Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2011)
>>


Man ska inte ge upp för tidigt.

Kon från Hudik, som födde en död kalv för två helger sedan, kom inte upp på benen efteråt. Hon låg i 10 dagar trots upprepade behandlingar av veterinär. Troligtvis på grund av nervskador i bäckenregionen som påverkar inerveringen av bakbenen. Tillslut ringde bonden efter nödslakt, men när han skulle bremsa kon för att bulta henne så reste hon sig upp och gick därifrån! Så nu får hon leva ett tag till!

 

 

30 Juni 2007  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Fotoutställning

 

På Raul Wallenbergs torg i Stockholm pågår en fotoutställning, Spirit of the wild, (bildexempel) av Steve Bloom från den 17 juni tom den 30:e september 2007. Det är gratis och av samma typ som "Jorden sedd från ovan" av Yann Arthus-Bertrand som turnerade i Sverige under sommaren för 5 år sedan. Har du vägarna förbi så passa på att se den! Han är en fantastiskt duktig fotograf.

Under länkar kan du se fler foton av duktiga naturfotografer: Robert Vavra, Mattias Klum, Tomas Micek, Frans Lanting mfl.

Frans Lanting är mest känd för sina fantastiska bilder på kejsarpingviner.

30 Juni 2007  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Bakgrund till projektet

 

Det var denna magnifika elefanttjur som fångade min fascination i Ngorongorokratern i Tanzania. Jag trodde inte längre att det gick bjässar som denna med så praktfulla betar på jordens yta. När jag några dagar senare besökte Lake Manyara National Park och fick se en stor hjord med elefanter i alla åldrar, såg de skador en stor koncentration åsamkar vegetationen och hörde om hur de visa matriarkerna förde sina flockar till vatten längs gamla vandringsleder vid svår torka, ja då ville jag lära mig mer! En svensk professor i ekologi, verksam vid Trondheims universitet berättade med värme om sitt favoritdjur – elefanten, som han lärde känna under sina år i Botswana. Nu bor han från och till i Serengeti och är omgiven av lejon, leoparder, geparder, giraffer, gnuer, noshörningar mfl. Ändå var det elefanten som fångat hans hjärta. Motivationen var enkel. Dessa djur är kontrasterna personifierad. De har ett rikt socialt liv. Mödrarna investerar mycket i varje avkomma och lägger stor möda på att lära kalven livets skola. De kan bli mycket gamla (60-70år) och är väldigt kloka djur. De besitter en brutal råstyrka med vilken de kan fälla träd samtidigt som deras snabel är känslig. 40-50 000 muskler ser till att finmotoriken är något utöver det vanliga. Huden är tjock och rynkig, men ändå känslig för sol och de kan ta sig fram nästan ljudläst på sina platta fötter trots sin imponerande massa.

 

I Tarangire NP i Tanzania där elefantstudier gjorts har man funnit att de hjordar med äldre matriarker har fördelar ff de som har en yngre ledare. De yngre är tvungna att ta över ansvaret tidigt då äldre ledare fallit offer för tjuvskyttar. De tenderar att stanna inom parken vid svår torka vilket får till följd att många flockmedlämmar går under. Grupper ledda ev en äldre ko ger sig av och hittar vatten på annat håll utanför parken, platser dit den gamla matriarken lärt sig att hitta till av sina tidigare flockledare. Numera går dessa leder ofta genom uppodlad mark och konflikten med människan är påtaglig.

 

Jag hade tur och fick kontakt med Sumolya, en gästföreläsare från Thailand, som forskat på elefanters reproduktion. Hon var villig att bli min handledare i examensarbetet, som kommer att handla om elefanters välfärd i Thailand.

 

Det har funnits 365 olika elefantarter på Jorden. Idag finns bara den afrikanska (Loxodonta africana), den indiska (Elephas maximus) och den mindre skogslevande elefanten (Loxodonta cyclotis) kvarkvar. Den thailändska elefanten (Maximus indicus) har tämjts i nära 4500 år och användes till en början som transportmedel, därefter i krig och senare som arbetsdjur inom skogsavverkningsindustrin. Tack vare sin styrka och nytta för människan blev den en viktig religiös symbol. För 40 år sedan fanns uppskattningsvis 11 000 elefanter i Thailand. Nu finns ca 5000 kvar varav ca hälften är tama. Elefanternas naturliga miljö är numera inskränkt till mindre naturreservat utan förbindelse emellan. Försök har gjorts att bygga ”korridorer” mellan dessa naturområden för att underlätta migration, men konflikten mellan elefanter och människor ökar i takt med att mer jord odlas upp. Detta skapar ett begränsad genetiskt urval för kommande generationer och elefanten står med på IUCN:s (International Union for the Concervation of Nature) lista över de mest hotade arterna.

 

Idag är skogsavverkningen starkt reglerad och 1989 blev det illegalt för elefanterna och deras skötare (mahouts) att arbeta i skogen på grund av att de minskande skogsarealerna skapar stora erosionsproblem. Detta fick till följd att elefantskötarna och deras djur blev arbetslösa i stor utsträckning. För att hitta en nisch där de kan överleva har många elefantskötare inriktat sig på turismen som inkomstkälla. Elefanterna koncentreras till städerna där turisterna finns, en miljö mindre lämpad för elefanter.

Elefanten är således en resurs i Thailand som håller på att bli ett bekymmer i takt med att deras naturliga habitat minskar till följd av mänsklig aktivitet.

Tanken  är att studera elefanternas situation i Thailand och ta fram strategier för hur elefanten kan bli en hållbar resurs i det thailändska samhället. För att kunna göra det behöver man studera elefanternas beteende och välfärd när de hålls under olika förhållanden.

 

Studien är tänkt att äga rum på 3 olika platser i Thailand där elefanthållningen skiljer sig åt.

1)      Thai Elephant Conservation Center i Lampang. Här finns ca 90 elefanter som fortfarande används i skogsbruket, men också som riddjur för turister. Även forskning bedrivs här. Intill ligger ett elefantdjursjukhus och ett räddningscenter för övergivna och sjuka elefanter.

2)      Ayudhaya Elephant Camp norr om Bangkok. Här finns ca 120 elefanter som används inom turistnäringen som riddjur. De hålls i rasthagar och all mat och vatten måste transporteras till elefanterna då centret är beläget i stadsmiljö.

3)      Surin Elephant Community i östra Thailand. Här äger lokalbefolkningen 1-3 elefanter per familj som de har hemma och tränar. De samlas sedan för att delta i olika ceremonier och uppvisningar.

 

Som ett första led i arbetet har ett beteende protokoll arbetats fram och jag besökte Kolmården-  och Borås djurpark för att studera elefanterna och utvärdera arbetsmetoden.

24 Juni 2007  | Länk | Elefantprojekt | 1 kommentar
Afrikanare i Borås djurpark

Påväg till Borås passerade jag Vättern och en vacker soledgång ut över Visingsö.

Ett kort stopp vid värdshuset Gyllene Uttern.

Köpte med några vackra (och goda!) efterrätter till Kicki och morbror Anders

Kolla in gardet, alla med resta öron!

I Borås har de fem afrikanska steppelefanter, NYoka 29 år, Dudu 17 år och mamma till Kwanza 5 år och Panzi 2 år. De går ute med andra arter på savannen dagtid och där är det är elefanterna som bestämmer. Panzi är det lilla busfröet som hittar på mest satyg, men när hon blir trött och lägger sig ner, sluter de andra upp som på en given signal och ställer sig i en ring runt den lilla kalven med huvudena utåt och håller vakt.

Kibo

Kibo prövar fiskelyckan

Tjuren Kibo, 30 år, finns här endast för avelssyften. Han går med flocken nattetid och fungerar då som en utmärkt ledare, men dagtid går han i en egen hage utom synhåll för besökarna. Han kan nämligen få för sig att kasta saker på dem han inte känner. Alla elefanter utom Kibu hanteras genom "free-contact".

Att elefantgruppen består av en matriark och hona med avkommor gör att det blir en naturlig flock. Kalvarna utgör utmärkt stimulans och de andra djuren på savannen bidrar också till den sociala stimulansen som elefanterna behöver för att må bra.

Kwanza har spanat in en Helmeted Guineafowl (hjälmpärlhöna) att jaga iväg

Panzi kastar med maten

Att sova på maten i bokstavlig mening

Elefanter behöver sandbada för att må bra. Duschandet ökar i frekvens med stigande temperatur.

En hotfull, lekande Panzi

Vackra N´Yoka

...och en dito lejonhanne

 


                Fler bilder finns i fotoalbumet


 

 

22 Juni 2007  | Länk | Elefantprojekt | 0 kommentar
Besök i Kolmårdens djurpark

 

 

På Kolmården bor två unga, asiatiska elefanter Bua och Saonoi. Båda är 11 år och kom till Sverige från Thailand 2003 som en gåva till vårt kungapar från det thailändska kungahuset.

 

Bua är lite mindre och rundare.

Saonoi har lite mera hår och pigmentfläckar på öronen.

Sly är perfekt mat, inte så stora volymer och de får jobba lite.

Barken är åtråvärd, men först måste de sega grenarna knäckas.

Träningen stimulerar och underhåller kommandona så att elefanterna kan hanteras, skötas och behandlas.

Detta är ett arv från tiden då cirkuselefanter var vanligare. Det är praktiskt om elefanten håller snabeln ur vägen eftersom den annars har en tendens att gripa tag i allt som passerar...

För att borsta av sand från ryggen och undersöka om elefanten har några skador behöver den lägga sig på kommando.

Fotvård utförs dagligen och det förutsätter att elefanten sammarbetar. De får lätt skador på sulor och naglsprickor.

En sån här stock flyttas utan större problem.

De kan runt 25-30 kommandon varav ungefär hälften används dagligen. Språket är en blandning av tyska, svenska, franska, engelska och thai.

Dessa elefanter hanteras genom Free-contact, dvs skötaren befinner sig intill elefanten och är inte skyddad av något galler. Belöning är en förutsättning för träningen. Det kan vara en klapp eller mat och godis.

På kvällen hittade jag en vacker tältplats vid en sjö. Tyvärr hade även knotten hittat dit.

Ingenting går dock upp emot ett morgondopp och frukost på en solig klippa.

 

Den här herrn sövdes när jag var på besök. Det främre hornet var tvunget att kapas eftersom de går ihop med Elandantiloperna och elandtjuren är inte medveten om sin sårbarhet, utan anfaller glatt noshörningarna, som då slänger iväg bråkmakaren...vilket inte är skadefritt.

Jag kan verkligen rekomendera att gå på Zoo när det regnar. Många djur som blir blöta börjar då både bada och bli mer aktiva.

För fler tigerbilder - se fotoalbumet!

Trots regnvädret köpte jag en glass...det är ju trots allt sommar!

Himmelen var gråtung, men i samma stund som jag betalade kom solen fram!

Bråviken blev aldeles silvrig.

Sen regnade det hela vägen till Borås...

Tur att det finns så vackra fenommén så man får anledning att stanna längs vägen.

Röd, orange, gul, brön, blå, indigo och violett.

 

21 Juni 2007  | Länk | Elefantprojekt | 0 kommentar
Gränsen mellan att semestra på jobbet och vara en knasboll är hårfin

Tidelipom! 

Under helgen har jag besökt min gamla kursare Emzan, som jobbar på distriktet i Hudiksvall. Det var fantastiskt kul att ses igen, snacka fall och njuta av Hudiks vackra omgivningar! Vi hann med ett styrketräningspass på torsdagen, som i gamla tider, och det var skönt att bli ordentligt trött. Emzan gick jour över helgen. En äldre kollega sa en gång att ”det finns ingenting bättre än att bli utringd en tidig sommarmorgon på en paresko (kalvningsförlamning), som ligger ute på ängen där fåglarna kvittrar, blommorna doftar ljuvligt och solen håller på att gå upp och efter behandlingen reser sig kon upp”. Det lät så idylliskt, men den krassa verkligheten har visat sig vara mindre romantisk, ofta med en illa liggande ko inne i en mörk ladugård som inte kommer på benen trots upprepade behandlingar. Jag hade hoppats på att få uppleva något trevligt fall under denna helg.

 

Luna följer med på jourresor...

