Got blues enough to smash your bones.
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


Things to Do Before 30/40/Death.

* Lära mig spela gitarr
* Besöka Irland
* Se Sydamerika (eller väl valda delar), eller egentligen valda delar av hela USA.. New York, Las Vegas.. allt det där, ni vet.
* Se Håkan Hellström minst en gång till
* Åka till Afrika
* Finna meningen med livet
* Vara kär
* Hoppa fallskärm
* Supa & Slåss
* Åka tjejvasan
* Ta nån lämplig examen inom nåt lämpligt ämne
* Skaffa hund!
* Backpacka
* Bo i Östersund minst en gång till
* Vara vältränad
* Bränna dagböcker
* Vara nöjd.
31 Juli 2007  | Länk | Livet | 0 kommentar
Krdflgkjj.



Well, this is an invitation,
It’s not a threat.
If you want communication -
That’s what you get.
I’m talking and talking,
But I don’t know how to connect.

And I hold a record for being patient
With your kind of hesitation.
I need you, you want me,
But I don’t know how to connect..


So I disconnect.







Chop. Nu återstår väl bara att skaffa ett jobb, ett liv, en dröm och EN MACK TILLSAMMANS, kanske. För att citera Galenskaparna, alltså. På tal om dem så har mina föräldrar packat husvagnen och begett sig till Åland på obestämd tid. Haha. Åland. White Trash är vad dom är!
Hursomhelst. Ensamtid hemma hos mig hela veckan. Synd att jag jobbar typ 24/7.


Kommer ni ihåg när bröd var bröd och kallades för saker som "Potatislimpa" och "Tekaka"? Jag förstår inte poängen i att döpa diverse brödsorter till uppmuntrande namn eller utrop som "Äntligen!", "Njuta", "Längtan", "Javisst!" och nykomlingen "Seriöst Gott!". WHY, OH WHY?
Har det nåt med den där GI-metoden att göra?
18 Juli 2007  | Länk | Livet | 0 kommentar
Kemisk Lycka

"Dagens onödiga vetande:
Kattens kiss glänser under svart ljus."
Uhuh?

Tider som den här får man inte vara kräsen. Kemisk lycka är väl lika god som någon annan lycka, vad jag vet. Tänk att livet kan kännas så mycket bättre efter ett par öl, va!
Ändå funderar man på att sluta dricka. Galet!
Fast å andra sidan inte. Släktfest på stranden idag. Det faktum att man i min släkt dricker sig fullare ju äldre man blir är lite skrämmande. På något sätt vill jag gärna tänka bort drickandet med att jag är ung och dum och att man bara har ett liv att leva. Logiken kan verka obefintlig eftersom livet kanske inte är till för att supas bort.. nåväl!
Det är när man ser hur 50- 60- och 75-åringar super sig redlösa som det börjar bli svårt att blunda för tragiken i det hela. Men vad gör man inte? Man kan ju inte gärna ta ifrån dem deras sista lyckobringare här i livet.

Tacka vet jag träningsnarkomaner!



På söndag ska vi ha picknick och FAN VAD VI SKA SUPA DÅ!!! Tjoho!
14 Juli 2007  | Länk | Livet | 0 kommentar
DEPP


Jävla liv.
Äh!
13 Juli 2007  | Länk | Livet | 0 kommentar
Helvete

Jag skriver mitt första riktiga blogginlägg någonsin nu, med känslan av att jag kanske kommer ta bort det inom kort. Jag kanske kommer ta bort det, för det jag ska skriva om är egentligen alldeles för allvarligt och stort för att tas upp med mina ord, här och nu.

Igår skrev jag om anledningar till extas, eller i alla fall glädje, och förundrades över hur bra dagen varit i all sin enkelhet. Idag vaknade jag till en helt förändrad värld. Det värsta är att allt det hemska jag känner bara är en hundradel av vad andra gör.
Det handlar om den där olyckan, alltså. Jag antar att ni hört. Kanske har ni sett det i förbifarten, om inte annat. Det är ju så man gör. Bläddrar vidare mot serierna eller sporten, zappar till en annan kanal, suckar kanske lite över hur grymt livet är, men tänker inte mer på det. Inte förrän det händer. Inte förrän det händer en själv, eller någon i ens närhet.
Klockan 02.30 ungefär, natten mot idag, sprang A. Björklund ut ur sin lägenhet i Friggesund med andan i halsen. Han hade strax innan hört snabba mopeder, en smäll och sedan TYSTNAD. Jag blir alldeles kall av att tänka på det. Den där jävla TYSTNADEN, efteråt, när allt hänger i luften. Det där JÄVLA ORÄTTVISA LIVET.
Och så det där med att bo i /slash/ komma från ett samhälle som är så litet att alla känner alla, att sorgen kryper in i varenda familj, varenda människa, på ett eller annat sätt. Det är så jävla sjukt, så vansinnigt ofattbart att liv kan ta slut så fort. Man vaknar en vanlig morgon, lever ännu en vanlig dag, somnar ännu en vanlig kväll, vaknar upp till en.. ja, till vad? Till något fruktansvärt, oväntat, otänkbart.
Idag har jag bara en massa skräck och kyla i mig - jag tänker på alla jag bryr mig om som kanske inte vet om det. På allt och alla man borde ta vara på och allt man borde göra. Minns bussresor, hopprepshoppande och skolutflykter. Tänker på att livet är så opålitligt och blir nästan galen av tankarna på att det kan hända vem . som . helst. Men allra mest tänker jag på Friggesund, älskade Friggesund. På 600 invånare som alla involveras. På familjer, vänner och alla andra som måste leva vidare. På Jocke, som överlevde.
Och på Emma, och min bror, som är de som ligger allra närmast mitt hjärta nu.

Jag tänker på Er.

På Er, på alla andra som betyder massor för mig, På Johan och på Kim. Typ hela tiden.
Jag kom på svaret på en av de där "Om Mig"-frågorna idag. Det är egentligen rätt självklart. Den värsta känslan är, helt ohotad, sorg. Hur fan botar man ett krossat hjärta? Ett mosat, urkramat och kallt, eller helt tomt?
8 Juli 2007  | Länk | Livet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & V F                                             Skaffa en gratis hemsida