Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Nyheter

Suck, någon gång började det förberedas för fiber i vår lägenhet. Men vi valde att inte använda det för då var vi tvungna att koppla en kabel från hallen, tvärs över golvet och in i vardagsrummet vilken kräver en kabel på minst 10 meter. En kabel som man i så fall får tejpa fast den i golvet och hoppas att ingen sliter upp tejpen eller ramlar över kabeln. Idag kopplades vår gamla uppkoppling bort så nu är vi tvungna att använda detta nya sätt. Kalla mig gammeldags men jag tycker det verkar fruktansvärt opraktiskt. Att detta ska tas bort fick jag veta efter minst 45 minuter i telefonkö. Hur ska jag koppla in detta nu då frågade jag kan någon komma och hjälpa mig? Ja men det kostar 400 kronor i timmen. Så jag blev lite ilska. Förra gången vi försökte koppla in gav vi upp trots att jag fick hjälp av en kunnig... Jag ser inte fram emot detta. Morr
1 Oktober 2019  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Den fastspända flickan

jag blir sällan arg. Jag kan bli irriterad men sällan arg. Men så lyssnade jag på dokumentären: Den fastspända flickan del ett och två. Finns på den här länken:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=909
Och det som sades där, alla de som inte lyssnar. Alla de som förpestar livet för den här flickan borde verkligen skämmas. Det är rena milleniumtrilogin över den här historien. Sedan är det säkert en aning vinklat för det är allting. Oavsett om man tror man är opartisk eller inte så är man inte helt objektiv. Det är mänskligt. Men det där som sades i den där dokumentären och såsom psykologer och terapeuter behandlat henne när hon bad om hjälp. Ja, jag kan inte sammanfatta det för det är bättre på radio och jag kan inte göra texten rättvisa. Men lyssna och förargas. Jag ger 5 burkar ravioli till dokumentärskaparna och till flickan och en surströmmingsburk till de där jävlarna som inte lyssnade på henne och som gjorde henne illa. Ingen människa ska behöva gå igenom det hon har gått igenom. Ingen ska bli så nonchalerad som hon har blivit. Hon blev kastad i smutsen och stampad på av människor med fina titlar men utan samvete (om de har det använde de det inte i det här fallet). Ja, lyssna och bli arga. Jag är för arg för att kunna skriva mer.

Eder arga Sven-Rutger Bängtsson.
22 Januari 2013  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
förändringsbenägna

Jag funderade på äldre kändisar och hur viktigt det är att de åldras med värdighet. Och med värdighet menar jag förstås att man inte botoxar sig eller fettsuger sig eller på något annat sätt gör estetiska ingrepp mot/på sin kropp. Och jag vet att människor tycker att alla ska ha ha rätt att göra vad de vill med sina kroppar. Men jag tycker inte att det är helt rätt. Jag anser nämligen att som kändis har man ett ansvar och en möjlighet att påverka. Om t ex äldre människor (och yngre också för den delen men nu pratar vi om de som har börjar bli rynkiga) visar att man kan vara framgångsrik och ha rynkor så känner förmodligen kvinnor (och män) i deras ålder att de duger som de ser ut. Men om de som syns börjar botoxa sig för att duga, hur ska då de som ser upp till dem känna sig? Behöver man botoxa sig för att duga? Behöver man fettsugas för duga? Och jag tänker att när den breda massa (de som har råd) botoxar sig eller fettsuger sig blir det en statussymbol att inte vara rynkig eller mullig. Det kommer i förlängningen leda till att de med rynkor och några extra kilo tillhör den lägre klassen och det kommer därmed synas att de inte har råd. Det är som med tandvård. Bara de som har råd att gå till tandläkaren möjlighet att gå dit. Det syns med en gång om en person är fattig, medelinkomsttagare eller rik genom att titta på munnen. Jag vill att vi ska så ha så få statusmarkörer som möjligt (om man nu ser pengar som status vilket många gör i detta samhälle). Då säger någon: "Ja, men vad är det för dum kommentar. Det där med att jämföra tandvård med plastikoperationer. I så fall skulle vi ju kunna sänka priset på plastikoperationer så har alla råd. ". Problemet med plastikoperationer och andra estetiska förändringar är att de är onödiga i de flesta fall. De handlar om att man ska vara nöjd på insidan och då behövs snarare ett stärkt självförtroende och att man tillsammans kommer överens om att rynkor och fetma är okej. Jag tror inte att det skulle vara så många som skulle göra om sitt utseende om det var okej att se ut som man gör. Om man bara accepterar sitt utseende och vad som händer med det när man blir äldre. ju färre som ställer upp och förändrar sig desto bättre. Så snälla alla ni som syns och verkar sluta förändra ert utseende, ni är fina som ni är! Slutar ni inte omedelbart och börjar ta ert ansvar för andra människor får ni en surströmmingsburk från Sven-Rutger Bängtsson.

Alltså en surströmmningsburk till alla idioter som i onödan förändrar sitt utseende
fem ravioliburkar till er som vågar stå emot

eder Sven-Rutger Bängtsson
9 April 2012  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutger sätt betyg på boken...

... En fager mö av Joyce Carol Oates.

Boken handlar om en flicka i 16-års åldern som träffar en äldre man. Eller snarare så träffar han henne. Han är mer eller mindre besatt av henne och samtidigt som hon känner viss rädsla/avsmak för honom så känner hon samtidigt beundran och vilja att vara honom till lags. Boken handlar om vänskap över klass- köns- och åldersgränser. Frågan väcks om vad man kan göra i vänskapens namn. Den är fascinerande och skrämmande.

Som läsare känner man både empati och avsmak. Jag slås av hur lätt en person kan manipuleras om bara situationerna är de rätta. Det finaste med boken är vänskapsbanden men samtidigt blir vänskapsbanden allt mer solkiga ju längre in i boken jag kommer för att sedan vara hyfsat rena när förklaringen och förlåtandet uppenbarar sig. Som läsare ställer man sig frågan: Hur många felsteg kan en människa göra och ändå bli förlåten när vänskapens band är hårt knutna? Krävs det att båda parter gör fel för att det ska ske en riktig försoning? När jag lägger ner boken och har läst ut sista sidan önskar jag att jag hade fler sidor att läsa. Som vanligt när det gäller Joyce Carol Oates böcker blir de kvar i minnet lång tid efteråt och figurerna i böckerna blir likt ens vänner och bilderna hon målar upp blir så tydliga som om man stod där mitt i bilden och betraktade. För en gång skull var språket inte tillkrånglat och boken inte lång. Joyce Carol Oates har en förmåga att lägga ut texten lite väl mycket ibland. Men det förlåter man henne snart för de tankar som väcks när man läser hennes verk är mycket värdefulla tankar. Så vill du börja med något hyfsat lättsmält så läs denna bok.

Jag ger den fyra burkar ravioli av fem.

eder Sven-Rutger Bängtsson
27 Februari 2012  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Allsång och gubbar

Jag har så länge jag kan minnas avskytt allsång. Det är något med det där käcka "alla ska med och ha så jättekul" som jag inte klarar av. De allsångsvärdar som SVT har haft och som jag minns ( det vill säga en skallig gubbe, en gubbe i blå kavaj och en gubbe som tror han är bäst på allt i från att sjunga till att skådespela) har varit för mycket. Nu kommer det ytterligare en gubbe/kille som jag inte riktigt förstår mig på. Ni som har har hört på radio/läst tidningarna senaste dygnet vet vem jag menar. Det är gubben/killen med det bredaste flinet norr om sydpolen. Jag har aldrig gillat honom, han är för mycket. Problemet är att jag inte kan förstå varför "alla" älskar honom så mycket. För mig är han plast. Skalleper och Mister Blåkavaj var ju gubbiga på ett sätt som är helt okej för män i deras ålder. Men Mister "tror-att-han-kan-allt" och Mister "se-mig-jag-är-allas-svärmorsdröm" går över mitt förstånd. De är människor jag verkligen inte klarar av. Det är människor som är så överskattade så om det fanns möjlighet att stoppa ner dem i en låda och skicka dem till en annan planet hade jag gärna gjort de. Men den möjligheten dyker inte upp. För tyvärr så sticker deras nyllen upp på lite för många ställen. Framför allt den gubben/killen som jag nämnde senast. Och låt mig säga en sak till gubbe blir man inte för att man når en viss ålder, gubbe blir man när man beter sig som en. Jag har inget problem med gubbar. Gubbar kan vara söta. Men jag har problem med människor som tar en plats de inte ska ta. Och jag har problem med allsång. Dessa två komponenter kan inte bli något bra. Jag ska försöka att bojkotta allsången så mycket jag kan. (Jag har bojkottat allsången varje år förutom de tillfällen då jag tvingats att titta). eder Sven-Rutger Bängtsson ps. 1 surströmmingsburk till de som bestämmer att allsång ska finnas och de som gör så att vissa människor syns för mycket. ds.
24 Februari 2011  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Idioterna

Nu ska vi leka en liten lek du och jag. Kan du gissa vilket idiotiskt parti som vi har fått reklam ifrån (för minst andra gången på 2-3 veckor)? Det är ett idiotiskt parti som tycker illa om människor från andra länder så länge de inte har samma hudfärg och religion. Vet du vilket parti jag menar nu. Deras argument är så sjukt dåliga att man undrar om de har lämnat apnivån. Förmodligen inte. Skulle inte förvåna mig om det är ett gäng apor i kläder som finns på de där valsedlarna. Med tanke på att de saknar hjärnfunktion så är det kanske elakt att kalla dessa människor för apor, det är synd om aporna att behöva jämföras med ett sådant pack. Det som förvånar mig är att det trots allt finns många som röstar eller vill rösta på dem. Det som förvånar mig är att det finns så många idioter i detta land, det är nog bra om det kommer människor från andra länder så att vi kan blanda ut idioterna med människor med friska och funktionsdugliga hjärnor. Hur som helst så har idioterna lämnat någon form av skräckpropaganda i min brevlåda... igen. Därför blev jag så jäkla förbannad. Det skrämmer mig att de där idioterna närmar sig 4%-spärren. Numera inser jag att blåmesarna inte gör att världen går under, inte på ett tag i alla fall. Men om idioterna får någon som helst makt är det mer makt än de bör ha. En idiot vid makten är inte bra, det är farligt. Det som skrämmer mig mest är att Europa börjar bli så främlingsfientligt igen. Man pratar om slöjförbud, minaretförbud och man vill tvångförflytta människor hit och dit bara för att man är för rädd. För jag antar att det inte är ren ondska i idioterna utan snarare rädsla. Och det är inte likt mig att vara såhär aggressiv och komma med så få argument. Men om ett samhälle ska kunna fungera så måste vi hjälpa varandra. Vi kan inte låta andra fall och gå sönder och bara korsa armarna och säga: "Ja, men jag bryr mig inte. Han/hon är ju en sådan där..." Vi måste säga: "Du är en sådan som jag är, innerst inne, oavsett hur du ser ut, vad du tror på eller var du kommer ifrån." Detta måste vi tänka, vi måste sträcka ut alla armar och händer vi har för att hjälpa varandra. Jag vill leva i en värld av kärlek och inte i en värld av hat och rädsla. För det är först när vi hjälper varandra och ser att vi är lika som vi slipper vara arga och rädda. Ilska är bara ett försvar, det är bara för att vi blir så rädda som vi blir arga. Det är vad jag tror. Det är så med mig också. Därför började detta blogginlägg ilsket för att sedan försöka tona ut i någon form av förklaring.

En surströmmingsburk till idioterna

eder Sven-Rutger Bängtsson

9 September 2010  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Sven-Rutgers filmklubb

För några dagar sedan såg jag filmen Lost in Translation. Men jag kan inte säga något mer än ett jaha. Den lämnade mig inte med några större känslor. Det är en film som jag annars borde ha känt en del inför men det gjorde jag inte.

Filmens handling är följande:

Filmen handlar om två människor som hamnat i Tokyo, den ena för att spela in en reklamfilm och den andra som sällskap åt sin man som aldrig har tid. Dessa två människor ställer sig båda frågan varför de är där de är. De möts på ett hotell och börjar umgås och trots att de tillhör olika generationer upptäcker de att de har mycket gemensamt, speciellt sin vilsenhet i livet och i Tokyo.

Jag upplevde filmen som oerhört seg och skulle säkert vara extremt speciell med sina tysta bilder och speciella bildspråk. Det är en stor "läsa-mellan-raderna"-känsla i filmen men den griper mig inte. Inte alls. Det är sådana filmer jag brukar gilla och den borde göra mig sorgsen, men den rör mig som sagt inte, inte på något plan direkt. Den ger mig inga tankar. Den bara lämnar mig med ett jaha. Det känns som att det är ganska lätt att räkna ut vad som kommer att hända också. Det är inga överraskningar direkt. Och med tanke på alla varma ord som sagt om den här filmen så hade jag kanske en aning höga förväntningar. Det kanske är bättre om man inte har det...

Ja, vilket betyg ska jag ge den då... tja en svag trea kanske. Det vill säga 3 ravioliburkar svagt kryddade.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

26 Juli 2010  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Pladder

I dagens Sverige ska saker och ting analyseras. Det ska ältas och ältas och bökas och stökas i. Det där bökande och stökandet i allt gör mig lite... ja jag ska inte säga rädd men lite störd. Alltså allt ska vädras och ventileras och jag vet inte vad jag tycker om det. Det är okej att prata om saker. Jag gillar när man diskuterar saker och ting men när diskuterande ska finnas på alla platser och i alla sammanhang kan det bli lite svårforcerat. Jag menar till exempel i tv-program. Alla tv-program av idag ska ha minst 30% diskuterande och dividerande. Ofta så rör det sig upp mot 80% och då pratar vi om äventyrsprogram och lekprogram. Kommer du ihåg det där programmet som Lotta Bromé höll i? Jag tror att det hette Experterna eller något sådant. Det var några tävlingsgrenar som återkom program efter program. Resten av tiden gick ut på att prata och prata och prata om vad deltagarna tyckte och hur de resonerade om de olika uppgifterna. Detta pratande sackar ner tempot rejält. Och allt behöver inte analyseras heller. Jag tänker på de där tillfällena när några har fått en inredare till sitt hem. Inredaren inreder och husägarna berättar inför kameran om sina känslor för inredarens närvaro och så vidare. Det hela verkar så regisserat och det som sägs är oftast fruktansvärt ointressant och kunde lika gärna tas bort helt och hållet. Men av någon anledning fortsätter momenten av "människor som är med ska komma till tals". Oavsett program. Ett annat exempel på detta snackande är Kändisdjungeln som går just nu. Det ska snackas om de andra deltagarna, det ska snackas om vem som ska göra vad och hur. Oavsett det gäller matlagning, tvätt eller tävlingar. Det värsta är dock när deltagarna pratar om hur de andra är. Det är oftast detta som jag retar mig mest på och det är detta som gör att jag oftast undviker dokusåpor. Jag vill inte veta vad andra tycker om varandra. Det blir så mycket pajkastning. Har man inget trevligt att säga kan man hålla tyst tycker jag. Dessutom är det fullständigt ointressant med sådant pladder. När det blir för mycket pladder slutar människan snart att lyssna. Det är viktigt att vi lyssnar på varandra. När vi lyssnar på varandra kan vi lära oss att förstå varandra. Men om alla pratar om allt jämt orkar vi inte ta in det som sägs och vi förstår inte varandra. Och om vi nu går tillbaka till tv-programmens värld så är det som jag påpekade förut pladdret som gör att programmet inte flyter på. Det blir ständiga avbrott för ett onödigt pladder. Det finns så mycket mer att säga men nu ska jag inte säga mer här på ett tag... ni riskerar att inte ta in allt jag skriver annars. Puss och kram på alla utan de som pladdrar för mycket. De får en ravioliburk istället.

eder

Sven-Rutger Bängtsson
23 September 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Dubbning

Jag vill inte säga att jag hatar men jag kan säga att jag inte överhuvudtaget förstår varför man vill se på dubbad film. Det stör mig något kopiöst när jag ser utländska skådespelare dubbade till svenska i en svensk film. Det stör mig extremt mycket när man ser munrörelser som inte stämmer med orden. Eller när man ser på tv och ljudet och munrörelserna är helt osynkade. Det kan förta en hel upplevelse av en film, serie eller bara ett vanligt på tv inspelat samtal. Man tänker inte på det när det fungerar alltså när ljud och rörelser stämmer överens. Men när det inte fungerar... då blir det väldigt väldigt märkligt. Just nu visas en filmatisering av Mari Jungstedts böcker på TV4. Serien är tydligen tysk fast den ska utspela sig i Sverige. Både tyska och svenska skådespelare medverkar och de tyska skådespelarna är dubbade till svenska. Jag försökte hitta en förklaring på nätet till varför detta dubbningskaos har inträffat. Det jag har hört tidigare är att tyskarna tydligen är väldigt intresserade av svenska kriminalhistorier och vackra svenska bilder. Ibland brukar det vara någon tysk som dubbas med i historierna. Men den här gången är det väldigt mycket tyskar och några kända svenska skådespelare för att locka den svenska publiken (antar jag). De tyska skådespelarna lockar föga. Och efter vad jag har kunnat läsa på nätet så verkar det som att de flesta är skeptiska mot denna serie. Många hade sett fram emot den men när de såg det första avsnittet blev de en aningens besvikna. Jag hittade till exempel kommentarer på följande sida:http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5511526

"Vilken dynga! Skådespelarinsatserna är under all kritik, först trodde jag att det var fel på min TV, då läpparna inte hängde med i talet, men förstod när jag läste i programförklaringen att det var dubbat..."

"Allt tal i filmen lät som hämtat ur en reklamfilm för tvättmedel. Dubbat från tyska? Vi tittare i Sverige är inte mogna för denna typ av kvalitetssänkning. I alla fall inte jag. Ljudet/talet gjorde att filmen fick karaktär av B-film. Slutade kolla lagom till nyheterna, då stod jag inte ut längre!.."

TV 4 försvarar sig med att säga att det är en tysk produktion som anpassats till svenska tittare i efterhand. Först inspelat på svenska, sedan dubbat till tyska och sedan dubbat till svenska igen. Märkligt.

en ravioliburk till dubbningsverksamheten

eder

Sven-Rutger Bängtsson
14 September 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Björklunds nyheter

Aftonbladet.se har betygsättning av Björklunds nyheter och det vill jag också ha för jag gillar att betygsätta idioti.

Skriftlig varning och avstängning av elever som bråkar.
- Det är inte så bra med avstängning men jag tycker att man ska ta tag i de som bråkar så att de inte stör andra. Man kanske kan ge dem mer uppmärksamhet för av någon anledning så bråkar vissa elever. Antingen blir de överstimulerade, understimulerade eller så blir de inte sedda. De som behövs för dessa elever är någon att prata med, som verkligen ser dem. Avstängning kan nog göra att de känner att de inte kan ta sig tillbaka till skolan och börjar strula ännu mer. Men något måste göras.
En ravioliburk.

Antagningsprov till elitklasser i teoretiska ämnen
- Det där med elitklasser är inte särskilt trevligt. Det skapar ett vi och ett de. Det blir en sorts tävling och det ska det inte vara. Livet ska inte vara en tävling men alla behöver bli sedda för sina talanger så jag kan väl tycka att man kan få ha tillval med extra svår matte till exempel...
En ravioliburk.

Sexualundervisning och idrott för alla. Elever ska inte kunna undantas på samma sätt som i dag.
- Bra. Men problemet är att alla inte rör sig på gymnastiken och därför tycker jag att man ska individanpassa gympan. Varje elev ska få prata med läraren om vad som behövs för att eleven ska röra sig på gympan. Sedan får man samla de med samma behov i den mån det går. Sexualundervisningen ska vara för alla men som det är idag känns undervisningen som en uppmaning till sex. Jag skulle vilja se den mer som informerande och att som en uppmaning. Den ska också bli som andra ämnen och avdramatiseras i den mån det går.
Tre ravioliburkar.

