Mamma älskar dig, Jacob. Mitt underbara änglabarn...
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Sammanfattning av år 2007

Läste Hannas blogg, och såg en sammanfattning av det gångna året. Tänkte jag inte skulle vara sämre. So, here we go!

* Fick sammandragningar av nyårsraketer. Tror det berodde på att jag spände mig varenda gång det smällde.
* Christian och jag firade tre år ihop.
* Fick ligga inne på sjukhuset för havandeskapsförgiftning, och en vecka senare fick jag se världens underbaraste pojke komma till världen, genom kejsarsnitt.
* Den 1 Juni fick vi komma hem till pappa.
* Vi åkte till High chaparall med hannas familj, och hade jättetrevligt. Bland det roligaste var två tonåringars väldigt förvånade ansiktsuttryck när vi kom fram. Vi hade lurat i dom att vi skulle till affären.
* Tindra och Jacob hånglade hemma hos oss. Eller, det blev nog bara en väldigt blöt puss.
* Jag gick ner runt 20 kg.
* Haha, jag gick upp 18 kg.
* Jacob gick bort den 5 oktober. Världens underbaraste pojke fick komma hem till änglarna.
* Jag tog min examen som vårdare/undersköterska. Jag avslutade två års studier från KY i Växjö.
* Christian och jag bestämde oss för att flytta isär, och ta en paus.
* Jag fick jobb som vikarie på ett äldreboende i värnamo.
* Jag fick tid till en arbetsintervju på folkhögskolan i värnamo.
* Jag fick lära känna Jenny, som numera är en väldigt bra vän. Älskar denna tjej så otroligt mycket.
* Jag fick höra Tindra säga moster för första gången, även höra henne börja prata mycket mer.
* Jag har fått känna på hur det är att sakna någon så otroligt mycket. Hur det är att veta att man inte kan få tillbaka den tiden man hade ihop.

Det har gått tre månader sen jacob gick bort, men just nu lever jag för hans skull. Jag har börjat acceptera att han är borta, men julen har varit så tuff för min del. Jag har sett alla glada barn skratta, jag har sett mammorna när de har klätt ut sina barn till tomtar. Och så tänker jag bara på att om jacob hade fått leva, så hade jag också kunnat göra så.

Varför fick inte jacob leva vidare? Jag är så trött på att höra att Gud hade en speciell plan för honom, och vi fick bara låna en ängel. Det var MIN ängel. Det var JAG som födde honom, det var JAG som bar honom så länge. Det var JAG och CHRISTIAN som hade honom i fyra månder. Det var JAG som tog huvudansvaret för jacob. Ingen annan!
Inget av detta gjorde Gud, så Han har ingen rätt att ta tillbaka honom!

Men jag har inget val, jag måste acceptera att han är borta. Men jag känner mig så övergiven utav Gud. Jag trodde att det var min tur nu. Jag hade velat ha min egen familj så länge, och när jag väl får det, så försvinner den.

Christian sade till mig att Gud tog tillbaka Jacob för att han kände att vi inte var redo för att ha barn. Men när Jacob försvann, hade jag accepterat min mammaroll. Jag ÄLSKADE ATT VARA MAMMA. Jag var redo. Kanske inte christian var det, men han sörjer lika mycket som jag gör. Och jag var inte redo i början heller. Allt gick så fort, och helt plötsligt hade jag ett barn som var helt beroende av MIG. Och jag kände mig så otroligt otillräcklig ibörjan, Jag kunde inte alls mata honom. Det gick inte. Och när jag kände att allt gick bra, att jag var någon, jag var jacobs mamma. Då försvinner allt.......
31 December 2007  | Länk | Rapporter | 1 kommentar
Arbetsintervju den 8e januari

När jag jobbade i onsdags tror jag att det var, så ringde telefonen. Jag hade visst glömt att stänga av ljudet som jag alltid gör när jag jobbar. Jag hann ändå inte svara, så jag lyssnade av meddelandet som en kvinna hade pratat in.

Det var från Värnamo folkhögskola, som ville ha in mig på intervju. Jag sökte jobbet som elevassistent, men jag trodde inte att jag hade någon chans. Jag blev så otroligt glad över att dom vill ha in mig, eftersom det visar på att de är lite intresserade av mig i alla fall. Jag ska åka in dit, och bara vara mig själv och om jag får jobbet är det skitbra. Men om jag inte får jobbet, så visst är det tråkigt, men det kommer fler chanser. Men sen är detta jobbet fast, och heltid. Så jag vill ju väldigt gärna ha jobbet.

Fick höra av A att jag var tvungen till att borsta håret och se anständig ut. Fan, jag vet inte hur jag ska ta det. Ska jag ta illa upp för att jag kanske ser slarvig ut, eller ska jag ta det på ett skojsamt sätt och skratta? Det är väl klart att jag gör mig iordning om jag ska iväg på något, men om jag bara ska till affären så är det ju inte så att jag tar två år på mig för att komma iväg. Hahaha.. Nej, jag hade blivit trött på mig själv.

I morgon tänkte jag att vi skulle komma till skott, och slänga kartonger och glasflaskor. Vi måste snart börja packa, och vi måste bli av med all skit först.

Jag har även hittat en jättefin lägenhet, som jag så gärna vill ha. Ringde till killen som äger lägenheten idag, och pratade lite med honom men sen bröts ju samtalet såklart. Ska ringa igen imorgon och kolla ifall vi kan komma och kolla på den.

Kan inte allt bara gå vägen nu, och gå precis som jag vill? Men om jag bara vill, och verkligen kämpar för att få som jag vill, så blir det så därefter också.

Jaja, funderar på att ha en dejt med kudden min. Börjar bli lite trött. Imorgon är min sista lediga dag, sen jobbar jag alla juldagar.

Vi hörs igen

***Mamma älskar dig Jacob***
23 December 2007  | Länk | Rapporter | 0 kommentar
Jobbat idag

Igår ringde telefonen, och när jag svarade så fick jag frågan ifall jag kunde hoppa in som vikarie i en månad. Så klart jag tackade ja! Både mer erfarenhet OCH pengar. Vore ju bara dum ifall jag säger nej. Det är som undersköterska på ett äldreboende. Inte riktigt mitt framtidsyrke, men man kan inte alltid vara kräsen. Man tar det man får. Fick även schemat, Julafton är på måndag, så jag jobbar måndag, tisdag och onsdag. Sen ledig torsdag och fredag, sen jobbar jag igen lördag och söndag. Jag kommer ju tjäna upp mot 200 kronor i timmen om jag jobbar storhelgerna, så klart att jag inte tackar nej. Dessutom så jobbar jag bara mellan 7- 13 på själva julafton.
Som sagt, tackar inte nej till det!

Imorgon ska jag ringa till frösunda och kolla med dom om nattjobbet. Jag har ju jobb fram till den sista Januari, men jag måste ju ha nåt efter det. Men jag har ju nått, så jag sitter ju inte bara hemma och ugglar. Men det kommer ju även en tid efter...

Men första dagen på jobbet, gick jättebra. Allt verkade bra, och det kändes helt ok. Klart att man var lite ringrostig med liftar och allt sånt, men jag kommer in i det.

**Hanna, IDAG fick jag beskedet från det andra jobbet från värnamo. Jag fick inte det!**
18 December 2007  | Länk | Rapporter | 2 kommentarer
Brev till Jacob

Mammas graviditet var inte den lättaste. Jag hade så mycket att göra, att jag fick ont i magen av det. Men det påverkade aldrig dig. Du buffade på som vanligt i magen.
Sen fyra veckor innan du skulle komma så fick jag sådana värkar, att jag trodde att det var dags för dig att komma ut till oss. Jag och Emma åkte in till förlossningen i värnamo, och väntade. Det var falskt alarm, det var bara förvärkar. Men läkarna upptäckte en annan sak. Jag hade fått havandeskapsförgiftning. Jag blev inlagd på sjukhuset, och blev bara sämre och sämre. Men du, min älskling, mådde jättebra. Du fortsatte att buffa på i magen, som du alltid brukade göra…

Jag var inlagd i en vecka, sen bestämde läkarna att det var dags för dig att komma ut. Du ville inte komma ut den naturliga vägen, så det blev ett kejsarsnitt.

Du fick komma ut till pappa direkt, du var så fin. Jag önskar att vi hade fotat lite mer från när du kom ut, men vi tänkte inte på det. Vi var så förundrade över hur fin du var. Vi var så chockade över att vi, jag och pappa, hade producerat något så vackert. Du fick vara hos pappa hela kvällen, för mamma var så trött. Den första natten så fick pappa ta hand om dig, men det gick inte så bra. Personalen på BB tog hand om dig istället, så att vi fick sova.

Den första tiden hade du så ont i magen, och du vägrade sova. Mamma och pappa hade ett sånt problem med att förstå vad det var för fel med dig. Vi provade allt, byta mat, massage, nya flaskor. Till slut så blev du en fin liten pojke, som alltid var så glad. Du skrattade alltid, och var så social.

Du älskade till exempel din kusin, Tindra. Kommer du ihåg när du började pussas? Du satt i babysittern i köket och Tindra ville pussa dig. Du öppnade munnen, och då räckte hon ut tungan. Din moster och jag började skratta jättemycket, för det såg så fint ut. Eller, ja, det såg nog mest kul ut.

Mamma kommer ihåg den sista veckan som du var i livet, som om det var igår. Vi åkte in till Värnamo för jag skulle in till hörcentralen. Du blev jättegnällig eftersom du började bli trött, så vi åkte hem. På onsdagen åkte vi in igen, fast lite tidigare, och alla blev så förälskade i dig. De frågade hur gammal du var, och vad du hette. Sen åkte vi till ICA MAXI för att handla lite mat till dig. Vi hade bestämt att vi skulle hälsa på din Gudfar Joacim. Direkt när vi kom hem till honom, ville du sova. Vi tre umgicks hela dagen, du hade så roligt med Joacim.

På torsdagen kom tant Jenny hem till oss, och vi tre umgick på kvällen. Du satt i tant Jennys knä, och pratade och skrattade. Mamma, pappa och tant Jenny nattade dig, ovetandes om vad som skulle ske. Ovetandes om att du skulle tas ifrån oss.

Dagen då allt skedde. Mamma och pappa hade planerat att åka in till Växjö. Du skulle åka in till farmor och farfar, och umgås med dom lite. Mamma hade planerat att ha en mysig dag med dig, för att sen åka iväg. Men så blev det inte. Istället så försvann du.

Ambulanspersonalen kom hem till oss, och jag och pappa stod och höll om varandra. Jag bad en tyst bön om att du skulle återvända till mig. Jag sade tyst för mig själv; Snälla Jacob, kom tillbaka till mamma. Men det gjorde du inte. Det var för sent!

Mamma älskar dig, Jacob. Pappa älskar dig, Jacob. Du var den person som jag älskade mest av allt i världen. Du var den person som stod över allt. Jag hade gett mitt liv för din skull. På samma sätt som pappa hade gett sitt liv för dig.

Jag vet att du finns hos mig. Jag vet att du inte har övergett din mamma. Men ibland känns det så tomt utan dig, min vackra son. Jag vill ha tillbaka min andra hälft, min arm. Utan dig känns allt så meningslöst, utan dig så känner jag mig naken, så ofullständig.

Men du, Jacob. Lova att du tar hand om folket däruppe. Lova att du väntar på mig. Lova att du finns kvar!

Mamma älskar dig för alltid.
13 December 2007  | Länk | Jacob | 1 kommentar
Finns han mitt ibland oss?!

När jag pratade med syster yster innan idag, så berättade hon en väldigt märklig sak. Läs och berätta sen vad ni tror...

Hanna och Tindra stod och höll på med strumpor.
Tindra tittade rakt ut i luften, och började ropa; Jacob jacob.
Det fanns inga bilder på jacob i rummet, och dom pratade inte heller om Jacob.

Vad kan ha gjort att Tindra har ropat på Jacob? Har Jacob funnits hos Hanna och Tindra? Har Tindra sett Jacob?

Jag tror inte på sånt här, har aldrig gjort det. Men nu börjar man undra. Barn är ju absolut mycket känsligare än vuxna. Deras själ är alldeles rena, så jag tror absolut på att barn kan se. Men varför känner inte jag Jacob? Jag vill så gärna veta, och känna att han finns.

Vad tror ni? Tror ni på att Tindra har sett Jacob?
12 December 2007  | Länk | Jacob | 1 kommentar
Kattskrälle!!!

Jag tycker väldigt mycket om min älskade Zimbi, men för tillfället så tycker jag inte alls om honom. Jag fattar inte varför han ger sig på kablarna här hemma. Han käkar sönder dem, och det börjar bli en väldigt dyr hobby som han håller på med. Hur ska jag göra för att han ska sluta???

Jag får förhoppningsvis reda på ett positivt svar från jobbet i värnamo. Tänkte innan att hur det än går, om jag inte får det, så ska jag fortsätta söka. Jag ska jobba, jag vill inte sitta hemma och inte göra något. Jobba så mycket jag kan, och tjäna pengar.

Var vid graven idag själv. Tänkte en jättesjälvisk tanke, att jag ville att Jacob på något sätt skulle visa att han älskar mig. Att han finns där, och vakar över mig. Hade han inte bara kunnat ge mig nåt tecken, så att jag vet att jag inte är ensam. Som sagt, detta är väldigt själviskt, eftersom jag vet att han finns hos mig. Det är bara det att när jag tvivlar som mest, så vill jag ha något som visar att han faktiskt finns kvar.

Det tecknet lär jag få vänta på i hela mitt liv...
10 December 2007  | Länk | Rapporter | 2 kommentarer
Två arbetsintervjuer...

... har jag haft idag. Så jag är rätt trött i huvudet.

Först var jag i Värnamo, för ett jobb på en gruppbostad. Jag tyckte det gick jättebra faktiskt. Tjänsten var på 91 %, och skulle vara i cirka ett halvår. Men sen hade hon något annat på gång efter den första tjänsten hade tagit slut. Då skulle jag jobba fyra dagar i veckan, med en kille som behövde mycket hjälp och stöd.
Fick reda på att det var 32 sökande eller något sånt där. Jag tänkte direkt att jag inte har någon chans bland 32 sökande. Men sen sade Jenny att det är en väldigt bra bedrift att ens bli kallad för intervju bland 32 sökande. Det betyder ju att jag är intressant. Men jag har ju utbildning och jag kan ju det jag gör. Jag vet vad jag håller på med om vi säger såhär.

Den andra intervjun var i Alvesta, som timvikarie. Dom behöver alltid timvikarier. Men dom ville inte låta mig träffa omsorgstagarna förräns jag hade fått svar från det andra jobbet. Det är förståeligt att dom inte vill introducera mig, om jag ska sluta en vecka senare eller något.
Så det är bara att vänta eller något.

Men det jobbet jag verkligen vill ha, är på gruppbostaden i värnamo. Jag vill verkligen ha det. Då får jag in en fot i värnamo med, och då kommer det förhoppningsvis att bli lättare att få vidare jobb senare.

Nu börjar den långa väntan att få reda på om man har fått det eller inte. Orkar inte vänta, vill ju veta nu...
6 December 2007  | Länk | Rapporter | 0 kommentar
Allt möjligt i dagens nogg

Läs, och häpna...

Det var en kille som skrev typ att vi kvinnor var mindre värda än männen, och att vi inte hade något i huvudet eller vad det var. Hmm... Blivit dumpad nyss? Arg på en tjej? Hmm... Vad fan skriver man nåt sånt för?

Egentligen så är jag så otroligt trött på sånt snack om att kvinnor inte är värt nåt, och att männen bestämmer allt. Det var ju likadant med Feministiskt Initiativ, jag läste på deras hemsida att männen var vandrande bankomater.

Vad fan?
Vi hade inte klarat oss utan männen, och männen hade inte klarat sig utan oss. Thats it. Hålla på och tjata om vem som är värd nåt, och vem som inte är värd något. Suck! Get a life...

Dessutom så var det en annan kille som skrev BIG GIRL YOUNOT BEAUTIFUL eller nåt. Fyndigt :D
Men jag måste säga; klart man får ha sina egna åsikter, men det var så fjortis att skriva nåt sånt. Man är väl inte tillsammans med kroppen, man är ju tillsammans med människan inuti. Klart det är en bonus om ens partner ser bra ut :D Hahaha.. Folk lägger så mycket tid på att man ska se så bra ut med smink, och bantargrejer hela tiden. Jag har varit sån en gång i tiden, då jag också var fjortis. Men det verkar som om några stannar kvar i det stadiet för länge.

Men till den killen som skrev så... Du klarar väl inte av större tjejer, därför skriver du nåt sånt!!

Glöm inte tjejer, stora som små, att ni är vackra. Låt inte fjortiskillar tala om för er att ni inte är värda något, och att ni är fula. Det är ni verkligen inte. Alla är unika:)

Jag försöker verkligen ordna upp mitt liv, men det är inte så lätt. Jag ska vara borta från denna lägenhet från och med den sista Januari. Men var ska jag ta vägen? Christian sa att jag kan bo hos honom så länge, men det känns ju jättebra när vi ska flytta ISÄR. Det är det som är meningen med detta, annars hade jag ju flyttat med honom till tvåan. Suck, hur fasen ska jag lösa det?? Jag håller tummarna för att jag får ett jobb denna veckan, jag ska ju till tre arbetsintervjuer, och att jag därefter får en lägenhet...

Jacob, håll tummarna för mamma nu :)
4 December 2007  | Länk | Rapporter | 2 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Emma Karlsson                                             Skaffa en gratis hemsida