Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Något i hästväg

Just nu har jag som vanligt fullt upp! Håller på att läser en foderkurs tillsammans med KY (Vuxenutbildning på skolan) tappsko och foderkurs kombinerat med arbetet och 2 hästar känns som att det är en hel del att göra.
Jag lär mig ju massor och det är skoj, men tidskrävande. Har ägnat varje kväll denna vecka och även eftermiddagen åt plugg och åter plugg...

Jag har ändå hunnit vara i Globen igår. Mamma gav oss det i julklapp. Snäll mamma.

Jag hade 3 elever med mig från skolan också så jag kombinerade ridinstruktörernas dag med att umgås med dom också emellanåt.

Lotta, jag och Sanna passade på att börja dagen med att finta oss förbi "vakterna" och gå in där det är olika loger.
Där kände vi lukten av berömmelse och kändisskap. Det satt i väggarna.
Eller ska man kanske säga att det hängde på väggarna..

Det fanns många dörrar att öppna. Bakom den här dörren vi öppnade så fanns det en trappa.

Den ledde hit..

Vilken action.

Dagen var jätteskoj! Det är ju en härlig blandning av olika grenar inom häst och det är bra att man får se lite olika vinklar och inte bara hoppning och dressyr, trots att jag ändå tycker bäst om hoppningen såklart.

Det var islandshästar, frihetsdressyr, vanlig dressyr och lite andra shower.

Pignon är en herre som utövar frihetsdressyr och han hade en (clinic?) men en häst hur man skulle gå tillväga för att vinna hästens respekt och förtroende för att sedan kunna få hästen att göra till i princip vad han vill.

Han uttryckte det så bra tycker jag: "I don´t speak with horses, If they could speak, we don´t have a problem".

Det är ju tyvärr helt omöjligt att demonstrera på en timme och det blir tyvärr inte så roligt att titta på då han inte kunde förklara så mycket vad han gjorde eftersom han var tvungen att ge hästen sin fulla koncentration, men han fick ändå en ganska upprörd häst att göra väldigt mycket så som han ville efter en timme bara.
När han sen tog in sina egna hästar så var det helt otroligt. Vilken man, vilket tålamod. HELT OTROLIGT.

Såg det idag på tv:n och kan inte låta bli att bara sitta och gapa.

Kanske jag önskade att jag haft såna talanger idag när jag och Anne var ute och gick med Lucy och Milda Makter.
Nu var det ju inte unghästarna som var problemet.
Allt gick finfint och vi bestämde oss för att gå ner till paddocken för att presentera den eftersom vi ska lära Milda att longeras där inom kort.

Hästarna traskade lugnt ner med både getter och får i släptåg och vi passerade Sansia (31 år) och Prinsen ( 20 +?) som tydligen inte alls förstått sin ålderdom själva.

De fick fullkomligt rycket.

De drog järnet i hagen så grästuvorna sprutade omkring dom. Ögonen höll på att ploppa ur huvudet på Sansia som likt en älg iklädd ett vintertäcke fladdrade omkring i hagen. Prinsen hängde på Sansia och så var älgcirkusen ett faktum. Publiken som fick beundra spektaklet bestod av: getter, får, troligtvis grannen Inge bakom en gardin i fönstret och så inte att förglömma ett gäng tegelpannor som tydligen var ute efter att döda Lucy vilket gjorde skräckupplevelsen fulländad.  

 
Anne och jag höll i.

Sansia och Prinsen showade en stund till.

Vi lät dom göra det en stund och ledde våra fina unghästar som nu gick i tjusig passage istället för lugn skritt. Som tur var blev både gamlingar och den nya generationen trötta och vi kunde lungt leda runt hästarna i paddocken en stund.
Det var det största som har hänt Sansia och Prinsen på många år verkar det som. .

Vi tänkte att det troligtvis var en bra dag att passa på att lägga upp nåt på ryggen på Milda nu när hon var så trött, och det var det också. Jag tog ett stort dressyrschabrak och lade på henne. Hon blinkade inte ens.

Att en så liten grej kan göra mig så glad. :) Varje dag som det går bra med unghästarna är en bra dag.
Anne och jag har lagt upp det så att vi ska göra nåt litet nytt varje gång. Nästa gång blir det att gå ut och gå med schabraket och en täckgjord och så en till tur till paddocken. Kul kul. Det  är så fantastiskt bra att Anne ställer upp och hjälper till med mina hästar och kul har vi också.. ;)

Nä nu ska jag krypa till sängs och läsa lite om olika enzymer som bryter ner olika ämnen som blir till olika produkter i hästens digestionssystem. Så där ja. God natt!

29 November 2009  | Länk | Häst | 0 kommentar
Zinnia, en blomma som antagligen inte finns på Ekenäs terrängbana

Ja inget varar för evigt. Som några av er säkert redan har läst i mammas och Lottas bloggar så vet ni att vi fått säga adjö till Derra och Zinnia.

Helt underbara små pållar som funnits med i många år. Derra har Sanna haft tidigare och tävlat och vunnit SM på! En helt otrolig liten ponny.  

Zinnia känns som att hon existerat i precis hela mitt liv. Det har hon inte, men nästan.

Mamma skrev i sin blogg om att Zinnia hade måånga fördelar men också två nackdelar. Den ena att hon inte var snäll mot andra hästar och den andra var att hon hade "sommarallergi".

Jag kom på en tredje nackdel.


Det var en mur, med små hålrum i med blommor och vatten som fanns på Ekenäs terrängbana.

Hur mycket vi än försökte locka Zinnia så avskydde hon det här hindret.
Vi var där flera ggr innan tävling och tränade och tränade, och efter mycket om och men så hoppade hon till slut hindret som tydligen var som hämtat ur en ponnys värsta mardröm.

Vi pustade ut och tänkte att vi kunde åka på tävlingen nu när hon övervunnit sin rädsla.

När tävlingen kom så gick hon som en klocka...

...ända fram till 7:e hindret - muren.

Den här gången stannade hon, och det med besked... 100 meter ifrån hindret. Hon gick inte en meter till. Trots att målet var åt det hållet.
Jag fick till slut hoppa av och leda henne som i en cirkel med 100 meters radie för att få henne att överhuvudtaget passera hindret.

Jag tjöt. Mamma tröstade.

Efter en del fälttävlansridande på andra banor ganska problemfritt så bestämde vi oss.

Vi åker till Ekenäs igen!

Vi tänkte att hon nog kommit över skräcken för "vattenmuren".

Vill ni gissa?

Hon kom även denna gång felfritt fram till 7:e hindret.  
Den här gången stannade hon 200 meter ifrån hindret.

Denna gång fick jag hoppa av och leda henne i en cirkel med 200 meters radie från hindret.

Jag tjöt. Mamma tröstade.

Efter den här tävlingen tävlade vi mest dressyr.

Det är ett så härligt minne! Nu kan man ju skratta åt det.(Nästan)
Jag har alltid varit envis, men Zinnia är nog den enda häst som överträffat min envishet...

Det man verkligen lärde sig på Zinnia, det var att sitta stadigt i sadeln.

När mamma hjälpt oss på framridningar till dressyrtävlingar genom åren så har hon alltid sagt: Plocka fram Zinnia-sitsen nu!

Det tänker jag fortfarande i vuxen ålder ibland när jag sitter och rider dressyr.

Dessutom hade Zinnia den mjukaste gosigaste mulen man kan tänka sig. Mycket pussvänlig.
Världens bästa, stadigaste, läromästarponny helt enkelt!!
(Enligt Sissi, också den fulaste;)

                      

För att bli lite poetisk som avslutning så får bilden nedan symbolisera hur blomman Zinnia fått många fjärilar att flyga högre än vad de någonsin skulle gjort utan henne.

 

 

18 November 2009  | Länk | Häst | 2 kommentarer
Nawweeeeeee

När vi flyttar till hus, då får det bli ett tillskott av en Labradoodle. Jag bestämde mig nu. Och Danne också.  

 

 

 

Man dör ju.

16 November 2009  | Länk | Dagens | 2 kommentarer
Vissa dagar...

.. tror jag att Danne älskar mig mer än andra dagar.

Vi tar oss en lugn hemmakväll för första lördagen på länge. Lite hemgjord pizza och tända ljus är inte fel precis.

Blir helt klart förvånad när jag upptäcker att lördagsunderhållningen nu för tiden består av en hyperaktiv dansbandskille som spelar fejkgitarr till någon gammal Metallicalåt på tv 4.

Har undrat länge när jag skulle kunna använda mig av begreppet: "Det var bättre förr". 

Nu behöver jag inte undra längre.

Trevlig helg!

 

14 November 2009  | Länk | Dagens | 0 kommentar
Psyko

Här sitter man i sin ensamhet och är sjuk. Då ringer det på dörren. vem står där?

Jocke. Min gulliga granne skrämde skiten ur mig .. och Zmilla. .. och hela huset..

Kul kille!

11 November 2009  | Länk | Konstigt | 0 kommentar
Stick a fork in me, I´m done!

Igår var en såndär dag när nästan allt gick fel. 

För att börja från början så var det en tjej som i fredags var och provred Liberija. Liberija skötte sig som vanligt exemplariskt och var superfin. Det var precis som om det låg något i luften den här dagen. Kanske kan man kalla det magi?
När man ser att en häst och ryttare bara passar så bra ihop. Om man kan kalla det magiskt så var det iallafall den känslan som uppstod både hos mig och ryttaren.  

Elin som tjejen heter blev också jätteförtjust och bestämde sig samma dag att hon ville ha henne.

Vi bestämde att vi skulle hoppa henne på söndagen och att hon efter det skulle ta med henne hem.

Jag hoppade henne några språng på lördagen som ni kanske såg i den förra bloggen och hon kändes super.

Igår var hon också jätteduktig men lite "mör" efter löshoppning och ridning fredagen och hopp-pass lördagen så hon var lite trött i kroppen på söndagen med all rätt. Jag tyckte ändå att hon var jätteduktig, inga dumheter alls.

Elin däremot tyckte att hon kanske inte kännts lika mysig på söndagen och började väl få lite kalla fötter.

Efter en stunds konfererande med mig och hennes medhjälpare så kom hon till rätta med att hästen faktiskt hade träningsvärk efter helgens bravader och hon skulle naturligtvis fortfarande ha henne.

Vi satte oss i klubbet för att göra upp affären.

Innan det här hände så hade det uppstått lite problem med hur hästen skulle betalas och även att jag fått med mig fel veterinärintyg hemifrån mamma som hade det och passet hemma hos sig.

Jag hade nämligen fått med mig Märtas veterinärintyg.
Visserligen var intyget utan anmärkning, men det spelade inte just de här köparna någon roll.

Ja undrar om jag redan där gett ett seriöst intryck?

Vi började sedan bläddra igenom passet, som jag i ärlighetens namn aldrig tittat noggrant i innan. Jag litade nämligen i min tur på dom vi köpte Liberija av att allt stämde så vi kollade ju bara namnet och tecknen och allt överensstämde med hästen. 

Det blev minst sagt lite pinsamt när det uppdagades att hästen är född 2004 och inte 2005.

VA??Skrek jag när köparna upptäckte den "lilla fadäsen".

Kunde det bli värre än såhär?
En tortyrkamare verkar just i det här läget som rena barnleken i jämförelse med Rappestads klubbhus.
Jag började febrilt söka med blicken om jag kunde hitta nåt tillhygge som jag kunde slå mig själv med i huvudet.

Herregud. Hästen är ju för tusan 5 och inte 4.

Nu måste jag väl ändå framstå som en riktigt seriös säljare?

Hur som helst så ville köparna naturligtvis nu se veterinärintyget som jag tidigare sagt att jag skulle skicka på posten.

Jag förstod dom.

Vart kunde nu det vara då?

Försökte ringa till mamma som var i Nyköping med Lotta. Inget svar. Jag ringde 47 gånger. Inget svar.

Panik.

Till slut fick jag tag i mamma och hon guidade pappa, som var hemma, till veterinärintyget. Pappa var snäll och körde ner det till Rappestad. Hmm.. Bra.

Det enda problemet då var att han råkat få med sig kopian och inte orginalet.

Ringer upp mamma som i sin tur ber Lotta ta med orginalet ner till Rappestad när de kom hem från Nyköping.

Jag meddelar köparna.

Lotta glömmer ta med sig orginalet.

För att inte behöva gå in på alla detaljer så fortlöpte hästaffären i 3 timmar, allt i samma anda.

Allting avslutades med att en av oss trillade av stolen. Jo bokstavligen.

Det var nästan det bästa som kunde hända. Stämmningen som innan varit ganska spänd, tröttsam och känslosam blev genast ganska uppsluppen.

Gapskratt.

Såhär i efterhand hade det varit trevligt om man bara fick backa tillbaka bandet och börja om från början.

Men det går ju inte, så nu har jag bestämt mig att ta lärdom av det här och alltid lusläsa alla papper innan jag säljer hästen. (Så jag åtminstonde vet vilken ålder hästen har.)

Jag är jätteglad att Elin bestämde sig för att Köpa Liberija till slut, det verkar vara en jättegullig tjej och Liberija kunde antagligen inte fått ett bättre hem!    

Elin & Liberija

Lycka till!

Ps. Jag sitter idag hemma med ögoninflammation, kanske en fysisk reaktion på stress? Ds.

9 November 2009  | Länk | Konstigt | 7 kommentarer
Hopp för framtiden

Hej!

Idag har jag tagit ut Liberija på utebanan och hoppat. Det var superskoj! Hon är ju inte hoppad speciellt mycket uppsutten, men ändå går hon som tåget. Det har hänt lite på försäljningsfronten, men inget är 100 % klart än. Men jag kan avslöja att hon flyttar troligtvis till sin nya matte inom kort...

Micka var fotograf och hinderbyggare idag. :)

Kastors har varit en aning knackig påsistonde och det visade sig att den stackaren fått lamellröta i vänster bakhov. Känns ändå skönt att det "bara" var det och inget allvarligare. Lite skor bak och mjukt underlag i några veckor så ska han vara tipp topp igen!

Igår var jag och Danne hos Linda och Emil i deras nya hus i Mantorp. Det var verkligen jättekul. Vi åt god mat och spelade poker.

Ja ni ser ju hur stor min hög var om man jämför med Emils. . men i poker vänder det snabbt. :) Det var en ganska lång duell mellan Emil och mig och tillslut segrade Emil. Ni ser hur hög potten var, den ligger på bordet. 100 riksdaler.  

Linda och Danne som åkte ur spelet fick snällt vänta. 

I 58 minuter för att vara mer exakt. Dom hade säkert jättekul.

Tur att vi körde två gånger så ...

.. Danne fick vinna en gång också.

Vi provade också att åka pendeltåg igår för första gången på länge. Det var sig likt på Mantorps station.

Ikväll blir det att dra ner till syster en sväng. Trevlig helg!

7 November 2009  | Länk | Dagens | 1 kommentar
Helgen

Jag tycker det är väldigt roligt att ta kort. Det är något visst med att fånga ögonblick och fina färger. tyvärr har jag inte resurser just nu att köpa mig en systemkamera, men det är nog något jag ska köpa mig om jag får råd en dag. Under tiden får jag nöja mig med en mobilkamera.

Tilia och Danne tittar på modellflygplan. Båda var helt begeistrade..

De här var lite bilder från gårdagens höstpromenad.

Igårkväll var Anne och Matilda här och vi drack lite vin och hade det mycket trevligt. Vi avslutade sedan kvällen på Harrys. Där var det också skoj, men speciellt. :)

Anne & Matilda

Har också i helgen lyckats avverka 2 hubertusjakter. Den ena på Gordon och den andra på Pelé. Bilder från dessa kommer nog på mammas blogg. Det var riktigt kul, speciellt att få hoppa hinder i skogen med Pelé. Det var en riktig "flashback". 

Nu ska jag och Danne äta hemlagad pizza.  

Kram

1 November 2009  | Länk | Dagens | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Josse Esping                                             Skaffa en gratis hemsida