Jag anser mig själv som en person som har stor förståelse, tålamod och kan se saker ur andra människors perspektiv.
Jag hatar skitsnack och fördomar, men ibland rinner det över.
Så därför kommer det bli ett "hackapåfolk"-inlägg idag.

Vissa människor i min omgivning har fått för sig att de är så mycket bättre än andra. Och varför?
Att få barn är ett previlegium, och jag är jättelycklig att jag har en så underbar son som min Vilgot. Men kom för i helvete inte och säg att jag är en dålig mamma. För det är jag INTE.
Jag har jobb, en bra lägenhet, utbildar mig, och gör ALLT som står i min makt för att min son ska må bra.

Tyvärr är vissa personer för naiva att inse att detta inlägg är menat till just dem, vilket är synd.
För jag vill verkligen att ni ska förstå att alla människor är olika, och alla har sina brister. Även ni.
Jag vet själv när jag gjort fel, och jag erkänner det mer än gärna om jag gjort nåt man inte ska.

Bara för att man har fått barn, eller blivit vuxen ur något annat perspektiv, behöver man inte gå och bli en robot.
Känslokalla robotar i 20-årsåldern är derimerande att se, och jag tycker synd om er.
Det måste vara jobbigt att ödsla så mycket energi på att se ner på folk hela tiden. Har ni någonsin reflekterat över hur ni själv är?

Börjar bli förbannat trött på att vara den lugna och sansade, förstående människa jag alltid behöver vara.
Vad fan ska jag behöva förstå er och respektera er när ni inte visar ett uns av respekt för mig?????

Gah!
Lägger av att skriva nu innan jag går upp i rök av all ilska.

Hela natten har jag drömt mardrömmar om skvaller, pikar, kommentarer, blickar. Skit.
Jag är så otroligt trött på allt sånt nu, och var helt enkelt tvungen att andas.
Vill stänga in mig i lägenheten, och det är nog vad jag ska göra, förutom när jag måste jobba.
Men är som sagt trött på att möta samma pikar hos varje person man träffar, att se samma hånflin i allas blickar.
Nej, nu lägger jag ner. Orkar inte längre. Speciellt inte eftersom man drar hela lasset själv.

Den här natten och de senaste dagarna har gjort mig till en bitterfitta.
Akta, jag kanske bits.

Ungefär.

En av alla nya favoritlåtar, ni kan aldrig gissa vilken det är, har satt sig i huvet på mig.
Och det är inte konstigt att det är just den låten.
Inte vid det här tillfället.

Gråta en skvätt?
Skratta hysteriskt åt ironin?
Likgiltigt gå förbi som om jag inte fattat nånting?

Vad är lösningen?
Jag verkar ju inte hitta några svar heller.

Jag har i alla fall fått svar på en av frågorna.
Och det är nog kanske det största frågan av alla.
Hade det känts annorlunda om svaret var ett ja?

Jaa, vad ska man säga?
Ska jag försöka försvara mig eller ska jag bara låta orden ösas över mig?
Ska mitt nya jag, mitt bättre jag verkligen behöva gå tillbaka till gamla spår för att jag vill vara alla till lags?
Det är inte ett lätt väl, även om det kanske är det för er som läser.
Jag vill ju inte gå mot strömmen, jag hatar sånt.
Men jag vill ju vara en bra mamma till min son.

Jag tänker absolut inte berätta vad det är jag snackar om, för då kommer jag få de där kommentarerna som jag ändå inte tar på allvar.
-Lilla gumman, hur mår du?- - Du är stark, du klarar det här.- O.s.v.

Allt det här ger mig ångest, och jag har redan ångest nog.
För två veckor sen så var jag nära att få en ångestattack, svetten dröp, jag hyperventilerade och hjärtat slog. Så jag pallar inte att bry mig om vad alla andra tycker om mig och mitt "nya" liv.
Jag är en ensamstående mamma. Punkt slut.

Det var inte lätt att somna igår.
Kanske hade varit lättare om jag bara förstod vad som gick fel.

Nytt år.
Nytt årtionde.
Nya tag.

Jag hoppas innerligt att det här året blir bättre än 2009 var.
Jag hoppas att året blir ett bra år för mig och Vilgot.
Att vi kommer trivas bra i nya lägenheten han och jag, och att vi överkommer alla hinder som kommer i vår väg.
En mors kärlek till sin son kan inget slå.
Jag kommer göra allt jag kan för att Vilgot ska må så bra som möjligt, och honom är den enda jag tänker kämpa för.
Jag skiter i allt och alla andra, bara min son mår bra.
Han ska aldrig behöva stå ut med den smärtan jag känt, inte på grund av att jag och hans far inte kommer överens.

Jag känner mig som en främling i mitt eget hem.
Är det så det ska kännas?
Jag har kämpat så himla mycket nu att jag inte har något mer att ge.
Jag ser liksom ingen mening i det längre.

Gårdagen var helt OK.
Egentligen hade jag väl inget val eftersom jag inte kunde vara hemma.
Men den blev lyckad.
Jag hamnade i Norrköping hos Ewe och Linnéa, de bjöd på mat och vi hade det trevligt.
Vid 00-slaget så gick vi ut för att kolla på fyrverkerierna, men sen orkade jag knappt hålla ögonen öppna längre.
Så jag gick hem och städade undan lite, och sen bums i säng.
Jag märkte inte ens när de andra kom hem.

Snart kommer Vilgot hem, och då ska vi busa och mysa bara han och jag. Hans far är försvunnen, och jag förstår varför.
Men jag förstår inte varför det som sker mellan mig och Vilgots pappa ska behöva gå ut över Vilgot.
Vår son behöver båda sina föräldrar så länge det går.
Och vi behöver hålla sams inför Vilgot. Även om det är svårt.

Nu ska jag ta och kolla om jag får i mig lite mat...
Kommer nog inte ha tid att äta sen när jag leker för fullt med Vilgot.

Mamma älskar dig, och jag kommer alltid att göra det.
Du är min lilla ängel, jag är så glad att du finns i mitt liv.
Vilgot.

Pyntade granen nyss.... Själv.
Inte precis så jag hade hoppatts på att granpyntningen skulle bli i år.
Sill och potatis blev det till middag. Fast middagen blev ensam den med.
Nattningen av sonen var supermysig.
Han somnade i min famn, vilket han inte gjort sen han var ett knyte, medan jag sjöng vaggvisor för honom.
Min skrutt.

Ensamheten delar jag ikväll med Porny och Josefin. (L)

Godd jävla jul fan!

Har ingen vidare julstämning inom mig.
Det här julen skulle jag lätt kunna hoppa över, för i mina ögon finns det inget att fira. Schnööö.
Mitt bröst är ett stort hål, ett tomt ingenting.
Men det är bara att bita ihop och se glad ut, för ser jag minsta lilla ledsen ut så har jag ju förstört julen...
No more tears.
Inte det lättaste att bära upp ett falskt leende när det enda man vill göra är att gräva ner sig, men, men... What to do?

God jul.....

Sårad tre gånger på samma dag.
Fy fan  vad jag är duktig på att göra mig själv sårbar.
Snart gräver jag ner mig i jorden. Orkar fan inte längre!

Jag önskar att jag kunde säga det jag ville till folk.
Att de kunde få höra vad jag inombords reagerar på.
Men jag har ju försökt, fast det verkar liksom som att mina "nära och kära" inte lyssnar på vad jag säger.
Är jag så obetydlig för er?

Livet är kaos nu.
Vet inte alls hur nånting kommer sluta och vissa stunder bryr jag mig knappt.
Allt jag bryr mig om är Vilgot och jag vill bara att han ska ha det så bra som möjligt. Men är det nån som verkligen förstår att jag älskar min son?

Hör inte av er.
Bry er inte.
Jag bryr mig inte så varför skulle ni göra det för?

Idag är det min allra första mors dag... Tjoho... NOT!
Jag har slitit som en idiot för att det skulle komma främmande hit idag. Jag har bakat och städat så att de skulle bli glada när de kom hit. Jag hade ju bjudit hit Anna, mamma och Majsan på mors-dag-fika. Även Björn kom en sväng.
Men mitt främmande stannade knappt en timme, de fickade och sen stack dom. Tack och hej.
Jag hade även köpt presenter åt var och en av dom... Mhmm. Tack då.
Men det värsta är nog att Linus inte är hemma idag, på min allra första mors dag. Saknar honom så jättemycket.
Dessutom har Vilgot varit jättegrinig när han har varit själv med mig. Men så fort det har kommit nån annan så har han skinit upp som en sol.

Nää, jag hade väl lite för höga förhoppningar om min första mors dag.
Trodde ju åtminstone att nån av dom skulle ringa och gratta mig, att jag kanske skulle få en blomma eller nåt. De visste ju att de skulle få presenter av mig. Så nu sitter jag här, längtar efter min Linus, och deppar. Ångar faktiskt att jag slet som ett djur för att göra dom glada när dom inte ens visade nån uppskattning.

Grattis på jävla mors dag!

Äntligen har jag gjort det.
Äntligen har jag sagt ifrån. Satt punkt.
Fast vi får väl se hur det går med det hela, jag vet ju att jag brukar ge mig rätt fort. Fast den här gången tänker jag i alla fall försöka att inte ge mig.
Den här gången är det inte min tur att krypa på knäna om förlåtelse.

Jag är så trött på att gå runt och oroa mig för vad jag ska säga och göra, även om hon inte ens är här.
Jag vill kunna leva ett eget liv, inte behöva leva det liv som hon vill att jag ska leva.
Jag vill kunna ta hand om mitt eget barn som jag själv vill.
Jag vill kunna vara en glad mamma, en lycklig mamma, som kan koncentrera sig på att ta hand om sin son.
Jag ska inte behöva leka mamma åt min egen mamma, jag är inte skyldig henne någonting.

Nu har jag sagt ifrån. Nu är det gjort.
Jag behöver få vara ifred ett tag och vara med min familj, om jag ska kunna behålla den familj jag har. Den familj som jag älskar.

Är han inte underbar??

Det är ju helt otroligt egentligen. Att den ens får plats där inne nu.
Har fått 13 dagar över tiden idag, och jag har fortfarande inte en enda känning. Förutom smärtan i blygdbenet och andnöden och hjärtklappningen som kommer då och då.

Imorgon ska vi ju iväg till Eskilstuna för igångsättning, och jag hoppas banne mig att det sätter igång mig för jag börjar bli riktigt orolig nu.
Man har hört så många skräckhistorier (och även några bra) både om att gå såhär länge över tiden och om att bli igångsatt.
Jag hoppas bara att jag själv inte kommer behöva berätta någon skräckhistoria. Mitt och Linus barns födelse ska ju vara något fint, inte något hemskt.
Nej USCH vad jag yrar... Nog bara fr att jag är så orolig.

Ikväll får vi besök banne mig... Linus föräldrar kommer hit efter Linus har slutat jobbet och ska bjuda på hämtmat.. Hmm?? Undrar vad det blir.

Håll tummarna för mig, Linus och bebisen imorgon.
Förhoppningvis så håller vi Knytet i vår famn senast på tisdag.

Usch vilken lång dag.
Jag lyckades sova två timmar till förut, men efter det så känns det som om tiden stått still. Blä!
Ont i huvet får man oxå för man är så förbenat trött.
Linus slutar om två timmar, och de timmarna lär väl knappast gå fort..
KOM HEM!!!!!!

Sitter och försöker komma på vad vi ska äta. Har tagit fram korv, men sen vet jag inte mer. Orkar inte tänka.
Funderar på att baka mig en liten kaka sen oxå. Om jag orkar.
Ska ju orka klippa Linus sen oxå, och fårga håret på honom.
Drömde förut att han kom hem med en mohawk..
Han var helt kal på sidorna!!!!! Gah!
Nej, bättre att jag klipper (till) honom så han inte ser ut som ett fån.

Nej.. nu ska jag nog slänga mig i sängen ett tag till.
Försöka sova nån timme till kanske.

Halv sju, då vaknade jag. Och vaken har jag varit sen dess.
Linus är på jobbet och är dum.
Han har glömt sin mobil. Den lurifixen.
Så nu ska jag sitta här och se om jag kan bli trött nån gång.
För jag skulle vilja sova lite till.
Banne mig.

Och jag är så trött!
Det är meningen att jag ska städa nu men jag kan ju försöka piggna till lite iaf. Med betoning på försöka.
Har knappt sovit nåt i natt pga av mitt ryggslut har bestämt sig för att bråka med mig. Har pga av det där jädrans ryggslutet gått på kryckor i två dagar och det verkar ju inte bli bättre av att man tränar heller.
Det enda som är skönt är att sitta still (helst på en av köksstolarna) och inte röra sig. Att ligga ner, för att sova till exempel, det är det inte på tal om.
Men det är ju bara att bita ihop, sätta igång med städningen och hålla ut ikväll på jobbet. Det finns ju faktiskt inte mycket man kan göra åt saken heller. Håll ut!

Har lekt lite med syster och mamma i veckan:
Passat på att fajtas med Linus en sväng (aldrig skoj) har det hunnits med. Usch vad jag hatar att bråka med honom..
Det värsta är att det märks långt efteråt på honom att vi har bråkat.
Man vet inte hur man ska kunna ställa allt till rätta igen.
Därför håller man ut och försöker få allt som vanligt igen även om man inte alls känner för att göra nåt alls.
Men det finns inget jag inte skulle göra för honom!
Hoppas bara han vet hur mycket han ebtyder för mig, även om jag beter mig dumt ibland. Älksar dig gubben.

Nej, nu ska jag ställa mig och diska misslyckade popcornkastruller.

Tjoflöjt!

Ive hit a new low.....

Japp.. Idag blev jag nog tant på riktigt.
Jag har:
- åderbråck
-ischias
- svullna ben och händer
och idag fick jag också.... Ja, just det. Ryggskott!
Hade jag inte varit gravid hade jag nog fan inte stått ut med det här.

Usch!

Börjar man bli tant när man stör sig på personer som är ca 2-3 år yngre än dig och tycker att de är små skitungar???
Hmm??
Får skylla på huvudvärken och de futtiga 4 timmarna jag sov i natt. Jag undrar hur det känns att sova en hel natt, få kunna vakna en morgon och känna sig riktigt utvilad utan att vilja gnälla över varenda ömma punkt i kroppen..
Jag vill sova!!!!

Hade föräldrakurs igår, där vi fick lära oss lite om massage och avslappning... Vi fick även två st små flaskor med nån massageolja som ska lugna mamman och hjälpa mot hudbristningar.
Så jag var ju inte sen på att tvinga Linus att massera mig igår innan det var dags att lägga sig.. Sååååå skönt!
Men jag kan väl tänka mig att det var däröfr jag inte sov i natt.. Har inte varit sådär avslappnad på år och dagar.

Idag ska vi äntligen springa upp till ICA och hämta den efterlängtade bilbarnstolen. Tjohej!

Nu ska jag lägga mig igen.. Banne mig.

Vaknade av en hemsk mardröm. Usch!
Psykopater som går och skjuter barn på stan....
Förmådde mig inte riktigt att somna om efter den drömmen.

Idag kan jag ju inte säga att jag är världens piggaste...
Magen och Knyte har verkligen bråkat med mig i natt och kisserierna har börjat igen. 3 gånger den här natten. Blä!
Själva magen känns helt slut efter det träningspass som bebisen måste haft i natt..
Sen slänger vi på den vardagliga (förbannade) huvudvärken på det oxå. Jag var förbannad och på dåligt humör igår, räckte inte det???

Idag blir det försäkringskassan... Kööööö.....
Sen ska jag & Hajen repa inför dopet på lördag. Måste försöka hinna med och träffa Emta Ring Ring oxå..
Får se om Linus har lust att vakna snart så vi kommer iväg till försäkringskassan rätt tidigt.. Vill ju verkligen inte köa i tusen år.

Nej, nu ropar min frukost på mig!

Buh-Bye!

Kom hem från jobbet för några minuter sen...
Linus är iväg och solar och badar med Andreas så här är det tomt.
Rätt skönt ändå, att vara själv en stund.
Jag menar, ena sekunden är man lärare åt en massa gapiga barn och den andra sekunden är man hemma med karln.

Jag har börjat må dåligt igen.. Sådär så jag går och tänker hela tiden.
På allt mellan himmel och jord, och jag tar åt mig av minsta lilla kommentar.. Men sån är jag emellanåt.
Ni som känner mig vet att jag inte vill prata om det, medan andra kanske har svårt att förstå att jag helst av allt vill vara ensam i min "egna lilla värld" när jag är såhär..
Jag vill inte vara ensam men jag vill vara för mig själv, om det är nån som förstår vad jag menar.
Det värsta är att det bara blir värre och värre, iaf idag.
För just nu känns det inte som om jag har nån.
Jag är utsliten, tjock och bara alldeles för jävlig och vad gör jag..
Sitter hemma själv och tröstäter... Ovanligt va?

Vet inte vad mer jag kan skriva utan att några inte tar åt sig...
Därför slutar jag nu, och håller det för mig själv.

Jahaja, idag åker jag.
Om ungefär en timme är jag på väg till Linköping.
Jag tror att det var kl 14.00 vi skulle träffas, men vi får väl helt enkelt se när vi kommer dit.. Har tappat bort lappen och inte skrivit ner vilken tid... Typiskt mig.
Så nu går jag här och har panik.
Fast det beror ju dels på att Linus vägrar gå upp när han ska.
Bäst för honom nu att vi hinner, annars blir fru tidspessimist grinig.

Förlåt älskling, tog den sista mjölken... =(

Nej, om man skulle ta och göra sig iordning nu..
Annars kan jag ju inte klaga på att Linus är seg.. ;-)

Hej då alla nära & kära.
Kommer hem så ofta jag kan. Lovar.

Önska mig lycka till nu =)

Idag försvinner allt.
Min lägenhet kommer stå tom om några timmar.
Kändes för jävligt igår, och det kommer kännas för jävligt idag.

Lägenheten... Den är ju som Gamla Bettan liksom.
Alla var där, alla vet var den ligger, alla minnen, allt som hänt inom det där väggarna.
Packade det sista igår med Linus och fy fan vad det var jobbigt!
Hoppade in i duschen fortare än kvickt när jag kom hem och bröt ihop.
Kunde liksom inte hålla tårarna inne längre.
Får se om det blir lika illa idag..
Fast nu har jag ju lite annat att tänka på, så det ska nog inte vara någon fara.

Ikväll sen blir det BUZZ med Lilli, Linda, Hanna & Linus så klart.
Jag kommer kicka ass!
Och om jag inte gör det så får de se till att jag vinner så jag har nåt att skratta åt iaf. Nej då. Jag vet att de åker på stryk.

Nej, nu tycker jag att Lilli & Linda kan komma, och att Linus kan sluta jobbet så vi kan sätta igång med allt.

FICK VG PÅ PEDU IDAG! (tummen upp för mig)

Imorgon blir det fika med moster, mamma & kusin och sen blir det leka med Hajen och Hareen.
Sen på söndag bär det av.

Väldigt mycket som tynger mig, men vad ska man göra?
Känner inte för att prata om det heller. Det blir som det blir.
Som jag sa till min syster förut: Det kan inte bli värre.

När jag pratade med min pappa förut idag så kom vi överens om att något bra skulle få hända mig snart.
Att det var min tur nu.
Att jag skulle få en chans.
Jag sitter på samma ställe som på för två år sen, och kommer ingenstans. Tjoho vilket liv.

Press, gråt, psykisk stress, tvång. Tummen upp för mig.
Tror inte jag har skrattat ordentligt sen i fredags, och jag brukar skratta jämt.

När ska vinden vända för Astrid?

Det är ju det jag säger. den här dagen suger.
Fick ett samtal från soc förut där e sa att jag inte skulle få några pengar om jag pluggade, och där de sa att jag skulle få leva på studiemedel som innebär 1050 kr i månaden. Det är inte en halva min hyra!
De anser inte att kursen jag ska läsa är tillräckligt med sysselsättning för att jag ska få pengar eftersom det är en gymnasiekurs. De ser mer på det som en hobby och inte en sysselsättning.

Men jag förtsår inte riktigt.
jag får inget jobb för att jag inte har en tillräcklig utbildning, och jag kan inte plugga något som kan ge mig jobb för soc tvingar mig hellre att söka de där jobben som jag inte kan få.
Nej ni förstår att soc ska tvinga mitt tillbaka till Starten, där jag vantrivs. Jag hatar det verkligen där för jag passar inte in. Jag är mycket bättre än så. Jag ahr bra betyg och ajg ahr jobbat  på riktigt förut. Jag är inget pundare eller alkoholist eller en idiot. JAG KAN!
Det är ju bara det att jag inte får.

Soc kan verkligen det där med att förstöra livet för folk.
När man liksom äntligen hittar en utväg och saker är på väg att hända då ska de vända upp-och-ner på hela skiten och allt blir som vanligt, piss, igen.

Det är inter konstigt att man bryter ihop när det blir såhär.
Har gråtit i timmar idag och jag orkar inte mer.
Jag förstår bara inte vad det är som jag måste göra så otroligt fel eftersom allt verkligen bara skiter sig hela tiden.
Varför, varför, varför kand et aldrig gå bra för mig nån gång.
Det ska ju gå så JÄVLA bra för alla andra.

Vad kommer härnäst? Ska jag bli vräkt? Utstött? Tjock?
Det skulle inte förvåna mig om nåt kommer snart igen och slår mig ännu hårdare i magen. Man skulle ju kunna tänka sig att jag borde lära mig att jag ska inte få ha det bra. Jag borde ju vänja mig nån gång vid att ha det skit.

Jag förstår inte hur pengar kan vara något som kan få en person att må piss. Jag har verkligen inte ett piss kvar, och det är hur långt kvar som helst till nästa gång ajg får pengar.
Så det blir ju ingen utgång i helgen.. Hemma för min del.
Som tur är så har jag ju mat. Alltid ett plus.

Skulle egentligen åkt ner och inhandlat min bok till plugget, men nej då. Pappa hade inte satt in pengar så jag hade inte råd. Typiskt.
Usch vad jag hatar dagar som denna.
Plus att det är pissväder ute. Blåser säkert smådjävlar som mamma säger oxå.

BLÄHÄ.

Fick ett mejl från EPU igår igen oxå. 20 sökande på 15 platser.
Så nu är jag ganska säker på att det kommer skita sig. Som vanligt.
Det är helt enkelt inte mitt år i år.
Som Timo Räisinen säger: It´s been a shitty year so far.
Kan ju heller inte tänka mig att nästa år blir bättre.
Varken vad det gäller jobb, kärlek eller själva livet.
Asta: Världsmästaren på att ha ett pissigt liv.
Det är jag det. Tummen upp för mig.Tjoho. Nej. Bajs.

Man tappar lusten till allt dagar som denna. Usch!

Låg igår kväll när jag skulle sova och blev lite deppig.
Tänkte på allt som jag har varit med om, och det är ju inte precis en normal uppväxt.
Det värsta är väl att jag börjar märka att det har satt sina spår nu.
Man märker det när någon säger en viss sak, eller om det kanske är nåt på TV, låtar, bilder och t.o.m maträtter som påminner om skit.
En så god sak som cheesecake sitter kvar i mitt minne och gör ont.
Helt stört!
Och saken blir ju inte bättre av att man kommer hem till ett brev som i mitt undermedvetna betyder SKIT!

Det enda som håller mig uppe nu är småsaker...
Som festen nästa helg, att snart bli MOSTER, att Haren snart kommer hem, och att jag förhoppningsvis kommer in på skolan.
Jag vet att jag har tjatat om det förut men jag vet verkligen inte vad jag skulle göra om jag inte kom in.
Då har jag fastnat i träsket med soc och slavjobb på ett pisslager.

Fick sluta tidigare idag med, skönt...
Men såklart på vägen hem så pajjade cykeln och jag insåg att jag kommer få GÅ fram och tillbaka till jobbet imorgon. USCH!

Ikväll blir det nån slags monolog på Bibblan med Hanna...
Imorgon DH, och på onsdag ska vi på Estetarnas nya storslagna MUSIKAL.

Nej, nu ska jag ta och lägga mig i soffan, läsa lite tidningar som vi fick på jobebt idag och lyssna på P3. Kärring, jo men visst!

Jaa ni.... Jag kan ju inte precis ta och säga att jag tycker om mitt sk. jobb. Det suger ärligt talat.
Igår spenderade man hela dagen med att tejpa fast banderoller på tidningar och riva sig på tejphållaren, och idag så har man klistrat fast märken på Elle och sorterat gummiploppar...
Jag ahr ju varit med om roligare saker måste jag ju erkänna.
Men det blir ju att åka tillbaka imorgon och fortsätta med gummiploppandet.....
Det är ju tur att man har Bina och de andra där att prata med. Annars har jag nog fått krupp eller nåt!

Funderar på att ha en till torr helg.
Skulle verkligen behöva sova.
Kommer nästan inte ihåg hur det känns att få sova ut ordentligt, men Welcome To The Working Life, Astrid!

Nej.... Nu ska jag försöka räta ut min rygg och kanske laga lite mat

Puss hej!

Kom väl hem för en dryg timme sen och enda sen dess har tårarna sprutat på mig. Bajs!
Jobbet suger, revyn är slut, mamma och pappa kan ******, jag saknar mina brudar, mitt självförtroende sjunker för var dag som går, jag VET att jag itne kommer komma in på skolan i år heller. Och dessa hemligheter som nöter i mig! Dom vill ut, ut ,ut så det gör nästan ont i mig.
Känns lite dumt att jag mår bajs idag med tanke påhur bra den senaste tiden har varit. Revyn: I Love YOU<3

Äh, nu orkar jag (som vanlgit) inte älta mina problem längre.

Har nog snart städat varenda liten vrå i denna lägenhet, så på fredag när mina revyare är här så kommer de nog tro att jag är renlig av mig. Vilket jag absolut inte är!
Ska bara ta hand om kläderna och vardagsrumsfönstret imorgon..

Mamma är en underlig kvinna.. Spyr galla över alla som kommer henne nära, men inte fan är det något fel på henne. Hon är ju perfekt!
Och vi som försöker leva normala liv, ärliga liv, oss är det fel på. För vi är tydligen falska, vi lever tydligen i en drömvärld. I mammas värld så måste man må dåligt varje dag, men kan inte vara glad ens på sin egen födelsedag, så därför tycker hon väl att vi andra (speciellt hennes döttrar) ska leva som hon. I skiten.
Allt man gör och säger är fel, och säger man emot då jäklar.
Då vill jag inte ens berätta vad som händer.

Nu för tiden har jag börjat fundera på om jag är kapabel till att skaffa barn.. Med tanke på mina föräldrar.
Jag vill verkligen inte vara som mina föräldrar mot mitt/mina barn. Jag vill kunna stötta och förstå.
Inte vara elak och trycka ner.
Så en stor tanke inom mig nu är om jag kanske skulle skita i hela den här barn-biten. Bara för att bespara dom från det här.

Hanna Haj kommer snart.. Hon var här igår oxå, och vi spelade kort och kollade på Idol och Desperate Housewives..
Det blir väl samma idag med, fast med Greys Anatomy istället.
Hon sa att hon skulle köpa med sig nåt att äta... Undrar vad det blir...?

Tror jag somnar snart.. För alla er som är intresserade.
Önskar att jag kunde berätta allt för någon..

Where is the heart that you promised me?
Where is the love that you said would be free?
And if I had known youd be waiting for me
And if I let go would you promise youd return to me?

And this highway isnt like the promise of words
To know if your words could be damnation on me

Wheres the love that you keep locked away from me?
And wheres the safest place in your heart for me?
And where are the things that you better go hide away from me?
Cause if I had known Id kill him and made you love me again

We had no mister emptyness
The way to love now is obvious
Now we all know which way to go
To turn things so they wont go so slow
But where we are whe all try to stay
You know its quite a different thing

Yeah I know this is love
Yeah I know this is love
Yeah I know this is love
Yeah I know this is love

Jag är ju så arg idag!
Arg, ledsen och besviken. Usch!
Orkar inte ens älta mina s.k problem heller.

Mysdag igår.. Sen vart det fart på mig.
Träffade Partypullan på Lilla för en öl (eller två)..
Sen bar det av mot statt... Vad vi nu hade och göra där. Är ju inte precis världens roligaste ställe. Fast det kanske berodde på att jag och Ewe var nyktra igår. Med andra ord: raka motsatsen mot Hertz.. =)
Och inte kommer man undan heller.. ÖVERALLT!
T.o.m på min gata.. Är man tvungen att sitta inne i resten av sitt liv för att komma undan eller?
Så fort man går nånstans.. Poof! Där!
Gå och lägg dig.

Ska vara vovve-vakt i morgon igen. Se hur mkt man orkar med henne.
Idag hade jag absolut inte orkat. Vaknade halv två och insåg att det kanske var dags för mig att gå upp.. Eller jaa, vakna i alla fall.

Nästa helg stannar jag inne.
Vill inte bli sedd som en stalker, när jag verkligen inte är det.
Och nej.. här ska inte fixas nånting. Jag vill inte längre! Buhäää!

Lite kanske.... Stelt om inte annat.. Hmm.. ???

Har lekt med Linooski <3
Fikade lite hos mig först, sen så gick vi till Linda en sväng, sa hej och gick rätt fort igen. Sen istället för att gå hem så tog vi oss en promenad.. Det är så skönt att prata med Hertz, vi kan verkligen prata om allt, och även om vi har olika åsikter så respekterar vi det.
Inte undra på att vi har hållt ihop så länge som vi gjort.

Jag har tråkigt och är inte trött. Ska upp imorgon, men inte kan jag sova. Usch! Måste göra nåt som får tiden att gå.  BW kanske?

Har verkligen inte en aning om vad som händer idag.. Ska till mamma sen och göra pizza, men det är allt jag vet.
Ge mig pengar! Eller i alla fall en trisslott så jag kan vinna några miljoner. 
Har varit på jakt idag, men förgäves... =( Typiskt!
Det är väl allt man kan säga. En vit helg?? Så existerar inte i min värld,  det gör bara inte det..

Jag tror hösten är på väg. (??)
Har frusit non-stop sen i förrgår, och det är ju inte precis varmt ute heller. Känns lite fel att hösten kommer innan det ens har varit nån sommar. Jag tror jag har badat två gånger i sommar... Inte bra.
Fast det som känns mest dumt är väl att man inte kan gå ut om man inte har långärmat och strumpor på sig. Fryser ihjäl!

Nej... Mer jakt? Eller ska man lägga ner?
Får lägga upp en strategi med Sandra sen... =)

ps. Jag får inte glömma champinjoner och kassler sen. Ds.

Ärligt talat?
Jag hatar filmer... Och musik. Det får en bara att hoppas. Och på vad?
Vad exakt är det man ska hoppas på? Va?!
En bättre framtid? Ett drömliv? Ett lyckligt slut? Hitta drömprinsen? Drömkarriären? Snygg och smal? Helt enkelt perfekt.
Sånt finns inte i verkligenheten, även om man skulle vilja det. Och även om man känner som att allt är perfekt för stunden så vet man innerst inne att snart är stunden där när livet inte är som på den stora vita duken längre. När verkligenheten kommer tillbaka och slår en i ansiktet, då står man där och ser ut som ett fån och undrar vad fan det var som hände...?

Man går och väntar och väntar på att något bra ska hända.. Det som ska vara meningen med livet. Det som var orsaken till att man föddes.
Det som gör att man går upp varje morgon.

Kanske är jag konstig? Kalla mig pessimist.
Men sanningen är den att jag börjar bli trött på att vänta. Man försöker och försöker, man inte fan händer det nåt. Man känner sig osynlig på något sätt. Som om det aldrig är någon som ser än. Jag skulle kunna stå på ett tak med tuttarna i luften och jag tror fan inte att nån skulle bry sig. Vad man än gör.

Jag skulle kunna gå på om det här hur länge som helst.
Det som är lite roligt att ni som läser det här har inte en aning om vad jag skriver om, och det ska ni inte veta. Jag håller det helst för mig själv.  Så fråga inte ens om det är nåt fel, jag är inte ledsen eller arg, jag är bara trött på allt.

Det är inte konstigt att man inte kan sova om nätterna.
Här sitter man halv två på natten och blir lite lätt galen.
Karsudden Here I Come!

Well it started with a little grain of sand
Or gravel at the most
At least thats how we thought of it
Now we got this big, black pearl in our hands
Its a pebble or a stone
Not the kind theyd sell at Cartier

We always thought we were inseperable
Sister not by blood, but by soul
Something is coming between us now
Get ready to watch the fall, fall, fall

Forever doesnt live here anymore
Forever took its bags and shut the door
Itll never be the same oh no, no, no
Itll never be the same oh no, no, no
Forever doesnt live here anymore

Ten years ago we would have talked it through
Well before it grew into something un-approachable
So we got to much to deal with on our own
Careers and kids and homes
Maybe we just cant be bothered

We never thought this could happen to us
A broken promise and a broken heart
A human mistake but a mistake it was
And it was big enough to tear us all apart

Forever doesnt live here anymore
Atleast we would last right
But now Im not so sure
Cause everything is changing oh, oh, oh
Everything is changing oh, oh, oh
Now forever doesnt live here anymore

Drop it down, lets see if it floats
We left our love to swim for the shore
Now watch it crumble, watch it fall
You dont seem to care at all

Forever doesnt live here anymore
We gave it up, said its not worth fighting for
And its not coming back oh no, no, no
Its not coming back oh no, no, no
Now forever doesnt live here anymore

Remember when we all lived in that studio by the bay
Head to head and face to face
Ive never been that close to anyone
Now the fine lines round our eyes begin to show
And slowly we begin to know
That everything we were might soon be gone

We always thought wed be unseperable
Sisters not by blood, but by soul
Something is coming between us now
All I can do is watch the fall

Forever doesnt live here anymore
Forever took its bags and shut the door
I will never be the same oh no, no, no
I will never be the same oh no, no, no
Now forever doesnt live here anymore

-Marit Bergman

Sov hos morsan i natt, beställde pizza och kollade på tv hela kvällen.. Var faktiskt rätt kul. Dessutom var jag så trött så jag inte orkade åka hem. =P
Hann träffa Hertzie ett tag oxå..

I fredags var det ju party som vanligt. Rätt mysigt i början med Björsa, Lill-Anna och Blenda.. Men sen så blev det som vanligt. Det finns verkligen ingenting i den här staden att se fram emot längre. Man har redan sett allt, varit med om det mesta.

I kväll blir det nog att träffa Hertz.. Som varje söndag. Kolla lite tv och bara mysa, och snacka en massa goja. =) Kanske drar en sväng förbi utomhus-bion oxå. Får se hur det blir med det. Har inte så stor lust att sitta och kolla på tecknat så där sent på kvällen.

På torsdag.. Usch! Är så nervös!

Som vanligt är man trött, fats jag är inte lika trött som jag var igår. Helt slutkörd! Uschamej! Jag kan ju inte säga att jag längtar precis efter att supa nästa helg, men nu har man ju betsämt med töserna och jag vill ju inte göra er besvikna.. Ska ju iväg till Estockholmo på fredag.

I fredags var det väl kul.. Eller nja, ok.. Blir aldrig lika kul längre om man inte har gamla vanliga gänget. Jag och mina girls, det finns inget som slår det=)

Igår var man på Simpsons-filmen.. Hur bra som helst! Skrattade nästa ihjäl mig där ett tag.. ;) Dessutom var det hur kul som helst som helst att leka lite med kussen.. Hade värsta familjeträffen hemma hos mamma innan, käkade pizza och kollade på tv. En riktigt svull-dag!

Nu sitter jag och väntar på att Hertie ska ringa.. Ska dit en sväng och mysa lite. Se vad hon hade för sig igår?

Imorgon blir det stan, kanske måla cykel, och shoppa en massa mat med syster.

Buh-bye!