Att tävla är som att cykla. har man en gång lärt sig så sitter det liksom i ryggmärgen.
Det är ju märkligt att även
-Glömma vaccinationsintyg
-vara försenad
-Inte hitta sadelgjorden
...också sitter i ryggmärgen!
Idag har jag, Danne, Zmilla och Wengo klivit upp tidigt för att Wengo skulle få åka på sin första riktiga hopptävling.
Klockan ringde ganska tidigt och när jag intog frukosten kändes det som jag hade glömt något.
Vaccinationsintyget!
Skit också. Det har nog mamma. Undrar om mamma tycker det är okej att jag ringer till henne 06.00 för att fråga om hon kan gå och leta upp ett vaccinationsintyg?
Nja. Väntar ett tag till för säkerhets skull.
Ett glatt gäng lämnade Karlshov för att åka till Rappestad. Fin dag för tävling!
Halv åtta var kanske en lite mer human tid att ringa mamma. Mycket riktigt hade mamma vacc. intyget och då var det bara styra kosan mot Sjögestad motell.
Men först måste jag hitta sadelgjorden, vart tusan är den nu då?
Den har ju hängt på samma ställe sen jag började rida Wengo och helt plötsligt just idag - självklart borta.
Tog en annan som jag bad en bön om att den skulle passa Wengo. In med häst och allt, full fart mot vaccinationsintyget!
Vid motellet ställde vi oss för att vänta på mamma och då tänkte jag spara tid genom att tränsa Wengo. För att få på ett träns på Wengo över huvud taget måste man plocka isär tränset och sen pussla ihop det på hans huvud.
Wengo är väldigt bestämd med detta, vanlig tränsning medför att han kastar sig hejdlöst nämligen. Den här herren gillar inte att få öronen i kläm.
Ja hur som helst så är denna procedur inte så praktisk när man är superstressad och står inne i en transport. Särskilt inte när hela tränset faller isär och hamnar i en stor träns-trasselsudd på transportgolvet.
-Att jag aldrig lär mig, jag blir gaaaalen! skrek jag inifrån transporten.
Mamma dyker upp och räddar situationen. Som vanligt skulle man väl kunna säga...
Tränset på alla glada och nöjda. Det tar väl bara ca 20 minuter till Kisa... eller??
När jag hade kommit över förnekelsefasen var förseningen ett faktum.
35 minuter efter i tidschemat.
-Full fart moot Kinda ryttarförening! Eller var det Kinda ridklubb? Skitsamma nu bara kör jag mot Vimmerby! (Naturligtvis inte en km över 80 km/tim)
Danne: Gumman jag tror inte att du kan rida första klassen.
Jag: Här missas ingenting. Det menar jag å det bestämdaste sa jag. (Den barnvänliga versionen)
Vrooom lät det över riksväg 34 där jag kom "puttrandes" i de 80 km/tim som jag som sagt körde i..
Men vad var det nu. Det blinkade ett nytt meddelande i displayen på bilen.
"OLJENIVÅ LÅG, FYLL PÅ OLJA"
-Danne, Danne, Danne.. nu står det nåt om olja här måste jag stanna direkt eller håller det hela vägen till Kisa?
- Jag vet inte, sa Danne med sitt lugnaste tonläge.
- Men det var väl f*n. Svara nu: Skär bilen ihop eller klarar jag mig till Kisa!!???
Danne bläddrar lugnt i instruktionsboken och konstaterar att "OLJENIVÅ LÅG, FYLL PÅ OLJA" betydde just - FYLL PÅ OLJA. Snarast.
Åhhh jag som hoppats att det skulle stå. "FORTSÄTT KÖR ÄNDÅ"
Brum brum in på statoil i Rimforsa. Olja, nu tack.
Sänder en tacksam tanke till att en bilmekaniker för dagen var hästskötaren och visste direkt vilken olja vi kunde hälla i bilen.
Medans Danne styrde upp allt med olja satte jag på mig ridstövlar och sporrar.
-Vi hinner nog tyckte jag, jag startar ju sist också..
-Gå banan behöver ju inte jag göra heller. Det räcker att kolla på den som rider innan.
När vi kom till Kisa började jag faktiskt få upp hoppet. Kanske att jag faktiskt hinner starta första klassen.
Men vad nu!! Vad händer där framme?
Bilkö.
I KISA???
Ja där var det vägarbeten.
Tro f*n det.
-Du får nog ställa dig in på att inte rida första klassen ändå gumman..sa Danne med vad jag tyckte mig höra.. darr på rösten?
Jag började förklara för Danne att jag inte behövde nån framridning ändå, så vi hinner nog!
Jag kanske hinner titta på nån annan som hoppar fram tänkte jag.
Ut ur en bilkö som säkert bara varade i ca 5 min. Men det var ingen tid vi hade att spilla.
Sista kröken innan ridanläggningen så är det en liten liten skruttig järnväg. Man vet inte riktigt om det går några tåg där eller inte för den är så skruttig..
TUUUT TUUUUUT.
NÄ NU J****AR!!!! KOMMER DET ETT TÅG NU OCKSÅ, riktigt gapade jag ut på stackars Danne som påstådde att tåget redan har passerat.
JAG BLIR SÅ TRÖTT; SNACKA OM MURPHYS LAG ALLTSÅ!
Danne: Tåget har passerat älskling, du kan köra.
Jag: SÅ KOMMER DET ETT TÅG JUST IDAG NÄR DET SÄKERT INTE PASSERAT ETT ENDA TÅG SEN 1992 PÅ DEN HÄR JÄKLA JÄRNVÄGEN.
Danne: Kör nu Josse.
Jag: Mummel, mummel..
Dags att lugna ner sig lite nu kanske...
Väl framme på tävlingsplatsen var det bara att lasta ur Wengo som var så fin och snäll mot Danne den oerfarne hästhållaren. Det var ingen fara alls då de körde med omstart i första klassen så det hade dragit ut på tiden jättemycket.
Vi hann både rida fram, hoppa fram och memorera banan.
Slutet gott allting gott.
Men hur var det nu. Sitter det häri ryggmärgen? Då skulle jag kunna ställa upp att donera bort just den här biten...
" target="_blank" onFocus="this.blur();">hop