbat!) och var en av 11 hundar som tog sig till final. Roligt för oss andra att ha en favorit att hålla på. Finalen var upplagd som en dubbelmarkering med 100gr vinkel. 11 av 11 hundar sprang över den första markeringen då den låg i en svacka, men vinsten gick välförtjänt till Helena Lindström som hade 99p av 100p redan innan final! Samtlga resultat.

Jäger slutade tillslut på 9:e plats och blev vald till "judges choice" av en av domarna, men motiveringen att ekipaget gjorde lite väsen av sig, de kom, gjorde sitt jobb och gick utan visslande och onödigt förararbete. Det såg enkelt ut!

Efter tävlingens slut for jag, Marcus och Jenny upp till Malin i Bie för att sova över på gården och träna dagen därpå.

På väg till Malin fick jag uppleva mooning live för första gången. Lite förvånad blir man när den passerande bilen på motorvägen tutar och när man tittar till ser man bara två stora, bleka, håriga rumpor i fram och baksidorutan. Trodde bara det var fulla engelska fotbollssupportrar som ägnade sig åt sådant.

Tyvärr hade Malin en tax som fått dystoki och det satt en stor valp i stussbjudning som en propp innanför bäckenkanten. Tiken hade fint värkarbete, men den gick inte att dra ut så jag tyckte de skulle fara till en veterinär som var i tjänst…men deras vanliga veterinär var ledig och hade börjat festa så det var Strömsholm som stod till buds. Vi andra stannade vid huset och lagade till grillad kyckling med sallad och färskpotatis. Utsökt gott (erkänner att colamarinerad kyckling inte var så dumt) och mycket rart att tillbringa en varm sommarkväll i idylliska sörmland, med kossor runt knuten, jordgubbar och berusande dricka. Nu kan det regna så mkt det vill på midsommar för nu har jag fått uppleva det svenskaste vi har. Fick tom höra göken för första gången i år…det måste betyda att jag inte vistats så mycket i skog och mark senaste månaden.

Vi bodde jättefint nere på gården där de brukar hålla säljjakter och därför ställt i ordning rum i en ladugård. Rummen var fina och äldre möblering gav atmosfär. På nedervåningen hade en pub i gammal engelsk stil ställts i ordning med troféer uppradade längs väggarna. Det fanns både bastu, en stor altan med grill och utsikt över markerna. Vi kom i säng kl ett på natten och då hade Marcus och Jenny varit vakna 22 timmar! Jag somnade också per omgående och ingen av oss hörde när Malin ringde på våra mobiler en kvart senare. När de kom hem från strömsholm hade våra hundar tagit sig ur hundgården, och sprang lösa på tomten. Jäger och Luna hoppade snällt in igen, men Lots var betänkt. Kan man lita på dessa männiaskor? Nej, blev svaret så han skällde och gick inte att fånga. Malin fick komma ner och ruska liv i mig. Det är konstigt vad man kan mobilicera med lite adrenalin när varje cell i kroppen skriker att de vill sova. Jag fick liv i Jenny och när vi vaknat så pass att vi insett att kläder är en bra början på expeditionen så for vi upp till Malins hus. Ingen Lots stod att finna, så vi ropade och visslade i pipan. Jäger och Luna släpptes ut igen för att finna och lugna en ensam Lots om han låg och tryckte någonstans. Han dök dock upp ganska snart på vägen och kom tillbaka till huset. Alla hundar åter på plats och vi stupade i säng på nytt.

Dagen därpå ägnade vi åt träning på de underbara markerna. Vi körde nycket markeringsarbete, sköt dummies över ett vattendrag och Luna fick pröva markeringar i höga hundkex. Första gången var det svårt att bedöma avståndet då sikten tog slut en halvmeter ut, men andra gången gick det betydligt bättre. Över lag så var det varmt, men med vatten i närheten gick det ändå bra att fortsätta (fast mina brända armar tycker nog att det blev väl många timmar i solen).

Jag blev inspirerad och skall försöka träna lite nu. Stoppsignalen var det lite si och så med kan man säga!

På hemväg blev det tillslut outhärdligt varmt i min fläktlösa bil. Alla rutorna var nervevade till max, men det hjälpte föga vid ett vägarbetsområde med nylagd asfalt, dallrande luft och trafiken kröp i 30km/h. Jag svängde av vid första bästa sjö i sikte och vi hamnade tillslut vid storsjön, där jag campade en natt för nästan precis ett år sedan då jag gjorde elefantstudier på Kolmården. Det var fullt av folk där nu, så vi letade upp ett annat ställe lite längre bort och hoppade i. Jag är något av en badkruka, men idag var det bara underbart att simma i det varma vattnet och cirkulera i mitten av den lilla sjön. Förra året var det betydligt kallare vill jag minnas!. Luna var rätt mör efter träningen, otränad som hon är och tyckte att mattes rygg nog kunde erbjuda lite komfort, men med några bestämda "get" så fattade hon vinken och simmade sida vid sida istället. Önskar mig felr sådanna stundenr i sommar!

11 Juni 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
En riktig Nalle Phu-helg!

Phu kan njuta av livets lyckliga småstunder. Denna helg har jag blivit ordentligt bortskämd och fått en riktig hotellvistelse av Dennis och Maria! STORT TACK! Nu är betterierna laddade och hunden nöjd och trött, samtidigt som matte fått njuta av grillad mat två dagar, pick-nick i det gröna, vin och ost, sovmorgon samt två härliga dagar ute i solen! Kan det bli bättre?!

I lördags åkte vi ut till Tullgarns slott och swedish game fair för att  heja på Ankie, Peggy och Johan som ställde upp i en lagapporteringstävling. Tyvärr snurrade Kulan till det så det blv en 4:e plats av de fyra startande lagen, men roligt att se eliten jobba. Kulan sörjde inte för det utan gav järnet i en apporttävling på tid där hon ledde under ett långt tag, men blev slutligen slagen av en labbe. Även Luna fick latja lite där, men bara en gång. Vi fick en bra tid, men i kulans konkurrens är det inte stor idé att fortsätta putsa på sekundrarna...:-)

Framför slottet hade de uppvisnin med ställande hundar av olika raser och en radiostyrd björn var föremålet för skällandet. Luna fick också syn på bästen och trängde undan åskådarna för att kunna se ordentligt, sedan ställde hon sig bredbent med rest svans och sekunderade genom att mata skall så fort björnen kom åt vårt håll och trots att matte bad henne dämpa sig, det blev smått olidligt för alla runt omkring. Matte blev dock lite nyfiken hur stursk Luna verkligen var när hon var själv med björnen utan stöd från vare sig matte, publik eller annan hund så efter en härlig pick-nick lunch med vattenmelon, grillad kyckling och brieost fick Luna möta björnen igen, själv. Hon skötte det precis som vildsvinen sist, höll sig bakom och skällde, men det var nog lite mer påfrestande så vid ett tillfälle lämnade hon björnen, försvann ut bland publiken för att se om matte stuckit medan hon var strikt focuserad på björnen. Efter inkallning och fri hund sprang hon på nytt fram och jobbade på björnen. Lite spännande var den allt!

Ankie och Luna stäälde även upp i en annan apporteringstävling p tid där man skulle hämta en vattenmarkering, ta en landmarkering med trut och skicka ut på ett sök och hämta ett vilt. Olika vilt ränderade olika poäng och de högsta poängen fick man om man tog in mård eller räv. Luna rynkade på näsan och letade envist vidare tills hon hittade en bekant and istället. Mås var inte så poppis det heller så den droppade hon retsamt nog en meter utanför rutan dit föraren var förvisad och undrade om inte jag kunde ta den direkt så kunde hon ägna sig åt att hämta det som låg kvar ute på söket. Fick in måsen i rutan, men dyrbar tid gick till spillo. Luna tyckte också hon gjorde ett taktiskt drag på vattenmarkeringen. Dammen var ju långsmal och hunden sändes från kortsidan, så vid skickandet kastade sig Luna 90grader och sprang genom domarhuset (där det var rätt trångt med folk) för att upptäcka att de satt upp staket längs dammen för att förhindra just sådanna tilltag. Surt tyckte både matte och Luna. Luna för att hennes plan gick om stöpet. Matte för att Luna inte höll sig till mattes plan.

På söndagen visade Dennis och Maria flera av sina träningsställen och jag blev riktigt inspirerad av att börja vattenträna igen. Vi körde linjetag up på blankvatten där Dennis kastade från en udde, vi körde markeringar ut på en annan halvö, markeringar på land och några linjetag Dennis placerat ut. Jätenyttigt, kul och tom bra fot presterades. Att nalle-phua lite på en stnstran doch njuta av sol, ljudet a´v vågskvalp och segelbåtar ute på det glittrande vattnet var också alldeles, alldeles underbart!

Affe och Tjalalve var riktigt i gasen och det tycker jag är kul sa Luna, men 2 på en gång blir mkt att hålla i schack. Affe får man hålla kort för han är så ruskigt snabb så man kan bara bjuda in lite, lite grann till lek och sen får man visa garnetyret så att han håller sig på matten.

Trött efter en dag på Tullgarn förvandlade Luna till en surtant och hon fräste i från för att resulut gå och lägga sig och sova. Nyttigt frö alla tre hundarna att läsa av varandras sinnestämningar och se när det finns utrymme för lite latjo lajbans och när det är dags att tagga ner.

Nu skall jag hem, rasta hunden, slå mig ner i min nobla fotölj, tända myslampan och läsa om hur veterinären (och djuren) hade det i början av seklet. Det finns en hel del roliga behandlingar och diagnoser att förkovra sig i. Maria har lånat ut sin bok i veterinärpraktikens mysterier från 1928 (om jag inte missminner mig helt).

Kort från helgen finns...men ligger på mitt minneskort. Dator och kabel finns i Örebro så det blir inga bilder än på ett tag.  

 

26 Maj 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Vår i Vartofta bland gullvivor och guldklimpar


Grattis Zigge och Astrid till 1:an i ökl! Ni är grymma och vi är stolta över er!


Vissa dagar är vackrare än andra och ibland förundras man över naturens underverk. Nu är den vackraste tiden på året! Fruktträden blommar, löven spricker ut, fåglarna friar, tjattrar och bygger bon dygnets 24 timmar. Solen värmer välkommet. En vårdag som denna började med regn och jag styrde kosan söder ut mot Jönköping för att runda en viss sjö, som förlängde min ressträcka med det dubbla. Målet var Vartofta och ett besök i valphagen innan guldklimparna spreds ut över landet. När man möts av 7 ljuvliga valpar kan man som sagt inte göra annat än förundras över livets små mirakel. Det var underbart att burra ner näsan i den ulliga valppälsen och få skosnörena uppknutna. En stolt Lucy, en studsande Lizzy, en strålande Rolf och en glad Siw utgjorde också välkomstkommittén. Underbart att ses igen! Luna och Lucys sedvanliga introduktionssyskongnabb lös med sin frånvaro och jag skyllde på oxytocinet. Luna fick tom gå omkring inne bland valparna och det var spännande, men hon föredrog att tumla runt med mamma Lizzy på gräsmattan utanför. Lika barn leka bäst! Många breda grin blev det. Lucy hade klarat av mammarollen fint och var välnärd trots den stora kullen och såg ut att stortrivas.

Rolf och jag gick bort till backarna med de vuxna töserna och tränade bland vitsippor, gullvivor, förgätmigej och backsippor. De är så lika och Rolf och Lucy har sån fin kontakt. Lizzy var den som var mest taggad sina 10 år till trots och alla tre gjorde ett bra jobb. När två ormvråkar och en duvhök uppmärksammat att vi lämnat valphagen och började cirkulera fick vi brott tillbaka.

Valparna är så lugna och harmoniska. Idag fick de smaka ben för första gången och de samsades förnöjt under några minuter tills det gick upp för ett par att detta var nog något värt att ha för sig själv. Gnabb uppstod och största tiken och minsta tiken lade beslag på var sitt. Den lilla tiken förlorade så småningom benet till förmån för en äldre brorsa. Intressant att se rangordningen. Valparna har en stor utehage med stubbar att bestiga, en koja att sova i, en lekstuga att ta skydd i, en bulvan som skall skrämma bort rovfåglar, vattenskålar att plaska runt i och staket att rymma över.

Hemvägen var soligare och bjöd på vackra naturscenerier. Huskvarna och Gränna måste vara underbara platser att bo på. De två senaste gångerna jag passerat har jag sett en röd sol gå ner på andra sidan Vättern. Hela vattenspegeln färgades ljunglila, men mitt ute gick strömmen annorlunda och där speglades den turkosa himlen likt smältvattnet från en glaciär (en sorts lysande isblå nyans). Detta i kontrast till det röda klotet var magnifikt. Vägen kantades av röda stugor med blomstrande fruktträd i vitt och rosa, dimslöjorna låg täta över åkrar, ängar och åar. När jag klev ur bilen hemma i Tallboda slog blomdoften emot mig i den fuktiga liften. Alldeles alldeles underbart! Luna är mycket nöjd efter dagens besök hos släkten. Hon har lekt massor med både mamma och syster, fått träna och knycka kebban av Rolf. Matte är också nöjd och har blivit lite träningsinspirerad. Nu har hon tom lyckats byta bort sin helgjour den 17:e så nu kanske et kan bli km-start!

5 Maj 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Sektionskampen

Så var det dags för lite efterlängtad hundlatjande. Sju lag var anmälda till sektionskampen och fem kom till start utanför Kolbäck. Det var lag Uppland, Stockholm, Västmanland (1 och 2) samt Dalarna.

Ett myller av hundar

Laguppställning av västmanlands 2:a lag, Johan och Bitch, Ankie och Kulan, Pernilla och Virus, Åsa med Latte och Elsa samt jag och Luna.

Laget hade en egen maskot till lika coach i Svea.

Bitch var betänkt när det gällde coachens kunnande utanför grävlingsgrytet...

 

Det gäller att focusera på de rätta sakerna här i livet så man inte blir bortdribblad.

Lång näsa till Bitch sa svea för jag hoppar i alla fall högst!

De flesta som väntade på sin tur valde att focusera på söket istället för att delta i den allmänna fikaorgien (behöver jag nämna vilken prioritering Svea gjorde...suck sa Bitch).

Uppladdning och taktiksnack

Lag Uppland laddar upp.

 

Fyra stationer skulle klaras av; sök, markering, dirrigering och passivitet. Lagen betod av sex hundar varav 4 startade på varje station passivuiteten undantagen där alla fick bekänna färg. Upplägget var trevligt och genomtänkt utan att kännas för simpelt eller ta altför lång tid.

Det bjöds även på grillning.

 

Dags för sök:

 

Virus

Starten gick på en beachvolley-plan och sedan försvann hundarna över en vall och ut i skogen...så man hade inte mycket för att man försökte styra som förare. Det gick helt enkelt inte att se hundarna.

Latte

Virus på ingång och Kulan påväg ut. Två hundar fick jobba i taget. De hade 20 minuter på sig att ta hem 29 dummies, inte helt lätt visade det sig.

Ingen kan säga att hundarna inte gav järnet. Kulan påväg ut...för att döda något ser det ut som.

Virus är inte sämre!

Men bäst var Latte, som rotade fram den tyngsta längst inne i riset och på så vis gav laget bonus...vilket få andra lag lyckades med. Hon kom även in med en av de yttersta dummiesarna, en riktig klippa!

Hon var själv rätt nöjd med sin insats...för att inte tala om matte Åsa!

 

Virus väntar på sin tur.

 

När man har en ny förare gäller det att vara upmärksam sa Elsa, man måste lära sig att tolka minsta signal och det där ansiktsuttrycket....

...kan bara betyda en sak. Det är en tyst överränskommelse om att det är min tur att ge järnet...

...eller inte. Svårt det där med kommunikation! Det är lätt att övertolka :-D (fan han såg att jag gav mig av...jag som var så diskret)

Kulan lugn och uppmärksam

Virus gasar och väntar på att starten skall gå.

Kulan

 

Latjolajbans sa Elsa!

Kan inte låta bli att ge ifrån mig små gjädjeyttringar när det är som skojsigast! Ett riktigt charmtroll som älskar att dirrigeras!

Dirrigering uppför slalombacke. Det fanns vita skyltar uppsatta på båda sidor om backen samt i mitten med markeringen 5, 10, 15, 25 och 50p. Varje hund hade 5 min på sig att göra två skick och man skulle tala om i föreväg vilken dummie man satsade på. Kom fel in blev det minuspoäng. Alla låg ute så valde man en högre valör så skulle hunden passera förbi de andra på vägen. Hela laget klarade av att ta hem maxpoängen 25 + 50!!!

Utläggaren fick därmed rejält med motion och plagg efter plagg åkte av.

 

50-poängaren låg centralt placerad på toppen av backen vid den stora stenen.

Delar av lag uppland kollar upplägget och njuter av solen. Johan med Lasse och Henkan med Molle och Kalle, som också de tog hem 50-poängaren på dirrigeringen!

Passivitetsstaionen. Alla hundar skulle sitta under 5 minuter medan förarna gav sig upp i en backe för att leta rätt på väl gömda dummies.

Det kändes som vi hade ett starkt lag och hade gjort kloka val på de olika stationerna för att toppa optimalt. Söket var det bästa och på dirrigeringen tog alla hundar maxpoäng. På markeringarna gjorde vi en taktisk miss och fegade och tog dubbelmarkering med 2 ekipage, men trippeln var inte så svår som vi trott då man fick dirrigera hunden utan minuspoäng om de inte mindes. Luna spikade dock sin trippel, liksom Bitch. Hela laget gjorde en fantastisk prestation...eller ja HALVA laget gjorde en fantastisk prestation för på passiviteten så gjorde 3 hund(för)ar(re) bort sig. Hundarna rörde på sig (inkl luna), vilket ådrog oss minuspoäng. Så där gled segern oss ur händerna mtill favör för Stockholm. Stort GRATTIS!

 

Avslutande deltagarfoto. Tack för en trvlig dag allihopa och bra jobbat lagkamrater!

Lunabarnet Hexa tränar markering...

...samt antilophopp

Lika snabba hemgångar som utgångar! Luna och Hexa kunde nu leka som jämlikar...och lika är dom! Samma humor och samma sätt att brottas.

Johan som har Hexas brorsa Fire var där och tävlade för lag uppland med Lasse.

En stilig herre som inte fällt ur och såg ut som resterande skabbrävar.

Bitch har ögonen med sig när Hexas markeringar går

och får ta en av dem

svävningsmomentet

Det var roligt att träffa alla, även om jag kände mig helt ur form. Trött, tröttare, Lotta... vägen hem kändes väääldigt lång för en förkyld och döttstrött. Slaggade in på soffan per omgående och vaknade som en ...ny människa är väl fel ordval, men åtminstone ngt piggare 3 timmar senare. Luna sov nöjt i fotöljen intill.

Nu har det hängts och tagits ner tvätt, rullats in vinterdäck i förådet och dags att börja rota i gömmorna under sängen för att se vad som kan döljas i form av husgeråd. Äntligen har jag ett kök...men varken tallrikar, bestick eller kastruller. Kan bli rena julaftonen när man upptäcker vad man hamstrat på sig under åren.


Man skall inte gråta över spilld mjölk, men lite tråkigt är det att matte sjabblat med inbetalningen till b-provet i örebro och i hasten råkade trycka 04 (april) istället för 03 (mars) så pengarna kom inte in när de skulle. Vi blev följdaktligen sista reserv nr 7 och det är 12 startar så det blir ingen ökl-start i vår. Kanske var det meningen, så kan jag koncentrera mig på flytt, jobb och familjen istället...samt slipa på formen med Luna. Boten på den bristande passiviteten är nog att minska frekvensen av den varan i vardagen. :-)


Så här bor jag numera. Hela torsdagen ägnades åt att konka saker från förådsutrymmet (som jag fick tillträde till förra helgen) och in i lägenheten, möbler skruvades ihop med god hjälp av Måns verktygssats. En sån ska jag införskaffa någon gång. Där fanns allt man behövde! Ni som har vägarna förbi Linköping frår görna höra av er och komma och hälsa på! Imorgon bitti kommer en soffa till mammas hus i örebro, som jag köpte på loppis i lördags. Ett riktigt fynd! Sen ska den bara ner till Linköping på något vänster.

27 April 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Viltträning på Åtorps gård

Nu har vi fått en riktig genomkörare och Luna har inte känt efter om hon är trött än...viket matte är!! Hon travar fram och åter på övervåningen och kikar ut genom fönstren från sängen och soffan. (Misstänker att hon snart kollapsar på halva vägen någonstans och faller i djup sömn).

Jenny och Markus har lite jobb att se fram emot med att få draget på rätt plats igen efter stenbumblingarna vi stötte i med bilen på den leriga vägen och lerkluttarna finns både invändigt och utvändigt på bilen (eftersom Jenny gärna ville höra våra panikslagna skrik om hon valde eTt felaktigt hjulspår). Själv har jag haft fullt upp med hårvård. Luna var full i frön och karborrar. Det tog en bra stund att trassla ut de få fanor som finns kvar (det är fälltid) efter schamponeringen.

Vi körde ett helt jaktprovsupplägg eftersom Malin och Inka snart ska starta nkl.

Markerna var fantastiska, kupperat med mycket en, lite dungar och vatten!

Första paret ut var Jenny och Lots (Viltvårdarns Lots)

Startskottet gick för två enkelmareringar. Luna fick en dubbel som störning på ett linjetag.

Lugn och stabil

Lots badade för första gången tidigare i veckan

och det här med vatten var lite läbbigt...

...men bara till en början.

Jaha, man bottnar, varför var det ingen som upplyste om det!

Både Lots och Jenny skötte sig strålande!!

Den här grabben är så lugn och så cool och uppför sig så belevat...

...att det är lätt att glömma bort att han bara är barnet...7 månader!

Med och tittade var Angelicas brorsdotter Martina med Melvin.

Jag är skeptisk, det här med vilt var något nytt.

Men jag tycker det är kul!

Marcus och Jäger

Ibland är det skönt att se det hela från lite avstånd...

 

Pepsodenthunden

Malin och Inka (Viltvårdarns Jade) på startlinjen

 

Stilstudie på allas vår (diskus)kastare

Skulle ni ha den över sjön?

Sådär nu hamnade den på månen!

Den som gapar efter mycket... (pippin i övre högra hörnet)

Inka

I

Lite otacksamt att fota svarta ekipage i motljus...

...som rämmar ur bild!

Linjetag till den största björken

 

 

Loke

Melvins intresse tilltar...frågan är hur det är med mattes...lik,vatten och lera.

Soda

Trippelmarkering som störning och sedan en dirrigering att hämta in. Fast det underlättar ju om funkisarna har lagt ut viltet...

Tur man är rutinerad!

En markering på vatten som störning och därefter dirrigering till stora eken på andra sidan.

 

Raka spåret? Lunas väg mot målet var också lite krokig.

Den där tog vi hem rätt snabbt va!

 Går ju strålande!

 

Malin och Geara

Luna håller koll från "lejonklippan"

En väldigt marginell utsiktspost, men bätre än ingenting!

 

 

Geara

 

 

 

 

Jäger

 

En svart panter!

Geara

Dagens fulaste bild

 

Vilda mufflon!

Vi hade totalt 28 vilt, tre kaniner, duva, kråka, gräsänder, kricka, mås, skarv och så den här fina anden. Luna tog in 9 av 10 vilt på söket...och galloperade fortfarande när jag bröt. Smålket i bägaren var att damen rullade sig på skarven. Hm. Den kom dock in efter en tillsägning. 

 

Dags att sova...pronto!

5 April 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Träning hos Marcus och Jenny

I väntan på att något skall hända

Gustav var och hälsade på och jag fick denna underbara bukett som grattulation till examen. Blir glad varje gång jag ser den :-)


Saga skickas på ett linjetag

Jäger i sin nya baddräkt...men var är badbrallorna?!?

Pass på!

Jag ser!

Jag ser med!

Stenkoll!

Otroligt lockande

Ut!

 

 

Saga nöjd med dagens fångst

Får man bannor bara för att man gör som du säger...jag PASSADE JU PÅ...att ta mig vissa friheter :-P

Mamma mia, han tar mina dummy

Puss på dig!

Puss på dig också!

Lite i gasen...

 

Härlig vårsol!

Stilstudie...

 

 

Enöga ett...

...och två

 

Latjolajbans!

och fin följsamhet

 

 

Saga

Om jag inte får delta som jag vill på träningen passar jag på att leka med Lots istället

vill också vara med och leka

Latjar med matte istället

 

I väntan på att något nytt roligt ska hända

26 Mars 2008  | Länk | Luna | 1 kommentar
Jaktgoldenvalpar

Lunas syster Lucy är parad med Kopparhults Mito och vid ultraljudsundersökningen 11/2 kunde minst 5 foster ses! Du som letar efter en stark hund med mycket fart och sammarbetsvilja kan kontakta uppfödare Rolf på Lizsias kennel. (ROLF BRORSSON tfn 0515-350 50, 0708-350 545).

Lucy debuterade i elitklass 2007 efter totalt 4 starter, 3 år gammal! Hon är en härligt och balanserad tik som tar för sig och visar goda retrieveregenskaper både på prov, i praktisk jakt och vid passivitet. Lucys mamma Lizzy har tävlat elitklass under flera år och pappa Fly är SJCH. Alla syskon är uppflyttade i öppen klass. 

Rolf är en toppenuppfödare med lång erfarenhet av jagtträning och ett genuint intresse för att föda upp dugliga jakthundar. Han slarvar inte med något när det gäller att ge valparna en god start i livet och som valpköpare kan du räkna med god support!

Mamma Lizzy och dottern Lucy

Lizzy och Lucy

Lika som bär. Mamma Lizzy inte mindre sugen på att jobba bara för att hon fyllt "tant" (född 1998).

Rolf med "tösera"

Linjetag

Sök

12 Februari 2008  | Länk | Luna | 0 kommentar
Vilket troll man har!

Fy 17 som Luna har gått idag! Vad har Jenny och Marcus gjort med henne? Hon tar varje signal, tvärvänder på stället och står och vifftar på svansen!!! Hon VILL sammarbeta, grym känsla! Har hittat fina träningsmarker bara ett stenkast bort. Fält med långt gräs, vatten och lera avgränsade med diken här och var. Tänkte att det inte var någon idé att mesa, hon är ju snart 4 så lite krav får det allt bli. Lade ut 4 dirrigeringar. Den första var över 100m bort genom långt gräs och slutligen ett dike att trycka henne över. Inga problem! Ända smolket i bägaren var att linjerna var allt annat än raka. Näsan började jobba alldeles för tidigt och då störde en del har- och rådjursspår, men hon tog sig ut i rätt område med en rasande fart och lade på närsak precis när jag bad. Love her! Det är bara för att man känner henne så väl som man såg vad hon pysslade med.

Nu skall jag inte träna mer förän provsäsongen startar för att inte blåsa sönder henne :-P Fast det finns nog en hel del som måste filas på om jag börjar kolla smådetaljerna...att inte undvika de risigaste områdena i söket tex. Idag tog hon den lätta terrängen ner i vind och studsade upp för att fånga luftmolekyler á la Kulan. Det var fuktigt så den metoden var vinstrik, men ingen man vill se en torr sommardag. Hon gick helt sonika in och plockade de dummies som låg i höga gräset med minsta möjliga arbete. Ett plus är att hon höll ett bra tempo. Det får väl anses som smart antar jag, även om det lämnar mig med lite mer att fundera över inför nästa pass.

En bonus var att hon taktade fot hela vägen tittandes på mig och nu har hon blöt och nöjd rullat ihop sig under skrivbordet vid mina fötter (där hon aldrig annars är), som ett bevis för sin glädje över att äntlgen få göra roliga saker med matte igen.

29 December 2007  | Länk | Luna | 4 kommentarer
Träning hos Marcus och Jenny


Grattis Sofie och Zimply till andra 1:an i lydnadseliten!!! Vi håller tummarna inför lördag!


I onsdags tränade vi på förmiddagen hemma hos Marcus och Jenny. Det gick riktigt bra så idag blev det favorit i repris, med lite svårre upplägg...och då blev det genast klurigare. Med på träningen var Jenny med Uno och Konrad, Marcus med Jäger, Sofie med Zimply och Menta och jag med Luna.

Vi började med dubbel och trippelmarkeringar ute på stubbåkern med dåld kastare. När det var Marcus tur att kasta hamnade (med visst mått av vilje) två av trippelmarkeringarna på linje i djupled och hundarna tog antingen in den ena eller lade sig mitt emellan och sökte. Det får vi träna mer på! Vi skickade en hund att hemta alla tre eller körde växelvis på samma trippel med de äldre hundarna.

Jäger på jakt efter markeringen

Zimply har lyckats

Zimply

Ett fokuserat gäng

Zimply drog vinstlotten

Zimply

Unos bedrövade blick

Luna tror sig veta var de slog ner

Menta

Menta och Zimply

Jäger skickas på markering

...och ger järnet

...fullt ut!

Det regnar manna från himlen...

...eller bättre upp!

Jag hade lagt ut 12 dummies på tre olika platser för dirrigering medan de andra var och hämtade hundarna. Den längsta var bortom stenmuren och hundarna passerade ett dike påvägen, vilket Jäger voltade sig över förra träningen. Vis av erfarenhet tog han det lite lugnare idag. 

Två andra dirrigeringspunkter låg upp på ett krön intill åkern för att få terrängväxlingen.

Jenny och Konrad

Menta (tror jag)

Jäger

Linjetag

Luna ur sin mest fördelaktiga vinkel!

Sedan var det lattjo lajbans!


Luna i våras innan parning, 24kg

Luna efter avvänjning 4 månader senare, 22kg

Resultat efter uppgödning med kraftfoder - en fågelskrämma på 25 (!) kg


Efter träningen fick Luna följa med upp på stan och gå ärenden. Vi skulle bara in i några hantverksbodar i Wadköping, men eftersom matte inte hittade något som passade där gick turen vidare till Slottets turistbyrå, Jan-Peter LaHalls galleri, Naturkompaniet och Cervera. Luna drog som en tok i kopplet och gick en hit än dit och såg både änder och brödbitar som intresserade. Det är bättre när hon går lös för då tar hon uppgiften på större allvar, men utanför affärerna låg hon troget lös och väntade.

5 Oktober 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Träning i Storstenshöjdens slalombacke

Idag tränade Örebro-gänget uppe vid Storstenshöjdens norra slalombacke. Jag har aldrig tränat där tidigare, men de andra hade varit där någon gång. Jag trodde att vi skulle lägga ut dolda dummies och köra linjetag upp till första krönet (där man tog av sig skidorna och gick ner, när man var liten (liten och liten förresten…gick i skidskola när jag var 15) för det var så j-a brant). När Jenny och Marcus sa att de redan lagt ut 3 st och pekade lååångt upp så kändes det lite oöverstigligt. Jag trodde inte riktigt på att Luna skulle fräsa iväg, utan vi skulle bli harvandes halvvägs någonstans för jag vet hur den backen suger...(MTB-spåret korsar backen en bit upp).

 

Men döm om min förvåning, vi fick börja och Luna var ganska taggad och satte av. Det var ingen idé att bråka om någon rak linje så länge riktningen var uppåt, eftersom jag vet hur tung backen är att forcera. Hon valde ett i sina ögon bra spår och höll det en bra bit upp i backen. Sackade när andra backettappen började plana ut, men tog kommandot ”ut” och fortsatte. Sedan blev det ett par dirigeringar i sidled då hunden försvann ur sikte (backen ser rak ut, men det finns en hel del svackor på vägen). När jag fick en stor, vit kartongbit överräckt så gick det betydligt bättre. Dummyn kom hem utan alltför mycket blåsande och jag var skitnöjd!

 

Sedan körde Sofie Zimply och det gick också jättebra. De unga nybörjarhundarna hade ett gäng dummies på närmare håll, men det var inte helt lätt att hålla rak kurs, speciellt inte som de sätt de andra hundarna högre upp i backen.

 

Här ser jag minsan Simply...till höger om den högra stolpen!

 

Zimply påväg ner. Hundarna formligen ramlar ner för branten, det går bara fortare och fortare. ( Det gör det med skidor också upplysningsvis...då hamnar man som ett litet kolli intrasslad i det orangea nätet).

 

Därefter tränade vi på stoppsignal genom att ha två kastare som fjuttade iväg dummin ett par meter framför sig. Sedan skickades hunden mot den ena och beroende på hur väl befäst signalen var så fick man välja när man ville blåsa stoppsignal. När hunden stannade skulle den dirrigeras om till den andra dummien, som fick hämtas. Sket hunden i signalen kunde kastaren snabbt plocka upp dummien så att hunden inte fick utdelning. Vissa hundar lärde sig övningen på nolltid, andra ville ogärna stanna när de var i omedelbar närhet av dummien, några var mycket duktiga på att ta signalen, meen osäkrare att plocka upp dummyn så nära kastaren.

 

Kurt och rut redo

Rutan väntar på vidare instruktioner

 

Påväg in med dummyn

 

Anna och Saga koncentrerat

 

 

Nu är inte jag ras-rasist, det är bara det att golden gör sig bättre på kort eftersom de är mer nyanserade än svarta siluetter.

 

Luna tycker att skylten är falsk marknadsföring, man fick inte alls hämta som man ville...

 

Zimply

Lite för snabb för fotografen...

 

 

...och sig själv. Är det ett nosspår i gruset?

 

 

 

 

Det har visat sig att vissa hundar går på kastaren vid markeringsarbetet och får problem när kastaren inte syns. Därför körde vi en övning med dold kastare på slutet.

 

Anna och Saga

 Saga

 

 

La Luna

 

 

Luna skötte sig bra under hela träningen och markerade distinkt så det fanns inte mycket att klaga på. Marcus säger att jag bara skryter på bloggen...men idag får jag väl vara lite nöjd, eller?

 

När jag på slutet traskade uppför backen för att plocka in den sista långa dirigeringen (ingen idé att utmana ödet när allt annat gått så bra och skicka igen uppför idiot-tunga backen) så var den inte helt lätt att hitta. Jag hade noll koll på vilket krön den skulle ligga på och tappade helt orienteringen på vägen upp (som om jag någonsin haft helt pejl). Jag såg inte dom vid foten av backen och dom såg inte mig mot bakgrunden. Marcus drigerande med pappbiten och visslande hjälpte en del tills man var nere i en svacka och inte såg dem alls. Det slutade med att jag blev guidad per mibiltelefon…

 


En annan liten stjärna. Lunabarnet Hexa apporterar kråka 8,5 v gammal.

 

 


Höstfoton från trädgården

 

Farfars druvor på altanen...så vackra och så sura :0)

Rönnsumac, vackrare träd är svårt att hitta!

 

 

24 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Andjakt på Fiholm

Eftersom Johan och Ankie skulle iväg och tävla B-prov så blev jag tillfrågad om vi kunde åka till Johans kompis Per och apportera på en mindre bjudjakt på Fiholm. Ett sånt erbjudande är svårt att tacka nej till! Vi blev 5 hundförare och runt 8-10 skyttar. Jag hade bett om att få ett "lättare" pass eftersom Luna gärna vill jobba, men kondisen räcker inte riktigt till för stora, tunga sök. Det var bara en såt, ett andvatten, som skulle jagas igenom och samtliga änder lyfte nästan samtidigt och cirklade ett par varv innan de flyttade till tryggare mark och slog sig ner i en vik av Mälaren längre bort. Jag hade koll på en skytt och delar av ett fält där fler stod, men jag ville inte störa och kröp ihop i vegetationen så det var svårt att se vad som hände på fältet. Vi hade kommit överräns om att inte störa jakten genom att börja skicka hundarna om ingen fågel var skammad och behövde tas in snabbt. Det damp ner en stor drake 40m framför oss, som Luna markerade. Sen var hon ivrig att få plocka in den så det var nyttigt att sitta och vänta till jakten blåstes av. Vinden låg åt vårt håll och Luna tyckte jag var dum i huvudet som inte sett den stora pippin slå ner med en ljudlig, tung duns framför oss. När alla änder lyft och jakten blåstes av fick hon dock betalt för sitt tålamod och fick hämta den lätta apposten. Utan den hade det känts som ett antiklimax och det var pedagogiskt att hunden fick göra något på slutet eftersom hon följt mina anvisningar under passiviteten. 

Jag hade ingen riktig koll på om det fallit något ute på fältet till höger så jag knallade iväg till de andra som jobbade vid vattnet. Det var tät vass å ena sidan och djup sump å den andra. Jag skickade ut Luna i ett vassområde där det eventuellet kunde ligga någon kvar och hon drog iväg en bra bit, medan jag stod ocjh småpratade med de andra. En annan hundförare vinkade och pekade var Luna var så jag blåste in i tron att hon störde deras jobb. På tillbakavägen fick hon vind på något och böjde av. Jag trodde hon inte ville komma in tom och när hon sneglade på mig gjorde jag ett hittecken och då kom hon in...bara för att bli "eyewipead" av en labbe som gick ut i området och drog upp en andhona ur ett sumphål. Matte har lite att lära än, att läsa sin hund tex. Därefter körde jag och Pernilla Luna och Virus på det tunga vattnet och lät dem söka av tills de var trötta...eller åtminstone Luna. Virus har nog inga begränsningar. Härligt att se att han blivit så lik sin far (förlåt morfar Fly menar jag såklart. Föresten är han ganska lik Bitch också när han går fot, för han tittar upp på matte på samma sätt som hon brukar göra)! Man blir glad av att se honom jobba! Förmodligen fanns inget vilt där från dagens jakt, men det skadar aldrig att kolla och se om hundarna går ut i anvisat område. Matte var lite okoncentrerad och skickade lite slarvigt, men Luna tog sig i alla fall ut i det område jag ville med lite stöttning påvägen.

Trots att det inte blev så många apporter för vår del så var det bra för Luna. Hon blev aldrig ordentligt i gasen utan höll sig behagligt sansad, men uppmärksam och focuserad.

Att man fick fint väder, vackra höstfärger, god mat ute i solen, träffade trevliga människor och fick se män i tweed och knätoffsar gör ju inte upplevelsen sämre!


Lite bilder från träning med Örebrogänget i Munkatorp från 13/9. Av förklarliga skäl blev det inte så mycket blider på tränande hundar...eller träning av den egna hunden heller för den delen, men hon var nog ganska trött efter att ha latjat med Jäger i flera dagar.

22 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Vad är oddsen...

Jag har haft lite tur...eller hur man nu väljer att se det med Luna-träningen på sista tiden. Vi har en finfin stubbåker som böljar fram utanför området, som lämpar sig utmärkt för att köra långa, raka linjetag på. Luna smälter helt in i bakgrunden dessutom. Jag har börjat köra lydnadsdirrigeringar utan dummy och det har funkat bra eftersom Luna är rätt taggad fnv. Häromdagen stod 6 rådjur på åkern i kvällssolen så jag körde linjetag mot dem, uj vilken fart det blev! Vågade dock inte låte hunden löpa mer än halva sträckan innan stoppsignalen kom. Hon tvärnitade, men i färdriktningen och slängde bara ett snabbt getöga över "axeln" på mig. 5 av rådjuren skuttade iväg och jag körde 2 linjetag till mot bocken, som stod kvar. Tillslut började han också älga iväg. Då riktade jag om Luna och körde åt motsatt håll, precis när jag blåste stopp sprang det upp en hare 0,5 m framför, men hon stannade snällt. Vad är odsen att pricka en hare...eller att hunden då stannar?

I stockholm fick Luna gå lös i de små skogsområdena mellan bebyggelsen och natyrligtvis stötte hon upp en hare som la iväg mot bilvägen, men jag behövde bara säga "app-app" så kom hon glatt tillbaka...trots att jag inte var speciellt nära henne.

I morse när Luna fick snabbkissa bakom huset innan skolan, skred ett stort rådjur fram ur en buske nedanför slänten 10m från Luna, men vinden låg fel och hon satt åt motsatt håll så den passerade obemärkt bakom henne. Tänkte att det blir ett bra tillfälle att köra ett linjetag till busken och visa att jag är lite "häftig" som har sån koll.  När Luna är precis vid busken så far det upp en stor svart katt. Hur häftig är jag på en skala då? Luna är lite trött på katter efter helgens socialiserande med syrrans båda terrorister. Hon satte sig snällt på signalen och där satt de sida vid sida och stirrade fånigt på mig, katten och Luna.

Nu har rottisen i korridoren vuxit och blivit groteskt stor...och kaxig, medan Luna har bantat ner till flugvikt. Det är ju inte så kul att förlora i brottning...vilket är favvosporten så luna har utarbetet en strategi. Hon brottas bara från trappan så att hon har ett mentalt övertag. Eller så placerar hon sig i soffan och annafaller över ryggstödet, för att sedan blixsnabbt ducka ner bakom och krypa ihop på sitsen när motanfallet kommer...eller avgrundsvrålet snarare. Ibland förivrar hon sig och gör en blixtsnabb attack, men för vågat och faller ner över kanten till "lejonet". Rottisen försöker plocka poäng genom att ryta högst och morrar konstant med sin allra mörkaste stämma...förstår om Luna kan se det som lite avskräckande, för det gör alla gäster i vår korridor. Luna går på snabbhet och fint och rottisen på styrka. Det är rätt kul att sitta och iakta dem medan man käkar lunch (men inte speciellt rofyllt).


Löpmagskursen fortskrider och idag har jag assisterat på en operation och suttit och tagit anteckningar på en annan. Det har varit grymt roligt och lärorikt. Det ser så enkelt ut så länge allt fungerar, men sedan hostar kon till och alla tarmar hotar att trilla ut på golvet....där kon kissat och skitit. Fördelen med kirurgsalen är att man slipper alla ladugårdsflygfän som dras som flugor till opsåret. De älsakr blod och värme (blir varmt på grund av den paravertebrala bedövningen som läggs som smärtlindring) och det brukar vara svårt att freda kon och inte stänga in någon fluga i buken av misstag när man suturerar igen.

Kon som opererades på förmiddagen var jättefet och vi hade ett fasligt sjå att få bedövningen att ta eftersom den längsta kanylen på 90 mm inte nådde ner till nervroten under ryggfillé och tvärutskottsligament. Men tillslut så gick det och kon stod snällt genom hela operationen. eftermiddagskon stod tom oc idisslade amtidigt, ett gott tecken på att hon är obekymrad av ingreppet.

Pedagogiskt nog kom det in en sjuk ko till kliniken idag, men just diagnosen löpmagsförskjutning så den fick vi också vara med på. Vävnaden är mer traumatiserad när organen legat fel med fibrinutsvettningar, men inga addherenser hade bildats så det gick att få tag på löpmagen och sy fast den på plats.

Imorgon är det dags för mig att operera, en liten brun SRB-ko som är dräktig i 3:e månaden, fick jag höra idag. Det skall bli spännande och se om man kan känna några fosterrörelser, men det är nog lite för tidigt än.

 

19 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Höstsemester vid Edsken [Ässken]

 

Grattis Ankie till 1:an i ekl med Kulan i Siggefora! Ni är super-duper duktiga!

Grattis Johan till godkänt praktiskt prov med Bitch!


 

Påväg hem från Rättvik ringde Jenny och underade om jag ville följa med henne och Marcus till Marcus farmors stuga utanför Hovfors ett par dagar. Jag hade egentligen en hel del att göra, men inga tider att passa eller möten inplanerade så efter några timmars betänketid hakade jag på. Jag rättfärdigade beslutet med att jag ägnat en semestervecka åt elefantprojektet. Det var mysiga dagar i stugan och jag är glad att jag följde med!

 

 

Andspaning från bryggan

Hundspaning från bryggan

´

 

 

Vi åkte upp måndag förmiddag och stannade två dygn. Jag hade packat för hellregn, stövlar, regnkläder, hatt, långkallingar, ombyte, ylletröjor... Det blev blandat väder och faktiskt även lite sol. Marcus föräldrar och syster med familj kom förbi...och farmor förstås! Sedan var vi och hälsade på hemma hos farmor i Hovfors, en pigg dam med glimten i ögat.

Den här anden kom ensam till tomten varje dag

Vi fick syn på en bamsekräfta från bryggan och då ville jag naturloigtvis provfiska, men för det krävs bete och bete till betet. Sagt och gjort, vi grävde efter mask och efter långt om länge fick jag napp och drog upp en aborre, som Marcus tvingade mig att ta av daga :-(...jag som trodde jag hade semester och slapp den biten! Första natten fick vi ingen napp i de tre burarna. De var nog mätta eftersom jag matat dem med risgrynsgröt från bryggan under dagen. Den andra kvällen fick vi dock en halvstor kräfta, som vi släppte tillbaka. Jag får nog gå i terapi för jag vågade inte hålla det snubbiga (o)djuret.

På kvällen andra dagen hade Jenny marinerat kött som vi grillade. Mums! Vi spelade kort, drack vin och njöt av sjöutsikten...och infravärmen hela kvällen. Precis som det ska vara i en sommarstuga! Med 4 hundar och tre personer på 30 kvadrat blev det inte så kallt på natten som vi hade befarat.

När katten är borta dansar råtterna på bordet. Ni kan ju gissa vems "råtta" som lärt ut detta till Jäger :0)

Jäger och luna hade mycket skojsigt ihop.Nu finns ett upptrampat konsummärke mellan uteplatsen och torkvindan...

 

 

Även Konrad var med och härjade emellanåt

 

 

 

 

Lite träning hann vi med också. Här hopp från brygga. Inga problem för en Jäger.

Ska vi köra favorit i repris?

Luna föredrog badbryggan, där till och med matte tog sig ett dopp! Men går det en markering kan man väl tänka sig att hoppa från bryggan sa Luna, men det är en aning överskattat.

På myrmark körde vi ett sök som fortsatte på andra sidan ett 8 m brett vattendrag. Det tog ett tag innan hundarna gick över, men de sökte i bra mönster och flera var ute samtidigt utan att störas.

Marcus la ut en dirrigering till mig och Luna, men när vi var nästan där figurerade han ett nytt skott och den var såklart skammad så det var bara att dirrigera om. Hela övningen gick över förväntan och båda "fåglarna" kom hem, men stackars Marcus höll på ett bli enbent på kuppen!

 Tack jenny och Marcus för riktigt trevliga dagar!!

12 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Luna är hemma igen - träning i Roslagen

Luna fick följa med hem i måndags då valparna var helt avvanda och hon inte var så intresserad av att umgås med dem längre eftersom de såg henne primärt som mjölkautomat.

I tisdags var det fullt upp att beta av saker på "to do-listan". Var iväg och vaccinerade mig igen (börjar se ut som en nåldyna snart), tog passfoto, lämnade in trasiga glasögon för reparation, köpte hundmat, lämnade in en film för framkallning, ringde samtal för att fixa inför resan, skrev klart elefantprotokoll från zoo-besöken och mailade över till handledaren. På kvällen blev det dock tid för träning med Marcus, Jenny och Kurt i Kilsbergen. Vi körde stadgeövningar och stod på linje. Ett ekipage fick ta ett steg fram i tron att det var dags att jobba och från kanten avfyrades en slamkrypare med dummiekastare framför linjen. Ingen på linjen fick hämta något, utan hunden framme vid dummiekastaren fick springa framför linjen och ta in markeringarna.


07:30 i onsdags kom Marcus och Jenny förbi och plockade upp Luna och mig. De skulle till Viltvårdarns kennel i Hallstavik och FART-testa (Fågelhundarnas arbetstest) sin hund Jäger. Monica, som har kenneln, är mycket trevlig och generös. Trots att jag inte köpt hund från henne har jag varit varmt välkommen att följa med vid flera tillfällen och delta på kennelträff och träna ihop på markerna. Stort tack för det! Det är inspirerande att se bra hundar och man lär sig något nytt varje gång, får umgås med trevliga människor och åker hem med nya övningar i "bagaget".

Karina Sellén och Håkan Johanzon från Sörmlands Hundskola hade hand om testet och det var mycket intressant att se de olika hundarnas reaktion och höra analysen efteråt. Testet går ut på att titta var varje individ ligger när det gäller temperament, tillgänglighet, jaktkamplust, social kamplust, hårdhet, dådkraft, skärpa, försvarslust och nervkonstitution. Utifrån det kan man dra slutsatser om hur hunden bör tränas och vad som kan bli (eller redan är) ett problem och hur man skall göra för att komma över det. Det var stor variation mellan de 5 hundarna som testades och efter ett tag, när man förstått upplägget, var det kul att se om man efter någon station kunde gissa hur just den hunden skulle komma att reagera på nästa. Ibland hade man rätt och ibland gjorde hunden något  helt oförutsätt (dvs för mig  ;-).

Karina, en för hunden okänd människa, går iväg med Jäger.

Håkan står och iaktar hundens reaktion. Vid buren erbjuds hunden öppningar att ta sig in igenom och komma åt en dummy. Efterhand minskar antalet öppningar till antal och stl och hundens förmåga till problemlösning, föremålsinresse och stresshantering kollas.

Jäger funderar på hur han ska komma ut igen.

Gäsp, vart tog alla action vägen? Ska ni prata bort hela dagen? Analysera inte mera!

I väntan på att en trasan skall komma förbifarande och trigga igång förföljandejaktlusten.

Marcus är nöjd med sin hund, med all rätt!

Trots att Håkan höll emot så ville Jäger ta med sig trasan till husse, en av få hundar under dagen som bar hem den.

Här testas hundens förmåga att ligga kvar i ett område och söka trots att det är tomt.

Jäger var lugn och fin i passiviteten

Men den där korvmannen Håkan skulle jag kunna överväga att överge dig för husse...

En jätteäcklig markglidande skogsugglor med ögon stora som tefat andaller (lägg märket till den resta "drakkammen").

Varenda muskel är på helspänn.

Sammantaget skötte sig Jäger fint. Reaktinerna betygssätts inte, utan beroende på vad man vill ha sin hund till så är olika egenskaper olika attraktiva. Jäger kan nog gå lång både på A- och B-prov om husse vill :-)


Vi hade planer på att träna lite efter tetstet, men det var så intressant att se de olika hundnarna att vi blev kvar i solen hela eftermiddagen. På kvällen åkte vi iväg till en åker med fodermärgskål och körde lite markeringar med vilt och linjetag öve ett dike. Luna var rejält taggad och hade svårt att sitta kvar vid min sida vid ett par kast, het efter att inte ha fått göra något på ett tag. Lade jag henne och lämnade henne några meter så var det inga problem. Då låg hon lugnt stilla medan de andra jobbade.

Hon tog korp för första gången och det var inga tveksamheter sedan gjode jag även ett släpspår på kanin.


Idag åkte vi ut till samma ställe och körde ett provupplägg i nkl, så som det hade sett ut när stockholmsektionen hade haft sitt prov där för några veckor sedan. Det började med en enkelmarkering med kråka (de äldre hundarna fick en dubbel), därefter ett sök med 8 vilt (skatungar, kajor, kråka, korp, duva, trut och kanin), ett riktat närsök med två kajor och slutligen en enkelmarkering på vatten (vi hade inga änder och bara två trutar. Den ena låg i vassen på söket så då fick det bli en enkel av praktiska skäl).

Markus och jenny skall ha Luna hos sig när jag är i Thailand...men de börjar nog redan undra vad de gett sig in på!

Luna springer runt i bilen för att ha bästa sikt ut. Hon är lite vip-behandlad och slipper sitta bak med de andra. Favoritplatsen är på förarsätet. Hon har listat ut att det är en ledarpossition.

Här kan man ligga på sätet och vila huvudet på kanten (vill inte veta hur många rutor Marcus har att putsa...).

Så här såg både Jenny och Marcus ut...jag hade ljusare kläder av ett blankare material, vis av erfarenhet. Antingen kommer de att raka Luna och färga utväxten svart medan jag är borte eller så skaffar de en ny, ljusare garderob... Tror nog att Luna hinne fälla klart och sätta ny päls tills hon skall iväg...men hon tänker inte sluta åla i gyttja misstänker jag.

Luna bytte bort sitt stora vinnartält från curlyklubbens wt till Unos kammo-täcke...

och blev riktigt snygg.

Marcus och Jäger på markering

Skick på söket

Jenny kastar markering, väldigt trovärdig bana av fågeln genom luften! Det blir guldstjärna i kanten till kastaren!

Vattenarbete av Jäger

Jäger skötte sig jättebra...ok det gjorde Marcus också. Det var roligt att se dem, de har verkligen gjort framsteg och det flitiga tränandet under sommaren har gett gott resultat! Jäger sökte noggrant och systematiskt med låg näsa och missade inte ett vilt på söket. Han tog in 7 av åtta vilt innan Marcus valde att avbryta medan det gick bra. BRAVO Marcus!

Konrad tände till han också. Han gör inte många knop för en dummie, men nu var det kul och bra fart på benen!

Korpen längst ut kom också in! Han har en egen stil när det gäller vattenarbete. Jag har sett honom sick-sacka ut till en vattenmarkering mellan holmar för att slippa så mycket vatten som möjligt. Kunde han gå på näckrosbladen ut skulle han göra det! Naturligtvis hittade han sin vana trogen ett torrt alternativ påvägen hem från vattenmarkeringen.

Nej men titta, en skrattmås! Vad kan det vara som är så in i vassen roligt...knappast fotografen väl...

 

Uno plockar in landmarkeringen.

Uno koncentrerad på sökuppgiften. Men matte står och drömmer som vanligt. Här förlorar ekipaget viktiga sekundrar, för det går väl på tid, eller var det i agility?

Uno, vem annars?

Det gälller att greppa och vända i en rörelse, galoppirruett heter det och ger höga poäng inom Küren om den utförs välcentrerad.

Uno var även han duktig och rev hem allt vilt på den i särklass snabbaste tiden!

Resterande kort tagna av Jenny Gunnarson:

Så var det Lunas tur efter all väntan. Ett försök att dämpa en hoppjärka.

Markering och focusering

Den ena markeringen i dubbeln hamnade under riset och var svåråtkomlig, men eftersom kastare har hög precision så kan det inte vara annat än med ren vilje den placerades där :-)

Skick på söket

Ett efter ett kom vilten in och slutligen tom duvan som legat centralt i en tät rishög långt ut och som ingen plockat in tidigare. Jag var jättenöjd med arbetet.

Tur att även träskpaddor får följa med hem i bilen.

Luna har tappat en del massa efter valpning och sinläggning så nu väger hon bara 22kg och nästan all päls är borta..eller i Markus och Jennys van. Tur att de är så goda vänner och genuint hundbitna!

 

6 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Valparna 7 veckor

Syrran tog tåget från sina små rexkissemissar (som kom i fredags) och lägenheten i Stockholm för att möta upp i Norberg och se valparna. Mamma följde också med och vi började med en fika på Elsa Anderssons Konditori. Mums!

Ebba är inne och pratar med valparna, men de är lite komatösa.

Hurricane har slocknat

Idag gick det att lägga sig på golvet utan att bli begravd längst ner i högen av valpar.

Luna var glad att se oss, även om on just här ser ut att ha drabbats av Rabies.

När vi kom var valparna aldeles trötta. Klart de hälsade och lekte men det var ingen större fart och efter tre kvart kunde de inte hålla sig vakna längre.

 

De små knosarna hade verkligen vuxit, men det visade sig mest vara fluff fluff. Ankie går bergis upp halv fem varje morgon och badar och fönar dem :-P

Luna gör några inbjudande försök till lek, men valparna gjorde unisont en "Ferdinand" och låg kvar och l"uktade på blommorna".

 

Sonja (ägare till valparnas pappa) ville ha en bild på varje valp och jag tänkte att en sidobild utomhus blir bra...

...men de var inte så sammrbetsvilliga. I hagen blev det trångt och svårt att fota enskilda vovvar och utanför väntade äventyret och det var high life kan man säga! Min hyffsat snabba kamera hade inte en chans att hänga med.

Värden är så stor så stor

och då får Mustang glädjefnatt

Kvadruppel toeloop

Vad ska man göra när vintern slår till och andvattnet fryser. Bäst att ha en alternativplan. Konståkning kanske kan vara något. Här tränas flitigt, dubbel axel, salchow, kvadruppel toeloop, ögel, flip och lutz.

Spitfire fick tag på min kameraväska och drog den runt valphagen för att visa sin trofé för de andra. På insidan sprang mycket riktigt en avundsjuk drös.

Luna tittade på hela cirkisen från förstubron och det gick verkligen runt runt i trädgården.

 


Hurricane - tiken. Ska bo kvar hos Ankie och kallas för Hexa


Lightning - den lilla, mörka grabben ska till Österike och får heta Lex

 


Mustang - den stora mörka hanen ska bli kustjägare i Finska skärgården och kommer att kallas för Manu

Mustang ställer en grästova

och  jaktlyckan stod honom bi och han smaskar i sig hela "bytet"


Typhoone - den ljusa hanen med lite mindre fluff ska till Malmö och lystrar hädanefter till Tempus


Spitfire - hanen som är mest lik Luna utseendemässigt, ska till Uppsala och får behålla halva namnet Fire.

 


Blandade (suddiga) bilder från hagen:

Det går fort...

...lite för fort

Ett fotbollsanfall

Tjejen har lärt sig att punggreppet är effektivt

I hagen är det inte kul att vara kvar när hela stora, vida värden väntar. Vem sa något om tallhygget på jaktmarken? 

Ankies jobbarkompis med barn var och hälsade på valparna.

Luna tycker hon hamnat i skym undan. Inte varje dag matte förärar henne med ett besök och så hamnar man i periferin! The devil in the dark är Ebba.

 Kon(centration)

Efter mycket möda och stort besvär blev et ett riktigt rymlig lya, eller hur?

Fotografen är sponsrad av skopunkten...

...och Wedins skor

Dags att komma in igen när regnet nalkades

Nästa helg åker de flesta till sina nya hem så det börjar bli dags att säga hej då

 

Hej då, nu drar jag sa Luna. Vi syns i skog och mark framöver när ni vuxit till er och börjar jaga och tävla!

Jag ser fram emot att se de blivande ägarna starta nkl och när domaren ber dem kalla in hunden ropar de med tillgjort babyflirtande röst "Hej alla barnen". Det är garanterat det ljud som får samtliga sovande valpar att fara upp och komma springandes i full kareta mot den som ropar för då är det mat! Ett tips om det skulle skita sig med pipsignalen :0P

En mycket glad Luna (och till lika matte) for hem till Örebro. Det är helt underbart att ha den lilla tösen hemma igen!!! Hon jagade upp en hare på promenaden och har sedan sovit gott, märkbart nöjd med att vara hemma igen.

 


Mammas änglatrumpeter har för första året blommat i riklig mängd! Jag vet inte hur många år den har konkats iväg till bekantas urtömda pool för vinterförvaring. Det finns fortfarande några få klockor kvar idag.

3 September 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Valparna 6v

 

Stort GRATTIS till framgångarna på Goldenspecialen i helgen!

@--)---- Till Rolf som tog en 1:a i ekl med syrran Lucy och gick till final samt tog hem titeln "bästa veteran" med Lunas mamma Lizzie.

Grattis till Sofia som kom 2:a i ökl med Kajsa.

Grattis till Astrid som kom 2:a i ökl med Zigge på lördagen.

 

Ni är fantastiska!

 


Bilder utlovades och nu är de på plats:

 

Nu börjar valparna bli riktigt goa.

 

Var och hälsade på gänget för 2 dagar sedan. De var lite trötta när jag kom...

 ...då de hade varit ute nästan hela dagen och busat. Jag tog Luna på en tur i skogen (hon börjar tröttna på att vara mamma och det kan man nästan förstå).

När vi kom tillbaka hade de sovit ut inne i köket och det var full fart igen.

Tänk vad roligt man kan ha i ett rum utan leksaker! Jag vet inte om lådknopparna någonsin varit av trä och blivit utbytta efter tidigare valpkullars framfart eller om någon tänkt redan på förhand (:o)), men de var favoritobjekt.

 

 

Sladda på köksgolvet var också poppis...

Här är två filurer som gjorde en tjurrusning, missade varandra och föll pladask:

 

Lidelkassen fylld med kartonger till pappåtervinning var bra att att göra en styrkemätning på. Tänk om man kan fytta så stora kolosser då kan man nog klara vad som helst.

Det fanns en papptallrik från findus färdigmat i Lidelpåsen.

Den var bra att tugga på, luktade godis och skymde hela sikten...

...då valparna försökte bära iväg med den till ett ensamt hörn av köket...

med hela syskonskaran på släp bakefter.

Syskon är jobbiga...

De lägger näsan i blöt...

...och aldrig får man ha något i fred! Grrrr!

 

Lyfter man däremot upp någon av dem blir de aldeles lugna och sitter så förnöjt i famnen och kan ge bort en slick i ansiktet.

När man sedan släpper ner dem igen så blir de små illbattingar på nytt, ruskar i byxbenet...

...biter på tårna...

 ...och jagar syskonen. 

Wrestling tränas för fullt

En del använder mer eller mindre otillåtna grepp.

och anfaller från bakhåll

...en poppulär taktik

Katten på råttan och råttan på repet...

Triangeldrama

En del drar sig inte äns för att väcka den varg som sover

En inte helt genomtänkt handling kan tyckas

Det är inte alltid så lätt att vara liten när man vill så mycket

Just den här tidningen var bäst i högen tyckte båda två och kivas

Tap-dancing

 

Att sätta sig i valplådan ses som en jätteberikning och man blir genast överfallen så det gäller att freda sig...eller åtminstone kameran.

 

Den här naturbegåvningen har redan lärt sig ta pipan...rent bokstavligt.

 

 

Lilla fröken har blivit pömsig av allt ståhej

När alla slaggat in är det bara att samla ihop dem och lyfta in dem i valphagen igen, räkna över som och gå på jakt efter den sista som somnat i det smala facket bland skärbrädorna.

 

En vacker orkide i full blom

Valparna har fått namn efter gamla propellerjaktplan

Mighty Duck´s Hurricane

Mighty Duck´s Spitfire

Mighty Duck´s Mustang

Mighty Duck´s Lightning

Mighty Duck´s Typhoon


Nu har plugget dragit igång igen med riktig rivstart. Fullt ös hela dagen med 5 olika föreläsare. Det är Epizootiundervisning och mycket lagar och regler om import, införsel, när man skall misstänka en epizooti (spridning av en allvarlig smittsam sjukdom som Sverige är fritt från och tänker bekämpa då det når landet (ofta mycket ekonomiskt kostsam) och zoonoser (sjukdomar som smittar mellan djur och människa). Vad man skall göra när man står ute hos bonden en lördagskväll och upptäcker att korna har blåsor i munnen. Och framför allt vad man absolit INTE bör göra...men säkerliken känner mest för just då (zzzz). Man vill ju inte vara den veterinär som går till historien som "den som missade första fallet av Mul- och Klövsjukan i Sverige".

Vi började 8:15 och slutade redan 15:15 eftersom de bantat ner lektionstiden i år så att vi skall ha mer inläsningstid till tentan på fredag. Börjar så smått få skavsår i rumpan och knäck i öronen. Vi hade en föreläsare innan lunch som hade 35 min på sig till sin 45 min föreläsning. Hon hade ansökt om att få prata 2*45 min, men fått avslag på den begäran. Föreläsaren glömde att andas och pratade som en kulspruta. Inte en chans att man han anteckna i det tempot. Sedan gjorde hon en kort konstpaus, drog efter andan och sa - "jag tror vi får öka tempot lite nu", som om det fanns en fysisk möjligt!

Dagens onödiga vetande: Det är inget problem att Tuberkulos finns i den vilda lejonpopulationen eftersom tamboskapen som träffar på lejon på så nära håll att smittöverföring möjliggörs förlorar livhanken på kuppen och således inte utgör en källa för vidare smittspridning. Att lejonstammen sedan hotas lokalt är en annan femma.

Dagens roligaste citat: Polis till min kursare som jobbade (?) kl 03:30 en fredagskväll under sommarkvacken - "Om du inte får betalt, tycker jag inte du ska suga".

Ett annat citat:

Lärare under en föreläsning om skötsel av mjölkkor: "Om organet trillar av är det viktigt att det inte sugs in skit. Då måste man vara snabb och sätta på kon igen."

Studenterna: Fniss!

Läraren, något förvirrad och med en begynnande rodnad: "Jag menade med organet alltså!"

Studenterna: Asgarv!

Att samla på lösryckta citat från föreläsare (som sedan brukar dyka upp i sånghäftena under fester) och spela lärarbingo är en hobby bland studenter under sega föreläsningsdagar. Lärarbingon går ut på att på förhand välja ut 5 konstiga ord (typiska ordval för just den föreläsaren eller ord som bör kunna dyka upp med anledning av föreläsningsämnet) och sedan får man stryka ett efter ett när de nämns. Försten att ha noll ord kvar vinner och blir bjuden på fika under rasten.

 

27 Augusti 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Valparna 5 veckor

Besök hos valparna 17-18:e augusti

Nu var det ömsesidig glädje att återses! Luna börjar nog sakna sin "mamma" endel och hon var mäkta glad att min pappa och mamma följt med för att titta på valparna.

Tur att "morfar" såg mig sa Luna och inte bara valparna :0)

Han ska inte sitta i korgen och klappa på morsan, då skall jag minsan åla mig fram...

...och klättra

sådär ja, nu var det bättre, men Luna är av en annan åsikt

Kissiga strumpor är bra att bita i

Kan det bli bättre, än en valp i var tumme?

 

En ny bekantskap

Tur att borsan har svans så man har en hållhake!

Efter maten blir man snart pömsig igen

Luna är förvånansvärt smidig när hon frihoppar in till valparna över kompostgallret (inte nödvändigtvis där det är iordninggjort med lägre höjd) med sina hängande, slängande juver.

Den 18:e kom valpköpare från Finland på besök för att titta på sin hane.

Det här med ben var ju gott

men brorsan är godare!

Utomhus är det bra underlag att springa på

Det går så fort att man springer ur bild

Bitch latjar med ett äpple

och myser med valparna

jag har hittat en bra gren som jag ska ha för mig själv

Om brorsan går in under pallen och skall sova, kan jag dra fram honom igen

man får ta i om man skall ta sig upp på pallen

Å förfärligt högt att ta sig ner igen

Där ser jag nå´t skojsigt

som jag bara måste bita tag i

men då får man igen

Puss på dig

Det brukar alltid vara något svart får i familjen som inte följer i mammas och pappas fotspår. Här ett blivande fotbolklsproffs måhända? Man kan ju alltid spela i engelska ligan.

Luna och jag var ute och körde 5 dirrigeringar på ca 75m vardera över en klippt gräsmatta och en stenmur. Det gick kanon. Luna var lyhörd och tog både pipan och sidotecknen bra. Man blir varm i hjärtat av stolthet de gånger det fungerar! Det var fullt spett hem så det märks att konditionen börjar återvända trots att det inte blivit mycket motion på sista tiden, men lekandet med Bitch och Kulan gör väl sitt.

Marcus, det finns alltså lite hopp om att vi inte skall vara i så dålig shape inför träningarna som närmar sig :0)  


Visfestival i Norberg

Den 18:e var det bergslagens visfestival i Norberg för första året och jag åkte dit för att se Sofia Karlsson, eftersom det börjar närma sig turnéslut och jag inte haft möjlighet att se henne tidigare i sommar. Innan huvudnumret var det flera sevärda artister som tolkade och sjöng olika kända visor och endel egenkomponerat. Man blir aldeles lycklig av att höra de duktiga artisternas framföranden och vackra röster. I år har det inte blivit varken Taubespelen, Västerviks visfestival eller likanade så det var trevligt med lite levande musik i visans tecken.

Sofia och hennes liveband var helt otroliga. Ibland kan livekonserter av popartister som filat länge på sina hitlåtar i studion, bli ganska platta och tråkiga, men denna spelaning var bättre än skivan eftersom samtliga musikanter tog ut svängarna. Det var inte så stor publik så jag satt på andra bänk. De är imponerande var de är samspelta och mångsidiga. Sofia guider igenom spelningen på sitt varma sätt och spelar på sin svarta bouzoukigitarr och traversflöjt. Med sig i livebandet hade hon bl.a. den irländske folkmusikanten Esbjörn Hazelius på cittern, fiol, oktavfiol och Olle Linder från "Östen med resten" lekandes med sin kontrabas.

Eftersom spelningen ägde rum i bergslagen blev det mycket Dan Andersson-tolkningar och det var lätt att drömma sig tillbaka till kanotsemestern, skogarna och elden.

18 Augusti 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Valparna 3,5v

 

Några bilder på valparna från veckan som gått, tagna av Ankie Claesson. Jag såg dem i måndags kväll och då hade de flyttat ut i köket under helgen. De hade varit ute för första gången under eftermiddagen så de sov mycket, men vaknade till liv vid lukten av mamma eller köttfärs. Sedan lekte de ett tag och drog och slet i det syskon fanns närmast till hands. Precisionen och kordinationen var inte så bra än och de morrade argt av frustration när de gick ur kurs och missade syskonet med flera decimeter!

Börjar bli lika långhårig som mamma Luna var som 6-veckors valp.

11 Augusti 2007  | Länk | Luna | 1 kommentar
Valparna 2 veckor

 

Så har man överlevt första helgjouren i kvacken! Den var ganska lindrig. Mycket telefonsamtal i tid (och otid) om ormbett, gråtande djurägare som tror att hunden skall dö för att den ätit råttgift, sjuka föl (hick!), blind kalv (piece of cake),  katt som förätit sig på vårtbitare...Variationen är stor. Ett förgiftningsfall hund kl halv tre på fredagsnatten störde dygnsrytmen under helgen, men jag var hemma igen klockan sex på morgonen och fick sen sova till nio. På lördagen var det diverse smådjur bl.a en tonsillit och en mycket kraftig purulent otitis duplex (cocker såklart) med hög feber. På söndagen var temat halta hästar. Det är fascinerande hur alla fall kommer i kluster. Har man inte sett röken av en magomvridning, kan man ge sig på att det förr eller senare dyker upp två samma natt. Det skulle aldrig falla dem in att komma dagtid. När man efter ett par veckor undrar varför kliniken har ett lab eftersom man aldrig behöver ta några blodprov för analys på stört, dyker det upp 3 njursjuka katter på en förmiddag. Lite förskräckt undrar man om man vaknat med endast en tänkbar diagnos i huvudet, men det är svårt att tolka ett brutet hundben som ett skadat kattöga även med mycket livlig fantasi. Igår på förmiddagen var 4 av 5 patienter av rasen schäfer. Tro nu inte att de är överrepresnterade...jo de är de föresten, men några katter brukar det kunna smyga sig in i bokningslistan.

Efter jobbet var det mycket trevligt att slippa svara i telefon när det ringde och fara upp till Norberg för att hälsa på Luna och se hur mycket valparna växt... och om de hade! Nu var de inga små marsvin med jättehuvuden utan tjocka paddor.

Dom hade börjat öppna ögonen, men att focusera var svårt

Ett par valpköpare var på besök så vi tog ut Luna, Kulan, bitch och Fly för att köra lite markeringar. Fly spikade sin dubbelmarkering och latjade nöjt med dummiesarna som redan var inplockade när han inte fick rota som han ville längst bort i riset på söket. Man vet aldrig om han hittar något skojsigt spår och knäck i öroen är ju en sådandär ålderskrämpa som kommer och går. Just ordet "Hit" tillhör den där frekvensen som gamla öron inte klarar av att uppfatta, medan "mat" har mycket bättre penetrans.

Luna skötte sig hyffsat med tanke på valpningen. Hon hade ingen jättekondis på söket, men var mäkta glad att få följa med och göra lite roliga saker i skogen. Kulan och Bitch var redit i gasen. Det är kul att se så många jaktisar jobba ihop. De riktigt lyser av arbetslust och glädje och man blir varm i hjärtat av att se dem.

 

Avmaskningsmedel grimaserades det illa åt på alla fronter.

Syskonkärlek

 

Dom låter och beter sig som mjölkorgan, välsynkade är de också

Nu har dom börjat morra och grimasera...

...bita mamma

...och ruska om

Det blir snopet om det visar sig att Luna lurat oss alla och valparna fdortsättningsvis kommer att se ut som Shar Pei.

 

Den här krabaten gillar att ligga på rygg och äta. Foto: Ankie Claesson

31 Juli 2007  | Länk | Luna | 1 kommentar
Valparna 5 dagar

I helgen är det Goldenmästerskapet (officiellt b-prov) i Rättvik. Jag hade ledig helg och då både Bitch och Kulan skulle starta och Luna inte är så tävlingsbar fick jag välja om jag ville starta Kulan eller passa Luna och valparna. Jag tillbringade gårdagen i Norberg med valparna. Det händer små framsteg varje gång man ser dem. 


  <b> <font color="#660000"> <p><marquee bgcolor="white">~~  Grattis Johan till andrplaceringen på klubbmästerksapet för golen och till andra 1:an i elitklass med Bitch! ~~</marquees></font><b/>


Livet i valplådan går i cykler. Det små vaknar, nosar sig fram till mamma, kissar, äter, somnar på plats, drömmer och vaknar igen.  Ibland är någon valp i otakt med resten vilket säkert är lite jobbigt för Luna, men hon tar det med ro. De kan inte höra när kamraterna börjar vakna och pipa i frustration, det otåliga buffandet eller det välbehagliga smackandet när mjölken rinner till, men ofta måste några hinder på vägen (läs syskon som sussar sött) överkommas innan mamma är nådd och då brukar lemmeltåget utökas från en till flera valpar.

När samtliga sover är det lugnt och tyst...

...men så vaknar någon till och sträcker på sig

Nu är trampdynor och nos aldeles svarta. Även lunas nos börjar mörkna, märkligt det där vad hormonerna styr. Funktionen har jag ännu ej lurat ut.

Första anhalten: kisspaus

Ibland är det kö till toan och då blir man ofrivilligt stoppad på sin väg mot maten.

Vissa tar den långa vägen runt mamma...

...och nedförsbackar är inte att leka med!

Kraschlandning och bara att vända om igen.

Det trampas ivrigt med tassarna

Vare sig det får någon effekt eller inte.

Har man tagit en överspene gäller det att suga i när mamma vänder upp.

De drar och sliter...

...och buffar

Sova skavfötters är bra

Ända tills brorsan vaknar

 

Urk vilka jobbiga syskon man har!

 

Alla sover på nytt

Förutom den som är i otakt

Då får man slita desto hårdare för att stimulera tillräckligt när de andra redan tömt förådet.

men tillslut så...

...börjar svansen att gå som ett tecken på att mjölken rinner till...

...till stort förtret för den som sover och blir killad i näsan!

Men somliga smackar förnöjsamt

Luna tycker valparna klarar sig bra utan henne ett litet tag nu när de blivit lite större.  Då hon märker att alla är mätta och belåtna och tänker sova ett tag passar hon på att gå ut en sväng.

Tanken på att flytta hela gänget till en bättre plats har hon inte övergett helt .

Men som vanligt var det någon som såg vad hon hade för planer.

Farsan Fly är leksugen, men inte Luna. De brukar brottas, men nu är Luna mindre sugen på den aktiviteten.

Hundar är ganska lika barn...eller om det är tvärt om så man kan alltid göra den andre lite avis...

Titta vilken fin pinne jag har! Den är superkul!

Luna lotsar avundsjukt att hon hittat en coolare grej.

och den ser onekligen häftigare ut, bäst jag går dit och kollar...

Ha! Nu kan jag smyga över och sno farsans pinne.

Den var verkligen jättebra!

Attans! Men jag har en bättre grej här...

En jättestock!

som jag baxar iväg till mitt hörn.

Luna överger pinnen, på jakt efter coolare saker och finner en halv tennisboll.

...som hon kastar i luften och jagar rätt på igen...

...tills hon tappar bort den

Fly har inte legat och bitit på sin fina stock helt utan uppmärksamhet mot Luna och ser sin chans

Än är det krut i gammelgubben!

Fly joggar nöjt ner med bollen till samlingen.

och visar förnöjt upp sina troféer. Man är väl en markör i championklass!

Luna har fått nog av att tramsa, hon återvänder till viktigare sysslor (även om det är surt att ha förlorat).

Nöjda sover hela familjen

Fly har blivit riktigt uppåt och är i lektagen

De som känner honom vet att han inte har några planer på att stanna för fotografen när han ser så här glad ut...

 

Ebba är även hon en riktig buse när hon får sina ryck och säger inte nej till lite lek.

Svea är en stor buse hela hon!

 

Nu är namntemat på kullen klart och valparna har lite att leva upp till! Presentationen kommer senare... ;-)

 

22 Juli 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
2 dagar gamla

Igår hade valparna redan vuxit och blivit lite rundare. De var mer aktiva och tog direkt sikte på morsan när de vaknade. Det sniffades ljudligt tills juvret var hittat och sedan var det bara att suga sig fast tills de somnade med spenen i munnen, tappade greppet och gled tillbaka ner på fällen. 

Det går utmärkt att ligga på rygg och dia, ivrigt trampandes med framtassarna. Helt otroligt att de kan böja rygg och haser som vore de av gummi.

Luna sköter dem fint, hon sniffar över magarna och luktar sig fram vem som behöver kissa, ger en omsorgsfull massage av magen och håller fast den som försöker slingra sig undan.

Melatoninet börjar så sakterliga vandra ut och färga nos och trampdynor svarta.

 

Det skall bli spännande att seom någon av valparna blir lika lockig och ullig som Luna var som valp. Hon såg inte ut som en jaktis direkt.

 

 

Sen somnar dom allihop...mitt i maten!

Foto: Ankie Claesson

19 Juli 2007  | Länk | Luna | 2 kommentarer
Valpning

Igår var Luna orolig och letade en lämplig lya mer aktivt än vanligt så det var koppel på vid rastningen. Klockan 14:30 sprack alantocorion och vattnet gick. Tre minuter senare satte värkarna igång och 14:35 kom den första lilla krabaten. Jag fick brott att avsluta sista patienten och skynda iväg upp till Norberg. En halvtimme senare kom nästa. Jag dök upp vid 16-tiden och välkomnades av en lycklig Luna, som satte sig tättintill, höll mig i armen och krystade fram nr 3 bara någon minut efter min ankomst, till synes utan större kraftansträngning. Klockan 17:10 föddes den sista, 5 små valpar ble vdet totalt, 4 hanar och en tik.

Alla kom ut och såg väldigt mörka ut, men sedan ljusnade de en efter en i takt med att de torkade.

Efteråt var Luna märkbart glad och tog några glädjeskutt ute på gräsmattan. Förmodligen var det befriande att kännas sig lite lättare igen. Att bli omsprungen av kulan och Bitch utan att kunna haka på är ju lite trist i längden.

 

Första dagarna är de mest fulsöta, men det är underbart att se tillfredställelsen hos både mor och ungar när de sover ihop.

Det är fascinerande att se hur hormonstormarna får tiken att ager per autopikot. Under själva valpningen hade knippsandet av navelsträng och käkandet av moderkaka högsta prio. För att strax efteråt ersättas av sidoläge och exponering av juvret. Sen tog det några timmar att förstå att det skall masseras magar på kissnödiga gnyende valpar, men Luna kom snart på att mat inte var den rätta medicinen. Nu tar hon väl hand om de små och aktar noga var hon kliver och lägger sig i valplådan. Sätter hon sig upp och får alla valpar kravlandes runt sig på jakt efter en spene så flyttar hon sig till ett tomt hörn av lådan innan hon lägger sig på nytt. Den förstfödde valpen blev lite kall så Ankie värmde den i sin bh, Luna accepterade, men släppte inte Ankie med blicken förän alla valparna var på plats igen.

Tänk att för drygt 2 månader sedan så fanns dom inte och om 2 månader skall de redan flytta till sina nya familjer!

 

Idyllisk arbetsplats för den som gillar falu rödfärg, smide och lantluft. Steget till sommarjobbet förra året på Blå Sjärnans djursjukhus i Skara käns gigantiskt. Där fanns flera operationssalar, eget labb med labb assistenter, röntgen, ultraljud, rehabavdelning med pool, och magnetröntgenkamera. Här har man bara sig själv och sina sinnen till hjälp. Det blir ett helt annat sätt att jobba och båda varianterna har sina fördelar, men detta är klart charmigast!

17 Juli 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Richie

Luna är parad med den Österikiska hanen Airborne Goldwings Esprit "Richie"  18 + 20:e maj och valparna väntas någon gång nästa vecka.

Richie och hans sympatiska matte Sonja med sambo kom och hälsade på hos Kennel Aim High. Vi passade på att besöka Elmia Game Fair och tränade lite hund på kvällarna.

 

Luna och Richie leker

Richie hemma igen bland alptopparna

 

...och tävlar WT med sin ägare Sonja.

15 Juli 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Glada nyheter!

I går kväll gjorde vi ett ultraljud på Luna och fick se flera små embryon i livmodern!! Jag har känt dem med fingrarna, men knappt våga tro på det förän nu! Det största var 3,2*4,1 cm! Det var nästan lika roligt att använda ultraljudet och se att man faktiskt kunde säga vilka organ man såg. Däremot var det svårare att bedömma vad som var patologiskt och inte. Hos de små embryona pickade i alla fall hjärtat så allt såg bra ut.

 

Vi såg ett embryo...

...och en alien...

...och en uggla!

15 Juni 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Charlotte Wallmark                                             Skaffa en gratis hemsida