Got blues enough to smash your bones.
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


Om att sälja ett hjärta.

Jag minns inte ens när jag slutade med skytte. Jag började i alla fall någon gång där i början av mellanstadiet. Först var det brorsan och Tomas som drog med mig och Emma, så småningom följde alla tjejer med och jag tror de flesta på skolan provade det någon gång. Nästan alla slutade. Det gjorde förstås inte jag.
Erik la av för att jag var bättre än honom och morfar var stolt varenda gång jag fick stå i topp i resultatlistan som publicerades i Hudiksvalls Tidning varje vecka. Så småningom blev jag bra i sittande med stöd, riktigt bra i sittande med remstöd medan jag varierade mellan helt ok och ganska fantastisk i stående. Jag kan inte säga vad som var toppen av min karriär för jag kände mig alltid sämst och missnöjd - om jag vann en tävling tyckte ag nästan alltid att mitt personliga resultat var dåligt. Om jag tangerade personligt rekord förbannade jag mitt slarv för att jag inte skjutit ett enda poäng till.
Fast ändå var det alltid så kul. Som med alla andra sporter blev vi förstås ett gäng som alltid höll på, och som i alla andra mindre orter var det entusiasterna som fick ta saken i egna händer och hålla klubblivet flytande. Under de sista åren på högstadiet tränade jag minst fyra dagar i veckan, jobbade gratis på skyttelokalen var tredje onsdag och tävlade minst en dag varje helg. Det blev en del tid, och från att ha koncentrerat mig på luftgevärsskytte under vintersäsong blev det aktuellt med sommarskytte - vi spenderade många långa härliga dagar i skyttegravar. Krutrök, damm och markeringsspadar. Pastasallad, limpsmörgås och Loka Citron. Ändlösa diskussioner om ammunition, dioptrar, små teknikfel och allt annat ni kan tänka er. Ändå har jag alltid varit så totalt icke-insatt. Grabbarna fick liksom sköta det där med teknik och andra finesser. Jag var nästan ensam tjej och behövde bara fråga snällt för att få hjälp med vad det nu kunde tänkas vara. Jag gled fram till skjutbanan, ställde mig tillrätta och sjönk in i ett par timmars total koncentration. Bara sikta, skjuta och vara mitt i verkligheten, fast ändå inte liksom. Låter ju skittöntigt, visst!
Någonstans började det dock spåra ur, och jag antar att det var i början eller mitten av gymnasiet. Tiden försvann plötsligt, och lusten med den. Tränare och träningskompisar ringde och jag hittade på ursäkter. Jag gick dit någon gång emellanåt men allt blev bara konstigt. Sämre blev jag också, förstås, det var ju skäl nog att sluta. Kunde man tycka. Back then.

Och nu sitter jag här och känner mig som en idioot för även om jag förstås vet att jag aldrig skulle ha blivit någon svensk landslagsstjärna så var jag ju faktiskt med i matchen och någon man räknade med där ett tag. Nu är jag bara som alla andra loosers som inte orkade kämpa på.
Jag har annonserat ut mitt älskade gevär som givit mig så många fina timmar. Det har stått och dammat i sitt vapenskåp alldeles för länge och framtidsutsikterna för blivande skyttetid ser inte så jävla ljusa ut. Jag behöver pengar, någon annan behöver en SAUER. Borde inte vara något att diskutera om. Men. När jag tog fram det häromdagen, när jag la handen på träet, när jag lyfte det mot kinden. När jag kände doften av krut, trä och olja, när jag såg genom dioptern och tryckte av ett låtsasskott. Då gjorde det banne mig ont djupt inne i hjärtat, på riktigt.

Hej, jag är 21 år och nu säljer jag min själ. Kom och fynda!
28 Juni 2008  | Länk | Livet | 4 kommentarer
Men hur tänkte du då, Anna Veronica Fjäll?

Dagens rubrik tillägnas min mamma. Hon nyttjar ovanstående uttryck relativt ofta, ungefär alltid beror det på att jag varit dum, eller oplanerad, som jag föredrar att kalla det.
Taggad (?) efter två dagar av härlig ledighet ägnade jag duktigt och ack så vuxet gårdagens kväll åt att tvätta, städa och laga matlådor inför kommande jobbvacke (lör-ons). Dessutom studerade jag noga busslistan, inte en gång utan tre. Lik förbannat lyckades det visst undgå mig att idag är en lördag. När jag kom traskandes nerför trottoaren vid resecentrum möttes jag därför av en skylt med fel busstider, trodde jag. Skrockade lite för mig själv och tänkte "Haaha nu har dom säkert råkat programmera in helgtider" och sen slog insikten ner i mig som en blixt och jag blev iskall med maxpuls på ett litet kick. Och jag som skulle börja först av alla värdar.
Ringde förgäves en massa olika Kolmårdennummer och råkade sen ringa hem och väcka min pappa, varför vet ingen. Det blir bara så. Vem ska man annars ringa när allt blir fel, liksom? (Pappa.. jag har kört på fyra killar... Eller om det var kaniner. Men det är en helt annan historia, så tillbaks till denna!)
Som genom ett under lyckades pappa rota fram ett nummer jag inte hade provat och vips! så hade jag Henke på linjen och han lyckades förstås styra upp allt. Dagen på Kolmården har för övrigt varit dramatisk med två rätt upprivande och stora olyckor. Den har också varit min överlägset roligaste och bästa arbetsdag såhär långt. Underligt men sant!
Där finns många många fina människor.
Ikväll stod det och vägde mellan afterwork och film+glass, men eftersom jag ska upp vid halv sju och catcha en buss som verkligen går väljer jag nog en lugn hemmakväll faktiskt. Tråkmåns som jag är.

Igår på min andra lediga dag sov jag en skvätt längre än vad som redan blivit vanligt. Sen tog jag mig en tur till parken där jag spatserade omkring i solen och lärde mig lite allt möjligt nyttigt. Efter det shoppade jag slut på alla mina pengar (for sure!) och det jag köpte var kyckling, ravioli, grönsaker & frukt, matvete, tvättmedel och en nagelsax. Kändes sådär, må jag säga.
Det blir nog till att sälja några fondandelar till, för min lön kommer den 25 juli. Jippiiie.
Synden (=Thailand) straffar sig ju, som bekant. Men det kan det ju vara värt!

