Haft en underbar helg med älsklingen och hans små troll. Nästan konstant bra. Men jag märker idag att jag inte är van med att ha två barn hos mig hela tiden. Och det tar på krafterna. En eloge till er föräldrar där ute! Ni gör det bra. Anna sa en gång, att man som växer in i kaoset som förälder. För mig blir det ju en totalomvändning, från att vara bara jag och Vovven, till två barn i 4-6 årsåldern, en glad Laban och en underbar pojkvän... Kaos är minst sagt ordet.

Igår satte jag dem med magnetfigurer jag köpt på ICA. Man fick med färg och de satt och färglade dem på morgonen. Båda gjorde en varsin till mig, pappa och till sin mamma. Dem till mamman slog vi in fint idag i presentpapper, som de ska ge henne när de kommer hem idag.

Sen for vi till Linusbacken. Där var även Anna och Erik med barn och Jimmy med barn. Sen kom även två knattar till, Oskar och Hanna. De lekte och hade så kul. Sen hem och fixa tacos.

Efter maten börjar världen svaja för fröken Jonsson. Herr Å knatar in utan att fråga om tillåtelse. Fick även frossa och hackade tänder. Försökte mig på några acceptans-övningar som Anna Kåver skriver om i; Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans. Sen blev det avslappning... Och så somnade jag, vid halv sju. Vaknade igen vid halv tio och tog kvällsmedicin och myste lite med Christer innan jag somnade igen.

Vaknar idag och mår rätt bra. Låter Christer ligga kvar medan jag utfodrar barnen och sysselsätter dem. Känner obehaget och försöker tänka bort det... far en sväng till Jomyra, för Wilma blev väldigt förtjust i Line och Hampus och Birk verkade trivas tillsammans. Där rallade de runt lite, medan jag och Christer fick oss lite go´fika=)

Sen hem och packa ihop allt, duscha barnen, klippa Christer och sen till Träffis för lite våfflor. Nu har de precis åkt och det är väldigt tyst här. Inga barn, ingen Laban, ingen älskling. Bara jag och Vovven.

Ska spela lite Oblivion tänkte jag...

Det ledsamma jag syftar på i rubriken, är, hur jag, när Herr Å kommer, får totalpanik. Trots allt jag lärt mig om hur jag ska hantera ångesten, hur jag ska fortsätta: "dör jag, så dör jag, men JUST NU håller jag på med detta"...  trots detta så panikar jag. Hur mina tankar genast blir depressiva, och hur jag bara ser saker i svart och vitt. Mår jag inte underbart bra, då är det verkligen piss. Hur jag får såna dalar och toppar. Det är ledsamt. För, då, när jag ligger i sängen, men Uneståhl i öronen och spända muskler, så tänker jag; det kommer alltid att vara så här, jag kommer alltid att må så här. Och det är en väldigt jobbig och tung insikt.

//LadyCara

Inspirerad av Malin så lägger jag upp lite recept i väntan på min uppdatering.

Det här är en sjukt god gryta min mamma bjöd på när jag var hemma i höstas...

Och jag är ledig. Har varit in till stan på förmiddan. Var på sjukhusapoteket och hämtade lite medicin. De hade det inte inne i Robban och jag tyckte det tog för lång tid att ta hem, så jag tog Laban och rattade in. Var även på Djurmagasinet där vi hittade en tjurmuskel till Laban... eller två stycken faktiskt.

For förbi Anna sen, fick mig lite pyttipanna och surr. Lillasyster Elin var där och hon hade en jättefin rosa mobil... me like=)

Sen har jag skickat ett mail till Brinet. Tecknade avtal med dem om internet dagarna innan nyår och nu kommer det ett brev där de erbjuder nya kunder gratis surf i sex månader... tycker jag är lite orättvist..

Annars är det upp och ner. Christer kom på fredagen och jag hade planerat fläskfilé och pommes och god sås... men på vägen hem från jobbet sätter ångesten igång. Jag kände redan innan att han var på G så jag tog medicin, men det hjälpte föga. Försökte sysselsätta mig tills C kom. Då for vi upp på Apoteket för att hämta medicinerna jag for in till stan och köpte idag. Inne på apoteket vill jag bara lägga mig på golvet och kura ihop, men det går ju inte... så försöker lura hjärnan med att räkna bokstäver, läsa, ja vad som helst, tills jag kan "fly" ut till bilen. Väl hemma kramades jag bara väldigt länge med Christer. Försökte distrahera mig med lite tv-spel och Christer fick äta en av mina matlådor. La oss sedan i soffan och skulle se Kommissarie Lynley. Mysa lite. Det gick i typ 10-15 minuter, sen gav jag upp, tog min kvällsmedicin och la mig i sängen. Laban hoppade upp och la sig med huvudet på mitt bröst och Christer kramade mig lite och sen lyssnade jag på avslappningsövningar tills jag somnade.

