Jag var med om nåt så sjukt nyss.
Inte nog med att man ska fightas med getingar stora som gråsparvar, illtjutande rävar utanför sovrumsfönstret, en hel armé med myror i köket, flugj**lar som bzzzzar runt i ansiktet samt diverse insekter som rest land och rike runt för att få vara just här mitt i bland oss i Klockrike.
Det där är ingenting, det är ibland t.om. charmigt men idag tog ta mig fasen naturen priset!!!
Jag var ute på min kvälsspromenad med musik i öronen, vinden i håret och raska ben. (Som tur var.)
"Sultans of swing" med Dire strait spelades fridfullt i öronen.. men vad var det där?
Ljudet av pinnar som knäcks, blad som flyttar sig, kvistar som rör sig.
Jag tittar sen in i skogsdungen för att se vad det är som låter.
Nästa sekund far det ut en grävling i full fart - rakt emot mig!!!!
AAAAAHHHHHHHIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!
Skrek jag och viftade med armarna och försökte likna ett farligt rovdjur. (Ett sånt rovdjur som är farligare än grävlingar - typ lejon eller tiger.)
Grävlingen fortsätter emot mig med ren skär ilska i blicken och aggresiv fart!
AAHHHHHHHHHIIIIII! Vifta vifta vifta! (Igen)
En meter från mitt ben väjer grävlingen av och beger sig i full fart in i skogen igen. (Låt mig gissa...hmmm... till sina ungar, som jag troligtvis är ute för att döda?)
Jag brukar inte svära.
Men jävla grävlingjävel vad rädd jag blev!
Insåg att jag just gått in på en väg som dessutom är en återvändsgränd.
Jaha, vad lämpligt!
Inte nog med att jag skenar för mitt liv med ett öga över axeln. Jag har ingenstans att ta vägen heller!
Här var jag tvungen att stanna upp och tänka:
Föresten hände det här just?
Är jag jagad av en psykopatisk grävling?
Det är ju sånt som man kan höra historier om. Att folk blir bitna i benen av grävlingar.
Den historien har jag hört. (Ni vet "du har väl knäckebröd i stövlar historien". För att grävlingar biter tills det knakar! När jag återberättat den för olika grävlingkunniga personer (aa,eller inte)genom åren så säger dom:
-Nej, nej, nej .. dom är mer rädda för dig än vad du är för dom, grävlingar är inte farliga! Så brukar dom stå och mässa och verka vetgiriga. Alltså de grävlingkunniga personerna.
Jag ska aldrig mer lita på dom. Jag ska heller aldrig mer lita på en grävling heller .. om den inte ligger uppsvälld längs med E:4an ... då kanske. Men jag är faktiskt inte riktigt säker.
Ja men kom igen nu Josse Tänk tänk tänk nu istället..
Kom på en flyktväg - NU.
Jag kan antingen välja på att vända och gå förbi fru grävling igen eller välja på två snåriga stigar.
Den ena stigen har jag sett massiva älgbajsar på för ett tag sen.
Den andra har jag sett ett stort grävlinggryt på. (Där kanske herr grävling bor?)
Man kan ju också välja på att gå genom hagen där bonden just släppt ut ungtjurar...
Vad göra vad göra. Vad är jag i det här skedet mest sugen på?
Eller minst rädd för.
Först och främst bläddra bläddra i musiklistan i mobilen för att välja en låt man kan tänka sig lyssna på sina sista minuter i livet.
Tusan också.
Kom på här att jag har helt fel underkläder på mig för en dag på bårhuset.
Jahapp. Älg eller tjur, älg eller tjur .. för det är uppenbarligen inte fler grävlinggryt jag har lust med idag.
Det fick bli tjur.
Som en nätt liten ekorre skuttade jag längs med staketet och använde mig av principen "Jag-finns-inte-och-om-jag-finns-så-blir-ni-inte-nyfikna-fina-fina-lugna-snälla-tjurarna" (Naturligtvis skuttade jag på insidan av staketet för på utsidan var det snårig skog..)
Jag andades ut som först när jag kom till en grusväg och kunde betrakta mig själv som satt i säkerhet för naturens onda krafter.
När jag gick hemåt på grusvägen och betraktade tjurarna så gick tankarna.
-Hände det där nyss?
-Den där tjuren har fint juver.
-Den där grävlingen var riktigt stor dessutom.
-Den där tjuren har också juver.
-Jag måste blogga när jag kommer hem.
-Det där är nog kvigor.