Idag skulle man ha spelat på lotto, eller kanske inte, eller kanske ändå...
Det har varit en smått äventyrlig dag. Vissa dagar krockar allt och man kan misstänka att någon är ironisk när man på en och samma dag blir tillfrågad om andjakt i falerum, kkl-start i Björkvik, ekl-start i Hjo då man har en jourarbetsdag. Fick reda på att jag fått en plats på provet i tisdags kväll och jag försökte byta dag till söndagen, men det var fler än jag som hade det önskemålet så det gick inte. Återstod att med två dagars varsel gå och be chefen att byta dag med mig. De andra kandidaterna om jobbytardag hade semester, befann sig på gotland, var sjuk och övriga två behövde ändå en bakjour så det var inget alternativ. Jag var skälaglad när den hyggliga chefen sa att det gick bra, bara jag kunde komma tillbaka och lösa av på seneftermiddagen då han skulle fira en god vän med teater och middag på lokal. Inga problem sa jag då jag fått startnummer i tredje par. Kvällen innan ringde de från glaasriketprovet och erbjöd mig en start där (irronin haglar), jag som inte äns stod med på reservlistan där, men de hade fått många återbud. Jag var på väg till Rolf och Siv för att slippa åka tor samma dag. Det blev en sen ankomst och hösten och mörkret har kommit med stormsteg. Brorssons hade tänt upp med lyktor i trädgården och välkomnade med kasslerpastagratäng, mycket välkomnande och gott! Luna blev som vanligt glad att komma ”hem”. Hon pratade och försökte ta Rolfs keps i vanlig ordning.
Jag och Luna sov som en stockar under natten och Puma knaprade på ett ben hon burit med in från trädgården vilket syntes på högen benflis hon lämnat efter sig. Rolf var uppe före tuppen och vi gick upp kl 5, gröt serverades, vilken service. Fick premiärskrapa frost på bilen och vägen till provplatsen blev en färgsprakande upplevelse med lättande dimma, lilarosa himmel och rådjur på vägen. Tre kilometer innan provplatsen började samtliga varningslampor på panelen blinka. Inte ett gott tecken! Kändes skönt att åka i karavan med Rolf, men bilen gick snällt hela vägen.
Det var majoritet flattar och golden på provet, vilket är ovanligt och jag skulle gå i par med en flatte från Östra. Vi har gått i par tidigare, på Fellingsproprovets öppenklass för ett par år sedan och det gick ju bra den gången så det kändes lovande. Provupplägget kändes enkelt vid genomgången och fullt överkomligt, vilket det ofta brukar göra före start J
Luna skötte sig och var nog lite upplivad av att Rolf var skytt. Det var inga större problem, söket tömde hon snabbt och effektivt och på vattendirrigeringen sprang hon ner för en lång brant slänt och skulle sedan snett över till en ö. Det blev mer rakt över och jag försökte styra henne på vattnet, men det var svårt för henne att se mig där uppe bland alla träd så hon fick ta sig över. Blev ett par blås innan hon släppte dubbelmarkeringen som gått en bit bort och sedan tog tecknet fullt ut och sprang i sidled tills hon var på dummyn. Det var väl egentligen enda skönhetsfläcken idag om man bortser från att hon satt och försökte flirta med skytten när andra hunden gjorde sitt sök. Inget pip, bara hoppa lite på stället och plira med ögonen. Efter en sträng blick från matte la hon ner och satt snällt.
Prövningen resulterade i en 1:a med följande sammanfattande kritik av domare Sune Nillson: ”En tik som utför provets alla delar på ett mycket tilltalande sätt. Hon är väl i hand, en utmärkt markör, gör ett mycket bra sökarbete. ”
Det är nu själva äventyret börjar. Gick upp i skogen för att rasta mig själv och hundarna. När jag tittar upp är det kantareller överallt! Varför hade jag inte spelat på lotto? Tur att man har en väst med stor ryggficka, tack Marcus, Jenny och Monica! Gick en sväng för att leta lite fler samt aktivera Puma som annars hade en tråkdag. Rolf fick de flesta fynden som tack för att han fött upp en så duktig hund.
Dags att bege sig av hemåt för avlösning på jobbet. Varningslamporna fortsatte blinka och innan stora vägen så doooog bilden vid stoppskylten. Ingen dag för lotto! Startmotorn gick inte äns runt. Akutsamtal till far, som befann sig två timmar bort samt till provledaren som kunde hojta på Rolf. Paaanik, hur skulle jag nu ta mig till Linköping i tid, hade behövt en båt!! Akutsamtal till sjuka kollegan Maria som lovade att rycka in ett par timmar om jag inte skulle hinna hem. Rolf kom för att skuffa bilen till en bättre plats samt hämta tillbaka mig till provplatsen. Han lyckades köra i kapp och engagera Emma som kommit med maten och hennes MC-kille. De var båda bilkunniga och MC-killen diagnosticerade snart felet. Muttern som höll generatorn på plats hade lossat lite så generatorn hade halkat ner vilket fick till följd att remmen som laddar generatorn kunde lyftas av och på sitt hjul som man behagade och det fanns inget som kunde driva och ladda generatorn, batteriet var urladdat! De händiga fann på råd, de ringde efter ”Greven” som kom med en liknande volvo några modeller nyare samt startkablar. MC-killen lyckades spänna remmen till generatorn och bilen hoppade igång direkt mha startkablarna. Nu gällde det att köra utan att stanna och be en liten bön till högre makter. Vågade varken ha radion på eller lyssna på musik i mobilen om batterierna (i bil eller mobil) skulle ta slut. Bilen gick snällt och pappa mötte upp i Askersund där vi bytte bil så han får kolla över den lite, spänna remmen hårdare för den slirade och gnisslade rejält vid vissa varvtal. Kom till jobbet en kvart innan skiftbyte. Lottovarning! Väl där ringde provledaren och undrade hur det gått för mig, vad omtänksamt! Det var två patienter inbokade samt en stallpatient som vi fick ge lugnande och vattenlavemanga då den hade en jätteförstoppning bestående av rakbladsvassa benflisor (inte Puma faktiskt). Så det har vi varit två som roat oss med under lördagskvällen J Vilket skitgöra!
Sammanfattningsvis så är det mycket som talar för att byta bil samt att jobbet är fullt av hyggliga kollegor och jaktprovsfolk är himla bussiga och ställer upp och hjälper till när det krisar! STORT TACK TILL ALLA ER IDAG!!! Varför åker man och far hit och dit stup i ett, jo för man möter så fantastiska människor. Det är den största behållningen!
Slutet gott, allting gott! Nu dags att sussa, jobbar heldag imorgon.
Har inte haft tid/priorieterat att uppdatera efter Goldenspecialen, men resultatet talar för sig själv och jag är förvånad och glad över Cougars placering i nkl (1:a /75) och nöjd med Lunas insats i ekl (4:a totalt), framför allt på finaldagen! Det var en intensiv helg med många härliga goldenvänner! Stort GRATTIS till Petra Soons som blev goldenmästare för 4:e (!!!) året i rad. Denna gång med Connors son Kansas. Härliga hundar att se! Grattis även till Ann-Charlotte och Lill Odin som blev bästa ökl-hund! Ni kommer gå hur långt som helst! Grattis till Johan och Bitch som blev bästa svenska ekipage och Lunabarnen Fido med matte Lisa (3:a totalt) och Tempus med husse Eddi (6:a totalt) som fick förstapris i nkl!
Lånad från GS hemsida foto: Li-Maria Carlson
Fler bilder på Uppgards hemsida
