Så... börjar bli dags att uppdatera här igen... orsaken till min tystnad denna gång är att jag haft besök hela långa helgen! Och kan man sitta och kramas, så vill man ju inte sitta vid datorn:P
Så, kärleken den underbara har drabbat den Burströmska kåken med buller och bång. Den stampade inte ens av skorna utan stövlade raka vägen in, och trots mina försök att undkomma, så fångade den in mig i en underbar kram!
Haha, poetiskt värre:P
Var förbi Madde och Jimmy idag efter jobbet, och Line frågade; Är du kär i C NU då???
Hon har ställt den frågan sen första gången C kom och hälsade på mig... Och jag har hela tiden svarat att; Näe, men jag tycker om honom väldigt mycket. Men, idag, till hennes stora glädje (hon sträckte jublande upp händerna i luften och utropade Yes yes yes) så svarade jag tyst att: jo, jag var ju kär i C nu....
Snacka om att tajming is everything! Hade jag mött C för ett år sen, så hade jag nog inte ens pallat med att träffa honom... Anna sa att min nya terapeut är grym, i att hon hela tiden peppar mig att utmana mig själv, för att hålla ångesten borta. Jag FÅR inte skippa ngt, undvika ngt, eller göra ngt på grund av ångesten...
Mitt tidigare mantra: Dör jag, så dör jag, men nu ska jag rida och vara närvarande i nuet, utbyttes i början mot; Dör jag, så dör jag, men nu ska jag dejta C och vara närvarande varje minut, till att bli; Dör jag så dör jag, men nu ska jag leva i nuet!
Och det funkar ju faktiskt... Sitter och väntar på att elaka Herr Ångest ska komma och hoppa på mig, men han uteblir... Visst, jag har småkänningar, och vissa kvällar är jobbiga, men, jag försöker köra med medveten närvaro, fokusera på nuet och inte på imorgon, nästa vecka eller nästa månad...
Så, jag är lycklig. Löjligt vårlycklig, med ett ständigt småleende inom mig och mina vanliga tokerier på utsidan. Allt känns möjligt och det är så underbart!!!
C är underbar, och trots att vi inte känt varandra så länge, så kändes det rätt redan där vid Åhlens, där jag stod och funderade på om jag skulle försöka gömma mig, innan han kom fram och gav mig en kram. Det kändes ännu mer rätt när hans hand sakta hittade min i soffan under kvällen, och den första kyssen... försiktig och trevande... den kändes helrätt ;)
Remember those walls I built
Well, baby theyre tumbling down
And they didnt even put up a fight
They didnt even make up a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now
Its like Ive been awakened
Every rule I had you breakin
Its the risk that Im takin
I aint never gonna shut you out
Everywhere Im looking now
Im surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know youre my saving grace
Youre everything I need and more
Its written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it wont fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
Youre the only one that I want
Think Im addicted to your light
I swore Id never fall again
But this dont even feel like falling
Gravity cant forget
To pull me back to the ground again
//LadyCara