|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 10 |
| Kommentarer: 13 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
WHAT?!??!??
Jag tror minsann att mina barn har insett att tomten är på ingång! Eller så är det något fel på dom, men ett underbart fel i såna fall. Dom har varit glada och snälla mot varandra hela förmiddagen. Dom har till och med LEKT med varandra. Inte ett enda bett, ögonpet eller slag! Fucking unbelivible. Efter december from hell när jag har blivit mer och mer psykotisk och ungarna har skrikit och grinat 24-7 har det äntligen vänt! Jag har både hunnit dammsuga OCH startat en tvättmaskin och klockan är inte ens 2. =)
Hela månaden har ungarna varit riktigt jävliga om man får säga så, och jag har räknat minuterna tills Jeppe kommer hem från jobbet och upplyst honom om att han inte bör bli förvånad om polisen har varit och hämtar ungarna, och jag sitter på altanen som en lallande spykrymling och tuggar på håret samtidigt som jag gungar fram och tillbaka, nynnar för mig själv och ristar in kryptiska meddelanden i bordet. Men det verkar inte bli så, man kanske hinner leta fram lite julkänsla och glömmer kaoset i tvättstugan, fönsterna som inte har blivit putsade, eller omputsade kanske man ska säga. Emmily var i hjälpartagen och efterputsade fönsterna med disktrasan... ;-)
Nä, tomten is the shit, och tack och lov är det inte så länge kvar tills påskharen kommer heller.. Moahahaaa..
|
|
21 December 2007
| Länk
| Livet i Brunbyn
| 1 kommentar
|
 |
|
|
BAJS!
Bönderna har roat sig med att förpesta våra liv med att gödsla åkrarna. Kort sakt så luktar det skit i brunbyn. Idag gick vi ut och beundrade våra bruna vyer samtidigt som jag ägnade mig åt att kratta 45 miljarder löv och tvingade Frida att kolla kidsen. Det blåste lite, så ibland kom det riktiga odörer och letade sig långt upp i näsan. Plötsligt kom Emmily och drog ut mina byxor bak samtidigt som hon sa: Mamma bajs? Hon kollade ner i brallan, släppte dom igen och sa näeee... Sedan gick hon vidare. Jag stod helt paff en stund innan jag insåg att hon nog trodde att jag hade skitit på mig. =D Dom är inte dumma, dom små marodörerna. Och jag ska längta och längta tills Emmily börjar dra hem pojkvännerna, så att jag kan öppna mitt lilla pinsamma-saker-som-du-gjorde-när-du-var-liten-minne.
Moahahaaa..
Förresten så pustar nog bara dom stackars pojkvännerna ut när jag börjar bra pinsamma saker, för dom har nog just haft en nära-döden-upplevelse för att tagit sig in i huset över huvud taget. Känner jag min kära sambo rätt så åker det väl upp ett kravallstaket runt tomten, och han sitter redo med k-pist på taket. ;-)
Tjoflöjt!
|
|
17 Oktober 2007
| Länk
| Livet i Brunbyn
| 3 kommentarer
|
|
|
|
Hjärtsvikt..
Den här veckan har det blivit ett par skräckfilmer, skrämselattacker och filmer på internet som jag INTE skulle ha sett, för nu har jag gått runt i en vecka med konstant hjärtklappning. Jag har till och med varit mörkrädd på dagarna, och då är det ILLA. Men jag har fått mycket gjort iallafall, jag har nog slagit hastighetsrekord i höpackning iallafall. I måndags på jobbet skrämde Mia mig, så jag gav igen och skrämde henne så att hon höll på att skita i brallan, och jag skulle få igen för det. I tisdags hade dumjäveln Camilla klickat på en länk och sett en riktigt grotesk avrättning, och smart som man är stänger man juh inte bara av skiten, utan tittar klart mellan fingrarna. Mia och Peppe skulle ut till oss, så jag åkte och gav hästarna hö innan dom kom.
Det hade blivit lite mörkt, och jag hade alla filmer i huvudet, så jag älgade upp till stallet, slet upp dörren, tände lampan och ryckte åt mig säckarna. Halvsprang till hagarna, gick in och gav dom hö och sa hej hej, fin häst, och sen sprang jag tillbaka till stallet, slet åt mig dom tomma säckarna, sprang upp till höbalen, röck och slet som en idiot och fyllde säckarna på rekordtid. Allt detta med en puls på 573 slag i minuten. Tog ett djupt andetag och släpade med mig säckarna, kastade in dom och släckte lampan innan jag hoppade runt knuten och försökte att gå i vanlig gångtakt till bilen. Jag vill juh inte att min kära stallägare ska tro att jag har några mentala åkommor.. ;-)
Jag åkte hem igen och fortsatte lite på väggen innan Peppe och Mia kom. Vi spelade spel och hade oss, och jag hade precis börjat förtränga allt som jag har gått och skrämt upp mig själv med när jag och Mia gick ut och rökte. Vi satte på altanen och diskuterade om Mias vader såg tjocka ut eller inte i hennes übersnygga stålmannendräkt när Jeppe och Peppe helt plötsligt kastar sig mot rutan, bankar på den och lägger av varsit avgrundsvrål. Hjärtat stannade, hjärnan kortslöt och jag hör mig själv vråla ut min dödsångest samtidigt som jag känner att hela ansiktet förvrider sig i ett bisarrt uttryck samtidigt som jag tänker att nu händer det. Nu blir jag nerköttad av och flådd i granen av en psykopat. Jeppe och Peppe vrider sig av skratt och jag har fullt upp med att få kroppsfunktionerna att fungera igen när dom kommer in på altanen och deklarerar hur jävla roliga vi såg ut. Jag drog upp jackan över huvudet och återhämtade mig en stund innan jag kunde ställa mig upp och gå in igen. När vi hade satt oss inne igen tog det ett tag innan hjärnan fattade att jag fortfarande levde innan jag började kunna tänka som folk igen.
ITS PAYBACKTIME YOU BASTARDS!!!!
|
|
11 Oktober 2007
| Länk
| Livet i Brunbyn
| 1 kommentar
|
|
|
|
Flyttad 5:
Listigt värre..
Fre 11 aug 2006 23:08 (Uppdaterad Fre 11 aug 2006 23:12)
Idag fick jag en briljant ide att jag skulle sätta upp listerna (som jag köpte för 100 år sen, i väntan på att vi skulle köpa hus, ja, jag är hjärnskadad.. ) i köket. Det här går juh fort tänkte jag och gick och hämtade en skruvmejsel och började skruva lungt och fridfullt. Men inte fan gick det att skruva med den skruvmejseln, för den var för lång, så jag fick gå tillbaka till garaget, och hämtade en annan som inte heller passade. När jag hade hela köksbänken full med skruvmejslar gav jag upp och hämtade skruvdragaren. Men näe, det gick inte heller. Så där stog jag med halva garaget på bänken och drog och slet som en idiot i skruvarna med en polygrip.
Det knakade och sprakade i hela väggen, och jag bad till gud att den inte var bärande, och att köksskåpen satt fast ordentligt. Det gjorde dom. Och skruvjävlarna också. Efter ett par timmars slit och flera timmars konstanta vansinnesutbrott lossnade den sista skruven, och jag pustade ut och bar tillbaka allt till garaget. NU var det bara att skruva upp dom nya listerna, och det var nemas problemas, en skruv i varje fäste och klicka fast listen, så skulle det vara klart, stog det i beskrivningen (osportsligt att läsa beskrivningen, jag vet) där det var en glad gubbe med en fin list.
Jag tog upp skruvdragaren och nöp åt skruven så hårt jag kunde, så att den inte skulle byngla runt när jag skruvade fast den och började skruva. Jag kastade bort både skruvdragaren och skruven efter en halv sekund, och kollade på min räfflade, skinnflådda tumme. Pekfingret såg ut som ett slakthus det också, om ni vill veta det. Det brann för mig och jag var på väg att riva hela jävla köket, men Emmily satt och åt ett smörgåsrån, så jag gick och lekte med henne en stund, sen fortsatte jag med listerna from hell. Funderade starkt på att ringa Ingvar Kamprad himself och fråga vart han bodde så att jag kunde åka dit och nita honom.. Jag kollade på den där glada gubben igen, som nu såg ut som att hans flin bara var sarkastiskt och kastade beskrivningen.
Jag satte skruven mot väggen och tänkte att det fick byngla så mycket det ville, men jag tänkte inte hålla i nån skruv den här gången iallafall. Och det gick juh fort och bra att få fast fästena, trots att jag heter Camilla Gradin, så gick det faktiskt bra, tro det eller ej. Då var det bara att klicka fast listen, men det var tydligen inte så bara, så jag gick till garaget och kapade dom andra listerna till rätt längd med århundradets slöaste bågfil, men det fick jag stå ut med. Efter många om och men gick dom av iallafall. Jag försökte att klicka fast listerna igen, men dom ramlade ner så fort jag släppte. Det spelade ingen roll hur jag vände och vred så klickade det aldrig, och jag insåg att jag förmodligen skulle få stå och vrida och ha mig tills dom gick av, så det slutade med att jag gav Emmily ett rån till, satte henne i spjälsängen och gav henne några leksaker, vek en scarf och band den runt öronen på henne, släppte ut Bosco och våldade fast skiten med en hammare. Så tillslut, efter ett par timmars irritation satt dom äntligen där!
Det var ett riktigt Halleluja moment!
|
|
8 Oktober 2007
| Länk
| Gamla bloggen (lunar)
| 1 kommentar
|
|
|
|
Åkäjj då!
Ja, ja, JAA, jag ska upptadera min blogg!
Men jag orkar inte skriva nåt nytt, så jag drar över ett nytt inlägg från min gamla blogg, jag är småbarnsförälder, FFS! ;-)
Här kommer det:
Styrdans..
Sön 12 dec 2004 23:51
Det var vi på igår.. Kul? Jag tror det... Angelica fyller år imorron, så vi grattade henne, och eftersom jag jobbade så kom jag så sent, så jag hetsdrack så att jag skulle hinna ikapp, sen gick på på skeppet och hinkade, och på Bittens och fortsatte, men jag skulle ha slutat istället, för mina öl kom ikapp mej med besked..
Helt plötsligt att vi skulle på styrdans, så jag ringde Jeppe, gick till baren och beställde en stor stark, stoppade den i bh:n och tog på mej jackan och gick. Skitsmart, då hade jag juh färdkost.. Och det var juh skitsmart, så länge jag stog stilla, men när jag väl började gå så blev jag blöt som fan, men jag var juh tvungen att gå förbi vakterna, så jag gick ut och när jag tog upp ölen, eller glaset rättare sagt så kom jag på att jag hade stoppat mobilen i bh:n innan åxå, och den var alkoholskadad och stendöd. Man är så intelligent när man är på fyllen... Sen gick vi på parkaden och där drack vi mer och dansade, och där blev jag full som ett vårdike. Jag hade tydligen stått på parkeringen och vrålat: MER GRUNDGAAAAS åt nån stackars gammal gubbe som försökte ta sig ut från parkeringen också.. Tur att man aldrig går ut i den här stan... Söp bort allt jag hade med mej, så nu måste jag ringa och fixa nytt körkort o.s.v.
Kom hem vid 3 och skulle ta mig en dusch, eftersom jag hade en stor stark på tröjan, och eftersom jag var apradar så tog jag det jäääävligt lungt när jag skulle i badkaret, för min balans inte var den bästa, så jag höll i mej i väggen och klev ner råförsiktigt i badkaret, och när jag väl stog där slog jag på vattnet och pustade ut helt förvånad eftersom jag hade lyckats med detta precitionsarbete, jo jävlar, PANG sa det så låg jag raklång i badkaret. Jag stöp som en gris, och jeppe sprang upp yrvaket och frågade vad fan jag höll på med. Där ligger man, snygg som få, stupfull,blekfet med smink i hela ansiktet med draperistången i händerna och har trasslat in sig i duschdraperiet..
Nåja, jag bestämde mig iallafall att det var nog fan lika bra att ligga kvar där medan jag duschade, för att försöka ställa sig upp igen kändes inte som nån höjdaridé. Duschade klart, virade in mig i en handduk och tassar in till sovrummet. Kastade av mig handduken och gjorde ett mindre graciöst försök till att kravla upp i sängen, drog en suck och sluddrade godnatt till Jeppe som suckade och gick ner, sen sov jag...
SCHKÅÅÅL PÅ ER MEDBORGARE!
|
|
6 Oktober 2007
| Länk
| Gamla bloggen (lunar)
| 1 kommentar
|
|
|
