Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


satt igår för mig själv och tänkte tillbaka... igen

jag kom på att jag minns situationer hur klart som helst men de repliker som jag trodde mig minnas har försvunnit i glömska. Men jag tror att jag minns mer än många andra. Även om jag inte kommer ihåg exakta ordföljder och exakta ord så kommer jag ihåg andemeningarna. Jag kan minnas det ganska bra, trots att det var många år sedan nu. Jag roade mig med att skriva ner en del citat, men till vilken nytta? Situationer är mer intressanta egentligen. Jag minns var jag satt, jag minns vilka som var där. Jag minns inte alla namn men jag minns mycket.
Lägereldar, grillning och glädje. Grillad majs. En solnedgång som ingen annan. Orden som forsade och som jag inte samlade på mig. Jag brydde mig mer om vad jag såg än vad jag hörde. Kanske var jag en jävligt tråkig person, för tyst, men jag var i alla fall med och jag fick uppleva de där stunderna som jag håller så hårt i.
När ni från bild- och form tapetserade vår trappuppgång med era bilder. Bilder ni hade ritat med kladdkritor eller målat med färg. Jag minns inte riktigt men bilderna var färgglada och prydde min väg. Ni prydde matsalen med era bilder också. En bild var lite skräckinjagande tyckte jag men alla bilderna hade själ.
Och ni i musikklassen som ordnade konserter för oss. Ni som sjöng och spelade så vackert så blodet kokade i mina ådror. Ni som alltid var glada och alltid var trevliga. De fanns de i er klass som höll mig under sina vingar. Ett par vingar som jag då och då fortfarande kryper under. Tack!
Skrivarklassen sen. Ni var roliga ni med. Ni hade små upptåg för er och hade någon sorts afton då ni underhöll oss som ville bli underhållna. Ni läste texter som ni själva skrivit. Ni var kungar och drottningar den kvällen. Några av er var freaks och andra var lugna, några av er spelade tennis på planen utanför mitt fönster.
Kvinnoklassen. Ni hette väl inte så men det är så jag kallar er. Ni en massa kvinnor som bara fanns. Kvinnor med stark tro på kvinnokraften och kvinnor med stor medmänsklighet. I er klassen gick en tjej jag umgicks med och som fick mig att bli någon, trots att hon pratade mer än hon lyssnade.
Min egen klass, teaterklassen (med ett krångligare namn). Vi var ett gäng egensinniga människor, med större eller mindre anpassningsförmåga. Men tillsammans kunde vi när vi väl ville skapa fantastiska världar. En del fick man sparka rejält i ändan men de flesta var ändå förstående. Vår klass krympte till 9 stycken, 9 stycken med olika viljor.
Alla dessa människor som under ett knappt år var min värld och fortfarande är min värld. Vissa önskar man att man aldrig träffat (speciellt en) men andra var är och fantastiska människor som glöder och brinner och är bara är. Helt fantastiska människor, kämpa på vänner. Någon gång kanske vi ses.

//Linda

26 Augusti 2007  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
det stora gula huset

jag ger inte så mycket uppmärksamhet, du stora gula hus. Men du har gett mig en del. Jag har gått runt dig, jag har varit i dig och jag har tänkt på dig. Suttit och betraktat dig på håll. En gång bodde vi grannar. Du fanns där på andra sidan kanalen och jag kände mig så lycklig. Inte bara för att du var ett stort gult hus. Utan för att du innebar frihet för mig. Det finns något fint med dig, där du ligger vid kanalen och bara är. Alla människor du burit. All kärlek du inneburit. Jag vet att du bär historier och åter historier. Jag känner bara till ett fåtal. Knappast några. Mörker och ljus allt finns i dig. Du har en släkting, ute på landsbygden. Jag hälsade på där en gång. Där var rummen i stort sett tomma. Allt var tyst, blekt och ödsligt. Men ändå vackert och spöklikt. Där ryms hemskheter, hemskheter som jag inte tror att det ryms i dig. Jag känner dig inte så väl som jag kanske borde. Även om vi känt varandra i knappt två år. Men det har varit fina år. Åh, du är så vacker, du är så fin. Du speglar dig i vattnet bredvid dig. Du ligger där majestätiskt bredvid andra mindre hus. I dina gångar har jag sprungit, lekt och skrattat. Jag har svettats och övat. Jag har gjort vad som förväntats av mig och sådant som inte förväntats. Jag har ritat, målat och skapat. Jag har varit fantastisk och jag har varit mer än jag trott mig kunna vara. Men framför allt har du inneburit möten men sådana som är lika mig, och väldigt olika. Framförallt har mötena fått mig förstå och förändra. Det har fått mig att bli annorlunda och bli den jag skulle ha varit för länge sedan. Du, har varit mer än ett hus för mig. Du har varit ett hus med glädje och slit och frenesi. Du har varit ilska, lycka och kärlek och så oerhört mycket mer. Så du gula hus, jag har aldrig egentligen tackat dig. Inte på riktigt. Men nu gör jag det, tack du stora gula hus. Du är med mig.

/Linda
21 Augusti 2007  | Länk | folkhögskolevibbar | 0 kommentar
Majbjörn är tillbaka med några förslag

Jag låg i går i min säng och funderade. Nu när våra tuggummin, läskedrycker - med eller utan kolsyra och våra yoghurtar smaksätts med alltmer spännande fruktsmaker och kombinationer kan man fråga sig:
- Vad händer när alla fruktsmaker slut?
Kommer vi i framtiden få avnjuta läskedrycker med smak av köttfärssås och spagetti - Köttfärssåsochspagettisoda. Eller vad sägs om: - Tuggummi med smak av kåldolmar. Eller kanske: - Yoghurt med smak av pizzatorsk. Andra mjölkprodukter skulle också kunna få lite fler smaker i rättvisans namn: - Mjölk som smakar Hedvigsoppa vore väl något. Eller tänk om man kunde göra en dryck som smakar julbord. Hela julbordet på en gång. Det räcker med att bara sitta där och klunka i sig. Julmusten skulle helt klart få konkurrens: -Julbordsmust. Istället för socker så skulle alla kunna få en illusion av nyttighet genom att det klart och tydligt står på förpackningarna: - Inget tillsatt socker. Däremot ska det med minimal text stå: innehåller sötningsmedel. Ja, precis som det är idag.
Kanske skulle man kunna lägga i lite vitaminer och mineraler också, så som redan börjar läggas ner i maten vi äter. Då kanske vi i slutändan skulle kunna slippa äta överhuvudtaget. Vi skulle inte behöva ha några tänder alls, de kommer att ramla av redan i ettårsåldern. Vi kommer kanske att vilja sy ihop våra munnar eftersom vi inte vill visa våra tandlösa gap. Iställer kommer vi alla att lära oss ett globalt teckenspråk och så vi kan skrota alla talspråk. Aldrig mer ska vi behöva att skrika åt varandra. Ljudvolymerna kommer då att sjunka ordentligt. Men ljuden från maskiner, fåglar och pruttar kommer att höras förstås. Vore inte detta en fin värld så säg... eller kanske inte.

till er alla en varm hälsning från Majbjörn
20 Augusti 2007  | Länk | vänner | 0 kommentar
angående fåniga artiklar i media

Expressen har dagen till ära en stor bild på "stackars" Anders Lundin som satt en köttbit i halsen. Vem har inte gjort det? Denna artikel stod dessutom som första rubrik idag när jag kollade tidningen på nätet första gången. För att det ska bli riktigt tydligt har Expressen satt en pil på Anders Lundins hals för att visa vart den sitter alternativt var han blivit opererad för köttbiten. Vad är detta? Varför är detta intressant att ta upp? Det intressanta i sammanhangen är inte att Lundin satt en köttbit i halsen. Det intressanta är att en tidning får för sig att skriva om det. Jag har inte läst artikeln, tyckte den var för fånig. Men samtidigt är det ganska komiskt. Till bilden på Anders Lundin hörde två artiklar varav den ena handlar om händelsen och den andra handlar om att det är farligt att sätta i halsen (man kan faktiskt dö!!!). Expressen skriver bland annat att det är tre gånger fler som dör av att sätta i halsen än att cykla. Men man kan fråga sig, vad är vanligast att äta eller att cykla? Hur många kan cykla och gör det dagligen och hur många äter? Och vad i helvete gör att media tar upp en sådan sak när det finns människor som faktiskt dör av annat... till exempel svält. Varför tror Expressen att vi är intresserade av Anders Lundins matvanor. Jag vet att det inte är nytt att oja sig över vad media sänder ut för information till oss men nu tycker jag att det har gått ganska långt och det är dags att reagera på riktigt. Ur humorsynpunkt är det hela en aningen tragikomiskt. Det är svårt att sätta ett betyg på Expressens dumheter. Man kan ge en surströmmingsburk för idén att skriva om skiten men man kan ge fyra ravioliburkar för humorn i att skriva en sådan dum artikel. För är det inte en smula skrattretande trots allt? Betyget kanske borde ligga någonstans mittemellan typ på en 2:a, det vill säga två ravioliburkar till den som skrev skiten och den som publicerade. Förresten kan hela redaktionen få smaka på raviolin det är de värda. Kan även tillägga att rubriken har ändrats från typ ”Lundin satte köttbit i halsen” till ”Lundin akut opererad idag” (expressen.se).

med vänlig hälsning

eder
Sven-Rutger Bängtsson
6 Augusti 2007  | Länk | Sven-Rutgers betyg | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida