När jag var tonåring kan jag ha upplevts som en ganska hård & tuff typ som inte satsade på skolan och ...ja hur ska jag säga det här.. kanske var jag en ganska "uppstudsig unge". För att citera en och annan vuxen som jag stötte på under mina ungdomsår.
Men det många lärare inte visste var att jag egentligen var en smart tjej. Problemet var att självförtroendet i skolan var någon, kanske jag själv (men jag säger faktiskt bara kanske), som pajade nånstans på vägen. Konstigt det där.
Jag har alltid själv trott att jag bara har varit bra på det här med ridning (iallafall hyfsad;)och ingen annan skollärare (med undantag för några stycken som får tummen upp)har fått mig att tro något annat heller.
Det är därför jag vill jobba med ungdomar i skolan och framförallt tonåringar. Jag vill och gör mitt bästa för att vara den personen som jag själv fattades under min skoltid.
Det var nämligen så att den personalen som såg mig i skolan, såg mina kvaliteér och talanger, det var också de lärarna som fick sätta ett VG och kanske t.o.m. ett MVG i slutet på mina prov och läxförhör.
Jag hoppas att jag aldrig missar en endaste person som jag arbetar med utan att jag verkligen hittar den där "solstrålen" i alla elever. Den finns där hos alla, det VET jag. Personligen tycker jag att det är mitt viktigaste uppdrag att leta fram alla talanger, intressen, förmågor och superkvalitéer som vi alla sitter inne med.
Anledningen till att jag börjar fundera på det här är att jag hittade ett arbete jag skrivit angående olika kulturer i Sverige som jag skrev när jag var 17 år. Uppgiften var egentligen att skriva ur ett perspektiv utifrån sig själv. Inte kolla upp en massa krångliga fakta och inte ha allt inom välordnade ramar.
Det är också ett arbete som jag sparat i 12 år. Det är inte många arbeten som sparats. Men det här arbetet hade något som lyste klart och stack ut från de andra pappren i pärmen. Ja ni vet när man står och rensar bort sitt skolliv ur skåpet sista dagen i skolan och fiskar fram ett häfte som ett VG + pryder längst ner i hörnet.Papprena var också i en gul färg vilket också kan ha gjort sitt till..
Jag kunde inte låta bli att delge er läsare med ett litet stycke ur min uppsats om kulturSverige ur mitt allra egna perspektiv. 17 år gammal och så klok. ;)
"I vårt samhälle har uttrycket "Svensson" fått en betydande roll för hur den vanliga medelmåttiga svensken lever sitt liv. De bor oftast i ett sånt område där det springer runt försäljare och där grannsämjan är nära och gärna lite skvallrig. Man kan bo i radhus eller så finns det "överklass-Svensson" som bor i stora villaområden som kräver lite större ekonomi.
Barnen får ungefär samma uppfostran och är ganska bortskämda. Maten serveras på exakta tider varje dag, och det yngsta barnet vill oftast inte ha nån mat utan "daddar och kladdar" istället medans mamman fortsätter sitt gnäll; "Du får inte lämna bordet förrän du har ätit upp maten"
Familjen äger en eller två bilar av märket Saab eller Volvo. Trädgården är välskött och huset är nästan alltid välstädat.
På julafton när julklapparna delas ut finner barnen i paketet kanske det senaste TV-spelet eller den fräckaste radiostyrda bilden. Om de inte får det så är de inte rädda att visa sitt missnöje.
En typisk Svensson är rädd för det som är lite ovanligt, tycker inte om moment som rubbar vardagen på ett eller annat vis. De tycker att ungdomens språk nu för tiden är förskräckligt.
Om en olycka inträffar har de inställningen: "Mitt barn har minsann inte gjort något fel, det var grannens barn som slog sönder fönsterrutan."
Om familjen reser utomlands så söker de genast upp en restaurang som serverar svensk mat såsom potatismos och köttbullar.
Mammorna i området får gärna hitta på saker tillsammans t.ex. anordna symöten där alla kan sitta och ha det trevligt (oftast bygger dessa möten på rent skitsnack)
Papporna får istället tävla med varandra vem som har den snyggaste bilen, vem som klipper gräsmattan bäst och vem som är händigast på att bygga saker. De kan också gadda ihop sig ordentligt och fixa knattefotboll för dera små söner som ska bli fotbollsproffs när de blir stora.
Det finns mycket att säga om en "Svensson". Kalla det fördomar men det är bara min erfarenhet. Tyvärr präglar Svenssons det svenska folket.
Kalla det fördomar? NÄHÄ?
Att jag kan få något så trevligt som "äta på regelbundna tider" och "ha en välskött trädgård" låta som något riktigt otäckt är ju lite skrattretande.
Men å andra sidan så var ju vi systrarna Esping riktiga oboy-slurkande pizzamacka-monster när vi kom hem från skolan varje dag och det kunde vara både klockan två och tre och fyra. Inga bestämda tider och inga konstigheter när man har hästar att ta hand om? :)
Pappa är visserligen duktig på att både klippa gräs, bygga saker och Volvo - det har ju alltid hängt med i vår familj.. men mamma skulle aldrig kliva in på ett sånt där symöte. Det är jag ganska säker på.
Mitt 17-åriga jag impar mig trots allt.
Så ung, uppstudsig och så härligt ifrågasättande!
Precis som en tonåring ska vara.