Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


till staden

Sitter och tänker på ett bibliotek. En nödutgång som rasade ner. Sitter och tänker på en stad som jag hade blandade känslor inför men nu mest minns det som var bra. Sitter och tänker att jag vill tillbaka dit någon gång. Sitter och tänker att det inte är förbjudet för mig att ta mig tillbaka. Det känns till och med möjligt. Sitter och tänker att det är vackert där. En kanal som rinner. Den vägen jag gått bredvid. En väg som ibland kunde kännas lång. Numera minns jag den inte i snöslask. Det var alltid vår, sommar eller tidig höst där. Aldrig kallt. Inte i mitt minne. Sitter och tänker på två gula hus och ett rött. De låg runt kanalen. Sitter och tänker på värmen. Värmen från vänner och värmen från solen. Sitter och känner värmen i mig. Minns en råttfälla, chokladsås som blev till kola och solen in genom fönstret. Sitter om minns torkade blommor i fönstret. Minns godisätande vid en knastrande tv. Minns mina första nätter i ett tyst hus. Minns lekarna. Sitter och tänker på skratten, sorgen, ilskan och allvaret. Sitter och tänker på dig och på er. Sitter och tänker på det jag vill glömma. Minnena under en bro. Behöver jag inte glömma. Sitter och tänker på vägar jag gått. Ljus jag sett. Lukter jag känt. Smaker av bränt. Sitter och tänker på två galna år. År ganska olika. År ganska lika. Prat om björnar i en buss tillbaka. Du lever inte längre. Jag finns kvar. Du lärde mig leva, du är död och jag lever. Sitter och tänker på danser, två människor vilda och vackra. Sitter och tänker på mat i en plastlåda. Sitter och tänker på böcker jag ville läsa. Sitter och tänker på svarta tyger för fönstren, luft som knappt gick att andas. Sitter och tänker på total frihet. Sitter och tänker på ungdom och nyfikenhet. Sitter och tänker på att det var då. Nu är nu.
/Linda
29 Juni 2009  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
Björklunds nyheter

Aftonbladet.se har betygsättning av Björklunds nyheter och det vill jag också ha för jag gillar att betygsätta idioti.

Skriftlig varning och avstängning av elever som bråkar.
- Det är inte så bra med avstängning men jag tycker att man ska ta tag i de som bråkar så att de inte stör andra. Man kanske kan ge dem mer uppmärksamhet för av någon anledning så bråkar vissa elever. Antingen blir de överstimulerade, understimulerade eller så blir de inte sedda. De som behövs för dessa elever är någon att prata med, som verkligen ser dem. Avstängning kan nog göra att de känner att de inte kan ta sig tillbaka till skolan och börjar strula ännu mer. Men något måste göras.
En ravioliburk.

Antagningsprov till elitklasser i teoretiska ämnen
- Det där med elitklasser är inte särskilt trevligt. Det skapar ett vi och ett de. Det blir en sorts tävling och det ska det inte vara. Livet ska inte vara en tävling men alla behöver bli sedda för sina talanger så jag kan väl tycka att man kan få ha tillval med extra svår matte till exempel...
En ravioliburk.

Sexualundervisning och idrott för alla. Elever ska inte kunna undantas på samma sätt som i dag.
- Bra. Men problemet är att alla inte rör sig på gymnastiken och därför tycker jag att man ska individanpassa gympan. Varje elev ska få prata med läraren om vad som behövs för att eleven ska röra sig på gympan. Sedan får man samla de med samma behov i den mån det går. Sexualundervisningen ska vara för alla men som det är idag känns undervisningen som en uppmaning till sex. Jag skulle vilja se den mer som informerande och att som en uppmaning. Den ska också bli som andra ämnen och avdramatiseras i den mån det går.
Tre ravioliburkar.

Skolplikten förlängs ett år för elever som till exempel har gått om en årskurs eller börjat skolan ett år senare.
- Jag vet inte vad jag tycker om detta. Jag förstår inte vad problemet är med IV-programmet. Som det är tänkt är ju att man ska få en chans att fundera på vad man vill läsa och sedan läsa upp sina betyg och det tycker jag inte är helt fel.
En ravioliburk.

