Så har man överlevt första helgjouren i kvacken! Den var ganska lindrig. Mycket telefonsamtal i tid (och otid) om ormbett, gråtande djurägare som tror att hunden skall dö för att den ätit råttgift, sjuka föl (hick!), blind kalv (piece of cake),  katt som förätit sig på vårtbitare...Variationen är stor. Ett förgiftningsfall hund kl halv tre på fredagsnatten störde dygnsrytmen under helgen, men jag var hemma igen klockan sex på morgonen och fick sen sova till nio. På lördagen var det diverse smådjur bl.a en tonsillit och en mycket kraftig purulent otitis duplex (cocker såklart) med hög feber. På söndagen var temat halta hästar. Det är fascinerande hur alla fall kommer i kluster. Har man inte sett röken av en magomvridning, kan man ge sig på att det förr eller senare dyker upp två samma natt. Det skulle aldrig falla dem in att komma dagtid. När man efter ett par veckor undrar varför kliniken har ett lab eftersom man aldrig behöver ta några blodprov för analys på stört, dyker det upp 3 njursjuka katter på en förmiddag. Lite förskräckt undrar man om man vaknat med endast en tänkbar diagnos i huvudet, men det är svårt att tolka ett brutet hundben som ett skadat kattöga även med mycket livlig fantasi. Igår på förmiddagen var 4 av 5 patienter av rasen schäfer. Tro nu inte att de är överrepresnterade...jo de är de föresten, men några katter brukar det kunna smyga sig in i bokningslistan.

Efter jobbet var det mycket trevligt att slippa svara i telefon när det ringde och fara upp till Norberg för att hälsa på Luna och se hur mycket valparna växt... och om de hade! Nu var de inga små marsvin med jättehuvuden utan tjocka paddor.

Dom hade börjat öppna ögonen, men att focusera var svårt

Ett par valpköpare var på besök så vi tog ut Luna, Kulan, bitch och Fly för att köra lite markeringar. Fly spikade sin dubbelmarkering och latjade nöjt med dummiesarna som redan var inplockade när han inte fick rota som han ville längst bort i riset på söket. Man vet aldrig om han hittar något skojsigt spår och knäck i öroen är ju en sådandär ålderskrämpa som kommer och går. Just ordet "Hit" tillhör den där frekvensen som gamla öron inte klarar av att uppfatta, medan "mat" har mycket bättre penetrans.

Luna skötte sig hyffsat med tanke på valpningen. Hon hade ingen jättekondis på söket, men var mäkta glad att få följa med och göra lite roliga saker i skogen. Kulan och Bitch var redit i gasen. Det är kul att se så många jaktisar jobba ihop. De riktigt lyser av arbetslust och glädje och man blir varm i hjärtat av att se dem.

Avmaskningsmedel grimaserades det illa åt på alla fronter.

Syskonkärlek

Dom låter och beter sig som mjölkorgan, välsynkade är de också

Nu har dom börjat morra och grimasera...

...bita mamma

...och ruska om

Det blir snopet om det visar sig att Luna lurat oss alla och valparna fdortsättningsvis kommer att se ut som Shar Pei.

Den här krabaten gillar att ligga på rygg och äta. Foto: Ankie Claesson

Tänk dig ett knappt ton arg köttrasko. Lägg där till djupa modersinstinkter och epitetet nyförlöst så förstår du att en sådan dam inte är att leka med. Kon försvarade sin kalv som en bra mor ska och skakade i frustration och stångade mot den som tordes närma sig. De kraftiga krystverkarna hade inte bara klämt ut kalven utan även vagina som nu lös som ett fotbollstort ilsket stoppljus i ändalyktan.

Min uppgift var att få in eländet igen. Till min hjälp hade jag en mycket handlingskraftig bonde och lite "nedåt-chack". Problemet var bara att närma sig kon så pass att sederingen kunde ges i jugularvenen...som olyckigt nog är placerad i närheten av huvudet och således triggar igång försvarsinstinkten till max.

Bonden hade lyckats få på en grimma och kon hade lyckats klämma handen på bonden. Den svullnade snabbt. Nu gällde det att fixera kon ordentligt. Repet virades runt inedningen för att klara hålla emot den stora kraften, men när jag närmade mig med sprutan i högsta hugg pallade inte repet mer utan gick helt sonika av. Det var bara att hoppa i säkerhet och börja om. Att fästa ett nytt rep i grimman var utsiktslöst så vi fick försöka lura på en ny grimma genom att mata kon med kraft. Detta lyckades, men kostae bonden yttligare en smäll.

När kon stod fängslad på nytt hade hon stasat av jugularerna mot inredningen och det var tvärsvårt att få sederingen i kärlet. Det mesta hamnade perivaskulärt så det var bara att vänta på att det skulle börja verka.

Under tiden ställde vi upp höga grindar på båda sidor om kon, som argt hoppade och sparkade vilt omkring sig. Bakbenen var vi tvugna att binda samman för att skydda oss mot sparkar när vi skulle stå och jobba bakom. Kon betedde sig som en rodeohäst och inte som en ko som fått lugnande. Hon lyckades få ut ena klöven mellan två spjälor i grinden och måttade välriktade sparkar i snabb följd.

Tillslut blev hon lite trött och hotade med att ramla helt och välta grindar och allt, men när jag började klättra på grindarna i värsta cow-boy manér och raka av pälsen på ryggen för att lägga en epiduralbedövning vaknade hon till igen och gjorde små hoppande försök att undkomma behandlingen, men stod sedan snällt när den började verka.

Nu kunde vi tvätta vaginalprolapsen och påbörja reponeringen. Jag har varit med på två livmoderframfall och det var svettigt (och blodigt och skitigt) värre att åtgärda. Detta gick däremot som en dans. Den ploppade på plats direkt med bara lite knuffande! Snopen blev jag. Vulvan förslöts så att kon inte skulle göra om samma sak igen och min färd gick vidare mot nästa fall.

Syrran och Joa skall skaffa katter! det blir 2st Cornish Rex. Jag har fallit pladask för 2 som jag aldrig träffat än (men sett på bild) och håller tummarna för att de skall blir dessa vackra två som får flytta till Älvsjö, en silvergrå tigrerad med gröna ögon och en brunmaskad med blå ögon. Än så länge ser dom ut som råttor :-)

Det är roligt när man får ompröva sina egna förutfattade meningar. Idag hade jag valpbesiktning av en kull Kinesiska nakenhundar. En ras som jag har svårt att se mig själv som ägare till, men man skall aldrig säga aldrig... de var fantastiskt frammåt och roliga. Vildare djur har jag aldrig haft på kliniken. Kanske beroende på att de flesta som kommer är sjuka. Ena tiken såg leksaker i allt, stetoskopslangen gick att ruska som var den en orm som skulle dödas, benen till undersökningsbordet skulle grävas upp och efter att fröken var chippad med en grov elak kanyl, var vi bästa polare!Vilket härligt temperament! 

Dagens valpbild:

Dom börjar bli runda och goa

Foto: Ankie Claesson

Igår gick jag jour och bodde över hos min gamla kursare Ann-Sofi, passade huset (läs katten) medan familjen var på semester. Det är trevligt att hamna på nya platser där man kanske inte skulle stannat till om slumpen inte hade ett finger med i spelet. Nu fick jag se Frövi by night...eller åtminstone en fin solnedgång över sjön och bruket.

Hemma i Örebro håller att pilfinkspar på att lära sina 5 ungar att flyga. Det är ett livsfarligt projekt. Att sticka ut huvudet genom dörren är även det förenat med viss fara, för dom små gynnarna har noll koll...och många är dom så risken att någon skall krascha rakt in i en är överhängande. Det är nervöst att se den lilla ungen sitta på planket, ta ett steg ut, inte våga, ångra sig, låta bli att flaxa med vingarna och drås...rakt ner i rabatten, ett nätt fall på 2 meter. Där sitter den omtumlad och skakar på sig, vinglar till och ropar på hjälp. De tålmodga föräldrarna flyger i skytteltrafik mellan dessa ofrivilligt "grounded" små, kommer med glada tillrop (som hjälper föga) och lockar med en stor fet mask om ungen tar sig tillbaka upp på planket (vilket fungerar bättre). Det svåra är att hålla ihop hela skaran eftersom ingen riktigt har kontroll och kan styra färden. Det är uppsamlingsheat på staketet, i björken och så runda huset, tillbaka till boet. Ett varv till och ännu ett. Det går bättre för var gång. Skatorna följer med runt i denna cirkus. De hoppas på att få kalasa på någon stackare som blir lämnad hjälplös utan tillsyn, men föräldrarna jagar ivrigt på sina ungar och anfaller skatorna, storleksskillnaden till trots.

Igår hade valparna redan vuxit och blivit lite rundare. De var mer aktiva och tog direkt sikte på morsan när de vaknade. Det sniffades ljudligt tills juvret var hittat och sedan var det bara att suga sig fast tills de somnade med spenen i munnen, tappade greppet och gled tillbaka ner på fällen. 

Det går utmärkt att ligga på rygg och dia, ivrigt trampandes med framtassarna. Helt otroligt att de kan böja rygg och haser som vore de av gummi.

Luna sköter dem fint, hon sniffar över magarna och luktar sig fram vem som behöver kissa, ger en omsorgsfull massage av magen och håller fast den som försöker slingra sig undan.

Melatoninet börjar så sakterliga vandra ut och färga nos och trampdynor svarta.

Det skall bli spännande att seom någon av valparna blir lika lockig och ullig som Luna var som valp. Hon såg inte ut som en jaktis direkt.

Sen somnar dom allihop...mitt i maten!

Foto: Ankie Claesson

Igår var Luna orolig och letade en lämplig lya mer aktivt än vanligt så det var koppel på vid rastningen. Klockan 14:30 sprack alantocorion och vattnet gick. Tre minuter senare satte värkarna igång och 14:35 kom den första lilla krabaten. Jag fick brott att avsluta sista patienten och skynda iväg upp till Norberg. En halvtimme senare kom nästa. Jag dök upp vid 16-tiden och välkomnades av en lycklig Luna, som satte sig tättintill, höll mig i armen och krystade fram nr 3 bara någon minut efter min ankomst, till synes utan större kraftansträngning. Klockan 17:10 föddes den sista, 5 små valpar ble vdet totalt, 4 hanar och en tik.

Alla kom ut och såg väldigt mörka ut, men sedan ljusnade de en efter en i takt med att de torkade.

Efteråt var Luna märkbart glad och tog några glädjeskutt ute på gräsmattan. Förmodligen var det befriande att kännas sig lite lättare igen. Att bli omsprungen av kulan och Bitch utan att kunna haka på är ju lite trist i längden.

Första dagarna är de mest fulsöta, men det är underbart att se tillfredställelsen hos både mor och ungar när de sover ihop.

Det är fascinerande att se hur hormonstormarna får tiken att ager per autopikot. Under själva valpningen hade knippsandet av navelsträng och käkandet av moderkaka högsta prio. För att strax efteråt ersättas av sidoläge och exponering av juvret. Sen tog det några timmar att förstå att det skall masseras magar på kissnödiga gnyende valpar, men Luna kom snart på att mat inte var den rätta medicinen. Nu tar hon väl hand om de små och aktar noga var hon kliver och lägger sig i valplådan. Sätter hon sig upp och får alla valpar kravlandes runt sig på jakt efter en spene så flyttar hon sig till ett tomt hörn av lådan innan hon lägger sig på nytt. Den förstfödde valpen blev lite kall så Ankie värmde den i sin bh, Luna accepterade, men släppte inte Ankie med blicken förän alla valparna var på plats igen.

Tänk att för drygt 2 månader sedan så fanns dom inte och om 2 månader skall de redan flytta till sina nya familjer!

Idyllisk arbetsplats för den som gillar falu rödfärg, smide och lantluft. Steget till sommarjobbet förra året på Blå Sjärnans djursjukhus i Skara käns gigantiskt. Där fanns flera operationssalar, eget labb med labb assistenter, röntgen, ultraljud, rehabavdelning med pool, och magnetröntgenkamera. Här har man bara sig själv och sina sinnen till hjälp. Det blir ett helt annat sätt att jobba och båda varianterna har sina fördelar, men detta är klart charmigast!

Luna är parad med den Österikiska hanen Airborne Goldwings Esprit "Richie"  18 + 20:e maj och valparna väntas någon gång nästa vecka.

Richie och hans sympatiska matte Sonja med sambo kom och hälsade på hos Kennel Aim High. Vi passade på att besöka Elmia Game Fair och tränade lite hund på kvällarna.

Luna och Richie leker

Richie hemma igen bland alptopparna

...och tävlar WT med sin ägare Sonja.