Skolplikten förlängs ett år för elever som till exempel har gått om en årskurs eller börjat skolan ett år senare.
- Jag vet inte vad jag tycker om detta. Jag förstår inte vad problemet är med IV-programmet. Som det är tänkt är ju att man ska få en chans att fundera på vad man vill läsa och sedan läsa upp sina betyg och det tycker jag inte är helt fel.
En ravioliburk.

Möjligheten att läsa upp betyg på Komvux tas bort.
- Detta är löjligt. Det är klart att man ska få läsa upp sina betyg. Frågan är om man ska gå om istället för om man inte får godkänt i alla ämnen när man tar studenten. Det är ju vilket som egentligen. Men det får man välja själv tycker jag.
En surströmmingsburk.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

15 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Valet

Man kan tycka vad man vill om EU. Jag står till vänster och har funderat på om jag borde rösta. Är det inte att stödja själva systemet? Det är nog många EU-motståndare som tänker så. Men om de som inte tror på systemet inte röstar då blir det ju en majoritet av sådana som tror på systemet som kommer att hamna där. Var finns då alla kritiska röster? Nej, då är det nog bättre om vi röstar in några gnällspikar som gnäller på allt vad EU heter. Så jag föreslår att du går och röstar ändå för det ska jag göra. Hur som helst så kanske man kan undra varför jag är så emot EU. Jo, det är för att jag anser att makten inte ska ligga där. Jag vill ha demokrati. Jag tycker att vi får inte får rösta tillräckligt mycket som det är. Jag skulle vilja se mer röstning i fler frågor. Som det är nu så väljer vi fram några som ska föra vår talan och det är ju inte säkert att de tycker exakt som vi tycker i allt. Därför borde det vara lättare att rösta vid fler frågor. Det borde inte vara helt omöjligt tycker jag. Så jag tänker ta och rösta och säga vad jag tycker på söndag och det hoppas jag att du också gör. Jag har inget emot samarbete mellan länder. Jag har inget emot invandring eller att få flytta fritt mellan gränser. Men det jag vänder mig emot är att några få ska sitta och välja i alla frågor. Jag tycker också att vi stänger ute folk som inte tillhör Europa. Vi väljer och vrakar vilka vi vill ha i landet och det tycker jag är fel. Jag tycker att alla ska prövas på lika grunder och det spelar ingen roll ifrån vilket land man kommer. Vi är inte bättre för att vi är svenskar. Norrmän är inte bättre för att de är norrmän. Amerikaner är inte bättre för att de är amerikaner. Kineser är inte bättre för att de är kineser och så vidare. Alla är lika mycket värda oavsett vilka de är och varifrån de kommer och alla har rätt att vara trygga.

EU får en surströmmingsburk på grund av sin klumpighet.

eder

Sven-Rutger Bängtsson
5 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
EU-reklamen

Tv-reklamen för EU-valet är under all kritik. Jag förstår inte varför någon vill rösta på något av dessa partier efter att ha sett denna reklam.

Centerpartiet - en ravioliburk
Otydligt, vad vill de? Det är mer fokus på gullighet och vad de inte vill än vad de vill.

Moderaterna - en surströmmingsburk.
Vad vill de? Urfånig och patriotisk reklam.

Kristdemokraterna - två ravioliburkar.
Ganska tydligt budskap men en ganska tam reklam.

Folkpartiet - en surströmmingsburk.
Så jäkla töntig reklam och fullständigt meningslös.

Junilistan - två ravioliburkar.
Ganska tydligt budskap men reklamen är inte tillräckligt intressant.

Sammanfattningsvis: Varför lägga pengar på usla reklamfilmer?

eder Sven-Rutger Bängtsson
4 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutger sätter betyg

Uppföljare

Det finns många exempel på att det inte fungerar. Ändå fortsätter eländet. Varför?
Ni undrar säkert vad jag skriver om. Det kan ju handla om mycket. Men det jag skriver om idag handlar om varför man gör film på populära tv-serier och speciellt flera år efteråt. Och varför man gör uppföljare på filmer fler år efteråt. Alla inblandade är äldre trots att de ska vara i samma ålder som då det begav sig. Ibland ska de dessutom vara yngre vilket är lite av en omöjlighet. Hur som helst så blir filmer som bygger på tv-serier inte särskilt bra. Uppföljare blir sällan bra överhuvudtaget. Att göra en bok av en film eller en film av en bok är också exempel på svåra balansgångar. Det blir oftast inte så bra som det borde ha blivit. Oftast svärtar man ner grundstoryn. Det är synd. Jag förstår inte varför det hela tiden upprepar sig. Det är märkligt. Är det för att man vill tjäna pengar på ett koncept? Är det för att det finns för få idéer? Är det för att man inte vill göra något helt nytt utan tror att det som en gång fungerade ska fungera nu? Det gjordes en film på en svensk såpa en gång. Jag hoppas att vi slipper se det igen. Skräcken vore om man såhär i efterhand gör en film på Rederiet eller Varuhuset. Men när det finns tillräckligt mycket desperation kanske det kommer att hända. Jag hoppas att jag inte lever då. Oftast förstår man inte riktigt vad det var i tv-serien som man tyckte var så bra. Och när filmen sedan görs sitter man där som ett fån och undrar varför någon överhuvudtaget kom på idéen att göra film på tv-serien. Och det hemskaste av allt är när man är så desperat över att göra en ny film på ett gammalt koncept att man kör samma koncept igen fast med nya skådespelare. Dock heter rollfigurerna det samma. Då blir det riktigt förvirrande och riktigt hemskt. Då har viljan att tjäna pengar gått lite för långt.

En ravioliburk till de som gör uppföljare. Lägg ner projektet.
eder ödmjukaste Sven-Rutger Bängtsson
5 Maj 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Allt ska inte vara till salu

Sven-Rutger Bängtsson sätter betyg

Man borde inte kunna köpa allt. Man borde inte kunna sälja allt. Men jag undrar om gränserna för vad som kan köpas och säljas suddas ut alltmer. Vi har lagar som begränsar oss men många verkar inte vilja lyda dessa lagar. Som till exempel det där med att sälja sin kropp. På radioprogrammet Christer i P3 är det en moralfilosof som ibland uttalar sig och menar på att när man prostituerar sig säljer man inte sin kropp. Eller om man är surrogatmamma så säljer man inte sin kropp heller. Nej, man kanske hyr ut den. Men att hyra ut något är väl som en försäljning kan jag tycka. Skit samma vad det kallas. Jag tycker inte att man ska kunna sälja sexuella tjänster. Eller man kanske kan sälja det men man ska ta mig tusan inte köpa det. Det spelar ingen roll vilket fel man har på sig, man ska inte kunna köpa sex i alla fall. Det finns inga men. Det spelar ingen roll om man är överrens och tar ett högt pris och vad det mer kan finnas för argument. Allt ska inte kunna säljas och köpas. Man ska inte heller kunna sälja och köpa barn. Vissa saker och ting måste vara heliga. Varför? Varför inte? När jag var i Italien för några år sedan gick jag på en gata där det stod flickor i rader. Flickorna hade döda blickar och korta kjolar och alla väntade på att någon skulle gå förbi och köpa deras tjänster. Jag tyckte att det var för jävligt. Man ska få sälja sig om nu vill det. Men man har absolut ingen som helst rätt att köpa. Jag såg en undersökning idag på någon av de största nyhetssajterna. Där var frågan om man borde tillåta sexköp i Sverige och de flesta, stor majoritet, röstade ja. Vad är det för sjuka jävlar som bor i detta land? Vad är det för perversa svin som hellre ser till sin egen njutning än de människor som mer eller mindre utnyttjas. Det kanske kan finnas de som absolut vill sälja sin kropp. Men jag tror att om de fick välja så skulle de nog hellre ha något annat jobb. Något som är mer acceptabelt. Man skulle kunna vända på frågan och säga: Varför ska vi inte acceptera detta yrke så blir det bra och alla blir nöjda?
Jag säger: NEJ, allt ska inte säljas och köpas. Jag tycker inte om ett samhälle där man tror att allt är till salu. Jag vill att vi delar med oss och möter varandra med respekt och inte med tvång och pengar.

en jäkligt sur surströmmingsburk till alla torskar och alla de som skulle kunna tänka sig att vara torskar.

eder arge Sven-Rutger Bängtsson
4 Maj 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutger tipsar om en bok

Ninaninaninaninaninaninaninaninaninanananinaninanina

Dagens boktips:
Marley och jag
Författare: John Grogan

Jag har läst boken Marley och jag. Boken handlar om kvinna och en man som beslutar sig för att skaffa en hund eftersom de ska öva inför att skaffa barn i framtiden. Kvinnan kan inte ens hålla liv i en blomma men hon vill trots detta skaffa hund. Och hunden Marley införskaffas. Det blir dock inte som kvinnan och mannen har tänkt sig. Hunden är totalt vild och paniskt rädd för åska. Han förstår en hel del i huset och dreglar, har stora problem med lydnad och är allmänt svårkontrollerbar. För att få fason på honom tar kvinnan och mannen med honom på lydnadskurs. Problemet med lydnadskursen är att han är alldeles för busig för den. Han vill inte gå fot och han vill hellre springa efter andra hundar. Därmed blir han utkastad från lydnadskursen. Trots att hunden är ganska besvärlig och sätter kvinnan och mannen i jobbiga situationer så är hunden älskad. Och han är inledningen på en familj som växer ganska snabbt. Barnen älskar också hunden Marley trots hans förtjusning över deras blöjor och deras mat.

Man kan väl säga att det är en ganska simpel historia. Det är inget mästerverk men den är mycket underhållande. Den är en beskrivning av en verklig hund och en familj och deras ömsesidiga kärlek. Det är en historia om att man har rätt att vara annorlunda.

Det är en helt klart läsvärd bok som bjuder på många skratt. Men den är inte bara rolig utan beskriver även sorg och saknad. Man får många tankar när man läser boken.

Jag ger den 3 ravioliburkar.

Det finns också en film baserad på boken. Filmen känns inte lika autentisk. Den känns ganska amerikansk. Filmen får 2 ravioliburkar (svagt kryddade).

eder Sven-Rutger Bängtsson
24 Mars 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Efter tio

Jag såg programmet Efter Tio där Malou von Sivers är programledare. Dagens program för extra kul. Malou von Sivers är inte den bästa programledaren i ett par skor, hon är inte heller den bästa journalisten. Frågorna är alldeles för långa berättande och man ser hur gästerna bara sitter och funderar på när själva frågan ska komma. Men det är jag inte den första som påpekar. Men det som gjorde programmet kul idag var att det inte verkade gå som hon hade planerat. Hon hade bjudit in ett gäng människor som skulle tycka till om en bok som hon tyckte väldigt mycket om. Det var bara det att ingen av gästerna var så lyriska som hon. De var tvärt emot ganska negativa. När den första negativa människan uttalade sig log Malou von Sivers lite och sa: Ja, där ser man vad man tycker olika. Men när fler höll med den negativa blev det inte den hyllning av boken som hon verkade ha tänkt sig. Senare under programmet skulle olika glasser testas. Det var en kock och en dietist plus författaren till boken "Den hemlige kocken". Kocken och dietisten åt glassarna under viss tvekan men författaren till "Den hemlige kocken" vägrade äta han stod snarare i mitten och tjurade. Han tyckte att man kunde äta egen gjord glass och kunde inte tänka sig att slappna av göra ett undantag någon gång. Det blev inte som Malou von Sivers hade tänkt sig denna gång heller. Det var ganska lustigt. Men samtidigt kan jag tycka lite synd om henne. Det är nog inte så lätt när intervjuer och programinslag går en helt annan väg än det är tänkt. Och sedan kan jag väl tycka att författaren till "Den hemlige kocken" går lite väl långt i sitt korståg. Ibland kan jag bara tänka: Men slappna av för fan. Måste du tänka efter hela tiden. Kan du inte bara ge dig hän.
Men jag kan också tycka att man kan vägra att smaka på alkohol och andra droger. Men jag blir så trött på människor som hela tiden ska påpeka vad maten innehåller. Så länge det är gott och så länge man blir mätt så kan man väl bara äta och vara nöjd. Sedan kan man ju tycka att det är dumt om t ex djur får lida och liknande... men det är en helt annan fråga. Och nu kom jag bort från ämnet.
Men Malou von Sivers program Efter Tio ska få 4 ravioliburkar för att det är så underhållande när det inte går som det är tänkt. Författaren till "Den hemlige kocken" kan få 1 ravioliburk eftersom han behöver slappna av lite.

eder Sven-Rutger Bängtsson
18 Mars 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Så ska det låta

Jag förstår inte programmet Så ska det låta. Alltså jag förstår vad programmet går ut på, jag är inte dum. Men jag har stora problem med det. Det är ett så överkäckt program att jag vill spy. Igår tvingades jag igenom en kväll med detta program. Det var ju premiär för årets version. Kvällen till ära hade man skrapat ihop fyra "artister" varav två var talangjaktsprodukter och de två andra var några som lyckats i musikvärlden ändå. De två talangjaktsprodukterna var en kille och en tjej. Killen försökte sjunga på ett "manligt" och mjukt sätt och var så fokuserad på att vara charmerande att han glömde bort att ha en gnutta självdistans. Tjejen försökte se gullig/snygg/sexig ut och sjunga med en skir röst och var så fokuserad på detta uppdrag att även hon glömde bort självdistansen. I andra laget fanns en herre med alldeles för mycket självdisans och spelade hela tiden rollen av den rolige lite småklumpige mannen. Det fanns även en kvinna i laget, hon var nog den som försökte ha lagom mycket självdisans men sjöng med en skir stämma och försökte vara lagom klämkäck. Sedan fanns det också en orkester som det inte finns så mycket att säga om. Det finns även två pianister varav den ena ser ut som en blandning av Robert Wells och Anders Berglund. Och så tills sist en programledare som ska vara rolig och försöker vara som sin föregångare vilket är ett ganska dåligt val. Dessutom delas poängen ut en aningen godtyckligt och den eventuella spänningen beror på godtyckligheten i poängutdelningen. Ja, vad ska man säga. Jag förstår inte detta program.

en surströmmingsburk till alla som har med denna familjeunderhållning att göra

eder Sven-Rutger Bängtsson

28 Februari 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Dansband, Sven-Rutger sätt betyg

Sven-Rutger Bängtsson sätter betyg

Varför gillar människor dansband? Jag kan inte förstå det. Smörig musik och svettiga lokaler där människor trängs och stöter på varandra. Eller? Jag känner det som att det är så. När jag var 13 år eller någonting sådant fick jag följa med till en dansrestaurang där män försökte stöta på allt och vill dansa med allt som såg ut som en kvinna. Dock var det ingen som stötte på mig tack och lov. Men det fick mig dock inte att se positivt på dansbanden. Dock vet jag att det för med sig mycket gott. Människor umgås och har roligt, det är väl bra. Men man kan väl knappast säga att musiken är särskilt intressant. Texterna är tråkiga. Musiken är fjantig. Sångarna är dåliga. Allt är genomvidrigt i mitt tycke. Jag har fått höra att det är fantastiskt och att man träffar så mycket människor och det ena och det andra men jag tycker att det är som en köttmarknad för överåriga. Visserligen finns det flickor och pojkar i min ålder som är ute och dansar och det finns ju de som är ute i svängen för att just dansa och inte träffa partners... men det jag tänker på när det gäller dansband och utedanskvällar på diverse ställen, ja det är just en köttmarknad. Sedan kan det absolut vara bra. Jag är mycket glad över att människor som är ensamma träffar andra ensamma, det är inte det. Och jag unnar verkligen de som mår bra av att gå ut att dansa att just gå ut och dansa. Men det är just dansmusiken och just det där smöriga och smetiga som jag vänder mig emot. Och själv hoppas jag att jag aldrig kommer att gå ut och dansa på sådana ställer. Men andra får gärna göra det... men måste det verkligen vara så jäkla smetigt och måste sångarna verkligen ha så smöriga och kletiga röster?

Dessutom verkar det som att SVT har någon övertalningskampanj för dansbandsmusik nu. Nyss var det tv-serien "Leende guldbruna ögon" (som förvisso var en bra serie) och nu är det "Dansbandskampeln" vill man försöka göra dansbanden mer rumsrena än de är? Eller ännu mer folkkära? Jag bara undrar.

1 ravioliburk till dansbandsmusiken. Betyget åker upp så högt som till en ravioliburk just för att det ändå för med sig något bra.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

22 November 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Uppdrag granskning

Igår såg jag på Uppdrag Granskning där man tog upp två ämnen. Det ena ämnen handlade om en camping i Göteborg där romska familjer bor tillsammans med narkomaner, alkoholister och psykiskt utslagna bor. Denna camping anses som ovärdigt boende för de utslagna grupperna dock har man tydligen inte gjort mycket för de romska familjer som flyttat dit. Av reportaget att döma verkar det så i alla fall. Någon av de anställda på socialtjänsten sa något om att de romska familjerna antagligen var där på semester och bodde där en kortare tid. De hade bott där över ett år. Det verkar helt sjukt och helt orimligt. Men jag antar att eftersom det är romska familjer så är samhället mer tolerant mot de ovärdiga boenderna. Romer har alltid blivit utsatta. Dessa människor sa i reportaget att de hade det ännu värre därifrån de kom. Jag anser att inga människor ska behöver växa upp i områden som är så oroliga, speciellt inte i ett land som Sverige. Men å andra sidan litar jag inte på den medierapportering vi har idag. Och ibland finns inte resurser att göra saker och ting bättre. Ibland saknas möjlighterna. Ibland ser vi inte möjlighterna. Jag vet inte vad man ska göra i sådana här fall. Det dessa människor vill och skulle behöva är arbeten. Men frågan är om det finns arbeten till alla som behöver arbete... jag vet inte. Men jag vet att det inte ska behöva vara så här orättvist i ett land som Sverige.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

jag ger en surströmmingsburk till ett samhälle som tillåter sådana här orättvisor.

16 Oktober 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Fötter, betyg och film med mera

Jag tänkte bara skriva en snutt till idag. Men vad ska jag skriva om? Jag kan skriva om att vi idag har köpt ett nytt matbord och nya stolar. Det tog ett tag att skruva ihop dem men vi klarade det i alla fall. Jag har gått för mycket i sko med klack. Jag är inte van att gå i sko med klack. Därför fick jag ont i min ena trampdyna. Nu över till Sven-Rutger Bängtsson som ska sätta betyg på en film han har sett.

/Linda

Sven-Rutger Bängtsson sätter betyg.

Igår gick jag och en polare och tittade på filmen Mamma Mia. Jag tyckte att det var en hyfsad film. Det kankse inte är något man tittar på flera gånger. Men den var ganska skön sådär. Dock var översättningarna på sångerna i sämsta laget. Jag hade nog hellre sett att de skippat Niklas Strömstedts översättningar. Till en början tyckte jag att skådespelarna spelade över fast man vande sig efter en stund. Och det spelade ingen roll egentligen att det var överspel för filmen var inte helt realistisk i alla fall. Tycker dock att det var en ganska smart historia eftersom den är skriven utifrån låtarna. Den höll ihop hyfsat bra. Det var några minnesvärda sång- och dansnummer. Helt klart en helt okej familjefilm.

3 ravioliburkar till filmen.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

12 Oktober 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutger sätter betyg på idioter

Något som gör mig arg där är när människor tror att det är okej att köpa sexuella tjänster bara för att man gör det utomlands där det är lagligt. Torsk som torsk säger jag. Det finns herrar i alla åldrar som åker utomlands och köper sexuella tjänster och det äcklar mig. Att det går omkring en drös idioter här i Sverige och tycker att det är helt okej att se människors sexualitet som en handelsvara. Man kan ju ställa sig frågan vad det är för skillnad på köp av den typen av tjänster som andra tjänster. Vad är det för skillnad på att sälja våra öron och våra kön? För mig är det en stor skillnad och det har alltid varit en skillnad där. Visst ett samhälle kan förändra sig men i det här fallet hoppas jag att det inte gör det. Jag tror inte på "den lyckliga horan" oavsett vad människor säger så tror jag inte på den rollen. Jag tror att en människa hellre hade valt ett annat jobb om möjligheten hade funnits. Men det är inte de som säljer sig som jag äcklas av utan de som köper, de som har en sådan snedvriden syn på sina medmänniskor. De som kan tänka sig att betala en slant för att de är så jävla desperata. Sex är ingen mänsklig rättighet att ha med en annan människa eller djur. Inte till priset av dennes frihet och välmående i alla fall. Det spelar ingen roll vad man har för intentioner när man går med in i ett sådant köp det är lika illa i varje fall. För männsikor som köper sex har en extremt snedvriden människosyn och det äcklas jag av riktigt ordentligt. Skärp er för helvete. 

