Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Majbjörns sagor

 

Nu låter jag Majbjörn berätta en kort historia om en man med aggressioner.

/Linda


En man med aggressioner mot blommor i allmänhet och tulpaner i synnerhet går förbi rabatten. ”Där står ni och ser så ståtliga och vackra ut. Det är som att ni räcker ut en osynlig tunga mot mig som varken är ståtlig eller vacker”, tänker han när han tittar på tulpanerna som har ränder i både orange och rött. ”Ni hånar mig, jag tål er inte”. Han tar upp en kniv som han alltid har med sig att försvara sig med alternativt hota med. Nu var det försvar, självförsvar. Han snittar med dämpad frenesi alla tulpanerna i rabatten tills inget annat än stjälkar utan blomma söker sig upp mot ljuset. Blommorna och blomblad ligger utspridda och täcker jorden i rabatten. Han borde känna sig nöjd, men även om han känner ett visst lugn när verket väl är utfört känns det ändå som en klump i magen när han ser på förödelsen. Han ger blommorna med sina tomma stjälkar en sista blick innan han suckar djupt och vänder sig om.


Hon går förbi sina favorittulpaner, tulpanerna som hon velat fota för deras skönhets skull. Tulpaner som är randiga i orange och röd. Men nu ser inte tulpanerna ut som hon minns dem. Tulpanerna sträcker sina tomma stjälkar mot himlen och jorden runt om dem är täckt med blomblad. Hon tänker: ”Vilken dåre gör en sådan här sak”. Hon låter honom komma fram ur skuggorna ur fantasin.

/Majbjörn och Linda

21 Maj 2010  | Länk | vänner | 0 kommentar
Majbjörns sagor

 

Majbjörn fick en idé till en novell igår kväll. Nu bär det av:

/Linda

En annan verklighet

Det är en måndagsmorgon och jag står och röker en cigarett utanför min lägenhet. Jag tycker att jag har tid och råd med detta. Sådär lagom morgontrött står där i mjukisbyxor och tofflor. Det är lite småkyligt i luften. Eller inte kyligt direkt utan snarare lite morgonfuktigt. Hur som helst, jag hör ljudet av någon som närmar sig mig på trottoaren. Någon som går ganska fort. När personen kommer närmare lyfter jag blicken och ser en tjej, eller kvinna eller något ditåt. Tjejen eller kvinnan har trots att hon egentligen inte behöver klätt på sig en aningen för mycket kläder. Men detta verkar hon inte bry sig så mycket om utan hon går snabbt förbi mig och runt hörnet. Det är väl inget speciellt med henne egentligen.


Det är tisdagsmorgon och jag står i tofflor och mjukisbyxor och röker min morgoncigarett. Jag hör ljudet av steg. När jag lyfter på huvudet ser jag att det är hon igen. Det känns märkligt. Hon ser likadan ut som igår. Ingen större skillnad men jag tänker att det måste finnas en anledning till att hon går här, i det tempot och förbi det här huset. Jag känner mig lite nyfiken. Hon kommer närmare, närmare, passerar och försvinner runt hörnet.


Det är onsdagsmorgon och återigen står jag med min morgoncigarett men den här gången har jag inga mjukisbyxor utan jeans och inga tofflor utan sneakers. I natt hade jag en dröm om denna tjej eller kvinna som jag har sett i två dagar. Jag vet inte vad det är, för det är ju egentligen inget speciellt med henne. Bara att hon har ett speciellt snabbt sätt att gå på och att hon har lite för mycket kläder för årstiden. Och kanske att hon till skillnad från mig är på väg någonstans. Den här gången måste jag få veta vart. Hon kommer närmare, närmare och passerar mig. Jag väntar tills hon inte längre syns innan jag fimpar cigaretten och börjar gå, ganska långsamt. Men ändå får jag inte tappa bort henne. När jag kommit runt hörnet spejar jag åt alla håll innan jag ser henne på håll. Men något snabbare steg går jag efter henne. Hon går stannar vid ett rödljus, jag tänker att om jag har riktig tur så är det grönt när jag kommer fram till det röda ljuset. Men det är det inte, hon har hunnit över igen och ljuset är rött. Jag fräser lite för mig själv och konstaterar att trots att det är morgon så är det inte många bilar ute därför tar jag några älgkliv över gatan och är snart bakom henne på ett lagom avstånd. Hon har inte sett mig och det tackar jag för. Eller jag tror inte att hon har sett mig i alla fall, hon tittar inte bakåt vilket kvinnor ibland gör, speciellt när det är mörkt. Men nu är det inte mörkt, det är en vårmorgon och solen har varit uppe längre än jag, och förmodligen hon också. Hon saktar in för nästa rödljus men det blir snart grönt och hon behöver inte vänta för länge. Jag följer efter och undrar återigen vart hon ska. Kanske ska hon med tåget? Hon kanske jobbar eller studerar i någon annan stad. Med den hastigheten hon har verkar det som att hon är lite stressad över något. Jag får skynda på för att inte tappa bort henne. Det slår mig att jag kanske inte är riktigt frisk, att jag kanske inte borde göra detta. Men det där med att vara frisk eller sjuk det är en definitionsfråga. Jag är definitivt en aningens förtrollad. Jag kan inte förstå vad det är som lockar mig så med denna tjej eller kvinna. Om hon är tjej eller kvinna kan jag inte avgöra, jag kan inte ens avgöra vilken ålder hon har. Hon skulle kunna vara allt mellan 16 och 40. Eller kanske ännu äldre. Hon är som hämtad ur en annan tid. Det är något med henne som gör att det jag upplever och känner inte är verkligheten. Min lärare sa att jag levde förmycket i fantasin när jag gick i skolan, att jag inte var tillräckligt koncentrerad på vad jag hade runt omkring mig utan var någon annanstans. Jag vet inte om min lärare hade rätt. Jag har ganska lätt att fångas av något annat. Att dribblas bort av mina tankar för att sedan försvinna. Men att leka katt-och-råtta-lek med en okänd kvinna, det har jag aldrig gjort förut. Jag har aldrig låtit mina tankar bli verklighet. Jag har oftast, någonstans, kunnat förstå att jag är i min inre parallella värld. Det är som att drömma, man vet att man drömmer, oftast, men ändå kan det vara verkligt. Vissa skulle nog kalla mina visiter i min parallella värld för dagdrömmeri. Jag vet inte om det är så. Och jag bryr mig inte, jag vill inte sätta etiketter på det jag upplever. Jag är ändå säker på att ingen kommer att förstå. Jag ser kvinnan fortsätta in på mindre vägar, över ett torg och bort från alla bilar. Skönt. Nu behöver vi inte vänta på rödljus eller något annat. Jag försöker att låta bli att stirra på hennes rygg. Det är mycket andra människor omkring oss nu och det kan bli för uppenbart vad jag håller på med. Det kan bli för uppenbart att jag förföljer en kvinnan även om jag inte vet varför kanske någon förståsigpåare kan få för sig att den vet. Och har varken tid, lust eller ork att förklara mig. Jag vet inte ens om jag kan. Vem skulle förresten tro på att jag bara följer en känsla av att jag vill veta något jag inte vet? Nu stannar hon. Hon tar upp en nyckel och öppnar en dörr. Det står inget av vikt på dörren märker jag när jag kommer fram. Det finns inget som talar om för mig vad som finns bakom dörren, om det är ett företag eller en privatperson. Jag inser att jag inte vet någonting. Jag inser att det skulle kunna vara en meningslös utflykt. En flykt från en aningens tråkig verklighet. Men jag inser också att hon i alla fall inte skulle med tåget eller bussen. Och jag inser att jag i alla fall har gjort någonting med min dag, mer än att bara röka en cigarett utanför min port.

/Majbjörn och Linda

16 Maj 2010  | Länk | vänner | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida