Linda från Wik med fleras hemsida
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


saga

Flingor

Flingor! Hon står vid rader av frukostflingor och låter fingret löpa längs de olika förpackningarna. Varför ska det vara så svårt att hitta något som är gott och inte så sött att tårna växer inåt? Müssli är inte så spännande som flingorna med sina roliga förpackningar. Hon suckar och tar tillslut en av dessa färglada paket och lägger ner den i sin varukorg. Det är en sådan där varukorg som man drar efter sig. Hon känner sig som en idiot varje gång. Dels för att varukorgarna inte är så bra som de borde vara och dels för att man inte har tillräcklig kontroll över sina varor. Ibland kör man på någons ben och ibland hoppar korgen bakom istället för att glida fint över golvet. Men nu har hon inte så många mer hyllor att besöka. Det är bara frysdisken och den långa kön kvar. Hon känner hur hon egentligen bara vill springa.
Vad är det här för liv? tänker hon.
Man går upp, klär på sig, väcker barnen, klär på barnen. Dukar fram frukost, äter frukost. Försöker få barnen att äta frukost. Gör sig vacker. Försöker få barnen att inte äta upp tandkrämen. Skjutsar barnen till dagis och skola. Åker vidare till jobbet. Jobbar. Åker till dagis och skola. Hämtar ungarna. Lagar mat. Äter. Ser på tv. Nattar. Tvättar. Ser på tv. Gör sig i ordning för natten. Sover. Går upp och så vidare. I livet cykel. Bara rullar på. Makligt tempo. Var det det här hon ville? Nej. Hon är ganska säker på att det inte var det här hon ville. Hon ville inte vara en sådan person som tittar på världen med fyrkantiga ögon för att få tiden att gå. Hon ville inte leva i rutinens ramar. Hon ville inte bara vara en sådan kvinna. Hon ville vara sig själv. Hon ville leva. Hon ville få göra något bra. Istället står hon i den lokala matvarubutiken och funderar på livets mening. Väljer dålig mat och försöker att inte dö av tristess.
- Tänk om man bara kunde försvinna, tänker hon. Tänk om jag bara reste mig och gick, struntade i allt och blev den jag alltid ville vara. Den där starka kvinnan som hjälpte andra och gjorde världen till en bättre plats. Eller en sådan kvinna som bara satsade på sig själv och lekte sig igenom livet.
Ångrar hon något? Ångrar hon att hon träffade den där mannen, som sedan försvann? Ångrar hon barnen? Ångrar hon att hon tog den där utbildningen och det där jobbet? Inte barnen i alla fall. Eller? Hon stirrar ner på förpackningen med de supersockrade och chokladtäckta flingorna. Nej, hon vill inte att barnen ska äta de där. Men det är väl bättre att de äter något än inget? Hon böjer sig över sin hemska varukorg och tar upp paketet. Med avsmak läser hon på innehållsförteckningen. Hon ser framför sig hur barnen i rena sockerattacker kommer studsa runt i lägenheten efter att ha ätit av dessa. Paniken kommer framvällande, som en mindre lavin.
Man kan inte äta detta! Det är inte mat! hör hon sin röst ljuda högt över alla hyllor. Studsa runt i hela affären.
Hon ser hur människor vänder sig för att se vad det var som lät. Vissa låtsas om som de inte har sett henne men hon vet att hon är sedd och att hon är hörd. Där hon står i sin fina dräkt, byxor med pressveck och kavaj. Skor med liten klack. Det är som de inte förstår att ljudet kom från henne. Det är inte personer som hon som beter sig på det sättet. Hon står med flingförpackningen över sitt huvud. Den andra näven är knuten. Hon känner sig som hon gjorde när hon stod på barrikaderna. Den tid då hon kände att hon gjorde någon nytta. Hon står mellan hyllorna med flingor och frysboxarna med frysta grönsaker. Hon står i det område där det finns mycket onyttigheter i form av godis och chips.
Se er omkring! fortsätter hon. Varför har vi så mycket dålig mat i denna butik. Eller mat och mat... det kan inte kallas för föda. Vad är det vi använder naturens resurser till? När ska vi börja tänka och göra det som är rätt. Ska det inte börja här i affären? Ska vi inte börja nu? Jag lägger tillbaka dessa sockerindränkta tingestar nu. Ska inte du göra det också?
Hon pekar på en man som står och stirrar på henne några meter bort. Mannen vrider sig lite och tittar ner i sin varukorg. I korgen finns godis, chips, kakor, kaffe, färdigmat.
Jag kan hjälpa dig om du inte gör något! Jag kan hjälpa er alla!
Hon känner hur bra det känns. Äntligen kan hon göra någon skillnad. Någon kanske tänker till. Mannen lägger till exempel tillbaka en påse chips i en hylla och på hans kinder sprider sig en kraftig rodnad när hon tittar på honom och nickar tacksamt. Fler människor tittar ner i sina korgar, det kan hon se. Fler människor smyger upp varor tillbaka på hyllorna. Dock är det fel hyllor men vad gör det?
Tack, säger hon när hon ser dessa människor. Tack för att ni gör världen lite bättre.
Plötsligt känner hon hur någon lägger en hand på hennes axel, det är en i personalen. Han tittar på henne och drar ett djupt andetag innan han säger:
Jag tror det är bäst att ni går! Ni verkar inte må bra.
Hon vänder sig om och ser honom djupt i ögonen och säger:
- Jo, tack. Jag mår bättre än på länge.

/Linda
30 Augusti 2014  | Länk | vänner | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Linda Sirestam                                             Skaffa en gratis hemsida