|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Juni (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (7) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (13) |
|
| (9) |
|
| (21) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (7) |
|
| (17) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (11) |
|
| (10) |
|
| (8) |
|
| (17) |
|
| (23) |
|
| (33) |
|
| (14) |
|
| (3) |
|
|
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (20) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (21) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (13) |
|
| (1) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (9) |
|
| (18) |
|
| (14) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (39) |
|
| (17) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (11) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (0) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 265 |
| Kommentarer: 100 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
SAMHÄLLET, sett ur min synvinkel
Vi är så förskonade mot både det ena o det andra. Jo vars...Samhället ställer upp för sina medborgare o kommuninvånare. Framför allt gäller det de svagaste i Samhället. På pappret står det att det gäller Handikappade, sjuka o i viss mån hemlösa. Konstigt, att jag inte märkt det? Rättsväsendet, ska jag inte heller skriva några tjusiga ord om.Det EXISTERAR inte ens. Det är oxå bara fina ord, som står på papper, såsom kosmetika.
Jag blev född till att bli beroende av myndigheter. Absolut inget som är självförvållat på nåt sätt.
Jag råkade ha en mamma som var alkoholist, redan innan jag föddes. Därav beroendet av myndigheter för att få tak över huvudet o ev lite mat ibland. Detta är det mest elementära, för att en människa ska överleva, åtminstone FYSISKT. Denna förmån, fick jag av Samhället, på div olika barnhem o fosterhem, som det kallades då på 50-talet. En mycket hård Värld, vet ni som suttit i samma situation. Givetvis har detta präglat mej...oerhört mycket.
Min mamma försökte kämpa så gott hon kunde för att hennes älskade dotter skulle få det bra. Men hem till Mor kom jag aldrig mer efter 5-årsåldern. Det var kanske bäst ändå...jag vet inte...?
Men att få börja arbeta o få stryk av riset, vid 8-års ålder. Det var inget min mamma tillät. Men konstigt nog tillät Samhället det? Vem tror ni vann? Men tro eller försvara inte det som hände då, för att det är 50 år sen. I dag vet Samhället, tyvärr inte heller bättre. Man kunde väl hoppas, att de inte visste bättre då o att det var därför det blev som det blev? Har man erfarenheterna o är född till beroende av myndigheterna, som jag. Då vet o ser man dagligen, att det tyvärr är lika illa fortfarande. Kanske på ett något annorlunda sätt? Men fortfarande lika illa för den människa som blir drabbad. Den skillnad jag kan se är endast namnbytet, men fortfarande är det instituitioner o därmed oxå samma brist på omsorg.
I dag år 2007 är det definitivt ingen större skillnad. Som ex kan jag nämna Äldreboende o Gruppbostäder för handikappade. Vet ni varför? Som ett svar på frågan, kan jag säja att det är total avsaknad av EMPATI.
Jag har jobbat 10 år i Äldreomsorgen o jag har en handikappad dotter, som är i vuxen ålder. Hon har bott tidigare på Gruppbostad o bor nu på ett a nnat.
Jag kan inte se nån större skillnad på de hem jag bodde på för 50 år sen. Snälla du, blunda inte. Detta är SANT!
Jag kallar det endast FÖRVARING..av de stackars människor som måste ha hjälp för att klara vardagen i sitt liv. De måste bo på dessa av Samhällets upprättade tjusiga bostäder med all service. Instituitioner...då som nu. De får hjälp med mat, rena kläder o tak över huvudet. THATS IT.
Det finns tack o lov nåt enstaka sådant boende, där det finns personal som inte är helt avsaknade av EMPATI. Men det är de högre Herrarna o Damerna, som sitter högre upp i Hierarkin som bär det största ansvaret. De har helt enkelt inte räknat in Empati o Själslig omsorg i verksamheterna, för de boende.
Allt räknas bara i pengar. Vi har helt enkelt inte råd att betala lite själslig omsorg för de svagaste i Samhället. "Mamma" är oxå förbjudet att vara. Därför att en mamma visar..det de själva inte kan...just det EMPATI.
Då är det bättre att bli fängelsekund. De har det mycket bättre, i allt som jag nämnt ovan.
Vilka tjusiga förmåner Sverige har... M e n . . inte om du ser bakom de sk kulisserna...
Överklaga o protestera är heller ingen idè längre. Inte så länge de ansvariga "kliar" varandra på ryggen.
Inte konstigt att det begås så mycket självmord. Med tanke på de behov ALLA behöver o sällan eller aldrig får. Vi är uppfostrade till att bli själsligt döda. Samhällets signaler har lyckats...TYVÄRR.
Vart ska det sluta...?
|
|
28 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 1 kommentar
|
 |
|
|
Oturen här igen
Jag hinner inte komma till ro förrän det händer nåt igen? I dag åkte jag rätt ner i skorna igen. Blev bestulen på min plånbok, då jag stod på en Knallemarknad o hjälpte Louise att hitta rätt stl, på de byxor hon skulle köpa. Sen gick jag till bankomaten o Louise stod kvar o väntade. Innan jag kom fram till bankomaten, märkte jag att min plånbok var borta.
Jag gick tillbaka till Louise o bad henne hjälpa mej o söka igenom påsar o min väska, medans jag kände igenom mina fickor. Men icke....
Sen gick jag direkt o fick låna en telefon i en butik för att ringa polisen o banken för att spärra mitt kort. Som tur var hade jag bara ca 60 kr i kontanter i plånboken. Får använda passet resten av veckan för att legitimera mej.
Var så glad att jag börjat återvända till livet igen. Så händer detta....
Hur många ggr orkar man resa sej efter alla j-a smällar man får ta? Vet inte vem jag är skapt av? Men en sak är säker...det är iaf inte GUD!
|
|
24 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Tänkvärt
Mister du pengar, mister du inget.
Mister du vänner, mister du något.
Mister du kärlek, mister du mycket.
Mister du hoppet, mister du allt!
"Jag har inte mist allt, Ännu finns det hopp"
|
|
22 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 1 kommentar
|
|
|
|
Nya tag
Då tar vi nya tag mot nya tider...hoppas jag. Just nu är Louise hemma någa dagar. Så det blir lite mer livat i pensionärsstugan. Känner mej lite lugnare nu...men är fortfarande trött...fast mindre. Börjar känna intresserna bli kul igen. Såsom min trädgård. Men denna blöta sommar...har inte gjort mej så inspirerad som andra år. Men det ser ut som att många blommor börjar blomma om igen nu...när solen tittat fram lite mer. Blir det fint i august...så kanske lusten hos mej, som hos blommorna, vaknar till liv igen.
Livet består av en vän mindre...men det får jag överleva. Mister man en...så står tusen åter. Det lär vi väl få se.
Gubben jobbar mycket denna sommar på vikariat. Han är ledig 1 dag i veckan bara.
I sept hoppas jag vi får tag på en restresa till Tunisien. Min äldsta dotter m familj åker dit 12 sept. Så vi har pratat om att vara där då oxå. Kunde vara skönt att få umgås på ett annat plan...än här hemma. Vi har missat så mycket pga den yngsta dotterns handikapp...som har tagit det mesta av min tid o min energi.
Barnbarnen är med oxå. De ger mej så mycket kraft.
|
|
20 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 0 kommentar
|
|
|
|
Vänner
När vännerna kom till
var tanken ganska klar .
För vänner har nåt i sig
som ingen annan har.
De har en hand som hjälper
de lyssnar och förstår.
De viker inte undan
när många andra går.
Det kan ta flera år innan man får klart för sej att Min vän, var inte den vän jag trodde.
Det är i "nöden" vännen prövas. I går upptäckte jag att den prövningen på min fd vän, inte höll.
|
|
17 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Nu får det vara nog...
...jag anser att jag har ett bättre värde än att behöva leva som jag gör i dag. Vem styr mitt liv? Jo..det är tyvärr Samhället i det stora hela. Jag som trott att jag själv skulle få ombesörja den biten...men ack vad jag bedragt mej. Nu har jag tagit tjuren i hornen o gått vidare till JO. Det måste bli ett stopp för hur vi blir hanterade av Samhället. Inte nog med att de gjort mej sjuk så jag aldrig mer kan arbeta...krasst sagt, slängd på soptippen.
De har inte lyssnat...bara nonchalerat. De bryr sej inte om oss människor, som betalar deras lön. De driver oss i graven, därför att, då blir det ju en kostnad mindre... Men de har inte tänkt på att det blir en skattebetalare mindre oxå. Men det kvittar dem nog, när man som jag, bara är en fattig sjukpensionär, som bara anses ligga Samhället till last. Men jag tar det. I gengäld så ska jag ge igen, på mitt lilla vis. Hämnden är ljuv...det sticker jag inte under stol med.
Samhället har gjort mitt liv till ett helvete. Mitt liv började 1953...så det är nu snart 54 år sen. Har jag då inte rätt att säja ifrån? Jag gör det på ett offentligt sätt, därför att folk ska veta, att livet kan förändras mycket fort. Om du som jag inte är miljonär o då måste tigga om hjälp i Samhället för att få ta del av de rättigheter, det står i Svea Rikes Lag. Men snålheten har grävt djupa spår i Handikappomsorgens budget.
Jag tycker synd om dej..min dotter..jag orkar bara fälla en tår..
Maktlösheten är total i detta hårda Samhälle.
Jag har inte dukat under ännu..men det är nog bara en tidsfråga...?
Du lilla barn som inte så mycket vet
Som kastats ut i ovisshet
Ditt förstånd blev ej riktigt som på andra
Men förlåt dem, som på dej försöker klandra.
Du lilla barn som är av ben o kött
Som hittills så många motgångar mött
För dig finns endast enkla ting
Du ser dej oförstående omkring
Litar blint på vad Mor sagt
Trots att hon är utan makt.
Du har ju sett vad girighet är
Snart du kanske vet, hur man inte lär?
Om man kunde sätta skygglappar för dina ögon blå
Skulle inte världen bli enklare då?
Du skulle slippa se maktbegärens fel
Samt Samhällets falska spel.
Hoppas du en Dag, får känna lycka o behag
Detta är en önskning, jag vill uppleva en Dag.
|
|
15 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 0 kommentar
|
|
|
|
Livet går vidare
Ja det måste ju det. Nu har jag iaf Dottern hemma ett par dagar. Lugnt den tiden...även om det kan bli lite påfrestande i bland. Men min oro för henne är inte lika intensiv. Nu vet jag ju var hon är, o ser henne meed blotta ögat.
Alla har vi fått en uppgift i livet, denna med min Dotter blev min...s u c k. Har jag klarat det med livet i behåll i 29 år...så lär jag nog klara det. Kan inte tänka mej annat än att den värsta tiden, ändock är förbi.
På bilden ser ni ett Rådjurs-kid. Mamman sprang i väg med sitt andra kid.
Troligen tvillingar. Det stod bara 3-4 m från mej. Sällan man lyckas komma så nära.
|
|
12 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 1 kommentar
|
|
|
|
Vad trött jag blir..
...på allt..allt allt.
Varför kan jag aldrig få ro? Varför just jag o varför jämt o ständigt? Fattar inte hur länge min kropp...ska orka fungera. Det blir en hjärtinfarkt en vacker afton...o sen är det slut. Då måtte jag väl få ro o vila....fan vet...?
Det värsta man kan råka ut för är att få ett barn som inte är psykiskt friskt. Problem oro stress o detta att alltid vara beredd för att ingripa i någon minst sagt otrevlig situation.Så här ska man ha det...så länge man lever...vilket inte är troligt att man gör så länge....? I bland är det så att jag längtar dit...där jag kan få ro. Kan någon förstå det?
Blåst regn o 14.7 grader. Kan man inte bli pessimist för mindre....?
|
|
8 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 1 kommentar
|
|
|
|
UTSLITEN igen
Nu är jag hos min särbo o ska vila ut några dagar. Kroppen har sagt i från igen. Har oxå tappat matlusten o då, givetvis gått ner i vikt. Inget jag direkt behöver göra...men men.... Ljusare tider kommer, det är jag helt övertygad om. Frågan är väl bara NÄR?
Var o hälsade på min fd 86-åriga svärmor i går. Hon blir så glad när vi kommer...så det är riktigt roligt att åka dit. Känner hur tacksam hon är när vi är där. Hon är pigg...men lite glömsk. Men inte värre än normalt. Ena sonen dog i april, endast 56 år gammal. Inte roligt när ens barn går i graven före.
"Regnet det bara öser ner"...la la la... Som det brukar göra i Juli månad. Visst är det trist? Åtminstone för dem som måste ha semester i juli.
För min egna del har det inte så stor betydelse just nu...eftersom min ork ligger på "sparlåga" Augusti brukar vara den finaste månaden, så den ser jag fram emot. Då kanske jag förhoppningsvis mår lite bättre oxå.
|
|
5 Juli 2007
| Länk
| Juli - 07
| 1 kommentar
|
|
|
