Idag bidde det en skotertur kring lunch...

Och jag knäppte som vanligt en massa kort....:

Det var inte så kallt som det ser ut....

Och betänk, här står boben stilla...

Kärleksparet...

Visst ser den mysig ut!!!

Så, här är bilderna på Line, iför sin klänning + svans + mantel + väska.

Och här ser man att hon är dotter till Fröken allvarlig däruppe:

Ser nästan läskig ut på ögonen... lite väl mycket djävul kanske....

Har fått spisen idag!!! Och den är så fiiiiiiiiiiiiiin!!! Nu fattas bara FalkEl, så jag kan använda den!!!

Här är utsikten jag hade när jag kom hem idag... det man inte ser är 3 rådjur som stod i skogsbrynet... tur att jag är AnnaPanna och iinte Blod-Erik eller PangPang-Jimmy....

//LadyCara

Tiden står stilla. Det kryper i kroppen. Ändå känner jag det inte.

Kryper ihop, knäpper händerna om knäna och söker trygghet. Jag vill inte mer. Detta måste sluta. Hur länge sedan var det jag bara kunde vara? Jag minns inte. Just nu handlar allt om kroppen och mina begränsningar.

Jag hatar det.

Plötsligt är jag rädd. Jag vet inte varför, men jag tvivlar inte på att jag kommer att dö. Rummet krymper och jag blundar hårt, för jag vill inte se. Jag blundar hårt och försöker tänka glada tankar. Det går inte. Rädslan tillåter ingen glädje. Den vill att jag ska gråta. Den vill att jag ska vara beredd att kämpa för mitt liv.

Visst, det kan jag väl göra, men mot vad? Var är faran? Jag ser den inte. Jag känner den bara. Den finns inom mig. Hur ska jag klara av att slåss mot min kropp? Jag springer in på toaletten, sjunker ner på knä och kör ner pek- och långfingret i halsen. Kväljs på en gång, men inget kommer, det gör bara ont i magtrakten och jag blir räddare, kör än en gång ner fingrarna hårt i halsen och vägrar ta bort dem.

Tillslut får jag min belöning, lite galla. Det fräter i munnen och jag spottar och gråter. Tårarna rinner och jag hulkar som en treåring. Jag skäms inte, det är ingen annan här. Jag är ensam. Rädslan drar sig undan, men jag är yr och känner knappt mina ben. Jag ligger kvar och bara andas.

Jag slogs mot faran och jag vann. Den här gången i alla fall. Hur blir det nästa gång? Jag kan inte fortsätta så här, det är lite anorexiavarning över det hela. Inte för att jag försöker banta, men jag är övertygad om att min kropp inte tål mat. Jag mår illa när jag äter. Och när jag har försökt kräkas så mår jag bättre.

Kroppen lurar mig väl inte. Den vill må bra.

Jag spolar och stapplar tillbaka till sängen. Jag fryser så att jag skakar, men det är varmt härinne. Jag svettades innan jag blev rädd. Kryper ner under täcket och bestämmer mig för att sova bort allt det jobbiga.

Då händer det igen. Jag svettas, men fryser ändå. Jag bestämmer mig för att försöka tänka bort det. Tar upp en tidning och koncentrerar mig på en artikel om att fotbollslaget ska få två nya talanger till nästa höst.

"Det handlar om Jonas Östman från Klinkeboda, 21-årig mittfältare i Jultebo och David Norén, 24-årig libero som också spelar i Jultebo."

Det försvinner inte! Det ökar. Jag känner att skräcken kommer rusande. Jag vill fly, men kan inte springa ifrån mig själv.

"Fotbollstränaren Tomas Grip berättar att det haft ögonen på Jonas ett bra tag, men…"

Sätter mig upp i sängen, för att se om det känns bättre då. Det gör det inte. Jag känner inte händerna längre, men ändå sticker det i dem. Det känns som om jag har kryp under huden på mina ben. Det krälar över vaderna och låren. Jag stryker hårt över byxorna, för att döda det obehagliga.

Plötsligt snurrar hela rummet. Jag lägger mig på rygg i sängen och sätter ner en fot i golvet. Det hjälper när man är full och ska sova, men rummet snurrar. Det hjälper lite grann, men nu ser jag som igenom en dimma istället. Blundar hårt. Koncentrerar mig på andningen.

Andas in, 1, 2, 3, 4, 5, andas ut, 5, 4, 3, 2, 1, andas in, 1, 2…

Krälandet över benen försvinner och yrseln är borta. Känner mig lugn igen. Öppnar sakta ögonen och fortsätter att andas långsamt. Skräcken är fortfarande kvar, men den gnager bara i kanterna av nerverna. Hjärtat slår långsammare. Lite väl långsamt tycker jag. Ska det slå så långsamt?

Jag håller kanske på att få hjärtstopp.

Det börjar slå snabbare och jag känner hur skräcken slukar hela nervsystemet, allt blir konstigt, ett virrvarr av obehagliga känslor. Vanmakt, rädsla, sorg, frustration. Jag tappar kontakten med kroppen och allt blir svart.

Öppnar ögonen. Ser ner i toalettens nu grumliga vatten. Gråter ynkligt och kurar ihop mig på det svala golvet.

Plötsligt får jag en tanke. En skrämmande tanke i andra fall, men inte längre. Inget kan vara värre än detta. Hasar mig upp på toalettsitsen och öppnar badrumsskåpet. Hittar ett oöppnat paket från när jag målade om fönstren förra sommaren och skulle få bort färgfläckar från fönstren.

Förra sommaren. Då levde jag fortfarande ett vanligt liv. Då behövde jag inte gömma mig i min lägenhet. Då kunde jag umgås med vänner och vara i affärer. Plötsligt är jag övertygad. Det kommer aldrig att bli så igen. Jag har fastnat i denna skräck. Jag öppnar paketet och tar ut rakbladet. Tvekar en stund, men märker att jag inte är rädd. Äntligen är skräcken borta.

Jag är fri.

En text jag skrev på skrivskolan om min panikångest.

//LadyCara

Har "hittat" lite gamla bilder på lunarstorm, och detta kort på Kitty är ju så fint....

Fler bilder hittar ni på Fotoalbum...

//LadyCara

Skrev ju tidigare att jag gått lös på köksinredningen... här kommer före- och efterbild.

Här håller jag på att koka knäck.... det är drygt en vecka sedan...

Och så efterbilden...

Och varför har jag gjort såhär undrar genast den nyfikna bloggläsaren... Jo, det ska jag tala om... En ny spis är på ingående, och den kommer att vara 10 cm bredare än den gamla, så för att det ska bli snyggt, så fick skåpet bredvid vasken gå i graven.... När nyspisen är på plats, ska det byggas en hylla av ngt slag mellan spis och diskbänk. Och så ska jag fixa någon kryddhylla/kryddhållare mellan fläkten och överskåpen...

Tror det kommer att bli superbra!

Så, vad har jag gjort sedan jag skrev sist? Jo, jag har sytt färdigt Lines mantel, och jag är supernöjd. Hoppas att hon också kommer att gilla den... ska fota den på henne sen, så ni får se vad duktig jag har varit. Svansen är även färdig och så sydde jag en liten svart västa till henne också. Hon ville egentligen ha en ficka på manteln, för att ha en flaska i, med rött innehåll (blod??), men det skulle inte bli bra, så jag sydde en liten väska med vit spets... hoppas den håller måttet.

Sen överraskade jag mig själv med att dammsuga hela huset... andra gången denna vecka... vad är detta??? Tar jag ansvar??? Har jag blivit biten av vuxenhetsflugan??? Jag vet faktiskt inte, men det känns himla bra... kanske allt vänder nu??? Det kanske det redan har...

Har även satt upp en krok till i hallen för att hänga väskor på... och nu tänkte jag slå på tvn och sticka lite...

Imorgon ryktas det om någon skoterutflykt... vi får väl se!

//LadyCara

Har precis haft besök av Madde med barn, Jennie och Lola och Curt. Jag bjöd på lite fika och så fick de gå husesyn. Lola och Curt har inte varit inne i det här huset på 55 år! De tyckte att det hade förbättrats mycket sen dess=) Det var ju kul att höra.

Håller på att sy en mantel till Line. Hon ska ha den på nyår. Håller även på med en svans till henne... Tofsen är färdig, så nu är det bara själva långsvansen kvar=)

Lillebror har skickat mig lite kort från Fåssjö och på brorsbarnen...

En av Ladys valpar, Lård. Cool stavning på en sån sötnos!

Söta Molly och Sonny...

//LadyCara

Nu är jag ensam igen. Samuel har åkt hem och jag är rätt slut efter denna snögrävardag... här kommer lite bilder på våra upptåg.

AnnaPanna fixar en pulka... = ICAkasse!!!

Och allt detta innan lunch!!!

Efter makaroner och köttbullar fixade jag lite gott att tugga på till Pippi på tvn.... Mandarinklyftor, äppelbitar och tobleronetrianglar.

Sen såg vi lite på Byggare Bob innan Anna och Erik kom. Och Madde=)

När Samuel farit, så gick jag lös på köksinredningen... bokstavligt talat... bildbevis kommer lite senare... före och efter bild....

Nu ska jag fixa middag och sen förbi Jomyra för att byta bil. Ska hämta Madde, Jimmy, Anna och Erik i stan ikväll. De ska ut på dans:P Jag har inte råd att följa med, och känner inte riktigt för att gå ut. Vågar inte dricka ngt pga medicinerna, och kan inte riktigt slappna av bland mycket folk just nu... ångesten kommer så lätt och knackar på, så jag tar det lite lugnt. Däremot kan jag ju hämta dem på natten=)

//LadyCara

Uppe vid nio imorse för då knackade det på dörren. Då var Samuel redo att vara Anna-vakt och sköta om mig ett par timmar idag. Han har börjat med att se till att han får ett glas yoghurt och en bit choklad framför tvn.... nu ska vi strax gå ut och bygga en snögrotta...

//LadyCara

Bidde en liten utflykt innan lunch...

Sen avslutade vi allt med att grilla lite korv och lät oss väl smaka...

Nu är jag nyhemkommen och har startat en till maskin tvätt och så har jag sorterat lite papper här i dataskrubben... tänkte sätta mig och sticka lite... vi får väl se...

//LadyCara

Det blev en bra julafton!

Visst, ångesten är och vankar lite i tankegångarna, men, på det stora hela så mådde jag bra under gårdagen. Har ju börjat trappa ner på det lugnande jag äter, gå runt och vara "drogad" hela dagen är inte så roligt... eller, jo det är det, men det är nog inte så bra :P

Hade glömt motorvärmarkabeln hos Madde och Jimmy, så igår, när jag skulle upp till Fredriksfors med en klapp till Hans, så startade inte bilen. Den tyckte att det var alldeles för kallt för att rulla på vägarna... Men, jag ringde Hans, så kom han till mig och fick klappen. Och så startade vi PG, för jag skulle upp på affären oxå.

Efter affären så for jag hem, duschade, åt lunch (första gången jag ätit lunch hemma på.... 6 månader kanske...), klädde mig lite fint, sminkade mig och sen var jag redo för familjen Nyman och Thunell.

Mamma ringde och önskade God Jul och medan vi pratade så öppnade jag en klapp jag fått från Laxbacken. En flaska vin pch en tshirt... med ordet Björklöven på! Jag skrattade gott åt denna kupp och måste säga att tröjan var snygg:P

Sen for jag till Jomyra, där det bjöds på glögg och Kalle Anka. Efter fyra for vi allihopa till Lola och Curt, där det vankades julbord, jultomte och trevlig släktatmosfär.

Ett stort tack till er alla för att jag fick vara med på er julafton, det värmde att få tillbringa julafton med er!

Här kommer lite blandade kort från dagen/aftonen...

Jag fick en pyjamas, en chokladkartong och en tomteskål fylld med toblerone:P

Idag ska jag snart åka och jula för skoglunds.... höra hur deras julafton var....

Btw, 60 pers var inne på sidan igår, och inte en enda skrev god jul eller hej... är ni blyga??? :P

//LadyCara

"Christmas gift suggestions; to your enemy, forgiveness. To an opponent, tolerance. To a friend, your heart. To a customer, service. To all, charity. To every child, a good example. To yourself, respect."

Oren Arnold

Detta är min egna variant på julgran... saknar bara några julgranskulor, men, det får bli nästa jul kanske=)

//LadyCara

Snor denna lista från min söta fd arbetskamrat Lina.

Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?

- Hörs sen...

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

- kommer du på måndag?

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?

- Din beställning är registrerad till 08-12-23 10:48 för registreringsnummer PGX000

4. Vilket sms blev du mest berörd av?

-Min advokat viker inte en tum, hon ä hel skarp.

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?

- Va skönt att höra ifrån dig.

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?

- Tack för din medverkan!

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?

- Här är skrutten :-)

8. Vad vill du höra mest av allt?

- Saknar dig!

Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?

- Hej gumman vi saknar och tänker på dig :-)

10. Din romantiska replik?

-Ring röstbrevlådan du har 1 nytt meddelande.

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?

- Din parkeringstid har gått ut.

//LadyCara

Ledsamt sätter jag som kategori... för det är det.... pga sjukskrivningen så får jag ut runt 7400 kronor i lön denna månad... räkningarna ligger på 7800 typ.... det går inte riktigt runt, kan man lugnt konstatera... Hur jag är räknar så går det bara inte ihop... har kontaktat några företag (typ radiotjänst) och undrat om man kan få uppskov till nästa månad.... inte så mycket annat att göra...

Julklappar i år blir nog en teckning till vännerna och en klubba till barnen... typ...

Näe, så illa ska det väl inte bli, men det känns ju lite surt, med tanke på att jag inte har köpt en enda julklapp än... men men... det löser sig...

Är då utskriven iallafall... var en massa tjaffs, för det var lite för många läkare inblandade.... men slutkontentan blev att jag inte ska ta efexor längre, utan fortsätta på maxdos på seroxatet, ta alimenzin (Theralen) vid behov och miranseran till kvällen... hmmm... vi får väl se.... så det är en massa ny medicin jag måste hämta ut på den där stackars lönen oxå... jaja...

En trisslott kanske...

//LadyCara

                                                                                                                                                                                                   Dessa söta tofflor fick jag för jättemånga år sen av lillebror... Har till och med extraförstärkt dem med läder under sulorna...

//LadyCara

Vaknade strax efter fyra och har sedan dess läst, rensat strumplådan, skruvat upp några krokar och så har jag myst en massa med kisse.... och nu.... nu ska jag rensa lite i iTunes och sen blir det något frukostliknande....

Vid elva är det vårdmöte så jag måste åka till stan senast 10. Tänkte åka förbi hyresvärden också och lämna en julklapp och kolla läget....

Godmorgon!

//LadyCara

Fatta vad coolt att vara Edward på nyår!

Nu ska det ju vara barn med på festen, så den ryker av säkerhetsskäl.... alkohol och vassa föremål... illa

//LadyCara

Jag bara sprutar ord här, eller, inlägg iaf... inte allt är ju nya ord... inte nya tankar heller... men.... måste som gottgöra de 10 dagarna av tystnad... känns som jag vill säga så mycket...

//LadyCara

Mån 18 dec 2000 16:08

Är jag måttligt trött eller??? Tydligt det för annars skulle jag nog inte skriva så... Var uppe till halv fem i morse för att brodera... bidde ändå inte klar... Åkte på skolan och pratade lite med min helsympatiske lärare, som var mer än förstående när jag förklarade situationen och sa att jag skulle åka hem på en gång och bara sova...
Veckan som gått har överhuvudtaget inte varit nå bra åt mig... Telefonen har pajjat... Trolldegskatten sprängdes i ugnen... Katten saknas... Kaffemuggen gick inte sönder... Och dessutom fick jag ett megapanikanfall i fredags, mens jag satt å solvade på slöjden. Attacken har fått mig att fundera mer än jag antagligen borde... Det vore så lätt att bara släppa efter igen... men jag vet hur jobbigt det blir att ta mig tillbaka sen... Nu har jag kämpat i över ett och ett halvt år och är ändå inte tillbaka där jag var innan hela skiten började. Fast det är ju inte meningen heller... Det är ju ett tecken på att nånting är fel, att vanor måste ändras och tankemönster brytas... Gick igenom et schema igår över typ tio tankefällor... Jag använder mig av ca nio av dem... Men jag jobbar på det... Eller jag vet att jag borde jobba på det... Men kommer jag ändå att förbli mig själv??? Jag vet ju inte och det är det som gör mig tokig... Jag vill bara att nån kommer och säger typ; Drick den här gröna smörjan en gång om dagen i en månads tid, så mår du bra sen... varför kan det inte vara så enkelt...???

Nu ska jag mumsa i mig choklad och försöka sova en liten stund=)

Gomorron alla!

Fre 14 dec 2001 01:43

Hej hej!

En nyvaken hippo här. Har sovit sen halv två idag typ... Nu kan jag inte sova längre tror jag. Men jag är djävulskt trött. Vi får se. Måste ner på Statoil iaf å köpa snus.

Har inte ätit sen elvatiden. då åt jag en mandarin=) Kanske ska fixa nåt ätbart...

Drömde en sån mystisk dröm. Jag vaknade att jag grät flera ggr. Den handlade om en rasistgrupp som hämnades på en fd medlem. Först såg jag genom fd medlemmens ögon, hur de invaderade hans hem och dödade hans far genom att sticka ett paraply (???) genom ryggen på honom... sen jakten på honom. Det var jättehemskt.

Sen fick jag nån flashback varför han hade gått ur gruppen. Han hade varit på en fest och där hade de vällt galla över allt som inte var urtida svenskt ttyp... Sen hade de en apa där. en söt liten gullig apa... De skrek om att alla som inte var ”riktiga” svenskar var apor... Så började de slå apan... riva i den å så. Den skrek så hemskt, så då vaknade jag till fram å tebax gråtandes.

När jag somnade om var jag åter i huset där han bodde. Jag var åter killen som varit medlem å jag försökte fly ut genom ett fönster. Utanför huset var det oxå fullt av medlemmar. De såg mig genast å började jaga mig. Precis när de fick fatt mig, kom ett par amerikanska polisbilar in på gårdsplanen. Då bytte jag plötsligt identitet och blev Hippo- poliskvinnan! Jag arresterade hela bunten å masade in dem i en stor sal där jag hade nåt sorts förhör med dem. Helmysko...

Vet inte hur mkt som låter förståeligt, men det var som vanligt otroligt verkligt i drömmen. Försökte somna om i över en timme sen för att fortsätta drömma men det gick inte...


*gäsp*
Kanske ska knata ner på statoil å handla å sen lägga mig framför tv:n å se om jag kan somna om igen. Börjar klockan halv nio i morron=)
Imorse började vi halv åtta för att se luciatåget på skolan. Det var rätt mysigt..

Nu försöker min katt gosa ihjäl vårt plingande julspel... Han är officiellt inte klok=)

Ha de så länge!

/Hippo- vill bli normal

Tripptrapp

Fre 29 nov 2002 19:08

Bakfull som saaaatan... Jobbade eftermiddag igår och började sen hälla i mig allt som innehöll alkohol... Det känns idag. Började med vin och lånade sen en explorer av svärfar... när den tog slut var jag rätt packad, men tyckte att jag fått i mig för lite... började dilla i ilikörer å grejjer... Som tur var, så däckade jag lite gulligt på soffan... Tydligen hade jag bara dillat i mystiska ord...
Jaja, skönt att lyckas bli så fruktansvärt rund under fötterna... det var ett tag sen.

Nu ska jag surfa vidare...

Hippo - fortfarande törstig

*~Dvärgar~*

Mån 20 dec 2004 11:26

Är nere i havet och ska byta däck på PG... Se om det blir nån skillnad=)

Ringde från mårsgården för en stund sen, ville jag skulle jobba ikväll, men nej tack sade jag=) Ska ju till stan och dessutom så har jag jobbat två kvällar i rad, och ska jobba imorgon oxå...

Igår ringde ett av vårdtagarparen, ett som jag trivs jättebra med, och berättade att de var på väg till sjukhuset. Det är det som är så jobbigt med att vara vårdbiträde. De vi är hos mår ju oftast inte så bra, och man kan förlora dem när som helst=( Och man kan ju inte låta bli att fästa sig vid dem heller... Hoppas iaf att allt gick bra igår och att de är hemma till jul!

Har försökt prata med Vovven och förklara att han snart ska sitta i en bil i drygt sex timmar, så han blir förberedd, och vet vad som ska hända *asg* Han kommer att vara helt slut när vi kommer fram. Och där väntar 3 hundar och en ettåring! Han kommer att få fullt upp kan man lugnt säga. Egentligen skulle jag ha haft med mig Kitty, så hon kunde tukta hundarna lite så de fick lite respekt för katter. Hon är stenhård och tuff... Vovven är mer som matte=)

Helgen gick då bra, inga stora missöden. Pratade med en vårdtagare om de sju dvärgarna igår... Vi försökte desperat komma på vad alla hette... Men kom bara på 6, och några namn hittade vi säkert bara på... Help me please! Vad heter de???

Snöade när jag kom upp idag, men nu har det slutat=( Jaja, vintern blev kort i år!

Näe, ska väl dra på mig arbetarbyxorna och börja bråka med däcken=)

//Hippo - måste börja äta igen!!!

~Gilla läget?~

Ons 14 dec 2005 17:57

Onsdag kväll börjar närma sig.
Har varit in till stan idag, först hos Anna där vi hann klart med problem- och mållistan, sen på barnens hus å på rusta för att fixa julklapp till Line och en minijulgran till Gunns mamma.

Sen köpte jag en superräckmacka på café Victoria som jag mumsade i mig hemma hos Madde.

Igår var jag på bibblan, lånade bland annat Tusen och en natt. Har aldrig läst den, så det kanske är på tiden nu. Lånade även en "dokumentärbok" om kvinnliga självmordsbombare i Tjetjenien. Den började jag läsa igår. Intressant!

I måndags sov jag tills jag började jobba, pga att jag lyckats vända på dygnet under helgen. Illa, illa!

I söndags var jag jätteduktig och skottade bort snön från balkongen... det visade sig vara onödigt, för det töade ju bort helt på kvällen... Även min lilla minisnögubbe! Jaja, förgänglig är all lycka!

Har fått en räkning från hyresvärden jag och Stig hyrde av... Stig skulle betala av de sista 3 hyrorna (uppsägningstiden) iom att jag drog till en ny lägenhet och den biten... men, det har han inte gjort, så nu vill värden ha in sina pengar, och iom att vi båda stod på kontraktet, så kan det hända att jag måste betala, om Stig inte fixar det här. Jag har resignerat inombords och är inställd att få betala de där hemska 11000 kronorna, för Stig kommer inte att få ngt jobb detta århundrade, och om han mot förmodan skulle lyckas få en inkomst, så tycker han så synd om sig själv, så han lägger dem på helt fel grejjer: fiskeprylar, mp3-spelare osv... Arrrggggh! Blir så less på honom...
Jaja, får väl se om han lyckas styra upp det här, annars är det väl bara för mig att gilla läget.. *muttrar lite*

Näe, ska väl göra lite nytta härnere... kanske... eller ngt...

Kram på er!

//hippo

Genom staden bland husen
är det inte tillräckligt ljust än
Genom gator jag drömt om
går jag hemåt för att en gång somna
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?

~sammanfattning~

Ångesten är där, glädjen över familjen och vänner... och lite såndär lagom "arg-på-exet"-känsla...

//LadyCara

Satt på Lunarstorm och kollade igenom lite jag har kvar där... 6 års dagbok/blogg... så, tänkte med jämna/ojämna mellanrum lägga ut lite gamla inlägg här... se lite hur lite man ändras... eller tänker... eller inte:P

//LadyCara

Telefonen ringde nyss... det var Irene från avdelningen. Hon ville bara veta hur det var med mig, hur det gick att vara hemma och önska god jul om vi inte hann träffas innan julafton...

Så kul att de hör av sig, och man hör att hon verkligen bryr sig.

Har haft jättetur på lassa med att hamna i bästa "vårdlaget" (enligt andra patienter på avdelningen), och kan bara hålla med, Irene och Tord i mitt lilla gröna lag är helt toppen. De bryr sig verkligen om en och stättar och peppar och kan säga till på skarpen när man är ute och cyklar...

Så, dagens stora pepparkaka går till Grönt vårdlag på Avd 41 (psyk1an) på UmeåNUS...

//LadyCara

Jag och Vovven myste i dataskrubben igår... Skönt att ha matte hemma, så att det alltid finns ett knä att ligga i, tror jag han tänkte....

//LadyCara

Så, en ny dag, nya tankar, nya känslor, ny jag?

Ja, lite faktiskt. Jag vaknade före tio och gick upp och tog itu med lite tvätt på en gång. Vika undan, hänga upp nytvättat och lägga in en ny maskin. Sen frukost, och så har jag surfat runt lite på bodega.se och buttericks sidor.

Igår bestämdes nämligen årets tema till nyår, Film/tv... Och jag har som letat lite inspiration till det... för nu satsar jag 100% på att må så pass bra att jag orkar vara med på festen... jag vill inte ens tänka tanken att behöva ligga hemma och krevera....

Så, tips emottages gärna!

Tänk oxå på hur jag ser ut; rultig typ... stabbig... bredaxlad.... kraftig benstomme, ni hajar, så inget catwoman eller Lara Croft... min kropp passar inte till det.... tyvärr....

Var inne på LeeLoo, men... ja, det är ju bara att titta på bilden nedan, så fattar ni....

Annars hade det ju varit grymt coolt... gått runt och sagt, MULTIPASS och BIG BARABOM hela kvällen... men ja.... jag skulle mera se ut som en kassler på väg ut ur nätet i den där dräkten, så... tipsa mig gärna och hjälp mig fokusera på det roliga och braaiga....