...och blir (för)krossad när L8 packar bilen och Emzan kör...efter lite ompackning lägger hon sig tryggt till rätta och somnar om.

 

På fredagen hade Emzan smådjurspatienter innan jouren. Det roligaste fallet var en kraftig, tjock hund som hade svullnat upp och hade mjölk i juvret, den böljade vatten, kräktes och var trött, men hade ingen feber. En kombination av livmoderinflammation och mjölkstockning till följd av skendräktighet således eftersom hunden inte var parad. Tiken var mycket svårpalperad, men röntgen av livmodern gav svaret, hon var dräktig trots allt. Valparnas skelett syntes tydligt huller om buller!

 

Jouren började lugnt och vi började nästan misstänka att det var något fel på telefonsvararen där journumret lästes upp, men efter en koll att meddelandet lästs upp som det skulle var det bara att sova några timmar i väntan på morgonparesen eftersom det började bli väl sent för kvällskoliken. Just som jag kissat Luna, dragit på mig nattsärken och krupit ner, ringde telefonen. Klockan var nära midnatt och en Herefordkviga hade problem med kalvningen, vattkalven hade gått för 3 timmar sedan och krystverkarna hade upphört. Luna formligen hatar dessa nattliga eskapader. Hon suckar och följer med vis av vetskapen att det kan ta tid och vi kanske inte är tillbaka då hon tycker att det är dags att gå upp. Jobbnätterna på smådjurskliniken har gjort henne luttrad.

 

Matte kunde gott ha valt ett annat jobb eller åtminstonde valt en annan semesteraktivitet!

 

Kvigan stod ute på täckten enligt uppgift, något som brukar betyda bekymmer. Har man otur går en halvvild, smärtpåverkad kviga omkring långt ute på ett fält, svårfångad, svårhanterlig och utan vatten och uppbindningsmöjligheter i närheten. Vi såg framför oss scenariot att jaga kon på betet några timmar med kalven råmandes hängande och slängandes halvvägs ut, för att sedan ge lugande så att den vilda kvigand kunde hanteras och därefter lägga epiduralbedövning för att minska de motarbetande kystvärkarna. Vi åkte ut och kavlade upp ärmarna, jag med förra kalvningen färskt i minnet där tvillingkalvar låg fastkilade i bäckenet på en kraftigt medtagen ko efter timmar av hårt värkarbete. Det slutade med att hon fick avlivas pga djurskyddsskäl då lägerättning och utsågning av kalvarna inte var möjligt.

 

Detta visade sig bli ett fall i bästa James Herriot stil med en exemplarisk kviga och en exemplarisk djurägare, en vacker trollisk sommarnatt. Det är stunder som denna man lever för! Bonden hade fängslat kvigan i ett foderbord och tagit med en stor mjölktunna med varmvatten och tvål och handdukar till oss. Efter noggrann tvätt av kvigan och oss, gick vi in och kände två bakklövar. Kalven låg i övre längsläge med bakdelsbjudning, ett bakåtslaget framben och amnion, den inre fosterhinnan, var intakt. Det var goda nyheter för kalvens överlevnadschanser! Kvigan hade inget värkarbete alls och diagnosen till dystokin (fölossningsproblemen), var sekundär värksvaghet. Kon behövde varken lugnande eller epiduralbedövning. Vi hämtade marschetter och rep och handtag, tog hål på fosterhinnan och började dra. Svansen låg rätt så det var inget som kunde fastna vid bäckenkanten. Efter några minuter var kalven ute, utan hjälp från modern eller bonden, som stod vid huvudet och höll kon lugn. Tack vare att hinnan var intakt erbjöd de bra glid. Jag rensade munnen och tömde ut fostervatten ur kalven och satte igång och torka den torr med handdukar. Emma gick in och kände så att kon var tom, men det fanns en andra kalv till bondens stora besvikelse. Den kalven var mindre så den drog Emzan ut själv. Vi döpte dem helt oblygt till Emm-A och Charlott-E. Den kralligare fick heta Emma efter body buildern och den lilla hade håret på ända så viss likhet gick att skönja. Kon släpptes lös och vi evakuerade oss ut ur hagen, nykalvade brukar inte vara att leka med. Kon började käka efterbörden för att undanröja alla spår för ev vargar, men satte glupskt de sega hinnorna i halsen och hosta oroväckande. När kon andades ut fylldes hinnorna med luft och blev till ett stor ”hubba-bubba blåsa”. Nu blev det brått på bonden som kom sättandes och började dra i andra änden, vilket fick kon att försöka svälja än snabbare. Bonden gick dock segrande ur dragkampen och kvigan kunde ägna sig åt sina blöta kalvar. Det var inte speciellt varm i luften, bara 5-8 grader och det rök av varm ånga från dem båda.

