Igår var en såndär dag när nästan allt gick fel.
För att börja från början så var det en tjej som i fredags var och provred Liberija. Liberija skötte sig som vanligt exemplariskt och var superfin. Det var precis som om det låg något i luften den här dagen. Kanske kan man kalla det magi?
När man ser att en häst och ryttare bara passar så bra ihop. Om man kan kalla det magiskt så var det iallafall den känslan som uppstod både hos mig och ryttaren.
Elin som tjejen heter blev också jätteförtjust och bestämde sig samma dag att hon ville ha henne.
Vi bestämde att vi skulle hoppa henne på söndagen och att hon efter det skulle ta med henne hem.
Jag hoppade henne några språng på lördagen som ni kanske såg i den förra bloggen och hon kändes super.
Igår var hon också jätteduktig men lite "mör" efter löshoppning och ridning fredagen och hopp-pass lördagen så hon var lite trött i kroppen på söndagen med all rätt. Jag tyckte ändå att hon var jätteduktig, inga dumheter alls.
Elin däremot tyckte att hon kanske inte kännts lika mysig på söndagen och började väl få lite kalla fötter.
Efter en stunds konfererande med mig och hennes medhjälpare så kom hon till rätta med att hästen faktiskt hade träningsvärk efter helgens bravader och hon skulle naturligtvis fortfarande ha henne.
Vi satte oss i klubbet för att göra upp affären.
Innan det här hände så hade det uppstått lite problem med hur hästen skulle betalas och även att jag fått med mig fel veterinärintyg hemifrån mamma som hade det och passet hemma hos sig.
Jag hade nämligen fått med mig Märtas veterinärintyg.
Visserligen var intyget utan anmärkning, men det spelade inte just de här köparna någon roll.
Ja undrar om jag redan där gett ett seriöst intryck?
Vi började sedan bläddra igenom passet, som jag i ärlighetens namn aldrig tittat noggrant i innan. Jag litade nämligen i min tur på dom vi köpte Liberija av att allt stämde så vi kollade ju bara namnet och tecknen och allt överensstämde med hästen.
Det blev minst sagt lite pinsamt när det uppdagades att hästen är född 2004 och inte 2005.
VA??Skrek jag när köparna upptäckte den "lilla fadäsen".
Kunde det bli värre än såhär?
En tortyrkamare verkar just i det här läget som rena barnleken i jämförelse med Rappestads klubbhus.
Jag började febrilt söka med blicken om jag kunde hitta nåt tillhygge som jag kunde slå mig själv med i huvudet.
Herregud. Hästen är ju för tusan 5 och inte 4.
Nu måste jag väl ändå framstå som en riktigt seriös säljare?
Hur som helst så ville köparna naturligtvis nu se veterinärintyget som jag tidigare sagt att jag skulle skicka på posten.
Jag förstod dom.
Vart kunde nu det vara då?
Försökte ringa till mamma som var i Nyköping med Lotta. Inget svar. Jag ringde 47 gånger. Inget svar.
Panik.
Till slut fick jag tag i mamma och hon guidade pappa, som var hemma, till veterinärintyget. Pappa var snäll och körde ner det till Rappestad. Hmm.. Bra.
Det enda problemet då var att han råkat få med sig kopian och inte orginalet.
Ringer upp mamma som i sin tur ber Lotta ta med orginalet ner till Rappestad när de kom hem från Nyköping.
Jag meddelar köparna.
Lotta glömmer ta med sig orginalet.
För att inte behöva gå in på alla detaljer så fortlöpte hästaffären i 3 timmar, allt i samma anda.
Allting avslutades med att en av oss trillade av stolen. Jo bokstavligen.
Det var nästan det bästa som kunde hända. Stämmningen som innan varit ganska spänd, tröttsam och känslosam blev genast ganska uppsluppen.
Gapskratt.
Såhär i efterhand hade det varit trevligt om man bara fick backa tillbaka bandet och börja om från början.
Men det går ju inte, så nu har jag bestämt mig att ta lärdom av det här och alltid lusläsa alla papper innan jag säljer hästen. (Så jag åtminstonde vet vilken ålder hästen har.)
Jag är jätteglad att Elin bestämde sig för att Köpa Liberija till slut, det verkar vara en jättegullig tjej och Liberija kunde antagligen inte fått ett bättre hem!
Elin & Liberija
Lycka till!
Ps. Jag sitter idag hemma med ögoninflammation, kanske en fysisk reaktion på stress? Ds.