Idag har jag lyckats klanta mig på Maxi. Japp. Nu var det ju ett tag sen så nu var det dags igen. Jag kan inte skylla på Danne den här gången för jag var alldeles själv på Maxi idag.
Jag handlade.
Sen gick jag ut till bilen. Idag hade jag en av jobbets minibussar eftersom jag skulle uträtta ett ärende i jobbet men skulle bara stanna och handla en kortis...
Öppnade förardörren. Hivar in en påse. Lägger nyckeln iframsätet hoppar ut och trippar runt med de andra två påsarna som jag ska lägga i baksätet. Drar i dörren. Va nu? Den sitter fast. Måste vara fel på den här dörren? Drar i nästa. Va konstigt, måste vara fel på den här dörren också?
Går runt till förardörren igen. Då såg jag att det blinkade en liten röd lampa bredvid låsknappen.. som även den var nedtryckt. LÅST och larmat.
Bilen hade låst sig på automatik på något konstigt vis.
En miljon svordomar gick igenom huvudet. Tittar in genom rutan igen och försöker greppa läget.
Det jag ser är: En matpåse, min handväska, bil(hel****s, jä**a )nyckeln och två bedjande ögon från en dvärgpudel. Ser ingen mobil. Känner hysteriskt igenom jackfickorna. DÄR. YES. Mobiltelefonen för en gång skull på RÄTT ställe.
Inga batterier.
Fan.
Provar ändå att ringa min jobbarkompis.
Hej. Jag står på Maxis kundparkering och bilen har låst sig och jag kan inte öppna den, kan du komma och rädda mig. Zmilla är i bilen. (Pratar jättefort så inte batteriet ska dö)
Jobbarkompisen svarade att han skulle försöka hitta buss-Lennart.
Sen hörde jag ingenting från honom.
Jag väntade och väntade. Stod och tittade på mina påsar med mat som borde ligga i frysen för länge sen. Tittade då och då in på Zmilla som undrade varför jag inte hoppade in i bilen. Det verkade som att varenda tjomme på Maxiparkeringen också undrade just det. "Varför står hon bara där med sina påsar, hoppa in nån gång då!"
På fredagar är det extra mycket folk på Maxi. Kul.
Skit också.
Efter ett tag så dök det upp en buss med chaufför.
Tydligen så hade det inte funnits en enda bil att tillgå på jobbet så han fick ta den stora bussen!
Diskret.
Vi låste upp bilen med en extranyckel. Phuu..
Jag var ganska skamsen. Men till mitt försvar visste jag ju faktiskt inte att det var automatisk låsning på minibussen för det brukar det ju aldrig annars vara i de andra bussarna.
Alltid kul med lite äventyr som inte hör till vardagen.
Idag har jag iallafall lärt mig att uppskatta bilnycklar på ett helt annat sätt.
Till något annat.
Såg ni häromdagen så hade jag skickat in dagens ros i corren till Christer Nygren på Jägarvallen.
Det såg inte jag, men en elev frågade om det var min hund det handlade om och då förstod jag att den var med i tidningen min lilla ros.Den fick han eftersom jag så supersnabbt fick hjälp när Zmilla svalde den där getingen.
Kram