Lördagen jobbade jag och det var fullt ös hela dagen, men känner på eftermiddagen att Herr Å är där igen. Medicinerar, och håller ut. Kommer hem och fixar fläskfilén, pommesen och bara myser med C. Lyckas sitta vid matbordet och äta en portion, och läser sen ICAKuriren tills Christer är färdig... distrahera distrahera, härda ut... Försöker emellanåt släppa "spärrarna", så att säga "acceptera" ångesten, men det är sjukt svårt. Jag är livrädd för det, och har ju haft tio år på mig att spä på rädslan för Herr Å.

Lördagen var ändå rätt okej, mycket kramande och mysande och så somnade jag framför Morden I Midsomer... Inte för att det är dåligt utan för att klockan blev över 21... :-)

Söndagen var sådär. Rätt okej tills vi köpte pizza efter jobbet och for till Jomyra... Obehagliga Herr Å visar sitt tryne... jaja, åt nästan hela pizzan mellan många fusk-rapar.... =)  Och fick träffa Nyman/Thunell... det var ju länge sen...

Har genom vissa diskussioner med olika människor kommit att förstå hur lyckligt lottad jag är (om jag får glömma herr Å ett tag...) Jag har vänner! Inte bara en, eller två, utan flera. Vänner jag kan lita på, och som ställer upp för mig och som tror på mig och får mig att må bättre. Vänner sedan över 25 år eller bara 5 år, det spelar inte någon roll. Det är inte så jättemånga som har vänner runt sig, och jag har så många som jag kan kalla nära vänner! Snacka om att ha tur!

Så, trots en lite jobbig helg, så höjer jag idag glaset (med äppeljuice) för vänskapen!

"En vän är den som lyser upp när hela världen har slocknat"

Alban Goodier

//LadyCara

Vinn en rosa tunika!
Gå in på
http://www.nogg.se/Page.asp?idHomepage=33295&idPage=13756&idPageCategory=6999 
och läs mer!
Lycka till!

//LadyCara

blev jag visst ikväll. Har som varit fullt ös idag, och det har väl varit okej. Var på viktgruppen vid tre till fem. Det är en grupp där folk som vill gå ner i vikt kan vara med. Det är inriktat på kognitivt tänkande, alltså, samma princip som man använder inom ångestpsykiatrin. Och vi diskuterar ju känslor och tankar och ätbeteende. Och det väcker väl lite känslor till liv. Och lite hopplöshet, för det känns som om jag aldrig kommer att gå ner det jag gått upp senaste året/åren.

Men, hur som haver, hade det bra hos kärleken i helgen. Måste dock be min mor om ursäkt för alla gånger jag stönat och klagat på hennes mat. Där stod hon, efter åtta timmar i skogen och fixade mat, och man var inte ens tacksam! I lördags fixade jag Flygande Jakob, och barnens reaktion:

Jag tycker inte om det där, det där vill jag inte äta.

*andas i fyrkant Anna*

-Men ni åt det ju i somras när jag gjorde det, och då tyckte ni om det... (lite övertalande jag....)

- Nääää, det där har vi aldrig ätit.... tycker inte om det...

Resultat: ett av barnen åt det och sa att det ju var gott, det andra försökte svälja ner det som medicin med hjälp av Cola... Jaja, Mamma ska ha cred iaf som stod ut och inte mördade oss.

I helgen är det jobb. Ser ut att bli sol på fredag och lördag så det kan ju kanske bli trevligt.

Sen kanske jag ska berätta att jag ska flytta ner till Christer. I sommar... eller, efter sommaren... någon gång då. Har släppt nyheten på jobbet och det känns både bra och dåligt. För detta har ändå varit ett toppenjobb. Tungt emellanåt, och det kan vara psykiskt påfrestande att vara en del i en familj, men ändå inte, men jag har trivts ohyggligt bra.

Själva flyttidén tänker jag inte på. Detta att lämna mina vänner, jobb och mitt lilla hus. Mitt Sikeå och mitt liv här. Försöker att koncentrera mina tankar till det praktiska: Oj, nu blir det två elvispar, då kan vi sälja/ge bort min... osv och till att jag kommer att vara med Christer hela tiden. Men den tanken skrämmer mig lite också, för jag har tyckt om mitt liv och med att bo själv. Jag tycker det är underbart att vara med Christer men har även njutit under veckorna då jag fått rå om mig själv. Men det där är väl en vanesak...

Hmm... näe, ska betala hyran nu och sen kanske lite X360???

//LadyCara