Vart är världen på väg egentligen när tom jag ber hopptränaren att sänka ett 60 cm högt hinder till ännu lägre!!??
Ja det kan man fråga sig. Med tanke på att unghästen min hoppade som om det vore ett 1.40 hinder över vattenmattor förra gången så kändes det som en ren självbevarelsedrift att sänka med 30 cm. Ja då kan ni ju göra matten själva? En höjd på 1.10 känns lagom att värma upp på iallafall. Dessutom är han ju närmare 1.80 och om vi plussar det med 1.40 så blir alltså fallhöjden =
Sådär ska man ju naturligtvis aldrig tänka så det är en jäkla tur att jag är dålig på matte.
Jag har alltså varit och hoppat Quinton hos Larsa.
Håll i er nu.
Han gick raka spåret in i transporten, stod där sedan som ett fromt lamm och promenerade lugnt och försiktigt ut ur transporten.
Likadant på hemvägen.
Jag och Fanny var nere på backen för att hämta upp våra hakor.
(Fanny var med förra gången vi lastade och försökte köra Mr Q, så hon var väl medveten om hur det kunde sluta när jag bad henne följa med som support till hoppträningen)
När vi hoppade den lilla 30 cm oxern med vattenmattorna under så tittade han till liiiite. Inte mycket alls.
Larsa undrade varför jag tyckte de skulle sänka?
Kommer du inte ihåg förra gången vi hoppade mattor????? Han flög rakt upp landade jämfota fölljt av en rad olika försök till avkastningar. Inte EN gång utan säkert tio.
Själv satt jag i, bakom, framför sadeln och en gång nästan vid öronen. Mantaget var det enda jag höll i och tyglarna fladdrade runt halsen på hästen. (Det var säkert en mycket prydlig syn, men huvudsaken är väl att man hänger sig kvar på en vildhäst?)
Inget minne av det?
Det var alldeles för länge sen tyckte Larsa för att komma ihåg. ( Ett syndrom som visar sig hos många över 50??)
Det tyckte inte jag, dels för att jag var nära på att flyga av och dels för att Fanny påminner mig titt som tätt.
-Kommer du ihåg när du skulle hoppa vattenmatta med Quinton i vintras? Kommer du ihåg!? Brukar hon säga appropå ingenting.
Det var väl underhållande att se sin egen hopptränare flyga omkring i sadeln med stigbyglarna vid öronen, hjälmen på sne och pipandes fram lite ljud så som Wuaaa - Wiii --- Wooo!
Synd för henne att denna hoppträning inte blev lika actionfylld, men desto trevligare för mig.
Sen slutade jag mesa mig och vi flög över skynken, murdelar, koner och allt som Larsa släpat fram dagen till ära. Inte en enda bock. Inget.
Quinton verkar ha taggat ner.(Kan inte säga det utan ett: Peppar peppar ta i trä) Det känns så skönt när träning ger utdelning!!
Ser fram emot att börja hoppträna normalt nu när transporteringen verkar fungera!
Inatt hade jag uppesittarkväll med Tv:n som enda sällskap. 23.40 stängdes all social verksamhet ner här hemma.
Danne och Zmilla gick och la sig (välförståligt eftersom Danne varken får prata, nysa eller överhuvudtaget andas, inte högt iallafall, vilket kan bli jobbigt i längden)
Första klassen i Världscupen i Las Vegas. Meredith vann. Hon vann idag också.
Helena som enda svensk hoppryttare på plats kom på 30 plats, så det var ju inte så bra men idag kom hon 6:a så det var ju riktigt bra.
Imorgon är det dressyr klockan 12.00 för er som är intresserade. Hoppningen går inatt 00.15 och finalen imorgon klockan 21.00 på svt 24 och på svt 1 klockan 23.00
En sak till som är skönt är att jag har börjat träna igen på gymet. Lårmuskeln känns fortfarande stel men det gör inte så ont att jag inte kan belasta det lite. Skönt det så slipper jag strutta omkring som en skadeskjuten kråka i fortsättningen. Gjorde Fys-test med Margot på Fitness igår och förbättrade mina hela sit-ups med 44 stycken på en minut istället för 34 som för 7 veckor sen.
Armhävningarna tyckte jag var ganska bra innan, typ 14 på en minut nu gjorde jag 19. Men det kan helt klart förbättras mycket!
Ikväll blir det fest hos Petra. Det ska bli kul. Imorgon kör vi hoppträning i vårvädret på utomhusbanan! Det blir skoj!
Kom igen nu Britt-Marie, nu kör vi!!!!