Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


tillbaka

Det jag ska berätta nu är något jag förmodligen sagt tidigare. Men ibland blir det så att tankar återkommer fast med nya ord (får man hoppas).

Ibland är det som om jag går tillbaka i tanken. Jag letar mig igenom korridorer och rum. För att återvinna känslan eller för att hitta någon/några som betydde/betyder mycket för mig. Men korridorerna och rummen är tomma. Det är bara en förnimmelse av att där har varit några. Det kanske är därför jag inte vill komma tillbaka rent fysiskt. Jag vet att det inte kommer att vara som det var. Jag vill ha mina minnen kvar. Inte förstörda av verkligheten. När jag dagdrömmer vandrar jag runt, jag går in och ut från platser jag älskade/älskar. Jag går ner mot vattnet där vi satt och grillade. Står en stund och tittar mot huset där han bodde. Fortsätter vidare mot slottet. Försöker föreställa mig den där solnedgången. Försöker föreställa mig hur det var den där kvällen när vi letade efter pinnar att sätta i vår eldstad. Går upp på stigen igen. Tillbaka tillbaka till skolan. Tar av och går in i fårhagen. Ser alla vitsippor. Går mot husen där vi bodde. Mot tvättstugan. Jag går tillbaka mot husen igen. Öppnar tveksamt dörren till mitt hus. Går in i tv-rummet. Inga människor, inga dofter. Går uppför trappan där teckningarna hängde. Går mot mitt rum. Dörren är inte låst. Öppnar den, det är tomt. Tillbaka ner för trappan. Återvänder ut i ljuset. Vid borden utanför husen sitter ingen. Men om jag koncentrerar mig ordentligt kan jag höra skatt, jag kan känna röken från cigaretter. Jag kan känna kylan från en vårvind. Koncentrerar jag mig riktigt kan jag se att där sitter några, några jag känner igen. Jag kan se att det kommer några från de andra husen. Ja, jag kan se er. Det är som det var, den där sista kvällarna tillsammans. Ni och jag. Ni finns alltid i mitt hjärta. Liksom den här platsen.

/Linda
29 April 2012  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
förändringsbenägna

Jag funderade på äldre kändisar och hur viktigt det är att de åldras med värdighet. Och med värdighet menar jag förstås att man inte botoxar sig eller fettsuger sig eller på något annat sätt gör estetiska ingrepp mot/på sin kropp. Och jag vet att människor tycker att alla ska ha ha rätt att göra vad de vill med sina kroppar. Men jag tycker inte att det är helt rätt. Jag anser nämligen att som kändis har man ett ansvar och en möjlighet att påverka. Om t ex äldre människor (och yngre också för den delen men nu pratar vi om de som har börjar bli rynkiga) visar att man kan vara framgångsrik och ha rynkor så känner förmodligen kvinnor (och män) i deras ålder att de duger som de ser ut. Men om de som syns börjar botoxa sig för att duga, hur ska då de som ser upp till dem känna sig? Behöver man botoxa sig för att duga? Behöver man fettsugas för duga? Och jag tänker att när den breda massa (de som har råd) botoxar sig eller fettsuger sig blir det en statussymbol att inte vara rynkig eller mullig. Det kommer i förlängningen leda till att de med rynkor och några extra kilo tillhör den lägre klassen och det kommer därmed synas att de inte har råd. Det är som med tandvård. Bara de som har råd att gå till tandläkaren möjlighet att gå dit. Det syns med en gång om en person är fattig, medelinkomsttagare eller rik genom att titta på munnen. Jag vill att vi ska så ha så få statusmarkörer som möjligt (om man nu ser pengar som status vilket många gör i detta samhälle). Då säger någon: "Ja, men vad är det för dum kommentar. Det där med att jämföra tandvård med plastikoperationer. I så fall skulle vi ju kunna sänka priset på plastikoperationer så har alla råd. ". Problemet med plastikoperationer och andra estetiska förändringar är att de är onödiga i de flesta fall. De handlar om att man ska vara nöjd på insidan och då behövs snarare ett stärkt självförtroende och att man tillsammans kommer överens om att rynkor och fetma är okej. Jag tror inte att det skulle vara så många som skulle göra om sitt utseende om det var okej att se ut som man gör. Om man bara accepterar sitt utseende och vad som händer med det när man blir äldre. ju färre som ställer upp och förändrar sig desto bättre. Så snälla alla ni som syns och verkar sluta förändra ert utseende, ni är fina som ni är! Slutar ni inte omedelbart och börjar ta ert ansvar för andra människor får ni en surströmmingsburk från Sven-Rutger Bängtsson.

Alltså en surströmmningsburk till alla idioter som i onödan förändrar sitt utseende
fem ravioliburkar till er som vågar stå emot

eder Sven-Rutger Bängtsson
9 April 2012  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida