Got blues enough to smash your bones.
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2019)
>>


The Winner Takes It All

HEJ på er mina små älsklingar.
Ni kanske inte har saknat mig, men jag har saknat er. Och bloggen. Och internet, som valt att helt krasst bara strejka de senaste dagarna.
Men nu verkar vi vara back on track igen, helt uppenbart.

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja med så jag tar allt jag kommer ihåg på en gång, helt ostrukturerat och hopplöst. Enjoy!

Öööhh. Jamen låt oss börja med personalfestdagen, vetja! Det var alltså löningsdag och fredag, och jag satt eftersvettig och äcklig på en varm buss på väg mot jobbet. Henrik klev på och hela vägen mot djurparken bestod av en lång dialog om varför vi skulle skippa festande på kvällen. Vettiga saker, som ekonomi, trötthet och hälsa.
Sen stod jag i förköpskassan i ca två timmar och när det var dags för lunch var mitt partymood lika strålande som solen och Enrico är ju inte direkt den svårövertalade typen. Sagt och gjort, en svettig arbetsdag, en snabbdusch i personalrummet och ett ofönat hår senare befann jag mig på en solig brygga i Bråviken. Det var inget annat än underbart, kan jag berätta.
Jag satt tillsammans med nästan alla mina favvosar - SaraLii, Linnéa, Petter, Martin - i kvällsolen och drack rosé, åt pizza och diskuterade allt som kan diskuteras. Petter spelade munspel. Det var som en ölreklam. Eller nåt.

Efter nån timme på bryggan (och en urdrucken vinare) gick vi några hundra meter bort till öltältet där resten av gänget väntade. P bjöd på vin, Lina Lindvall var glad och roolig, TryggHansa-grabben var full och sanslös, allt var finfint. Sen satte jag mig i en pöl av rött vin och kvällen var förstörd. Hah!
Det var Sara som upptäckte att min blå klänningsbak förvandlats till en fläckig olycka. Det såg ut som om jag kissat på mig. Underbart.
Av någon anledning ringde jag då till Henrik ("alltså, jag behöver en arbetsledare! det ser ut som att jag kissat PÅ MIG!!") som kom i ilfart och av någon anledning tänkte slita av sig sin tröja. Till vilken nytta då, liksom!? Haha. Jaja. Det kunde ju ha slutat där, men inte om man heter Anna Veronica Fjäll och just slängt i sig en flaska vin. Näe, vinfläck i kombination med hemlängtan i kombination med ett samtal om en sjuk morfar fick mig att krackelera på bästa vinkärringsvis.
Jag hängde sedan runt Henriks hals med tårarna forsande utefer mina kinder resten av kvällen. Nästan, i alla fall.

Jag undrar varför jag fortsätter dricka över huvud taget? Jag är en sån pinsam jävla idioot. Men skit samma, jag skyller på hormoner och sådär. Henke har varit glad och fin på jobbet these days efteråt, och rödvinsfläcken är borttvättad & glömd.

Imorrn tar jag nåttåget hem och det ska bli hur härligt som helst. Kommer spendera två dagar i Hudik och två i Östersund. Ska hinna träffa dalabor och gamla vänner, umgås med familjen och se älskade artister. Samt dricka ännu mer rosé, dansa en hel del och bara vara glad, helt enkelt.

Pappa ringde idag och frågade lite försynt om jag kunde tänka mig att följa med honom till Ilsbo på auktion på torsdag. Sötare än någonsin. Love love love. Så auktion it is!
Vidare berättade han att morbror Dannes nya tjej hämtat upp honom (Danne) utanför vårt hus igår. Jag frågade om hon inte kommit in för att hälsa, och han svarade nej. Efter lite betänketid tillade han sen "Fast, det var nog bäst det. Lite väl magstarkt kanske. Ja, alltså, att presenteras för våran familj när den är som värst.. efter tre burkar surströmming och en jävla massa grogg, sittandes fram Little Brittain. Och på en söndag!" Word, sister. Ville jag säga.


Annars så har jag varit på bio med Lovisa ikväll - vi såg Mamma Mia. Nu sitter jag och dunkar ABBA på hyfsat hög volym. Jag måste vara en alldeles underbar granne.
29 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Kortfattat

Att vara guide blir jävligt enformigt efter ett tag och även detta jobb känns enormt sugigt och påfrestande när man tvingas kravla sig upp ur sängen morgon efter morgon - men - jag ljuger inte när jag säger att jobbet, förutom sina tidiga (...) morgnar faktiskt oftast är som klippt och skuret för mig och jag gillart!

Personalmiddag ikväll, italiensk buffé och ett par glas vin ute på Safarirestaurangen terass. Mycket trevligt. Dock står mitt konto på ett fett minus så jag fick hoppa krogen idag. (Vi var 32 pers men på bilden syns bara fyra). Imorrn är det lön och stooor efterlängtad afterwork ute i Sandviken, som ligger alldeles vid havet där vid Kolmårdens Camping. Oceanus Rosé ligger på kylning och locktång + partyoutfit är packat och klart. Kommer ju bli bättre än kanonbra, hoppas vi.

Vatten är så fruktansvärt gott när man är törstig.

Jag funderar litegrann på att stanna hemma i några dagar istället för yran. Men sen tänker jag på Håkan. Och på Östersund. Och på Moa. Och på Anne, Maria B, Emely, Lina och Petter.. och sen går det liksom inte mer.

Det blir som det blir, helt enkelt! Och jag hoppas det blir.

Har tänkt lägga mig tidigt tidigt många dagar i streck men jag lyckas liksom aldrig. Det vill sig bara inte så, helt enkelt. Imorgon ska jag upp innan klockan slagit 06.30 och det är ju verkligen fruktat. Ska köra värdvarvet which means jeepkörning @ kl. 08.30. Smart av mig att skippa mer krog ikväll, med andra ord.

För övrigt har jag kirrat ett litet extrajobb i Pitee. Hoppas det går ihop med skoltider så kanske jag slipper leva på nudlar och euroshopperglass resten av mitt liv.


Godnatt på Er, mina skatter!
25 Juli 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
Shut up and listen.

Ännu en fin ledig dag.
Sovmorgon, telefonintervju och mannagrynsgröt följdes upp av en ordentlig shoppingrunda inklusive grekisk sallad och italiensk glass, samt ett biobesök och senare Hälsingethe framför Morden i Midsomer.
Det kan väl knappast bli bättre?

Min käre bror con flickvän har dragit sig vidare mot vandrarhemmet. Jag dricker ännu mera thé, glider runt på Facebook och kollar bilder från Åre & Visby. Kan inte låta bli att deppa lite och undra om allt vore bättre där.
Fast egentligen. Vad skulle kunna bli bättre?
Min ständiga förbannelse i livet är att jag aldrig kan sluta fundera på om jag skulle kunna ha det bättre någon annanstans. Eller så är den kanske att jag är vaken alldeles för länge så alla dåliga tankar hinner in i mitt huvud. Bah! Nu ska jag fan lägga av. Eller bara sova lite, kanske. :)

Besöket hemifrån har i alla fall varit grymt trevligt och uppskattat, finfint det. Nu väntar sex dagars jobb (+ bio med Lovisa, personalträff med vin, Fet afterwork och förhoppningsvis lite solstråle?) SEN drar jag hem för en dag och efter det ska jag bo i tält och vara pigg, lycklig och konstant berusad i fyra dagar. Förhoppningsvis kommer de bästa av de bästa komma upp och hänga med mig. Whiii. Se Håkan ska jag göra också. Bara en sån sak. Bara en sån sak.
23 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Viktigt här i livet.