Möjligheten att läsa upp betyg på Komvux tas bort.
- Detta är löjligt. Det är klart att man ska få läsa upp sina betyg. Frågan är om man ska gå om istället för om man inte får godkänt i alla ämnen när man tar studenten. Det är ju vilket som egentligen. Men det får man välja själv tycker jag.
En surströmmingsburk.

eder

Sven-Rutger Bängtsson

15 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Valet

Man kan tycka vad man vill om EU. Jag står till vänster och har funderat på om jag borde rösta. Är det inte att stödja själva systemet? Det är nog många EU-motståndare som tänker så. Men om de som inte tror på systemet inte röstar då blir det ju en majoritet av sådana som tror på systemet som kommer att hamna där. Var finns då alla kritiska röster? Nej, då är det nog bättre om vi röstar in några gnällspikar som gnäller på allt vad EU heter. Så jag föreslår att du går och röstar ändå för det ska jag göra. Hur som helst så kanske man kan undra varför jag är så emot EU. Jo, det är för att jag anser att makten inte ska ligga där. Jag vill ha demokrati. Jag tycker att vi får inte får rösta tillräckligt mycket som det är. Jag skulle vilja se mer röstning i fler frågor. Som det är nu så väljer vi fram några som ska föra vår talan och det är ju inte säkert att de tycker exakt som vi tycker i allt. Därför borde det vara lättare att rösta vid fler frågor. Det borde inte vara helt omöjligt tycker jag. Så jag tänker ta och rösta och säga vad jag tycker på söndag och det hoppas jag att du också gör. Jag har inget emot samarbete mellan länder. Jag har inget emot invandring eller att få flytta fritt mellan gränser. Men det jag vänder mig emot är att några få ska sitta och välja i alla frågor. Jag tycker också att vi stänger ute folk som inte tillhör Europa. Vi väljer och vrakar vilka vi vill ha i landet och det tycker jag är fel. Jag tycker att alla ska prövas på lika grunder och det spelar ingen roll ifrån vilket land man kommer. Vi är inte bättre för att vi är svenskar. Norrmän är inte bättre för att de är norrmän. Amerikaner är inte bättre för att de är amerikaner. Kineser är inte bättre för att de är kineser och så vidare. Alla är lika mycket värda oavsett vilka de är och varifrån de kommer och alla har rätt att vara trygga.

EU får en surströmmingsburk på grund av sin klumpighet.

eder

Sven-Rutger Bängtsson
5 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
EU-reklamen

Tv-reklamen för EU-valet är under all kritik. Jag förstår inte varför någon vill rösta på något av dessa partier efter att ha sett denna reklam.

Centerpartiet - en ravioliburk
Otydligt, vad vill de? Det är mer fokus på gullighet och vad de inte vill än vad de vill.

Moderaterna - en surströmmingsburk.
Vad vill de? Urfånig och patriotisk reklam.

Kristdemokraterna - två ravioliburkar.
Ganska tydligt budskap men en ganska tam reklam.

Folkpartiet - en surströmmingsburk.
Så jäkla töntig reklam och fullständigt meningslös.

Junilistan - två ravioliburkar.
Ganska tydligt budskap men reklamen är inte tillräckligt intressant.

Sammanfattningsvis: Varför lägga pengar på usla reklamfilmer?

eder Sven-Rutger Bängtsson
4 Juni 2009  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 0 kommentar
Majbjörn berättar sagor

Jag släpper fram Majbjörn för att berätta en saga.
/Linda

Någon annan

Det var en vanlig dag, eller inte en helt vanligt dag skulle det visa sig. Men hur som helst, han vaknade denna dag och märkte att han hade försovit sig. Med en trots morgontrötthet förvånansvärt hög hastighet klädde han på sig kläderna och gurglade lite munskölj och ropade hej då till sin höggravida hustru för att sedan kasta sig på cykeln. Han gav sig inte tid att se sig i spegeln för att se om håret låg bra. Han han gjort detta hade han nog stannat hemma denna dag. Väl framme vid kontoret slog han portkoden och galopperade upp för trapporna till sin arbetsplats där han loggade in för att inte missa dyrbar tid. För att inte somna vid datorn hämtade han extra starkt kaffe vid kaffemaskinen innan han traskade vidare mot arbetsplatsen igen. På halva vägen mötte han sin chef. Chefen tittade förvånat på honom och rynkade ögonbrynen.
- Vad gör du här, sa chefen.
- Va, sa mannen. Jag jobbar. Hur så?
- Jag har anställt alla här, sa chefen och dig har jag aldrig sett här förut.
- Jag har varit här i tio år snart, sa han lite surt.
- Jag känner inte igen dig, så stort är faktiskt inte förtaget vi är ju bara trettio som jobbar här. Eller jo, jag känner igen dig. Du ser ju ut som den där som brukar vara med i alla polisfilmer på TV. Den där... vad heter han... Marcus Perstorp.
Marcus Perstorp?! mannen visste inte vad han skulle säga. Den enda likheten med honom och Marcus Perstorp var att de båda var män och där slutade likheten och skillnaderna tog vid. I och för sig hade han så sent som igår önskat att han såg ut som just Marcus Perstorp men att han skulle se ut som honom det var bara för mycket. Chefen fortsatte:
- Bara för att du ser ut som skådespelaren Marcus Perstorp innebär det att du får gå in överallt och göra research, vi har sekretessmaterial här som du absolut inte får se.
- Men jag jobbar ju här... jag...
- Vart skulle du jobba om jag får fråga? Kan du visa mig din så kallade arbetsplats?
Mannen nickade och ledde chefen mot den arbetsplats där han suttit i nästan 10 år.
- Det här är Johan Svenssons arbetsplats, sa chefen.
- Jag är Johan Svensson.
- Skulle du vara Johan Svensson, sa chefen. Ni är ju inte ett dugg lika. Nej, det där går jag inte på. Jag såg Johan så sent som igår och då så han inte ut som du. Nu går du härifrån innan jag ringer polisen.
Mannen som hette Johan Svensson lämnade kontoret och stämplade inte ut för dagen. ”Om chefen är så dum att han tror att jag inte är jag, ja då får han skylla sig själv” resonerade han och tittade som hastigast in genom ett fönster. Han såg sin spegelbild. Men det var något som inte stämde. Han visste att han såg sin spegelbild men samtidigt var det inte sig själv han såg. Marcus Perstorp tittade på honom med förvånad min. Johan Svensson drog fingrarna genom ett hår som visade sig vara blont och inte brunt. Han såg ett par ögon som var blå och inte bruna. Långsamt drog han fingret över de utstickande kindbenen och runt den kantiga hakan. Förundrat kände han på den täta skäggstubb som han själv aldrig haft. Det var första gången han hade sett så maskulin ut. Han hade tidigare retat sig på de mjuka kinderna den fläckvisa skäggstubben och den mjukt rundade hakan. ”Det här kan inte vara sant” tänkte han för sig själv. Han visste inte vad han skulle göra nu. Visserligen var det skönt att ha en ledig dag men han vågade inte åka hem till sin höggravida hustru. Hon kunde ju få en chock om hon såg en främmande man i sitt hus. En man som barn hennes makes kläder och hade hennes makes längd och vikt men ett ansikte och ett hår som tillhörde någon annan. Han satte sig på cykeln och trampade iväg på cykeln för att åtminstone köpa lite frukost. Han ställde cykeln utanför affären där de brukade handla och klev in i butiken. Alla människor som såg honom stirrade på honom med stora ögon. En del låtsades inte om att de inte såg honom men han såg hur de viskade till varandra. Han rafsade ner lite yoghurt och frukt i en korg och gick mot kassan. Efter ett tag märkte han att någon hängde efter honom och denna någon var en kvinna:
- Du, sa hon, kan jag inte få en autograf. Till min dotter alltså. Hon är en stor beundrare av dig och dina filmer.
- Jag har inte gjort några filmer, försökte han.
- Äh, försök inte. Det vet jag väl att du har gjort.
Hon höll upp en DVD-film framför ögonen på honom.
- Här har du beviset, sa hon, det är ju du på filmen eller hur.
Han tittade på det så kallade beviset och han såg att han var skrämmande lik mannen på omslaget. I några sekunder funderade han på om han skulle springa iväg, försöka förklara eller skriva autograf. Han valde det senare alternativet och skrev autografen på ett block som hon höll fram. Sedan gick han snabbt mot kassan för att betala. Mannen i kassan sa:
- När vi har så fint besök som Marcus Perstorp så behöver är det klart att han ska ha rabatt.
Mannen som inte var Marcus Perstorp utan Johan Svensson försökte säga att han gärna betalade fullpris men mannen i kassan gav inte med sig. Med 20% rabatt lämnade Johan Svensson affären och satte sig i parken för att äta maten. Han åt med huvudet nedböjt för att slippa få mer kommentarer. Och kommentarerna slapp han faktiskt. Resten av dagen höll han sig gömd i en närliggande skog. Han ringde sin höggravida fru och berättade att han blev tvungen att jobba över och att hon inte behövde sitta uppe och vänta på honom. När han trodde att hon hade somnat cyklade han hem och smög in i huset för att inte väcka henne. Han kröp ner i sängen och la sig med ansiktet vänt mot väggen. Hon vaknade inte. Nästa morgon klev han upp före henne för att se om mardrömmen var sann. Med stor skräck gick han upp och tittade sig i spegeln men hans hår var mörkt. Hans ögon bruna. Hans kinder runda och hakan mjuk. I ansiktet fanns hans fläckvisa skäggstubb. Det var som om en sten släppte från hans bröst. Aldrig hade han känt sig så lycklig. Aldrig hade han känt sig så glad över att få se ut som sig själv. Aldrig någonsin mer skulle han tycka att han inte dög som han var.

/Majbjörn och Linda
1 Juni 2009  | Länk | vänner | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida