Nu har jag klarat av många av dom sakerna som skullle vara klara inom ett speciellt datum. Det känns skönt. Jag hoppas att det lugnar ner sig nu och jag får mer tid till mina egna "göromål". Igår var det årsmöte för CBP. En tillställning som tydligen inte drar så många. Jag undrar varför ? Ingen vill vara med i styrelsen men ändå kan man med att gnälla om hur "saker och ting" sköts. Jag tycker att vi skall stötta och hjälpa dom få eldsjälar vi har, istället för att bara hitta fel. Utan rasklubb får vi absolut inget att säga till om, tänk på det !!!!!!! Nu kommer det allt bli lite förändringar, hoppningsvis det ännu bättre, under året. Men det skadar inte att ni, klubbmedlemmar ute i landet, erbjuder er och hjälper till vid alla tillställningar. Ni behövs verkligen. Dom få "eldstjälar" vi har börjar "hissa nödflagg". Vill samtidigt passa på att tacka dom som avgått ur styrelsen. Tack för den här tiden, det har ni gjort bra !!!!!!!
Träna hästarna och hundarna är ju alltid "prio" ett. Det måste jag bara hinna. Det är skönt när man har det "luftrummet". Det finns inget underbarare att rida ut i skogen, som för övrigt är full med snö, och komma så nära naturen. Det är ett privilegium som jag har. Man kommer så nära naturen till häst. Djuren i skogen bryr sig inte så mycket om när man kommer till häst. När man kommer med ett gäng hundar försvinner dom ögonblickligen.
En sak råkade jag ut för en kväll på väg hem från mitt andra stall. Vi har en skogsväg mellan ställena. Mitt på vägen står en stor vildsvinsugga med ett gäng kultingar. Suggan hoppar direkt över den meterhöga snövallen men kvar på vägen blir sju kultingar. Dom här var knappt mer en än vecka gamla. Pyttesmå och frusna och ville inte flytta sig från vägen. Man skall aldrig gå ut ur bilen vid dessa tillfällen, så mycket vet jag, med lite tutande och "hysshande" fick jag dom in till sidan och jag kunde komma förbi. Men dom kom en bra bit från mamma. Så jag åkte hem och tog in hästarna hemma, sedan åkte jag tillbaka för att se om dom hittat varandra. Då stod hela familjen på vändplanen och tittade på mig. Sedan försvann dom iväg i den 12 gradiga kylan. Vilda djur har det tufft nu och visst hade man lust att stoppa in dom små i blien och ta in dom i värmen. Men livet har sin "gilla gång", det är bara att acceptera. Följande kväll när jag skulle ge hästarna mat, dök den lilla familjen upp på gårdsplanen. Mamman hade ett dovt "snorkgrymtande" läte. Det ljudet hade en solklar "text". -Bara håll dig undan från mina små. Jag kom runt henne och in i stallet. Zacke som står i utebox vill helst sitta i mitt knä, han var livrädd för det skumma ljudet.
En av dagarna fick jag rycka ut och hjälpa ett rådjur som fastnat i viltstängslet. Han var enormt trött när jag kom fram och hade kämpat länge. Han gjorde tappra försök till utfall mot mig. Men lugnade sig snabbt när han faktiskt insåg att jag vill hjälpa honom. När fått loss honom och undersökt honom. Bara några småsår annars helt okej. Så blev jag tvungen att bära honom 200 m. Han var för trött för att gå och jag måste få honom på rätt sida om stängslet. Men han var helnöjd att bli buren. Så det blev ett lyckligt slut och han hoppade iväg över åkern. Det var bara jag som blev fullständigt slut. 1 meter snö och ett trött rådjur i famnen.
Hundarna har fått trädgårds förbud. Vilket dom inte gillar. Dom vill vara ute helst hela tiden. Men det är för stor risk med snöras från taket och det är ton som kommer ner. Hoppas att det mesta kommer under dom närmsta dagarna.
Hur som helst det har varit en underbar vinter men nu får det gärna bli vår. Alla måste komma fram ur "idet" !!!!!! Så vi får lite roliga saker att berätta om.