~via dolorosa~
Startsidan Blogg Fotoalbum Citat Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2023)
>>


Vågar jag?

Det är nästan så att jag inte vågar skriva ut det... ifall jag jinxar det då... men, here it comes:

Jag mår bättre!

Det är sån skön känsla att inte vakna med en lamslagande ångest, att kunna göra olika saker, orka göra olika saker. Hade tom en nästan ångestfri dag i tisdags! Helt otrolig skön känsla på kvällen, när jag skulle sova... Bara små stråk av ångestkänningar!

Igår vågade jag mig tom till frisören! Har långe velat klippa bort det slitna, men inte orkat och vågat... Igår gjorde jag det, lite spontant. Visst kom ångesten, när jag satt där med blött hår och en klippande tjej, men jag hanterade det!

Nu är jag lite orolig för att den ska komma tillbaka, bara för att jag uppmärksammar att den nästan är borta! Men men.... ska försöka fortsätta med mina rutiner... tre månader skulle jag ge det.... minst.

Kanske Efexor verkligen fungerar för mig!!! Det vore ju bara underbart!

Idag har jag planerat att städa här hemma... i Sörflärke... hos mig och Christer... Igår svarade jag i telefonen: Hos Christer, det är Anna!... Kanske ska nöja mig med Anna hädanefter.

Kram på er!

//LadyCara

1 Juli 2010  | Länk | Glädje | 2 kommentarer
Tack

för alla gulliga kommentarer... de gör mig ännu lyckligare!!!

Så, torsdag... en vecka kvar till dagen D... då jag träder in i 30-taggar-klubben.... och det känns....??? Som jag skrev tidigare, jag lever i nuet, inte i nästa vecka, så jag tänker inte på det... tar det när det kommer=)

Ikväll är det ridning... Förberedande hoppning... och imorgon är det hoppning. Är lagom peppad, men vet att den riktiga kicken kommer när jag väl tagit mig till stallet och får dofta på de underbara hästarna...

Saknar C något så fruktansvärt, och det känns jobbigt att veta att vi kanske inte ses förrän nästa vecka... är ju några mil mellan oss... och han har barnen i helgen...

Han bjöd dock ner mig iaf i helgen, men kände att det var lite tidigt att träffa barnen. Mest för att jag inte tycker det känns rätt att åka ner och sova över när de är där. Det vore en sak om jag kunde bila ner över dagen och bara som ta en fika och så, men att deras första intryck av mig blir att jag kryper ner i pappas säng... det känns inte rätt mot varken dem eller mig.

Sen så vill jag på något sätt vara mer säker på mig och C. Att vi är förälskade nu, betyder ju inte automatiskt att vi är det om en eller två månader, även om det känns så nu. Man vet ju aldrig. Och att då fästa sig vid hans barn känns bara elakt mot dem och mig.

Men jag vill ju väldigt gärna träffa dem, de verkar helt underbara, 3 och 5 år gamla... sen så är de ju en del av honom, så då måste de ju vara fina kids=)

Nu kommer Vovven och tokgosas med mig... är bara en aning i vägen.... katter...

Så, back to C. Min tanke just nu är att bila ner på onsdag efter jobbet och vakna på födelsedagen och se hans fina leende... det är inte en så dålig present till mig själv tycker jag :P Men, ja, vi får väl se vad som händer...

Och Nelly går ner i vikt och är glad... är så roligt att se henne skutta fram ledigt i gräset!

Hmm... sitter bara och fånler... jaja... man är ju som man är...

Nu ska jag dona lite med FarmTown på Facebook, sen ridning....

//LadyCara

7 Maj 2009  | Länk | Glädje | 1 kommentar
Att vara kär

Så... börjar bli dags att uppdatera här igen... orsaken till min tystnad denna gång är att jag haft besök hela långa helgen! Och kan man sitta och kramas, så vill man ju inte sitta vid datorn:P

Så, kärleken den underbara har drabbat den Burströmska kåken med buller och bång. Den stampade inte ens av skorna utan stövlade raka vägen in, och trots mina försök att undkomma, så fångade den in mig i en underbar kram!

Haha, poetiskt värre:P

Var förbi Madde och Jimmy idag efter jobbet, och Line frågade; Är du kär i C NU då???

Hon har ställt den frågan sen första gången C kom och hälsade på mig... Och jag har hela tiden svarat att; Näe, men jag tycker om honom väldigt mycket. Men, idag, till hennes stora glädje (hon sträckte jublande upp händerna i luften och utropade Yes yes yes) så svarade jag tyst att: jo, jag var ju kär i C nu....

Snacka om att tajming is everything! Hade jag mött C för ett år sen, så hade jag nog inte ens pallat med att träffa honom... Anna sa att min nya terapeut är grym, i att hon hela tiden peppar mig att utmana mig själv, för att hålla ångesten borta. Jag FÅR inte skippa ngt, undvika ngt, eller göra ngt på grund av ångesten...

Mitt tidigare mantra: Dör jag, så dör jag, men nu ska jag rida och vara närvarande i nuet, utbyttes i början mot; Dör jag, så dör jag, men nu ska jag dejta C och vara närvarande varje minut, till att bli; Dör jag så dör jag, men nu ska jag leva i nuet!

Och det funkar ju faktiskt... Sitter och väntar på att elaka Herr Ångest ska komma och hoppa på mig, men han uteblir... Visst, jag har småkänningar, och vissa kvällar är jobbiga, men, jag försöker köra med medveten närvaro, fokusera på nuet och inte på imorgon, nästa vecka eller nästa månad...

Så, jag är lycklig. Löjligt vårlycklig, med ett ständigt småleende inom mig och mina vanliga tokerier på utsidan. Allt känns möjligt och det är så underbart!!!

C är underbar, och trots att vi inte känt varandra så länge, så kändes det rätt redan där vid Åhlens, där jag stod och funderade på om jag skulle försöka gömma mig, innan han kom fram och gav mig en kram. Det kändes ännu mer rätt när hans hand sakta hittade min i soffan under kvällen, och den första kyssen... försiktig och trevande... den kändes helrätt ;)

Remember those walls I built
Well, baby theyre tumbling down
And they didnt even put up a fight
They didnt even make up a sound

I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now

Its like Ive been awakened
Every rule I had you breakin
Its the risk that Im takin
I aint never gonna shut you out

Everywhere Im looking now
Im surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know youre my saving grace

Youre everything I need and more
Its written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it wont fade away

I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo

Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
Youre the only one that I want
Think Im addicted to your light

I swore Id never fall again
But this dont even feel like falling
Gravity cant forget
To pull me back to the ground again

//LadyCara

5 Maj 2009  | Länk | Glädje | 5 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Anna J                                             Skaffa en gratis hemsida