I eftermiddag så har jag tänkt mysa framför tvn. Klockan två nångång skulle det gå ngn film på fyran, som kan vara mysig.... vi får väl se....

//LadyCara

... hur datorer och nätet funkar, kan vara riktigt knepigt...

Jag har placerat min blogg i Robertsfors på Bloggkartan tror jag.... försöker då göra det.... lär ju märkas... hmmm

Borde sova, men det är svårt när jag mår bra... vill må bra så länge som möjligt... men.... ska strax ge mig....

//LadyCara

Har nyhemkommit från Jomyra, där det bjöds på en massa gott.

Har satt upp en julstjärna och nu har jag tänt lite ljus och tänkte mysa framför tvn sen med lite virkning...

Tack för alla kramar och ord ni skickar via sms, kommentarer och allt vad det är. Det värmer och peppar=)

//LadyCara

Så, permis nu igen... Känder skitjobbigt innan, tog emot enormt mycket, ville bara kura i min lilla sjuksäng och sova sova sova... men, så kan jag ju inte göra, så det var bara att ta tag i dagen...

Sen har jag två underbara vänner som har gjort det extra trevligt att komma hem. Under min sjukhusvistelse har Madde och Anna städat mitt hus... och jag menar inte städa som i att de har tagit ut soporna och vattnat blommorna - städa.... utan de har städat som i "tvätta alla kläder-vika alla kläder, sortera en massa påsar med krims och en massa lådor med krams, dammsugit, torkat, diskat, satt upp hyllor, organiserat en massa bråte"-städa... det var som att komma hem till ett riktigt hem! Det finns inga ord för den tacksamhet och kärlek jag känner till dem.... de kommer att ha ett stort guldhjärta vid sina namn i mitt hjärta ett bra tag framöver!

Så jag kom hem till mitt mysiga lilla hus, och där på gården stod Falken och fixade min utelampa på carporten! Så nu lyser det så fint ute på gården. Bjöd honom på en kopp snabbkaffe och surrade en stund.... Det känns lite svårt och konstigt att säga meningen

- !Näe, jag är sjukskriven.. har varit inlagd på lassa... smittar??? Näe, det hoppas jag inte, hahahaa.... näe, alltså det är huvudet och hjärnan som krånglar..." *harkel*

Har precis blivit bjuden på räkris hos Madde och Jimmy, så jag ska strax fara dit....

Och nu känns det inte lika jobbigt att vara hemma.... det gäller att hålla sig sysselsatt.... hmmm...

Lite av oron är att jag fick en ny medicin imorse, efexor... hmm... ja, vi får väl se... mycket piller är det....

8.00 - 5 piller

12.00 - 1 piller

16.00 - 1 piller

20.00 - 3 piller

Hmm... jaja... jag mär ju bättre idag än för två veckor sedan... så...

//LadyCara

Ville bara tipsa om en cool grej jag ramlade över.

För några år sen, när Samuel skulle döpas, så fick han en rätt cool barnbok av Thunell/Nymans. Boken var utformad som De tre små grisarna och Stora Stygga Vargen, och så var Samuels namn med och tre av hans vänner; Line, Birk och Maxan=) Så det blev en bok om Samuel, och jag vet inte hur många gånger jag har läst den för honom.

Nu har det kommit en annan sorts bok, som jag verkligen är sugen på. Den finns på http://www.beebook.se. Där kan du, som i boken tidigare, få med barnets namn, men här kommer twisten, även ett foto på barnet! Det blir som barnets egna, personliga sagobok!

Lite sent till julklapp kanske, men, ändå, det kommer ju fler tillfällen när en bok passar=)

//LadyCara

Ja, jag är tillbaka... Är hemma på permis så att säga... vad har hänt sen sist... inte mycket och allting.

Jag for ju in till Mobila Teamet förra tisdagen och mådde värre än skit... Hann inte ens säga hej till Linda innan jag totalbryter ihop... Läkaren tillkallas och inom en halvtimme så tillfrågas jag bland ångestdimmor och "själsont" om jag kan tänka mig att bli inlagd...

Inlagd på psyket... Jag??? Visst, jag har ångest, men läggas in på en psykavdelning med en massa psykon som är... tokiga??? Det lät väldigt konstigt, men samtidigt så rätt. Läkaren ordnar med inskrivning och jag får åka upp till avd ett som den kallas... En låst avdelning... Kommer in och får hälsa på två skötare, visas till en säng och får gå igenom mina fickor efter potentiella farliga saker... 

Är väldigt misstänksam mot de andra som är inlagda... men upptäcker snart att det är vanliga människor. Människor som mår dåligt, som har ont i själen, men som det oftast inte syns ett dugg på. Och det är en sån sjuk befrielse att vara där. Att må dåligt med andra, utan att behöva maskera, utan att behöva förklara det som inte går att förklara... Att känna en gemenskap med alla som är där, utan att känna en enda...

Det var mycket som hände, samtidigt som tiden stod till. Madde kom förbi och körde hem min bil. Katten skulle skötas, jobbet skulle ringas och hur fan skulle jag tala om för mamma att jag är inlagd på psyk??? Naturligtvis var det inga problem... Saker är sällan det, när det väl kommer till kritan, det är bara min totalbombade hjärna som bygger upp hindren och murarna och paniken...

Jag har nu varit på avdelningen sen förra tisdagen. Var hem en kortis i förrgår, men hade då ngn släng av ngt magvirus, så det var helt kaosartat...

Idag har jag som sagt permis. Ska sova hemma, och imorgon ska jag in till avdelningen igen. Ska bla träffa en läkare och diskutera ett eventuellt medicinbyte.. vi får se hur det går...

Tack för alla fina ord och tankar! När man är nere i det stora svarta hålet, som jag var, så registrerar man inte någon annan, man ser inte klart, och vänner och familj blir som små dammtussar i periferin... Men sen, när man fått näsan över vattenytan, då är ni livbojarna som gör att man orkar kämpa lite till...  Tack för att ni finns där och lyser upp mörkret på erat eget lilla sätt!

Jag har verkligen tur med mina vänner! Det är den familj man väljer själv, och det känns underbart att vara en del i era liv!

Finns mer att skriva, men, får väl ta det pö om pö:P

//LadyCara

Dagen har gått bra. Var och pratade med chefen imorse om hur jag mår och min situation, och hon var väldigt förstående... Sen provade jag att fara på jobbet, och det gick över förväntan... fick dock ta mina piller, men överlag så var det lugnt...

Efter jobbet så kände jag som tillförsikt... det ordnar sig kanske iaf.... sen så ringer mamma och jag berättar hur jag mår och jag hör hur ledsen hon blir... hur orolig och "mammig" hon låter.... och det krossar mitt hjärta.... jag bara gråter och gråter, lyckades hålla ut tills vi sa hej då, men aj....

Det funkar inte längre... jag vill inte längre... det drabbar ju alla omkring mig, vänner, arbetskamrater, familj, chef, "brukare".... allihop måste ändra på sitt liv för mig... jag vill inte det....jag orkar inte mycket mer... imorgon är det MT som gäller och jag hoppas... önskar... vill att det ska finnas en lösning, för om det inte lugnar ner sig, om det inte blir bättre, då går jag sönder...

//LadyCara

Livet suger verkligen nu... jag har ingen lust att skriva alls, men... tänkte att jag försöker en stund iaf... så länge jag orkar... är så trött och slut, så det finns inte....

Träffade MT i torsdags morse, Linda. På vägen dit känner jag att det börjar gå utför... det känns jobbigt, kort och gott. Tar mig till Psyk-avdelningen och betalar och sätter mig i väntrummet... Känner en ångestattack komma och blundar och försöker andas lugnt.. Jag andas i fyrkant så gott det går i ca 5 minuter innan Linda kommer och hämtar mig. Och sen släpper det... jag gråter, inte hysteriskt eller så, utan istället så bryts rösten med jämna mellanrum och tårarna rinner ikapp med näsan. Vi pratar i drygt en timme om hur jag ska gå vidare. Hon fixar tex sömntabletter så att jag får sova ordentligt, så att jag orkar ha ångesten sittandes på axeln hela tiden... Fatta vad jobbigt... jag ska alltså ORKA må dåligt... orkar ju knappt ta mig upp ur sängen ändå, när jag mår bra!

Nästa fras jag skulle pränta in var: GÖRA GÖRA GÖRA! Hur jag än mår, så ska jag göra det som är tänkt... Om jag är på väg till vänner och jag börjar få ångest, så ska jag åka dit, trots att jag mår dåligt... en sorts "acceptans genom handlig" som Anna Kåver skriver om i sin bok.

Efter mötet så for jag gråtandes till jobbet... lyckades behärska mig lite och gick in och försökte jobba som vanligt... Men hela tiden så gungade golvet, jag fick yrselattacker, mådde illa och det kändes som om jag hade diarré på gång... lyckades hålla ut till tolv, så jag sa till att jag nog behövde åka hem och vila, att jag var helt knäckt av terapin.... Fixade en vikarie, som tur var så hade vi en tjej som kunde jobba, och sen for jag hem och la mig.... körde avslappning, och värmekudde på axlarna.... sov till sex, då jag for till Anna och Erik. Satt där och bölade och gick igenom hur jag mådde, tänkte och vad Linda hade sagt....

Det värsta är att det är så länge sedan jag mådde så här, så det känns ännu värre på något vis. Linda sa det i torsdags; Anna, jag kan se att den största känslan här, förutom ångesten, är besvikelse...

Och har hon rätt eller? Det har hon... jag är så less på mig själv, på att må så här, att inte klara av livet, att falla så djävla djupt så snabbt.... Jag är så besviken på mig själv....

I två dagar nu har jag gått runt som i en dimma... igår tog jag mig upp med orden "GÖRA GÖRA GÖRA" i huvudet... åt frukost, fil och macka, klädde på mig för att sätta upp en grangirland med lampor ovanför carporten... när jag är påklädd börjar jag må illa... "GÖRA GÖRA GÖRA" mässar jag, rapar lite och gör mig redo att gå ut.... rapar några fler gånger, och sen kräks jag.... helt sådär apropå ingenting. Mår dock inte illal längre, är bara skakis i ben och armar, så jag marscherar ut och fixar grangirlanden under högljudda pustanden.... det tar så löjligt mycket på kroppen att ha ångest, man orkar ingenting...

Efter att jag gjort det, gick jag och försökte stänga en dörr till en av maskinhallarna... gick sådär... för göra det ordentligt en annan dag. Sen in, diskade under stilla gråt, sen gick jag och la mig en stund. Madde ringde vid halv två och sa till mig att bita mig i läppen och komma ner till Jomyra, hur jobbigt det än var...

När vi lagt på kom "stor"gråten.... Den har jag väntat/längtat på/efter.... Jag typ skrek ut all skräck jag kände i kudden... det skrämmande är att när jag väl började så kunde jag inte sluta... fick tvingam ig själv att bli tyst efter 10 minuters vrålande.... Knäpp??? Jag??? Du skämtar med mig....

Åkte till Madde, gråtandes, satt där med Birk i knät och tittade på när familjen gjorde sånt som normala familjer gör... La mig framför tvn med barnen och Birk säger frågandes: tårar??? Ja, svarar jag, AnnaPanna är lite ledsen idag... Han funderar en stund och säger sen, På vem??? Och det vet jag ju inte, på mig själv, på livet, på allt... men jag säger att jag är ledsen för att jag är lite sjuk... Han kramar om mig och sen ligger vi och ser Rasmus på luffen...

Lyckas tillslut äta lite oxå, lite pommes och ketchup och en skiva rostbiff.... Wow...

Är hos Madde och Jimmy till tio ungefär, och kommer hem och tar sömntabletten och somnar inom en kvart....

Imorse vaknade jag vid 10, klädde på mig och for raka vägen till Jomyra... på ordination av Jomyrafolket... Där har jag varit till alldeles nyss... De är och fixar inför den stora festen ikväll, som jag iaf ska besöka... "GÖRA GÖRA GÖRA"

Frågan är hur länge jag orkar... jag är så trött och så less så jag kan inte ens beskriva det... Att tänka på att jag ska jobba på måndagen känns helt främmande.... hur fan ska det gå?? Jag orkar knappt sitta i en stol mer än en kvart, hur ska jag då orka jobba...??? Alla dessa frågor, katastroftankar och "om"... 

Har hämtat ut boken jag beställde förra veckan, Ingen Panik... Har gjort de första testerna där, och jag är över medel i depression, paniksyndrom, agorafobiskt tänkande och beteende... tanken jag tänker hela tiden är; kommer jag att orka? Kommer det att bli bättre??? ÄR DET VÄRT DET???

//LadyCara

är nog ganska enkelt ibland... denna bild är tagen en timme efter att jag hämtat upp Birk för att vara hans Nanny i två dagar.... Han var helt knäckt....

Han hade då valt ett bra ämne att läsa; Jag bestämmer!

Har precis tömt kameran, så fler bilder kommer upp i fotoalbumet, plus kanske någon film i Videoklipp... det märks ju=)

//LadyCara

Så underbart skönt det är att vara tillbaka på jobbet! Var lite smånervis igår för att det skulle gå åt skogen, men, det var som vanligt helt onödigt! Dagen flöt på bra och det var så roligt hela dagen!!!

Idag började vi lite tidigare för vi skulle åta till stan, och även idag var allt bra. För en vecka sen på väg in till stan var jag så orolig över allt och inget, och idag blängde jag bara uppkäftigt mot regnet som föll och var neutral... man underskattar känslan neutral, inte känna något speciellt, inte tänka på något speciellt... bara vara...

Fast, jag vaknade dock imorse med halsont, så när vi skulle på Plantagen idag, så fick jag lite snabbt springa in på Willys och köpa halstabletter... jag blir så ynklig och "tyck-synd-om-mig" när jag har ont i halsen... så nu är det Vicks Honey som gäller... sen ikväll, om det blir värre, så blir det Strepsil... Och så Kan Yang förstås...

Imorgon blir det till att gå upp ännu tidigare, måste fara senast kvart över sju... kvart över åtta ska jag träffa Linda på MT... Sen blir det att snabbt brummelibrumma tillbaka på jobbet... Sen är det teori på ridskolan på kvällen, och ev även prov... sen är jag ledig i tre dagar, så då kan jag bli förkyld... har varit borta för mycket från jobbet redan, så jag hoppas jag är motståndskraftig nu:P

Apropå ridning... har ju inte berättat att jag har gjort mitt första "fall-från-häst" nu... Det var Miranda, och hon försökte flera gånger sparka upp rumpan så jag skulle flyga av, men jag lyckades parera, men till slut så for jag... dock inte farligt, klev som mer av i en hiskelig fart och satte mig på ändan.... Ungefär som när jag for från brorsans ex Kristins häst.... Där försökte jag dock kliva av i trav eller galopp eller vad nu den hästen gjorde. Jag gjorde iaf inte illa mig, däremot var jag väldigt stel och öm i rygg och axlar dagen efter, pga att jag satt och spände mig efter uppsittningen och väntade på att fara av igen... men men, det gick då bara bra=)

//LadyCara

Coldplay

"Lost"

(akustisk vcersion)

"Just because I´m loosing

Doesn´t mean I´m lost"

"..."

"Just because I´m hurting

Doesn´t mean I´m hurt

Doesn´t mean I didn´t get what I deserved

No better and no worse"

Är på väg i säng. Jobb imorgon... har pratat med MT idag och ska träffa Linda på torsdag morgon.

//LadyCara