 

 Emzan frotterar tvillingarna

 Emzan frotterar tvillingarna

 

Man har inte lust att ta betalt sådanna här gånger, men å andra sidan har man knappt mage att göra det de fall man sliter i timmar och det ändå inte går bra. Det är tur att man måste försörja sig annars skulle inkomsten bli nada.

 

Första intrycket av nya världen...mörkt, kallt och vått!

 

Solen började gå upp och dimman lättade från ängar och sjöar på hemvägen. Tur att Emzan har en fotopassion så hon stannade snällt på beställning, med visst mutter. Sängen lockade.

 

Dimman lättar

 Dimman lättar

 

Jag såg fram emot frukost på bryggan, men nästa fall, en halt ko, kom emellan. Efter behandlingen bjöds vi på glass och chokladsås på verandan. Jobbet har sina fördelar! Barnen på gården brukade rida på korna och ungdjuren. De hann visa oss bilder tagna året innan när tidningen varit där och gjort reportage, men vi var tvungna att fara vidare till nästa kalvning innan vi hann se det live.

 

Andra kalvningen, också den en Hereford på betet, låg ner och var ganska medtagen mitt i solen. Kalven var halvvägs ute och tre personer hade försökt dra ut den med gemensamma krafter. Den hade varit död ett tag och förruttnelseprocessen hade satt in. När ena frambenet lossnade gav de upp och ringde oss. Vi var fulla av självförtroende och bar ut alla grejer på fältet. Bilen stod i solgasset så Luna fick ligga under en lite buske där det fanns lite skugga, strax utanför hagen. Först tänkte vi sätta en grimma på kon så hon inte reste sig och sprang iväg under arbetets gång. Detta var lättare sagt än gjort! Varje person som närmade sig huvudet blev resolut bortjagad av kon som frustade som en flodhäst, slängde med huvudet, kastade sig mot alla som närmande sig och visade med all önskad tydlighet att hon tänkte skicka iväg vederbörande lååångt bort. Vi gav upp planen på att undersöka allmäntillståndet närmare då kon verkade vara vid så pass god vigör att hon inte ämnade lägga sig ner och dö på momangen och vi lämnade framdelen och koncentrerade oss på de bakre regionerna. Vi kunde bara hoppas på att hon skulle ligga kvar, vilket hon också gjorde. Det var mycket torrt i fostervägarna vilket ökade friktionen, men det kändes inte som om kalvens bäcken var för stort att passera genom kons. Plan A var att försöka dra ut kalven efter tillförsel av involvens (glidmedel). Plan B var att såga ut kalven.

 

Det är trångt, varmt och mörkt...

 

Vi blandade upp en hink med tapetklisterliknande lubricum och pumpade in flera liter. Jag såg till att det hamnade runt om kalven samt innanför och sen drog 3 man medan Emzan ledde arbetet med armen i kon. Nu gick det mycket lättare och kalven var snart ute.

 

 Med förenade krafter så gick det

Med förenade krafter så går det! 

 

Luna låg tålmodigt och väntade under busken. Det är tur att hon är så pålitlig, annars skulle hon vara svår att ha med sig i jobbet. På tåget upp hade vi nästan en vagn för oss själva större delen av vägen till Gävle så Luna fick fara runt och undersöka alla säten, papperskorgar mm. Jag satte mig vid ett fönster med bord och lade upp fötterna på sätet mitt emot. Efter ett tag kom Luna och klättrade upp i mitt knä, lade huvudet på fönsterbläcket och tittade ut medan jag sov gått. Efter bytet hade vi det inte lika bekvämt. Jag hade en gigantisk back-pack och det var fullt med bagage i mittgången redan när vi klev på då det var svårt att se var man skulle göra av bagage och hund i den fullsatta vagnen. Tillslut knölade jag in väskan i angränsande vagn och backade in Luna i det trånga utrymmet mellan toan och ryggstödet på sätena intill. Där låg hon snällt lös resten av resan och tittade på folk som klev av och på, köade till toan, hundar som passerade och barn som kröp förbi och ville klappa. Hon är en riktig pärla!

 

Även hos denna bonde här blev vi bjudna på fika, glass och croissant från Prag. Nu ringde det flera djurägare på raken, en hund med stakningsskada i bröstet, en hund som kissade blod och en katt med andningssvårigheter. Vi bröt genast upp och stämde träff med samtliga hemma på kliniken. Efter åt vi en mycket sen lunch på en pizzeria och kände oss stärkta igen när det på kvällen ringde en fånghäst. Där stod även en bedårande minishettis som var svår att motstå.

 

 

 Det är svårt att bli så mycket sötare...

 ...men det går

 ...men mindre än så här kan en vuxen häst knappast vara!

 

På natten vaknade jag vid halv tre och såg att solen höll på att gå upp. Jag kunde inte låta bli att ta med luna ner till bryggan och sitta där ett tag och se ut över vattnet, njuta av färgerna och tystnaden.

 

 Vy från bryggan åt höger...

 ...vänster...

 ...och rakt fram

 

Det är detta som jag uppskattar mest med att ha hund, att komma ut alla dagar om året, när som helst på dygnet. Det finns ofta något som förgyller varje promenad, vackra frostkristaller, fullmånen sken, solens varma färg när den står lågt, blommornas starka dofter om natten. Nu har jag gjort det till en god vana att gå ut ibland, även om hunden är rastad och inte alls behöver ut. Luna såg tre svanar sträcka över vattnet och fiskar som slog så även hon njöt av den tidiga morgonen.

 

Fågel i sikte!

 

Ett svanpar sträckte över vattnet

 

Söndagen blev lugn och vi åkte och hälsade på två islandshästföl. Emzan hade varit med när det ena kom till världen. En sån här jourhelg kan man inte klaga på och jag hoppas få fler lika trevliga framöver!

 

 

 

18 Juni 2007  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Glada nyheter!

I går kväll gjorde vi ett ultraljud på Luna och fick se flera små embryon i livmodern!! Jag har känt dem med fingrarna, men knappt våga tro på det förän nu! Det största var 3,2*4,1 cm! Det var nästan lika roligt att använda ultraljudet och se att man faktiskt kunde säga vilka organ man såg. Däremot var det svårare att bedömma vad som var patologiskt och inte. Hos de små embryona pickade i alla fall hjärtat så allt såg bra ut.

 

Vi såg ett embryo...

...och en alien...

...och en uggla!

15 Juni 2007  | Länk | Luna | 0 kommentar
Fru spindel på besök

Det är roligare att hänga tvätt när man hittar en skicklig byggkonstnär i torkvindan. Både torkvindan och spindelnätet har lite slappa och slitna trådar. Spindeln kom fram nattetid för att montera ner hela nätet, hala in fångsten och väva ett nytt. Nu strax innan sommarsolståndets tid kan man anta att den inte har lång tid på sig att jobba i skydd av mörkret och som de flesta rovdjur vill den ogärna bli sedd. Kanske är det därför nätet alltid är ofullständigt på samma ställe dag efter dag. En liten insekt fastnade så nu har spindeln lön för mödan och kan vittja nätet frammåt natten.


För fler bilder kolla fotoalbumet!

13 Juni 2007  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Premiär!

Jag har haft en plan på att snickra ihop en hemsida vid tillfälle (ända sedan gymnasietiden)...men för det krävs lite tid, intresse att sitta framför datorn och lite programmeringskunskaper...så det har inte blivt av. Denna blogg kommer troligtvis mer att fungera som fotoalbum än som flitigt utnyttjad dagbok.

Igår hittade jag den här lilla gynnaren i trädgården.
12 Juni 2007  | Länk | Allmänt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Charlotte Wallmark                                             Skaffa en gratis hemsida