Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


Litet hopp i dag...?

dag var vi på möte hos ÖF. Det tog väl ca 30 min, innan vi liksom fått dem o förstå vad det är som inte fungerar i dotterns vardag på boendet o med förvaltaren.
Det största problemet är hennes autistiska problem. Det finns inte kompetens för det handikappet. Inte hos förvaltaren heller, som mer använder sej av tukt o uppfostran. Oj oj oj....vad fel det blir. Måste få henne från boendet, fortast möjligt.
Vi har ev en bostadsrätts-lägenhet utanför Kristianstad, som är ledig omg. Vi ska ev åka ner o titta på den på fredag...om ingen annan hunnit före? Därefter hoppas jag på en ny utredning på dottern, så vi kan söka PA (personlig assistans) för henne. Vi hade kontakt med ett bolag, som var här förra året. Det lät inte helt omöjligt. Så nu vet alla inblandade att det är detta vi ska satsa på nu.
På lördag hyr vi en stuga i Danmark, en vecka. Då passar vi på att åka över till Tyskland o kika lite. Sen börjar snickarna o bygga här o det blir rörigt värre. Då kan det vara skönt att vara lite utvilad.
Känns lite mer hoppfullt i dag.
27 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Leva eller dö...?

Orkade inte ha dottern hemma....det gick bara inte. Ytan i huset är för liten, för att vi inte ska gå på varandra. Psyk o stressrelaterade problem kom inpå oss o ovänskapen var ett faktum. Men...även jag måste insé problemen. Inget blir ju bättre eller löst, kring henne om hon bor här. That´s it.
Sjukhus-besöket för henne i går, slutade positivt. De hittade inget fel i hennes ben. De gjorde ultraljud för att vara säkra. Troligen har hon fått nervvärk i benet, som jag själv har. Det kan göra VÄL så ont. Så det var ju ändå skönt. Hade ju bara min pappa i tankarna o hur han gick bort med en propp i benet, som gick direkt till hjärtat. Det gick på ett par timmar. Glömmer det aldrig...han var ju bara 47 år. Älskade honom trots allt.... Han hade precis börjat ett nytt liv ihop med en kvinna o verkade så lycklig. Mamma hade ju dött året innan. Usch ja....

I dag har äntligen grävskopan börjat gräva. Nästa vecka tror jag byggarna kommer, äntligen får vi större ytor. Det är ändå nåt man har o se fram emot. Dessutom är våren här o fåglarna har börjat se sej om efter bostad för sina små efterkommor.
Dotterns förvaltare ringde henne i dag o sa att: Du får inte flytta förrän du visat mej att du kan klara upp att ha egen lägenhet med städning o hygien. Hur i h-e kan hon ställa en sån dum fråga? Dottern har bott på 2 olika gruppboende, internatskola, i egen lägenhet. Hon flyttade hem ifrån år - 97. INGEN personal har någonsin, lyckats få henne att hålla i ordning omkring sej, på 11 år. Samma gäller hygienen. Hur kan man bara vara så trög i huvudet? Hon behandlar dottern, som om hon vore en hund. "Sitt vackert, vacker tass mm mm"
Detta borde ju en idiot begripa?!
Ha en god dag allihop o kram till er som vill ha.
26 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Första "spadtaget" i dag

I går anlände Grävskopan hit. Den har stått här på tomten o vilat sej i natt. På fm i dag, kommer han som ska hålla i spakarna o schakta bort all jord, där tillbyggnaden ska stå. Spännande att se hur långt ner han kommer, innan han stöter på berg? Vi vill gärna ha en källare under. Men det kan det bara bli om det inte finns berg på mindre än ca 2 m djup. Men detta är jag tveksam till? I annan fall måste vi göra ett förråd på annat ställe på tomten.
Näste vecka kommer ev de snickare ssom ska bygga ut vårt hus. Härligt att se att det börjar hända något i positiv riktning. Alltid något....men resten av familjen, är lika negativ...ang dottern.
Jag ska på möte på onsdag, då vi hoppas komma lite närmare lösningen för henne.

På lördag nästa vecka åker vi till Skåne, där vi hyrt en stuga vid havet. Dottern ska hälsa på en kompis i Skåne under denna veckan. Tanken är att släppa allt negativt i känsloväg. Efter den veckan måste dottern tillbaka till sitt boende. Vi orkar inte ha henne här...tyvärr.
Då hoppas vi att det hänt något, så hon KAN bo där ett tag till. Det måste väl gå att få vett i huvudet på Kommunaltjänstemän, någon gång? Tveksamt....förresten.......?
24 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Ingen empati..inget liv

Jaaa gott folk....nu står vi på ruta noll i g e n . .
Dottern bor hemma hos mej nu. Hur länge...står väl skrivet i stjärnorna? Hur ska vi orka...? Det finns ingen omsorg för min dotter...eller? Vem är det fel på? Måste ställa frågan...eftersom detta är tredje gången, jag måste ta hem henne. Hon är 30 år o ingen i HK-omsorgen fattar något. Förmyndaren borde ju ha ansvar...men nej...icke. Hon sitter bara som en bromskloss o säjer NEJ...till allt. Ta mej fan...till allt. Vi har en bostad för dottern, hos hennes fd kontaktperson. Hon kan dessutom hennes handikapp o kan tackla henne precis lika bra som jag kan. En av de mest gudomliga människor för o till dottern. Det enda förvaltaren hade behövt göra är att skaffa fram sysselsättning på dagarna. Men hon sa Nej...till det. Hon har bestämt att dottern ska bo på gruppboende, thats it. Två gruppboende har hon bott på, som bara blev ett rent misslyckande. Varför kan de inte se det? Varför ska hon behöva gå igenom fler misslyckande?

Börjar förstå att det slår över hos vissa människor, som tex de som skjuter vilt omkring sej...eller slänger in bomber, här o där.....
Hoppas jag klarar mej från dessa våldstankar....f-n vet....? Hellre ett vårdpaket som sitter inlåst nånstans o fattar nada...men jag får nog inte välja, den gången heller.
Vi fick hot om att dottern skulle hämtas av polis i går...tillbaka till gruppboendet. Men hallå...har de fått fullständig hjärnsläpp? Det är människor o inte paket, som man kan skicka fram o tillbaka. Det finns inga gränser längre. Vart är vi på väg? Ska hon straffas för att hon är funktionshindrad? Vem har bestämt det?Jo...det är precis så det är i dag. Därför att det är pengarna som styr o människans otroliga maktbegär.
Det är o blir ett STRAFF, om man har varit så jävla dum att man fött fram människor, som inte följer mönstret o kan placeras in i samhällets förutbestämda fack. Det kommer att bli som det var förr...de ska låsas in. De har inget existensberättigande i vårt sjuka samhällsklimat. That´s life.....
Men vem bryr sej...? De är iaf inte födda ännu. Lika bra att lägga sej ner o dö, då tar jag med mej dottern...hon känner lika dant.
/Förbannad skattebetalare
22 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Nu ger jag ta mej f-n upp

Nu är dottern fullkomligt knäckt o hemma hos mej. Hon stannar här nu. Jag orkar inte gå i klinch med vare sej henne, Förvaltaren, personalen eller cheferna på kommunen. Jag skickar ner henne till Skåne, till sin kompis några dagar...så fort det går. Nu skiter jag högaktningsfullt i denna kommunen, vad anbelangar min dotters vidkommande.
De har vunnit o de tror att jag åter igen är besegrad. Men jag bjuder på det....

Till förvaltaren o ÖF, skrev jag: Du kan säja upp XX lägenhet på boendet från 1 mars. Hon har fått flera lägenhetsförslag från ABK i Kristianstad. Dem bör du ringa o tala om att hon har Förvaltare, med tanke på att det är du/ni som sköter hennes ekonomi o även skriver på div papper o kontrakt.
Tel: 044 - 780 32 00, begär "Bobutiken" i växeln
Några dubbla hyror blir det inte tal om, från hennes ekonomi. Den ena hyran betalar vi isf. Vi vill oxå ha ett eget liv. I detta fallet kan vi med pengar, få det o dottern blir glad o lycklig igen.
19 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Huskuren mot förkylningen

Blev så trött här om kvällen o kröp ner tidigare än jag brukar. Kände mej som en "slagen hjälte", men det är ju inte nån direkt ovanlig känsla hos mej.
Vaknade dagen efter o var så förkyld o hade ont i luftrören skallen, musklerna i armar o axlar.Inte visste jag att jag hade muskler där...? Ha ha ha... Så det blev ju sängläge det mesta av tiden. Intog 1 tsk Gurkmeja + 1 c-vitamin 3 ggr/dag, gurglade halsen med lite vatten o vinäger 3 ggr/dag, Spolade näsan med saltlösning 3-5 ggr/dag Drack varmt vatten m citron i precis före läggdax. I två dagar har jag kört denna huskur. I dag är jag feberfri o har inte mer kvar av mina symtom än snuva. Vaknade i natt, då allt gick ur kroppen...SJÖBLÖT.
Jag har inte gjort mycket mer än sovit o ätit, under 2 dagar. I dag känner jag mej NÄSTAN frisk. Det var bara att kasta sej i duschen på morgonen.
15 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Kära Enhetschef o Förvaltare

Dottern berättade för mej att tandläkaren sagt att hon inte får nån mer bettskena, för att hon ALDRIG borstar sina tänder. Tandköttet är helt infekterat. Hon har inte borstat sina tänder sen hennes el-tandborste gick sönder, det var i okt - 07. Vaaaa?? Kallas detta hjälp? Jag sa till personal på gruppboendet i höstas att de måste se till så att dottern borstar sina tänder varje dag. Men icke.... Hygienen borde väl tillhöra en av de viktigaste hjälpinsatserna? Samma gäller hennes fötter. Djupa sprickor på hälarna, i g e n. Hon skulle få eget förbandsmaterial, till fötterna, av förvaltaren, det lovad hon i december. Vart tog det vägen? Slappheten är total, vad det beror på, är nog att det är alldeles för många människor runt dottern? Alla tror sej veta bäst, dessutom en mycket bristfällig kommunikation.
Personalen kan ju inte bara gå in till dottern o säja att hon ska göra det o detta, o sen gå där ifrån. Därför anser inte jag att hon får den hjälp o stöttning hon behöver.
När dottern hade hemtjänst i eget boende. Då gick inte personalen ifrån henne förrän hon skött sin hygien o hade rena o hela kläder på sej.

Gällande tandborste, så kan inte dottern kontrollera sin muskelstyrka, därför måste hon ha el-tandborste (uppladdningsbar) . Med vanlig tandborste, sliter hon sönder tandköttet. Men vilket år får hon den?

Därför kommer vi nu att söka ny lägenhet till henne i en annan kommun, alt köpa en sådan. Hemtjänsten fungerade mycket bättre i hennes vardag, än vad det gör i dag, på gruppboendet. Då fick hon leva!

Dottern har varit hos mej hela helgen. Det beror inte på ETT enda problem, som t e x att hon inte kom till "Hab" i fredags, som många tror. Det handlar om helheten, av problem o oroligheter, som återkommer ideligen o har så gjort i 1 år, 1 feb.

Vi kommer att fullfölja detta beslut, att fixa annat boende till henne. Ingen kommer heller att kunna hindra oss, oavsett om man är Kommunaltjänsteman eller Förvaltare.
Sen glömmer vi att hon nånsin bott i denna kommunen.
10 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 1 kommentar
Jag ger upp o planerar annat

Nu är måttet rågat...vad anbelangar dotterns framtid på gruppboendet. Nu ska vi först försöka få in henne på en folkhögskola i Skåne där hon gick 1998-2001. Där hade de kunskaper om dotterns handikapp o dessutom JOBBADE utefter de premisserna. Det funkade jättebra, efter vissa justeringar. Det blir en tillfällig lösning att få henne snabbt ifrån gruppboendet. Sen hjälper skolan till att skaffa boende, när hon ska sluta där. Förutsättningen är ju att hon vill bo kvar i Skåne. Hon har ju bott där tidigare. Dessutom kan skolan intyga o ge info, vad hon behöver.
Alt 2, är egen lägenhet i Kristianstad kommun, som är grannkommun till denna skola. Då skulle hon kunna bo i eget o gå på skolan på dagarna.

Nu kommer jag att få ett personligt ombud o slipper därmed "pajkastningen", mellan mej, kommunen o förvaltaren.
Nu är dottern hemma hos mej IGEN pga sedvanligt strul o brist på kommunikation. Ärligt talat bär det mej emot att köra henne till boendet igen. Min ork tryter... Vad gör jag?
8 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 2 kommentarer
Till Hk-omsorgen

Precis så här går det, då det bara finns en enda kontaktperson, som läget är nu, för dottern. Hennes KP är tydligen sjuk o hon ska vara på Vuxen-Hab kl 10.00 i morgon. Den tiden har hon väntat en månad på. Därför måste hon ju dit i morgon (fre). Ringde personalen i kväll o de visste ingenting, om var när eller hur?
Fick reda på av personalen att tiden ska avbokas, trots att jag erbjudit mej. Då svarar personalen att JAG INTE FÅR, för förvaltaren. Vilket århundrade lever vi på? Tror du eller ni att jag tänker lyda order av henne, eller er? Finns inte en möjlighet!
Personal har slutat o ingen har blivit ersatt.
Personalbristen är ett faktum o planeringen är ju under all kritik....då den spricker, ideligen.
Denna tiden för dottern på "hab"kunde varit med i planering, tidigare. Om det fanns personal, så kunde nån annan åka med henne, dit???
Men så här går det inte att fortsätta. När inte personalen har planering o struktur i sitt arbete, hur ska då de boende kunna lära sej det? Deras vardag blir minst sagt orolig.
Dottern o säkert fler måste få veta i god tid när o hur saker planeras i deras liv. Dottern visste inte ens vilken tid hon skulle vara där i morgon. Är det för mycket begärt att de får info, om vad som ska hända i deras tidigare oroliga tillvaro?
Dottern sa till mej i kväll: Jag får aldrig veta någonting, de bara planerar över huvudet på mej. Detta är ju helt oacceptabelt!
Vad händer gällande myrorna, som kryper omkring inne hos dottern o i personalens lägenhet? Det har ju gått lång tid, sen dessa myror upptäcktes. Ska hon behöva bo i en sanitär olägenhet, oxå?
Dottern har alltid varit ganska självgående, när hon fått rätt stöd. En överrock s a s. Men ni tar i från henne både självförtroende, ansvar o insikt. Hon börjar bli instituitionsskadad. Vet inget, tar inget ansvar eller initiativ. Hon går sakta men säkert mot en själslig död. Hänvisar till personalen eller förvaltaren, vad man än frågar henne? Ni ihop med förvaltaren förstör, min dotter som jag en gång byggde upp. Mina framtidsplaner var att göra henne så självgående som möjligt. Men ni gör raka motsatsen. Får henne att gå i instituitionens ledband o bli en bebis. Beklämmande!! Hon blir nekad att leva ett värdigt liv.
Hon mådde mycket bättre då hon hade egen lägenhet med hjälp av hemtjänsten. Då fick hon sin frihet o ta ansvar för sitt egna liv. Då behövde hon inte sitta inlåst o prata med myror, varje kväll. Ingen reagerar eller märker något. Hon trivs inte på sin dagl verksamhet o har aldrig gjort, inte på boendet heller.
Låt henne få LEVA o välja lite själv.!
Det är bara en tidsfråga till jag tar hem henne till mej, tills VI ordnat nåt bättre.
7 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Mina planer

Nu känner jag att vi har medvind o att detta året kommer att bli mitt
bästa. Min sambo har fått sålt sitt hus. Han fick det han ville ha
för det. Så nu ska vi börja planera för vår utbyggnad o div inredning.
25 kvm ska vi bygga ut. Då får vi ett stort sovrum på 15 kvm med burspråk
o ett kontor på 10 kvm.
Vi ska klä om huset med Timmerpanel, som vi bara ska lasera med
en svag toning. Vi har hittat en leverantör i Dalarna, som vi ska beställa
av. Nytt kök o alla vitvaror ska bytas ut. Altanen måste byggas ut mot
sovrummet, där ska vi ha en altandörr också. Min farstu ska byggas
ut o bli dubbelt så stor. Taket ska läggas om också.
Så nu ska vi börja planera, så vi får i gång allt till mars månad.

Detta känns himla kul, så nu ska jag titta på Internet, på säljare av kök.
Var på Ikea i går, men hittade inte nåt jag blev direkt förtjust i.
6 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Maktlöshet/Frustration

Jag bara avskyr denna situationen att vara tvungen att strida mot kommunens HK-omsorg ideligen, år ut o år in. Tror dessa myndigheter att jag själv är orsaken till att ha fått ett funktionshindrat barn? Barn o barn, som i dag är 30 år.....
Undra om de kanske vill byta med mej?
Jag strider o har så gjort i 30 år, för att min dotter ska få de rättigheter som samhället föreskriver att hon har rätt till. Det syns ju inte direkt utanpå, att hon har stora svårigheter. Men,HK-omsorgen borde väl veta att, det inte alltid syns på utsidan? Kan oxå vara så att de anser att jag jävlas med dem o de ger de tillbaka med samma mynt? Det är isf en oerhört låg nivå? Det är ju dottern, som får betala priset. Är de medvetna om det? Troligen inte! De har ju makten o den ser de till att utnyttja, i allra högsta grad. Det har varit så mycket problem sen hon flyttade dit för 1 år sen. Tror inte hon haft det värre, o blivit så oaccepterd under sina 30 år, än vad hon haft det sista året. Förvaltare blev hon påtvingadfick hon för ett år, sen som tror hon kan o vet allt. Men i själva verket är hon helt novis på hur dottern fungerar. Jag har försökt så att dottern ska bli kvitt henne, nåt år framåt, genom Tingsrätten. Men myndigheterna, kliar varandra på ryggen, så det har blivit "utan bifall" två ggr. Tror att nästa instans blir Hovrätten o isf före 19 feb.
Det känns som att "stånga" huvudet blodigt. De lyssnar helt enkelt inte, eller så är de så arbetsskadade att de bara skiter i det....? De har gett sej fan på att besegra mej o dottern!

Nu mår både jag o dottern dåligt, med ångest o värk överallt. Det börjar luta åt att de segrar. Grattis till dem. Men drivkraften hos mej är helt fastrotad. Jag kommer nog aldrig att klara av att bara titta på hur de går fram. Drivkraften måste bottna i hur jag, som barn såg hur min mamma kämpade för att få ta hem mej, från barnhemmet. Hon lyckades inte heller med myndigheterna. Men hon var missbrukare o kunde aldrig hålla upp nån längre tid, med alkoholen. Men jag då? Jag har aldrig varit missbrukare, på vare sej det ena eller det andra. Kan någon förklara varför man inte kan få dem att ta till sej, det man informerar dem om? Jag begriper det inte. Deras drivkraft måste vara att få mej eller oss båda i graven? Någon annan förklaring har inte jag.
Det är ett grovt straff man får, när man fött ett barn som har en hjärnskada sen födseln, trots att det syns på div undersökningar. Det tar de ingen hänsyn till. Undra om de sover gott på natten....? Det gör inte jag heller.....
4 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar
Sista brevet, kanske....?

Detta skrev jag i går till HK-omsorgens högsta cheg, Enhetschefen, Socialchefen o Kommunalrådet.

Om jag ändå slapp o påpeka alla brister....men det är väl bara en dröm....? Det är inte konstigt att man blivit Rättshaverist i detta Samhället. Ingen lyssnar eller bryr sej. De som redan ligger ska sparkas ner ännu längre. Ingen människosyn som ens är värd namnet...finns kvar i detta Samhället.
Det är bara att traska på i ullstrumporna o hoppas att man får lämna jordelivet, fortast möjligt. Sen har ni vunnit, kan jag glädja er med. Då kan ni fira o må bra. På min gravsten ska det stå: "Samhället drev mej, till denna plats" Lägg aldrig något eller besök, den platsen. Då vill jag ha min vila...som jag aldrig blivit unnad. Vi, jag ber om ursäkt att vi blivit födda till denna världen. Men vi blir inte förlåtna, sedda eller hörda nu heller. Thats life!
Jag hamnade i Myndigheternas klor för 52 år sen, för att jag blev född av fel föräldrar. Den behandling jag fick då, går i repris i dag år 2008.....

Hela regelsystemet är åt skogen o inte ett dugg människovärdigt. Hur ni kan arbeta för det systemet, säjer ju mer om er än om mej.

I torsdags ville dottern åka hem tidigare från sin d verksamhet, för att vila en stund innan hon skulle i väg på dansen på kvällen. Hon fick lov till det från d verksamhets sida. Men alias terrorist-personal sa ju NEJ, som han brukar göra.
Man önskar bli mött av lite god vilja i bland eller lite empati, men det är borta väck. Hon fick åka hem till mej, för att sova en stund. Hon orkar inte vara i farten från morgon till kväll. Men det finns det ju ingen som skulle tänka sej att ta hänsyn till. Hur många kan o vet, hur hennes alla diagnoser + alla tunga mediciner påverkar henne? Det bara snackas om planering struktur o massa annat dravel. Ingen vet o ingen kan, Det sorgliga är att ingen ens VILL VETA. Så även att det finns en liten svag människa bakom. Dottern kom hem till sej, på kvällen, som hon skulle. Hon mådde så dåligt av allt som hänt under dagen. Ren skär ångest, höll på o knäcka henne. När hon kommer hem, ser hon att ingen handlat nån mat, vare sej till henne eller katten. Sen kom en kvällspersonal in o gav henne medicinerna. Dottern talade om att hon hade ångest o mådde dåligt. Den kompetenta personalen svarar då: "Det var det löjligaste jag hört, det får man inte så hastigt o lustigt, utan anledning" Sen gick hon bara. Så kompetent svar, hon gav Dottern.....? Finns det NÅGON som vet att Dottern medicinerar mot sin ångest o oro? Svaret är: Nej, det vet de inte. Hur mycket vet eller vet inte, personalen om Dotterns olika diagnoser o vad hon medicinerar mot? Hur kan det få vara så?
Alla boende är inplacerade i samma fack o ska behandlas lika...eller hur? Ingen hänsyn, flexibilitet eller lite medmänsklighet....bara trampa på.

Detta tog musten ur mej o jag känner nu att vi måste strunta i alla era sjuka regler o mallar. Kanske till er besvikelse, så överlever vi då? Jag vet inte.....det får tiden utvisa?

Jag har jobbat i äldreomsorgen i kommunen i 10 år. Jag blir mörkrädd, när jag ser vad jag ser i dag i HK-omsorgen.
2 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 1 kommentar
Gruppboende=Fängelse...?

Vilken dag det blev i går för dottern. Endast pga att det saknas flexibilitet o lite god vilja, hos personalen på boendet. Jag vet snart inte, om jag ska ge upp o drar mej tillbaka... Bara försöka få henne bort från det fängelset. Det går inte att prata med någon som jobbar i denna kommunen. Deras hjärnor är helt fyrkantiga. De lever i sin egna lilla värld o går i kommunens koppel. De skiter i både "kleti o pleti"...FULLKOMLIGT. De kör sitt egna race....ligger det lik på vägen, så fortsätter de ändå att trampa på dem.

Dottern var på sin dagliga verksamhem i går. Efter jobbet skulle hon åka med en jobbarkompis hem. På kvällen skulle de åkt till dansen i Kungälv. Det blev ingen resa med kompisen, för de hade fått magsjuka på det boendet, som kompisen bodde på.
Så hon fick i stället ledigt 2 tim från jobbet för att hinna hem o vila en stund. Men den gräsligt personalen på boendet, som är direkt olämplig att jobba med människor sa: "NEJ! du får inte komma hem förrän du slutat jobba, det ligger inte i vår dags-planering" Med påföljd att hon åkte hit till mej för att vila en stund. Jag ringde boendet, då hon kommit hit o sa att eftersom dottern inte fick åka hem till sej, för er, så kom hon hit i stället. Det gick inte att prata med honom, som vanligt var han hal som en Ål. Han bara pladdrade nåt om deras planering osv. Jag sa till honom att dottern behöver inte ha vak, av nån personal när hon ska sova. Men samtalet gick åt pipan, som det brukar göra, ledde alltså ingenstans

Hon skulle sedan hämtas här hos mej o samåka med ett annat boende till dansen. Men den resan blev oxå inställd, men det pga av vädret.
Sen hade hon sån ångest o blev så dålig. Jag betalade en färdtjänstresa, så hon kom hem, snabbt. När hon äntligen kom hem, såg hon att ingen handlat mat till henne i dag. Jag tror jag blir skogstokig snart....

Denna fullkomliga maktlöshet ÄTER UPP MEJ INIFRÅN!! Ingen lyssnar eller bryr sej. Så synd om dottern som är så snäll o nästan alltid glad. Men de bara sparkar på henne...... Än den ena o än den andra.
Thats life....?
S U C K . . .
1 Februari 2008  | Länk | Februari - 08 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Maskrosen ******                                             Skaffa en gratis hemsida