Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Majbjörn berättar historier: del 11

Jag släpper fram Majbjörn att berätta en historia igen.

 

Vem där

-         Vem där? säger han och lyften täcket från sitt ansikte. Han reser sig upp ur sängen och

hälsar morgonen välkommen med en gäspning. Men han får inget svar på sin fråga. Men visst var det ett ljud han hörde? Ett ljud, en skrapning. Han krafsar lite i huvudet och försöker att gå till det rum därifrån han hörde ljudet.

-          Aj, han stannar och känner en smärta i foten. Han har slagit i den eller trampat på

något snarare. Det är en legobit. En legobit, vad konstigt. Han har ju inga barn och det var länge sedan han lekte med Lego. Förundrad tar han upp legobiten, den är gul en sådan där med åtta runda piggar. Han är säker på det nu, det måste vara någon i lägenheten. Men vem? Han blir rädd när han tänker på att det är någon där men han kan inte bara låta det vara, han måste konfrontera det han är rädd för. Försiktigt smyger han fram till rummet därifrån han tror att ljudet kom. Det är tyst i rummet. Och det är tyst i hela lägenheten. Ja, bortsett från sådana där sus från elektronik och annat som alltid finns i en lägenhet. Han tittar in i rummet, det är ingen där inte någon som han kan se i alla fall. Det går kalla kårar genom hans kropp. Det är ju bara för konstigt, först ett konstigt ljud och sedan den här legobiten. Legobiten är nästan ännu märkligare.

-         Hallå, säger han eller nästan viskar han in mot rummet. Hallå, om du är där kom fram. Jag vill prata med dig.

Men det kommer inte fram någon alls. Han börjar därför öppna skåp och tittar i hyllor, lådor och annat för att se om någon har gömt sig någonstans. Men ingenting finns som kan ha framkallat det där ljudet. Ljudet kanske kommer ifrån det här rummet, tänker han. Det kanske kommer från något annat rum. Han börjar gå igenom varje rum för att se om det finns någon någonstans, men nej. Ingen. Har han drömt allting? Nej, det kan han väl inte ha gjort. Han känner ju fortfarande legobiten i fickan. Han tittar sig omkring och går tillbaka till det rum där han hittade legobiten. Han tittar upp i taket. Är det inte ett litet håll i taket? Inte ett stort hål men ändå ett hål. Det är väl inte möjligt? Jo, kanske. Han hämtar en stol och ställer sig på denna och sträcker upp en hand för att känna på hålet. Jo, tusan det är ett hål. Hålet är så stort att legobiten skulle kunna passa i hålet. Han testar, jo det kan faktiskt gå. Kan legobiten ha kommit ifrån hålet, från lägenheten över? Det verkar otroligt. Hålets kant är vasst mot hans finger. Han går ner från stolen och ställer undan den medan han tittar upp mot hålet i taket. Något åker ner därifrån, en ny legobit minsann. Den är röd den här gången, men ser annars likadan ut som den förra han hittade. Han tar även denna och tittar upp mot hålet, det sticker ut något ifrån det nu. Som en nos, något lurvigt. Han hör det där gnagande skrapande ljudet igen, och den här gången kommer det från hålet i taket. Det måste vara en mus eller råtta. Han går ut i köket och hämtar sin ost som han skär upp i en bit vilket han lägger på golvet under hålet. Nosen där uppe vädrar, det kan han se och tillslut pressar sig kroppen genom det lilla hålet i taket och med en liten duns kommer det lilla djuret ner på marken vid hans fötter. Djuret börjar glatt äta av osten utan att bry sig om att han står bredvid det. Det är en liten mus, ser han nu, med morrhår, svans och hela baletten. Han tycker att den är ganska söt, och undrar om den är ensam eller om det finns några kamrater där uppe i taket. Vart kommer de ifrån, är det verkligen möjligt att komma igenom taket sådär? Ja, i det här fallet verkar det ganska uppenbart att det gör det. Hade han pratar med någon annan om det så hade denne inte trott honom, det är han säker på. Han någon berättat denna lilla historia för honom hade han inte trott denne någon heller, det var han också säker på. Det är ganska orimligt att det regnar legobitar och möss ur tak på lägenheter. Men konstiga saker händer. Djuret har tuggat i sig ostbiten nu. Musen tittar på honom med sina pepparkornsögon. Den tittar nästan uppfodrande på honom. Han känner sig manad att hämta mer ost.

-         Följ med mig till köket så ska du få mer ost, säger han och tänker att han måste ha blivit galen nu.

En vuxen karl talar inte med en mus på det sättet och vad är det förresten som skulle säga att musen skulle lyssna på hans patetiska försök att språka med den. Men när han börjar gå mot köket följer musen efter i hans fotspår. Den sätter sig och väntar bredvid honom när han hämtar osten och skär upp den. Han ger musen osten och det ser nästan ut som om musen ler när den tar emot ostbiten. Och av det lilla leende känner sig mannen lugn. Han känner att han aldrig någonsin känt sig så trygg som nu. Tryggheten gör att han går tillbaka till sängen för att sova igen och somnar nästan omedelbart. När han vaknar nästan gång är han mer utsövd än någonsin och går ut till köket, ingen mus. Han fortsätter ut till rummet där han först hittade legobiten, och tittar upp i taket. Inget hål. Han känner efter i pyjamasfickan, inga legobitar. Han skakar på huvudet, då var det kanske en dröm trots allt. Med en liten suck går han ut i köket igen och gör i ordning frukost. Han slår sig ner vid köksbordet och ser där en liten lapp på vilken det står:

-         Saker och ting är inte alltid som man tror.

/Majbjörn och Linda

18 Juni 2008  | Länk | vänner | 0 kommentar
Flera år har gått nu

Det var mer än en kärlek

Det var en explosion

Jag visste redan när jag gick mina första steg

Det var början på något nytt

Förlåt att jag lämnade dig ändå

Vi hade knappt ett år

Men det fanns ingen plats för mig där längre

Det var bara så

Och vad du har gett mig

Alla vackra minnen under trädkronorna

Alla känslor som du väckte i mig

Allt som du gav mig

Och fick mig att känna

Men jag lämnade dig ändå

Jag var bara tvungen att gå vidare

Men du ska veta

Du är med mig varje dag

Och jag tänker på dig

Då och då

Kastar mig tillbaka till tider

Då jag fanns hos dig

Du finns kvar ännu

Men i vilken form, vet jag ej

Har du genomgått en förändring

Du har träffat många sedan vårt år

Jag lika så

Du har sett så mycket nytt

Jag har levt och upplevt på mitt håll

Men någonstans vet jag

Någonstans finns du alltid kvar hos mig

För du var en explosion för mig

Var det du som tog min vante

Som ett minne av mig

Jag vet att den försvann under vårt år

Förlåt för att jag reste iväg

Förlåt för allt

Jag har fått så mycket

Mer än jag kunde önska mig

Tack, mitt älskade Wik

Kanske återser jag dig någon gång

Om jag vågar

16 Juni 2008  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
tråden

Ibland tänker jag att allting är det samma som förut. Att alla har samma tankar som då, och att allt stått still. Att ingen har rört på sig. Att det bara är jag som är rörlig. Ibland får jag för mig att ingenting alls förändrats och alla bara har väntat på min återkomst. Det är som när jag flyttade hemifrån första gången. Jag trodde att alla skulle stå med banderoller om hälsa ”den förlorade dottern” välkommen hem igen. Att ryktet skulle sprida sig över byn att nu var minsann Linda tillbaka. Men så stor har jag aldrig varit. Ibland undrar jag om alla de människor jag kommer ihåg minns mig överhuvudtaget. Om de fortfarande tycker att jag är trevlig och reko fast tiden har gått. Ibland tänker jag att jag bara ska kunna gripa tag i tråden igen och att allt ska vara som förut, bara det att vi har blivit äldre allihop. Jag tycker knappt att jag har förändrats rent utseendemässigt. Jag tänker ibland att ingen annan heller har gjort det, men det har gått så många år nu. Och jag vet att vi har förändrats allihop. Vi har fått ”fina linjer i huden” eller kala hjässor eller glasögon eller alltihop på en gång. Det har gått några år men ändå tror jag ibland att vi kommer att ha samma åsikter och vara likadana. Jag vet inte om jag lever för mycket i mina funderingar och tankar om min härliga dåtid. Och visserligen har jag det bra nu, jag säger inget annat. Men tanken kittlar ändå och resan tillbaka med minnenas hjälp är trots allt en flykt från nu. Jag var speciell då, mer speciell än nu och jag kan sakna lite av det jag var då.

-         Det är inte för sent, säger många.

Nej, jag vet men saker och ting förändras och jag kan inte fly in i de där djupa åren igen. Hur mycket jag än vill så kan jag inte göra det igen. Jag har vuxit ifrån det men jag älskar att tänka tillbaka på det som var. Jag önskar att jag fick prata med dem som betyder mycket för mig igen. De som lyfte min blick. De som var så välkommande. De som var så nära och kära och som jag tappat någonstans på vägen. Oj, vad jag önskar att jag hållit lite hårdare om dem. Nu är vi allihop spridda för vinden allihop. Vissa vet jag var dem är men andra har jag ingen aning. Jag fortsätter att leta med ljus och lykta och hoppas att en dag få ta upp tråden där jag släppte den för länge sedan.