Jaaa, men annars så. Äter bättre men orkar inte motionera som jag borde. Saknar Friskis & Svettis. Längtaar tills min pärla CYKELN kommer ner på onsdag tillsammans med mina föräldrar som kommer hit på en trevlig liten semester i ett par dagar. Har läst en massa böcker på sistone, den ena mer deprimerande än den andra.. Mig Äger Ingen har legat på pockettoppen ett tag och var fin och intressant. (MEN.) Jag vill gärna vara kulturell och intelligent, insatt och djupsinnig men innerst inne är jag en sån där platt och urtråkig människa som föredrar böcker som det händer nåt i. Lite action, lite handling, en början och ett uppklarat slut. Woho. nu läser jag en som heter Swing it! och den är alldeles lagom djup för mig för tillfället.

Nu ska jag köpa glass!
28 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Som en nötkärna.

Det kliar så satans mycket på min vänstra fot och jag blir orolig. Men det är säkert nåt alldeles normalt, helt naturligt, preciis som det ska vara.
Jag är nog hypokondriker, även om det sitter långt inne.
Igår trodde jag att jag höll på att bli blind men det visade sig att det var tryckfel på påsarna i frysdisken som var problemet, och inte något dubbelseende som jag befarat.
Direkt ur verkligheten med Veronica Fjäll.

PS. Missa inte mitt mastiga inlägg härunder nu! DS.
26 Juni 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
And all the roads we have to walk are winding.

Jag tycker det är abnormt tidigt att tvingas upp ur sängen vid 7-tiden, vilket har varit fallet för mig de här tre första jobbdagarna. Välkommen ledighet! tänkte jag när luckan i schemat närmade sig.
Det blev dock en tidigtidigtiiidig uppgång idag ändå, (NOLLFEM.FEMTON!!!) men det var för ett gott ändamål så det gjorde inte så mycket. Jag och Idaa drog en tur till Stockholm, nämligen. Dagen har varit väldigt fin och det har berott minst lika mycket på sällskapet som på staden, även om vädret varit underbart och vi knappt haft en enda grej att klaga på. Himlen och havet har varit åh så blå, allt har strålat och glittrat och skinit så kanske det är sant som de säger - att Stockholm är den vackraste huvudstaden i Europa? Ptja. Fast vi säger så mycket om allt från melodifestivaler till fotboll, och se hur det går för oss, bara.
Men åter till ämnet nu.
Jag mötte Ida på Cityterminalen imorse och det var ett väldigt, väldigt roligt återseende. Vi drog en snabb runda på stan där vi efter visst letande ("Men var ÄR det? ..dom har väl inte tagit BORT det!?") lyckades hitta Sergels Torg. (!) Det var dock trappan som åsyftades, men ett fint citat ändå, tycker jag allt. Det blev några fler men det blir liksom inte samma grej att återge orden i skrift. Bjud hem mig så imiterar och underhåller jag gratis!
Vi åt kinesisk buffé och tog sen en spårvagn ut till Gröna Lund där vi spenderade resten av dagen med att åka berg&dalbana, äta mjukglass och försöka fånga mjukisdjur i en omöjlig klo-maskin. Vi misslyckades, förstås. Sen kastade Ida påsar på en pyramid med burkar som nästan ramlade ner från hyllan men naturligtvis stannade ett par retligt nog kvar. Efter andra försöket brast det en aning för fröken TipTop, som slet åt sig handväskan och bestämt stegade därifrån medan jag låg dubbelvikt av skratt och samlade ihop mynt som hon spritt efter sig vid sin hetsiga avfärd. Det var ett väldigt fint ögonblick, haha!

Efter en väldigt flashig middag på en bänk i CT tog jag farväl av min kära vän och sen väntade två timmars deprimerande bussfärd. Av någon anledning kände jag mig rastlös, jättetrött och ensam när jag kom hem. Gjorde mig en kopp the och kämpade febrilt med att sätta igång den förbannade TVn, som den har kommit att kallas från och med nu. Det gick inte. Jag blev ännu mer ledsen, ensam och vilsen.
Ringde till min pappa som fått semester idag och vi pratade om gevär och fotoutställningar med mera, samt skrattade oavbrutet i ca fem minuter åt kombinationen av de båda. Nu känns det mycket bättre, förstås.

En cool grej jag kände idag när jag åkte förbi en Arlandabuss var det här: Jag känner inte att jag vill ut och resa längre. Eller alltså, vill vill man ju alltid, men jag MÅSTE inte ge mig av precis nu, helst nyss. Det är ett alldeles tillräckligt projekt att köra ny stad, nya människor, nytt jobb. Bra att veta!

På lördag ska jag stå i förköpskassan samt öppna upp parken som jag fortfarande inte sett mer än kanske 2% av. Känns det tryggt? Näe, det gör det inte. Jag är sjukligt nervös, illamående och förvirrad. I admit.
26 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Internetpanik

2008-06-24 (Igåhåår)

DÖM om min lycka när jag slog på nätverkskortet igår och genast hittade en gratis uppkoppling som funkade superbt. Nu är jag inte lika glad längre för Internet vägrar fungera och efter diverse samtal med olika bolag och supporters, efter minst tjugo minuters telefonköande, efter att ha letat och provat och vritt och vänt så ger jag upp. Satan att allt ska vara så jävla komplicerat!
Jag vill ju bara kunna surfa lite.
Jaja. Ingen lider egentligen för min blogg uppdaterar och sparar jag här i Microsoft Word anno 1997. Uselt kan man tycka men jag trivs finfint med det faktiskt.

Har gjort min andra dag på Kolmården idag och det gick faktiskt helt okej. När klockan ringde imorse bad jag till Gud att jag hade ställt den för tidigt men icke. Shit vad ovant det är att jobba! Jag tror jag haft för lång semester. Lyckades piggna till efter ett par timmar och idag har jag liksom igår varit delfinvärd. Det betyder ungefär att utföra såna viktiga saker som att släppa in och ut människor till delfinföreställningarna, svara på möjliga och omöjliga frågor, hålla ordning på köer, förköpta platser och toaletter samt (och det är verkligen det svåraste momentet) hålla barnvagnar, skrindor och glassar utanför portarna. Jag har lite träningsvärk i mina mormorskinder eftersom leendet har varit konstant påslaget hela dagen.
Delfinshowen är fin och Markoolio är söt tycker jag. Igår frågade jag min värdkompis om han brukade besöka djurparken ibland och hon sa ”njaa.. bara när de öppnar för säsongen, tror jag”. Efter cirka trettio minuter kom hon inrusande för att berätta att han minsann stod utanför Delfinariumet. Där ser man! Vi såg honom och Linda Bengtzing när vi åkte ner mot entrén igen. Linda, som jag kallar henne, hade för övrigt klippt sig och färgat håret. Ingen höjdare enligt mig.
Av någon anledning har jag en konstig kompiskänsla för de där två.. först TOTT och nu det här liksom. Det måste fan vara ödet.

Huuuuummmmjaaaaa nu är jag tröttare än vad som borde vara rimligt men som sagt, jag är ingen van arbetare än. Dessutom har jag tvärt gått ifrån mormors-fika-dagarna till en hyfsat sockerfri vardag.. vem skulle inte bli trött av det liksom!? Men jag hankar mig fram. Jag slår bort glasstankarna så fort de dyker upp och om några veckor kommer jag vara piggare och fräschare än någonsin. Ja, typ, i alla fall.
Tyvärr så betyder det att jag måste sitta inne på mitt studentrum hela kvällarna –trots strålande sol - för jag litar fan inte på mig själv. 12 kronor försvinner så lätt och plötsligt står man där med en McFlurry i handen! Jag har sett det hända. Synd är det.

Jaja, jag tröstar mig med en massa te från HEMMA, samt en ögonkur som jag hittade i någon skidåkares rum på TOTT när det begav sig. Flaashigt värre. Det är för övrigt vad jag försöker illustrera på bilden här ovan.

Ikväll borde jag verkligen färga håret för det ser föör taskigt ut men jag orkar banne mig inte. Det får kanske bli ett biobesök eller en promenad i kvällssolen istället?

Off I go.
25 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
What am I to do?

Så midsommar kom och gick snabbare än man någonsin kunnat tro. Jag band ingen krans trots min stora längtan.. en extra halvtimmes sovmorgon kändes mer värt just för stunden. Midsommarafton var väldigt lugn men mycket trevlig skulle jag säga.
Sill, grillkorv och jordgubbstårta tillsammans med en stor del av släkten hemma hos morbror Danne på förmiddagen. Sen hem och greja lite innan det var dags att dra sig mot stan. Jag och Thuresson åt en häärlig middag på hennes soliga altan. Mysigt var det! Vi chillade, drack ett glas vin och pratade om allt och inget. Middagen följdes upp med dajmglass och jordgubbar vilket vi avnjöt framför TVn, där Kvarteret Skatan gick på högvarv. Underbart. Slutligen avrundade vi det hela med bildvisning på datorn och sedan lite cruising på stan innan hon skjutsade mig till hemmets lugna vrå i Forsa.
Där satt mamma och pappa med tre vänner på balkongen och även jag slöt mig till sällskapet. Klockan två drog gästerna men jag och pappa satt fortfarande kvar i TV-soffan med skratt i magen och tårar i ögonvrårna. Johan Glans. En sån man vill jag ha.

Nåväl, om midsommarafton var lugn tog vi igen det ganska ordentligt igår. Först följde jag min mor till Järvsö på marknad, det var mysigt. Jag köpte fem par strumpor och fick en glass.
Vi stannade till i Hammarsvall där nykokt kaffe och en varm dusch väntade. Erik och Linn kom och mamma for och vi kånkade och bar ett tag tills vi kände oss nöjda och allt var klart inför kvällens event. Strandparty! Woho!
Linn och jag satt i en varsin strandstol och njöt av kvällssolen medan Erik flippade burgare. Allt var mycket trivsamt. Så småningom hopade sig svarta moln och ytterligare en bit in på kvällen stod regnet som spön i backen. Men vad gjorde det?! Ingenting! Har man ett skjul och några goda vänner klarar man det mesta.
Annica, Jonsson, Groth och Danne kom och förgyllde kvällen. Även Håkan samt Johan Wallin med familj kikade in en sväng. Vi uppfann en skitgod drink som inkluderade minttu, hallonvodka, sprite, trocadero och lime. Peerf.
Framåt natten skjutsade Linn in oss till stan där jag och Annica dansade loss på August. Många många okända ansikten men Emelie Th var i alla fall där och det räckte fint för mig.
Natten avslutades med att Jonas hämtade oss och efter ett mosbrickestopp på Statoil kröp jag ner i min säng där jag somnade väldigt gott.

Att vakna imorse var inte lika njutbart. Packade mina väskor och lämnade Hudiksvall än en gång. Jag vet verkligen inte varför, men av någon anledning kändes det lite, lite tyngre denna gång. Kanske var det bara bakfylla, eller det faktum att tåget var fullproppat så jag fick STÅ från Iggesund till Sthlm. Mitt bagage var staplat på höjden för att över huvud taget få plats. Barn skrek, människor pressades mot varandra, syret var obefintligt, kaffesuget var skrikande.

Men här sitter jag nu. I Norrköping. Framme, sliten, ensam och vilse, men med en kopp hälsingethe till höger och en ask Physalis till vänster, så värre kunde det ju vara!

Imorgon börjar jag jobba. Känns jävligt ostabilt just nu men,
det ska nog lösa sig.

Godnatt mina skatter!
22 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
..but they´re not from crying - he laughs more than I!

På tal om ingen och ingenting annat än en fin låt (Gothenburg) av Maia Hirasawa måste jag bara slänga in ännu en grej innan jag gör nåt bättre och vettigare.

Finns det nåt hetare än skrattrynkor NEJ jag skulle inte tro det.

Snygga händer och härliga ögon i all ära men hej. Inget går upp mot det där.

Ja, det var mest bara det.
Godnatt!
19 Juni 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Oknytt och knott, och trolltyg och ting

Ojoj, jag hittade en rolig lista här på nogg och satte nästan knäckemackan i halsen när jag upptäckte vad som händer häromkring. Vad håller jag på med egentligen? Sitta här och skriva en massa skit som är tillgänglig för alla. Phu.
Jag borde kanske rensa upp lite här?
Fast äsch.
Jag hittade lite länkar och kom fram till att människor har googlat på bland annat therese, tott, åre, friggesund, moa fjäll (!), detrosol, smörgåskyl, veganrestaurang och göteborg och på så vis hittat hit. Där fanns även en hel del googlingar på Veronica Fjäll. Känns bra tycker jag! Smickrande, kanske.
Annars har dagen mest gått ut på att koka gott kaffe och dra i mig det under en upprörd diskussion med min bror om arbetsförmedlingen. Vi var rörande överrens, som man säger.
Tja, sen har jag sorterat, rensat och städat på mitt rum. Jag skulle säga att jag är ruskigt effektiv när det behövs, där emellan spar jag på krafterna vilket innebär att jag har en hel drös med ouppackade väskor och flyttkartonger från det senaste årets resor och ännu längre bak i tiden. Jultomtar och ljusslingor har precis hittat ner i sin låda igen. Dammet skingras och jag har börjat fundera på vad jag ska göra med det hundratal (jamen typ) gosedjur som fick en snabb resa från ett snöre runt min hals och rätt in i mörkret längst ner i ett skåp dagarna efter min student (då menar jag studenten 2006). Alltså, vad gör man egentligen? Det känns ju skittaskigt att slänga iväg alla små nallar och hundar och dockor och.. skit, men rätt dumt att behöva släpa med sig en tvåmetersbyrå proppad med mjukisdjur vart man än vänder sig? Dilemma dilemma. Jag får så ont i hjärtat av att slänga saker.
Same same but different med ett par, tre flyttkartonger fyllda med plast, metall och sten. Jag har ju - för er som inte vet eller minns - en karriär inom gevärsskytte bakom mig. Under mina år som trogen och mycket aktiv skytt inom Delsbo/Bjuråkers skf och Forsa sportskytte lyckades jag minsann gneta åt mig en del priser. (Höhö.) Vissa mycket användbara och högst oförglömliga saker som exempelvis en klotgrill, tre kubbspel, en elvisp, två armbandsur, en borrmaskin och ett storsjöodjur i trä. Dessutom en del mer eller mindre värde- och smakfulla pokaler tillverkade i ovan nämda material. En 64 stycken har jag för mig, på ett ungefär. Om någon har ett behov av dem, låt mig veta!
Jag funderar även på att sälja min SAUER för det här uppehållet som har pågått i alldeles för många år nu verkar ju kunna bli nåt permanent.. lite trist men sånt man får ta? Så släng in ett bud bara! Jag är verkligen inte omöjlig.

Hade önskat mig en kväll med Idaa imorgon men jag är för lat och dum för att ta mig till Gävle. Förhoppningsvis blir det en fin kväll för oss båda (och alla andra) ändå. Jag kan knappt bärga mig!

PS. Kom ihåg att lyssna på Östen Med Restens midsommarlåt. Den är fin den! DS.
19 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
INTE hett.


Älskar, älskar inte? Jag har banne mig aldrig sagt "Jag älskar dig" till någon utom älskade vänner då. De enda som sagt det till mig är min mamma, vänner och en enda till. Men det känns bra tycker jag? Det går ju liksom ingen nöd på mig.
Detta här ovan pga. nåt dumt test där man skulle fylla i det. Orkar inte publicera resten.
Så, vi är ute! Inte särskilt hett, om ni frågar mig. Och yes, jag snackar fotboll. Oväntat kan man tycka, och det gör man också. Så länge Sverige är med kan jag kasta ett öga, men nu är det minsann slut med det! Ikväll har det för övrigt varit ett satans zappande eftersom trean körde SATC-maraton inför bion. Jag har firat med vindruvor, hinkvis av kaffe och några jordgubbar som jag snattade ur pappas midsommarförråd. Ibland får man allt ta och festa till det!
I övrigt.
Kolmården verkar mysigt och bra. Jag har inte panik eller prestationsångest.. än. Den kommer nog så småningom, kanske? Norrköping var en riktigt glad överraskning må jag säga! Vacker stad med mycket vatten. Mitt rum är väl rätt litet men allt är ju relativt + att jag har egen toalett & dusch och det gemensamma köket är stoort och rätt fräscht. Känns som riktigt lyxliv i jämförelse med Staff faktiskt. ALLA som vill och kan måste faktiskt komma och hälsa på mig. Nkpg (jajamen, nu börjar jag med förkortningar!) kändes lite som Uppsala tyckte jag, när jag strosade runt och upptäckte stan i kvällssolen. Undrar om det är idiotiskt eller genialt att bo i storstad 2 månader innan flytt till Pitee? Ingen vet.
Åter till rubriken-
somliga människor har kanske en liten tendens att bli smått besatta av andra människor. Jag kanske tillhör den kategorin ibland? Hohoo. Hur som helst, det magiska tricket den andra personen gör är ungefär ALLTID att inte höra av sig/vara jävligt svår. Jag hatar det ju men sanningen är att det är pretty fucking hard att motstå?
En av dessa omöjligheter - som jag för övrigt kommit över och nästan glömt faktiskt - har plötsligt blivit rätt tillgänglig (INTE hett?) och därmed rätt ointressant. Trist. Som vanligt bara en stor besvikelse. Men shit happens!

Imorgon ska jag leka med min bror och Linn, vi ska bland annat åka till Hammarsvall och äta mormorsmat.
Fredag innebär midsommarkrans och sillunch @ morbror Dannes förstås. Kvällen är fortfarande lite oklar men jag är övertygad om att den kommer bli underbar.
I fjol firade jag midsommar med Henrik minsann. För andra året i rad, egentligen. Vi var i Forsa och åt jordgubbar med glass & chokladsås och kokade för svagt kaffe som vi blandade med snabbpulver och sen njöt vi av alltsammans ute på altanen där han spelade fina visor på dragspel. Senare kollade vi på Snowroller och Kvarteret Skatan, om jag minns rätt. Det var fint. Det måste kunna överträffas.

Vi ses på Systembolaget. Efter regn kommer solsken.
19 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Ajöken Ajö

Långa långa långa inlägg har jag skivit de senaste dagarna, har jag märkt. Här kommer ett kort!
Imorgon bitti (tidigt, tidigt!) åker jag mot Norrköping. SJ suger ju verkligen nu för tiden och så gjorde även förbindelserna till mina nya stad. Tusen byten eller tusen spänn, verkade vara vad de trodde på. Men nu så är bilen paxad och packad och det känns fint.
I vanliga fall gillar jag tåg men det har bara varit så jävla mycket pusslande, väntande och tja, resande i allmänhet på sistone. Ska bli så skönt att få njuta av lite bilkörning. Vara lite flexibel. Men jag är övertygad om att SJs kundservice är den bästa, vilket jag förtydligar för att inte förarga en god vän. Tihi.

Det jag tänkte göra var i alla fall att säga hejdå för ett tag - fast inte till er, för jag kommer ju förstås fortsätta att rapportera om mitt makalösa liv. Och en hemlighet är att jag kommer tillbaka hit redan onsdag morgon för att fira lite midsommar här hemma, hiho! SEN blir det på riktigt minsann, på SÖNDAG åker jag för alltid.. eller var det för två månader? Hm.

Känner mig inte riktigt redo för Kolis må jag säga, har inte ens läst ut det där första infohäftet. Hoppas alla spännande fakta om hjortar, antiloper och andra intressanta djur smyger sig på helt oväntat, bara sådär.

Nu måste jag verkligen sluta. Jag bjuder på en älskad man här ovan. Puss på Er!
16 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
One Love

Så klockan har blivit 21.46 en helt vanlig (?) lördag i juni och två hektiska dagar av studentfirande är alltså över. Tomt, känns det. Till och med för mig.
Igår var det studentdag minsann. Då var det fest. Jag väcktes efter ca tre timmars sömn för att åka till Häggnäs och hämta bord och stolar tillsammans med pappa. En hel del kånkande och bärande blev det innan vi var tillbaka i Villa Fjäll där det var dags att lägga sista handen vid en ack så fin studentskylt innan vi drog vidare in mot stan.
Erik var klädd i ny kostym med slips och studentmössa förstås och jag blev alldeles rörd av hela situationen. Studsade runt och filmade och kramades med människor jag knappt kände igen. Men det var fint! Rosor delades ut och Erik fick en fin fickplunta som jag pyntat med glitter och fyllt med iiiskall Minttu. Uppskattat! Jovisst.
När studenttåget med Blåspoppare och drillflickor i täten och skrikande, sjungande, lyckliga, fulla, gråtande, glada studenter passerade oss rann en tår ur mitt vänstra öga. Jag tror det berodde på blåsten.

Tillbaka på hemmaplan skulle det dukas och pyntas innan släkten kom. Pappersduk och liljekonvaljer. Presentbord och mängder av rosor. Klockan 17 sharp började de trilla in och totalt blev vi nog en trettio stycken tror jag bestämt. Trevligt värre. God mat, vin och snaps. Erik och Linn drog iväg mot Glada Hudik utan att lyckas övertala mig om utgång. Pratade sen med Emelie, Erik Elmlund och Poprichard i snabb följd och vips! Plötsligt befann jag mig i en bil på väg mot stan. En kväll på Stadt blev det visst, och som så många gånger förr kändes det verkligen som att komma hem när jag klev innanför portarna. Väldigt många okända ansikten men även en hel del kända. Det blev en väldigt fin kväll tillsist, som avslutades med en tryckare, precis som bra kvällar alltid borde avslutas! Som på mellanstadiet liksom.
I garderobskön höll jag på att dö av söndertrampade fötter. Precis som vanligt, med andra ord. Anders Klang ringde oväntat (men mycket uppskattat!) och vi träffades snabbt för att säga HEJ. Det var riktigt roligt. Sen kom mamma och vi skjutsade Fredrik till Via och Erik+Linn till Delsbo. När jag äntligen fick snubbla ner i min säng och dra täcket över huvudet var lyckan större än någon kan förstå. Det finns nog inget skönare än att få sova.

Idag har jag slappat hela dagen, eller åtminstone tills mamma kom uppsläntrande till datarummet och sa "ja, då åker vi om tio minuter då". Till balen, alltså. Studentbalen. Jag vred sakta på huvudet, stirrade dumt på henna och sa "men.. mitt hår är ju smutsigt". Sen följde dusch, sminkning, stryka skjorta, tandborstning och påklädning i ruskigt snabb följd. Jag hann! Poäng till mig, även om jag traskade runt i Rådhusparken med luffarfrisyr.
Alla var så vackra och det går liksom inte beskriva det men jag hade lite ont i hjärtat emellanåt. Speciellt när en kille fick gå ensam över rampen in till Stadshotellet. Det var ett hemskt ögonblick. Annars träffade jag bla. Svedmyr, JJ, Maria, Thuresson - som var vackrast av alla förstås - , Jörgen, Fredrik m.fl. Och Samuel! Den solstrålen. Det finns verkligen ingen som honom.

Stiligast av alla var annars min bror (vem kan tror nåt annat?) och hans kavaljer Jimmy Andersson. De lyckades hamna sist av alla par förstås. När de nästan avslutat sin vandring genom folkhavet uppe på catwalken la Erik sin hand på Jimmys rumpa och kramade till, ganska ordentligt. Det var en väldigt fin avslutning på studenthelgen. Linn skrek "Han gjorde det, han GJOOORDE DET!!" Tanten bredvid mig fnissade chockat. Jag skrattade så jag kiknade, och det gör jag än.






Imorgon flyttar jag nog till Norrköping!? Det känns väldigt, väldigt konstigt.
14 Juni 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Piteå

Jag måste lägga upp en bild från Piteee med förstås. Här är Hannah från Luleå, Sanna från LiDköping och sen jag där ute på kanten som ni ser. Om ni känner igen mig. Jag förändras tydligen både på ut- och insidan allt eftersom tiden går, men det är nåt jag är rätt glad över trots allt. (Fast det där med att vara tjock ser jag bara som nåt tillfälligt).
Nåväl! Den som fattas på bilden är Marie från Backe, alla som vet var det ligger får pluspoäng? Och jag måste säga att alla tre var hemskt söta och något alldeles extra bland resten av trevliga människor. Det var mest bara det jag ville lägga fram och förtydliga, utifall jag får fint besök i bloggen!

Nu längtar jag mest efter att få börja i Piteå.. kommer jag inte in kommer det verkligen vara besvikelse. I övrigt längtar jag mycket efter Åre och kanske lite till Norrköping, även om - eller kanske just för att - jag inte har en aning om vad som väntar mig där.

Klockan är 02.36 och jag sitter i datarummet och blåser ballonger i hopp om att det ska blidka mamma så hon inte blir vansinnig på mig när hon märker att jag råkat hälla ut en halv liter glitter som nu sitter som ett bergsfast lager över hela köksbordet. Haha. Keep on dreaming, va?

Godnatt!
13 Juni 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
En tanke eller två.

Åldersnoja. Kan man ha det när man är 21 år gammal? Kanske, säger ni. Uppenbarligen, säger jag. Och tjoho. Eller nåt.
Imorrn tar min lille lille bror studenten! Jag är cirka hundra gånger mer uppvarvad än vad han är, haha. Idag har vi dragit en runda på stan, han, Linn och jag. Det var väldigt trevlig faktiskt. En fika på Jambo, studentpresentshopping, frackhämtning och naturligtvis en obligatorisk runda på "Lindex" = Systembolaget. Men back to basics - Erik tar studenten vilket alltså betyder att det är hela två år sen juni 2006. Två år sen Studenten med stort S! HUR SJUKT ÄR INTE DET?! Guuuuud. Det känns som att allt bara gått utför sen dess. Rätt och slätt nerför. Fast egentligen vet jag inte hur eller varför. Om man ser det svart på vitt känns det ju som att jag har gjort en hel del av det som jag ville och önskade när jag stod där med mössan på huvudet men tja. Nåt är det ju. Jag har en klump i magen.
Fast kanske är det bara för att jag är avundsjuk på alla jäävla åttionior som har hela livet framför sig. Som får vara de snyggaste och fräschaste på Hudiks krogar i minst ett par månader till! Som kan njuta av att flytta hemifrån första gången. Som har varit på de grymma grymmare grymmaste studentresorna nu. Bulgarien, Kroatien, Malta.. varhelst the action is, och spriten flödar. Tänk de lyckliga människor som får vakna med pirr i magen imorgon. Tänk att få dra på sig en noga utvald sprillans ny och krispigt vit klänning. Att locka håret och sminka sina unga (!) och rosiga kinder till perfektion. Att träffa sin klass för sista gången och vara sådär desperat glad för att mota undan ångesten över att vikanskealdrigmerkommersesigennånsin!! Tänk att sen vandra upp till skolan och möta alla treor i hela världen (jamen typ, i alla fall), äta macka och dricka festis i matsalen, lyssna på tråkiga tal från rektorn och fin musik från esteterna och sen dansa ner mot glysis där familj, vänner och släkt väntar med champagne, skyltar och oändliga mängder av blommor och presenter. Tänk att åka hem till en finfin studentmottagning med allt man kan önska sig - och tänk att sedan lämna den för att besöka Stadt och ha den bästa utekvällen i hela sitt liv. Tänk på det! Jag gör det.
Själv ska jag klä mig i svart imorrn har jag tänkt. Möjligen bryta av med ett rött litet halsband jag fick när jag själv tillhörde De Lyckliga. Kanske kommer jag stå under ett paraply och gråta. Kanske kommer jag berätta min livshistoria om och om igen. Kanske kommer jag sitta ensam bland alla par på släktmiddagen efteråt. Kanske kommer jag supa mig full på mammas vita vin och minttusnaps. Kanske kommer det bli skitkul!

Jag återkommer med rapport.

Piteå var fint. Jag mötte många människor som skulle kunna bli goda vänner? Jag faller pladask (och jag menar det verkligen!) för alla som yttrar mer än tre ord på riktig norrländska. Gud. Blir jag inte kär där, så blir jag inte kär någonstans. Vi fick se skolan som var fräsch och snygg och innehöll allt man någonsin kan önska sig, staden som är liten men lite större än jag trott, min blivande lägenhet (?) som är en tvåa med riktigt kök och balkong, samt diverse annat. Dessutom blev vi bjudna på grillspett och massa annat gott + fotbollsmatchen på storbild + fest + efterfest. Inget alls att klaga på med andra ord!
Det bästa på hela resan var ändå att fördriva en massa väntetid på Sundsvalls tågstation med att prata med Mmmoa.

Nu ska jag måla studentskylt och glädjas för min käre brors skull.. möjligen fälla en liten tår över mina gamla studentbilder med. Men det får man göra!
12 Juni 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
En gammal, gammal själ.

Hej allihopa!

Nu är jag gladare igen. Förstås. Det är för övrigt en rätt irriterande grej med att vara irriterad/ledsen/arg över saker som klassas som små. Man vet ju innerst inne att allt kommer bli bättre inom ett par timmar eller åtminstone dagar.. det gör liksom att man inte kan gräva ner sig, hänge sig och sörja på riktigt. Fast egentligen är det väl nåt man bör vara glad över, kanske.

Igår badade jag i havet och det var mitt första svenska dopp i år. Innan dess rack jag kaffe och åt rabarberpaj tillsammans med min mamma, min pappa, min pappas arbetskamrat + dennes fru, son och barnbarn på senast nämda familjs uteplats, vid deras sommarhus i Arnöviken. Phu! Kaffet och pajen var god. Hudiksvalls kustland är finfint!
Havet var ganska kallt.

Dagen innan "fika-med-femtioplussare-dagen" var jag på gårdsauktion. Ett nöje som är sjukt underskattat må jag säga! Det är ju så mysigt att sitta inklämd mellan vildvuxna syrénbuskar och virkande tanter, smaskandes på smarrig matsäck medan man ivrigt iakttar auktionisten som hivar upp fynd efter fynd framför sig. Jag investerade i 6 st helt felfria och mycket fina kaffekoppar, samt några djuptallrikar och en Loka citron + en varmkorv med ketchup och senap. Inget att klaga på alls, med andra ord. Däremot kan man ju verkligen börja fundera på hur gammal jag är i själ och hjärta. Kombinerat med den där bilbingon börjar vuxenpoängen verkligen stiga mig över huvudet, tror jag.

Men skit samma. Jag sov i alla fall över hos min mormor och morfar häromdagen, vilket ju mer är en sysselsättning för barn runt 6 år. Det väger upp bra tycker jag! Mysigt var det också, med korsordslösning och tedrickande på deras fina altan.

Igår tog jag bilen och drog på roadtripp till Friggesund igen.. det var vackert. Däromkring växte jag upp och gick i skolan, för de som inte visste. I Bricka, närmare bestämt. En by 6 km från Friggesunds centrum (som består av Konsum, en nyöppnad pizzeria samt Anitas hårsalong, allt beläget i ett och samma hus). Det var för övrigt de här 6 kilometrarna mellan villan i Bricka och tegelskolan i Friggesund som jag delade skolbuss med en välkänd bartender varje morgon och varannan eftermiddag i ca 5 år. Men det där vet vi ju allt om vid det här laget! Jag är i alla fall inte där så ofta nu för tiden eftersom mamma & pappa flyttade därifrån nån gång under min gymnasietid.

Förändringar som skett under de senaste ~5 åren:
- En ny smörgåskyl på macken.
- Bröderna Bäckström verkar ha odlat skägg.
- Pizzerian har öppnats och dessutom skaffat sig både serveringstillstång och veranda.
- Slut på förändringar.

Ärendet hit var hur som helst att hälsa på Idaa som är min käraste och äldsta bästa vän. Det var rooligt och vi gjorde allt som vi alltid gör - körde iväg hennes föräldrar för att få vara själva, beställde mat från pizzerian, köpte lösgodis och hyrde film på macken, pratade under hela filmen och missade allt den handlade om, såg på gamla filmer från vår barndom (som vi sett 1000 gånger och kan utantill), pratade lite till och skrattade en massa. Vi ses alldeles för sällan nu men det förstör i alla fall inget.. Som alltid kan hon göra mig glad vad det än gäller. Under gymnasiet fanns det bara en sak som hjälpte under vissa ångestfyllda dagar och det var tjejkväll med lysmelk, vindruvor och Sex & the City. Så klyschigt att det nästan är pinsamt, men hemskt bra hur som helst. Ibland saknar jag verkligen de tiderna så det gör ont i hjärtat. Jag undrar varför man promt måste bli vuxen.

Nåväl, jag kom hem någon gång runt fyratiden i natt och mitt mission under de närmsta dagarna måste nog verkligen bli att vända tillbaka dygnet för oj vad jag sover bort soltimmar på det här viset.

Imorgon ska jag ta nattåg till Piteå för att se hur allt ser ut. Det är spännande och roligt för jag börjar bli uttråkad här hemma. Det är läskigt och skrämmande för tänk om jag hatar det?
Jaja, man måste ju prova allt, som min mormor brukar säga.

Tjipp!
8 Juni 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
BITTER

Alltså, "bitter" har varit ett humör/en sinnesstämning som inte legat mig särskilt varmt om hjärtat på sista tiden. Faktiskt tycker jag nog att jag har lyckats rätt fint med att vara glad i hjärtat och utåt och.. sådär. Men fan, fan! vad jag är bitter ikväll.
Jag hatar hatar hatar det och vet inte vad jag ska ta mig till.

Mest beror det bara på skräp och på min livliga fantasi kanske? Vem vet. I alla fall så är det ALLTID samma sak. Så här:
Jag är borta någonstans och saknar hemma och alla fina saker jag kan/ska göra där när jag kommer hem. Mitt i all hets och alla drömmar glömmer jag liksom att vissa saker förändras medan andra alltid och för evigt ser likadana ut. Alltså kommer jag hem och finner att ännu ett par fina vänner har dragit någon annanstans för att jobba, resa eller göra nåt annat spännande. Typ ingen är kvar. De som råkar vara kvar har i minst 9 fall av 10 nåt bättre för sig. Ja, nåt bättre än att umgås med mig alltså. Helt ofattbart, eller huur.
Jaja, det stora problemet är att jag har dansabstinens, Totte & David & co har Klubb Kalas ikväll och allt skulle kunna vara så perfekt - men jag har smsat minst tjugo pers (det är i alla fall så det känns) och ingen jävel vill ta mig med ut. Utom en. En människa som jag undvikit i två år frågade vad jag skulle göra ikväll och (det är sant!) jag funderade faktiskt på att greppa min vinare och dra hem till honom men jag tog mig samman. Pluspoäng till mig! Jag är inte totalt över kanten än, trots allt.

Men åter till bitterheten! Det finns liksom ingen tvekan längre. Det är den här staden - nej - den här KOMMUNEN det är nåt ruggigt fel på. Varför vill ingen av Hudiksvalls 30.000 invånare dricka vin med mig en ljummen sommarkväll? Tja, ingen respektabel och representativ människa i alla fall. Skrämmande. Är jag patetisk? Am I.

Whatever. (Det är nu det är dags för talk-to-the-hand-handen på dansgolvet "jag vet att du vill dansa MED HONOM!!!" och sen rufsa i håret osv.) HEJ NORRKÖPING! Säger jag så länge och egntligen hatar jag verkligen människor som håller på och skriver såhär men ikväll är jag ett fett undantag. Jag ville stanna till efter midsommar men det kanske lönar sig att dra direkt efter Eriks student trots allt. Jag är hellre ensam och vilsen i Norrköping än ensam och enslig i Hudiksvall. Huur fint det än är här och hur gott det än luktar överallt när man cyklar runt sjön och hur mycket jag än tycker om somliga människor häromkring. Blä!!

Övriga anledningar till att bli en svart, svart själ:

- Myggen har aldrig varit så många och så vidriga som nu. Jag hatar dom. Hatar dom! Myggbetten gör mina bruna ben så ovackra som de någonsin kan bli.
- Det är varmt, varmare än någon förtjänar. Jag tycker banne mig inte om att svettas. Och hur ska jag kunna städa och packa i den här hettan?
- När jag är borta längtar jag hem och när jag är hemma längtar jag bort. Det finns ingen ände, ingen lösning, inget svar. Måste man verkligen vara i Åre för att klättra i dy, dansa tottdans på Byggets scen och .. vara glad?
- Jag försökte ta ett argt kort för att illustrera hur jag mår men jag ser fan bara glad eller utvecklingsstörd ut. Det är en skam och ett skämt.

Ja, ni ser ju!
Dags för mig att gå i säng tror jag bestämt.
Jag slår vad om att jag inte kommer kunna sova. Hemska, hemska värld.



Här ovan ser ni för övrigt mitt bästa försök att se arg ut. Jag är en lohoser baby, men jag har fan i mig körkort.
7 Juni 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Oh Happy Days

Hej Dagboken!

Ännu en dag i livet har gått. Jag har lekt ganska mycket med min pappa idag. Kanske låter trist men NEJ, skenet bedrar. Mamma är i Östersund för att plugga och Erik är i Bulgarien för att supa så vi är de sista starka hemma i Forsa. Idag har vi åkt fram och tillbaka med diverse bilar för att lämna, hämta, lämna och hämta dem på olika bilverkstäder. Sedan tog vi oss en shoppingtur på Lidl där vi köpte en kasse frukt, ett par mockasiner och två förpackningar the som jag faktiskt sitter och njuter av just nu. Grönt the med citrussmak minsann, en oslagbar favvo!
Fick ett sms av Lina häromdagen där hon till min stora glädje berättade att hon var hemma i Frigge. Ärligt talat minns jag faktiskt inte när vi senast träffades och det är ganska tragiskt.. Vi bestämde tid och plats för en dejt (kl 18 på Konsumparkeringen) och där infann jag mig förstås, hel, ren och uppspelt. Innan dess åt jag glass med Elias, i solen vid fiskebodarna. Hallonsorbet och chokladglass. Mycket gott!
Det slutade med att Elias följde med för att träffa Lina och efter ett telefonsamtal kom även Joni cyklande vilket var hemskt roligt för han har varit i Australien, Skottland och nånstans mer och jag har varit i USA, Åre och Thai så vi har med andra ord inte setts på mer än en evighet!
I själva verket har jag inte träffat Elias på en evighet eller två heller så man kan säga att det var en perfekt kombination av människor jag saknat. Det blev middag i kvällssolen på Radjos uteservering med utsikt över Lillfjärden. Jag åt lammfärsbiff med fetaostcreme och till det tog jag mig en öl, för den som undrade. Det här börjar bli som en modeblogg, fast om mat! Men hur som helst. Efter middagen strosade vi runt lite, drack kaffe och hälsade på på Videoteket men sen bestämde sig Lina för att vända hemåt och jag tiggde skjuts till Forsa.
Nu ikväll har jag lite lust att cykla igen men min rumpa är fan fortfarande öm efter de senaste dagarnas ansträngning så jag har beslutat mig för att vila. Hah!

För övrigt har det varit så varmt idag att jag har svettats som aldrig förr. Jag fattar inte vad som händer! Är jag i klimakteriet nu?

Imorrn ska vi åka på bilbingo och jag är spänd av förväntan. Det här kommer bli en fin fin sommar, I can feel it. Och det här är inte ironi, det är verklighet!
4 Juni 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
DU Är Vad Du Äter!

Som alla verkligen borde veta är Anna Skipper helig i mitt hus.. nästan i alla fall. Du Är Vad Du Äter kan nog aldrig slå fel. Om jag är vad jag äter är jag nog sweet och smooth som en glass skulle jag tro, för glass är trots allt min passion.
Är alltså tillbaks på hemmaplan nu och det var ett tag sen - bortsett från två- och tredagars besök har jag inte bott hemma sedan den 15 september vilket alltså betyder nästan nio månader. Att sova i min säng i mitt rum är som att vara i himlen. I alla fall än så länge. Det brukar inte hålla i sig i en evighet det här, tyvärr? Men för tillfället mår jag i alla fall bra. Mina föräldrar har inte tröttnat på mig än och jag cyklade runt sjön igår och det var så fint så fint.. just nu vill jag inte lämna Sverige på länge länge. Om inget oväntat dyker upp.

Jag saknar Åre och alla fina människor som fanns där.. och även alla som flyttat här hemifrån på sistone. När jag drog till US fanns hela gänget här men nu är det fan bara jag som sitter här i min ensamhet, haha! Nästan i alla fall.
Jag har sällan varit så här sugen på att gå ut och dansa.. jag håller på att bli galen tror jag. Ska nog försöka dra med mig några av grabbarna till Bockarna imorrn, eller kanske på Klubb Kalas på fredag. Eller båda? Vem vet.

Nu ska jag fixa quinoasallad med paprika, bladspenat, lax, körsbärstomater, oliver och fetaost. Dagens recept där, var så goda! Skipper kl 19.00 och sen kanske nån härlig film på det. Bättre blir det inte.
3 Juni 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & V F                                             Skaffa en gratis hemsida