Marie har hittat min glad-låt!! Jag är grymt lättad må jag säga.. nu slipper jag leva i ovisshet mer. Ni kan också slippa, om ni kikar in på www.gossipbymarie.blogg.se. Do it!

Erik & Linn anlände alltså framåt kvällskvisten igår. Vi bakade scones och mös (myste?) framför TV:n och sen blåste vi upp deras luftmadrasser som precis passade in längs ena väggen i mitt lilla bo.
Sen låg jag och lyssnade på deras snus och snark och insåg att det var en smärre evighet sen jag sov i samma rum som någon.. det var rätt trevligt att somna till någon annans andetag, även om det var bror+flickvän i andra hörnet av rummet, haha!
Mindre trevligt var dock 1. partyt på våningen ovanför, 2. traktorn som envisades med att köra fram och tillbaka fram och tillbaka *100 utanför mitt öppna fönster och 3. att jag glömt hur mycket en luftmadrass som ligger på plastgolv låter - vid minsta rörelse!
Klockan sex hoppade Erik upp och förkunnade högt att han skulle ut och parkera om bilen. Han hade tydligen drömt att traktorljudet berodde på att traktorföraren ville alternativt redan hade krossat den nyvaxade och helfräscha bil som lånats just för denna resa av en ganska pedantisk svärfar. Jaha, tyckte jag och Linn och lät honom stega ut på gatan och fickparkera, halvt i sömnen. Sen kunde vi omöjligt somna om förstås, så vi chillade, skrattade och åt physalis innan det var dags för mannagrynsgrötfrukost.

Vi tog oss en runda på Willys där jag förutom proviant - naturgodis, bröd, potatissallad & rostbiff - även investerade i en toalettborste. På Konsum kostar de 46:-! Här fyndade jag en för 10 ynka kronor och har därför burit runt på den hela dagen. Alltså, anledningarna till att ALLTID välja en stor handväska tar verkligen aldrig slut! Jaja, efter dessa glädjefynd tog vi oss så ut till djurparken där vi strosade runt resten av dagen. Picknickade på en stillsam rastplats med utsikt över Bråviken. Åkte på safari med Jon som var sjukt duktig guide. Sen träffade vi Sara E som lovade att ordna dagens höjdpunkt åt oss. Följdaktligen fick vi så trippa förbi feta kön till delfinariet för att sedan slussas fram till tre platser som reserverats special price for you - allra längst fram precis i mitten vid platån där delfiner och tränare håller hus som mest. Jag var rörd och glad och de övriga två var imponerade och tycker nu att jag är kiiing eftersom de fortfarande har glida-förbi-kön-på-werséns-i-Åre kvar i minnet. Fint det, tycker jag!

Kvällen har varit lugn, Linn är förkyld vilket förstås är trist. Vi lyckades checka in dem på vandrarhem så de slapp både luftmadrasser, fuktigt tält och studentrumsgolv. Sen kökade vi lite på ett ställe där det var allsång för pensionärer - otroligt sött. Avslutade alltsammans med lite glass- te- och TV-kväll här på Rådstugugatan.

Imorgon ska det visst bli shopping för hela slanten, har inte räknat ut hur det ska gå till än för om jag har rätt är det bara ca 43 kronor som befinner sig på mitt konto för the moment. Kanske får någon fondandel ryka, än en gång. Jag borde verkligen straffas. Men äsch!


Nu ska jag glida i säng i alla fall. Det kommer inte bli nåt annat än underbart, I can assure you.
21 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Tomorrow, Tomorrow!

När jag är glad har jag väldigt ofta en låt i huvudet som börjar med "Tomorrow! Tomorrow! I love you! Tomorrow!" Jag har dock en stark misstanke om att jag uppfunnit texten själv. Om så inte är fallet - hör av er till mig! Jag vill veta fortsättningen på låtjäveln.

Igår råkade en safaribuss gå sönder. Rutan sprack i tusen bitar mitt under turen (mellan björnarnas och lejonens hägn!) Jag var inte där men många var upprörda, skakade och.. upprörda.
Jag känner mig så jävla blåst och kall i såna här situationer för jag kan verkligen inte se traumat i det hela när alla ändå klarade sig helt oskadda. Skönt för mig, jobbigt för andra.

Idag har i alla fall varit en lugnare dag vilket har varit mycket skönt. Vissa av mina arbetskamrater går mig verkligen på nerverna. Som tur är är de väldigt få. Dessutom har jag funnit en solstråle att drömma om. Fint det!

Imorrn kommer Erik & Linn hit och det gör mig glad som ett litet barn. Jag är ledig måndag tisdag och förhoppningsvis ska det vara perfekt väder och vi ska hitta på en massa grymma saker.
Imorrn har jag även bott här i fyra veckor - heltsjukt och bara halva tiden kvar nu - och dessutom ska jag på utomhusbio med Lovis & Jenny eller Erik och Linn eller alla, beroende på lite olika saker.

På onsdag kanske det blir After Work igen om läget känns bra. Torsdag bjuder på italiensk buffé och vin på Safarirestaurangen tillsammans med arbetskamrater. På fredagen kommer så den omtalade FETA AFTER WORKEN. Tredagars After Work, med andra ord!
Vi får se hur min gamla och sargade kropp klarar sig igenom den här pärsen.

Nu ska jag hänga tvätt och sen sova, fast jag inte vill.

Varför vill man alltid vara vaken på natten? Varför vill man alltid sova på morgonen? Ruggigt opraktiskt.
20 Juli 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
En. Sån. Dag.

gånger två, nästan.

Tjaa, onsdagskvällen + natten var ju som sagt riktigt roliga.. oväntat eller ej så blev det en del alkohol samt en massa dans, och det tackar vi väl aldrig nej till? Nej.

Däremot hade jag gärna tackat nej till att stiga upp tiidigt för att jobba dagen därpå, men icke! Anlände pigg (? nej) och fräsch (? nej) till jobbet en halvtimma tidigare än nödvändigt för att i lugn och ro kunna sitta ner med morgontidningen och en kopp kaffe tänkte jag. Det kunde jag ju glömma.
Vi har gått in i extrem högsäsong nu och det är verkligen ingen lögn att det vimlar av glada, ledsna, arga, skrikiga, jobbiga, stressade, oförskämda och hemska människor överallt. Jag fick hoppa in i gästinfon och därmed börja tidigare. Trivdes dock riktigt fint där, kändes som att det mesta satt och allt flöt på - trots en oändlig ström av klagomål. Ett roligt sådant var en man som lackade ur totalt för att han inte fått in Kolmårdens Djurpark på GPS:en och "det finns ju jävlar i mig inte en förbannad jävla skyltjävel som pekar hit nånstans, om man kommer söderifrån!!!" Jag ursäktade och ursäktade, log sött och berättade sen att jag nog aldrig varit söder om Kolmården. Tjohoo. Det hjälpte lite.

Gästinfo fram till lunch alltså, sen skickade Henke iväg mig på lite uppdrag med bilen och satan i gatan vad underbart kul det är att köra. En stooor automatväxlad 4-hjulsdriven Jeep it is. Aldrig känner jag mig coolare än då.
Sen kom nästa del av kaoset när det visade sig att klockan var 15.45 och hälften av bussguiderna ännu inte fått lunch. Jag drog dit på stört och skulle egentligen bara sälja biljetter men fick hoppa in akut på en guidning - utan vare sig manus eller minsta sekund av förberedelse - eftersom Martin kände sig hängig. Det gick bra i alla fall.
Dock stod ju bilen där den stod under den timme som guidningen tog, och när vi precis kom tillbaka in till mål ropade Henke att det var bråttom bråttom för en liten flicka hade skadat foten i Bamses Värld. Hämtade Henke vid entrén och drog till Bamses i ilfart. Henke lindade fot och jag försökte förstå gråtblandad norska. Gick finfint.
Dagen avslutades sen med att jag fick hoppa av i farten för att springa runt och dirigera bilar på safariplan. När alla kommit igenom och det var dags för stängning visade det sig att grinden in till älgarna hade fastnat i öppet tillstånd. Det tog oss en massaaa tid, tålamod och kärlek att få igen den jäveln. Tillslut gick det. Vi hade dock missat bussen hem och fick vänta ytterligare en timme på 20.05-bussen. Väl på plats i mitt bussäte vaknade jag ca 3 gånger av att min mun for upp. Strålande!

När jag anlände till Resecentrum upptäckte jag att någon stulit min skrotiga cykel, trots att jag låst fast den i stället! SJUKA VÄRLD. Jag var trött, förvirrad och arg och är så än, när jag tänker på det.

Även denna dag har varit kaos och trötthet med bland annat en inställd jobbintervju, krossade fönster (trauma) i en safaribuss och sen lite chill hemma med choklad, glasögonprovning och TV. Men allt detta är en annan historia och nu ska jag snart se Mord I Sinnet.

Cheers.

PS. Måste bara tillägga att även om dessa dagar gör att jag känner mig som en lealös hög som blivit översprungen av tusen noshörningar (...) så är det ändå typ det bästa som finns. Ju. Såhär mycket drama var det aldrig på Hemköp kan jag lova. Utom den där gången jag hottade upp kvällen med ett ofrivilligt tjuvlarm då, höhö. Näemen så att eh.. This is how I party.
18 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Rubric

Hej!
Klockan är 01.21 och snart ska jag kliva upp ur sängen för att ta bussen till ett otroligt givande och stimulerande arbete. Det ska bli väldigt spännande.

Kvällen bjöd på After Work. Det var verkligen över förväntan. Jag kom hem jättesent från jobbet och började med att chilla lite med chili con carne, bra böcker och oboy. Sen ringde Lovisa - som är min jobbarkompisfavvo - och berättade att hon backat ur från AW:n. Jag var beredd att hålla med men beslöt mig för att kämpa vidare. Det var ett fint val.
Strax före tio trippade jag mot Linnéas lägenhet, med en halv vinflaska i kroppen och andra halvan i handväskan. Kanoooon. Lite förfest med henne, Sara Lii, Martin och Lisa + ErikBroou i telefon. Sen Världens Bar där vi stötte på Lina Lindvall (Jaa!), Henke och ca alla andra som jobbar på Kolmården. Det var grymt faktiskt. Flera såna kvällar i almanackan, tack! Känns som att jag tajmade in mitt första after work-besök skitbra, nu kände jag ju faktiskt en del av dem jag träffade, och det höjer ju alltid standard, på nåt sätt.
En kul grej (?) som hände var att jag nästan hade ett potentiellt ragg. Han försvann dock med en 88:a rätt tidigt under kvällen och jag blev varken arg, ledsen eller bitter. Jag ryckte bara på axlarna och dansade vidare! Mycket, mycket sorgligt tycker jag. Jag har fan gett upp hoppet om mig själv.
Men what the fuck.
Jag har dansat till Blame it on the boogie, Summer of 69 och Final Countdown ikväll, och allt tillsammans med Lina L. Tar mig tillbaka till gamla fina minnen, och vidare till nya och minst lika fina. ?

Nu ska jag dricka ca 100 liter vatten för att sedan gå vidare mot en fräsch dag som förköpsvärd. Kommer ju bli skitbra. Aiight.
17 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
The Plan

Kvällen har, som ni kanske vet, spenderats på Pappa Grappa. Det var trevligt. Jag och Sara L drog oss hem tidigt.. jag var pank och hon behövde passa bussen.
Gick nyss in i köket för att koka tevatten - en smarrig pizza senare - och kände verkligen hur jag rullade fram. Som en boll! Fan vad äcklig jag är.

Men whateveer.

Insåg nyss att min närmsta framtid är noga planerad och späckad av saker att göra. Här är planen;
Jobba fem dagar framöver.
Ledig nästa mån-tis. Då kommer Erik & Linn hit och det ska bli gôtt!
Sen jobbar jag sex dagar i sträck igen, till tisdag den 30:e då jag tar nattåget till Söderhamn. Där hämtar pappa mig och jag sover några timmar i min älskade säng innan det är showtime/onsdag. Den ska spenderas med vänner och familj och avslutas med ett besök på Bockarna, har jag tänkt. Ingen sommar utan Bockarna?
På torsdag morgon åker jag vidare upp mot Östersund och Yran. Det kommer blir skitbra, hoppas jag.
Styr därifrån tiidigt på söndagen - direkt ner hit till jobb, jobb och jobb.
Den 7 augusti har jag min nästa lediga dag och då har jag tänkt göra studiebesök på IKEA i Linköping för att reka lite inför flytten. Sen väntar nog jobb nonstop fram till den 15 augusti då jag tar tåget hem igen.
Hemma är jag i cirka två dagar. Under den tiden ska jag gå på bröllop (whiii!) samt organisera och packa allt jag äger och har.
Måndag den 18 augusti styr vi förhoppningsvis ett flyttlass upp mot Piteå där det ska grejas och donas i två dagar innan skolan drar igång onsdag den 20:e.

Sen ligger väl planerna för de närmsta tre åren där som i en liten ask. Skitbra.

Allt är på plats, livet är hektiskt och bollen är rund, som Markoolio brukar säga. I like it, love it, live it.


Som det ska vara.
15 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Ted.

Idag pratade jag med Ted. Ted bor i rummet bredvid mig och har högst troligen fått stå ut med mycket sedan jag flyttade in. Dammsugarvrål sent in på nätterna (aldrig städar man så bra som efter kl. 23), skrälliga laptophögtalar-versioner av allt från Lill Lindfors och Amy Winehouse till Edwall, The Hives, Nordman och Säkert. Dålig sång från duschen, arga vrål när jag inte vill gå upp på morgonen och en högljudd hårtork varje morgon strax efter sjutiden nån gång.
Ted brukar komma smygandes ut i vårt gemensamma kök och svara ”..hej” när jag försöker vara klämkäck och glad. Han fyller vattenkokaren, trycker på ”on” och försvinner sedan ljudlöst in på sitt rum där han låser dörren om sig under de minuter det bör ta för vattnet att koka upp. Sen kommer han ut och häller det i sin kopp innan han tassar vidare. Ibland, sent om kvällarna, steker han fiskpinnar som även de försvinner tillsammans med honom in på det mystiska rummet.
Så har det varit varje kväll. Varje kväll fram till idag, då mönstret plötsligt bröts. Jag lagade Chili con Carne när han kom ut och la lite blek köttfärs i en panna, där han sedan rörde om med en sked. Iskall insåg jag plötsligt att det kanske var hans stekspade jag snott. Ängsligt frågade jag om så var fallet och han höjde försiktigt blicken och sa ”Nej”. Snacka om isbrytare!
Hoho.
Mja, det kunde ha slutat där, men det gjorde det inte för jag tjattrade på om nåt onödigt och fnissade lite och sen skänkte jag honom en halv lök och där och då började samtalet ta fart. Vi stod där på varsin sida av köksön och rörde i varsin gryta med köttfärs och medan maten puttrade på pratade vi bort en 40-50 minuter. Sen kom han på sig själv och försvann utan ett ord in i sin trygga vrå. Samtalet gjorde i alla fall min kväll bra mycket roligare och fan vad kass jag är som alltid dömer ut människor alldeles för tidigt utan någon som helst logik.

Idag har ju för övrigt varit en ledig dag, och hur har jag utnyttjat den? Tja, som man gör mest. Sömn, mannagrynsgröt, en liten cykeltur ut till Willys samt some pyssel och en del läsning. Sen satte jag som sagt in stöten nu på kvällen med lite hederlig matlådetillverkning.
Imorgon funderar jag på att göra en utflykt till Linköping – fast jag börjar tveka lite nu efter att ca 3 pers sagt åt mig att där finns absolut noll att se och göra. Vi får se vad som händer, helt enkelt. På kvällen ska jag dinera med arbetskamrater. Stadens bästa pizzeria ska undersökas. Turligt nog ligger den i samma hus som min lägenhet så jag slipper virra omkring i onödan.

Tjaao, annars är jag mest bara dödligt less på pengar. Precis som vanligt, med andra ord. Dessutom har jag börjat lyssna en massa på Tracy Chapman. Och så blir jag alldeles pirrig och lycklig när jag tänker på att jag snart ska se Håkan. Whii!
15 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Just det

..jag har ju hittat ett nytt band att lyssna på. Jag tycker det händer ganska sällan, mest brukar jag väl hålla mig till mina gamla invanda godingar? Tja, nu har jag i alla fall funnit vägen till www.myspace.com/autisterna. Jag vet fan inte hur man länkar sådär snyggt som ni andra brukar göra.
Autisterna heter dom i alla fall. En blandning av Hellström och Vapnet tycker jag. Går på repeat här och jag gillart!
Lite glädje är aldrig fel. Dessutom spelar de på Yran vilket är minst tre plus i kanten.

..idag sa jag "Men gåå inte Martin & Henrik, jag vill inte vara själv!"
Linnéa svarade "Men tack, jag då!?" Jag replikerade med ett "Men förlåt, jag trodde du skulle fara snart" Varpå de alla tre stannar upp och utbrister i ett gemensamt "MNÅÅÅÅ.. fan vad gulligt det är med norrländska, FARA!

..igår kom en medelålders man fram till mig och frågade om han fick gå in till schimpanserna. Jag sa nej och han frågade varför. Jag svarade att de skulle slita honom i stycken och därefter följde en ca 20 minuter lång monolog som kan förkortas till meningen "Äeeehmen en apa tar du lätt vettu, lätt!". Vilket för övrigt var en mening som användes flitigt av både honom och hans son.

Finge jö tag pån skölle ja skjute´n.
14 Juli 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
PS.

Alltså PS. PS!
Varför finns det så jävla många fräscha 89:or?
Jag menar ÅTTIONIOR.
Har jag blivit en äcklig tant nu? Eftersvettningarna, mustaschen och den taskiga kaffeandedräkten är på plats.
14 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Ja

Fem dagars guidning är över och jag är sjuukt trött på min egen röst, på att vara omgiven av högljudda, krävande människor minst tio timmar om dagen och på att ständigt vara glad, trevlig och på topp. Samtidigt är det ju såhär jag vill och måste ha det. En jävla ond cirkel är det.. servicejobb. You can´t live with them, can´t live without them.
Trivs finfint hur som, söta arbetsvänner och mycket kul som händer. Dock har intrigerna börjat skapas och jag orkar inte bry mig ett smack. Det brukar ofta bli så. Jag skyller helt fördomsfullt på att en stor majoritet av oss är tjejer. Ibland förstår jag verkligen inte hur människor kan lägga så mycket energi på att gnälla och bråka. Gör det verkligen någon lyckligare?

However.

Jag längtar till Piteå för hur vackert det än är här nere så är det norr som känns mest hemma. Jag tänkte idag på att jag känner mig som en orörlig människa, men faktum är att jag betat av några platser, ställen och sängar (fast inte sådär fel som det låter) under åren som gått.
Här under skrev jag nyss en lång redogörelse men det blev alldeles för trist. Här är i alla fall på ett ungefär de platser ditt mina flyttar gått.
1. Bricka med familjeen.
2. Inneboende på Kristineberg.
3. Baracken i Frigge city.
4. Mariboplan 1, Håstahöjden, med Idaa.
5. Forsa med ma&pa.
6. Prästgatan 63 for life! Älskade Östersund.
7. Hammarsvall aka mormor & morfars.
8. Ciscohouse, bästa rummet med Malene, i Flagstaff.
9. Våningssäng bakom draperi i gemensamt vardagsrum, Santa Cruz.
10. Staff Hotel, underbara älskade & efterlängtade Duved.
11. G:a Rådstugug. 28, Norrköping.

Tjohoo.

Nåt som gör mig jävligt aggressiv är starka ljud. Det förvånar mig själv, men är väldigt sant. Om någon varvar högljutt med bil eller motorcykel bredvid mig bara flammar det upp ilska inuti mig, helt okontrollerat. Barn som skriker är för mig inget annat än pest och pina, and I just can´t hide it. Jag är en sån som suckar högt medan jag masserar tinningarna med fingerspetsarna och kastar onda blickar mot ungjäveln. Och tjattriga människor, speciellt i flock. GUD. Att avbryta andra mitt i en mening borde det vara dödsstraff på.

Hahahaha för att citera mig själv - "Ibland förstår jag verkligen inte hur människor kan lägga så mycket energi på att gnälla och bråka. Gör det verkligen någon lyckligare?"

Goodnight Sweethearts.
13 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
En kväll

Vill ni höra höjden av pateti? Eller heter det så? Patetiskhet?
Äh, jag vet inte, så skit samma.

Här är i alla fall kvällens sensmoral:
Det är verkligen inte lätt när det är svårt. Jag har aldrig känt mig så mycket som Elling som jag gör nu. Det är nog dags för mig att hitta en mening med livet.
11 Juli 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
Veronica här, kom!

Idag fick jag mig allt en överraskning. På väg mot safaribussarna vandrade jag med bestämda steg uppför backen och passerade på vägen några människor som jobbar för TryggHansa som har nåt slags event i parken de här dagarna. En av tjejerna i vit piké sträckte ut handen och pekade på mig när jag hälsade. Trevlig tjej, tyckte jag, men insåg en hundradels sekund senare att det var nåt bekant över henne. Vid en närmare titt visade det sig vara Lina Lindvall! En tjej jag gick i samma klass som på gymnasiet.. tre år i en klass på tjugo pers och jag var så nära att bara gå förbi. Skärpning!
Nu frågar jag er - vad är oddsen? En musikklass på tjugo pers i Hudiksvall, hon tillhör den hälft jag spenderade mest tid med, och av alla människor i världen eller Sverige som sökt jobb på Kolmården så hamnar just vi där. Av alla TryggHansa-människor råkar jag svetta mig förbi just henne. I vimlet av hundratals gäster får hon syn på mig och känner igen mig. Hur trippat är inte det!?
Jaja, trevligt var det hur som helst, och mycket mycket oväntat. Jag har verkligen inte sett skymten av henne sen studenten och det är ändå två långa år vi har bakom oss.. förhoppningsvis ska vi hinna träffas och catcha upp lite här innan vi fortsätter åt olika håll i Sverige igen.

Annars fylldes dagen med action en timme innan det var dags att gå hem. Allmänt utrop på komradion om en borttappad pojke med vit t-shirt och keps, 18 år gammal men med downs syndrom. Vi handlade snabbt och Malin som tog befälet skickade ut oss åt olika håll för att försöka omringa honom på bästa sätt. Tillslut hittade vi honom nere vid TigerWorld och det var ganska häftigt. Två av skräpplockarna såg honom först och jag kom strax därefter. Man kan ju inte säga att det är roligt när barn/människor kommer bort egentligen, men det gör jag ändå. Det var jävligt intressant, kul att se att vi lyckades lösa det så snabbt och dessutom kändes det skitcoolt att springa längs vägen och spana medan jag med jämna mellanrum la ett ord i radion. Hah! Mer sånt tycker jag. Men bara om allt slutar lyckligt, förstås.

Jag saknar Miss London och vill tillbaka till Åre.
11 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Fröken Äcklig eller Piteå Here I Come.

Mitt under en bussguidning började det vibrera sjukt mycket i min ficka och jag stannade förvånat upp mitt i en beskrivning av giraffens hjärta. (12 kilo tungt & 60 centimeter långt!).
Det var min kära morbror Danne som ringde. Han har varit i Småland och hälsat på sin.. tjej? Heter det så när man är 36? Ja, i vart fall så svarade jag inte där jag satt i en ökenvarm och fullsmockad buss, utan ringde snällt och lydigt upp när jag gått på lunchrast. De befann sig i Gränna och undrade mest hur länge djurparken var öppen. Dagen fortsatte som den borde men när jag kom hem var jag hungrig som aldrig förr. Kastade mig på cykeln till närmsta pizzeria där jag köpte mig en portion gyros (alltså, existerar det nån annanstans än här? Jag har fan aldrig sett det förr men här är det all over stan.) Satte mig nere vid strömmen och planerade att njuta men upptäckte efter tio minuter att jag verkligen slängt i mig maten, fick ont i magen och trampade hemåt. Ekonomiskt nog tog jag med mig mina rester i en liten frigolitlåda.

Sen ringde Danne igen och berättade att de befann sig i Norrköping där de letade mat.. "här har vi stenugnsbakad pizza.. Pappa Grappa" sa han i förbifarten och då sa jag MEN DET ÄR JU MITT HUS!!! och rusade ut på gatan för att möta vår nya familjemedlem (?? men det blir mer spännande så) Speciellt för just detta tillfälle var jag iklädd flottigt hår, myströja, shorts och sandaler + en mage som såg gravid ut p.g.a. den dumma maten alternativt den dumma flickan som åt. Hon var söt, glad och jättetrevlig. Jag vet ju att jag har en förmåga att slänga ur mig de mest dumma och tanklösa saker så jag hade gjort en nej-sägar-lista i huvudet (mormor, Dannes gamla flickvänner etc). Trots dessa otroliga förberedelser lyckas jag haspla ur mig "ja jag bor ju alldeles här bredvid, kom in och titta om ni vill!" och till min förskräckelse ser jag, som i slow motion, hur de nickar och öppnar munnarna i nåt som liknar ett ja.
Alltså, jag vet att jag är en jävla slarver, men sanningen är att mitt rum här har varit sjukt välstädat. Tills igår. Igår när jag låg med migrän och imorse när jag sov över (igen) lyckades visst hela rummet vändas upp och ner och skakas om, Kläder överallt, en halvt urdiskad gröttallrik på skrivbordet, trosor på golvet och som pricken över i:t en hög av mormors gamla Hemmets Journal, med en artikel om en tant som haft urinvägsinfektion och "känner sig som en expert" uppslagen på toppen. Allt detta kryddat med den spya-liknande doften av gyros- och tzatzikirester. Underbart. "Men hej, vilken fräsch tjej!" tror jag de tänkte. För att avleda dem drog jag några snabba historier om giraffer och turister. Jag tror inte det funkade.
Men nåväl! Den bjuder jag på. Släktens absolut sista singel bör väl faktiskt vara en slusk?
Småländskan verkade i alla fall hur bra som helst och jag kan stolt meddela att jag är den första i la familia som sett henne! Woohoo. Kanske är det tröstpriset och uppmuntringen för att jag hädanefter högst troligen får sitta vid barnbordet eller med mormors kattälskande faster Inga på varje släktfest. Danne har ju hittills varit min trogne singelvän och bordskavaljer.

--

Inatt fick jag ett sms. Jag invigde morgonen med att läsa det. Det stod "Kom ligg med mig". Eh. Inte hett. Jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde men sällan har jag haft en så deprimerande och äcklande start på dagen. Men det var skönt på sätt och vis, så fick jag reda ut saker och ting för mig själv. Looookiiing for loooove.

--

Och tillsist-
PS. I LOVE YOU för jag har blivit antagen till Piteå!! Trodde inte jag skulle bli så glad som jag blev men yes. Yes! HEJ min fina tvåa, alla härliga människor och några hyfsat planerade år.
Jag är rätt säker på att jag kommer få panik och cellskräck av den här vissheten om allt, men samtidigt ska det bli fruktansvärt skönt att veta i förväg hur det mesta ska se ut. Jag är en rast- och rotlös människa med sjukt planeringsbehov. Tjohoo. Men hur som helst. Hanne, Marie, Sanna - pärlorna - vi ses snart!! Jag längtar.
10 Juli 2008  | Länk | Livet | 3 kommentarer
Tant Tråkmåns

Alltså HERREGUD JAG DÖÖR, jag har blivit så sjukt jävla tråkig. Det är onsdag och det är en fin kväll och jag är inviterad till after work och jag tackar nej för tredje gången. Whats up?
Skämmes, tammefan! Det gör jag faktiskt.

Men för att inte gå händelserna i förväg börjar jag med att berätta om en morgon som alla andra - jag ligger liiite för länge i sängen, måste duscha, äta frukost, packa matlåda och klä på mig skitsnabbt. Hann med bussen, kändes som en högvinst.
Som jag sa igår så har vi värdar fått en extrabonus den här veckan - vi får ta restplatser på Närkontakt Varg. 08.30 samlades vi i rovdjursrummet och sen bar det av in i varghägnet minsann. Djurskötaren slash alfahannen Tonny tog hand om oss och höll oss trygga medan vargarna kom närmre. Vi fick klappa och krama och se på dem. Så jävla fina! Och grymma, smidiga, snabba.. jag kommer bli en sån där riktig djurnörd snart, tapetsera väggarna med planscher och djurbilder från KP osv. Springande tigrar, hoppande delfiner, söta små rådjurskid. Men det är fan ingen idé att streta emot. Låt det hända bara! Det här med vargarna var i alla fall en riktigt grym grej att göra. En puss på munnen fick jag också!
Efter vargtimmen väntade lite jobb och det gick väl finfint. Hur mycket folk som helst i parken idag, vi fick sätta in en hel drös med extraturer men allt ordnade ju upp sig fint så småningom.
Sen började vi diskutera After Work.
Planen var vin, öl och pizza i kvällssolen tillsammans med trevliga arbetskamrater. Lät ju kanoon tyckte jag, skyndade mig hem och slänge in Ozeanus Rosé i kylen. Lite dusch, fix och smink senare var jag fit for fight. Då slog huvudvärksjäveln till igen. Med behärskat lugn tog jag två alvedon och inväntade en effekt som uteblev. Så nu sitter jag här. Med "näe.. jag stannar nog hemma.."-samtalet i färskt minne. Med plattat hår och festmejk, kajal och grejer. Med Eriks gamla träningsshorts och en urtvättad t-shirt. Life is beautiful, men det är inte jag.

Jag har i alla fall lyst upp kvällen med lite ravioli, lite tranbärssorbet och den makalösa upptäckten att TV:n i vårt gemensamma allrum plötsligt fungerar igen! Sing Halleluja. Det måste vara ödet.

På lördag kommer i alla fall Lina hit och planen är att vi ska äta gott och supa oss redlösa. Vette fan hur det ska gå, kommer jag kunna bli av med mitt nya, bastanta och präktiga jag? Who knows, who cares?

Jag tror allt det här fick sin start när jag plötsligt började bädda sängen varje morgon, släcka lampan när jag går ut ur rummet och (nästan) alltid svara i telefon, fast jag inte vill. Jag har fått för många vuxenpoäng i klump helt enkelt. De går inte att bearbeta.

Jag är förlorad.
9 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Veronica Fjäll år 2028?

Det är sjukt hur mycket tid man kan lägga på att göra ingenting. Blä. Idag har jag ätit frukost, läst gamla tidningar (inte vilka tidningar som helst utan mormor avlagda och hitskickade Hemmets Journal), strukit och lagt in kläder i garderoben. Slut på lista. Jag förstår verkligen hur hemmafruarna får tiden att gå. Jag förstår verkligen inte hur de kan finna det roligt eller tillfredsställande. Men det kanske vore annorlunda om man hade en hel familj och hundra vänner som vill komma på teparty och sådär varje dag. Känns dock inte riktigt som min kopp med thé, men VEM VET?
Nu ska jag fortsätta med min huslighet. Imorgon börjar ett femdagarspass med safariguidning. Innan dess ska jag få vara med på Närkontakt Varg, en timmes umgänge med vargarna som vi har börjat sälja genom gästinfon. Det känns ganska overkligt faktiskt, men ni ska få rapport!
Om nån timme har jag tänkt sätta mig på ett tåg för att dra en upptäcktsfärd i Tranås. Middag & film hemma hos Lina blir det också, ska bli mycket trevligt.

Hoppas ni har en uuunderbar dag.
8 Juli 2008  | Länk | Livet | 3 kommentarer
Ta saken i egna händer.

Imorse vaknade jag som en halvdöd människa. Den förbannade huvudvärken var all over igen, och min hals och min näsa ville inte åka till Kolmården idag. Jag ringde och sjukskrev mig och allt gick bra tills jag la mig i sängen igen och det var omöjligt att somna. Suuck.
Det kan vara sista gången i mitt liv jag sjukskriver mig, för jag får alltid så sjukt (haahaa) dåligt samvete, varenda gång. Det tar död på mig, på riktigt. Oftast känner jag mig piggare mitt på dagen, efter en par-tre alvedon, och då vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Idag har jag klättrat på väggarna här i min lilla låda/lägenhet. Ett regnigt och grått Norrköping inbjöd inte direkt till nåt upplyftande, men jag gjorde i alla fall ett halvhjärtat försök till promenad. Gick till biblioteket och tog en runda i Vasaparken iklädd min nya diskreta regnjacka. Sen blev jag hungrig och traskade hemåt.
Funderade på att slinka in på ännu en bio för fan vad jag älskar det. När jag sätter mig där glömmer jag verkligen allt annat som kanske snurrar runt i huvudet vanligtvis. However, kön som ringlade sig mot biljettkassan kombinerat med att det var 2 minuter till föreställningens början fick mig att vända. Köpte mig en McFlurry och en kaffe. Jag är ju trots allt sjuk, liksom. Gick hem och ringde min bror som coachade mig genom en illegal nedladdning.. finfint gick det tillslut!
Sen köpte jag tågbiljetter till Östersund och Yran.
Jovisst.
Lite dumt kan tyckas men jag vill verkligen dit och det mesta brukar ju ordna sig på ett eller annat vis. Gör man inget själv så blir det aldrig gjort osv. osv. Så nu längtas och väntar jag, en massa! Det gladde och lyste upp lite i den här gråa tristessen hur som.

Jag är orolig, spänd och nyfiken över hur fan det ska gå ihop för mig ekonomiskt den här månaden (och även de som följer). Jag vet inte vad det är för fel på mig för jag vet ju att jag är pank som en liten liten liiten råtta och att jag borde hålla hårt i varje slant. Men jag kan liksom inte. Jag gör det inte. Jag lever efter den där Pellefant-grejen.. det är bäst att göra av med pengarna innan de tar slut. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Och på något konstigt sätt så går det ju alltid ihop, på ett eller annat sätt trillar det in några oväntade kronor när det behövs som mest.
Tack till mina föräldrar som placerade hälften av barnbidraget i fonder istället för att köpa mig dyra, snygga kläder.
Tack till mig själv som är klok nog att alltid betala hyran i förskott.
Tack till någon som lämnat 100 pantflaskor i vårt gemensamma kök.
I owe You.
8 Juli 2008  | Länk | Livet | 0 kommentar
Kanske allt, egentligen.

En sjuk sak är att jag startade den här bloggen för ganska exakt ett år sedan. Den åttonde juli 2007. Det första inlägget skrev jag i förtvivlan och bitterhet över Kim & Johan, som just hade gått bort. Hela Friggesund var krossat och när jag körde igenom byn några dagar senare var allt så förändrat - tomt, tyst och grått.
Nu sitter jag här ett år senare i ett nytt rum, i en ny stad med många nya upplevelser, minnen och erfarenheter med mig men också samma hemska känsla i kroppen.
Banne mig.
Idag när jag var ute och gick fick jag syn på vita A4-ark som nåon häftat upp lite varstans i stan. Rubriken var NAZIST! och under den fanns ett ganska stort foto. Därefter följde en text i stil med "Anders Andersson är nazist, med i xxxwhatever och en av de som klottrade ner xxxskolan med främlingsfientliga ord. Om du ser honom - beröm hans vackra ögonfransar och ge honom sedan en fet smäll på käften!" Min första impuls var att riva ner lappen. Jag lät bli. Någon måste vara jävligt irriterad, frustrerad och arg för att sätta upp något sånt, och det kan man ju förstå. Men ändå.
En kille hemifrån ringde min bror och bad om skjuts häromnatten. Erik sa nej och killen i fråga hittades imorse i en totalkvaddad bil. Idioten hade kört, packad som ett as, men lyckades ändå klara sig helt oskadd. Erik känner skuld. Jag tycker att alla är dumma i huvudet.
Någon flippar ur och knivhugger en kille med hela livet framför sig. Hur känns det för en trebarnsmamma att plötsligt bara ha två kvar?
Varför kan inte alla bara vara snälla och ordentliga?
I wonder.

Ja, i övrigt har dagen varit fin i alla fall. Lina kom och hälsade på. Vi fick oss en liten promenad innan vi slog oss ner på Fräcka Frökens Frestelser där vi tillbringade resten av dagen. Kaffe, goda smörgåsar, blåbärspaj och kladdkaka hann vi avverka medan vi pratade om allt och inget. Vi har, som sagt, ina problem alls att hitta samtalsämnen.
Lite action i vardagen fick vi när en kråka plötsligt högg tag om en fågelunges ben snett bakom oss. Jag fattade ingenting under ett par sekunder, men plötsligt drog han med sig den stackars fågelungen upp på en markis. Där avslutade han den lilles liv, och samtliga gäster på uteplatsen hade full uppsikt över detta. Blodet droppade. Jag satt turligt nog med ryggen mot och ansiktet dolt i hår och händer medan jag kved något intelligent i stil med "ooo.. nämen ooo... titta inte, lina! titta inte.." Hu, jag blir faktiskt lite äcklad nu när jag tänker på det. Det är inte varje dag man ser en liten fågel bli sliten i stycken, helt bokstavligt.

Lina tog tåget hem och jag tog mig äntligen till bion! SATC it was, och en sån film sen. Men det vet ni ju redan, förstås. Jag tror att ungefär alla kan identifiera sig med de där på ett eller annat sätt, och jag är förstås inget undantag. Precis som mina vänner och jag. Briljant. Jag blev lite besviken på Carrie där ett tag, men tog en promenad efter filmen och rensade huvudet. Nu sitter jag uppkrupen i sängen och dricker the och äter yoghurt. Äta i sängen är nåt jag gillar, fast jag vet att Maria tycker jag är äcklig. Tihi.

Avslutningsvis funderar jag starkt på att uppgradera mig till en blogg.se. Men forvirrad är ju redan taget! Fan ta den. Så hjälp mig och ge mig ett fint bloggnamn vetja! Den som kommer på det bästa vinner nåt fint, for sure.
6 Juli 2008  | Länk | Livet | 2 kommentarer
Nej.

Fick precis ett sms av Ida, och efter några telefonsamtal och lite googlande visar det sig att det faktiskt är sant fast jag inte vill - en man har blivit knivhuggen till döds i Friggesund. Jag hoppas för allt i världen att resten ska vara bara rykten, att det inte ska vara någon man känner eller ens känner till.
Att det händer såna här saker varje dag i Sverige är inget men reflekterar över förrän det händer hemma - för Bjuråker känns fortfarande som hemma, faktiskt. Här i Norrköping hade jag knappast brytt mig. Hade det varit i Forsa eller Hudiksvall hade det varit tråkigt och lite hemskt men inget överväldigande. Men Friggesund. Där har man ju en relation till ungefär alla. Vi har målat hockeyrinkar och gått i luciatåg, hejat fram BGIF under oräkneliga fotbollscuper, köpt lotter och hemlagade snickerskakor på skolans julfest, slagit mygg under lyskvällarna och hängt på Konsumplan tillsammans. Även om man inte umgåtts med personen i fråga så har man ju det med hans syster eller bror, mormor eller faster. Nu sitter jag alltså här med en kall hög av chock och ångest i magen och hoppas att det inte ska vara sant. För fan.
6 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
Done, done and done.

Nu är det gjort, klart och överstökat! Guidning nummer 1, 2 och 3 i Kolmårdens Safaripark. För min del, alltså. Det verkar bli en hel del av dem framöver, är schemalagd som guide hela nästa vecka och ännu lite längre. Men det ska nog bli skoj tror jag.. det var stelt och lite obekvämt idag men har en känsla av att det bara kommer gå bättre och bättre. Jihoo!

Ibland undrar jag verkligen vad jag är för en jävla idiot som flyttar och åker omkring hur som helst, ensam och jävlig. För det mesta är jag glad och känner mig frii men ibland förstår jag inte själv hur jag tänker.
Man känner sig aldrig så ensam som när man just umgåtts med någon.
?
Jag går ju inte runt här i misär och självömkan utan trivs däremot mycket bra, har jag tyckt. Därför förvånade jag mig själv stort med att nästan börja gråta (!!) när jag ringde pappa efter jobbet och han berättade att de nu lämnat Norrköping och åkt vidare. Jeesus, hur ensam är jag om jag sörjer att mina föräldrar åker vidare (utan mig) på sin campingsemester!? tänkte jag lite oroligt. Såhär i efterhand intalar jag mig själv att det nog definitivt var ett utslag av lågt blodsocker. Eller nåt. Köpte mig en chokladkaka, och jag tyckte inte ens att den var god! Sjukligt.
Men det har i alla fall varit en fin helg/tors-fr/whatever med le folks. Mycket god mat, många trevliga utflykter och jag har inte varit irriterad på dem en enda gång på fyra dagar vilket kanske är rekord. Igår gick vi i parken och jag gillar det verkligen.. en fin fin park indeed! Vi satt alla tre med gåshud och tårkantade ögon under delfinshowen, vi åt havsaborre uppe på verandan med havsutsikt och vi skrattade gott åt alla jobbig och jävliga sockerhöga barn med otroooligt plågade, sammanbitna, stirriga, ursinta och/eller uppgivna föräldrar. En rolig dag!
I vanliga fall bruka jag rynka lite föraktfullt på näsan åt det där Pappa betalar, men nu har jag banne mig bara njutit. Shame on me. Men liteliteliiite värd det har jag ändå varit.

Imorgon är jag ledig igen och jag tänkte ta med Lina på picknick, hoppas vädret bättrar på sig för nu under kvällen har regnet duggat tätt här.

Ikväll hade jag planerat att äntligen komma iväg på bio, men nej.. tröttheten tog överhanden (ska vi gissa på sockerchock kanske?) så äsch. Det får vänta. Igen.

Annars är jag mest glad över att Erik & Linn kommer ner om ett par veckor. Ska bli väldigt mysigt. Alla ni andra är också MYCKET välkomna. Jag kan varken erbjuda gratis inträde eller (bekväm) sovplats, men jag har ett ledigt golv, ett glatt humör och ett varmt välkomnande som väntar på er här!

Nu ska jag grunna lite på det där uppdraget jag fått av Hanna. Vi hörs snart, sötnosar!


PS 1. Jag är så otroligt sugen på Allsång På Skansen på tisdag. Nån som vill hänka på!?
PS 2. Jag är så otroligt sugen på Storsjöyran, som ni vet. Nån som vill dela tält!?
5 Juli 2008  | Länk | Livet | 1 kommentar
OBS! Upprop.


ALLA TOTTISAR, ni har väl för allt i världen inte glömt bort vår reunion på Storsjöyran, I hope. Någon camping i Östhammar ser det ju inte ut att bli, och Portugal känns kanske lite krångligt att klämma in? Men jag har minsann fått ledigt ons-sön den efterlängtade yrahelgen. Tänk er. Vi ska tälta och parta, dricka öl och vin så det står härliga till, dansa TOTT-dansen och lyssna på Your Love. Kom igen kom igen, gör mig sällskap? Pretty Pretty Please! För jag saknar Er.

Den går även ut till alla andra - bjuråkersbrudar, blivande pitebor, alla mina vänner - vi ses i Östersund! 31/7 - 2/8 it is.

---

Idag är en solig och mycket vacker dag. Ledig, dessutom! Har cyklat i cirklar runt Norrköping eftersom mina föräldrar saknar lokalsinne och därmed hade jag ju ingen chans alls att få det i generna, liksom. Med andra ord - vi skulle cykla till Söderköping men tog oss aldrig ur staden så tillsist gav vi upp och tog bil istället. Hih. Men lika bra var det för min pärla till cykel fick inte plats på cykelstället hit ner, så jag har skramlat mig fram på tå, på en oväxlad, ocharmig och rostig sak med alldeles för hög sadel. Vad gjorde väl det!
Bil till Söderköping blev det som sagt, och det var en mycket mysig stad. Promenad längs Göta Kanal och sen glass från Café Smultronstället som visst är världsberömt, eller nåt.

Imorgon ska vi gå på djurpark och sen bada. Nu ringer pappa och jag ska dra mig mot en solig uteservering och njuta av en kall öl har jag tänkt. Igår var det för övrigt pizza + öl som stod på schemat. Grattis till mig för alla kalorier som plötsligt bara rasar över mig!
Men vad vore väl livet utan lite onödigt överflöd ibland?

Tjiiho.
3 Juli 2008  | Länk | Livet | 3 kommentarer
Att jobba.

När jag var liten sa jag jämt att jag en vacker dag - "när du döör mamma" - skulle ärva hennes kaffeservis för att starta ett eget café. Några år senare satt jag och ringade in röda och kritstreckrandiga kostymer i gamla kataloger från Josefssons och Ellos. Allt för att förbereda min kommande karriär som chef. I slutet av högstadiet fick jag mitt erkännande - vår svenskalärare, som kunde tolkas som dum i huvudet eller trevligt excentrisk, sa att jag någon gång i framtiden skulle bli en hänsynslös men rättvis VD.
Det kan man väl inte tro.
Idag jobbar jag på djurpark!
Det är faktiskt jävligt kul. Hittills.
Fast är inte alla jobb det? I början liksom.. kanske jag var såhär nöjd de första veckorna på Hemköp med? Det tror jag. Men det är ändå annorlunda nu på något sätt. Man har sett mer, gjort mer, lärt sig mer. Här kommer ett hyllningstal till mitt nya jobb.
(Jamen typ).

För er som inte visste kallas min tjänst entrévärd, vilket innebär att man oftast växlar mellan fyra olika arbetspass. Delfinvärd, Förköpskassa, Gästinfo och Safariguidning. Hittills har jag gjort de tre första. Delfin och förköp gick helt okej. Gästinfon är svår med ungefärligen 1000 olika saker att hålla reda på, men den funkar över förväntan ändå. När jag inte kan ringer jag till Henke som är en fin arbetsledare, eller frågar Ingrid som sitter bakom mig och pratar den bredaste Östgötskan man kan tänka sig. "Preseeeejs" betyder "precis". Ganska gulligt. Gästinfo innebär faktureringar och kassajobb, utlämning av grindkort, försäljning av årskort och vanliga biljetter SAMT att svara på ALLT. Var är mina borttappade solglasögon? Hur tar jag mig smidigast till närmsta bensinstation/systembolag/badplats/matbutik? Kan jag få numret till ett hundpensionat? etc. etc.
Det låter kanske inte som någon dröm men fan vad man lär sig grejer, och fan vad jag njuter.
På lördag kör jag min första guidning och jag har förstås inte börjat plugga ännu. Ni vet väl. You know meeee, som de säger. Jaja, nervöst är det i alla fall, men även spännande. Och det är det som är det bästa. HEJDÅ till att sitta i samma kassa för att slå in samma varor till samma människor i samma by ännu en sommar. HEJ till ett (nu kommer klyschorna!) stimulerande, oförutsägbart och utvecklande arbete! Halleluja.

Dagen har trots dena eufori varit sjukt tröttsam och siffror, namn och nummer snurrar runt runt runt i min skalle. Jag skulle behöva en glass, en stor kopp kaffe eller helst en flaska vin. Dagens glass är dock redan uppäten och avklarad, jag och Henrik hade glasstund efter lunchen. Dagens kaffedrickning är nog uppe i ca 700% av min normala konsumtion. Allt thanks to kaffeautomaten som så lämpligt står ca 15 meter från gästinfon. Dagens vinflaska får vänta till morgondagens after work. Om jag inte stannar hemma, för tredje gången?

Mamma & pappa kommer hit och hälsar på i några dagar. Imorgon anländer de och de veckor som kändes som en evighet när jag satte mig på tåget ner hit har försvunnit på ett litet kick.
Är ledig onsdag torsdag vilket ju är något av en så kallad lyckträff. Tänkte cykla, äta glass och snika till mig gratismiddagar under denna ljuva tid när jag har betalande föräldrar i närheten. För övrigt kan jag knappt vänta tills min älskade cykel kommer. Lycka!
Tjaa, jobb på lördag som sagt men på söndag är det chill som gäller igen, ska hänga med LinaCh och då tänker jag en lugn dag på uteservering, kanske lite glass och kaffe, kanske lite vin och god mat, antagligen en massa skitsnack. Vet inte vad hon tänker, men mysigt ska det bli i alla fall! Måndag är jobb och tisdag är ledighet.
Om Gud och Emelie Thuresson vill styr vi stegen mot Estockholmo och Allsång På Skansen då. Det vore så otroligt, sjukt, jävla VÄRT.


I kiss you.
1 Juli 2008  | Länk | Livet | 5 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & V F                                             Skaffa en gratis hemsida