En surströmmingsburk var till er alla sexköpare. Ät surströmming tils ni spyr.

eder Sven-Rutger Bängtsson

14 September 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Walking Tall

Jag såg på en film igår, Walking Tall. Detta gjorde jag av två anledningar: 1. Det var inget annat på tv. 2. Mina besökare tycker om actionfilm.

Eftersom jag i allmänhet inte gillar actionfilm så hade jag inte så mycket ut av den som film. Men min analytiska hjärna började istället analysera den. Först och främst analyserade min hjärna fototekniken och fotovinklarna. När hämnaren det vill säga Chris (The Rock) dyker upp och ska hämnas i bästa actionstil är fotovinkeln ur ett grodperspektiv för att man ska verkligen ska se hur ”stor” och ”tuff” han är. Något annat som min hjärna analyserade var musiken. Jag la inte märke till musiken särskilt mycket men när det blev en romantisk scen så blev det en ”gullig” liten musiksnutt. Eftersom jag har problem med romantiska scener så blundade jag då och kunde hör när jag skulle sluta blunda för då slutade den ”gulliga” den musiken. Och sedan kommer vi till själva uppbyggnaden av filmen som är att huvudfiguren börjar ana oråd när han blir bjuden till ett kasino av en barndomsvän. Han råkar illa ut och hämnas och det gör han med besked. Han är fåordig men när han väl ska prata så är han vältalig och alla ”goda” går på hans linje medan de ”onda” inte gör det. Sedan träffar han naturligtvis en tjej som han måste försvara och som inte klarar något själv utan är som ett våp. Alltså dags för nästa steg i analysen. Könsrollerna: Mannen, är tuff och hård. Kvinnan är ett sexigt våp som inte klarar någonting. Männen slåss medan kvinnorna mest står och tittar på och skriker lite. Och så slutligen det sista perspektivet – ont och gott. Den ondaste onda ser verkligen ond ut med sina genomskinliga ögon och hår och hud i samma färg. De goda har en mer trevlig utsida och är vackra. För komedin står Johnny Knoxville. Han är den roliga killen som gör allt som är kul och gör det som är tråkigt kul. Något mer som gör filmen kul kan tyckas vara alla stereotyper och klichéer. Det känns som en pojkig film med stundtals för stor exponering av kvinnokroppen. I början av filmen är det ett väldigt ålande hos kvinnorna på kasinot. Trots att filmen försöker vara lite ny, rolig och berörande så lyckas den inte göra mig särdeles berörd. Men den gick att se på, den var inte alltför lång i alla fall. Vad finns det mer att säga om denna film som man kan lämna orörd, det är inget som berikar ens liv om man inte gillar den här typen av filmer. Det kanske kan sägas att huvudrollsfiguren som alltid vet bäst och tydligen får använda hur mycket våld som helst, blir ganska rolig när han går runt och slår på folk med en påk. Det kanske är meningen att det ska vara kul, vad vet jag, men det skulle vara ännu roligare om det inte var det. Det är på något vis roligt med klichéer när de duggar tätt…. Den stora fåordige starke mannen som alltid vet rätt… känns lite som machoidealet. Och så var det en rolig sak till. Filmen skulle tydligen vara inspirerad av en sann historia…. Jojo… ni kan själv fundera ut vad man menar med det.

 

2 ravioliburkar för att vara actionfilm men en surströmmingsburk för att vara film så då kan vi säga en ravioliburk

 

Eder Sven-Rutger Bängtsson

 

24 Juli 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutgers bokklubb presenterar:

Didadidadidadadidadidadidadidadidadidadadadidadidadida

Dagens boktips:

El Choco : svensken i Bolivias mest ökända fängelse

av Markus Lutteman

 

Jag har läst El Choco: svensken i Bolivias mest ökända fängelse. Boken handlar om Jonas Andersson från Kungälv som satts i skuld och därför försöker sig på att smuggla kokain mellan Bolivia och Sverige. Det går dock inte så bra och han hamnar i Bolivianskt fängelse. Innan han hamnar i fängelset har han lyckats med bedriften att träffa en kvinna som han blir djupt förälskad i. De inleder ett förhållande trots att han sitter inne. Och det är med hennes hjälp och kärlek som han klarar sin nya galna tillvaro. Fängelset han hamnar i är upp-och-ner-vända världen. Vissa fångar, de med pengar, har kontrollen och kan betala sig till finare celler eller ”lägenheter” som de kallas. Det är mycket våld och mutor på fängelset, alla kan i stort sett mutas och sker våldsbrott så ser vakterna oftast på utan att ingripa. Men trots att fängelset ser ut som det gör så lyckas ändå Jonas att leva där utan att bli helt knäpp. Han tar inga droger, vilket många andra fångar gör, och han försöker att få respekt utan att behöva slåss alltför mycket. Hans liv ändras ändå, han upptäcker nya värden och ser världen från andra perspektiv. Han blir lugnare och gladare. Han blir far till två barn och livet får en ny mening. Blandat med Jonas perspektiv och historia får man som läsare även andra aspekter av landets historia och politik. Det är mycket information om vilka som styr, har styrt landet och som styr inofficiellt. Dessa delar kan vara ganska sega att ta sig igenom. Liksom historierna om de andra fångarna på fängelset. Det är många namn och späckat med fakta stundtals och det tar bort lite av farten i historien. Till en början var jag ganska irriterad på berättarperspektivet men tillslut så slutade jag att bli irriterad och flöt med i den våldsamma och känslofyllda historien. Jag kunde inte lägga den ifrån mig och läste så fort jag fick tillfälle. Det brukar vara tecken på en bra bok. Boken är helt klart läsvärd.

 

Jag ger den 3 ravioliburkar av 5.

 

Eder

 

Sven-Rutger Bängtsson

 

10 Juni 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Att ta tillfället i akt

Vilka krav ska man ställa på människor med makt? Ska man kräva att de som är våra idoler och de som vi ser upp till ska skärpa sig, betala skatt och använda sitt medieutrymme till något vettigt? Jag tycker att som politiker borde man åtminstone föregå med gott exempel och följa de lagar som satts upp av politiker. På politiker ställer jag stora krav. Men andra kändisar… och andra med makt… det är svårare. Men jag tycker nog att om man har fått medieutrymme bör man se till att utrymmet används till något smart och något som gör nytta. Det finns komiker som faktiskt har något att förmedla och som försöker att förändra det samhälle de lever i, all heder åt dem tycker jag. Det finns däremot människor som bara verkar vara i media för att såra och göra sig roliga på andra människors bekostnad och det tycker jag är fullständigt fel. Jag gör mig väl rolig på andra människors bekostnad ibland, speciellt kändisars, men de är ju kända och… ja, de borde kunna ta lite kritik. Men jag tycker inte att en person som sitter i tv eller radio eller så ska kritisera andra kändisar och liknande för mycket, ska man skämta bör man göra det på något smart och inte allt för sårande sätt. En komikers främsta uppgift tycker jag, bortsett från att denne bör vara någorlunda kul, att belysa olika händelser och företeelser så att publiken får något att tänka på. Visst kan det vara kul med snubbelskämt ibland också… Nu bytte jag spår egentligen. Det jag ville prata om var egentligen att jag tycker att om man har allas blickar på sig bör man sköta sig och använda sin hjärna en aning. Jag tycker att man bör hålla sig på mattan och försöka sköta sitt privatliv relativt diskret. Om man är diskret så tröttnar nog journalisterna på en så småningom, vilket i och för sig kan vara dumt för då kommer inte de viktiga åsikterna fram. Men å andra sidan så brukar de som har journalister i hälarna jämt sällan säga något viktigt så det kanske inte spelar någon roll. Vad är du viktiga åsikter? Ja, men det är ju det belysande, och det som rubbar maktbalansen. Det som får oss att tänka till. Humor är en viktig del i att få människor att tänka till. Med hjälp av humorn kan man fånga människor som annars inte skulle ha lyssnat på de frågor som tas upp. Hade jag haft större makt hade jag fan i mig tagit tillfället i akt. Faktiskt. Jag gör så gott jag kan på de här hemsidan.

 

med vänlig hälsning

eder Sven-Rutger Bängtsson

 

en ravioliburk till de som inte tar tillfället i akt och fyra stycken till de som gör det.

 

10 April 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutger Bängtsson sätter betyg på Morgonsoffan

Jag såg på SVT: s satirprogram Morgonsoffan. Det har gjorts mycket reklam om det programmet på diverse mediaplatser så jag tänkte jag måste ge det en chans. Dumt gjort. Det var inte skoj. Det kändes som om det var några ”skådespelare” från någon amatörteater som satt upp det hela. Det kändes inte särskilt vasst och allt och alla skämt smälte ihop till en sörja som man bör betrakta med viss skeptiskhet. Komikerna känns återanvända, de är de där komikerna som relativt nyss tagit sina kliv från stå-upp-scenen till tv och därför måste vara med i alla möjliga sammanhang för att synas så mycket som möjligt. Men jag måste säga att Petra Mede som annars brukar vara skrikig och jobbig var tack och lov nedtonad och som en kopia av den där Marianne som härjar runt på SVT:s riktiga morgonprogram. Jag vet inte om en kopia är det samma som satir. Jag tror inte det. Programmet Morgonsoffan känns som en blandning av Sköna Söndag och SVT:s morgonprogram. Känslan av Sköna Söndag får jag nog av stämningen och sättet ”Programledarna” pratar på. Och så ska jag återigen prata om själva hopkoket av ”skämt”. Skämten var ganska givna, ganska trist. Mina mungipor gick inte uppåt en enda gång. Jag vet inte om det beror på att komikerna i programmet har sin bakgrund på Stå-upp-scenen de kanske inte är vana vid det nya formatet. Jag tror att de är mycket bättre på att göra det de är vana vid än just detta program. Programmet Morgonsoffan känns mycket lamt, trött och långt. Jag hade tittat i 25 minuter och det kändes som en timme. Ingenting stack ut och allt kändes som en stor orangebrun smet. Dekoren gick i orangebrunt vilket är något av de värsta färgkombinationer jag vet. Det är nog min känsla av programmet och det jag verkligen minns, färgen på dekoren. Då kan man inte påstå att programmet var särskilt givande, det känns som ett längre avsnitt från ”En himla många program” (som för övrigt är en riktigt underhållande serie) fast sämre, i Galenskaparnas och After Shaves serie skulle Morgonsoffan ha varit högst 5 minuter. Nu är den ett utsmetad och onödigt långt program som blir dåligt på grund av sin längd och sina tomma meningslösa skämt.

 

Jag ger Morgonsoffan en bitter burk med ravioli som skaparna kan sitta och äta av.

 

Med vänlig hälsning

 

Sven-Rutger Bängtsson

13 Mars 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Sven-Rutgers bokklubb presenterar:

Ninaninaninannaninaninaninaninaninaninanananinaninanina. Dagens boktips:

Vargtimmen av Denise Mina.

 

Denna bok handlar om Paddy Meehan som jobbar på en tidning. Hon jobbar på nattskiftet och åker runt om nätterna och letar efter något att skriva om i tidningen. En natt kommer hon till ett fint område där det har begåtts en våldshandling i ett hus. När polisen pratar med en man i dörren till huset ser Paddy en skadad kvinna bakom mannen. Mannen försöker att visa upp en fin fasad men Paddy förstår att allt inte är så bra som man kan tro. Kvinnan bakom mannen drar sig undan när hon ser att Paddy ser henne. Mannen i dörren trycker en sedel i Paddys hand och ber henne att inte skriva något i tidningen innan han stänger dörren framför hennes ansikte. Paddy som inte är särskilt rik funderar på om hon ska ta emot pengen eller inte. Dagen efter mötet med kvinnan och mannen i dörren visar det sig att kvinnan har blivit torterad till döds. Kvinnan är åklagare och lite senare hittas en annan jurist död. Detta får Paddy att spåra vidare i historien.

 Eftersom jag har hört mycket gott om den här boken så hade jag höga förväntningar. Kanske lite för höga. Eftersom jag inte har läst Minas första bok i serien var Vargtimmen en aning svår att komma in i. Men när man väl gjort det är det en spännande historia. Dock kan jag tycka att det är för mycket fokus på hur Paddy ser ut, det vill säga kraftig. Vissa händelser kan man lista ut och kan därför anses vara en aning klyschiga men sammantaget tycker jag ändå att boken är läsvärd. Den är skriven ur många perspektiv och pusselbitar läggs till pusselbitar och boken är skriven ur två personers perspektiv. Tillslut korsar deras vägar. Boken tar upp korruption, manligt-kvinnligt och vänskap bland annat. Vissa skildringar kan jag tycka är onödiga men som sagt så är slutresultatet är en väl godkänd kriminalhistoria. Den har spänning och samhällskritik. Så mycket mer finns inte att tillägga.

 

Jag ger den fyra ravioliburkar.

 

/Sven-Rutger Bängtsson

19 Februari 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Respekt

Nu ska jag berätta om vad jag anser om ovänlighet. Jag anser att man inte ska ovänlig. Man ska alltid sträva efter att vara korrekt mot människor. Jag tycker inte att det är nödvändigt att skälla ut någon. Visst kan man få säga vad man tycker men det kan man göra i lugn samtalston. Visserligen stöter man då och då på människor som menar på att det är viktigt att få rasa av sig att det rensar luften. Men när någon har skällt ut till exempel mig så anser jag inte att luften är rensad. Jag mår bara dåligt av sådant. Det kanske är möjligt att den som skäller mår bättre men jag tror inte att relationer mår bra av för mycket gap och skrik. Och oftast så är det ju inte en person man är arg på utan något som fattas och någon annan ska väl inte lida för att någonting fattas mig? Det tycker inte jag i alla fall. Oftast verkar det inte som om den som skäller har tänkt igenom situationen tillräckligt utan styrs av sina känslor. Detta tycker jag är en aning barnsligt/djuriskt. Vi är ju ändå civiliserade människor och borde kunna argumentera för vår sak utan att kasta galla över vår nästa. Det är mycket sällan jag skäller utan någon. Och frågan är om jag någonsin har gjort det. Det är inget som vi har gjort i vår familj överhuvudtaget. Vi har snarare varit lite tjuriga och sagt vad vi tycker i bästa fall. Jag kan väl tycka att det ultimata inte är att hålla inne med saker. Men det är ingen idé att framföra sina klagomål när man är full av aggressioner, det gör bara saken värre och man hamnar i diskussioner som inte leder någonvart utan bara sårar andra. Jag hörde på radio för något år sedan eller så att någon klok forskare kommit på att det inte hjälper eller rensar luften av att man skäller på varandra, forskaren menade att det var en myt. Jag kan lägga in en brasklapp här: bara för att en forskare säger något behöver det ju inte stämma. Men jag anser att det stämmer i alla fall. Om man är av ett upprört sinne och gillar att skälla borde man i så fall leta upp likasinnade att sitta och skälla med om man anser att detta är medicinen, anser jag. För annars kan det lätt bli en jobbig stämning om man ständigt går omkring och skäller på allt och alla. Varför tar jag upp detta? Jo, för igår åkte en person som jag känner mycket väl tåg och det var förseningar. Detta irriterade någon dam som gnällde argt på en stackars person som jobbade på centralstationen i Nässjö. Precis som om han kunde hjälpa att tåget var försenat. Min bekant hade liknande ärende som damen men min bekant log istället mot personalen och sa att hon förstod att det måste vara jobbigt att jobba en sådan här dag. Min bekant ansåg att lite vänlighet var vad denna stackars arbetare behövde trots att min bekant själv inget hellre ville än att åka hem. Jag säger inte att min bekant är en ängel, för det är min bekant inte, men den bekanta visar i alla fall respekt för sin nästa. Detta borde fler göra.

 

En surströmmingsburk till er som skriker och skäller ut människor till höger och vänster.

 

Med vänlig hälsning

Sven-Rutger Bängtsson

8 Februari 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Skolan - inga piskor tack!

Jag ska nu skriva om vad jag tycker om betyg. Jag tycker inte om betyg. Jag tycker inte att människors ska få en stämpel på sig: duger eller duger inte. Och jag tycker att det är för djävligt om man ger betyg till allt yngre barn. Barn är inte dumma, de vet med sig att de inte presterar på toppnivå. Men alla barn känner sig inte inspirerade i skolan. Alla barn lär sig inte på samma sätt. Istället för att ge barn betyg så borde man se till att barnen vill lära sig. Det spelar ingen roll om man tvingar ett barn att sitta över sin läxbok bara för att skolan kräver detta. Det spelar ingen roll hur mycket man läser om man inte kan ta till sig vad som står. Betyg är som piskrapp på ett barns rygg. Om det finns inspiration i en barns kropp för att lära sig, om barnet får tillfälle lära sig på det speciella sätt som individen lär sig på kommer betygen gå upp, jag lovar dig. Jag tror att i en inspirerande skolmiljö där alla individer känner sig sedda för den han/hon är kommer det att bli lugnare i klasserna. Mobbing är också ett uttryck för att inte bli sedd. Människor som gör andra människor illa visar att de inte är nöjda med det sätt de själva blir behandlade på. De är uttråkade och arga. Därför tror jag inte att hårdare regler och hårdare tag är vad som behövs. Det behövs människor som kan inspirera i skolorna, det behövs medbestämmande och respekt. Respekt för individen för både lärare och elever. Respekt kan man aldrig tvinga fram den kommer naturligt om personkemin stämmer. Det gäller som lärare att vara lyhörd, inspirerande, rolig och ärlig. Det är vad jag tror. Inga piskor i världen kan få fram en harmonisk skola.

En surströmmingsburk till er som tror att straff och betyg är den rätta vägen till disciplin.

eder Sven-Rutger Bängtsson

11 November 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
angående Göran Persson

Jag känner mig inte helt förtjust över idén att en viss Göran Persson har fått full ersättning trots att han fått arvode för sina konsultuppdrag. Även om pengarna har gått till hans bolag så känns det en aningens moraliskt fel. Speciellt eftersom han är socialdemokarat vilket jag antar att han fortfarande är. Det handlar inte om att jag är avundsjuk på hans pengar. Han får väl tjäna hur mycket som helst, men då ska det kallas för lön och inte hamna på hans bolag. Det känns nästan som penningtvätt. När man tvättar pengar startar man firmor för att han någonstans att proppa in pengarna så att det inte ska verka skumt. Hm hm. Att moderater och andra blåmesar håller på med skumma grejer förvånar mig inte. Men att en socialdemokrat gör det, även om det inte är helt emot reglerna, så är det mer upprörande. Att en moderat eller blåmes beter sig svinigt är inte så konstigt, de är ju sådana. Men socialdemokrater som värnar om staten och statens pengar borde väl kunna vara mer moraliska kan man tycka. Och även om de bara följer gällande regelverk och även om det är reglerna det är fel på så får de för tusan som politiker och föredöme föregå med gott exempel. Vanligt folk har allt som oftast inte i lika hög grad som politiker reda på alla kryphål som finns i lagar och regler. Vanligt folk kan inte fuska lagligt, i samma utsträckning som politiker. Politiker borde vara mer som vanligt folk tycker jag. De representerar ju för tusan folket. Visa det då! Angående Göran Persson så verkar det som om han tappat fotfästet vad det gäller socialdemokratin. Det är möjligt att han har sina rötter i partiet och har vuxit upp med dessa frågor men ju mer pengar och makt han har verkar han ha blivit mer maktfullkomlig och tappat bort sig i maktens korridorer. Det enda som är viktigt för honom nu verkar vara pengar. Det är sorgligt tycker jag. Fram med det vackra nu, fram med solidariteten, glöm inte bort den Göran Persson!

Jag avslutar med att skicka en ravioliburk till honom. Den kan han tugga i sig.

 

Med vänlig hälsning

 

Sven-Rutger Bängtsson

26 September 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
angående fåniga artiklar i media

Expressen har dagen till ära en stor bild på "stackars" Anders Lundin som satt en köttbit i halsen. Vem har inte gjort det? Denna artikel stod dessutom som första rubrik idag när jag kollade tidningen på nätet första gången. För att det ska bli riktigt tydligt har Expressen satt en pil på Anders Lundins hals för att visa vart den sitter alternativt var han blivit opererad för köttbiten. Vad är detta? Varför är detta intressant att ta upp? Det intressanta i sammanhangen är inte att Lundin satt en köttbit i halsen. Det intressanta är att en tidning får för sig att skriva om det. Jag har inte läst artikeln, tyckte den var för fånig. Men samtidigt är det ganska komiskt. Till bilden på Anders Lundin hörde två artiklar varav den ena handlar om händelsen och den andra handlar om att det är farligt att sätta i halsen (man kan faktiskt dö!!!). Expressen skriver bland annat att det är tre gånger fler som dör av att sätta i halsen än att cykla. Men man kan fråga sig, vad är vanligast att äta eller att cykla? Hur många kan cykla och gör det dagligen och hur många äter? Och vad i helvete gör att media tar upp en sådan sak när det finns människor som faktiskt dör av annat... till exempel svält. Varför tror Expressen att vi är intresserade av Anders Lundins matvanor. Jag vet att det inte är nytt att oja sig över vad media sänder ut för information till oss men nu tycker jag att det har gått ganska långt och det är dags att reagera på riktigt. Ur humorsynpunkt är det hela en aningen tragikomiskt. Det är svårt att sätta ett betyg på Expressens dumheter. Man kan ge en surströmmingsburk för idén att skriva om skiten men man kan ge fyra ravioliburkar för humorn i att skriva en sådan dum artikel. För är det inte en smula skrattretande trots allt? Betyget kanske borde ligga någonstans mittemellan typ på en 2:a, det vill säga två ravioliburkar till den som skrev skiten och den som publicerade. Förresten kan hela redaktionen få smaka på raviolin det är de värda. Kan även tillägga att rubriken har ändrats från typ ”Lundin satte köttbit i halsen” till ”Lundin akut opererad idag” (expressen.se).

med vänlig hälsning

eder
Sven-Rutger Bängtsson
6 Augusti 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
dagens boktips

Ninaninaninannaninaninaninaninaninaninanananinaninanina Bling Dagens boktips:
Skumtimmen av Johan Theorin

Jag har med lätthet läst denna bok. Till en början var den inte särskilt spännande men småtrevlig men när man väl kom in i boken var den svår att lägga ifrån sig. Boken handlar om en liten pojkes försvinnande för 20 år från sina morföräldrar på Öland. Barnets mor och barnets morfar försöker lura ut vad som har hänt pojken. Pojkens mor har åkt till Öland till sin far för att tillsammans med honom försöka få klarhet. Ju närmare de kommer gåtans lösning desto farligare blir det för de inblandade. Redan i bokens början presenteras ett namn, Nils Kant, man får följa hans tragiska bakgrund från 1936 och framåt. Stora delar av boken utspelar sig på Öland där pojken försvann och där Nils Kant härjade runt och under ett flertal år och satte skräck i byn. Flera år efter Nils Kants död tror byborna att han fortfarande lever. Den lille pojkens morfar är en av dem som tror att Kant levt längre än det årtal som står på Kants gravsten. Kan denne kände våldsverkare ha något med den lilla pojkens försvinnande?

Boken är som sagt mycket lättläst, skönt och detaljrikt språk. Helt chockad märker man att man läst flera sidor fast man bara trodde man läst två. Det är en speciell spöklik känsla genom boken. "Verkligheten" är egentligen mer tragisk än man först tror och olyckliga omständigheter staplas på varandra. Man kan ställa sig frågan: Är människan av naturen ond eller är det omständigheterna som formar oss.

Jag ger boken 4 ravioliburkar - mycket god läsning rekommenderas.

eder Sven-Rutger Bängtsson
24 Juni 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
betygsättning av förslaget om längre skoltid

Varför ska allting hetsas fram? Visst kan man lära barn att läsa och skriva, leka med bokstäver och sådant. Det kan man göra i tidig ålder, när barnet själv vill. Men varför ska det rymmas inom skolan? Jag tycker att istället för att stressa barn ska man låta barnet leka. Leken ska inte underskattas. Det är genom leken barnet lär sig om andra och sig själv (läs sociologen Meads tankar om detta om du vill ha mer info). Barn ska få springa, leka och utveckla sin fantasi. Det är inte säkert att ett barn lär sig läsa, skriva och räkna bara för att man börjar öva tidigare. Det borde vara upp till varje barn att få lära sig om det vill. Ett tragglande utan dess like blir inte till det bättre. Vi borde istället för den tidiga skolgången fokusera på att göra skolan bättre. Ett sätt att lära sig är till exempel visa användningsområdet för det barnet ska lära sig. En del barn tycker att det är lättare att räkna om man får använda sig av vikter och grejer än abstrakta tal. Gå ut och mät en kilometer istället för att sitta still i klassrummet. Gå ut och plocka blommor och lär vad de heter istället för att titta på bilder. Gör allt till en rolig lek. Ställ frågorna: Vad ska detta användas till? Varför?
Ibland kan användningsområden vara svåra att förklara men försök. Eller som Einstein sa: Kan man inte förklara så folk förstår har man inte själv förstått.
Det ligger något i det. Jag reserverar mig för att det inte är ett direkt citat.

Så en stinkande surströmmingsburk till den eller dem som har kommit på förslaget om längre skoltid.

eder Sven-Rutger Bängtsson
18 Juni 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
för fasiken, sluta muppa er nu blåmesar!

Nu får det faktiskt vara nog, kära blåmesar i regeringen. Det kanske finns de som inte vill arbeta men de som jag känner, de som är arbetslösa vill arbeta. Dessa människor letar jobb på jobb, en som jag känner särskilt väl har sökt massvis med jobb. Nu verkar regeringen vilja att de som inte får jobb ska få under 2000 kronor i månader så länge de är arbetslösa och har varit det mer än 2 månader. De vill tydligen att människor ska krypa på knäna, slicka trottoaren i jakt på mat. Fattar inte blåmesarna att hyran kostar minst 1400, sedan har man andra räkningar att betala också, hur ska man klara det med så lite pengar? Frågetecken??!! Speciellt svårt blir det med telefonräkningen, eftersom man ska ringa runt till alla arbetsgivare och försöka få tag på dem. Arbetsgivarna vill ju inte ens att man ringer dem. De gör sig ju onåbara. Att försöka sätta dit arbetslösa (som blåmesarna försöker) verkar bara gälla för ungdomar, ett straff för att de är ungdomar och "inte vill jobba", jobbgaranti kallas det. Sedan är det tydligen så att den arbetslöse ska söka jobb i 30 timmar i veckan, och söka på arbetsförmedlingen till som tätt. Frågan är bara, vad ska stadens alla unga arbetssökande göra på arbetsförmedlingen? Så många datorer finns det ju knappt så det räcker till alla att använda. Är det inte vettigare att söka jobben hemifrån? Politiken som de blå för är fullständigt obegriplig. Hur kan det skapas mer jobb när man sätter en blåslampa i röven på de arbetssökande? Det är väl i arbetsgivarnas rövar den blåslampan ska sitta så de anställer de som vill bli anställda. Det kommer inte att gå att leva i det här landet om moderaterna och andra med samma vissna politik ska härja fritt.

En surströmmingsburk till alla som för fram denna svaga politik.

Eder

Sven-Rutger Bängtsson
11 April 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Varför är svenska folket dumma i huvudet?

Varför kära svenska folk, röster ni inte fram Aguson och Plura på Svensktoppen? Det var ett stort misstag måste jag säga. Istället väljer ni hemska schlagerlåtar och fruktansvärda dansbandsmelodier. Jag förstår mig faktiskt inte på er musiksmak, det måste jag säga. Okej, de andra låtarna har spelats så öronen ramlar av på en nästan. Men det är väl inget försvar för att man inte kan ta sig tid att lyssna på något nytt? Förresten vem är det som bestämmer vilka låtar som ska kvala in på svensktoppen? Lite mer variation skulle inte vara helt fel. Allt låter ju nästan likadant speciellt nu efter melodifestivalen. Jag blir lite sur nu och ska hyperventilera lite....
sådär då var det klart.

När jag ändå är igång och klagar kan jag lika gärna klaga på Halmstad Stadsbibliotek som i stort sett inte har några böcker. Det är ta mig tusan fler böcker i en vanlig bokbutik. Det hjälper väl inte att bygga ett nytt bibliotek om man inte har böcker att fylla det med eller? Dessutom kommer det bli svårt att tvätta rutorna mot Nissan, har jag läst. Det skulle visst kosta en slant. Smart. Tänkte ni inte på det innan? Ibland känns det som om våra kära beslutsfattare först och främst ser estetiken framför användbarheten eller knappt ens estetiken i vissa fall. Vissa nybyggda byggnader ser för hemska ut. Det var allt jag hade att klaga på för nu. Alla jag klagat på får en surströmmingsburk var.

Med vänlig hälsning

Sven-Rutger Bängtsson
1 April 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
snön är tillbaka

snön ligger vit på taken
det är jävligt kallt
snön är inget att ha
bara kyla, kallt, blött i skorna
gympaskor funkar inte, man blir trött överallt
det tar längre tid att gå
snön viner i ansiktet
allt är bara segt
när man ställt in sig på våren
dyker vintern upp igen
man visste
att man inte skulle börjat se ljuset i tunneln
men ändå
hoppet är det sista som överger en människa,
sägs det
så jag slutar aldrig hoppas på våren
inte blommorna heller

så vintern får en surströmmingsburk av mig helt klart.

eder


Sven-Rutger Bängtsson
24 Februari 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
trött på

trött på alla som trycker ner andra
trött på alla som lovar för mycket
trött på alla som inte gör vad de lovat
trött på alla som alltid ska veta bäst
trött på alla som är elaka
trött på alla med för stort ego
trött på alla med för lite självdistans
trött på alla med för mycket självdistans
trött på alla som tar sig rätten
att vara de som bestämmer
vad som är coolt och vad som inte är det
trött på alla som sätter sig över andra
trött på alla som pekar ut andra
trött på alla som inte är ödmjuka
trött på alla som är för mycket
så vansinnigt trött på sådana är jag
skärp er för fasiken!
fast jag antar att ni inte vet
vilka ni är
för så mycket självkännedom har ni inte
ni som tror er vara
en sån som jag är trött på
det är antagligen inte ni
så denna text kan ses som meningslös
men jag har i alla fall ångat av mig

1 surströmmingsburk var till er som jag tröttnar på.

//eder Sven-Rutger Bängtsson
27 November 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Regeringen

Jag gillar inte regeringen. Jag gillar inte deras dumma förslag och deras tro på att om man jävlas med de som har det sämst så kommer det att skapas fler jobb. Jag förstår inte hur de tänker. Ärligt talat, förstår de det själva. Det är klart att de kan jävlas med de som inte har samma höga eknomiska standard som de själva. Självklart, deras straff drabbar ju inte dem själva. Varför ska de som har det sämst betala för att de som har de bäst ska ha det ännu bättre?
Jävla skruttregering, säger jag. Jag blev så förbannad så jag nästan kokade när några Svenskar tillsatte dem. Jag har ju inte rösträtt så jag får ju inte rösta tyvärr. Annars skulle jag och mina kompisar röstat rött, helt klart. Även om de rödas politik till viss del är förlegad. Men man måste tro på att människor vill göra gott. Jag tror att människor rent generellt inte är arbetslösa för att de tycker att det är så jävla kul att få en sänkt pension eller att det är jättekul att vara arbetslös och inte få ta del av välfärdssverige. Jag är så fly förbannad så jag inte orkar skriva mer för då går det rök ur mina obefintliga öron. Avsätt regeringen nu!!! Visserligen kan det vara bra med förändring men inte vilken förändring som helst.

En stor äckligt stinkande surströmmningsburk till vår värdelösa regering skickas inom kort.

//Sven-Rutger Bängtsson
10 November 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Att inte kunna sova

Att inte kunna sova
trotsa att man inte behöver
när man känner sig som en klubbad säl
hela dagen
för att man inte kan sova
när huvudet känns avskilt från kroppen
för att man inte kunde sova
när man ligger och vrider sig hela natten
när man väl lyckats somna
och väcks av oljud
och när sedan
väckarklockan ringer för tidigt
och man måste gå upp
äta frukost ensam
knata iväg
då är det för jobbigt

därför får sådana sömnlösa nätter en surströmmingsburk skickad från mig!
26 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
SR:s nya satsningar

Nu blir jag förbannad, riktigt arg faktiskt. SR ska göra om sin tablå så den blir mer ungdomlig. De ska sända dåliga program som P3 Star varje dag, detta hemska program. Sedan ska de ta bort massa allmänbildande program från P1 och kast över lite från P3 som man anser inte lockar ungdomar. Det är fel, tycker jag. De ungdomar som inte lyssnar på radio kommer inte lyssna för att man gör program som är fördummande. Jag hade önskat att SR hade kastat bort alla så kallade humorprogram som saknar humor det vill säga Deluxe och Mammas nya kille. P3 skulle även få ha mer av sina egna nyheter, nyheter på ett språk som ungdomar förstår, nyheter med små ljudeffekter. Det är en helt sjuk satsning. Dessa nyheter påminner om TV 3:s nyhetsprogram. Snälla snälla snälla, jag är inte gammal men jag känner mig som en gammal gubbe när jag hör sånt här fånigt. Det gör mig bestört, asförbannad och jag förstår inte vart den här världen är på väg. Sveriges Radio försöker att konkurrera mot den fördummande televisionen. Det är helt sjukt. Jag säger bara det. Helt sjukt.

En surströmmingsburk skickar jag omgående till ansvariga för denna omorganisation.

vänligen
Sven-Rutger Bängtsson
15 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar
Go´kvälls historienisse

Denna man har något engelsk namn eller något men vad han heter vet jag inte. Han har anammat alla de klassiska greppen då han berättar om 1700-talets Stockholm. Då det är vinter drar han in den kalla friska luften i sina vidgade näsborrar och ett snorande ljud hörs. Han gör detta med jämna mellanrum då han berättar i klädd lång djurpäls/skinnliknande sak. Han gör detta för att få en extra effekt av att han är en duktig och påläst pojke. Förövrigt klär han sig som någon från överklassen som gått på privatskola.

Då det är varmt under inspelningen klär han sig i jeans, skjorta och en cardigan som han har löst knuten över axlarna. Nu snyter han inte in kylan utan gör en paus i sitt berättande och slutar titta in i kameran, som om han vill ge ett sken av att han tänker efter. Han kan titta lite snett upp åt höger eller vänster. Denna man som har ett efternamn som börjar på O brukar även göra sina reportage gående eller sittande på en bänk eller inne på en restaurang. Denna man är i 30-årsåldern eller något över. Han verkar vilja vara en ny Herman Lindqvist.

Denna man får tre ravioliburkar hemskickade inom kort.

//Sven-Rutger Bängtsson
12 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Maud Onnermark

Kvinnan som gett slickepotten ett ansikte. Kvinnan som visar sina matlagningskonster på Gokväll på tisdagar. Kvinnan som förklarar allt så oerhört noggrannt att det blir skrattretande ungfär såhär: Och så har man paprika i det finns grön paprika, röd paprika, orange paprika, vit paprika och svart paprika. Kvinnan som alltid mäter upp alla ingredienser extremt noga. Kvinnan som ler rakt in i kameran och ser mycket pillemarisk ut. Kvinnan som gör varje hemkunskapslärare grön av avund då hon undervisar oss förvirrade TV-tittare i matlagningens ädla konst.

Denna kvinna får 3 ravioliburkar som hon får göra vad hon vill med. Kanske gör hon en ny rätt.

//Sven-Rutger Bängtsson
12 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Allas vår Ernst

Nu ska jag sätta betyg på Ernst Kirchsteiger, en enormt komisk figur. Tänk på hur han skrattar. Han kastar huvudet bakåt sedan framåt och utstöter höhöhö alternativt hahaha. Ibland kastar han huvudet framåt först och sedan bakåt. Han kan variera sig den karln. Något som är intressant med denna man är att för honom är inget för mycket. Han är så extremt opraktisk när han kommer på något som är vackert. Som när han häller smågrejs på golvet (hur ska man kunna städa då) eller sätter fast en spis så man inte kan dra ut det för att städa. Undrar om denna Ernst någonsin städat (överlåter han det åt andra eftersom han är så inriktad på att saker ska vara vackra och inte komfortabla). Ernst kallar sig en enkel man. Kan så vara när han förälskar sig i rostiga bilar eller annat skrot men när han inreder känns det allt annat än billigt. Och visst, man kan ju inte härma allt, han vill ju bara visa oss hur man kan göra och att vi ska få inspiration men i alla fall... Hur som helst är han väldigt komisk med sina barfotafötter...

Han får 4 ravioliburkar hemskickade till sig inom en snar framtid.

eder Sven-Rutger Bängtsson
12 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Folkpartiets spionage

Nu ska jag, Sven-Rutger Bängtsson, sätta betyg på Folkpartiskandalen. Det är en ganska underhållande sörja som vi fått gotta oss i de senaste dagarna. Alla inblandade är synnerligen komiska när de försöker bortförklara sig. Förhoppningsvis har vi inte sett slutet än på denna såpa utan det vore ännu roligare om fler partier drogs ned i denna valsmet. Det finns nog ganska mycket smutsig byk hos alla partier oavsett om det kommer fram eller inte. Jag tycker också att socialdemokraternas uttalanden om att de känner sig som brottsoffer som förlorat oskulden är vansinnigt roligt, och roligare blir det om det visar sig att de också spionerat (det skulle inte förvåna mig). Det vore skoj om det blå blocket snubblar på målsnöret nu när denna skandal kommit fram men tyvärr tror jag att de vinner ändå. Jag tror att Moderat-Fredrik snor åt sig Folkpartiavhopparnas röster. Så när Göran Persson med "tårar i ögonen" säger att han känner sig som ett brottsoffer så kommer han ha beklagat sig i onödan. Men som sagt det är en ganska angenäm soppa detta. Jag ger föreställningen tre ravioliburkar men om fler partier dras med kan betyget åka upp till en 4. Ramlar Leijonborg ner i smeten åker betyget upp till 5. Jag sitter här och är förväntansfull.

Jag skickar inte raviolin till Folkpartiet än. När vi har sett slutet kommer burkarna neddunstande i postlådan, det lovar jag!
6 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Deluxe P3

Jag, Sven-Rutger Bängtsson, har kommit på en ny rolig sysselsättning (har börjat tröttna på att diskutera hur det är att ligga på ett golv). Min nya sysselsättning är recensioner på diverse fenomen. Jag kommer att dela ut betyg bestående av 1-5 ravioliburkar eller en surströmmingsburk (om fenomenet är under all kritik). Dessa produkter kommer att skickas till berört fenomen. Min första recension gäller radioprogrammet Deluxe i P3;

som humorprogram är det synnerligen kass, som program överhuvudtaget ska tilläggas. De så kallade skämten/sketcherna saknar poäng snits och någon som helst underhållningsfaktor. Min mormor är roligare trots att hon är döv, stum och blind. Deluxes ensambel är så grymt värdelös på skådespeleri, regi och manusförfattande att jag nästan spyr. Sveriges radio borde verkligen kunna rafsa fram något som är roligare, det finns bra mycket roligare personer i Sverige. Du kan bara gå utanför dörren så hittar du någon med mer humor och skicklighet, det lovar jag. Jag vädjar till er, Sveriges radio, snälla lägg ner skiten. Pengarna vi betalar in borde gå till något vettigare.
Jag ger programmet min första surströmmingsburk.

Smaklig måltid, Deluxe!
6 September 2006  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida