Det är det finste man har, sina hundar. Det blir ett stort hål när dom lämnar en. Jag lyssande på Marcus Birro i ett pratprogram på TV, hur han ondgjorde sig över människor som kunde jämföra sin känslor till en hund med känslor för en människa. -Men kära nån det är ju bara en hund !!!!!! Marcus Birro är numera en som jag stänger av TV när han är med. Jag har svårt för människor som inte har empati för vad andra tycker och som dessutom kan ställa andras känslor mot sina egna. Någon sorts kod att man inte får älska en hund lika mycket som en annan människa. Jag kan bara ställa "motpåståendet" -Han har aldrig älskat en hund !!!!!!

Sedan har jag många gånger mött hundmänniskor som inte heller älskar sina hundar. Just för att dom inte är tillräcklig bra. Med bra menas att alla andra skall tycka att det är en bra hund. Dom har inte heller älskat en hund.

Alla mina hundar har genom åren varit otroligt speciella för mig. Aldrig har någon varit bättre eller sämre. Dom har alla varit lika speciella och lika älskade.

Nu har jag mist en vän som också varit otroligt speciell och väldigt älskad. Min älskade Ragna somnade in på sin favoritplats i hallen efter en trolig hjärnblödning på sitt 14 levnads år. Det var väldigt stilla och fint och säkert det sätt som vi alla hundägare vill att våra högt älskade hundar skall lämna oss på. Slippa ta beslutet och beställa tid hos veternären. Ragna har hela tiden varit fullt frisk hund och hennes seniorkontroll för 3 veckor sedan sa desamma. Därför blev det en stor chock för mig och det är svårt att ta till sig att hon faktiskt inte finns längre. När jag ropar in hundarna, är det hennes namn som alltid kommer först. Men hon kommer att finns kvar här hemma. Precis som alla mina hundar så begravs hon på ett speciellt ställe med fin utstikt över landskapet.

Men det är viktigt att minnas sina hundar som levande och tänka på dom ljusa stunderna, när det är sorg och bedrövelse.

Ragna var ju en hund med mycket ideer och uppfinningsrikedom. Det kom tidigt i hennes liv. Hon var dessutom väldigt modig. Man skulle kunna skriva en bok om allt hon gjort. Men jag minns just en händelse som jag fortfarande inte vet hur hon bar sig åt. Jag jobbade flera år i sportaffär och då såg man till att lära sig så mycket man kunde om alla sporter. Klättring var just något aldrig jag sysslat med. Ragna var vid en tiden runt 10 månder och full av liv. Hon behövde aldrig ha koppel utan stannade alltid när jag sa till henne. Jag fick på mig skor och sele och skulle klättra på en bergvägg på runt 15 meter. Vi var många på plats och Ragna skulle stanna med dom andra. Vi utgick från en klipphylla. Det fanns inga naturliga vägar upp för berget. Vad vi kunde se. Det var en jobbig klättring och efter en stund nådde jag toppen. Precis när jag hasade upp armbågarna över kanten möttes jag av stor blöt puss. På toppen stod Ragna. Hur hon tagit sig upp är det ingen som vet. Hon blev ned firad ihop med mig. Bergshund eller ????? Älskade galna hund !!! Hon var med på så mycket äventyr att hon till slut fick en egen sovsäck från Haglöfs. Så jag har mycket att minnas efter Ragna och hon lämnar ett STORT STORT tomrum efter sig. Men hon lever kvar i barn, barnbarn, barnbarns barn o.s.v.

Så, lyssna inte på Marcus Birro, lyssna på mig. -Älska era hundar, som dom är och ser ut, dom är mer än bara en hund.  

Allt snurrar på som vanligt. Jag har kämpat mig igenom CBP´s verksamhetsberättelse. Vilket är ett "hästjobb", jag lovar och speciellt för mig som inte är någon fena på datorer. Men nu är den klar och ivägskickad för godkännade. Apropå hästjobb, Zacke har också gått sitt första jobb efter sin allvarliga skada i höstas. Han var alldeles för pigg och för "tjock" för man skall vara riktigt nöjd. Dessutom med tunga vinterskor runt om, på en häst som "dansar" bäst barfota. Nu är det bara att hålla tummarna att han håller. Såg helt okej ut när han "brände" iväg i hagen i morse.

Det är väl förstås ingen som missat katastrofen i Japan. Det är skönt att min bror flyttat hem till Sverige igen, efter en massa år i Tokyo. Men för säkerhet skull ringde jag och kollade. Han var hemma i Älmhult. Men skulle åka till Tokyo under söndagen, om han kom iväg. Väl i måndags hade jag SMS: Precis landat i Tokyo. Alla flyr Japan, utom min bror han åker DIT. Skulle inte förvåna mig om det kommer att reportage innefrån Fukoshima signerat, Jon Thunqvist, iförd någon märklig rymddräkt. Är man frilands journalist så är man. Galen panna !!!!!!

Hundfronten ??? Joda, tre framhalta vovvar som sträckt sig på isen. Affe är väl den som inte riktigt tillfrisknat än. Men hoppar man över grindar så där en hundra gånger om dagen, så tar det tid. Jag hinner aldrig öppna dom åt honom och då är snabbaste vägen att hoppa över. Lite valprapporter har kommit in. Även lite bilder. Först ut är Blända

Börjar se så där härligt långbent ut. Nästa är Buffy......

En underbart svart flicka med jättefina öron och härlig benstomme. Skall bli riktigt roligt att se kullen växa upp. Med Coco har det kommit helt nytt material in. Om det är bra, det får framtiden utvisa.

Nancy har varit med Bella och Jojo i Danmark. Jojo vann uttagningen till DM i agilityklassen. Häftigt medtanke på att Danska Landslaget var på plats. Men hon är inte startberättigad i DM för hon är ju Svensk. Resten av vovvarna laddar för våren. Säsongen har inte riktigt kommit igång.

Jag hade missat en sak.......ber om ursäkt !!! Lux vann och fick napp i helgen. Han är så "fotogenicque" den vovven.

Och Zoccer väntar in våren med blodspår....

Till alla en god fortsatt vår........