/Linda

10 Juni 2008  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
Sven-Rutgers bokklubb presenterar:

Didadidadidadadidadidadidadidadidadidadadadidadidadida

Dagens boktips:

El Choco : svensken i Bolivias mest ökända fängelse

av Markus Lutteman

 

Jag har läst El Choco: svensken i Bolivias mest ökända fängelse. Boken handlar om Jonas Andersson från Kungälv som satts i skuld och därför försöker sig på att smuggla kokain mellan Bolivia och Sverige. Det går dock inte så bra och han hamnar i Bolivianskt fängelse. Innan han hamnar i fängelset har han lyckats med bedriften att träffa en kvinna som han blir djupt förälskad i. De inleder ett förhållande trots att han sitter inne. Och det är med hennes hjälp och kärlek som han klarar sin nya galna tillvaro. Fängelset han hamnar i är upp-och-ner-vända världen. Vissa fångar, de med pengar, har kontrollen och kan betala sig till finare celler eller ”lägenheter” som de kallas. Det är mycket våld och mutor på fängelset, alla kan i stort sett mutas och sker våldsbrott så ser vakterna oftast på utan att ingripa. Men trots att fängelset ser ut som det gör så lyckas ändå Jonas att leva där utan att bli helt knäpp. Han tar inga droger, vilket många andra fångar gör, och han försöker att få respekt utan att behöva slåss alltför mycket. Hans liv ändras ändå, han upptäcker nya värden och ser världen från andra perspektiv. Han blir lugnare och gladare. Han blir far till två barn och livet får en ny mening. Blandat med Jonas perspektiv och historia får man som läsare även andra aspekter av landets historia och politik. Det är mycket information om vilka som styr, har styrt landet och som styr inofficiellt. Dessa delar kan vara ganska sega att ta sig igenom. Liksom historierna om de andra fångarna på fängelset. Det är många namn och späckat med fakta stundtals och det tar bort lite av farten i historien. Till en början var jag ganska irriterad på berättarperspektivet men tillslut så slutade jag att bli irriterad och flöt med i den våldsamma och känslofyllda historien. Jag kunde inte lägga den ifrån mig och läste så fort jag fick tillfälle. Det brukar vara tecken på en bra bok. Boken är helt klart läsvärd.

 

Jag ger den 3 ravioliburkar av 5.

 

Eder

 

Sven-Rutger Bängtsson

 

10 Juni 2008  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
en bortsnurrad vän

Du får förlåta en som bara snurrat runt

Som gått sin egen väg

Kanske gått lite långt

Då får förlåta en som bara försökt att leva

Lite mer och längre

Du får förlåta en som försökt att slita sig loss

Och vara som hon vill

En som letade efter riktiga meningar

Du får förlåta en som lämnade dig kvar

En som tog och gick

Bara gick för att knappt säga tack

Då får förlåta en som fortfarande skäms

För att hon inte vände sig om igen

Och sa tack för den tiden som var

Du får förlåta en som låtit tiden snurra på

Och för varje år som går

Hamnar du längre bort

Du får förlåta en som ger sken av att bara tänka

Bara på sig själv

Fast egentligen tänker på det hon lämnat

Du får förlåta en som ville ha det ogjort

Och säga förlåt

En som kunde ringa när som helst men inte gör det

Du får förlåta en för alla misstag

Och allt hon ville göra men inte gjorde

Du får förlåta en som blivit det hon inte ville vara

En som kan framstå som en svikare

Du får förlåta en som snurrat iväg för mycket

En som försöker att stå på egna ben

Kanske lite för mycket

Du får förlåta henne, åtminstone försöka

Hon har inte glömt dig i rännstenen

Hon har inte glömt sin vän, det gör hon aldrig

-------------------------------------------------------------------

Denna dikt är till en bekant från förr

3 Juni 2008  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
något annat

Det drar en längtan genom kroppen idag

Bilder som får mig att baxna

Röra mig bakåt i fantasin

Att höra allt igen och fundera vidare

Tror inte att vetskapen skulle förändra så mycket

Om jag verkligen fick veta

Inte som livet är idag

Men ibland kan jag inte låta bli att tänka

Hur det kunde ha varit

Skulle det ha varit bättre?

Skulle det ha varit sämre?

Det känns som det är länge sedan nu

Vissa penseldrag som aldrig blev

Men andra som formade tavlan till något annat

Något annat än det jag först hade tänkt

Jag vet inte om jag vill något annat nu

Det jag inte jag vill

Jag är ganska nöjd

Men en tavla kan inte målas om

Jag skulle bara ha velat veta

Hur långt jag kunde nått

Det drar en längtan genom kroppen idag

Den väcktes ur en dröm

Ja, du vet

Det är så för mig ibland

Hur mycket jag än vill

Kan jag inte dra mig tillbaka nu

Vägen fortsätter alltid framåt

Inte bakåt

Ingenting går i retur

Men jag funderar ibland ändå

Och skickas tillbaka med drömmarnas bilder

Men svaren finns inte att finna

Ingenstans får jag veta svaren

Och kanske är det så

Jag kanske inte vågar höra

Jag slår det ifrån mig

Rädd vill jag inte vara

Sårad vill jag inte bli

Så jag frågar inte och svaren förblir dolda

Det drar en längtan genom kroppen idag

Jag vilar i det nu

Något mer vågar jag inte

3 Juni 2008  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida