|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Januari (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (7) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (13) |
|
| (9) |
|
| (21) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (7) |
|
| (17) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (8) |
|
| (17) |
|
| (23) |
|
| (33) |
|
| (14) |
|
| (3) |
|
|
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (20) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (21) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (13) |
|
| (1) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (9) |
|
| (18) |
|
| (14) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (39) |
|
| (17) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (11) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (0) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 265 |
| Kommentarer: 100 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Tragiskt o kränkande...
Många tråkiga händelser...som har präglat mej på många sätt. Men å andra sidan sett så har jag aldrig mått bättre o haft större livskvalité under alla år som gått än vad jag har i dag. Trots min sjukdom Fibromyalgi, utsliten nacke, bröstrygg höft o händer. Detta har i sin tur ändå givit mig många nya perspektiv på livet o sist men inte minst många goa vänner i samma situation. "Det finns inget ont som inte har nåt gott med sej"
Jag har två döttrar....som är utflugna...en är 35 o den andra är 28 o har NPF-diagnos. Jag har två barnbarn från min äldsta dotter...2 flickor, 1 f - 02 o minstingen, April - 05
Jag har aldrig varit gift o kommer heller aldrig att gå till nåt Altare. Jag förblir Fröken. Detta har nog med min barndom att göra. Har alltid varit rädd för att bli lämnad...ensam o övergiven. Jag får panik om nån ska bestämma över mej. Jag vill vara fri. Hade tillräckligt med krav o tvång...på mej som barn. Mitt hem är min Borg. Det har nog oxå med barndomen att göra. Här kan ingen komma in o bara dra med mej till nåt annat hem. Vilket hände massor med ggr när jag var barn. Lämnar inte gärna mitt hem mer än max en vecka. Får hemlängtan redan efter 4 dagar...
Är "Särbo" sen några år tillbaka.
Jag har arbetat i 35 år såsom inom Det Pyrotekniska, Buss o Spårvagns-förare Utbildat mej till Svagströmselektriker o arbetat på samma företag i 15 år. Startade sen egen Budfirma o körde först en kombibil o sen en tung lastbil. Hade senare en anställd på lastbilen. Gick i KK - 91. Började sen inom vården o utbildade mej till undersköterska. Arbetade inom äldreomsorgen i drygt 10 år.
47 år gammal var "loppet" kört för mej o sen blev det inget mer jobb pga sjukdom.
KASTAD PÅ SOPTIPPEN......m a o
Dessutom har jag kämpat stridit o krigat otroligt mycket med Myndigheter...delvis för min dotter som har NPF-Diagnos. Men det är inte att REKOMMENDERA. Man blir bara bemött med nonchalans o maktmissbruk....samtidigt som det tar massor av energi. För att sen insé att du slösat bort din energi till ingen som helst nytta.
Detta lärde jag mej även under min barndom då jag var omhändertagen av samhället. Min bror o jag särades på..åt olika håll. Denna tid ser jag tillbaka på...som en skräckfylld tid som blev mycket illa skött..med maktmmissbruk o kränkande behandling i form av både Psykisk o Fysisk misshandel. Tyvärr är det inte mycket bättre idag. Detta gäller även andra instituitioner såsom Behandlingshem Utredningshem o Gruppbostäder. Det finns säkert andra namn oxå....? Således avskyr jag all instituitionsvård. Det är inget bra o naturligt boende...för någon.
Det som är mycket skrämmande är att om den person som bor i kommunens omsorg...typ fosterhem barnhem eller gruppbostad. Klagar till föräldrar eller annan person...o det kommer fram till personalen på resp boende. Då får den som klagat en rejäl skopa ovett ibland t o m övergrepp...av personalen för att ha skvallrat. Detta medför ju att person i fråga vågar inte ta hjälp utifrån..för att slippa dessa repressalier. Då blir ju detta missnöje ej heller utrett eller tillrättalagt. Detta gäller oxå inom handikappomsorg o Äldreomsorg. Undantag hoppas jag finns!?
Alla artiklar man läser i tidningarna om olika sorters vanvård på instituitioner...är definitiv ingen överdrift. Det är endast en "pink i havet" hur verkligheten har sett ut sen minst 50 år tillbaka.
Jag har krigat mycket med kommunen o även ett flertal ggr gått vidare till div tillsynsmyndighet. Men det är ingen idè... Alla de ggr jag gjort det har jag bara fått insé att de håller varandra bakom ryggen. Du kan precis lika gärna köra huvudet i väggen. Det får du lika mycket hjälp o stöd av. Detta ser o erfar jag även nu...IDAG ÅR 2006.
Myndigheterna har behandlat mej så illa sen jag föddes. Därför kan jag inte låta dem trampa mer på mej utan att jag sätter hårt mot hårt.
"Så som du blir behandlad så behandlar du tillbaka" Jag kommer aldrig att ge mej för dessa hjärtlösa människor. ÖVER MIN DÖDA KROPP!!
Det är alldeles för mycket BYRÅKRATI.
Herr o Fru Myndighet: Det finns en levande människa bakom siffrorna i pappren...av kött o blod. Det bör ni lägga på minnet. Plocka även fram er Empati...om ni är utrustade med den varan. Förresten...det har ni inte någon. Det är nog en förutsättning att inte ha i ert yrke...tror jag
Som Mamma till ett funktionshindrat barn vill jag bara påstå att Lagar som kallas deras Rättigheter. Finns endast på papper. Detta gäller framför allt de Handikapp som inte syns på utsidan. Men gäller ej hörselskadade......
Jag vet. Har sett det på mycket nära håll.
Blev ordentligt sjuk år 2000 i en utmattningsdepression...senare uppdagades att jag även hade Fibromyalgi. Efter många utredningar på varför jag hade så mycket värk i hela kroppen.
Toppen på isberget var väl när jag fick böta 3000 kr för att jag inte lämnat in års-redovisning som God Man för min dotter. Detta är ca 3 år sen. Då hade jag varit sjuk i tre år....men det togs det ingen hänsyn till. Därför att Lagen gäller inte för sjukdom.....
Under 2005 blev jag oxå Polisanmäld av min dotters förra förvaltare. "Grov förskingring" o "Urkundsförfalskning "var brottet. Jo minsann...nu skullle jag bli straffad för att jag förstört hela mitt liv för att få min dotter till en någolunda fungerande människa i detta tuffa samhälle. Inget av detta är gjort med uppsåt...som ni kanske förstår. En ren hämnd är vad det är..från anmälarens sida. Men nu har jag Advokat o blir bemött med största respekt.
Jag återkommer när detta är klart. Så nu kanske ni kan förstå att jag blir allergisk o får röda utslag bara jag hör namnet MYNDIGHET!
SEGRADE i Maj 2006...."Uppsåt kan ej bevisas" Jiiipppiiii......
Det är EN av de Få ggr jag segrat. Vet ärligt talat inte om jag gott ur kampen med huvudet i behåll...förrän nu. Det ni!!!
Det är då märkligt att jag alltid ska straffas! Trots att jag gjort allt som stått i min makt o lite till. Myndigheterna tar alltid för givet att du handlar med onda avsikter...*Suck*
Under de år jag hade min dotter med NPF...boende hemma....så var det mycket här i livet som jag fick försaka. Umgås med vänner var inte ens tänkbart. Eftersom jag var ensamstående så blev jag ju isf tvungen att ha henne med mej. Detta blev ohållbart o slutade alltid i katastrof. Fick ju alltid springa efter henne eftersom hon var så hyperaktiv o många gånger bara försvann. Det blev ju bara jobbigt. Därför blev ju valet att jag aldrig åkte någonstans. Med åren som gick så ökade min trötthet o energi-löshet. Till slut orkade jag bara göra det som jag måste...sköta hemmet jobba o hålla reda på min dotter. För att inte tala om alla möten i skola o kommun. Vad avhandlades på dessa möten...jo massa snack o tomma ord i kosmetisk form....som inte ledde någonstans. Sällan kom det ut nåt positivt som var till gagn för mej eller min dotter.
Men trots att myndigheterna gjort allt de kunnat för att ta dö på mej....så lever jag i bästa förmåga. Visst finns det sviter kvar som jag aldrig blir fri från. Men till deras misstycke...så lever jag. De kan aldrig gottgöra allt ont de gjort mej!
Kalla mej gärna bitter.... Hatisk är nog mer överrensstämmande i saken.
Mina intressen Data, Hälsa, trädgård, o min hund Mitzi, handarbete + alla mina goa vänner på div mailinglistor på internet..vilka gett mig mycke stöd o många roliga stunder.
Trädgården är mitt allt på våren o sommaren. Hade jag varit frisk...hade jag nog näst intill bott där. Jag gör allt som går att göra i rabatter...nya påhitt o nya växter varje år. Tro mig eller ej....Men det är den absolut bästa avkoppling för mig. Då mår jag bara så gott......
Så lägger jag många timmar på data....alla mina goa fibrovänner finns ju där. Finns inga begränsningar vad det anbelangar... ibland är där mycke aktivitet...i bland lite.
Jag bor i en liten stuga på 50 kvm inne i skogen, öster om Göteborg. Jag bor där med en Papillongtik vid namn Mitzi f. - 95...som är det goaste som finns. Här stortrivs jag.. långt från stress o buller!
Jag är väldigt noga med vad jag stoppar i mej.
Minst 1 promenad på ca ½- 1 timma/dag gärna med Stavar. Med mej har jag min lilla Mitzi.
Snälla du! Glöm inte skriva i min gästbok
|
|
25 Juli 2006
| Länk
| Mitt Liv
| 2 kommentarer
|
 |
|
