Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2021)
>>


Tack min älskade

Tack min älskade för att du finns för mig. Jag kommer alltid att finnas för dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du betyder allt för mig. Det finns ingen som lyfter mig så högt som du. Det finns ingen som tvättat mina ögon rena som du. Och ingen som har lärt mig att känna lika starkt som du. Jag vet att vår kärlek är lika stark från båda håll. Tillsammans lyfter vi varandra och är en vackert lysande individ. Vi har ett fantastiskt liv framför oss. Tack för att du finns för mig liksom jag finns för dig. Du står ut med mina egenheter och jag med dina. Finns ingen som förstår mig så bra som du, och ingen som jag kan läsa lika lätt som jag läser dig. Älskar dig mest av allt en kärlek som bara blir starkare ju mer jag får se av dig och starkare för varje år. Jag är lyckligt lottad som har dig. Vi är början av vad som kommer bli.  Älskar dig för att du är du, och ingen annan. Älskar din sårbarhet. Älskar din fantastiska självlysande person.  

12 Maj 2008  | Länk | vänner | 0 kommentar
Majbjörn berättar historier, del 10

Jag släpper fram Majbjörn som så gärna vill berätta en ny historia för er. Varsågod Majbjörn.

 

En lärare och jag

Jag gillade aldrig hans slipsknut, hans blanka skor, hans kavaj med armbågsskydd eller hans byxor som var så extremt välstrukna. Jag har överhuvudtaget aldrig gillat en gymnastiklärare iklädd något annat än gymnastikkläder på gymnastiklektionen. Han deltog aldrig själv utan sa bara till oss vad vi skulle göra. Såg han att någon gjorde fel blåste han i en visselpipa och alla frös till och stirrade på den stackaren som felat. Ibland blev jag själv utsatt för detta men för det mesta försökte jag att klara av uppgifterna på ett sätt som inte skulle kunna framstå som ett varnande exempel för de andra. Oftast lyckades det. Jag tackade min lyckliga stjärna varje gång. Vi hade gymnastik två gånger i veckan och min gymnastiklärare stod alltid uppe på en bänk med sin visselpipa i högsta hugg medan han följde varje individ nogsamt med blicken. Det hände att han skrev ner något i ett block. När vi barn sprang förbi blocket försökte vi få syn på några krumelurer men det var nästan omöjligt att göra detta utan att bli upptäckt och höra visselpipan. Efter sista lektionen med läraren kunde jag ta en djup suck av befrielse. Jag och mina kamrater firade befrielsens sötma med en bakelse på Jonssons Kafé som låg några meter från skolan. Vi smet iväg på en rast fast vi egentligen inte fick lämna skolområdet men det struntade vi i för vi hade vinnarskallar just då, inget kunde stoppa oss att göra vad vi ville. Vi hade överlevt skräckens lärare och ingenting kunde slå ner oss längre. Med bakelse i tänderna gick vi sedan till skolan just när rasten var slut. Ingen lärare hade sett oss och ingen straff skulle vi få så vida inte kaféets ägare skvallrade men det skulle han nog inte göra för han tyckte om att ha oss som kunder. Men allt det där ligger långt tillbaka nu och jag jobbar inom åldringsvården numera. Och det var just på ålderdomshemmet som jag träffade min skräcklärare igen. Han hade precis flyttat dit eftersom hans släktingar inte orkade med honom längre. Hur som helst så kände jag igen honom med en gång. De där blå kalla ögonen var bara en aning mer insjunkna nu än då. Men han hade fortfarande samma genomträngande syn och han kommenterade allt han såg där han rullades in i sin rullstol. Allt var fel. Det var fel lukt, fel färg på väggar och tapeter och framför allt var personalen dålig. Ja, riktigt dålig. Det visste han naturligtvis ingenting om ifall vi var eller inte. Han hade knappt ens kommit in i byggnaden förrän han yttrade domen över oss. Jag vet inte om han kände igen mig och jag önskade att han inte skulle göra det heller. De gånger jag klarade av att undvika honom gjorde jag det. Ända tills en dag när han kom i sin rullstol och blockerade min väg. Han spände sina ögon i mina och sa med samma hårda röst, fast en aning knaggligare än förr, som när han var yngre:

-   Jag känner igen dig, jag har sett dig förut. Var har jag sett dig förut? Flytta på dig så jag kommer förbi.

Jag kastade mig åt ena sidan men han flyttade sig åt samma håll.

-   Du går ingenstans innan du talar om för mig vem du är och varför jag känner igen dig, fortsatte han.

Jag funderade på om jag skulle neka till att jag någonsin sett honom förut eller om jag skulle säga som det var. Motvilligt erkände jag att han hade varit min gymnastiklärare. 

-  Jaså, det säger du, sa han och fortsatte, jag tycker att vi ska prata om den tiden. Jag var så lycklig då. Jag var härligt ung och vital.

- Tror jag säkert, sa jag halvt till mig själv och halvt till honom.

Vi slog oss ner i det rum där gamlingarna brukade spela kort. Jag kände att jag kunde risker att få en obehaglig överraskning om jag inte gjorde honom till viljes och lyssnade på vad han hade att säga. Han berättade om sin tid som gymnastiklärare och om hur mycket han älskade sina elever. 

- Varje elev var som mitt barn, sa han, jag önskade dem det allra bästa. Jag ville att de skulle göra bra ifrån sig så de kunde satsa på idrotten som vuxna och tjäna stora pengar. Men jag vet inte hur många som verkligen gick vidare sedan. Jag visste inte vad jag skulle svara. Att han ville alla människor väl var inte det intryck jag fått av honom när det begav sig. Av de gamla klasskamrater jag träffat på under de senaste åren har ingen fortsatt med någon form av idrott. Detta ville jag inte säga. Jag ville heller inte säga att jag inte tror på pisksystemet när det gäller att uppmuntra elever. Jag tror på positiv feedback. Men det skulle jag aldrig kunna säga till denna gamla och skrupliga man som sett sina bästa dagar. En man vars släktingar inte en enda gång har hälsat på honom sedan han sattes på ålderdomshemmet. Trots allt ville jag inte krossa den gamle mannens hjärta. Trots allt så är vi alla människor oavsett vad vi tror på och vilka vi är.

/Majbjörn och Linda

5 Maj 2008  | Länk | vänner | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linda s                                             Skaffa en gratis hemsida